Darsgärdekomplexet : en preliminär rapport Ambrosiani, Björn Fornvännen 53, 161-176 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1958_161 Ingår i: samla.raa.se

DARSGÄRDEKOMPLEXET
En preliminär rapport Av B j ö r n Ambrosiani

I samband med att filtarbetena återupptagas för säsongen inom fornininneskomplexet vid Darsgärde i Skederid socken i Roslagen kan del vara av intresse all presentera några preliminära resultat av de hittillsvarande, under åren 1956 och 1957 för Riksantikvarieämbetet delvis genom Museet för Nordiska Fornsaker i Uppsala företagna undersökningarna. Avsikten är att senare framlägga dels detaljgranskningar av smärre fyndgrupper, dels det samlade undersökningsresultatet. Undersökningen har aktualiserats av olika anledningar. Grusläkt pågår intill elt par av gravgrupperna, och en sandsiloanläggning avses bliva insprängd i det till komplexet börande fornborgsberget. Vissa av fornlämningarna äro kända sedan länge. Vid den år 1952 företagna fornminnesinventeringen för den ekonomiska kartan antecknades fornborgen och tre gravfält. De specialkarterades 1955 av antikvarierna Folke Hallberg och Gerhard Winberg, varvid gravfälten visade sig vara så gott som sammanhängande. Två av dem ligga på den ås, som avskärmar dalbottnen vid Darsgärde by från ett väster därom liggande skogklätt morän- och bergoinrådc (fig. 1). Fornborgen är belägen på en ur åsens nordöstra del framskjutande klippa, som höjer sig ca 30 meter över dalbottnen. Huvuddelen av fornlämningarna ligger på gården Darsgärde Gammelbys marker. Gravfälten bestå huvudsakligen av flacka runda stenflak, ofta med cn avjämnande grusfyllning, saml kvadratiska grusplatåer med hörn- och mittstenar (fig. 2). Mänga omges av en grund fotränna. Även andra intressanta detaljer som »sydstenar» och klot- eller äggformiga mittstenar förekomma i gravkonstruklioncrna. Gravgömman ligger mestadels i en grund grop i anläggningens centrum. Vid de hittills utförda undersökningarna på det
161

H .1 ( I H N

A M 11 H O S I A N 1

södra gravfältet ha inga säkert daterade fynd framkommit. Förutom av brända ben utgöras de av hartstätningsringar, enstaka krukskärvor och en fragmentarisk järnnålsspels. Allt tyder på äldre järnålder. Detsamma gäller det norra gravfältel. Där ligga emellertid de med det södras jämförbara gravarna neddragna på syd- och västsluttningarna, under det att krönet upptages av runda, flata stensättningar med tämligen grovt, delvis obetydligt övertorval stenmaterial. Om en förmodad koncentrisk utbyggnad av gravfältet håller streck, skulle dessa gravar kunna vara äldre än (te lill äldre järnålders hänförbara fornlämningstyperna. Tyvärr är ingen anläggning på detta fält undersökt ännu, och endast cn kommer att undersökas i år. Ett problem blir i detta sammanhang orsaken till att två i huvudsak samtidiga gravgrupper av denna storlek, omfattande tillsammans omkring 150 synliga fornlämningar, ligga så nära inpå varandra. Möjligen innebär antikvarien N.-G. Gejvalls uppfattning efter en preliminär genomgång av benmaterialet från det södra fältet en lösning. Samtliga koncentrationer synas innebålla kvinnor utom en, vilken bedömes som en så ung individ, alt könsbestämning är omöjlig. Är detta antagande riktigt, är det frestande att ställa frågan: Är det norra fältet enbart använt för männen? Materialet torde dock tills vidare vara för litet för ett slutgiltigt omdöme. Till de ca 150 synliga fornlämningarna 1 dessa båda gravgrupper kommer ett litet, starkt skadat gruvfält på Nybyns marker, på åsens SV sluttning. Det består av ett trettiotal högar och stensättningar av yngre järnålderstyp. Även om de bevarade gravhögarna endast ge en mycket mager bild av gravfältets tidigare omfattning, torde det kunna konstateras, att de yngre perioderna äro kraftigt underrepresenterade i förhållande till de äldre och respektive fälts antagna användningstid. En möjlig orsak till denna disproportion skall senare upplagas till behandling. Av större intresse äro de olika boplatslämningarna inom plexet. Redan vid den förberedande undersökningen 1956 kom ett då oförklarligt kulturlager med stensamlingar, ben, mik och en »herdestavsnål» av järn i södra kanten av det 162 komframkerasödra

