Hammarby kyrka : några byggnadshistoriska iakttagelser Gustafsson, Evald Fornvännen 289-292 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1960_289 Ingår i: samla.raa.se

S M Ä R R E

M E D D E L A N D E N

HAMMARBY KYRKA. NÅGRA BYGGNADSHISTORISKA IAKTTAGELSER
Sommaren 1959 utfördes i H a m m a r b y kyrka i Uppland en rad underhållsarbeten, bland annat en fullständig ompntsning av yttermurarna, de invändiga väggytorna och valven. Härvid frilades murverket och det blev sålunda tillfälle all studera kyrkans byggnadshistoriska utveckling mera ingående iin vad som tidigare varit möjligt. Vissa betydelsefulla iakttagelser rörande murverkels egenskaper och hitintills dolda fogar och rester av äldre anordningar kunde göras. Murverksgranskmngen gav ett resultat som gör det nödvändigt att teckna kyrkans byggnadshistoria någol annorlunda än som tidigare skett. 1 I kyrkobyggnadens plan (fig. 1) finnes ingen markerad gräns mellan långhus och korparti. Den breda gördelbåge, som skiljer de två mellersta av kyrkans fyra valv uppdelar emellertid rummet i tvä tydliga hälfter, I höjd med denna gördelbåge finnes en genomgående skarv i sydinuren, utvändigt skönjbar redan innan murvcrket avkläddes. Skarven omtalar alt kyrkans båda hälfter tillkommit vid olika tidpunkter. Enligt Sveriges Kyrkors framställning av byggnadshistorien skulle den östra delen vara den äldsla, byggd under 1300-lalets förra hälft samtidigt med sakristian och i anslutning till det kvarstående långhuset av en äldre träkyrka. Utbyggnaden av stenkyrkan mot väster skulle så ha skett etappvis under senare delen av 1300-talet. För denna tolkning av förloppet talade utan tvivel den omständigheten att muren mellan sakrislian och k y r k o r u m m e t visat sig vara m u r a d i tegel och dessutom tunnare än sakristians övriga murar, vilka är uppförda »v gråslen. Tegelmurverkol, som efter kyrkans restaurering 1936 varit synligt under en tunn slamning, har betraktats som en rest av en sakristia, äldre än den nuvarande och murad intill den antagna t r ä k y r k a n s kor. Då y t l e r m u r a r n a s puts slagits av avslöjade den n ä m n d a skarven alt gråstensskiften i sydmurens östra del låg stumt an emot ett väl bevarat m u r h ö r n av huggna kantblock. Murskalet i den västra delen visade sig bestå av visserligen oregelbundna men dock utvalda gråstenar i relativt j ä m n a skift. Fogarna saknade helt och hållet tegelskärvor som fyllnadsmaterial, ö s t r a delen däremot hade ett synnerligen oregelbundet murverk och här fanns även rikligt med tegel inlagt som skol mellan blocken. Det stod därför genast klart all kyrkans västra del utgöres av långhuset till en romansk stenkyrka, vars ursprungliga lilla kor under gotisk tid rivits och ersatts med det nuvarande större korpartiet. Det romanska långhuset har smalnat av mot öster, elt förhållande, som kan iakttagas i åtskilliga kyrkobyggnader frän äldre medeltid (fig. 1). L-igcl av den nedbrutna östra muren — triumfbågsmuren — framgår av lydliga oregelbundenheler i sydmurens insida. Omedelbart innanför det gotiska korSveriges kyrkor. Uppland, Band V. Häfte 2, Vallentuna härad, västra delen av I. Henschen oeh A. Tuulse, .Stockholm 1954, s. 185 ff.
1

289

S M Ä R R E

M E D D E L A N D E N

Fig. 1. H a m m a r b g kyrka. Uppland. Plan, skala 1:300. Byggnadens västra del utgör den återstående delen av en kgrka från tiden omkring 1200. Sakristian och korpartiet från 1300-talets förra hälft, vapenhuset från 1400-talet. — H a m m a r b y Church. The west part of the building consists of the remains of a church dating from ca 1200. The sacristy and the chancel from the first half of the 14tb century, the porch from the löth century.

