Kalmar slotts portaler och brunnsbyggnaden på slottets borggård Olsson, Martin Fornvännen 1957, 137-183 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_137_kompr Ingår i: samla.raa.se KALMAK SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNADEN PÅ SLOTTETS BORGGÅRD Av Martin Olsson Brunnsbyggnaden på Kalmar slotts borggård och slottets åtta portaler höra till det bästa ifråga om arkitekturskulptur som bevarats i Sverige från den äldre vasatiden. Brunnsbyggnaden är därjämte av en viss betydelse även i europeiskt sammanhang. Såväl portalerna som brunnen ha sedan länge uppmärksammats i litteraturen, men trots delta äro deras datering och konsthistoriska ställning icke helt utredda och oomtvistade. Ett ytterligare bidrag till belysande av dessa frågor kan därför icke anses opåkallat Den första mera märkliga arkitekturdetalj som möter besökaren, då han passerar bron (iver vallgraven framför slollet, är en vapentavla som sitter över den rundbågiga ingången genom vallen till yttre borggården (fig. 2, 3). Tavlan är prydd med riksvapnet hållet av två stående krönta lejon. Den avslutas upptill med en triglvffris vars metoper iiro ornerade med omväxlande oxkranier och lejonmasker. Vapentavlan är en bevarad del av en 1500-talsporlal på samma plats, och ell par refflade kolonnskaft i slottets stensamling ha möjligen tillhön denna portal. Den benämnes i del följande »portal A», och dess plats är på översiktsplanen fig. 1 angiven med denna bokslav. I rilningsbandet till Kalmar slotts historia 1 pl. 50 linnes ell förslag lill rekonstruktion av portalen. Då man passerat den välvda gången under vallen och hunnit in på yttre borggården, även kallad västra förborgen, står man framfor ännu en portal (B) som omramar yttre mynningen av den portgång som för till inre borggården (fig. 4). Den romerska bågslällningen är omgiven av två refflade, doriska kolonner på höga oornerade postament. Kolonnerna uppbära elt entablement 1 Martin Olsson, Kalmar slotts historia. Ritningar (1944). 137 N O I. S S O N med triglyfer och metoper, de senare ornerade omväxlande med ett oxkranium och en rund sköld, »pialto». Portgångens mynning i inre borggården ömsintes av slottets präktigaste och rikast utsmyckade portal (fig. 5). Den kallas »Väslra borggårdsportalen» eller »portal C». Den har fyra par kolonner, alla refflade. De två nedre paren äro av jonisk, de två övre av korintisk ordning. De senare flankera en vapentavla med entablemeiit som uppbäres av tvenne hermer, en manlig och cn kvinnlig. Riksvapnel i tavlan hålles av tvä slående lejon, och över detsamma finnas Johan 111 :s Initialer 1 R i upphöjt arbete, vardera med en kunglig krona (lig. (i). Borggården har ytterligare lyra portaler. Två av dem markera ingångarna lill slottets båda huvudtrappor, Drottningtrappan i norra längan och Kungstrappan i den västra. Portalen vid Drollninglrappan (D) är hell bevarad (lig. 7). Den är rusticcrad med Ivå bandade kolonner av dorisk ordning, vilka uppbära ett entablemeiit med triglyfer och oornerade metoper. över entablementet vilar, infälld i väggen, en flackt stickbågig vapentavla med riksvapnet under en mycket stor kunglig krona. Del hålles av två slående krönta lejon. Kungslrappans portal (E) är bevarad i fragmentariskt och förvanskat skick (lig. 9). Den rundbågiga portöppningen är omgiven av två släta, doriska pilastrar på höga postament. över pilastrarna linnes ell eiitablement liknande del på Drottningtrappans portal, men det har förlorat sin kornisch. Entablementet skjuter ganska långt framom pilastrarna och har tydligen vilat på ell par framför dessa stående kolonner. Antagligen bar portalen även balt en vapentavla ovanför entablementet, ly det är icke troligt alt konungens huvudingång varit enklare utsmyckad iin drottningens. Södra slottslängans fasad mot borggården bar Ivå portaler. Den östra som kallas Kyrkportalen (F) bar två refflade, doriska kolonner på vardera sidan om den rundbågiga portöppningen (lig. 10). Över entablementet med triglyfer och oornerade metoper fyra omväxlande manliga och kvinnliga hermer som på joniska kapital uppbära ännu ett entablement. Milt (iver portöppningen och mellan de båda paren hermer linnes en kartusch med de krönta bokstäverna I 111 1) (i R S (IOHANNES III DEI GRATIA 138 K A L M AR SI. O T T S 1> O R T A L E R O C. 11 B R U N N S B Y U (i N A D /•'/(/. / . Plan av Kalmar slott. P o r t a l e r n a s lägen äro angivna med bokstäver och pilar. — Grundriss von Schloss Kalmar. Die I.uge der Portale ist durch Buchstaben und Pfeile angegeben. RFX SVECIAE) och årtalet 1508. Över det sist omtalade entablementet en stickbågig tavla med riksvapnet hållet av två slående krönta lejon. Den sydvästra borggårdsporlalen (G) omramar slottets nu i yttre ändan igenmurade, södra portgång (fig. 11). Den har två refflade, doriska kolonner och enlablement med triglyfer och ansiktsmasker i meloperna. Den saknar årtal. Slottet bar ytterligare en portal från 1500-talet, nämligen i den mur mellan Fångelornct och Östra poslejen som skiljer norra förborgen från den öslra. Denna portal (H) har refflade pilastrar av toskansk ordning, pilasterhöjd 7 moduler, samt låga baser. Den bar en gavel över cntablemenlct (fig. 12). Slottets största brunn som ligger mitt på borggården är cylindrisk och kupolvälvd samt byggd av huggen öländsk kalksten. 139 M A II T I N OLSSON Fig, 2. K a l m a r slott. Ingångsportalen i v ä s t m vallen, portal A, i sill nuvarande förundrade skick. — Schloss Kalmar, Eingungspurtul im westlichen Wall, Portal A, jetziger veränderter Zustand. 140 K A L M A II 8 I. O 1 1 S P O R T A I. B 11 O C II B R I' N N S B V G (1 N A D Fig, .(. Vapentavlan till ingångtportalen i västra vallen, portal A, levererad av Roland Maekles verkstad 1568. — Wappentnfel des Eingangsportals im westlichen Wall, Portal A, gelteferl von Roland Maekles Werkstatt 1568. Diametern är ungefär 1,5 m. Över den cirkelrunda brunnsöppningen reser sig en överbyggnad likaledes av kalksten (fig, 13). Den har kring bruimshålcl etl bröstvärn med sex vid detsamma engagerade postament prydda med lejon- och bockmasker. Bröstvärnets fält prydas av kartuscher med tullverk och en sköld med vapnet tre kronor samt på vardera sidan om vapenskölden en sexlalig ros. På poslamenlen sia släta, doriska kolonner som uppbära ett i plan sexsidigt entablemenl med arkitrav, fris med triglyfer och metoper saml komisch. Metopema äro ornerade var och en med en »diamantsten». Entablementet uppbär sex profilerade, låga gavlar, var och en med en manlig eller kvinnlig bröstbild i det tresidiga fältet. Fig. I (i lill L M visa utseendet av dessa skulpturer. Frän vart och ett av entablementets hörn utgår en uppåtriktad böjd balk, på övre ändan prydd med en maskaron (fig. 14). Balkama uppbära en rikt profilerad platta på vilken reser sig en lantemin med sex pelare, var och en med en manlig eller kvinnlig herm som nedtill begränsas av en äggstav; därunder elt hänge av band och blad. Hermerna bära joniska kapital. 141 MARTIN O I, S S O N Fig. 14 och 15 visa nägra av dem. På deras kapital vilar ett cntablement och på detta ett kupolarlat tak med sex upptill avrundade gavlar med cn lejonmask i varje fält (fig. 14). Taket krönes av cn på nosen stående delfin av gjutjärn, tillkommen i mitten av 1800lalet. Den ersatte elt sittande lejon av slen som höll en vapensköld. Den förste som sökt datera porlalerna och brunnen och fastställa deras mästare är G. Volmar Sylvander i första delen av hans stora verk om Kalmar slotts och stads historia vilken utkom 1804. Om den ruslicerade porlen framför Drottningtrappan (porlal D) säf>er han, alt den »är groft och rålt arbetad af ölandsslen och skiljer sig genom sin stil alltför mycket från de 3 öfriga portalerna å Slottet och frän de rena pelarordningar . . . för att ej tillhöra Magnus Ericsons byggnadsskick 1336»*, elt dateringsförsök som nu endast äger kuriositetsintresse. Portalen vid Kungslrappan (E) uppger Sylvander vara ett verk av »Mäster Pavel Stenhuggare, som härigenom visat sig i konstbildning, skicklighet och smak ha innehaft en vida lägre ståndpunkt än hans efterträdare Mäster Roland Stenhuggare, som Raplisla Pahr 1576 införskaffade lill Slottet». 3 Om portalen II norr om slottet har jag icke funnit någon uppgift hos Sylvander liksom ej heller om portalen R i västra förborgen bredvid Kurelornet. 4 Portal A vid slottels yttre huvudingång är enligt Sylvander huggen och uppsatt 1571 av Roland Stenhuggare, och enligt -' G. Volm. Syluander, Kalmar slotts oeh stads historia 1, s. 139. 3 Ibid. s. 173. — 1'ppgiften om att mäster Roland inkallats 1576 är en lapsus. Sylvander o m t a l a r själv på andra ställen, att han var verksam på slottet på 1560-talet. — Pavel Stenhuggare var verksam på Stockholms slott, där han 1561 hade i årslön 200 mark j ä m t e »fetalie och klädning» (Stockholms slott historia 1, s. 96). I Kalmar slotts räkenskaper har h a n s n a m n påträffats endast en gång, nämligen år 1555. Han vistades då tillfälligt där. »Item är försträckt M. Päuel Stenhugger huilcket honom affkortes skall i Stockholm 55, penninger 'J4 marek.» (Smal. 1555 nr 4. Germund Svenssons räkenskap 1555. KA.). Sylvander uppger visserligen s. 175 not 1, att »porten vid Kuretornct» bär årtalet 1569, vidare att den var uppsatt 1568 samt att denna port »utanför Södra flygelns Vestra gafvclhörn . . . går från inre borggården ut till Kuretornct». Men med Kuretornct menar Sylvander slottets sydvästra torn som på 1500-talet i verkligheten benämndes Rödkullatornct. »Porten vid Kuretornet» är därför enligt Sylvander portal G. 4 142 B A I M A li S I. O ' O II T A I. E R O C II H R U N N S It V G (i N A 1) Fig. 