ÖVERSIKT ö**r BEBYGGELSE och FORNLÄMNINGAR v>d DARSGÄRDE
SKEDERIOSÖO UPPLAND
UPPRÄTTAD PÅ O RUNDVAL AV EKONOMISKA KARTAN, BLADEN I U l a , I U 5 a.

»•**"!"'•

- .* é
• J » /DARSOARDi: BY

'• ''

.-o»'",' ,'"""111.11, IKW.W1 « " ' >V'>1""'"""""II/' ,',",.,.""'

*^LS

rV mtti
/•7g. / . Utdrag ur den ekonomiska k a r t a n , skala 1:10.000, över området omkring Darsgärde. På k a r t a n h a r endast det äldre vägsystemet medtagit». — E x t r a r t from the economic map, scale 1: 10,000, covering lhe area a r o u n d Darsgärde. Only lhe earlier road system is included.

163

li J O II N

A M B R O S I A N I

Fig, 2. översiktsbild över några karakteristiska anläggningar på det södra åsgraofåltet, undersökta 1957. — General view of some of the characteristic grave arrangement» in the »outhern grave-field, examined in 1957.

äsgravfältet. Påföljande år kunde stensamlingarna konstateras vara en mindre lät fortsättning av elt småstensbräm, som avslutade fältet i söder. Under ett par gravanläggningar, belägna omedelbart ovanför detla bräm på en strandterrass ca 34 m ö. b . ucli skilda från dem genom ett lager multnad torv, låg en grupp härdar. Inga i övrigt daterande fynd påträffades, men rimligen tillhör detta boplatslager en avsevärt äldre period än de yngsta

gravarna i södra äsgravfältet.
Även i anslutning lill det norra gravfältet påträffades boplatslager. Särskilt markanta äro de här rikligt förekommande härdarna. De ligga i rader och äro växelvis utformade som sten- ocli sotfyllda gropar eller som enkla stenpackningar direkt på den plana åsytan. Den tätaste koncentrationen påträffades på en ännu ej fullständigt undersökt terrassering på åsens nordsluttning (fig. 3). Omkring härdarna låg rikligt med lerklining av den sort, som brukar hänföras lill timrade bus. En sådan kon164

I) A K S C A K II E K O M I' I. I; \

I

I

p-ig. 3. Översiktsbild över h ä r d g r u p p II, belägen på terrassering i den svaga sluttningen norr om det norra graufältet. — General view of beurlb group II, silualed a lerracing in lhe slightly sloping ground lo lhe norlb

en åson of

lhe northern grave-field, struktion är icke tidigare konstaterad före vikingatiden i Sverige, men väl pä baltiskt omräde.' 1'ä Darsgärde. dateras timmerkliningen till äldre järnåldern, omkring Kristi födelse, genom keramik och — cn »herdeslavsnäl» av järn. Denna andra nål är mindre än den, som påträffades på del södra fältet men av samma konstruktion. Den iir gjord av en trind len, något tjockare i ringens överdel (fig. 4). Motsvarigheter lill de häda Darsgärdenälarna saknas hittills i det svenska materialet, men nåltypen är i något annorlunda utformning myckel vanlig under folkvandringstiden i Finland och Baltikum. Exakta motsvarigheter äro mera sällsynta, men finnas i samma omräde och anses tillhöra liden omkring Kristi födelse samt århundradena därefter."
1 Stenberger, Nordisk Kultur XVII, sid. 115 f. m. f 1. st., Oslo 1952. - Kivikoski, Die Eisenzeit F i n n l a n d s I, nr 217—19, 416—18. Jfr Cleve, Finska Fornminnesföreningens Tidskrift XLIV, sid. 79 ff. med där anförd litteratur.

