Ett bidrag till dateringen av bronsålderns 4:e period Oldeberg, Andreas Fornvännen 1958, 125-128 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1958_125 Ingår i: samla.raa.se SMÄRRE MEDDELANDEN ETT BIDRAG TILL DATERINGEN AV BRONSÅLDERNS 4:E PERIOD I dagarna har genom benäget tillmötesgående från den Svenska C 14kommittén vid dess dateringslaboratorium i Stockholm en mycket viktig radiokolbeslämning gjorts av några h a r t s t ä t n i n g s b i t a r tillhörande ett gravfynd från Flinfarp 1 Hasslöv socken, Halland. Fyndet ifråga h ä r r ö r frän cn centralgrav i en stor hög tillhörande en grupp av icke mindre än 18 gravhögar liggande på en slätt mellan Hallandsåsen och Stcnsän, vilka undersöktes u n d e r åren 1868 och 1869 av dansken V. Roye. 1 I Royes redogörelse har den h ä r ifrågavarande högen nr 15, och enligt uppgift hade den en diam. av ca 17 m och en höjd av 2,83 m. Den var något skadad genom åkcrbruksarbete. Den hade en fotkedja av tämligen stora stenar med cn diam. av 14,75 m. Fotkedjan var till större delen dold av högen men trädde i dagen på de skadade ställena. Högen var täckt avett ca 17 cm tjockt lager av torv men var för övrigt uppbyggd av sand. Centralgraven, som var belägen 73 em över högens botten och 63 cm V om centrum, bestod av en invändigt 115 cm lång, 43 cm bred oeh 21 cm djup kista av sammanlagt tio flata stenar, fyra på varje långsida och en vid vardera ä n d a n . I botten fanns tre flata stenar, och kistan var täckt av sex dylika stenar. I denna stenkista fanns rester av en i fin sand inbäddad träkista, förfärdigad av en 94 cm lång, kluven b j ö r k s t a m med cn diameter av knappt 21 cm och vars båda halvor urholkats. I kistan hade nedlagts en samling brända ben, en något skadad bronsdolk, en rakkniv av brons samt en pincett av brons, fig. 1. En del rester efter fyrskaftat ylletyg påträffades likaledes, fig. 2, och det är troligt, att gravgodsct varit inlindat i dylikt tyg, innan det nedlades i kistan. Likaså påträffades en del näverbitar. Även hittades cn ganska riklig mängd hartstätningsbitar, fig. 3—4, och av deras långsträckta form och av utseendet i övrigt framgår, att man torde ha tätat t r ä k i s t a n s fogar med dylik h a r t s . Av allt att döma h a r man bestrukit undersidorna av b j ö r k s t a m m a r n a eller kisthalvorna med smältande h a r t s och sedan pressat halvorna mot varandra, varvid en del av h a r t s m a s s a n trängde ut mellan fogarna och stelnade. Dronsdolken med cn nuvarande längd av 21 cm torde ursprungligen ha varit försedd med tånge, men säväl denna som klingans spets synes ha blivit a v b r u t n a i gammal tid, eftersom brottytorna liksom den övriga ytan äro ärgadc. Likaledes i g a m m a l tid torde ha t ill— V. Boge, Ättehögar i södra Årsskrift (1869) s. 75 ff. 1 Halland, Hallands Fornminnesförenings 125 S M A K R K M E I) I) E I. A N I) E N Fig. 1. Dolk, rakkniu, Plintarp, Dömmestorp, land. (SHM 3987:5.) raxor, tweezers, wood pincett, träfragment. Hasslöu socken, HalCa. 1/3. — ' Dagger, fragments. kommi) de två motställda hack, som finnas pä eggarna hos klingans överdel. Det kan t ä n k a s att sedan tången avbrutits, så h a r m a n åstadkommit en mera provisorisk skaftningsanordning, kanske med r e m m a r , varvid de bada backen fått tjänstgöra som fästen; n ä r m a s t k u n n a vi t ä n k a oss, att dolken sekundärt Använts som spjutspets och varit fastsatt på ett träskaft. Några rester efter något skaft påträffades emellertid icke. Hladet är ganska skarpt ryggat och h a r en romboidisk genomskärning. Även rakkniven är nägot skadad så till vida, att skaftet tyvärr blivit avbrutet och den yttersta ändan synbarligen gått förlorad. Av allt att döma h a r emellertid detta skaft varit tillbakaböjt och gått fritt från bladet. 