'i. Västra förborgens portal lill inre borggården (B) levererad av Roland Mackle 1567 och uppsatt summa år. Portal der westlichen Vorburg :nnt inneren Schlosshof (B), gelieferi von Roland Mackle 1567 und im »elben .labr aufgestellt. Sylvanders mening var Jakob Rruer dä byggmästare pä slottet.'' Borggårdens stora huvudportal framför västra portgångens mynning (portal C) är enligt Sylvander huggen av Roland Stenhuggare 1570—1577, sannolik I eller ritning av Dominicus Pahr. 6 ' Sylvander a. a. 1, s. 195. — J a k o b Rruer Kalmar slott. Han var en tysk t i m m e r m a n som flertal poster »fiir 3 torn [huvar han vphög och Mals Mikilsons räkcnsk. 1571.) Tillförordnad var aldrig byggmästare på 1571 erhöll betalning i ett tcckte». (Smal. 1571 n r 13. byggmästare var detta är Markus l'li'rum, och underbyggmästare vai- Mårten Andersson. (Löningsreg, Småland III. Lengden opå Löningen wlij Calmare Länn . . . 1571. KA.) Gustaf Upmark d . ä . upprepar, tydligen med Sylvander som källa, att byggmåstarebefattningen efter Jakob Richters död under »en kort mellantid . . . Innehades av den lör övrig) obekante Jakob Breler» (Svensk byggnadskonst, s. 49). Sglvander a. a. 1, s. 226. 143 M A KT 1N O I, S S O N Fig. 5. Västra borygårdsporlulen (C) levererad au Roland Mackle I56S. Vapentavlan från år 157i. — Westliches Schlosshofportal (C), gelieferi von Roland Mackle 1568, Wuppentafel von 157'i. Om södra slottslängans båda borggårdsportaler (F och G) uppger Sylvander fullt riktigt, att Roland Stenhuggare 1509 fått betalning för dem med 000 mark. 7 Hans påståenden alt den förra som 1 Ibid. s. 175 not 1. 144 K A I . M A I ! SI . O I IS PORTALER OCH BRUNNS BYGGNAD l'ig. ti. Västra borggårdsportalens vapentavla levererad av Roland Mackle (574. — Die Wappentafel des westlichen Scblosshofportals, gelieferi von Roland Mackle 157b. bär årtalet 1508 uppsattes delta år och att den senare skulle bära årtalet 1509 äro däremot orikliga. Den senare portalen har intet årtal och inga tecken lyda på atl den någonsin haft ett sådant. Sylvander sammanfattar sin mening om portalerna och deras konsthistoriska ställning så s , att liorggårdens alla fem portaler (C, D, E, F, och G) äro huggna av Roland Stenhuggare. 9 Två av dem, nämligen D och E, äro exempel på »den tyska skolan och de råa vidunderliga öfverdrifter, till hvilka konstsinnet mot slutet af medeltiden försjunkit». Borggårdens tre återstående portaler och särskilt portal G, lill vilken enligt hans mening Dominicus Pahr sannolikt utförl ritningen, »hänvisa tydligen på helt annan smak och anda». De »röja mästaren Iran Italien och b e k a n t s k a p e n . . . med den renare smak som der börjat utveckla sig till en egen skola». Om brunnen på borggården och dess överbyggnad ger Sylvander delvis ganska motsägande ujipgifter. Han uppger, att grävningen av densamma börjades 1571 och att stenen, varmed Sylvander a. a. 1, s. 226. Sylvander h a r h ä r kommit till a n n a n uppfattning angående portalen D som han tidigare hänfört till konung Magnus Erikssons tid och portal E som han uppgivit vara ett verk av Pavel Stenhuggare (jfr s. 142). 0 8 145 M A R T I N O L S S O N Pig. 7. D r o t t n i n g t r a p p a n s porlat (D) levererad au Roland Mackle 1562 och uppsatt s a m m a år. — Das P o r t a l der Königinnentreppe (D), gelieferi uon Roland Mackle 1562 und im selben J a h r aufgestellt. 146 KALMAR S I. O T T S P O R T A L E R OCH B R U N N S B Y G G N A D Pig. 8. Rusticerad jonisk p o r t a l med bandade kolonner. Efter Serlio. — Rustiziertes jonisches P o r t a l mit bandumschlungenen Säulen nach Serlio. brunnsrummets väggar äro klädda, höggs på Öland och fördes till Kalmar 1581. 10 På elt annat ställe säger han, alt »Mestaren i Stensnideri-konsten Roland Stenhuggare» 1576 fick i uppdrag att uppfora bl. a. brunnsöverbyggnaden vilken han efter två år fullbordade. Stenen tillhöggs vid stenbrotten på Öland och fördes 10 Syluander a. a. 1, s. 225 f. 147 M A R T I N O L S S O N därifrån till Kalmar för att genast uppsättas. Är 1578 uppsattes också båda dessa byggnader, »ty Roland uppbar i betalning det betydliga arvodet af 100 daler 'för Capellet och en Brunn på Borggården han uppsatt hafver'». 11 Pä ytterligare ett annat ställe anför han: »I samma rena klassiska stil som vestra portalen [C] är äfven brunnsöfverbyggnaden utförd och tillhör derfor samma skola och samma mästare (nämligen Dominicus Pahr]. Äfven denna tillhöggs på Öland samtidigt med kapellet stycke för stycke och fördes sedan 1578 till Slottet. Arbetet härå fortgick i flera år och blef Slottet mycket kostsamt. Roland uppsatte sjelf brunnsöfverbyggnaden 1579—1581 . . . Han hade . . . Håkan Stenhuggare och flera mästersvenner till sitt biträde, vilka erhöllo särskild aflöning från Slottet.» 12 Jag har uppehållit mig så utförligt vid Sylvanders uppgifter om kalmarportalerna och brunnsöverbyggnaden och deras historia, därför att dessa uppgifter omedelbart eller medelbart ligga lill grund för dateringen i alla följande framställningar. Den grundläggande konsthistoriska behandlingen av Kalmar slott har lämnats av Ghr. Eichhorn 188013, och detta är den kanske bästa översikt som hittills gjorts av slottets konsthistoria under 1500-talet. Eichhorns huvudkälla är Sylvander, men han har även gjort egna, ganska omfattande arkivstudier, och han framhåller bl. a. att den västra borggårdsportalen (C) enligt räkning är förfärdigad av Roland Mackle under Erik XIV:s tid dock utan att angiva något årtal. »Den vackra och smakfulla överbyggnaden över slotlsbrunnen, som börjades 1571, men egentligen utfördes senare och fullbordades 1581» är enligt Eichhorns mening komponerad av Dominicus Pahr och »är ett av bevisen på hans begåvning och hans medarbetares skicklighet». Gustaf Upmark d. ä. i »Die Architektur der Renaissance in Schweden» (1900) och »Svensk byggnadskonst» (1904) omnämner slottets alla åtta portaler men är påfallande försiktig i fråga om deras datering. Den sydvästra borggårdsporlalen (G) daterar han efter Sylvander till 1569. Drottningtrappans portal Ibid. s. 212. Ibid. s. 226. 18 Chr. Eichhorn, Kalmar slotts konsthistoria u n d e r renässansen. Sv. Fornminnesfören. tidskr. 1880, s. 218—238. u 11 148 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH B R VN N SB Y G G N A D Fig. 9. Kungstrappans nu defekta portal (E) levererad av Roland Mackle 1562. — Das beschädigte Portal der Königstreppe (E) im heutigen Zustand, gelieferi von Roland Mackle 1562. (D) anser han vara från 1580-talet på grund av likheten med en portal på Örebro slott som är daterad 1584. Som praktstyckena på Kalmar slott betecknar han borggårdens sydöstra portal (F) som bär årtalet 1568 och västra borggårdsportalen (C) som han, efter Sylvander, uppger vara utförd 1576—1577. »Den sirliga .slottsbrunnen som 1579—81 uppsattes å inre borggården, vars 149 M A R T I N O L S S O N Fig. 10. Kyrkportalen ( F ) med årtalet 1568, leuererad au Roland Mackle, betalad och uppsatt 1569. — Kirchenportal ( F ) m i t der J a h r e s z a h l 1568, gelieferi uon Roland Mackle, bezahlt und aufgestellt 1569. förnämsta prydnad den ännu är» betecknar han som ett gemensamt arbete av Roland Mackle och Håkan Stenhuggare, och även i detta fall måste Sylvander vara hans källa lör såväl datering som attribution. I fråga om portalerna framhåller Upmark, att »de utvisa tydligen bekantskap med de italienska konslteoreti150 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNS BYGGNAD Pig, 11. Sydvästra borggårdsportalen (G) leuererad au Roland Mackle samt betalad och uppsatt 1569. — Siidwestliches Schlosshofportal (G), gelieferi uon Roland Mackle sowie bezahlt und aufgestellt 1569. kernas arbeten, särskilt med Serlio eller med någon av hans bearbetare». 14 Upmark lorde vara den förste som framhållit detta. August Hahr har behandlat de föreliggande problemen i ett flertal av sina arbeten. I »Arkitektfamiljen Pahr» (1907) daterar 14 Gustaf Upmark d. ä.. Svensk byggnadskonst, s. 51 ff. 151 M A R T I N O L S S O N han västra förborgens portal (B) till år 1574.15 Sylvander ger ingen datering för denna portal och Hahr nämner icke sin källa. 18 Västra borggårdsportalen (C) liksom brunnsbyggnaden stammar enligt Habrs mening »frän Dominicus' dagar eller närmare från 1576—1581 »17, och portalen uppges vara ett verk av Roland Mackle och Dominicus Pahr. 18 »Båda dessa verk röja ett för proportioner känsligt öga. De erbjuda i detla hänseende en viss olikhet med den södra flygelns båda portaler [F och G| från 1568 och 69. Man har därför redan länge velat anse alt Dominicus Pahr lämnat ritningarna lill desamma 1 9 men alt utförandet återgår på Roland Stenhuggare», och Hahr delar denna mening. Han upprepar även Upmarks påpekande, att förebilderna till portalerna äro Serlios arkitekturböcker. 20 I en recension av Habrs bok framhåller Albrecht Haupt 21 , att portalerna i Kalmar ha »französische Alluren im Charakter des Stils Henri II». Han erinrar även om atl franska slott, bl. a. Ecouen, ha portalbyggnader i tre våningar. I fråga om slottsbrunnen i Kalmar säger ban sig icke kunna ange någon annan förebild än Fontaine St. Lazare i Autun. Han uttalar också som sin mening, att arkitektfamiljen Pahr måste vara av sydfranskt ursprung och härstamma från exempelvis Navarra eller kringliggande trakter. Är 1911 publicerade Axel L. Romdahl en uppsats, »Några observanda rörande vasatidens byggnadskonst», 22 i vilken han ger nya och friska synpunkter på dessa och flera andra problem inom den äldre vasatidens konst. Han ansluter sig dock i fråga om Kalmar slotts portaler och brunn lill Upmarks och Hahrs dateringar vilka återgå på Sylvanders. Han framhåller, att alla kalmarportalerna i detaljer och totalanordning visa en enhetlig stil från den tidigast daterade av år 1568 lill den yngsta från åren 1576—77. A. Hahr, Arkitektfamiljen Pahr, s. 106. Antagligen ä r källan J o h a n III:s brev d. 11/2 1574 (V. Granlund, Konung J o h a n III:s byggnads och befästningsföretag, nr 297). Jfr h ä r o m s. 168. 17 A. Hahr, Arkitektfamiljen Pahr, s. 106. 18 Ibid. s. 89. u Dvs till portal C och brunnsbyggnaden. 