165

BJÖRN

A M B R O S I A N I

Om härdarna, limnierkliningen, keramiken och »herdestavsnålen» äro samtidiga, och det ytterst tunna kulturlagret kan anses tyda jiä detla, ha vi här det äldsta konstaterade belägget för timmerkonslruktion i Sverige. Pä årets program står en fortsatt undersökning av terrasseringen, varvid förhoppningsvis en entydigare lagerföljd skall göra det möjligt att lösa denna fråga. Så återstå de båda kanske intressantaste boplalslagren, de i fornborgen. Denna ligger på en ur åsen framskjutande, trappstegsformad klippa. På den lägsta hyllan, någon meter över grusytan, ligger en obetydlig förvall. Nästa klippsteg uppbär huvudvallen. Den sammanlagda naturliga och påbyggda höjden når i väster på sina ställen 8 m. Den mindre branta nordsluttningen är förstärkt med en kraftig terrassmur, vars branta utsida har delvis bevarade inurliv av bruten sten. Insidan är flack och kraftigt övertorvad. Horgens östra sida utgöres av ett sammanlagt ca 20 m högt stup- och rasbrantområde med obetydliga vallar eller strängar av sten vid några smala hyllor, som leda upp från slätten. Nära norra änden av västmuren leder en port från förborgen in i en sakta uppåt sluttande svacka mellan klipporna. Den vidgar sig efter omkring 15 m till en mindre slätt, diagonalt över borgområdet. Mitt för svackans mynning syntes före undersökningen en ram av grövre stenar, en husgrund. Det visade sig att denna husgrund inte var ensam. Svackans ena och slättens båda sidor upptogs av terrasseringar, delvis av bruten sten, och husgrunder med ett smalt gatuliknande område däremellan (fig. 5). Söder om den stora, redan före undersökningen synliga husgrunden, A 7 (fig. 6), ledde en tvärgata ut till västmuren, som här utgjordes av en kraftigare vall i en sprickbildning tvärs över »trappstegen» i klippan. Detla murpaiii undersöktes till större delen, varvid en fyrdubbel påbyggnad framkom med tinimerkonstruktioner och jordvallar i botten och överst ett lager rullstenar. Vallen har bränts ned i ett par omgångar och är på sina ställen uppförd av kraftiga kollager. Flera av jordlagren äro atl döma av den högröda färgen hårt genombrända. Vidare påträffades en igensatt men väl bibehållen port (fig. 7—8) med delvis bevarade bärstolpar av trä för ett porttorn. Även här kunde ett par olika byggnadsperioder konstateras. Det 166

I) A B S G A B I) E K O M P I.

1 \ E 1

Fig, 'i. Röntgenbild av de båda »berdeslausnålarna», den större från det södra och den m i n d r e från det norra äsgravfältet. Skala 1 : 1 . — X-ray picture of both of the "sbepherd's sluff pins", the larger one from the southern, and lhe smaller one from the northern grave-field.

golv, pä vilket fyllnlngsmassan vilade, synes vara gjort av trä. Därunder framkom en gata av småsten nedtrampad i ett lager multnad torv. Denna småstensgata delade sig inåt omkring en brunn i tvärgatan söder om husgrund A 7 och ledde fram till husgrunderna på vardera sidan. Ät väster ledde gatan nedför en smal, delvis ur berget huggen ramp till åsytan. Inle bara svackan och den bredare slätten ha utnyttjats för byggnadsändamål. Varje slät yta uppe på klipporna och varje svacka i dem är förbättrad med en enkel terrassering eller stenram för att utgöra underlag för de nu försvunna husen. Dessa variera i storlek frän fem till 25 meter. Del största, A 22, är endast obetydligt undersökt och ligger pä den stora nordöstra platån ovanför stupet ut mot slätten. I flera av grunderna ha härdar och stolphål påträffats, men ytterst litet av konstruktionerna ba hittills kunnat utredas. Fynden från dessa anläggningar utgöras av vanligt boplatsmaterial som keramik, vävtyngder, knackstenar, eldstål, järnnyckel, en enstaka järnsölja, några grövre verktyg som en holkyxa och en årderbill av järn samt slutligen knivar. Till de märkligare sakerna kunna några dcgelfragment räknas. De föremal, vilka överhuvudtage) kunna lidfäslas i detta intetsägande material, synas tillhöra järnålderns mitt. Goda paralleller finnas i det gotländska husgrundsmaterialet och i fynden från de öst167