partiels nord- och sydmurar har en gång det r o m a n s k a koret stått. Dess begränsning mot öster kan möjligen bestämmas såsom framgår av det följande. Huruvida koret haft absid eller varit rakt avslutat i öster, kan ej avgöras utan en grävningsundersökning. Beklagligt nog synes ingen sådan ha utförts, .då golvet omlades i samband med restaureringen av kyrkan år 1936. Långhusels västgavel förändrades i samband med k y r k a n s utvidgning eller senare under medeltiden. Det ursprungliga låga gavelröstet har nämligen rivits och ersatts av ett nytt med högre resning. Murningen har skett först sedan en ny takstolskonstruktion uppförts, vilket framgår av spår i fasaden efter de yttersta takstolstassarna. Ingången från det senmedeltida vapenhuset till k y r k o r u m m e t visade sig vara ursprunglig. Men endast bågen och smygarna inåt kyrkan har kvar sina romanska huggstensblock. Mot vapenhuset h a r portens omfattning blivit o m m u r a d i tegel. Vid putsavknackningen på sakristian gjordes det vackra fyndet av en läng runinskrift på den gravslen från tidig medeltid, som suttit inmurad i

290

S M Ä II R E

M E D D E L A N D E N

Pig, 2. H a m m a r b y kyrka. Uppmätning av korpartiets norra mur med spår av 1300-talsvalv. Skala 1: 150. — Elevation of north inull of chancel showing traces of 14th century vaulting.

norra muren. 2 Men dessutom kunde ett par iakttagelser av byggnadshislonskl intresse göras. Sakristians västra mur saknade förband med norra långhusmuren, vilket visar att den ej är en ursprunglig del i den romanska anläggningen. Man kunde då vänta att sakristian var byggd i god anslutning till det nya koret. Emellertid bildade norra k o r m u r e n en tydlig slötfog mot östra sakristimuren. Det synes därför som om sakristian byggts innan kyrkan utvidgades mot öster och i anslutning till det ursprungliga lilla koret. Om detla varit fallet skulle det vara möjligt alt bestämma minimimåttet för det rivna korets längd. Denna har väl knappast överstigit sakrislians bredd. Troligast är alt korets och sakrislians östra m u r a r gått i linje. Det är knappast möjligt alt mera detaljerat beskriva förloppet av k y r k a n s ombyggnad under gotisk lid. Uppförandet av sakristians yttermurar synes emellertid ha utgjort en första elapp av arbetet. Därefter har troligen det nya korets m u r a r förts upp till viss böjd, varefter det romanska koret och triiimfbågsmuren brutits ned. Den nya norra kormuren kunde därefter anslutas till sakrislians öslmur. Mot sakristirummet uppfördes en relativt Innn mur, huvudsakligen i tegel (fig. 2). Tegelskiften fick västerut löpa fram och dölja det oregelbundna brottet efter den rivna Iriumfbägsmuren. Eftersom Sven B . F . Jansson, Hammarbystenen och Hammarbykistan, Fornvännen 1959:4. s. 188 ff.
2

291

S M A B R E

M B

Ö D E L A N D E N

Fig. 3. Hammarby kyrka. Uppmätning nv kyrkans östmur med spår au ett 1300-talsualu. Skala 1: 150. Fönstret förändrat på 1600-talet. Dess ursprungliga utseende rekonstruerat. I och n ä r m a r i under fönsteröppningen anS ^ karjärn. inmurade på 1600-talet. — Fllcuatlon of east wall of church showing traces of 14th century vaulting. Window nltered in 17tb century. Its original design reconstructed.