20 A. Hahr, Arkitektfamiljen Pahr, s. 106 f. 21 Zeitschrift fur Geschichte der Architcktur, J a h r g . 3, s. 63 f. 22 F a t a b u r e n 1911, s. 227—239. 18 15 152 KAL M A R g 1. (I T T S P O R T A L B II O C II B R I' N N S B V (. G N A D Fig. 12. östra förborgens portal till norra förborgen ( H ) , leuererad au Roland Mackle 1562. — P o r t a l der östlichen Vorburg znr nördlichen Vorburg ( H ) , gelieferi von Roland Mackle 1562. »Bröderna Pahr, Johan Baptista och Franciscus 23 , som efter 1571 ledde arbetet på slottet, kunna ej haft annat inflytande på portalernas gestaltning än möjligen att ha givit en anvisning rörande den sist uppställda portalens eleganta proportioner. Stenhuggarna 23 Romdahl m e n a r givetvis Dominicus. 153 MARTIN O L S S O N ha fortsalt så som de börjat, ha bibehållit det vanda formspråket oberoende av ledningens växling. Men ha Roland Mackle och Håkan Stenhuggare för den skull anspråk på att vara portalernas konstnärliga upphovsmän? Ingalunda. Det är väl den förutvarande byggmästaren Jakob Richter som har äran av deras tillkomst». Romdahl anser, alt portalerna knappast ha haft Serlios ritningar till förebild, emedan alla hans portaler ha gavelliknande krön. Enligt hans mening ansluta sig de rikare av kalmarporlalerna till de antika triumfbågarna med deras kopplade kolonner, höga ättika och raka överkonlur. Han påpekar, att .1. A. Du Cerceau bl. a. utgav elt gravyrverk över de romerska triumfbågarna 1549 och 156024 och alt även andra av hans böcker och kopparstick kunna ha varit förebilder. Som exempel namnes del redan av Haupt omtalade porthuset i slottet Ecouen från omkring 1564 (fig. 22) vilket även enligt Romdahls mening kan ha varit förebild för västra borggårdsportalen (G) i Kalmar. Romdahl erinrar om att man måste räkna även med franskt inflytande på vår äldre vasatidsarkilektur och påpekar, atl Jakob Richler stammade från Freiburg i den del av lyska riket som gränsade lill Frankrike. Han framhåller vidare, att brunnsbyggnaden »utförd åren 1579—81 av Mäster Roland Mackle, har granskats alltför flyktigt då den uppfatlats såsom stilistiskt kongruent med slottets portaler. Den kraftiga sockelutsmyckningen, de orefflade kolonnerna, melopfrisens diamantstenar, voluterna med sina masker, lanterninens båda konvexa friser, del kraftiga kynnet, de helt olika behandlade hermerna — alla des.sa drag borde fiir ett vant öga röja samhörigheten med en mera barock och mustig stil. Så vitt jag kan fatta, intar slottsbrunnen inom den äldre vasakonsten en alldeles ensam plats». Slutligen framhåller Romdahl, att ledaren för ett bygge under vasatiden icke utan vidare kan förutsättas vara skaparen av dess arkitektur. Enligt hans mening var det Dominicus Pahr som var 24 Intet exemplar av detta verk finnes i något av de offentliga biblioteken i Sverige. Konstantins och Septimus Severus' triumfbågar äro avbildade även i »Livré des Ediflces antiques Romains» av Du Cerceau (pl. 11 i upplagan av 1584). 154 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNAD »Johan III:s mest betrodde och anlitade arkitekt, fackmannen bland de många dileltanterna» som lämnat ritningar och uppslag till åtskilliga av Johan IH:s byggnadsverk vilka stått under andra byggmästares ledning. I en uppsats, »Kalmar slottsbrunn och dess franska ursprung» 25 , återvänder Hahr 1913 till ämnet med utgångspunkt från Romdahls nyss refererade uppsats och A. Haupts ovan omtalade anmälan av Hahrs arbete om arkitekt familjen Pahr. Romdahl hade velat se franskt inflytande i slottets portaler, och Haupt kunde ingenstädes finna någon förebild för brunnen annat än i en tresidig »Fonlaine S:t Lazare» i Autun. Hahr avbildar porthuset till slottet Ecouen efter Du Cerceaus stick och finner »ej något orimligt i» att den tjänat som förebild för västra borggårdsportalen i Kalmar »medan åtminstone tre av de övriga sex mer ansluta sig till Sebastian Serlios förebilder». Hahr återger även en bild av brunnen i S:t Lazare i Autun och finner med rätta, att den icke kan vara någon förebild till Kalmarbrunnen. Däremot anser han, att ett par av de bninnsöverbyggnader, som förekomma i J. A. Du Cerceaus latinska upplaga av Livré d'Architecture» (1561) och av vilka han återger två, kunna vara förebilder. I fråga om dateringen anför Hahr, alt »de inånga vackra portalerna och brunnen sågo, som bekant, dagen genom konung Johans livliga intresse för slottet. Början var antagligen gjord redan före honom. Den södra flygelns båda gårdsportaler [F och G] bära dock årtalen 1568 och 1569. De förnämsta verken, den inre ingångsportalen å västra flygeln [C] samt brunnsöverbyggnaden, stamma frän något senare lid nämligen resp. från 1576—77 och 1579—81». Den bättre proportioneringen och finare detaljbehandlingcn hos de båda sistnämnda arbetena i förhållande till de övriga skulle bero på »den växling i den konstnärliga överledningen som inträdde med byggmästaren Jakob Richters död 1571 och bröderna Pahrs ankomst år 1572». Sedan Johan Baptista Pahr 1574 lämnat Kalmar och Dominicus Pahr övertagit ledningen, är det »mycket antagligt att denne mans ingripande fört till ett lyckligare resultat, ehuru den för dekorationerna närmast ansvarige, nämligen mäster Roland Mackle var anställd i Kalmar långt innan Dominicus anlände». 25 Aug. Hahr, Studier i nordisk renässanskonst I, s. 64—82 (1913). 155 MARTIN OLSSON f^i^mFig. 13. K a l m a r slott. Brunnen på borggården, levererad och uppsatt av Roland Mackle 1577 och 1578. Kompositionen av Dominicus P a h r . —• Schloss Kalmar. Brunnen auf dem Schlosshof, gelieferi und aufgestellt uon Roland Mackle 1577/78. Komposition von Dominicus P a h r . Habrs slutsats i fråga om brunnen blir, att man visserligen icke kan peka på någon bestämd förebild, men att de av honom anförda, ovan omtalade exemplen pä franska brunnsöverbyggnader och särskilt de Du Cerceau' ska kompositionerna, »vare sig ut156 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNS BYGGNAD Fig. 1'i. Brunnshgggnadens öuerdel. — Oberteil des Brunnenaufsafzes. förda eller icke, tala dock ett alltför tydligt språk rörande dess yttersta u r s p r u n g . . . Huvudsaken är att vi nu faktiskt äga kunskap om brunnskomposilioner, som åtminstone kunna jämföras med den stilfulla svenska renässansbrunnen. Då det franska i ett par av Kalmarportalerna är obestridligt, torde vi nu även äga 157 MARTIN O L S S O N rättighet att sätta den med portalerna besläktade brunnen i förbindelse med franska renässansmonumenl. Längre kunna vi nog ej med större visshet komma». Hahr framhåller vidare, all »dokumenten berätta oss om de män som varit delaktiga i brunnens tillkomst nämligen om Roland Mackle, sedan 1559 den ledande stenhuggaren i Kalmar, om Jakob Barholdt från Giislrow, verksam fiir slottet 1572—1574 samt om Håkan Stenhuggare som 1581 vart mäster Rolands efterträdare. Man har därjämte ansett alt Dominicus Pahr som den högste ledande byggmästaren haft nägol inflytande på såväl brunnens som den inre ingångsportalens [C] gestaltning, vare sig han korrigerat ritningarna eller att dessa verk uppsatts under hans tillsyn och ledning. De äro ju så avgjort överlägsna de tidigare portalerna alt en bestämd anledning måste förefinnas». Hahr ifrågasätter vidare om icke bröderna Barholdt av vilka mäster Jakob Barholdt var den förnämste medverkat både vid brunnens och västra borggårdsporlalens tillkomst. På grund av att mäster Jakob Barholdt är omnämnd i ett Johan IILs brev den 11 februari 1574 i vilket omtalas en sloltsporl 2 " som konungen vill ha uppsatt före sin ankomst lill Kalmar, finner han, all den omtalade portalen »näppeligen kan vara någon annan än . . . västra gårdsporlalen» (C). Han finner därför, »all del friskare och omsorgsfullare arbete som just utmärker denna [portail har sin grund i Mäster Jakobs medverkan saviil direkt som indirekt genom en stimulerande inverkan på de äldre krafterna». Hahr gör slutligen gällande, alt Roland Mackle skall ha varit fransman, emedan saviil hans förnamn som tillnamn äro franska. Made betyder på franska sjönöt (Trapa natans). I sin uppsats »Praklpanelerna på Kalmar slott» 27 upprepar Hahr samma datering av västra borggårdsportalen och slottsbrunnen. Nästa inlägg i diskussionen kom från Sten Karling 1938 i hans uppsats »Hans Fleming, ett bidrag till kännedomen om hans verk20 Granlund a. a. nr 297. •— I brevet står, att ståthållarna »så bestelie schaltt att then vtthugne Sten som föraie Rolandh til Calmare Slotz Portt nw haffwer tillrcede gjordt måtte ändeligen före wår ankompst vpsatt bliffwe». 17 Studier i vasatidens konst (1920) s. 91—113. 158 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNAD Fig, 15. Hermer på brunnsbyygnudens lunternin. Brunnenuufbau. Hermen am oberen samhet i Tyskland och Sverige». 28 Karling uppger, tydligen med Upmark och Hahr som källa, att »brunnen uppsattes mellan åren 1579 och 1581 och synes ha utförts av stenhuggarna Roland Mackle och Håkan, tvenne hantverkare som icke kunna tilltros vara mäktiga brunnens konstnärliga komposition. Mackle som avled samma år brunnen fullbordades var sålunda verksam i Kalmar redan 1559 och torde icke ha bemästrat det moderna formspråk som brunnen klätts i». Karling erinrar om Romdahls yttrande, att brunnen skiljer sig från portalerna med deras klassi28 Tidskr. för konstvetenskap 1938, s. 65—86. 