En vendeltida smyckeuppsättning Arrhenius, Birgit Fornvännen 65-91 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1960_065 Ingår i: samla.raa.se

EN VENDELTIDA SMYCKEUPPSÄTTNING
Av Birgit A r r h e n i u s

Vid de fortsatta fältarbetena på Helgo, Ekerö socken, har bland det även i övrigt rika fyndmaterialet påträffats ett mycket stort antal fibulor av olika typer, av vilka här nedan ett par skola närmare beröras. På terrass IV, den senast undersökta terrassanläggningen (jämför Fornvännen 1957 1 ), har sålunda påträffats två runda genombrutna spännen tillhörande en typ av skivspännen, som ibland kallats hjulformiga spännen eller som här nedan fyrpasspännen.* Det ena spännet, fig. 1 c, som är av brons med ädelpatina, är svagt kupigt med skråställd ram och genombrutet i fyrpassform, så att dess inre del bildar ett likarmat kors med svängda sidor och ett rombiskt mitthål. Ramen är försedd med en stämpeldekor, bestående av en rad motställda trianglar och på korsarmarna ses en motsvarande rad av enkla punktstämplar. Fibulanålen är av järn. Det andra spännet skiljer sig från ovannämnda spänne endast genom att .stämpeldekoren här består av mindre trianglar, någol oregelbundet salta. Spännen av denna typ bilda en sluten grupp, som utmärkes av det genombrutna fyrpasset, som i ett fåtal fall kan vara dubblerat, fig. 1 d. I regel äro spännena plana, men kunna även vara svagt kupade såsom ovannämnda spännen från Helgo. De kunna vara tillverkade av brons eller järn men förekomma ej i ädlare metall. Vanligen äro de försedda med ett rombiskt mitthål, men det före1

Preliminära grävningsrapporter av Wilhelm Holmqvist finnas i Acta

Archaeologica 1954, F o r n v ä n n e n 1957 och Viking 1958. * E h u r u termen 'fyrpass' enligt konsthistoriskt språkbruk betecknar en figur beslående av fyra sammanfogade bågseginent med öppningarna vända inåt, har termen här fåll gälla för en figur med bagsegmentens öppningar vända utåt.

65

B I R G I T

A R R H E N I U S

kommer även exemplar, som ej ha genombrutet mittparti, fig. 1 b. I enstaka fall kunna genombrytningarna vara trappstegsfonnade fig. 1 f och påminna härigenom om granatarbeten. Ofta ha spännena en enkel stämpeldekor och i ett fall är mittpartiet nägot förhöjt, fig. 1 e. Denna spännetyp har ofta ansetts härröra från Gotland, där den anträffats i eft tiotal exemplar. 2 Emellertid finnes ungefär lika många sådana spännen från fastlandet, 3 främst från Uppland och Södermanland och äro dessutom påträffade både i Xorge 4 och Finland, 4 varför en gotländsk proveniens ej förefaller övertygande. Nerman daterar i sitt arbete om gravfynden på Gotland 550 —800 5 fyrpasspännena med enkelt fyrpass till sitt andra skede, d. v. s. 600-talets förra hälft efter ett gravfynd från Björkome, Västkinde socken, 0 där ett spänne av denna typ påträffats tillsammans med bl. a. ett ryggknappspänne och ett djurhuvudformat spänne, tillhörande detta skede. En något senare datering bör kanhända ges ett gravfynd från Ihre i Hellvi socken, 7 fig. 2, där ett fyrpasspänne förekommer tillsammans med ett ryggknappspänne med förhöjda sidor, vilka jämte baksidan äro försedda med knutbandsentrelac. I samma gravfynd fanns dessutom en genombruten skiva med en dekor, bestående av tre omlöpande djur, vilket utmärker de äldre skivorna av denna lyp. Vidare funnos fragment av två armband av brons av tidig typ, som Ner2 Birger Nerman, Gravfynden på Golland under tiden 550—800. Antikvarisk tidskrift 22: 4, sid. 48. 3 Följande fyrpasspännen från fastlandet förvaras i SHM: Birka. svarta jorden, Björkö, Adelsö sn, Up. (inv.nr 13734); Vendel sn, Up. (inv.nr 10033:24); Vimmerby stad, Sm. (inv.nr 11485: A 136); Stora Dalby, Adelsö sn, Up. (inv.nr 15729:5); Skälby, Sollentuna sn, Up. (inv.nr 16762:6); Biskopskulla sn, Up. (inv.nr 16813); Husby, Trosa landsförsamling, Sö. (inv.nr 19224: E 22); Huggby, Vallby sn, Sö. (inv.nr 20139:80); Sneby, Litslena sn, Up. (inv.nr 23673 b : 14); Harby, Ljungby sn, Sm. (inv.nr 25151: VII); Brista, Xorrsunda sn, Up. (inv.nr 26042); Helgo, Ekerö sn, Up. (inv.nr 25925, 26142). 4 Guttorm Gjessing, Studier i Norges merovingertid, Oslo 1934, sid. 125; Ella Kivikoski, Die Eisenzeit Finlands, Helsingfors 1947, sid. 44 och fig. 388—89. 5 Nerman, a. a., sid. 48. 6 SHM inv.nr 11757: 10. 7 SHM inv.nr 20880: 130.

66

EN V E N D E L T I D A

SMYCKEUPPSATTNING

/A

V/

0.

Fig. 1. Varianter av fgrpastpännen. överst t. v.: a) Grav VII, Harby, Ljungby sn. Sm, överst t.h.: b) Hästnäs. Vltbg sn, Go. I mitten: c) Helgo, Ekerö sn, Up. Nederst t. v.: d) Birka, Adelsö sn, Up. Nederst t.h.: e) Vimmerby, Sm. f) Sanda sn, Go. 1/1. — Varietle» of the fourfoil brooch.

inans ovan anförda arbete, fig. 133 och 135, samt en pärluppsättning, bestående av ca 210 pärlor, till största delen av röd glasfluss, därav de flesta tunnfonniga, ett fåtal stympat koniska av samma material, saml därjämte ett större anlal cylindriska encrinilpärlor. Dessa båda gravfynd tillhöra en fyndmiljö, som är karakteristisk lör 600-talet, och delta förhållande stimmer väl överens med den datering, som de slutna fynden med fyrpasspännen Iran fastlandet ge oss.
67

B I K (I I T

A R R H E N I U S

Fig. 2.

Gravfynd från Ihre. Hellvi sn, Go. 1/2. — Grave-find from Ihre.

