Man och orm : en bildframställning på en grupp gotländska spännen från sen vendeltid Nerman, Birger Fornvännen 191-194 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1955_191 Ingår i: samla.raa.se

S M Ä R R E

M E D D E L A N D E N

låter vidare ett e avlösa etl i. Med hänsyn till att sistnämnda vokal säkerl konstaterats på två olika stämplar, förefaller denna justering lekmannen överraskande. Såsom etl stöd för sin n a m n t o l k n i n g hänvisar vidare katalogförfaltarinnan lill ett fynd av år 1951 från grävningarna i en militärbarack för legion X. under liden 70—105 e. Kr. stationerad i Nijmegen. 5 Det består i en fragmentarisk vinskopa som den närmast föregående och bärande stämpeln CMANSVANNI, förslagsvis tolkad som Återgivande namnet C. MANSVETUS ANNIUS. På min a n m o d a n har förste bibliotekarien docent Krik Gren haft vänligheten granska förfaltarinnans i Abklatschungen • av ifrågavarande holländska s t ä m p l a r och finner läsningen av dem antaglig. Gunnar Ekholm
5

Brev av den 22/12 1954.

MAN OCH ORM
EN BILDFRAMSTÄLLNING PÄ EN GRUPP GOTLÄNDSKA SPÄNNEN FKÄN SEN VENDELTID Under förarbeten för verket »Die Vendclzeit Gotlands» 1 upptäckte jag för ett antal år sedan, att på spännen av typ Nerman, B., Gravfynden pä Gotland u n d e r tiden 550—800 e. Kr. ( = Antikvarisk Tidskrift för Sverige 2 2 : 4 , 1919) fig. 18, den senaste av de former av d j u r h u v u d f o r m a d e spännen, som jag d ä r förde till Vendeltiden, en form som faller vid detta tidsskedes slut och övergången till vikingatiden (slutet av 700-lalet och liden omkring är 800), finns en egendomlig framställning av en mansfigur, kombinerad med en orm. För att a n d r a forskare skola sättas i tillfälle alt lämna bidrag till tydningen av denna egendomliga figui-1'ramställning, t a r jag h ä r upp denna till separat publicering. På några exemplar av ifrågavarande ganska vanliga typ är framställningen tydlig. Det gäller fig. 1, ifrån okänd fyndort på ön (Statens Historiska Museum inv.-nr 7571:286, major S. Ulfsparres år 1884 av museet Detta avses att bilda en fortsättning på de två hittills publicerade stora verken om Gotlands j ä r n å l d e r : Almgren, O. och Nerman, B., Die ältere Eisenzeit Gotlands ( = Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens monografier, n r 4, Stockholm 1914—1923) och Nerman, B., Die Völkerwanderungszeit Gotlands ( s a m m a serie, nr 21, Stockholm 1935).
1

Ull

S M A II It E

M E D D E L A N D E N

Fig. I u d. Bronss/ninne. Okänd fyndort. Gotland. SHM inu. nr 7571: 2H6. 1/1. — Bronze brooch. Find

localltg unknown. Gotland.

Förvärvade s a m l i n g ) . Som ses förekom ma ovanför långsidornas u n d e r k a n t I va ined denna parallella strierade åsar. Ovanför dessa befinner sig pä högra sidan en mansfigur, sedd i profil. öga, näsa, mun och haka äro tydliga. Den senare är nedtill något spetsig, varför möjligen skägg avses. Partiet ovanför ögat är oklart. Det är genom cn skåra till större delen skilt från ansiktet, slutar platt upptill, ä r nästan j ä m n b r e t t och baktill försett med tre flikar. Mannen bär ena armen upplyftad mot halsen, den a n d r a sträckes nedåt och griper om höften. Benen äro små, men tydligt u r s k i l j b a r a . Frän bröstet utgår cn orm ungefär vinkelrätt uppåt och böjer sin övre del framåt, så att ormens huvud befinner sig ovanför m a n n e n s . Ormhuvudet är sett uppifrån, men utgöres i verkligheten av tvä med nackarna mot

192

SMÄRRE

M B

Ö D E L A N D E N

Pig. i . Teckning uu man och orm å_ fig. I d 2/1. — Drawing of the man and the m a k e in Fig, 1 d.

Fig. 3, Bronsspännc. Västerhejde socken, Gotland. SHM inv. n r S4S7. 1/1. Hronzc brooch. Västerhejde parish, Gotlund.

Fig, •';. Bronsspänne. Grymling», Eksta socken, Gotland. SHM inv. nr 17343: 1492. 1/1. — Bronze brooch. Grymlings. Eksta parilh, Gotland.

193

S M Ä R R E

M E D D E L A N D E N

v a r a n d r a ställda i profil sedda sena stil IH-djur med öga och m u n , något som även framgår av att kroppen består av två s a m m a n s t ä l l d a band. I fig. 2 återges en teckning i dubbel förstoring. På motsvarande ställe pä spännets vänstra hälft ses en liknande bildframsfällning, men h ä r är m a n s bilden alldeles upplöst, och. så vitt jag kunnat finna, är så fallet på alla exemplar av denna spännelyp. Det måste anses klart, att framställningen icke uppkommit genom tillfälligheters spel. Visserligen är ormfiguren cn fortsättning på tidigare åsar eller linjer, som gå ned från ögonen på de spänncformer, u r vilka typen utvecklats; jfr Gravfynden på Gotland under tiden 550—800 c. Kr. fig. 15—17. Men mansfiguren h a r inga förutsättningar i ornament pä tidigare spänncformer. Vad föreställer då motivet? Man kunde t ä n k a på något ä m n e u r den nordiska hjältesagan. Kanske G u n n a r i ormgropen? Vill man ge sig in på spekulationer, kunde m a n framhålla, att nedanför benen på m a n n e n befinna sig några parallella åsar — i detta fall strierade, i andra, t. ex. fig. 3, icke — det kunde avse harpan, vilken Sigurd, som bekant, slog med fötterna i ormgropen. Men jag skulle vara minst lika benägen att i framställningen se ett kristet motiv. Ormen var ju även i den kristna mytologien en symbol för det onda. Kanske se vi h ä r ondskan i form av cn orm triumfera över m ä n n i s k a n eller möjligen över Kristus? För att det ä r fråga om ett kristet motiv kunde tala, att, som jag i uppsatsen »En kristen mission på Gotland vid tiden omkring år 800 c. Kr.?» i F o r n v ä n n e n 1941 sid. 30 ff. sökt visa, på Gotland i slutet av 700-talet cn kristen mission satt in ifrån VästEuropa, snarast det karolingiska riket, en mission som varat u n d e r cn stor del av 800-talet och som kanske är en föregångare till missionen i Birka. På en sådan mission tyda drag i gravskicket, liksom inom föremålsvärlden. Hl. a. h a r jag hänvisat till bildframställningar av kristet slag, a d o r a n t e r och j u s t på spännen av vår typ, på den övre kortsidans stolpar, en madonnaframställning (Fornvännen 1941 sid. 35 fig. 7). Mansframställningarna på vår spännetyp bli snart otydligare, t. ex. lig. 3, ett spänne från okänd plats i Västerhejde socken( Statens Historiska Museum inv.-nr 3427), och så småningom blir mansfiguren liksom djurhuvudet alldeles förvanskat, t. ex. fig. 4, ett spänne från Grymlings i Eksta socken (Statens Historiska Museum inv.-nr 17343:1492). Det skulle vara glädjande, om någon kunde ge en övertygande tydning av den h ä r publicerade figurframsfällningcn och kanske påvisa utländska förebilder till d e n s a m m a . Birger Nerman

194