Ett nyfunnet öländskt runbleck Jansson, Sven B. F. Fornvännen 74-76 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_074 Ingår i: samla.raa.se

SMÄRRE MEDDELANDEN
E T T N Y F U N N E T ÖLÄNDSKT R U N B L E C K
Vid besök den 20 januari 1957 hos Cm Dagmar Johansson, S. Kvinneby. Slenåsa socken, Öland överlämnade hon lill mig ell I, k. rnnbleck, som hon »för elt par är sedan» hade påträffat vid grävning i sin trädgård. Koppar. Mall 5 2 x 4 9 mm. Bnnornas storlek omkring 7 mm. I ristnings-

ytorna finnas flerstädes repor och pnnkilika naturliga fördjupningar. Trots
della förhållande kan inskriften sägas vara i stort sett väl bevarad. Av dess 143 runtecken äro praktiskt lägel alla klart läsliga. I runbleckels ena kant har elt hål slagils, tydligen eller del all runorna ristals. Dessutom linnes en kraftig kantspricka, som emellertid endasl obetydligt h a r skadal inskriften. R u n o m a äro placerade i lem rader pä bleckets framsida och i fyra rader på dess baksida. Efter sista runan h a r en fisk tecknats. Ytorna äro slitna. Kortfattad k o m m e n t a r lill läsningen med början på f r a m s i d a n upptill lill vänster; raderna här ordnade ulan hänsyn I i " t o l k n i n g e n . Rad a: Av runan 1 återstår numera endast övre hallien; runans övriga delar ha förlorats genom nötning. 2 n är säker!; runan korsas av en repa. I 10 h oeh 18 h ligga bislavarnas korsningspunkter något till vänster om list. I 19 n finnes mellan hsl och bst en lilen. med all sannolikhet naturlig skåra. /,'"'/ b: 10 il slår trångt mellan 9 b och 11 f; runan har tydligen av rislaren inskjut its eftaråt. Övre bst i 11 f är åtdragen sä långt, all den korsar hsl. 17 e är stunget. 1 20 Ii sitta bislavarna lågt; deras korsningspimkt ligger något lill vänster om hsl. Den nedre bst lill höger om hsl är svag. Rad c: 1 I p är hsl ungefär på mitten skadad av hålet. Nedre delen av bst är svag men saker. En tunn skära i form av nedersta leden en r-bsl är sannolik! en naturlig repa. 5 e är tydligt stunget; lill höger om hsl finnes en repa. 10 i korsas på mitten av en naturlig fåra. I runan 15. som jag läser som I finnas Ivå repor, som nästan ge runan utseende av en bindruna If. Rad il: 4 i korsas någol ovanför milieu av en nppälriklad repa, (i i av cn UOt slaven vinkelräl repa. Nedanför denna, något till höger om hsl. finnes en fördjupning, som av allt att döma iir naturlig. I 14 u ä r hst:s nedre del bortnött; kanten iir här ojämn och skadad. Rad c: Till höger om hsl i 0 l finnes en böjd skåra, liknande en p-bsl. 13 i är ej slungel; en grund fördjupning något nedanför stavens milt är naturlig. Badens sista runa h a r sannolik! varit k. Mellan hsl och bst finnes

71

s

M

,\ ii ii i,

M i; i) i) i; I . A N i) i:

N

Z^> r ^ 8 " ^ ; «-

Fig. I -'/. / 2 ; det nyfunna r u n b l e c k d i naturlig storlek; framsidan t.V. .'I '/.- ristningen avritad. — 1—2; the recently discovered n i d a l plate Inseribed wilh runes. N a t u r a l size. The front side to lhe left. 3—'/.- u drawing vf the runes.

en fördjupning, som troligen är naturlig. Alldeles uteslutet år dock icke. all runan kan ha varit stungen. Baksidan (med början nedtill till höger). Rad / : I 1 h är hsl;s nedersta del bortnött. I 10 1 1 linnes mellan hsl och bst en fördjupning, som säkerligen är naturlig. 15 i iir ej stunget; den obetydliga fördjupningen pfi staven år naturlig. Rad 2: 2 e och I e äro tydligt stungna. 11 f har oregelbunden form i del ait undre bst ulgär från nedre ändan av hsl. Vid loppen av 18 II finnes en urgröpning. Denna har funnits, när runan ristades.

75

S M A I 1 11 K

M K I) I) B I. A N I) K N

Rad 3: I 8 t iir högra hsl onormalt lång, 1 5 It är vänstra hsl pä grund av platsbrist ej neddragen lill ramlinjen, II y är lydligl Stunget, 17 It korsas av en naturlig skära. 1 18 B ligger bislavarnas korsningspnnkl nägot till höger om hsl. 20 n stär på elt ojämnt ställe i bleckets kant, men runan är säker. Yttre delen av vänstra hsl iir svag. .S'oe/1 B. I'. Jansson

TRIUMFKRUCIFIXET FRÅN ESTERNA KYRKA
Då vid en sockciisammanslagning Esterna kyrka till största delen revs oeh den nuvarande Pesterna kyrka åren 1797 1800 uppfördes, gingo den gamla kyrkans medeltida inventarier sorgliga öden till mötes. Under ombyggnaden överflyttades de till ett rum i Mörby slottsruin. 1811 hölls auktion pä en del av kyrkans ägodelar, varvid antagligen också några medellida skulpturer försåldes. Sålunda anses det för troligt, att en S. Annabild, som 1935 inköptes lill Statens historiska museum frän en privatperson, ursprungligen kommit från Esterna. Ännu 1829 uppgavs emellertid, att »någre Helgon-bilder af träd» förvarades på kyrkvalvet. Dessa äro nu förkomna, sä när som på två krucifixbilder som, trots aft de äro illa skadade, funnit en tillflyktsort i en skrubb i kyrkan. Den ena är en barockskulptur, den andra och större är med all sannolikhet Esterna kyrkas forna triumfkrucifix, nu stympat och utan kors (fig. 1). Gotthard Johansson iakttog bilden vid snabbinvenleringen 1917, men i övrigt tycks den vara okänd. Denna erucifixus är dock ganska märklig. Den utgör ett nytt vittnesbörd om den stora betydelse, som Estienne de Bonneuil och hans franska bildhuggaregesäller hade även för den uppländska landsbygden. Krucifixet frän Esterna stär nämligen nära ett av de förnämsta proven pä denna bildhuggarverkstads verksamhet i värt land, det stora Basbokrucifixct 1 (fig. 2 ) . Krucifixet frau Esterna är av ek med obetydliga spår av kredering och färg (ländklädet visar sig ha varit förgyllt med blått foder). Det är avsevärt mindre än Basbokrucifixct, i sitt stympade skick endast 110 cm, och tydligt förenklat i förhållande till detla, både vad beträffar det a n a t o m i s k a studiet av kroppen och höftklädets veckläggning. Utan tvekan ä r Basbokrucifixct det konstnärligt mest betydande av de två — det h a r ju också tillskrivits Estienne de Bonneuils egen hand. 2 Det vore meningslöst att här försöka någon n ä r m a r e jämförelse, helst som Itasbokrucilixet nu är återfört till sin ursprungliga plats i k y r k a n s triumfbåge. Men likheterna äro dock, även n ä r de endast kunna studeras i fotografi, sä pass påfallande, att
1 Om detta se C R . af Ugglas, Efterlämnade konsthistoriska studier, Sthlm 1951, s. 73. -• A. a. s. 80.

76