159 MARTIN OLSSON Fig, Hi. Gavelfält i brunnibgggnaden» övre del. des B r u n n e n a u f s a t t e s . Giebelfeld mn Oberteil cisliska prägel och inlär en särställning genom sin mera barocka och musliga stil. Han anser, att Habrs hänvisning till liknande brunnsbyggnader i Frankrike är riktig, och erinrar i sin fur om den f.d. torgbrunnen i Herford, Westfalen Iran 1599 vilken han anser stå mycket nära kalmarbruiinen. Karling betonar emellertid, att formspråket i kalmarbruiinen framför allt är starkt nederländskt färgat. »Från poslamenten och bröstvärnets kartuscher och masker, triglyffrisen och de med byster smyckade låga gaveluppsatserna till hermerna å överbyggnaden är formelementen av utpräglat nederländsk typ. Endast en sådan härledning är möjlig. Tanken på alt förse brunnen med en dylik överbyggnad kan ba framkastats av Dominicus Pahr, en nederländsk konstnär har emellertid utformat projektet.» Denne konstnär kan efler Karlings mening knappast ha varit någon annan iin Hans Fleming. Han var som Karling uppvisat tillsammans med Herkules Mida, vilken senare blev byggmästare på Nyköpingshus 2 ", verksam som stenhuggare vid byggandet av rådhushallen i Liibeck aren 1571 och 1572. Fleming kan första gängen påvisas i Sverige 1588, då han är verksam i Östergötland. 80 Karling antager, alt han frän Nordtyskland, närmast Mecklenburg, tagit vägen till Sverige över Kalmar och där komponerat brunnen. Karling finner slutligen, att brunnen även ifråga om detaljerna visar stora likheter med säkra verk av Fleming, såsom de båda praktgavlarna på Vadstena slott av vilka den östra är utförd 29 Om Herkules Mida, se Erik Bohrn, Nyköpings renässansslott och Herkules Mida (1941). Han var verksam i hertig Karls tjänst frän 1580 till 1596. Han hade fått sin första utbildning i Antwerpen (a. a. s. 133). 80 L. W.son Munthe, Kungl. Fortifikationens historia 6: 1 s. 124 ff. (1902). Munthe l ä m n a r d ä r utförliga data angående Flemings verksamhet i Sverige. 160 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNAD Fig. 17. Gavelfält i brunnsbyggnadens övre del. — Giebelfeld am Oberteil des Brunnenaufsatzes. 1602 1605 och den västra 1620. »Det är i båda fallen frågan om en klassicistisk men plastiskt avrundad arkitektur. Brunnen ger oss därigenom vad vi hittills saknat — utgångspunkten för förståelsen av FlemingS verksamhet som arkitekt.» Hahr bemöter Karling 1940 i sitt arbete Katarina Jagellonica och vasarenässanscn och framlägger då sin slutliga ståndpunkt. 3 1 Han upprepar samma dateringar och anlägger i huvudsak samma synpunkter som i sin närmast föregående framställning. Kyrkportalen (F) som bär årtalen 1568 och begynts under kung Eriks dagar bar »snarare uppstått under intryck av franska än italienska förebilder», och han antager »att motivet på litterär väg blivit bekant genom något av J. A. Du Cerceaus gravyrverk». Sydvästra borggårdsportalen (G) har »en mera klassisk-italiensk hållning. Den tillhör också Johan IILs tid då Sebastian Serlios arkitekturböcker bevisligen anlitats vid slottets prydande. Den norra flygelns rusticerade portal [D] med sina bandade doriska kolonner torde också tillhöra del skede, då Serlio togs till råds». Den västra borggårdsportalen (C) anser Hahr vara utförd av Roland Mackle och mäster Håkan, »men ritningens upphovsman, den konstnärlige skaparen är ingen annan än Dominicus Pahr». — Uppbyggnaden erinrar om franska förebilder, t. ex. om huvudportalen å slottet Econen som vi känna från Du Cerceau. »Å andra sidan saknas ej i våningar komponerade portaler i Italien, de klassiska triumfbågarna först och främst.» Men sådana finnas även från renässanstiden, exempelvis Alfonsos triumfbåge vid ingången till Castel Nuovo i Neapel och Porla Capuana i samma stad. 81 Aug. Hahr, Drottning Katarina Jagellonica och vasarenässansen, s. 8 1 — 90 (1940). 161 M A R T I N O L S S O N Fig. 18. Mittpartiet av ett av brunnsbgggnadens gavelfält. — Mittelteil eines G i e b d f d d e s am Brunnennufsatz. Vad brunnen på borggården beträffar har Dominicus Pahr fått Uppslaget till denna skapelse från Frankrike »vare sig genom gravyrverk av Du Cerceau eller på annat sätt. Idén är naturligtvis till ursprunget det romerska rundtemplet som redan under antiken kunde få användning som dekorativt krön ». Du Cerceau kan ha fått idén till sina dekorativa krön från Juliemas minnesvård i S. Remy. »Den undre lempelartade byggnaden . . . har antingen givits av sig själv eller kanske ban också här haft antika exempel för ögonen.» Dominicus Pahr »måste emellertid vid den i detalj gående utformningen av sitt uppslag haft hjälp från något konstnärligt håll, som icke kan ha varit stenhuggarna Roland och Håkan. Det stilistiska språket är nämligen högst olika mot det vi mött i den inre ingångsportalen [C]. Det ger uttryck för en senare tids smak för del fylliga och robusla» medan »stilelementen föra den närmare den nederländska konsten . Själva kompositionsidén torde Dominicus Pahr ha hämtat från franska renässansbrunnar och förslag till sådana av Du Cerceau. »Om den efter Dominicus' allmänna idé arbetande men i övrigt självständige mästaren har jag ej bestämt kunnat yttra mig.» Om det nederländska inflytandet på slottsbrunnen uttalar sig Hahr något svävande, men han avvisar bestämt antagandel, all 162 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNS BYGGNAD Fig. 19. Mittpurtiet av ett av brunnsbyggnadens gavelfält. — Mittelteil eines Giebdfddes am Brunnenaufsatz. Hans Fleming skulle vara brunnens skapare, framför all! därför att man icke kunnat visa, att han befunnit sig i landet förrän 1588, dvs sju år efter det såväl Karling som Hahr ansett att brunnen stått färdig. Hahr finner det däremot icke uteslutet, att Herkules Mida som samarbetade med Fleming vid rådhushallen i Lubeck kan ha medverkat. Han framhåller, att Herkules Mida var anställd vid Örebro slott åren 1580—1596 och att portalerna i slottet härröra från denna tid. »Säkerligen kom han ej direkt till hertig Karls nämnda residens [Örebro] ulan kan även ha besökt andra slottsbyggen t. ex. Nyköping. Ja varför icke även det i K a l m a r . . . Herkules Mida har alltså faktiskt varit i Sverige vid tiden för Kalmarbrunnens tillkomst. Brunnens stilkaraktär vittnar emellertid om ett samband med den Pahr-Brandinska kretsen i Mecklenburg till vilken både Mida och Fleming hörde. Längre torde vi för närvarande knappast kunna nå i bestämmandet av den konslnär som biträtt Dominicus vid denna ädla skapelse, varvid man dock ej får glömma dennes broder slottsbyggmästaren å Nyköping Kristoffer Pahr.» Slutresultatet av Habrs överväganden blir att han söker åstadkomma en kompromiss. Han vidhåller, alt brunnen komponerats av Dominicus Pahr under påverkan av Du Cerceau och att den 163 M A R T I N O L S S O N huggits av Roland Mackle och Jakob Stenhuggare, men han närmar sig samtidigt Karlings ståndpunkt så mycket som möjligt. Dominicus Pahr har haft hjälp vid skapandet av brunnen av någon medlem av den Pahr-Brandinska kretsen i Mecklenburg (till vilken även Hans Fleming hörde) exempelvis Herkules Mida eller sin bror Kristoffer Pahr. Kompromissen är knappast godtagbar. Låt oss därför återgå lill de med monumenten samtida handlingania för att undersöka, om de kunna bidraga till lösning av frågorna. Av slottets räkenskaper finner man, att Droltningtrappans och Kungstrappans portaler (D och E) samt porlen i muren mellan norra och östra förborgarna (H) äro de äldsta. De äro levererade av Roland Mackle 1562 och uppsatta samma år. Då »er giffuit Rolandh Stenhuggare för 2 dörer han wlhugget haff:r med Döriche pelere för både windelstenerner in oppå Slotet, peninger 90 m». 32 Slottet hade vid denna tid endast två monumentala trappor nämligen de omtalade, belägna den ena i norra och den andra i västra längan. Den tredje trappan, belägen i södra längan och kallad Kyrktrappan, omtalas första gången 1570 och började byggas detta år eller möjligen 1569. Är 1562 betalades även 80 mark penningar till mäster Roland Stenhuggare »för 1 poort nör om Slottet medh Dicane pelere». 33 Detta måste vara portalen H, vilken är den enda 1500-talsportalen norr om slottet, östra förborgen hade anordnats 1557 genom att man byggt elt kraftigt bålverk av timmer och jord i det grunda strandvattnet öster om slottet och sedan gjort utfyllning mellan bålverket och den medeltida slottsmuren. I norra förborgen funnos kök och andra ekonomibyggnader, och ett flertal sådana nybyggdes nu i östra förborgen. En port mellan de båda förborgarna Småland 1562 nr 4. Joen Karsons Reckenskap .. . 1562. KA. —• Summan var möjligen en delbetalning. Räkenskaperna innehålla ett flertal ytterligare uppgifter om portalerna, men här meddelas endast de för dateringen mest avgörande, övriga uppgifter komma att återfinnas i författarens arbete Kalmar slotts historia II som ganska snart torde kunna föreligga i tryck. 33 Småland 1562 nr 4. Joen Karsons Reckenskap . . . 1562. • — Det kan kanske synas märkvärdigt att två portaler betalats med 90 mark och en tämligen likvärdig portal med 80 mark. Men det är icke säkert, att det i någondera fallet var fråga om slutbetalning. Mäster Rolands räkenskaper visa, att han ständigt erhöll betalning i avräkning och mest i matvaror. M 164 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNAD har då upptagits, och den fick 1562 sin monumentala omramning. 