2 Kniven h a r en längd av 9,1 cm och saknar helt ornering. Pincetten, med cn längd av 2,9 cm, och en största bredd av 1,7 cm, är helt oornerad. Den är b r u t e n vid bygeln och något skadad vid spetsen. Den är en god exponent för den 4:e periodens pincetter. Viktigast frän dateringssynpunkt ä r emellertid rakkniven med sitt j ä m n breda och svagt uppätböjda blad samt sin skaftavslutning. Som n ä m n t s h a r skaftet gått fritt från bladet, och Roye framhåller i sin grävningsrapport, " Jfr t. ex. en kniv från Ronhög i Skåne, Montelius, Minnen 1108. 12() S M Ä II K E M E I) I) E I. A N I) E N Fig, 2. Tggfragment. Plintarp, DOmmeslorp, Hasslöv socken, Halland. (SHM 3987:5.) 1/1. — Cloth fragments. Fig. 3. Fragment au h a r t s t ä t n i n g . Plintarp, Dömmeslorp, llasslöu socken, Halland. (SHM 3987:5.) 2 / 3 — Fragments of rosin paeking. Fig. i . Fragment av h a r t s t ä t ning. F l i n t a r p , Dömmestorp, Husslav socken, Halland. (SHM 3987:5.) 1/3. — F r a g m e n t s of rosin paeking. S M Ä R R E M E D D E L A N D E N att skaftet slutat i en spiralupprullning. Under alla omständigheter synes kniven väl överensstämma med motsvarande danska knivar från 4:e perioden-1 och om Roycs uppgift om skaftavslutningen är riktig, borde rakkniven ifråga tillhöra periodens senare del. Sammanställa vi nu Montelius 4:e period frän arkeologisk synpunkt med det av Childe oeh Hawkes för Mellaneuropa uppgjorda periodschemat så skulle vår 4:e period bäst överensstämma med deras sena period B och tidiga period F, motsvarande ungefär cn något modifierad Hallstatt A. Under hänvisning till den italienska kronologien skulle detta skede kunna dateras till ungefär tiden 900—850 till 750—700 f. Kr.4 Den utförda G 14-analysen av de ifrågavarande h a r t s t ä t n i n g s b i t a r n a h a r givit resultatet 2810 + 75 från nutid. Detta skulle ge årtalet 853, som sedan skulle minskas eller ökas med 75 år. Vid C 14-dateringarna r u n t om i världen anges åldrarna med cn osäkerhet av ± 1 a, vilket i praktiken innebär tvä tredjedels chans, att den exakta åldern faller inom den angivna marginalen. 5 Då vi, som ovan a n t y t t s , ha att göra med cn gravanläggning sannolikt tillhörande 4:e periodens slutskede synes det rimligt att den exakta åldern bör ligga under 853 minskat med 75. Vi skulle i så fall få en datering på Hasslövgravcn och samtidigt på 4:e periodens slut till 700-talets tidigare del, d. v. s. omkring 775 f. Kr., sålunda en tidpunkt, som tämligen väl överensstämmer med den pä arkeologisk väg erhållna. Andreas Oldeberg Jfr Montelius, Minnen 1106, 1108 och 1119; II.C. Broholm, Danmarks Hronzcalder IV (1949) Pl. 7 : 1 4 , 8 : 1 — 1 1 . 4 V. G. Childe, The final Rronze Age in the Near FZast and in temperate Europé, Proceedings of the Prehistoric Society for 1948, s. 177. C . F . C . Hnwkes, Middle Europé, Italy and the North and West, Proceedings of the Prehistoric Society for 1948, s. 196 ff. H. Hencken, H e r z s p r u n g s h i d d s and Greek trade, American J o u r n a l of Archaeology (1950), s. 295 ff. A. Oldeberg, Rronsskölden från Nackhälle i Halland, Vår bygd (1935) s. 14 ff. 5 Bal. benägen upplysning av antikvarien N. G. Gejvall. 3 EN GAMMAL FÄRDVÄG I den nya fornminneslagen upptagas även märkliga färdvägar bland fasta fornlämningar. Som cn följd härav m a r k e r a s nu sådana vägar pä den nya ekonomiska k a r t a n i skala 1: 10 000. Vid Lövsta i Rälingc socken. Uppland, h a r således ett system av forntida vägar på Uppsalaäsen u t m ä r k t s som fora l i m n i n g . 1 Fig. 1. Vägarna utgå från en punkt på Rjörklingcåns norra 1 De i denna uppsats skildrade f o r n l ä m n i n g a r n a återfinnas ä ekonomiska kartbladet 12 H O j Skuttungc. Vägarna ha nr 5 i riksantikvarieämbetets register över fasta fornlämningar i Hälinge socken. 128