Förutskickas skall här alt spännen med dubblerat fyrpass ej påträffats i några slutna kombinationer, varför dessa kunna vara Iran ell något senare skede, elt antagande, som kanske skulle ktunia bestyrkas av alt elt sådan! spänne påträffats i Birkas svärtiUjord. Emellertid finnes bland fyndmaterialet i svarta Jorden cn del föremål I ran folkvandringstid och tidig vendeltid, möjligen härrörande från ett under dåtiden förstört gravfält, inbland a t ^ d e h ärwilils rent vikingatida fyndmiljön. 8 ^ ' e i t ^ ^ r t d g ^ f t v från Stora Dalby, Adelsö socken," fig. 3, påträffädW^étl^fyrpasspänne av brons tillsammans med ett litet s.k. .'mhiiriliniTin') i:AA
" Andra föremål frän denna lid äro t. ex. elt likarmal spänne och en fågelfilmla ocn till 'folkvandringstiden kan bl. a. föras ett reliefspänne med halvrunrWrsiyckeJ"'

(ii?if/fm;id7(i;rflr;:Kr>i'htsi(yriska undersökningar pa Adelsön. Stockholm 1936,
sid. 44, SHM inv.nr 15729:5.

m

B N

V i: N I) K L T I I) A

S M Y C K E U !• P 9 A T T N I N (i

Pig. 3. Gravfynd frun Slora Dalby, Adeltö sn, Up. t i l . Hängena 2/1. Efter II. Rydh. — Gruue-jind from Sloru Dalby.

fiskhuvudformigt hänge av-brons samt etl skålformig! hänge med brätte, förset! med en enkel punktdekor, även delta av brons. Del fiskhuviidformade hänget är av gotländsk typ. såsom Nerman a.a. fig. 113. men nägot mindre. De små fiskluivudformiga hängena. som ännu ej bilda sammanhängande halsband ulan endast förekomma i ett fåtal exemplar, tillhöra på Gotland tidig vendeltid. 10 De skålformiga hängena äro mindre vanliga i vendeltida miljö på fastlandet, där denna typ först blir mera allmän under vikingatiden. Vi finner sådana hängen i liera fall från gravar i Birka. 11 I några fall säsom i grav 632 är hänget perforerat. Detta är av intresse, emedan på Gotland i tidig vendeltida miljö finnes en typ av små skålformiga hängen, här utan brätten, som ibland äro försedda med silformiga hål. Dessa hängen vidareutvecklas sedan lill den skedformiga typ. som är så vanlig i de gotländska vikingatidsfynden. Då förekomma de ofta parvis med elt perforerat och ett operforerat hänge. Tre perforerade hängen av della slag ha nyligen påträffats i Hemsjö, Ingared socken. Västergötland, i en grav. tillhörande folkvandringstiden. 12 Slutligen finnas i elt brandgravsfynd från överhassla, J a m a socken. Södermanland 1 8 två hängen med brätten, som ha en S-fonnig stämpeldekor av vendeltida karaktär. Hade i det anglosaxiska och det kontinentala fyndmaterialet
Nerniun. a. a., sid. 67 ff. " Holger Arbman; Birka 1, Die Gräber, Stockholm 1940, Tafel 07:23—25. 12 Else Nonlabl. Svenska fibulor av haraldsledform, Tor 1959. SHM inv.nr 23467. 13 SHM inv.nr 14551:8.
10

69

BIRGIT

A K R 11 E H I U S

Fig. i 5. i. Ormöglespänne frän Huggbg, Vallby sn. Sö. 1.2. 5. Avtryck av en
gjutform lill d t onnöglespiinne från Helgo, Ekerö sn, Up. 1/2. — 4. Looped terpentin» brooch from Huggbg. 5, Imprettion of o catting-mould for a looped »erpenttne from Helgo.

Iran samma lid möla oss de silformiga skedarna. 14 Av intresse

äro även de små miniatyrskålar med brätten, som påträffats i et!
fåtal I all såsom i grav 11, Rittersdorf. 15 Möjligen sammanhänga de med de hängen, som här ovan berörts. I en brandgrav lian Huggby, Vallby socken, Södermanland, 1 0 hittades ett fyrpasspänne av järn tillsammans med etl fragmentariskt ormöglespänne av brons, fig. 4, samt en pärluppsätlning, bestående av elt hundratal pärlor, bland vilka röda och brandgula tunnformiga glasflusspärlor dominerade, medan övriga pärlor — förutom ett mindre antal stympat koniska pärlor av nid glasfluss — voro små, melonformade, blå oeh gröna glasflusspärlor samt sina bronsspiraler. Ormöglespännet är starkt deformerat och endast ena delen med ett djurhuvud är bevarat. Spännet tillhör det av Stjerna utsöndrade andra stadiet 17 av ormöglespännen, som ut märkes av att spännet är bildat av tvä djur. Pa fragmentet ses till höger vid kanten den yttersta spetsen av det andra djurets »svans». Spännet haten ovanlig storlek, ca 10 cm. Djurhuvudet har utdragen kindspets och vidöppna käftar samt ett runt öga inlagt med röd emalj.
Beträffande de silformiga skedarnas utbredning och ursprung se ^4nna Roes, Origine et destination des cuillers perforeés de 1'epoque Mcrovingienne, Revue archéologique de 1'est ef du centre-est, Torne IX, Dijon 195S. 15 Kurt Boliner. Die Eränkisheu Altertiimer des Trierer I.andes. Berlin 1958, Tafel 62: 7. 16 SHM 20139:80. 17 Knut Stjerna, Bornholms befolkningshistoria, Stockholm 1905. sid. 157 11.
14

70

EN

V E N I) E I, T I I) A

S M Y C K E U P P

S Ä T T N I N G

Fig, O, Ormöglespänne från grau XII, Ilarby, Ljungby sn. Sm. 1/1. — Looped serpentine brooch from grave XII, Harby.

Framför ögat synes en ringstämpel. Kanterna på djurens bandformiga kroppar äro något förhöjda och tvärstrierade som en grov pärlstav. Ett till typen mycket likt ovannämnda spänne är ett av Cleve18 avbildat spänne från Pappilanmäki, Eura socken, Finland. Även här äro djurens ögon inlagda med röd emalj.. De utvecklade dubbla ormöglespännena äro i Sverige relativt sällsynta, medan de i Finland äro förhållandevis talrika. Härav drar Cleve, som närmare beskrivit denna typ liksom senare Åberg, 19 den slutsaisen. att denna typ av ormöglespännen är en finsk typ. Emellertid har på Helgon, Ekerö socken, i den först undersökta husanläggningen, terrass I, påträffats ett fragment av en gjutform till ett ormöglespänne, lig. 5, som med all sannolikhet tillhör denna typ. Som avtrycket visar, synes på fragmentet två dubbla slingor, som gå tätt intill varandra ända tills det andra djurets slinga bryter av och svänger in över den inre slingan vid den runda mittbucklan, en detalj, som enbart kan förekomma på de
NU» Cleve, Ormögleformiga spännen, Finskt museum 1927, fig. 6. Jfr iiven den»., Skelettgravffilten pä Kjuloholm, Kjulo, Ibid. 1943. 19 Nils Åberg, Den historiska relationen mellan folkvandringstid och vendellid. Stockholm 1953, sid. 162. Jfr även Åbergs forteckning över dessa spännen, a. a., sid. 164.
18