tegelmuren lades i den gamla länghusmurens flykt och denna hade en sned sträckning i förhållande till det nya koret måste ett språng anordnas vid gördelbågen mellan de planerade korvalven (se fig. 1!). In emot sakristian slogs på viss höjd en ganska bred sköldbåge, från vilken den södra valvkappan i sakrislians kryssvalv anlades. Ovanför denna avlastande båge byggdes muren hell i gråsten och med samma tjocklek som kormnren har i hela sin höjd öster om sakristian. Ett studium av väggytorna i kyrkans östra del gav upplysning om det gotiska korpartiets ursprungliga välvning. Såsom framhållits i Sveriges kyrkors beskrivning, 3 rasade de två östligaste valven samman år 1678, varefter de ombyggdes. Pulsavknackningarna visade, att de båda valven i sin helhet är från denna tid. På väggarna f r u a t r å d d e emellertid tydliga spår efter tvä medeltida tegelvalv (fig. 2), vilkas utförande mäste ha ingått i programmet för k y r k a n s omdaning under gotisk lid. Dessa valv har saknat sköldbågar. Anläggningslinjerna för valvkapporna har i norr och söder varit påfallande lågt placerade. I öster däremot har valvet varit kraftigt stigande upp över elt stort korfönster (fig. 3), vilket omgestaltats i samband med inslagningon av 1600-laIsvalvcn men vars gotiska omfattning är bevarad utvändigt. Under sydväggen! lägre valvbågar har två relativt låga. sannolik! spetsbågiga fönster befunnit sig. Fönstersmygarnas nedre delar är bevarade i de nuvarande två östligaste fönstren i sydmuren. Den nyfunna romanska kyrkan torde kunna dateras till liden omkring år 1200. Den ovan beskrivna ombyggnaden har skelt på 1300-lalet. Såväl sakris
3

A. a. s. 190. 194 och 196.

292

S M Ä R R E

M E D D E L A N D E N

lians valvforni som korfönstrcls detaljer pekar enligt Sveriges Kyrkor pä cn datering till 1300-laIets förra hälft. 4 Något längre uppehåll mellan sakrislioch korbygget torde sälunda ej ha förekommit. De nyfunna spåren efler korvalven visar för övrigt att valven varit av liknande typ som korvalven i g r a n n k y r k a n Fresta, vilka även kan dateras till 1300-talets förra hälft.' Till samma tid hör också den i Sveriges Kyrkor ej n ä m n d a lilla rundbågiga dörröppningen i sakristians nordgavel, genom vilken man kunde nå utrymmet ovanför sakristians valv. Den igenmurade öppningens utvändiga tegelomfallning frilades i samband med ompulsningen. Inåt sakristivinden är öppningens tegelmurade språng väl bevarade. Gångjärnshakarna till den lilla trädörr, som en gång funnits här, sitter ännu kvar. Den vida gördelbågen mellan det nya koret och det gamla långhuset slogs med tanke på att också långhuset skulle förses med valv. De bevarade långhusvalvens detaljformer visar enligt Sveriges Kyrkor att valvslagningen ej skett förrän omkring år 1400.6 Evald Gustafsson Ibid. s. 192 och 194. Ibid. s. 153. Ibid. s. 195.

FOGELBERGS GUDAR I HISTORISKA MUSEET
Vid överläggningar, som under våren 1960 fördes mellan riksantikvarien och chefen för Nationalmuseum rörande den även ur antikvarisk synpunkt känsliga frågan om de förestående förändringarna av nationalmuseibyggnadens inre, enades man om att det skulle vara lill fördel för entréhallens vackra arkitektur om denna kunde befrias från B. E. Fogelbergs stora marmorstatyer av Oden, Tor och Balder. Det kunde väl antagas att deras placering på denna plats en gång motiverats mera av att de skulle inrama ingången till Statens historiska museums utställning i bottenvåningen än av deras konstnärliga värde. Provuppställningsexpcriment gav vid h a n d e n alt deras proportioner p å ett utomordentligt lyckligt sätt kunde förenas med enlréhallen i historiska museets nybyggnad vid Narvavägen. I själva verket var anordningarna i denna hall ännu icke definitiva. Längs fönsterväggen är som bekant uppställda en rad golländska bildslenar, som här får en god belysning oeh vilkas monumentalitet kommer väl till sin rätt. Den motsatta vaggen var ursprungligen avsedd att upplaga dekorativa kalkmålningar, men den tävling, som av statens konstråd utlystes för ändamålet gav inga entusiasmerande resultat. Här hade i brist pä båttre uppmålats några typiska runstensmotiv och mol bakgrunden av dessa hade uppställts två stora av-

293