B l i l R N

A M B R O S I A N I

168

I

II A II B (i A R I) E K O M P L i; X E 1

Fig. 6. Husgrunden A 7 från NÖ. I bakgrunden den undersökta delen au uästra muren. — House foundations A 7 from the N.FA In lhe background, the examined parts of lhe western wall.

gölska borgbergen." Den tidiga datering lill senromersk och 1'olkvandringstid, som ges av fynden, får en bekräftelse genom ett par C-14-analyser av trävirke från porten och väslmurcns äldre skede/ Proverna visa en ålder av 1.640 + 80 resp. 70 och skulle föra ned anläggningarnas tillblivelse i 300-talet.
Stenberger, Vallhagar II, sid. 1065 11'. Det östgötska materialet är ofullständigt publicerat av Sehnittger, Meddelanden från Östergötlands fornminnesförening, 1906—09 och mera utförligt av Norden i Östergötlands j ä r n ålder 1:2, Stockholm 1938. 1 Proverna ha vänligen utförts av assistent Ingrid Olsson vid Fysiska institutionens C-14-lahoratorium vid Uppsala Universitet, och ha n u m r e n U 18 och U 19. Fig. 5. F o l o k a r t a och däremot svarande Översiktsplan öuer fornborgen och de d ä r i belägna h u s g r u n d e r n a från j ä r n å l d e r n . — Photographic m a p and oorresponding surueg plan of the ancient hill-fort, and the Iron Age house foundations situated within it.
3

160

BJÖRN

A M B R O S I A N I

L-V

t

^K

O '—"—• rtftl

örons för porrgatan* stenläggning & W ( s t ° fabel brunn m m) Orons for bergidogen Bruten k o n t i ö t r g

A 25

' S« ^.
fidrdgrop

&
tp-

Al1

^ i
^^T

'^-|

/

O

'•<?f ö

^ V / < i ' 'l
\s

7
-o "^

^

*,*'/>

O

borttagen gotJöggnmg)

>4V

At

. ,J7 V V " "

Ou
• &

">.

170

D A R S (. A II I) E K O M P 1, E X E T

T.

Ss
BBBBBu Bi t « l _ Ä *

w ' V *%

«•, 0
• * »

. ' sk
•

WJ W ä t t ^ » f

I r i ' JD^As^f
fij a^aiarigfsf

l-^v 1

5*i
- • • ^ s *

.•** *

f~*
-' ,

;

liMKii

_ i _

MtM*

F/p;. 8. Snedbild inifrån borgen över porlen i s a m m a stadium som fig. 7. — Oblique view from inside lhe hill-fort showing lhe gitlewuy in the sinne l e v d as fig. 7.

Denna tidiga datering skiljer sig Iran den annars antagna anläggningstiden för de uppländska fornborgarna, vikingatiden.' De ha satts så sent på grund av elt litet antal fynd i några provschakt i ett par av landskapets viktigare borgar. Darsgärdeborgena datering slammer bättre överens med den för de gotländska, öländska och östgötska borgarna antagna. Det torde emellertid endasl vara den bristande omfattningen av de äldre uppländska undersökningarna, som givit den sena dateringen. • Gihl, Upplands Fornminnesförenings Tidskrift .');), sid. 88 och Schnell,
samma tidskrift, del XLIII, sid. 249, där han dock framhäver lorftighet och svårigheten att draga någon slut sals därav. materialets

Fig, i. Foloplan och däremot svarande översiktsplan över porlen, A i , med den äldsta gatan, av slen, brunnen A 5, samt i norrn delen, den d ä r u n d e r liggande terrasseringen A 25, med fynd ( r å n det äldsla bebyggelseskedet. — Photographic plan and corresponding suruey plan of the yateway, A i , wilh the oldest paved way in stone, the well A 5, and in the northern section the nnderlying lerracing A 2ö, with finds from the oldest phase of settlement.