71

B I II G I T

A R R H E N I U S

1111 C

W

-rm}

Fig. 7 a- c. a i Pärluppsättning från grav XVIII. Harby, Ljungby sn. Sm. 1/2. b) Benpärla ined bronsbeslag från samma fynd. 1/1. c) Beticcllupärla från samma fynd. 111. — a ) Set of beads from grave XVIII, Harby. b) Head of bone mounted in bronze from the above find, c) Rdiculnr bcml from the above find.

dubbla spännena.* 4 Även här rör det sig om ett till förmålet mycket kraftigt spänne med förhöjda strierade kanter saml en mittgående rad av ringstämplar. Även i detla fall finnes ett mycket likartat spänne från Finland, nämligen från Käräjämäki. Kura socken. 21 Dateringen av ormöglespännena har slött på svårigheter, då de slutna kombinationerna med dessa spännen varit fåtaliga och osäkra. De dubbla spännena ha i allmänhet härletts ur de oftast nägot mindre spännena med ett huvud. Emellertid likna de sistnämnda i sina utvecklade former i så hög grad de dubbla typerna all del förefaller osannolikt, alt någon större tidsskillnad skulle funnits mellan des.sa båda former. De mindre av spännena med ett huvud daterar Nerman på Golland till tidig vendeltid, och till samma tid skulle man även vilja föra ett sådant spänne Iran
Pä ell spänne med endasl ett djurhuvud skulle den inre slingan Inte korsas. 21 Cleve, a. a., fig. 8.
20

72

EN

V E N D E L T I D A

S M YC K E U P P S A T T N I N G

Fig. 8. Sklvspänne, polgederndl och armring frun grau XVIII, Ilarbg. Ljungby sn. Sin. 1/1. — Disk-slin/ied brooch. polyhedronal pin and bracelet from grave XVIII, Harby.

Järfälla socken. Uppland, 22 med en S-formig stämpeldekor. Sammanhörande med denna spännetyp äro säkerligen också de Sformiga spännena, särskilt då den stora långsträckta typ som finnes i Norge och England" och som torde tillhöra sen folkvandringstid. Till samma lid höra även de upprullade ormspännena från Simtuna socken, Uppland, 24 vilka visa samma stiltendenser som ormöglespännena. De bada sistnämnda typerna antyda, all ormöglespännena ej tillhöra en alltför långt framskriden del av vendeltiden. Detla antagande bestyrkes av elt nytt fynd med etl dubbelt ormöglespänne, som inkommit till statens historiska museum från det vendeltida gravfältet vid Harby, Ljungby socken, Småland. 25 Spännet, fig. (i, — från grav XII — påträffades tillsammans med 150 pärlor, till största delen röda och brandgula tunnformiga glasflusspärlor. Fyra av de brandgula pärlorna voro försedda med beslag av brons fasthållna av ell genomgående rör med vid kortsidorna utplattade fyrdclade ändar, och samma bronsskoning kunde iakttagas på tre mycket vittrade pärlor av ben. övriga pärlor voro gröna, gula och blå glasflusspärlor av melon- eller ringform, en blå polyedrisk pärla av samma material,
-- SHM inv.nr 21965. -:1 Björn Hougen. Migration style, Oslo 1933, fig. 11. Jfr även gravfyndet frän Sleaford, Lincolnshire. England, Arehaologia L, sid. 383 ff. 24 Björn Ambrosiani, Ett femluindralalsfynd frän Simtuna, Fornvännen 1955. SHM inv.nr 24613. 25 SHM inv.nr 25151. Skelettgravar påträffade i grustag. Undersökta av fil. lic. Ann-Sofi Lindsten och fil. kand. Margareta Weidhagen 1953 och 1964.

73

B I R G I T

A R R H E N I U S

en något större mangfärgad pärla samt en spiralpärla av brons. En pärluppsättning av samma slag, fig. 7 a, möter oss även i en annan grav från Harby, grav XVIII, där fyndinventariet i övrigt bestod av ett tungformigt spänne av vitmetallbelagd brons, genombrutet, med fyra mot varandra symmetriskt satta djurhuvuden med ögon av dubbla punktcirklar, en spirallagd armring av vitmetallbelagd brons med svagt kupad översida med en dekor, bestående av ett ovanifrån sett djurhnvud med rygglinjen markerad med ett sicksackband samt en nål med kubiskt huvud med avfasade hörn, även denna med punktcirkeldekor, fig. 8. Förutom de röda och brandgula glasflusspärlorna funnos här åtta glasflusspärlor med bronsskoning av samma slag som i grav XV, vidare en benpärla samt en fragmentarisk träpärla, skodd på samma sätt samt flera bronsrör, som tillhört dylika pärlor. Slutligen påträffades två små reticellapärlor av brunt glas med inslipade reticellastavar, omspunna med ytterst fina ljusblå trådar samt

i va spiralpärlor av brons, fig. 7 a—c.
I ytterligare en grav från Harby, grav VII, finna vi en pärluppsättning, i vilken de röda och brandgula tunnformiga glasflusspärlorna spela en dominerande roll. Här är dock uppsättningen betydligt mindre — endast 57 pärlor — bland dem även dubbelkoniska och melonformade bruna, blå och gula glasflusspärlor samt en mangfärgad pärla. Dessutom fanns i graven ett iyrpasspänne av brons, fig. 1 a, av samma typ som de föregående. De röda och brandgula glasflusspärlorna, som förekomma i ett sä betydande anlal i dessa fynd, äro av samma slag, som redan mött oss i gravfynden från Ihre, Hellvi socken, och Huggby, Vallby socken. De utmärkas av att glasmassan är porös, vilket ger en mer eller mindre matt yta. Detta medför, att pärlorna vid ytligt betraktande ofta se ut som enkla lerpärlor; de ha emellertid alltid ett glasigt brott. Då denna typ av pärluppsältningar med dominans av sådana pärlor synes ha en viss betydelse ur kronologisk synpunkt, skall här ytterligare några fynd med dylika pärlor beröras. I grav 22 från Husby, Trosa landsförsamling, Södermanland, 2 0
Birger Nerman, Vn kungsgård från Bröt-Anunds tid?, Arkeologiska studier tillägnade H. K. H. Kronprins Gustav Adolf, Stockholm 1932. SHM inv.nr 19324: E 22.
26

74

EN

V E N D E L T I D A

S M Y C K E U P P S A T T X I X (.

