Zetterwalls planerade restaurering av Strängnäs domkyrka Bohrn, Erik Fornvännen 1948(43), s. 141-148 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_141 Ingår i: samla.raa.se

ZETTERWALLS PLANERADE RESTAURERING AV STRÄNGNÄS DOMKYRKA
Av Erik Bohrn

ha funnits någon, som i så stor utsträckning som Helgo Zetterwall satt sin prägel på det samlade beståndet av medeltida domkyrkor i vårt land. Som bekant äro Lunds, Uppsala och Skara domkyrkor i sitt nuvarande skick i icke obetydlig omfattning att anse som verk av Zetterwall. Dessutom byggdes tornet till Linköpings domkyrka efter hans ritningar. Västerås domkyrkas restaurering på 1850-talet var Zetterwalls första självständiga arbete av detta slag; dock har denna kyrka senare på nytt omdanats. Vi finna sålunda, att av våra medeltida domkyrkor är det endast Visby, Växjö och Strängnäs, som undgått att restaureras av Zetterwall. Och dock var det icke långt ifrån att även Strängnäs blivit en Zetterwallskatedral. Denna arkitekt hade nämligen till kyrkans restaurering utarbetat planer, vilka gillats av såväl domkapitlet som överintendentsämbetet. Det torde vara av ett visst intresse, att nu då Zetterwalls restaurering av Uppsala domkyrka genom planerna på en förnyad restaurering av nämnda byggnadsverk lagts i stöpsleven, göra restaureringsobjektet för Strängnäs domkyrka till föremål för en kortare granskning. Den 7 januari 1875 beslöt domkapitlet anmoda Zetterwall att utarbeta planer till domkyrkans restaurering. Denne åtog sig uppdraget, och den 1 november samma år var förslaget färdigt. Överintendentsämbetet gillade detta vad beträffar de föreslagna åtgärderna, och domkapitlet synes ha anslutit sig till sakkunskapens uttalande. Det fanns sålunda goda utsikter, att Zetterwalls planer skulle komma till utförande. Så blev dock inte fallet. Den 9 februari 1876 141

D, 'et torde knappast

E R I K

B O H R N

tillkännagav biskopen i domkapitlet, att under hand meddelande ingått, att någon framställning från Kongl. Maj:t till riksdagen rörande anslag till domkyrkans restaurering inte vore att förvänta. Och därmed var den restaureringens saga all. Zetterwalls förslag avsåg både yttre och inre restaurering. Den viktigaste åtgärden för exteriörens vidkommande var tornets och västfasadens omdaning (fig. 1). Hårlemans tornhuv från 1740-talet skulle rivas. I stället skulle det uppföras trappgavlar med urtavlor och vitputsade blinderingar på tornets fyra sidor, och mellan dessa skulle en hög, åttkantig spetsig spira, avsedd att kläs med koppar, resa sig. Ljudgluggarna skulle ges spetsbågig form. På de bägge kapellens västgavel på ömse sidor om tornet skulle byggas halva trappgavlar med vitputsade blinderingar. Den tämligen otympliga västportalen och det spetsbågiga fönstret ovanför denna skulle slopas och i stället skulle utföras en spetsbågig portal med en väldig omfattning, i vars övre del ett rundfönster med fyrpassformigt masverk skulle inkomponeras. På norra fasaden observera vi, dels att det tornartade uteprånget på fasadens mitt försetts med en trappgavel, dels att portalen givits en omfattning, påminnande om västfasadens (fig. 2). Zetterwall avsåg att pryda även södra portalen med en omfattning av detta slag. Vi observera vidare, att östra delen av komplexet av sakristior vid korets norra sida, den s. k. övre sakristian, rivits bort. På norra sidan av den kvarstående sakristian har byggts en trappgavel, och taket har förändrats till sadeltak med nord-sydlig sträckning. Pä den till största delen under taket dolda muren mellan långhusets och högkorets vindar skull© byggas en trappgavel. Några mindre fönster med stick bågig avtäckning skulle ges regelrätt spetsbågig form, och i de fönster, som saknade stavverk, skulle sådant göras — utfört i portlandcement. Härmed har vi påvisat de viktigaste förändringarna för exteriörens vidkommande. Strängnäs domkyrka i sitt nuvarande skick — och samma utseende hade den även på Zetterwalls tid — verkar genom sitt dominerande och vackra läge, genom sin överväldigande massa och genom motsättningen mellan teglets röda, blinderingarnas vita och koppartakens ärggröna färg. Däremot torde det vara lämpligt att icke pröva byggnadens värde ur strängt arkitektoniska synpunkter. Då kan omdömet icke utfalla till kyrkans förmån. Förvisso var Zetterwall medveten 142