171

It J O K N

A M II 11 O S I A N I

Slutligen påträffades under borgbebyggelsen och skild från denna genom ett lager multnad torv en keramikboplats från övergångstiden mellan brons- och järnålder. Denna boplats bar ell för svenska förhållanden ytterst särpräglat innehåll, som kräver en närmare bearbetning. Avsikten är alt presentera en sådan i TOR 1959, varför boplatslagret icke kommer att behandlas närmare här. Även denna boplats synes emellertid ha sina närmaste paralleller på andra sidan Ålands hav och Östersjön.'' Även inom borgområdet komma kompletterande undersökningar all utföras denna sommar, med särskild hänsyn lill vissa förhållanden rörande delta undre lager. Själva fältarbetet och fynden ha alltså givit åtskilliga nya aspekter på i Mälarområdet och Roslagen tidigare föga bearbetade kultursammanhang. Vad som frapperar mest är kanske det starka östliga inslaget i Darsgärdekomplcxet. Del framträder framför allt i den äldsta keramikboplatsen, i »herdcslavsnålarna» och i limmerhuskliningen på boplatsområdet invid gravfältet. Orsakerna till denna östliga kontakt skall emellertid icke behandlas i delta sammanhang. Daisgärdes läge kräver däremot ytterligare en kommentar. På den nya topografiska kartan i skala 1 : 50000 (utg. påbörjad 1955) äro de olika niväkurvorna inlagda med 5 meters ckvidislans. Av kurvorna är den för tio meter det troligaste medelvärdet för strandförhållandena under äldre järnålder i Uppland. Därvid bör beaktas, all tio meter är ell närmast för högt värde i Stockholmstrakten och för lågt i de centrala och norra delarna av landskapet. Det är emellertid ett användbart medelvärde. Landskapsbilden blir då cn helt annan. Ytterkonlurcn är så gott som densamma som nu, men vikar och fjärdar skära långt in i landet i form av smala »fjordar» (fig. 9). Dessa äro i viss mån parallella i ett par huvudriktningar, vilka troligen ba med
• Jfr Meinander, Finska Fornminnesföreningens Tidskrift 54, Helsingfors 1954.

Fig. 9. Upplands strandlinje ca 10 meter öuer den n u v a r a n d e . Utdrag ur den topografiska k a r t a n i skala 1:50.000. — The coastline of Uppland, about 10 metres above the present one. Extract from the topographical m a p in l h e scale of 1: 50,000.

172

D A II S (i A II I) B K O M P I. E X B T

173

B .1 ö UN

AMBROSIANI

berggrundens uppbyggnad att göra. Det synes som om Upplands övergång från ö-landskap till fjordlandskap ligger mellan de tidpunkter då 15- resp. 10-meterskurvorna voro aktuella strandlinjer. Av kartan framgår, att en mycket stor del av i våra dagar odlad jord är samlad omkring 10-meterskurvan och därunder. Därutöver kunna följande företeelser knytas till 10-meterskurvan: ortnamnen på Tuna och -sta, de större och mest kända fornborgarna, äldre järnålderns gravfäll samt till sist, och för en arkeolog icke minst viktigt, de flesta av de för övrigt ganska fåtaliga fynden från förromersk och romersk järnålder. 7 De äro påträffade vid denna tids fjordstränder. Detaljanalysen måste anstå tills vidare. Endast cn hörjan är gjord, och det krävs många nya fältundersökningar och materialbearbetningar innan de slutliga bevisen kunna framläggas. Det synes dock som om den första fasta bebyggelsen i landskapet, och då framför allt i dess östra och södra delar, vore knuten till denna strandlinje. Andra förutsättningar synas dock gälla för Fyrisslätten med dess högre belägna odlingsbara marker. I övrigt tycks gårdarna ligga med lämpliga mellanrum längs fjordstränderna. Huvudmassan av dem ha namn på -sta medan viktigare gårdar, vanligen placerade i fjordbottnarna, bära tunanamn." Först vid en senare tidpunkt, möjligen vid järnålderns mitt, är liden inne för en ny stor utflyttning. Då torrläggas fjordbotlnarnas leror, och tillgången ökar på lämpliga betesmarker." Samtidigt brytes strandbundenheten och »odlingsgränsen» förskjules även inåt landet.
De uppländska fynden från äldre j ä r n å l d e r äro icke samlade 1 någon förteckning, men spridda upplysningar kunna insamlas hos Nylén, Die Jiingcre Vorrömischc Eisenzeit Gotlands, ex. sid. 411, 493 f., m. fl. st. Se även uppsatser av Ekholm i Fornvännen 1938, 1939 och 1944, samt i TOR 1957. Lindqvist har redan 1918 i Fornvännen konstaterat, att T u n a n a m n e n i det inre av Mälardalen och i Södermanland ligga i anslutning till en kustlinje, ca 10 meter över den nuvarande. Tyvärr är den nya topografiska kartan icke färdigställd i dessa områden, varför de icke ha hearhetats i detta sammanhang. ' Sahlgren h a r i cn uppsats i Namn och Bygd 1931, sid. 131 ff., behandlat likartade problem och h a r därvid även fört -stanamncn till cn liknande utflyttning lill goda betesmarker någon gång under romersk j ä r n å l d e r .
8 7