Fig. 9. Droppformiga ametiripärlor frun grau 22, Husby, Trosa landsförs., Sö. 1/1. — Teatshaped amethget beads from grave tS, Husby.

en brandgrav, fanns tillsammans med ett fragmentariskt genombrutet fyrpasspänne av bions en pärluppsättning, beslående av ett hundratal pärlor, mänga helt förslaggade. Bland pärlorna voro elt 50-tal tunnformiga och ett fåtal stympat koniska röda glasflusspärlor av ovannämnda slag. vidare ett 20-tal gröna och blå glasflusspärlor. sex spiralpärlor av brons, en spiralpärla av silver saml fem droppformiga, fig. 9, och en ringformig pärla av opak mjölkfärgad kvartsmineral. De sistnämnda pärlorna ha med all sannolikhet ursprungligen varit lilafärgade ametister. Amelisten förlorar nämligen vid hög värme sin ursprungliga färg; 27 i ett annat brandgravsfynd från Broby i Börje socken, Uppland, 28 med pärlor av samma slag lyser ametistens lila färg igenom på en av pärlorna. Droppformiga ametislpärlor med just denna form och slipning förekomma i en del rikare gravfynd från kontinenten 2 9 och i ett par danska gravfynd 30 samt äro synnerligen vanliga i det anglosaxiska fyndmaterialet.' 1 I dessa fall rör det sig om skelettgravar, och pärlorna ha därför sin ursprungliga färg. Werner 3 2 anser, att
27 G. F. Herbert Smith. Gemstones, London 1949, sid. 348 ff. För påpekande av della lackar Jag professor Otto Mellis, Stockholms högskolas mineralogiska

institution.
28 Sune Lindqvist. I p p s a l a högar och Ottarshögen, Stockholm 1936, sid 191. SHM inv.nr 19738: 1. 29 Joachim Werner, Miinzdatierte austrasische Grabfunde, Berlin 1936, fynd iu :s 22. 30, 31, 35 och 37. '"' C. J. Becker, Zwei Frauengräber aus Nörre Sandegaard, Bornholm, Acta

Archaeologica 1953, sid. 143.
'•" Ronald Jessnp, Anglosaxou Jewellery, London 1950.

•'-' Werner, a. a., sid, 75. 75

B I R G I T

A R R H E N I U S

dessa pärlor komma från en gemensam verkstad i Italien, och sätter dem i förbindelse med longobardisk-bysantinsk guldsmedskonst. Av intresse är även, att likadana pärlor hänga på de västgotiska votivkronorna från Guarrazar. I brandgrav 17 från Högen, Edslen socken, Närke, 33 fanns i brandlagcr B en pärluppsäftning, beslående av tjugo tunnformiga röda glasflusspärlor, av vilka fyra voro skodda med tre längsgående och ett tvärgående bronsband, fyra droppformiga mjölkfärgade amelislpärlor, en ringformig svagl bninlargad pärla av samma material, nägra blå och gula glasflusspärlor samt en spiralpärla av brons. Bland det övriga fyndmaterialet märkes ett s. k. påsyningsbeslag av brons, bestående av en list med hål och förtjockad, profilerad kant med ringstämpclorncrade kubiska vulster. Beslag av denna typ 34 förkomma i flera fynd tillsammans med pärlor, säsom i ett fynd från Harvestad, Landeryds socken, Östergötland, 35 fig. 10, vari ingingo 48 röda tunnformiga och stympat koniska pärlor av vilka fem voro försedda med bronsbeslag av samma slag som pärlorna i Högen. Liknande beslag, dock nian list, med hålen satta mellan de profilerade vulstema från elt gravfynd från örby, Själland, tydas av Becker 30 såsom pärlspridare. I detta fynd förekomma de emellertid parvis, medan den här behandlade typen alllid uppträder ensam. I grav 2fi, Bergby, Vendel socken, 37 möter oss ett pärlinvenlariimi. bestående av ett 40-tal pärlor, dels tunnformiga, dels elt fåtal stympat koniska av röd glasfluss, tillsammans med ett bronsspänne i form av en hästbild, fig. 11. Olsén har påvisat dessa häst33 Fyndet avbildat av Berta Stjernqvist, A Scanian grave find from the Wendel lime. Medd. fr. LUHM. 1948. 34 Följande beslag av denna typ förutom de o v a n n ä m n d a förvaras i SHM: Horn sn, ög. (inv.nr 507:19); Vagnled, Frösö sn, .lä. (inv.nr 13804); Fkeby sn, Nä. (inv.nr 16848); Flygfältet, Skå sn, Up. (inv.nr 23304:451; Sneby, Litslena sn, Up. (inv.nr 23673 b : 48 och 23673 b : 12); T r a n s t r a n d sn. Dr. (inv.nr 23206:1). Dessutom ell likadant beslag frän Björke, Hille sn. grav 4, Gä. [Hanna Rydh i Medd, fr. Gestriklands fornminnesförening 1918, sid. 7 och «g. 5.) 35 SHM inv.nr 8058: 2. 36 Becker, a. a., sid. 142. Samma typ av beslag finnes även i ett gotländskt gravfynd frän Kvie. Eksta sn, SHM inv.nr 25576: 6. 37 SHM inv.nr 19416:26.

7 (i

EN

VENDELTIDA

SMYCKEUPPSATTN1NG

I©1

vD
loj

oo oo
0

S)

o0

F/p, 10. Bekonstruktion au en pärlkrage från Harvestad, Landeryds sn, ög. överst t. h. glasflusspärla med bronsbeslag och t. v. pärlspridare från samma fgnd. 1/1. — Reconstruction of a bead collar from Harvestad. Aboue, on the right, glass paste bead with bronze mounting, nnd on the left, n bead-separator from the same find.

fibulors platå i vendelstil C, till vilket stadium flera fibulor av detta slag kunnat dateras. 38 I grav 23 39 på samma gravfält påträffades ett rombiskt hänge av brons, perforerat med fem hål, samt ett fiskstjärtformigt hänge av brons, fig. 12, tillsammans med en pärluppsältnlng, bestående av ett 50-tal till största delen tunnformiga och ett fåtal stympat koniska röda och brandgula glasflusspärlor samt ett par spiralpärlor och en längsrefflad pärla av brons. Det fiskstjärtformiga såväl som det rombiska hänget har sina motsvarigheter på Gotland, där de förekomma under äldre vendeltid. 40 Sammanhängande med de fiskstjärtfonnade hängena äro även de vingade hängena från Hälla. Västmanland, och Horn, Västergötland, även dessa date38 38 40

P ä r Olsén, Die Saxe von Valsgärde, Uppsala 1945, sid. SHM inv.nr 19616: 23. Nerman, Antikvarisk tidskrift 2 2 : 4 , a. a., fig. 126.