P L A N E R A D

R E S T A U R E R I N G

AV

S T R Ä N G N Ä S

D O M K Y R K A

Fig. 1. Perspektiv av Strängnäs domkyrka från nordväst med de av Zetterwall föreslagna förändringarna. Efter akvarell i Strängnäs domkapitels arkiv. — Perspeklivansicht des Domes von Strängnäs von Nordwesten gesehen mit den von Zetterwall vorgeschlagenen Veränderungen. Nach Aquarell im Archiv des Domkapitels von Strängnäs.

143

E R I K

II II II It V

om detta faktum, och synbarligen avsågo de av honom för exteriörens vidkommande föreslagna åtgärderna att rada bot för detta förhållande, att samla kyrkan under ott arkitektoniskt grepp. Zetterwalls kyrka skulle ha verkat på åskådaren genom tornet och framför allt genom detta sett i förening med västfasaden. Det kan knappast förnekas, att tornet och västfasaden i Zetterwalls utformning ha en ovanligt stolt och djärv resning, vilket framträder ännu tydligare på ritningen av västfasaden än på den här meddelade perspektivskissen. Det är visserligen allmänt erkänt, att den nuvarande tornhuven är vacker, även om den blivit något förfuskad vid utförandet genom att en altan med balustrad lagts ut kring lanteminens bas, varigenom kupolens kurva menligt förkortats och lanterninen till synes blivit lägre. Visst är tornhuven i och för sig vacker, men mig personligen har det alllid förefallit mindre lyckligt att hissa upp en tornhuv av denna form på underbyggnad av Strängnästornets proportioner. Har man på ritningen sett Zetterwalls tornavslutning, får man en stark känsla av att den ur arkitektonisk synpunkt är långt riktigare. Halvgavlarna över kapellen på ömse sidor om tornet dölja de osköna vinklar, under vilka kapellens tak stöta intill tornet, ge västfasaden högre resning och sammanföra genom sin form tornet med gaveln i övrigt till en enhet. Västportalens omfattning liksom även omfattningarna kring nord- och sydportalen förefalla en smula zetterwallskt patentgotiska. Genom att riva den östra s. k. övre sakristian fick Zetterwall möjlighet att ge den kvarstående sakristian en arkitektoniskt tilltalande form. Genom att förse den med trappgavel och sadeltak skulle den ha kommit att göra intryck av tvärskepp och skulle ha bildat ett mycket lyckligt och välbehövligt avbrott i de väldiga, enformiga takytorna samtidigt som den skulle bildat både gräns och förmedling mellan högkorets och långhusets olikartat utformade byggnadsdelar. Genom rivningen av övre sakristian skulle det också ha blivit möjligt att åter ta upp det fönster på korets norra sida. som murades igen, då övre sakristian byggdes. Härigenom skulle koret ha fått en jämnare belysning — om till fördel må läranas osagt. Trappgaveln på taket i övergången mellan kor ooh långhus hade kanske kommit att göra ett egendomligt intryck; i varje fall hade den medfört ett måhända välbehövligt avbrott i den långa, enformiga taklinjen. Det nya stavverket i de fönster, som förut saknade sådant, var knappast av någon 144