34 Portalen i västra förborgen vid ingången till inre borggården (portal B) är levererad av Roland Mackle 1567 och uppsatt samma år. Ett flertal uppgifter härom förekomma i årets räkenskaper, " I författarens arbete »Kalmar slotts historia I», s. 191 har »Bagaregården» vid slottet, som omtalas av Hemming Gadd år 1506, identifierats med den förborg söder om slottet av vilken grunder till ringmur och hus utgrävdes 1932. Grundmurarna äro angivna på pl. 1, 2 och 32 i ritningsbandet till Kalmar slotts historia. I boken »Fartygsfynden i den forna hamnen i Kalmar» (1951) bestrider Harald Åkerlund, att Bagaregården varit belägen söder om slottet. Den skulle enligt hans mening ha legat på det utfyllda området öster om slottet. Åkerlund stöder detta påstående med en uppgift i mitt ovan angivna arbete s. 278. Där omtalas att slottet 1559 hade »tre kokehus öster på förborgen». Åkerlunds påstående saknar helt verklighetsunderlag. Grävningsundersökningarna ha visat, att slottets medeltida östra ringmur och Fångetornct byggts i själva strandkanten, så att inuren rest sig direkt ur vattnet. Strandskoningar ha utförts till deras skydd, men murarna ha likväl på vissa platser, exempelvis på Fångetornct, eroderats mycket hårt av vågorna. Murfoten pä detta torn hade därför lagats, delvis med taktegel som sedan i sin tur blivit starkt vågslipat. Först år 1557, sedan ett fästningsverk, ett s. k. bålverk av timmer och jord, byggts i det grunda strandvattnet öster om slottet och utfyllnad i samband därmed verkställts, fanns något nämnvärt markområde på denna plats. Till bålverket användes stora mängder virke och järn, och timringen verkställdes av 30 timmermän som arbetade tillhopa 280 dagar. Samma år utfördes 491% dagsverken »til ath vpfijlle plätzen östen Slottett emellen boluerket och Slottet». Området kallas då ännu icke »förborg». Utfyllningen fortsattes de närmast följande åren och avslutades 1561, då 2 106 dagsverken användes »til att timbra på Slotzens Bagare Stugur och til att före Jordt på wallén Sunnan Slotedth och jemka forborgen medth östan Slotcdth». De tre av Åkerlund omtalade kokhusen nybyggdes 1559 på det område som de tvä närmast föregående åren vunnits genom utfyllning mellan slottet och bålverket, och 1559 namnes östra förborgen (»öster på forborgen») första gängen. Det framgår med full tydlighet av 1559 års räkenskaper, att de tre kokhusen nyuppfördes detta år. Då är nämligen »kornett thill fot stocker, stolper och balker vti Kokehusenn på forborgenn, Timberstocker 40 st:r». »År kommit till 3 kokehus öster på forborgen, Säge bräder 47 tolffter 7 bräder.» Vidare »Xr kommet till Murhaker och Döre Järnn vthi östre windelstenen och thill 3 Kokhus vthi på forborgenn thill Dore Järnn och Hängsle, Stange Järnn 10 Ib 4 mtr». Tillvaron av dessa kokhus kan därför icke tagas till intäkt för att en förborg funnits öster om slottet 1506. 165 MARTIN O L S S O N Fig. 20. Mittpartiet au ell au brunnsbyggnadens gauelfält. — Mittelteil eines Giebelfeldes a m Brunnenaufsatz. men det torde vara tillräckligt att nämna ett par av dem. Sagda år är »graffuid vnder en port vid Kuretornett». Dä är även »giff u i t . . . Roland stenhuggare for En port vedh vnderfougde Cammarenn, penningar 300 m:r». Samma år utlämnades »Till 1 port vedh vnderfugde Cammaren som man går in på Borgegården, Slonga Jern 1 skepp:d 5 Ib», Slutligen är då »vpstöpt vthi någre Jern vthi vthuggin Sten i En port som man går vp på Borgordenn, Frijst blij 1 scheppd 14 Ib 18 m:r». 35 Portalen framför gängen under västra vallen (portal A) är levererad och uppsatt år 1568. Då betalades till »Rolanndh Steenhuggere för ett port t wti på Slotlzbroenn medh 2 pelere som winndebroenn skall gåå vti, peninger 200 m». Till portalens uppsättning användes samma år »lill enn portt wedh windebroenn medh 2 pelere, Frist blij 1 Ib 15 m:r, Tackblij 1 scheppundh l1/^ Ib». 38 Samma år levererades och uppsattes även Västra borggårdsportalen (C). Då är »giffuilt Rolanndh Stenhuggere för enn portt hann haff:r huggitt in oppå Boregården wedh kellerenn medh 8 pelere och Ricksenns wapnn (ber vlij, peninger 600 m». 37 Samtl. uppg. Småland 1567 nr 19. Bengt Räffz Reckenskap 1567. Båda uppg. Smal. 1568 nr 1. Benngtt Räffz samt Mattz Mickellsonns Reckenskap . . . 1568. •" Ibid. ao 36 166 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNAD Fig. 21. Mittpartiet au ett au brunnsbyggnadens gavelfält. — Mittelteil eines Giebelfeldes am Brunnenaufsatz. Vidare »Ähr kommitt till 6 porte Jernn widh vnderfougte eammarenn och 6 porthakar wedh herre kellerenn, Stångeiernn 1 scheppundh 8 Ib». 38 Båda portalerna B och C försågos sålunda 1568 med tvådelade dörrar. Ingången till »Herrekällaren» är belägen omedelbart norr om portal C, och räkenskapens beskrivning av densamma är så detaljerad och så tydlig, att det icke kan vara någon tvekan om dess identitet. Erik XIV blev avsatt den 29 september 1568 och omkring denna dag, Mikaelidagen, avslutades vanligen murning och andra yttre byggnadsarbeten på slottet. Portalen var därför med säkerhet huggen och efter all sannolikhet även uppsatt, då Erik avsattes. Vapentavlan mellan dess två övre kolonnpar bär emellertid Johan IILs krönta initialer I R i upphöjt arbete. De kunna därför icke vara senare inhuggna i en äldre tavla utan måste ha huggits på samma gång som vapenskölden och tavlans övriga skulpturala utsmyckning. Det är därför troligt att portalen ursprungligen på samma plats haft en annan tavla med Eriks initialer. Om så varit fallet, förstår man, att det måste ha irriterat Johan III, att då han 1571 bodde i Kalmar se sin avsatte broders namn över borggärdens förnämsta portal. Man kan även förstå, om han befallde, att det skulle borttagas och ersättas " Ibid. 167 MARTIN OLSSON med hans eget. Elt brev från Johan till ståthållarna i Kalmar den 11 februari 1574 gäller också av allt att döma den nyhuggna tavlan till denna portal. Roland Mackle hade varit uppe hos konungen och »presenterat ett register» på den sten han huggit till Kalmar och Borgholms slott efter det Johannes Baptista Pahr 1572 blivit byggmästare där och för vilken sten han icke fått någon betalning. Konungen befaller nu ståthållarna att undersöka, om »Rolandz berättelse vdi sanningh ware känn, eller ock om hann så mijckin steenn tilhuggedt baffwer som Registredt förmäller». Om så skulle vara fallet, kan konungen »wäll lijde» att han »till thet försle på een Rekenskap [dvs i avräkning] bekomme någedt på handen, anthenn eenn Tridie parith mere eller mindre för thet som hann vdi så måtto för arbetedt haff wer». Konungen har även av Roland Mackle fått veta, att den nya tavlan var färdig, och då han hade för avsikt att komma till Kalmar under året och redan underrättat ståthållarna därom, befaller han ytterligare »att thw Arwedh Swann så bestelle schaltt att then vtthugne Sten som förme Rolandh till Calmare Slotz Portt nw haffwer tillreede gjordt måtte ändeligen före wår ankompst vpsatt bliffwe så frampt tw wiltth göre thet oss är behageligitt». 39 För södra slottslängans båda borggårdsportaler (F och G) erhöll Roland Mackle betalning 1569, och de uppsattes samma år. Då »er gif fuit Roland Stenhugger för 2 porter bann vthuggit haffuer vti Nije Bijgningenn på Borger gårdhenn, portenn 300 m. peninger 600 m.». »Nya byggningen» var vid denna tid slottets södra länga som uppfördes till full höjd från källaren till taket år 1569. I samband därmed uppsattes även de båda portalerna. Samma år förbrukades nämligen 2 skeppund 13x/2 Ib »Affklippingz blij til 2 porter vti Nije Bijgningenn». 40 Blyet användes för fastgjutning av krampor m. m., till att lägga i fogarna i stället för murbruk samt till täckning. Kyrkportalen (F) bär årtalet 1568 och Johan IILs monogram i en kartusch mellan den övre ordningens hermer. Den bör därför ha blivit färdighuggen först efter Erik XIV:s avsättning, eller också kan kartuschen med initialerna och årtalet ha omhuggils efter detta tillfälle. " Riksreg. 1574 f. 21 v. Brevet delvis tryckt i Granlund a. a. nr 297. 10 Båda uppg. Smal. 1569 n r 8. Mattz Mickilsonns Reckenskap . . . 1569. 168 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNAD De anförda uppgifterna ur räkenskaperna visa, alt slottets samtliga åtta portaler äro levererade från Roland Maekles stenhuggeri mellan åren 1562 och 1569, då Jakob Richter var slottets byggmästare. Sex av dem, nämligen I), E, H, B, A och C, äro uppsatta under Erik XIV:s regeringstid, och de återstående F och G äro huggna omkring liden för regentskiftet samt uppsatta 1569. Brunnen på borggården hade grävts redan 1560, då en mängd dagsverken, virke och andra materialer användes för detta ändamål. 41 Den monumentala överbyggnaden är levererad och uppsatt av Roland Mackle åren 1577 och 1578. Under senare halvåret 1577 gjordes vid slottet 546 dagsverken »Til att draga wthuggen sten aff forborgen till Cappellett och Brunnen». 42 Kapellet var, som redan i förbigående nämnts, en byggnad som delvis samtidigt med brunnen uppfördes på slottsvallen och till vilken den huggna och skulpterade stenen likaledes levererades av Roland Mackle. Av detla kapell finnes nu intet bevarat. Under samma tid 1577 »haffuer Roland Stenhugger Rekommitt på enn Betalning för Ihett Capell han vpsatt haff:r på Slolzwallen sampt och B[r]unen på Borgårdenn, Råg 1 pund 2 spen, Miöll 4 spen, Malt 4 pund 4 spen, Humble 1V2 Ib, Smör 61b, Ost B% Ib, Nöte UöttS notzfal, Flesk 7 Ib Fåre kiött 5 kropp[ar] »,43 Nästföljande år, 1578, är »giffuit för 154 daxuercher som giorde ähre till Slotzenns Befästning sampt och någon Stenn som wtkiortt ähr ifrå Rolandz gård, som er kommen tiill Capillitt och brunnen till 3 öre om dagen sampt med någon fetalie som lengden ther om fönneller, Daler 14 st:e 1 m:r 6 öre». Då utbetalades även till »Råland Stenhuggar på thett Cappellett och en Brun på bårgårdenn hann vpsall haff:r samptt med Semiskett om Kring Slottz murenn dat:m 8 augustij anno etc. 78, Daler 100 st:r». Vid den förra utgiftsposten har revisionen antecknat i marginalen: »ber ibland äre 59 dager mere än som lengden inneholler, huilkit är för then Steenkörningen skull til Capp: elc.». 44 Till befästningsarbetena och stenkonungen till 41 Småland 1560 n r 24. Mats Anderssons räkensk. 1560. — Ibid. Mats Anderssons och Sonne Nilssons räkensk. 1560. • Småland 1576 n r 4. Dominicus P a h r räkensk. »för halffuc året pro Anno etc. 1577». • Ibid. " Samtl. uppg. Småland 1576 nr 4. Dominicus P a h r s räkensk. 1578. 169 M A R T I N O L S S O N brunnen ålerslodo sålunda 95 dagsverken, och hur många därav som kommo till brunnen är omöjligt att avgöra. Brunnen var sålunda uppsatt 1578, och troligen var den färdig detta år. Den omtalas därefter de närmaste åren endast en gång i slottets räkenskaper nämligen 1579. Då erhöll Roland Stenhuggare diverse livsmedel »på sitt arbethe både för Cappelledt Brunnedt och semscher vnder wallén på slottedit», 45 och det mest sannolika torde vara, att det dä är fråga om en avbetalning i klump fiir alla hans utförda eller i gång varande arbeten på slottet. 