77

B I R G I T

A R R H E N I U S

rade till tidig vendeltid. 41 De rombiska hängena utmärkas av alt hålen äro satta i korsform (detsamma gäller även de förut omnämnda silformiga hängena), placerade så att tretalet markeras. Detta förhållande understryker dessa hängens amulettkaraktär. 4 1 Motsvarigheter till de rombiska hängena finnas i anglosaxiskt fyndmaterial och i ett gravfynd från Barringlon, Cambridgeshire, 43 fig. 13, finna vi ett sådant hänge tillsammans med en korsformig fibula samt ett stnitfonnigt hänge av samma slag som de gotländska fiskhnvndformade hängena. På Selaön, Ytterselö socken, 44 har i en brandgrav påträffats ett pärlinventarium, bestående av ett trettiotal lunnformiga röda glasflusspärlor och bronsspiraler, samt ett rombiskt perforerat hänge av ovannämnda typ tillsammans med ett runt skålformigt spänne med förhöjt mittparti med spår av vit inläggning (pärlemor eller ben?) samt längs kanterna en stämpeldekor, bestående av motställda trianglar, fig. 14. Denna typ av spännen (varav ett fåtal finnes på Gotland) daterar Nerman till äldre vendeltid. Från Uppland och Södermanland finnes halvannat dussin exemplar av denna spännetyp, och även här torde de tillhöra äldre vendeltid. 45 I Norge förekomma även dessa spännen, och där vidareutvecklas de till den mera koniska typ av rundspänncn, som bl. a. finnes i ett fynd från Wilhelmina tillsammans med två ovala spännen, ornerade i vendelstil D. 46 Av intresse för oss är även ett gravfynd
41 Avbildade av C.-A. Moberg, Kyrkbacken i Horns sn före och efter järnålderns tredje period. Fornvännen 1950, fig. 4 och 5. 42 De rombiska hängenas samband med de förut n ä m n d a silformiga hängena understrykas även. av bådas miniatyrutförande och av att de kunna förekomma tillsammans i fynden. Werner h a r i Das alamannische Gräberfeld von Biilach, Basel 1953, sid. 16 liksom Anna Roes ovan a. a. uttalat den åsikten, att de silformiga skedarna tjänat uteslutande ett praktiskt syfte; emellertid synes hängenas miniatyrutförande i de nordiska fynden tala för en överförd betydelse. 43 Omnämnt i FA T. Leeds, The distribution of the Anglcs and Saxons archaeologically considered, Oxford 1945, sid. 16, not 1. iA Bernhard Salin, Undersökningar på Selaön. sommaren 1893, Månadsbladet 1895, sid. 68. SHM inv.nr 9435:7. 45 Åberg, a. a., sid. 147 ff. 411 Greta Arwidsson, Vendelslile, Emalj und Glas. Uppsala 1942, fig. 57—61. SHM inv.nr 10321.

78

EN

V E N D E L T I D A

S M YC K E U P P S A T TN IN G

Fig. 11—12. 11. Hästjibula från grau 26, Bergby, Up. 111. 12. Hängen och bronspärla från grau Vendel »It, Up. 1/1. — / / . Horse fibula from grave 12. Pendent* and bronze bead from grave 3,

Vendel sn. 3, Bergby, 26, Bergby. Bergby.

Iran yttre Eigenes Trondenes, Troms, Norge, där två runda spännen av samma typ som från Selaön påträffades tillsammans med ett fyrpasspänne, svagt kupigt på samma sätt som ovannämnda fyrpasspännen från Helgon. 47 De gravfynd, som här i all korthet berörts, ha en enhetlig prägel. Sålunda dominera i alla dessa fynd pärlor av ett bestämt slag. och de fibulatyper, som finnas — fyrpasspännen, ormöglcspännen och skålformiga spännen med förhöjt mittparti — måste genom sin förekomst i samma fynd anses vara åtminstone delvis samtidiga. Dessutom ingå i en del av fynden miniatyrhängen, sannolikt amuletter, och bland pärlorna finna vi sådana med bronsbeslag. Därjämte förekommer i cn del fall ett beslag, »påsyningsbeslag», som troligen tjänat som ett slags pärlspridare. Pärluppsättningar av den art, som vi här ha lärt känna, synas alla tillhöra en fyndmiljö, som är karakteristisk för äldre vendeltid. Vid en genomgång av fynden från fastlandet i statens historiska museum har författaren ej påträffat elt enda fynd med föremal Iran 700-talet eller senare tillsammans med ett pärlbesland av här ifrågavarande slag. I 700-talets fyndmiljö möter oss elt annat pärlmode (med färre pärlor), där man eftersträvar variation i pärlornas form. storlek och färg; ett stort antal av pärlorna äro mångfärgade. Emellertid finner man även i dessa pariuppsättningar röda och brandgula glasflusspärlor, både tunnfor47

Gjessing. a. a., sid. 124 ff. och plansch XXXI.

79

B I R G I T

A R R H E N I U S

miga och stympat koniska, men nu äro dessa fåtaliga och dominera ej uppsättningarna. Likaså möta oss i ett par fall droppformiga ametistpärlor, vilka säkerligen ansetts vara dyrbara och därför bevarats. Annars ersättas de nu av facettslipade bergkristallpärlor. Ett liknande förhällande råder enligt Nerman 48 på Gotland, där de röda och brandgula pärlorna framför allt äro karakteristiska för äldre vendeltid, under det att mångfärgade pärlor senare bliva vanligare. Även i Danmark finna vi ett pärlmode av detta slag, tillhörande 600-talet, framförallt representerat av fynd från Bornholm. 49 Becker, 50 som närmare har beskrivit detta pärlmode, har påvisat, att i de danska fynden pärlorna burits i flera kedjor, som i en del fall avslutats med pärlspridare och kedjehållare. Här som på Golland råder även det förhållandet, att i gravfynden i regel finnas mer än två fibulor, ofta två av samma slag och en av avvikande typ. Paralleller till de danska kedjehållarna äro även de gotländska hällarna för bronskedjor, som burits på samma sätt. Frän Gotland ha vi även exempel på att dessa kedjehållare varit fastade vid de parvis uppträdande fibulorna. 51 Emellertid synes i Sverige på fastlandet ha rätt ett delvis avvikande mode. Här förekomma nämligen ytterst sällan fibulor parvis ens i rika fynd, och ett större antal än två fibulor möter oss sällan. Här finna vi ej heller parvis uppträdande kedjehållare eller pärlspridare, däremot ett beslag, som troligen varit pärlspridare, och som alltid förekommer ensamt. Det är möjligt, att vi här ha att göra med ett ålderdomligare pärlmode med pärlorna burna i pärlNerman, Antikvarisk tidskrift 2 2 : 4 , a. a., sid. 06. Jfr även Nerman, 1932, a. a., sid. 99. 49 Se förteckning av M. Örsnäs-Christcnscn, Kundby, Ein Seeländischer Grabplatz aus dem 7—8 J a h r h u n d e r t nach Christus, Acta Archaeologica 1954, sid. 145. 50 Becker, a. a., sid. 139 ff. 51 Stjerna, a. a., fig. 171—172. Jfr Becker, a. a., sid. 130, som påvisar att de boruholmska kedjehällarna i en del fall tydligen ha varit fastade direkt vid klädedräkten. All även i dessa fall de parvisa fibulorna, då de förekomma i fynden, tjäna såsom cn yttre ornamental avslutning på pärlkedjorna förefaller sannolikt.
48