P L A N E R A D

R E S T A U R E R I N G

AV

S T R Ä N G N Ä S

D O M K Y R K A

Fig. 2. Detalj av norra fasaden enligt Zetterwalls restaureringsförslag. Efter ritning i Strängnäs domkapitels arkiv. — Detail von der Nordfassade nach ZetterwaWs Restaurierungsvorschlag. Nach einer Zeichnung im Archiv des Domkapitels von Strängnäs.

större arkitektonisk betydelse; mod tanke på materialet — portlandcement — kan man vara enbart tacksam för att de icke blevo utförda. För interiörens vidkommande omfattade Zetterwalls förslag dels en ganska genomgripande omdaning oeh omflyttning av den fasta inredningen, dels åtgärder i fråga om byggnaden själv. Den slutna, mycket enkla bänkinredningen skulle utbytas mot öppna bänkar med iiygniiska gavlar, don gustavianska predikstolen skulle utbytas mot en mindre i nygotisk stil, orgelläktaren och orgeln skulle flyttas från sin plate längst västerut i långhuset och placeras i norra sidoskeppets två östligaste travéer. Den väldiga altaruppbyggnaden i nyklassisk stil skulle rivas, och i stället skulle det gamla roggeska altarskåpet åter komma till heders som prydnad på högaltaret, placerat på en uppbyggnad i nygotisk stil. Allt nytt träverk skulle målas i ekimitalion och delvis förgyllas. Åtgärderna i fråga om byggnaden själv voro bland andra återställandet av sydvästra koret i värdigt skick — det användes på Zetter10—800131

145

E R I K

B O H R N

walls tid som magasin — byggandet av ett nytt stjärnvalv i nordvästra koret efter bevarade spår — det ursprungliga valvet hade rasat kort efter en svår eldsvåda 1723 och ersatts med ett plant vävspänt trätak — avfärgning av samtliga raurytor i grågul ton ooh utförandet av en enkel linjedekoration. Av de omtalade åtgärderna ha flera senare kommit till utförande. Sålunda ha de bägge koren på ömse sidor om tornet satte i stånd, orgeln flyttats — dock icke till den av Zetterwall föreslagna platsen — den nyklassiska altaruppbyggnaden rivits och altarskåpet åter placerats på högaltaret. Ur arkitektonisk synpunkt hade de omtalade åtgärderna otvivelaktigt blivit av lycklig verkan. Särskilt gäller detta flyttningen av orgeln, varigenom mittskeppet skulle fått ett behövligt tillskott av ljus från tornets västfönster. Dock är det troligt, att det av Zetterwall föreslagna fönstret skulle ha släppt in något mindre ljus än det nuvarande fönstret. De nya bänkarna skull© ha fått tämligen schematiskt nygotiska former; den nya predikstolen och altaruppbyggnaden kunna knappast bedömas, eftersom inga detaljritningar bevarats. Mot behandlingen av det nya träverket med ekådring ooh förgyllning synes det finnas all anledning att ställa sig misstänksam. Detta gäller emellertid i än högre grad den föreslagna behandlingen av de inre murytorna. Det hade nog knappast kunnat undvikas, att denna skulle ha berövat interiören mycket av dess måleriska liv. Vi ha ovan sökt göra gällande, att de av Zetterwall föreslagna åtgärderna i många fall voro ur arkitektonisk synpunkt acceptabla och på ett par väsentliga punkter t. o. m. högst önskvärda. Och dock måste man ställa sig tveksam med tanke på den tidens bristande sinne för det använda materialets egenskaper. Brist på överensstämmelse i fråga om färg och yta mellan teglet i de nymurade partierna och kyrkans äldre delar, t. ex. skulle helt ha kunnat fördärva intrycket. Numera ha vi vant oss vid att betrakta ett byggnadsverk som ett kulturhistoriskt dokument. Det är givetvis orättvist att lägga sådana synpunkter på Zetterwalls restaureringsförslag; dock kan det vara av intresse att göra ett sådant försök. De i norra långhusmurens östra del synliga spåren av den äldsta kyrkans två sakristior önskade Zetterwall bevara, vilket är värt att observera. De oregelbundet stående strävpelarna på långhusets södra sida, vilka ha intressanta saker att berätta om hur dessa partier av kyrkan vuxit fram. 146