1 1580 års räkenskaper omnämnes brunnen icke. Däremot fick mäster Roland sistnämnda år malt och humle »på enn Betalningh», dvs i avräkning, »för Cappellett hann wpsalt baffwer wed Slottz wallén». 46 Påföljande år, 1581, dog Roland Mackle och »Efftter Konung:e Martti breff haffuer Salig Roland Stenhuggares bekomedtt Dat. thenn 24 Septembris Anno etc. 81, Korn 3 pund, Malt 3 pund», 47 tydligen i avräkning på slerbhusets fordran. Hösten samma år uppmättes de arbeten av Roland Mackle på såväl Kalmar som Borgholms slott för vilka slutbetalning icke erhållits för att fastställa storleken av hans fordran. »Salige Mester Rolandz Arbethe Ehr mettadt på Calmarne sloott then 20, 22 och 23 Octobrj Anno etc. 81 wthi Erich Perssons och Hockan Steenhuggares neruare.» Mätningen visade, att de arbeten Mäster Roland utfört för Kalmar slott och för vilka betalningen icke var reglerad utgjorde 3 835 skor huggen sten värderad till 948 daler 12 öre, »Förwtann poortenn wedt för:ne Calmarne». 48 Denna port ingick icke i den angivna summan, tydligen därför att den icke skulle betalas av Kronan utan av Kalmar stad. Antagligen hade den huggits antingen för stadskyrkan eller för en av stadsportarna. Priset per sko för den till slottet huggna stenen varierade mellan 5 och 10 öre beroende på arbetets svårighetsgrad. »Till Brunann» hade han huggit 1 067 skor å 10 öre per sko. 49 Då man icke vet från vilken del av landet Småland 1576 n r 4. Dominicus P a h r s räkensk. 1579. " Småland 1580 nr 8 B. Dominicus P a h r s räkensk. 1580 f. 4. " Småland 1581 n r 9 B. Dominicus P a h r s räkensk. 1581 f. 6 v. 18 Likvidationer, Serie 91 (Försträckningar och leveranser före 1620) n r 8 (1581). »Håkon stenhuggares Rächenschap för thet arbete han tilglord h a f : r och leffuereret ifrån Dälie werkstad på Ölandh» åren 1580—1594. KA. • Ibid. 48 170 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNS BYGGNAD den skrivare härstammade som skrivit räkenskapen kan det knappast med säkerhet avgöras om »bnmaiin » är singularis eller pluralis. 49a Om det senare är fallet gäller summan icke endast brunnen på borggården ulan även två andra brunnar som vid denna tid flera gånger omtalas i räkenskaperna, nämligen »brunnen i forbårgen» och »1 brun vtan Slolz porten». Alla dessa tre brunnar hade grävts 1560. Man kan förutsätta, att endasl brunnen på borggården hade en rikare arkitektonisk överbyggnad. De båda andra hade troligen endast enklare brunnskar av sten som dock även de huggits av Roland Maekles verkstad. Uppmätningen av Mäster Rolands arbeten på Borgholms slott verkställdes likaledes hösten 1581 av »Hockan Stenhuggare och Oluff Bengtzon Steenhuggare», och de omfattade sammanlagt »ålte tusentt Siuhinidral och lolff skoor», dvs 10 452 skor. »Förutann the omelle Skorstener Som her wnder står antecknett.» 50 Det dröjde mycket länge, innan en slutlig uppgörelse kom till stånd och slerbhuset erhöll sitt tillgodohavande. I marginalen till redogörelsen för den sist omtalade uppmätningen står nämligen antecknat, att »Wärderingen [är gjord] effter Dominicus Pars bereltilse then 30 Junij a:o etc. 86». Enligt Roland Maekles räkenskap 5 1 fick hans sterbhus vart och ett av åren 1581 och 1583 —1586 ganska stora avbetalningar huvudsakligen i matvaror, bl. a. »Aff Dominicus parr Biigemestare vdi Calmar pro anno 79 och 80 och effter thenn beskeedh man först aff hans Q i Calmerne then 17 Nouembris anno etc. 85, Spanndl 6 pundh 6 spenn, Grijnn 2/3 fjärding, Humbla 3 Ib 12 m., Swänebrödh 4 tunnor, Swäneöll 2 tunnor, Nöteköt 1% nötzfall, Fläsk 1 Ib, Sill 3 Ib». År 1585 erhölls utom matvaror även 25 M > mark i penningar. Slutuppgörelse skedde 1586 efter det Dominicus Pahr avgivit sin värdering. Sterbhuset fick då ganska mycket »fetalie» samt 4V2 daler i penningar, och därmed slutar Roland Maekles räkenskap. Av de anförda uppgifterna finner man, att »wtbuggen», dvs '"a Förf. h a r haft förmånen att få rådgöra h ä r o m med professor Dag Strömbäck som anser det mest sannolikt att »brunnan» är singularis. M Ibid. Den åberopade anteckningen saknas. 51 »Roland Stenhuggers Reckenskap för t h e partzeler som han vpburit haffuer» för åren 1574—86 ä r inhäftad i samma omslag som Håkan Biörnssons i not 48 angivna räkenskap. 171 MARTIN O L S S O N ornerad eller på annat sätt finare bearbetad sten till brunnen drogs från förborgen in på borggården under senare halvåret 1577. Brunnen säges vidare vara under uppsättning av Roland Mackle senare halvåret 1577 samt uppsatt år 1578. En mindre betalning för densamma och andra arbeten erhålles 1579. Därefter omtalas den icke förrän 1581, då mäster Roland är död, och hans sterbhus har fordran för såväl brunnen som en mängd andra arbeten. Håkan stenhuggare som blev Roland Maekles efterträdare deltager i den uppmätning som verkställes för att fastställa storleken av sterbhusels fordran, men omtalas i övrigt aldrig i samband med brunnen och ingen uppgift finnes om att han medverkat vid dess huggning. Det är dock icke uteslutet att så varit fallet. Däremot kan Jakob Barholdt icke ha haft något att göra med densamma ty han lämnade landet 1574, Brunnen är sålunda huggen av Roland Maekles verkstad och uppsatt på sin nuvarande plats under senare halvåret 1577 och år 1578, då Dominicus Pahr var slottets byggmästare och arkitekt. Man måste förutsätta, alt det tagit minst ett halvt år att hugga den. Ritningen som legat till grund för huggningen måste därför vara komponerad senast år 1576. En av de omständigheter som hittills ansetts mest svårförklarliga i det föreliggande problemkomplexet har varit att västra borggårdsportalen (C) och brunnsbyggnaden varit så olika i stil, ehuru de, som man ansett, varit utförda under samma byggmästares ledning och huggna av samma man. Det har nu visats, att den hittills allmänt angivna dateringen för bådadera är oriktig. Roland Mackle har levererat båda, men portalen år 1568 då Jakob Richter var byggmästare, och brunnen 1577 till 1578 under Dominicus Pahrs tid. Olikheten i stil är därför fullt naturlig. Kvar står däremot den obesvarade frågan om de likaledes av Roland Mackle levererade åtta portalernas inbördes så olika stil och konstnärliga kvalitet. De ha, som den föregående utredningen visat, alla utförts under en tidrymd av sju år, 1562—1569, då Jakob Richter var byggmästare. Har då Jakob Richter komponerat portalerna? Den frågan kan icke med säkerhet besvaras, men troligen har han åtminstone gjort måttsalta utkast till ledning för stenhuggarna. Vidare måste man fråga: Har Roland Mackle huggit dem alla? 172 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH B R U N N S B Y G GN A D Fig. 22. Portbgggnad i slottet Ecouen, efter J . A . Du Cerceau. des Schlosses Ecouen, nach J . A . Du Cerceau. Portalbau Knappast. De åtta portalerna och brunnen äro alla inbördes så olika, att det icke är troligt att samme man kan ha huggit dem alla. I Roland Maekles verkstad i Dälie på Öland höggos massor av byggnadssten till Stockholms, Uppsala, Borgholms och Kalmar slott och till många andra byggnader. Där har huggits slät golv173 MARTIN O L S S O N sten, »anstrack», trappsteg, balustrader, fönsteromfattningar och lister av allehanda slag jämte figural arkiteklurskulptur av olika kvalitet. En mycket obetydlig del av denna sten kan ha huggits av Roland Mackle personligen. Han har balt ett stort antal medhjälpare, och vi känna namnen på några av dem, men de flesta äro anonyma, och vi ha ingen möjlighet att avgöra vilka som utfört de av »firman Roland Mackle» levererade arbetena. I fråga om portalernas förebilder finnas många olika meningar. Man har nämnt Serlios arkilekturböcker och franskt inflytande, bl. a. genom Du Cerceau's gravyrverk. Romdahl bar framhållit de romerska triumfbågarnas betydelse som mönster och att Du Cerceau åren 1549 och 1560 ulgav ett verk om dessa, vars bilder kunnat ligga till grund för ritningarna till portalerna. Alla dessa källor kunna givetvis ha kommit till användning direkt eller i andra eller tredje hand. Alt träsnittet fig. 8 ur Serlio varit förebild för portalen I) är möjligt. Men då Haupt och efter honom Romdahl och Hahr anger Du Cerceau's stick av porlbyggnaden vid slottet Ecouen som förebild för västra borggårdsportalen (C), måste man ställa sig avvisande. Den jämförelsen är dock alltför långsökt (jfr fig. 5 och 22). Däremot verkar Romdahls uppslag om de romerska triumfbågarna som förebilder för portalerna med raka överdelar och dubbla kolonnordningar mycket sannolikt. Pompa av klassiskt romerskt slag låg för Erik XIV. Erik Jöransson Tegel omtalar, att konungen efter sitt tåg mot Blekinge 1564, då han intog och förstörde Ronneby, drog in i Stockholm den 22 oktober »med stor triumph, nästan på det sättet som de Romerske Consules fordom triumpherade». 52 Främst redo hans »blancke Ryttare» med härpukor och trumpeter. Därefter buros med uddarna nedåt alla de fanor han erövrat under kriget. Sedan gingo »alle de Danske fångar, både Adelsmän och den gemene hop, två och två tilhopa bundne». Efter dem redo adelsmän, herrar och kammarjunkare samt slutligen konung Erik själv. »Uti alla gator i Staden och emel52 Erik J ö r a n s s o n Tegel, Konung Erik XIV:s historia, s. 140 (1751). Ett liknande triumftåg anordnades i Stockholm 1565 (ibid. s. 176 f.) och ett a n n a t den 29 j a n u a r i 1566, då konungen red in i Stockholm »med t r i u m p h och solennitet» föregången av ungefär 200 danska fångar därav en mängd adelsmän (ibid. s. 218). 