80

E N

V E N I) E I. T I I) A

S M Y C K E U P P S Ä T T N I N G

Fig. 13. Gravfynd från Barrington, Cambridgeshire, England. 1/1. University of Archaeology, Cambridge. — Graue-find from Barrington.

kragar. En sådan krage, treringad och ända upp till tolvringad, 52
E n sådan avbildad av Andreas Oldeberg, Grav- och boplatskomplexet vid Sneby i Litslena sn, Upplands fornminnesförenings tidskrift 47:2, 1949, fig. 11.
52

81

B I R G I T

A R R H E N I U S

att döma efter antalet hål i pärlspridarna, fig. 10, lysande i brandgult och rött, vad är della annat än en guldhalskrage i ett billigare material! Vi kunna således betrakta det mellansvenska pärlmodet som en sista eflerklang av folkvandringstidens dyrbara halssmycken, som säkerligen redan då voro omtalade och beundrade. Emellertid vinner det sydskandinaviska smyckemodet snart mark och under 700-talet, i en del fall kanske tidigare, börja de parvis använda spännbucklorna med fäste för pärlkedjorna visa sig i fynden för att under vikingatiden helt dominera. Innan pärlkragarna helt försvinna, synes emellertid den förut så obelydliga pärlspridaren få en dominerande roll. Nu möta vi en grupp av sådana pärlspridare i form av stora, plana häst- eller fågelhuvuden, 53 ofta försedda med en riklig dekor i vendelstil D, fig. 15. Dessa pärlspridare, som i sina utvecklade former tillhöra 700-talet, ha sin tyngdpunkt i Mellansverige och förekomma här ensamma. Emellertid möta oss motsvarigheter på Bornholm, och där kunna de förekomma parvis och kan möjligen ha burits på samma sätt som de parvis uppträdande pärlspridare, som förut omnämnts. 5 4 Här finna vi emellertid också en märklig kompro53 Följande pärlspridare av dessa typer förvaras i SHM: Husby, Vagnhärad sn, Sö. (inv.nr 2025:10); Guldrupe sn, Go. (inv.nr 64691; Okänd f.ort, ö l . (inv.nr 7041:11); Okänd f.ort, ö l . (inv.nr 9603); Blacksta, Gåsinge sn, Sö. i inv.nr 9994); Tuna, Alsike sn, Up. (inv.nr 10035); ö v e r j å r n a sn, Sö. (inv.nr 14551:1480); Skälby, Sollentuna sn, Up. (inv.nr 16762:6); Lundby, Tierp sn, Up. (inv.nr 18357:2); Klippinge, överselö sn, Sö. (inv.nr 21650:35). Jfr även Stjerna, a. a., fig. 156—162. Fig. 157 h a r felaktigt angiven fyndort, motsvarar Husby, Vagnhärad sn, Sö. Jfr även Greta Arwidsson, a. a., fig. 35 från Visingsö, Sm.

Samma förhållande avspeglar sig även i fynden från Grobin. Birger Nerman, Grobin-Seeburg, Ausgrabungen und Funde, Stockholm 1957. En antydan om att pärlspridarna även i dessa fall suttit i pärlkragar ger emellertid det förhällande att de även kan förekomma i större antal än två i samma fynd. Sålunda fanns i grav 64 Bäkkegaard, Bornholm sex st. identiska pärlspridare av det h ä r behandlade slaget. E. Vedel, Bornholms Oldlidsminder og Oldsager, Köpenhamn 1886, sid. 380. De gotländska långsträckta vikingatida påsyningsbeslagcn äro troligen en senlida utveckling av dessa och bilda tillsammans med de fiskhuvudformade hängsmyckena en sorls smyckekragar. Mårten Stenberger, Die Scbatzfunde Gotlands, I, Stockholm 1958, sid. 190, jfr Holger Arbman, Schweden und das Karolingische Beich, Stockholm 1937, Tafel 54.

54

82

EN V E N D E L T I D A

SMYCKEUPPSATTNING

Fig. I i . Skålformig fibula och rombiskt hänge (ron Selaön, Yttcrselö sn, Sö. 1/1. — Bowl-shaped fibula and rhombic pendent from Selaön island.

missform, såsom det stora »bröstsmycket» från Lousgaard, Bornholm, grav 47, 55 som består av två sådana sammanväxta pärlspridare. Alt pärlspridaren under detla skede får en så dominerande roll, kan möjligen bero på att pärlorna såsom är karakteristiskt för 700-talet ha varit färre och spridarens uppgift framförallt varit dekorativ. Den porösa glasfluss, som använts till de röda och brandgula pärlorna, synes redan under folkvandringstid ha kommit till användning vid en inhemsk pärllillverkning, att döma av verkstadsfyndet från Svenskens, Endre socken, Gotland, 56 i vilket en degel med röd glasflnssmälta och några runda facetterade pärlor av samma material ingingo. Denna typ av facetterade pärlor finnes även i andra fynd från folkvandringstiden såsom t. ex. i ett gravfynd frän Skärje, Skee socken, Bohuslän, 57 i vilket sådana pärlor förekomma tillsammans med ett för fyndet daterande likarmat spänne av 400-talstyp, fig. 16. Röda och brandgula tunnformiga pärlor av det slag som här berörts äro under vendeltiden en mycket vanlig företeelse både i England och på kontinenten. Här ingå de emellertid i massan av brokiga pärlor och få aldrig den dominans som är karakteristisk för de nordiska fynden, och ej heller finner man pärlor av stympat konisk form, vilkas förekomst i ett antal av sex ä åtta stycken är
Arwidsson, a. a., fig. 74. .4rne Biörnslnd. Previous investigations of Iron age building remains on Gotland. Vallhagar 11, Stockholm och Köpenhamn, 1955, sid. 937 ff. Både Biörnstad och Arwidsson (Arwidsson, a. a., sid. 72) tyda pärlorna som halvfabrikat, vilket dock förefaller osannolikt då en facettering av delta slag fordrar avsiktlig förarbetning. •» SHM inv.nr 16808
56 55

83

BIRGIT

A R R H E N I U S

F'lg. 15. Pärlspridare från Kunsta, Adelsö sn, Up. 1/1. Bead-scparator from Kunsta.

ett ofta återkommande och karakteristiskt drag i våra pärluppsättningar. 58 Dessa pärlor ha troligtvis varit avsedda att bilda en j ä m n övergång vid kedjornas avslutning. Vi ha alltså anledning antaga, att man även under vendeltiden fortsatt den inhemska pärltillverkningen och med all säkerhet på flera ställen än Gotland. Samma slags glasfluss som använts vid pärltillverkningen har nämligen även begagnats vid emaljinläggningar, såsom på det ovannämnda ormöglespännet från Huggby. Fyrpasset i den form det har på de här behandlade fyrpasspännena är ett motiv, som går tillbaka på klassiska former och som i vårt fyndmaterial från äldre romersk järnålder förekommer på föremål, som stå under provinsialromerskt inflytande, såsom det emaljinlagda ringspännet från Storkåge, Västerbotten, 59 eller det här avbildade remändbeslaget från Broa 1 Hälla socken, Gotland, 60 fig. 17 a. Sedan kommer detta motiv uppenbarligen ur bruk, och under folkvandringstiden är treudden och trepassindelningen den kaJfr t. ex. Böbner, a. a., eller H. Stoll, Die Alamannengräber von Haifingen in Wurtemberg, Berlin 1939, eller Bryan Faussett & Roach Smith, Inventorium Sepulchrale, London 1856, där en mängd olika pärltyper äro avbildade men inte en enda av detta slag. 59 Avbildat hos Gunnar Ekholm, Forntid och fornforskning i Skandinavien, Stockholm 1935, fig. 250. 60 SHM inv.nr 25387.
58