PLANERAD

RESTAURERING

AV

STRÄNGNÄS

DOMKYRKA

ville han däremot rätta till. Här fick sålunda det byggnadshistoriska intresset vika för arkitekturens krav. Rivningen av Hårlemans tomhuv hade otvivelaktigt inneburit en stor förlust, som kanske hade kunnat uppvägas av den arkitektoniska vinst, vilken enligt mitt förmenande följt med utförandet av Zetterwalls förslag. Genom rivningen av den s. k. övre sakristian hade domkyrkan otvivelaktigt blivit en vacker gotisk interiör fattigare och dessutom hade en kulturhistoriskt så intressant detalj som ena mynningen till biskop Rogges täckta gång från biskopsborgen till domkyrkan liksom också det öppna valvet i denna sakristias bottenvåning försvunnit. I rättvisans namn måste dock erkännas, att Zetterwall med största sannolikhet varken kände till gången eller valvet, som på hans tid var igenmurat. Det gamla altarskåpets återupprättande på altaret måste givetvis även ur kulturhistorisk synpunkt betraktas som en vinst. När Zetterwall försökte ge Strängnäs domkyrka arkitektonisk hållning, sökte han nå sitt mål genom att göra tillsateer i den stil, han ansåg kyrkan fordrade, d. v. s. något slags hanseatisk baltisk tegelgotik. Strängnäs domkyrka inbjuder icke till stilistiska utsvävningar. Zetterwalls förslag är också påfallande återhållsamt och skonsamt mot byggnadsverket. Och dock går det för långt, ty Strängnäs domkyrka är i sin stilistiska hållning så enkel, ja funktionell, att varje tillsats i prydande syfte blir ett stilbrott. Av vad som ovan sagts torde ha framgått, att Zetterwalls restaureringsförslag för Strängnäs domkyrka ägde vissa förtjänster, särskilt ur arkitektonisk synpunkt, raen ändå ha vi all anledning vara tacksamma, att den svenska fattigdomen omintetgjorde dess genomförande.

ZUSAMMENFASSUNG Erik Bohrn: Zetterwalls Renovierungsprojekt der Domkirche von Strängnäs. Durch kraftig eingreifende Renovierungen hat der bedcutende schwedische Architekt Helgo Zetterwall mehreren der mittelalterlichen Domkirchen Schwedens seinen Stempel aufgeprägt. Lediglich fehlende Mittel haben den Dom von Strängnäs davor bewahrt, nach Planen restauriert zu werden, dio von Zetterwall ausgearbeitet waren und 1875 fertig vorlagen. 147

E R I K

B O H R N

Die wichtigsten Massnahmon in Bezug auf die Aiissenarchitektur werden in Fig. 1 und 2 wiodcrgegobcn. Am bodcuts.iiiisicn wnr dor Ersatz der Härleman'schen Turmhaube durch einen Turmabschluss in neugotischem Stil, sowie die Schleifung der sogen. »Oberen Sakristei.> Die Massnahmen im Innern hatten hauptsächlich das feste Mobiliar betroffen. So sollte ein neues Gestiihl und eine neue Kanzel in neugotischem Stil ausgefuhrt werden und die Orgel sowie die Orgeltribiino hatten einen neuen Platz im nördlichen Seitenschiff erhalten sollen. Der alte wertvolle Altarschrein vom Ende des 15. Jahrhunderts wäre wieder an seinem ursprlinglichen Ort auf dem Hochaltar vor oinem prnehtvollen neugotisehen Hintergrund aufgestellt worden. Eine Reihe der von Zetterwall vorgeschlagenen Massnahmen können vom arehitektonischen Gesichtspunkt aus gesehen als wohlborechtigt bourteilt werden. Auch Interesse fiir antiquarische Gesichtspunkte ist in seinem Vorschlage, wenigstens andeutungswoise, zu spuren. Zweifellos war es jedoch am glticklichsten, dass dieser nie zur Ausfiihrung gekommen ist.

148