174 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BR U N N S B Y G G N A D •*"*-—f^fl 1 fl 1 1 V1 , Fl ii i rJ_l J 1b —i_Jr i". "^" ! l f ^ ^ Fig. 23. Brunnsöverbyggnad från 1513 på klostergården vid k y r k a n S. Pietro in Vincoli i Rom. Reseskiss av J. E. Rehn 1756. Bellinga. — Brunneniiherbau von 1513 auf dem Klosterhof bei der Kirche S. Pietro in Vincoli in Rom, Reiseskizze von J. E. Rehn 1756, Bellingasammlung. lan gattumunname voro kosteliga tapelserier upslagne, däruppå de Swenske och Trojaniske Historier författade woro». Det kan därför väl länkas alt konung Erik bestämt, alt Kalmar slotts förnämsta portaler skulle anordnas som triumfportar på romerskt vis. Betydelsen av Serlios och de övriga arkiteklurteoretikemas tryckta verk som direkta förebilder till den äldre vasatidens arkitektur och skulptur har måhända överdrivits något. Att framför allt Serlio varit en viktig källa är obestridligt, men av större betydelse än dessa sällsynt förekommande bokverk var antagligen stenhuggarnas och de övriga konsthantverkarnas egna handritade mönsterböcker. I dem samlade de ritningar och skisser av arkiteklurdetaljer från olika håll och av skilda slag, däribland även, om sådant tillfälle bjöds, från arkiteklurteoretikemas verk. En konsthantverkares mönsterbok innehöll hans repertoar. I den kunde en beställare välja detaljer efter behov och smak. Och på 175 MARTIN OLSSON grund av det sätt på vilket dessa mönsterböcker tillkommit kunde samma bok innehålla mönster och ritningar, som representerade ganska olika stilar och smakriktningar. Ägarna samlade i dem vad de funno vara användbart för sin yrkesutövning. Ritningar för alla de av Roland Mackle lill Kalmar slott levererade portalerna kunna ha funnits i hans egen eller i Jakob Richlers mönsterbok. Den senare bör nämligen också ha haft en sådan, men då han ursprungligen var snickare, är det möjligt att den mera innehållit mönster för rumsinredningar än för arkitekturdetaljer i sten, men i många fall voro samma mönster användbara för det ena likaväl som för det andra. Det är dock troligt att Jakob Richter med anlitande av sina förebilder gjort ritningar till portalerna för att dessa skulle få de önskade måtten och proportionerna. Det enda man med säkerhet vet om brunnsbyggnadens tillkomst är att den levererats och uppsatts av Roland Mackle under senare halvåret 1577 och år 1578. Däremot finnes ingen uppgift om vem som komponerat densamma, ty att detta är en nykomposition och intet mönsterboksarbete är tydligt. Något motstycke till brunnen har ju icke kunnat påvisas vare sig i utfört skick eller i ritning. Av vem kan den då vara komponerad? Buden äro många. Det senaste är Sten Karlings som framhållit dess nederländska karaktär och på stilistiska grunder hävdat, att Hans Fleming är mästaren. Hahr bar lika bestämt gjort gällande, att Dominicus Pahr är upphovsmannen men alt han haft hjälp av någon konstnär ur den Pahr-Brandinska kretsen i Mecklenburg, antagligen Herkules Mida eller Kristoffer Pahr. Det skall erkännas att de av Karling påvisade likheterna mellan Flemings arbeten och kalmarbrunnen äro ganska stora, men såväl Fleming som Herkules Mida måste efter min mening numera av kronologiska skäl avföras ur diskussionen. Fleming kom till Kalmar först på sin ålderdom. Han förekommer i slottets räkenskaper första gången år 1616, och hans närvaro i Sverige har icke kunnat påvisas tidigare än 1588, dvs tio år efter det brunnen var uppsatt på borggården i Kalmar. Karling har — men utan något stöd för påståendet — antagit, att han skulle ha kommit betydligt tidigare och då tagit vägen över Kalmar. Jag finner det dock helt osannolikt, alt en så framstående och så högt värderad och avlönad kraft skulle kunna ha varit verksam i landet under elt helt 176 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH B B VN N S B Y G G N A D F'ig. 2 i . Titelbladet lill Sebusliuno Serllos Regole generall dl Architettura, Venetia 15'i0. — T i l d b l a l t zu Sebasliano Serllos Regole generall di Arcbilellura, Venedig 15i0. 177 M A R T I N O L S S O N årtionde ulan att lämna något spår efler sig i tidens omfattande brev- och räkenskapsmalerlal. Mot detla faktum väga de stilistiska likheterna mycket liitt. Fleming har nämligen icke någon starkt särpräglad personlig stil. Hahrs påstående alt Herkules Mida befann sig i Sverige vid tiden för brunnens utförande kunde icke godtagas ens så länge man med Sylvander antog, att den utförts under åren 1576—1581, ty Herkules Mida kom lill Sverige 1580.53 Sedan det nu visats alt den var uppsatt 1578, gäller med ännu större skäl än tidigare att vad som talar mot Fleming som dess mästare även gäller ifråga om Herkules Mida. Han kan icke ha haft någon som helst inverkan vare sig på brunnens komposition eller på dess plastiska utformning. Återstå så de tre bröderna Johannes Baptisla, Dominicus och Kristoffer Pahr. Fiir antagandet alt Kristoffer Pahr skall ha haft något att göra med brunnens komposition finnes icke det ringaste stöd. Det mäste också betecknas som högst osannolikt, alt Johan III skulle ha vänt sig till hertig Karl, till vilken han stod i ganska spänt förhållande, eller till hans byggmästare Kristoffer Pahr för att få cn ritning lill en brunn i Kalmar, där hans egen främste, mycket betrodde och uppskattade arkitekt Dominicus Pahr var byggmästare. Johannes Baptisla Pahr kom lill Kalmar redan hösten 1571 och fick fullmakt som byggmästare på Kalmar slott den 17 juni 1572 men lämnade befattningen och landet redan på våren 1574. Del är mindre troligt men icke helt omöjligt att han utfört ritningen till brunnen, som icke började uppsättas förrän mera än tre är efler det Johannes Baptisla lämnat Kalmar. Johan III drev nämligen vid denna tid på arbetena där med stor iver, och det är därför knappast troligt att Roland Mackle skulle ha fåll dröja så Unge som mera än tre år med alt leverera brunnen. En svag möjlighet att Johannes Baptisla Pahr är dess skapare kvarstår dock. Dominicus Pahr fick fullmakt som byggmästare på slottet den 28 februari 1575 men var de faclo ledare av arbetena där alltifrån våren 1574. Det synes mest antagligt alt det är han som komponerat brunnen. Några stilistiska skäl mot denna attribulion kunna knappast anföras, ly någol säkert arbete av honom av jämM Erik Bohrn, a. a., s. 217. 178 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BRUNNSBYGGNAD förlig art finnes icke. och till dess annat kan bevisas bar man anledning att betrakta honom som brunnens skapare. Vem i Roland Maekles verkstad som huggit den kan icke avgöras. Om mäster Roland egenhändigt huggit någon av slottets portaler, är det av stilistiska skäl mindre troligt alt han även huggit brunnen. Han var nu också gammal och hade massor av uppdrag för ett flertal av konungens arbeten, och han har därför antagligen vid denna tid mest fått ägna sig åt alt leda arbetena i det stora stenhuggerict i Dälie. Det är också tydligt alt minst Ivä olika stenhuggare ulfört brunnens skulpturer. Jfr fig. 15 a, c, d med fig. 15 b, och fig. 18 och 19 med fig. 20 och 21. Flera brunnsbyggnader ha nämnts som möjliga förebilder till Kalmarbrunnen. A. Haupt har ansett alt »nirgends ist ein Vorbild dafiir zu finden als allein in der schonen allerdings nur dreiseiligen, sonst aber ganz identischen zweigeschossigen Fontaine St. Lazare zu Autun». Denna fontän har tre refflade kolonner som uppbära ett entablemcnt på vilket vilar ett kupolformat tak med tre små gavlar. Mellan kolonnerna, ungefär på kolonnskaftens halva höjd är cn stor rund skål inbyggd från vilken vattnet rinner genom tre runda pipar. 54 Det är sålunda en fontän och icke en brunn ur vilken vatten uppfordras. Likbeten med kalmarbruiinen är praktiskt taget ingen, varför Hahr icke heller velat erkänna den som förebild. Som möjliga förebilder nämner han däremot två brunnsförslag av Du Cerceau, båda med fyrsidig plan. På det första uppbära fyra karyatider cn kupol med lanternin. 55 I det andra stå på det fyrkantiga brunnskarets hörn fyra bandade kolonner uppbärande rundbågar, på vilka vilar ett kupolartat tak med en lanternin. 55a Karling bar fäst uppmärksamheten på den s.k. »Judenbrunnen» i Mainz utförd 1526 av Peter Flellncr. Över dess runda brunnskar reser sig på tre fyrkantiga pelare en överbyggnad med myckel rik och starkt »barock» utsmyckning.'' 6 Alla dessa brunnsbyggnader överensstämma i ett avseende med kalmarbruiinen: Deras praktiska fnnklion iir att bära den hiss-' Avbildad i .4. Hahr, Studier i nordisk renässans I, s. 75. Avbildad i J/«7ir a. a. s. 77. "* Avbildad i Hahr a. a. s. 78. m Avbildad i Albrecht Haupt, Baukunst der Renaissance in Frankreich und Deutschland, s. 226 (1910). ra r 179 MARTIN O L S S O N anordning med vars hjälp val I nel uppfordras. Men delta är ocksä den enda likheten. 1 formgivningen finnes ingen som helst väsentlig överensstämmelse. Hahr framhåller, alt »det varit i Frankrike som renässansarkitektema med förkärlek sökt sig pä en konstnärlig lösning av den överbyggda brunnen» och att man bar alt »spåra upprinnelsen» till kalmarbrunnens komposition i Frankrike. Detla är knappast riktigt. Enklare säväl som konstnärligt utformade brunnsöverbyggnader av detta slag hade funnits sedan länga tider på många håll i Europa, bl. a. både i Italien och Tyskland. Där terrängen var sådan, att man fick vatten genom självlryck gjorde man fontäner, men där det måste hämtas upp ur brunnar, gjorde man överbyggnader, dels fiir alt förhindra förorening och dels för att i dem hänga upp det hjul, över vilket repet eller kedjan löpte med vars hjälp vattnet upphämtades. Många sådana brunnar finnas ännu kvar exempelvis den av Simone Mosca (Moschini) huggna brunnen pä klostergården lill S. Pietro in Vincoli i Rom frän 1513 (fig. 23). Den anses vara komponerad av Giuliano da Sangallo. 50a Utom den redan omtalade brunnen i Mainz kan även nämnas en av Philip Brandin 1579 komponerad och av Henrik Dammert ullord brunn pä torgel i Wismar.'' 