84

EN

VENDELTIDA

SMY C K E U P P S A T T N I N G

Fig. 16. Bronsfibula och facetterad glasflusspärla från Skärje, Skee sn, Bo. 1/1. — Bronze fibula and facetted glass paste bead from Skärje.

rakteristiska kompositionsformen. Under vendeltiden återkommer emellertid fyrpasset i begränsad' omfattning, och man finner det då på en grupp gotländska runda skivor, 61 med fyra oinlöpande stil II djur, vidare som bakgrundsdekor på en grupp ryggknappspännen med heltäckande cloisonné, fig. 17 b, och slutligen på de ovannämnda fyrpasspänncna. I det anglosaxiska fyndmaterialct är det likarmade korset ett ofta återkommande och omhuldat motiv. Här finna vi även sådana kors, som hängsmycken, 0 2 där den kristna innebörden är otvivelaktig. Här ha vi även nära paralleller till de genombrutna fyrpasspänncna. I elt här avbildat fynd, fig. 18, från Little Wilbraham, grav 3, ingingo två sådana bronsspännen, tillhörande den variant av dessa spännen som ej har mittpartiet genombrutet, och därjämte cn relieffibula, ornerad i upplöst engelsk stil I. Leeds daterar detta spänne till omkring 600. 63 De engelska parallellerna till våra fyrpasspännen förekomma således tidigl och kunna vara föregångare till de nordiska spännena. Ormöglespännenas ursprung är svårare att utröna. I det föregående har redan pekats pä de engelska och norska stora långsträckta S-formade spännena som en av denna spännetyps förebilder. Arwidsson 64 har framhållit ormöglespännenas stilistiska
" Olov Janse, Undersökningar pä etl gotländskt gravfält, Fornvännen 1924, fig. 3. 62 Jfr Ronald Jessup. a. a., plansch XXX—XXXI. ** E. T. Leeds, a. a., Oxford 1945, sid. 52. 64 Arwidsson, a. a., sid. 33.

85

BIRGIT

A R R H E N I U S

Pig. 17 a—b. a) Remändbeslag från Broa, Hälla sn. Go. b) Fotpartiet (baksidan) av ett ryggknappspänne ined dekor bestående av ett inskrivet fyrpass. Okänd fyndort, Go. 1/1. — a) Slrop-enil mounting from Broa. b) Bottomend part (back) of a fibula with decoration consisting of nn incised fourfoil design.

samhörighet med D-stilen, inom vilken de bandformiga djuren i en liggande 8 är ett karakteristiskt och ofta använt motiv. Imidlertid tillhör D-stilen en senare epok än ormöglespännena. Det är av intresse, att detta motiv inom det mellansvenska området finnes i utbildad form långt innan den sydskandinaviska D-stilen skapats. Bandformiga ormlika parvis sammanslingrade djur är även ett mycket karakteristiskt drag i engelsk konst, 65 och det förefaller författaren mycket sannolikt, att det är influenser härifrån, som ligga bakom denna spännetyp. Att det inom denna smyckegrupp finnes nära förbindelse med anglosaxiskt område, visar nämligen inte bara de ovan behandJfr Bernhard Salin, Die altgermanische Tierornamentik, Stockholm 1904, fig. 725 (ur Book of Durrow).
63

86

EN

VENDELTIDA

SMYCKEUPPSATTNING

lade fibulatyperna. I det föregående ha redan påvisats engelska paralleller till ett par av de små hängsmycken som tillhöra en del av fynden i denna grupp. Pärlor med bronsbeslag, fig. 7 b, ha även sina motsvarigheter i engelska fynd, där det finnes stora sammansatta, utomordentligt eleganta benpärlor med brons- eller t. o. m. förgyllda silverbeslag av denna art. 60 De små reticellapärlorna från Harby grav XVIII äro måhända även importerade från England, där det i gravar frän 500- och 600-lalen anträffats hängsmycken med inslipade reticellastavar, som ligga i elt oregelbundet mönster på samma sätt som på pärlorna från Harby. 67 Slutligen skulle man även vilja antaga att också ametislpärlorna kommit bil via England, där sådana pärlor äro mycket talrika. Den anglosaxiska anknytning, som denna smyckegrupp synes ha, är i och för sig inte överraskande. Såsom Olsén 68 påvisat finna vi inom den mera exklusiva hovkonsten starka anglosaxiska influenser, vilka skapat den särpräglade C-stilen och vilka delvis äro samtida med här behandlade gravfynd. Smyckegruppens geografiska utbredning är av intresse i detta sammanhang. På nedanstående karta, fig. 19, ha inlagts de gravfynd, som här behandlats, och dessutom lösfunna fibulor av de typer, som vi lärt känna i dessa fynd, samt slutligen en del pärluppsätlningar, i vilka antingen en pärlspridare av förut omnämnd typ ingår eller också de röda och brandgula tunnformiga pärlorna förekomma i mycket stort antal (gravfynd med ett fåtal pärlor ha ej beaktats, då dessa i en del fall kunna tillhöra ett senare skede). Kartbilden visar en koncentration av fynd i mälarlandskapen, där ju iiven C-stilen har sin tyngdpunkt. I det småländska gravfältet vid Harby avtecknar sig ett annat förhållande, nämligen förbindelserna mellan den mellansvenska smyckegruppen och det danska smyckemode, som Becker och senast Örsnäs-Christensen 69 närmare behandlat. Örsnäs-Christensen har skilt ut en grupp besläktade gravfynd från senare delen
•• Ull osedvanligt finl exemplar av cn sådan pärla är avbildat av E. T. Leeds, Two Saxon cemeteries in north Oxfordshire, Oxoniensa, vol. 5. 4,7 Wilhelm Holmquist, Grävningarna på Helgon, Viking 1958, sid. 152 ff. Jfr Arwidsson. a. a., sid. 97 ff. • 8 P ä r Olsén, a. a., Uppsala 1945, sid. 92 ff. •• Örsnäs-Christensen, a. a.