174

D A R S G A B I) B K O M P I. E X E T

Det är i denna utveckling Darsgärdekomplcxet har sin plats. Bebyggelsen med sin gårdsborg och de båda stora gravfälten frän äldre järnålder ligger vid 10-meterskurvans botten i Norrtäljefjorden. Den har förlorat sitt strandläge någon gång vid järnålderns mitt, då den lägsta möjliga havsnivån i Darsgärdefjärden ligger 7 m över den nuvarande. Samtidigt ge de nya markerna, även om de delvis inte plöjts förrän i vara dagar, möjlighet till ökad befolkning och därav följande utflyttning. Gärden splittras i smärre enheter, en by. Detta förhållande ger sig även tillkänna i det väsentligt lägre antalet gravar av yngre järnålders typer på gravfältet vid Nybyn, samtidigt som ett par smärre gravgrupper synas uppträda på andra ställen på byns marker. Man skulle även kunna utläsa denna process ur byns nuvarande topografi. Darsgärde Gammelby och den egentliga byn ligga på uddar i 10-metershavet. Upp till den gamla åsvägen Finsta—Kiala, som går fram väster om gravfälten och fornborgen, leda ett par småvägar. Platsen är vald med tanke pä sjöförbindelserna. Däremot ligga tvä av allt att döma utflyttade gårdar, Nybyn och Vreta, vid landsvägen, vilket är naturligt om sjötransport icke längre är tänkbar. Den nya landsvägen byggdes först pä 1920-talet och lades då med ändrade tekniska möjligheter nere vid (iammelbyn.

SUMMARY
Il järn Amhrosiani: The Darsgärde Complex. A preliminary report.
The writer publishes the preliminary results of the examinations—still procecding-—of an ancient site, which includes large grave-fields from lhe Karly and I.atc Iron Ages, as well as an ancient hill-fort, situated at Darsgärde, in Skederid parish in Roslagen ( U p p l a n d ) . The investigatcd paris of one of the grave-fields have only yielded simple graves with the b u r n t bones deposited in a rosin-caulked wooden casket, w i t h o u t other dating objecls. Possibly a difference in tbc sex of the people buried is presented in the two large Farly Iron Age fields, since the bones in the field examined seem to derive solcly from women. There were further found, within the area, various settlement levels, of which the two most interesting lay within lhe ancient hill-fort. Their principal building, from the late Homan or the Migration Period, had been

175

BJÖRN

A M B R O S I A N I

arranged in the form of long houses r u n n i n g along a central lane, w i t h a cross-lane leading to the well, and a small gate in the heavy wall, onto which additions had several times been built. The whole surface appears lo have been taken up with different house construetions. Below this level was encountcred a settlement layer, older than the oldest of the walls, dating from the transitional time between the Hronzc and Iron Ages, with pottery showing a strong Eastern influence. Tbc finds and construetions mainly show strong conlacls with the areas to the east of lhe Sea of Åland and the Baltic. In conclusion, the writer deals with the topography of Uppland during the Early Iron Age, when a coastline about 10 metres higher t h a n the present one is seen to join various phenomena—among others, finds and place-names which by other means can be dated in this period.

176