7 Vidare finnes på torget i Hanau i Bayern en brunn med överbyggnad från omkring 1600 i vari och elt av torgels fyra hörn. 58 Några speciella franska förebilder för kalmarbrunnen ba icke kunnat uppvisas, och Du Cerceau's ritningar ha praktiskt taget inga likheter med densamma. Då är Karlings hänvisning till Holland betydligt mera befogad, men någon bestämd förebild där har icke heller han kunnat påvisa. Del är emellertid icke nödvändigt att räkna med någon direkt förebild. En betydande arkitekt - och en sådan var Dominicus Pahr — kan även skapa något själv. Han måsle ha sett monumentala brunnar med uppfordringsanordning på kontinenten. Då han fått uppdraget alt a Thieme-Becker, Allgcmcincs Lexikon der bildenden Kiinstlcr, B. 25, s. 176. — S. Mosca, f. 1492 d. 1553. — J . E . Rehns tuschlavyr fig. 23 h a r påskriften »Fontaine p a r Michel Ange i i S i t Pietro in Vincoli ä Rome 1756». Enligt Ba?deker ä r b r u n n e n donerad av Leon. Grosso della Rovcre 1513. Att den på Rehns tid uppgavs vara ett verk av Michelangelo berodde säkerligen på att Michelangelos berömda staty av Moses finnes i S. Pietro in Vincoli. 67 M Avbildad i Karling, a. a. s. 85. Avbildad i Haupt, a. a. s. 343. M 180 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BBUNNSBYGGNAD för Kalmar slotts borggärd skapa en brunnsöverbyggnad, som jämte sitt praktiska ändamål skulle utgöra borggårdens förnämsta prydnad, har del fiir arkitekten varit en kompositionsuppgift, där det gällde alt med användande av tidens formspråk framställa en skapelse som ifråga om skala och dekoraliv utformning lämpade sig fiir platsens storlek och omgivningens arkitektur, lian behöver då icke ha haft någon speciell förebild i tankarna. Den rika skulpturala utsmyckningen på Dominicus Pahrs brunn synes oss föga fransk och föga italiensk ulan, som Karling framhållit, närmast holländsk. De dekorativa ingredienserna kunde arkitekten — om han behövde förebilder och icke tog dem i sin egen mönsterbok - - finna i nederländska arbeten, exempelvis i någon av Hans Vredeman de Vries mönsterböcker som hade börjat utkomma 1555. Där finnas hermer och masker ganska lika dem man ser på brunnen. Men han kunde lika väl taga dem i en italiensk bok nämligen i Serlio. Det kan vara nog att erinra om likheten mellan brunnens hermer, lejonmasker och ornamentala hängen och titelbladet lill fjärde boken av Serllos verk tryckt i Venetia 1540 (lig. 24), 59 För den komponerande arkitekten kunde sådana bilder vara tillräckliga. Den plastiska utformningen blev sedan stenhuggarnas sak, och alt de varit ett par nederländare i Roland Maekles slenhuggarlag finnes ingen anledning att betvivla. ZUSAMMENFASSUNG Martin Olsson: Die Portale von Schloss Rrunnenbau auf dem Schlosshof. Kalmar und der Das Schloss Kalmar besitzt acht Portale aus Kalkstein sowie einen Brunncnuberbau aus demselben Material auf dem inneren Hof, welche zu dem besten gehören, was cs an Hauskulptur aus der zweiten Hälfte des 16. J a h r h u n d e r t s in Schweden gibt. Die Portale sind in diesem Aufsatz mit den Buchstaben A—H bezeichnet; ihre Lage geht aus dem Grundriss Abb. 1 hervor. Die Abbildungen 2—7 und 9—12 zeigen das Aussehen der Portale. Der Brunnen liegt mitten auf dem Schlosshof, Abb. 13 zeigt ihn im gesamten und Abb. 14—21 in seinen plastischen Kinzelheiten. Der erste, welcher die Portale und den Brunnen zu datieren und deren Samma o m r a m n i n g a r kring titeln förekomma i flera av de tidiga Scrlioupplagorna. Detta h a r valts därför, att det h a r det bästa trycket. 58 181 M A R T I N O L S S O N Meister zu crmitteln vcrsuchtc, w a r G. Volmar Sylvander in seiner Arbeit „Kalmar slotts och stads h i s t o r i a " (1864). Br stcllte fest, dass sowohl die Portale als auch der Brunnen von dem Steinhauer Roland Mackle geschaffen worden waren. Zwei der Portale, nämlich D und K (Abb. 7 und 9) sind nach seiner Meinung w ä h r e n d der 1560-cr J a h r e ausgefuhrt worden, als J a k o b Richter aus Freiburg im Brcisgau Schlossbaumeister war. Die drei iibrigen Portale des Schlosshofs und besonders das Portal C (Abb. 5 und 6) sowie der Brunnciibau (Abb. 13) sind seiner Meinung nach von Dominicus P a h r entworfen worden, welcher 1574—1602 Schlossbaumeister war. Das Portal A (Abb. 2 und 3) ist nach seiner Angabe 1571, das Portal C 1576—77 gehauen worden. Der Bruniienaufsatz wurde, so meint er, 1579—81 ausgefuhrt. Andere Kunsthistorikcr, u n t e r ihnen Chr. Kichhorn, Gustaf Upmark d.Ä., August Hahr, Axel L. Romdahl, Albrecht Haupt und Slen Karling haben sich bei ihrer Behandlung der Portale und des Brunnens in der Datierung mitteloder u n m i t t e l b a r auf Sylvander als Quelle gestiitzt, w a s auf ihre Auffassung von der kunstgeschichtlichen Stellung dieser Denkmalc eingewirkt hat. Der Verfasser weist nun nach, dass nach den Rcchnungen des Schlosses alle acht Portale während der J a h r e 1562 bis 1569 ausgefuhrt w u r d e n , als Jakob Richter Leiter der Hauarbeiten war, dass alle von Roland Maekles Steinhaucrwerkstatt in Dälie auf Öland geliefert worden waren und dass kcincs von diesen in den J a h r e n 1572—1602 entstand, wo zuerst J o h a n n e s Baptisla P a h r und seit 1574 sein Bruder Dominicus P a h r Schlossbaumeister waren. Am ältesten sind die Portale D, E und H (Abb. 7, 9 und 12), welche 1562 bezahlt und aufgestellt w u r d e n . Das Portal B (Abb. 4) wurde 1567 und die Portale A und C (Abb. 2, 3 und 5) 1568 ausgefiihrt. Das Kirchenportal trägt die Jahreszahl 1568, es ist ebenso wie Portal G (Abb. 11) 1569 bezahlt und eingebaut worden. Der Brunnen wurde in den J a h r e n 1577 und 1578 von Boland Mackle geliefert und aufgestellt, zu einer Zeit also, als Dominicus P a h r Schlossbaumeister w a r . Roland Maekles W e r k s t a t t lieferte grosse Mengen von behauenem Stein aller möglichcn Sorten an eine Menge verschiedener Bauten, u. a. an die Schlösser zu Stockholm, Uppsala, Borgholm und Kalmar. Kr känn daher n u r einen sehr unbedeutenden Teil von dem, was seine W e r k s t a t t lieferte, persönlich ausgefiihrt haben. Der Verfasser stellt fest, dass wenn Roland Mackle eines der Portale gehauen hat, i Ii ni auch der Brunnen aus stilistischen Grunden kaum gegeben werden känn. Einer der Umstände, die bisher in der Aufkläi-ung dieses Problemkomplexes als der schwierigste angesehen wurde war, dass das Portal C, (Abb. 5) und der Brunnen (Abb. 13), von denen man bisher glaubtc, sie seien u n t e r Leitung des Dominicus P a h r entstanden und von Boland Mackle gehauen worden, im Stil so verschieden sind. Es hat sich nun erwiesen, dass dies kaum ein Problem bedeutet, weil die Portale zu J a k o b Richtcrs und der Brunnet) zu Dominicus P a h r s Zeit ausgefiihrt wurden und da Roland Mackle sicherlich nicht eines von beiden odcr gar keines selbst gehauen haben känn. Gustaf Upmark d. Ä. und ihm folgend August Hahr haben betont, dass die Entwiirfe in Sebastian Serlios Architckturbuch als Vorlage bei der Komposi- 182 KALMAR SLOTTS PORTALER OCH BBUNNS BYGGNAD tion der Portale gedient haben können. Romdahl und Haupt meinten, dass die Vorlagen zumindest teilweise französisch waren, Romdahl h a t besonders die Bedeutung des röinischen Triumphbogens als Vorbild fur die beiden Portale C und F (Abb. 5 und 10) mit ihren doppcltcn Säulenstellungen herausgcstcllt. Die Kenntnis der antiken Triumphbogen wäre in diesem Fall durch ein von J . A . Du Cerceau in den J a h r e n 1549 und 1560 h e r a u s gegebencs Kupfeistichwerk iiber diese Denkmäler vcrmittelt worden. Der Verfasser hebt hervor, dass bcispielswcise Portal D (Abb. 7) Ähnlichkciten mit Scrlios Portal Abb. 8 aufweist, halt es aber fiir wahrscheinlich, dass die selbstgezeichnctcn Mustcrbucher der nach Schweden gerufenen Kiinstlcr und Handwerker eine grössere Rolle gespielt haben als die Werke der italienischen und französischen Architekturthcoretikcr, welche seiten und schwer zu haben waren. Im iibrigen schliesst sich der Verfasser Romdahls Meinung iiber die römischen Triumphbogen an und betont, dass König Erik XIV., zu dessen Regierungszeit die Portale auf Kalmar errichtet w u r d e n , bei mehreren Gclegcnhcitcn Triumphziige nach gewonnencn Siegen vcranstaltetc „nahczu auf dieselbe Weise wie die römischen Consuln einstmals t r i u m p h i e r tcn", wie es bei einem etwa zcitgenössischen Geschichtschrcibcr heisst. Albrecht Haupt und August Hahr hatten die Ansicht, der Schlossbrunnen sei nach französischen Vorbildcrn komponiert worden, Hahr folgend nach einem Hrunnen, der in einem der Werke Du Cerceaus erscheint. Sten Karling betontc dagegen, dass er ein Werk des niederländischen Bildhauers und Architcktcn Hans Fleming wäre. Der Verfasser meint, dass der Brunnen hedeutend mehr niederländischen als italienischen oder französischen Charakter hat, dass cr aber kein Werk Hans Flemings sein känn, daher weil cr schon zehn J a h r e fertig und aufgestellt war, bevor sich Fleming das erste Mal in Schweden nachweisen lässt. Der Verfasser betrachtet den Brunnen als eine Originalkomposition, fiir die keine direkte Vorlage naehgewiesen werden k ä n n und deutet darauf hin, dass am ehesten J o h a n n e s Baptista Pahr, der Schlossbaumeister der J a h r e 1572/73, oder noch wahrschcinlichcr sein Bruder Dominicus P a h r , welcher 1574, drei J a h r e bevor m a n den Brunnen aufzustcllen begann, dessen Nachfolger wurde, als Urheber in Frage kommen. Die dekorativen Einzelheiten konnte der Architekt, falls er sie nicht seinem eigenen Mustcrbuch e n t n a h m , in den niederländischen Vorlagcwerken, beispielsweise von Hans Vredeman de Vries, finden, konnte aber auch zu Scrlios Werk greifen, wo dieselben Formclcmente vorkommen (vgl. Abb. 15 und 24). Fiir den komponierenden Architekten könnten solche Wiedergaben ausreichend sein, die plastische Ausgestaltung aber blieb dann die Sache der Steinhauer. Ein Vergleich zwischen Abb. 18 und 19 auf der einen und Abb. 20 und 21 auf der anderen Seite zeigt, dass mindestens zwei Steinhauer mit vcrschiedenem Stil an der Figuralplastik des Brunnens gearbeitet haben. Dass es sich hier um Niedcrländer in der grossen Steinhauerwcrkstatt Roland Maekles gehandelt haben muss, dariibcr känn kein Zwcifel bestehen. Wegen Mangel an archivalischcn uberlieferungen ist jedoch eine nähere Feststcllung der einzelnen Namen nicht möglich. I8;i