87

BIRGIT

A R R H E N I U S

Fig. 18. Gravfynd från Little Wilbraham, grav 3, Cambridgeshire, England. 1/2. Universitg of Archaeology, Cambridge. — Grave-find from Little Wilbraham.

av 600-talet, vilka utmärkas av ett visst, karakteristiskt fyndinventarium, bestående av ovala skivfibulor, ofta med en dekor, som är besläktad med stil C, fågelfibulor och näbbformiga fibulor samt tunna plana spiralarmband av samma typ som Harby grav XVIII samt en pärluppsättning av det slag, vi förut lärt känna. Som Örsnäs-Christensen påpekar är grav XVIII Harby en utomordentligt karakteristisk representant för denna sydskandinaviska grupp, inom vilken det tungformiga skivspännet i denna grav har en exakt motsvarighet i ett spänne från Lousgaard grav 39, 70 Bornholm. I de två andra gravfynden med samma pärluppsättning från Harby-gravfältet möta oss emellertid mellansvenska fibulatyper. Den nära kontakten mellan Danmark och Mellansverige framgår emellertid inte bara av fynden från detta gravfält ulan även av förekomsten av fågelfibulor av den sydskandinaviska typen och näbbformiga fibulor i Mellansverige. 71
7(1 71

Stjerna, a. a., fig. 109. Följande fågelfibulor av sydskandinavisk typ från Mellansverige utom

88

EN

VENDELTIDA

SMYCKE

UPPSÄTTNING

Fig. 19. Teckenförklaring: Fylld cirkel = gravfynd med en eller två fibulor och en pärluppsättning (jfr sid. 87). Ofylld cirkel = gravfynd med enbart pärlor. Fylld triangel = gravfynd med enbart fibulor. Ofglld triangel = lösfynd av fibulor av o v a n n ä m n d a typer. — Key to the signs: Shaded circle — gravc-find with one or two fibulas and one set of beads (cf p. 87). Unshaded circle = grave-find with only beads. Shaded triangle = grave-flnds with only fibulas. Unshaded triangle = Loose finds of fibulas of the types described above.

Denna smyckegrupp visar oss sålunda i lika hög grad som de rika gravfynden från Vendel och Valsgärde mälarlandskapens vidsträckta förbindelser under äldre vendeltid. Slutligen skall i all korthet denna smyckegrupps anknytning till vendelstil D beröras. I det föregående har redan ormöglespännenas samhörighet med denna stil påpekats. På de ofta diskuterade betselbeslagen från vendelgrav III 72 finna vi i en karakteö l a n d förvaras i SHM: Almby sn, Nä. (inv.nr 8687:21); Älsta gård, Järfälla sn, Up. (inv.nr 21965:63); Finneslorp, Malma sn, Vg. (inv.nr 23510); Helgo, Ekerö sn, Up. (inv.nr 25925). Beträffande fågelfibulor från Öland se NU» Åberg, Kalmar läns förhistoria, Uppsala 1923, sid. 153. En näbbformig fibula är påträffad i grav 10, Tuna, Selaön, Sö. Salin 1895, a. a. 72 Arwidsson, a. a., sid. 73 ff.

89

BIRGIT

A R R H E N I U S

ristisk stil-D-miljö med sådana ögleformiga djur ett fyrpass av samma slag som på de små fyrpasspänncna samt emaljinläggningar av röd och brandgul glasfluss av samma kvalité, som använts vid pärltillverkning och emaljinläggning på ormöglespännet från Huggby. Här möter oss en inhemsk utvecklingslinje till några drag inom D-stilen, som tidigare ej beaktats.

SUMMARY R Arrhenius: A set of jewellery from the Vendel lime.
Among lhe rich fiud-material from Helgo, Ekerö parish, in Uppland (cf. lhe preliminary exeavation report in Fornvännen, 1957), two open-work diskshaped brooches are noteworthy. These brooches, which are nearly identical, are of bronze with verd-antiqne patina, round, and slightly convex, with bevel-like sides and cut out in a fourfoil pattern so that the inner part forms an equal-armed cross, wilh curving sides and a rhombic centre hole (fig. 1 c). This type of brooch is known from a number of specimens, mainly from lhe Lake Mälar provinces and Gotland, and it can be dated to the early Vendel Period through several characteristic find combinations (figs. 2-3). Of special interest is the grave-find from Huggby, Vallby parish, where a brooch of this kind was found together with a fragmentary looped serpentine brooch of the double type (fig. 4). This type of brooch is rare in Sweden, but uiiinerously represented in Finland, on which account il has often been considered to be a Finnish brooch-type. But a fragment of a casting-mould from Helgo island, Ekerö parish, Uppland (fig. 5) shows that similar brooches were produced in Sweden as well. Further, a looped serpentine brooch of Ihis type, fig. 6, was found in grave XII in the Vendel Period grave-field at Harby, Ljungby parish, Småland, along with 150 glass beads, principally barrel-shaped, red and flame-coloured. Bich sets of beads of this type of glass pasle, were also found in two other graves from Harby, namely, grave XVIII (fig. 7), and grave VII (fig. l a , lhe fourfoil brooch). This type of bead seems to be characteristic of the 7th cenlury. since we encounter them in a number of finds from Gotland, Central Sweden and Denmark. Together with beads of this kind are found, in certain grave-finds from Central Sweden, bead-separators consisting of a rod decorated with small cubical divisions and baving a sirap-like börder on one side, which is furnished with a row of holes (fig. 10). W h a t is characteristic of this type of beadseparator is that it occurs singly and not in pairs as in the case of the type which Becker has more fully treated. The single-typc bead-separalor implies that the beads were worn in beadcollars, and Ihis is probably a final reminiscence of Migration Period fashion

90

EN

VENDELTIDA

SMYCKEUPPSÄTTNING

iii jewellery, A bcad-collar of this sort, three-sfringed and right up to twelvestringed—lo judge by the holes in the bead-separators—resplendent in flamecolour and red, what is this, really, but a golden collar made in more modest material? In Ihis way, one can recognize a particular jewellery style, with ils most numerons representatives in Central Sweden (fig. 19) with colleclions of beads of this kind. and the fourfoil brooches, bowl-shaped fibulas with elevated cculies lfig. 14), and lhe looped serpentine brooches. This ornament-group, to some extent flourishing siniullaneously with the Vendel style C with ils stamp of Anglo-Saxon influences, dominates within the more refined metal art. It is interesting to note that even in this simpler jewellery group it is possible to trace close connections wilh England. In the Anglo-Saxon finds material we thus find plain fourfoil brooches, which may have been the predecessors of the Scandinavian brooches (fig. 18). There are even parallels here to the small miniature pendents, which occurred in a couple of lhe grave-finds mentioned above (fig. 13; cf. fig. 3). Even the rcticiilar beads from Harby grave XVIII (fig. 7) may have come from AngloSaxon quarters, and it does not seem improbable that lhe tcar-shaped beads. which appeared in a couple of the above-mentioned finds (fig, 9), originally amelhvsl beads of Byzantine type, which had löst their lilac colour through burning, had been imported via England, where these beads are very common. Elegant bone beads with bronze mountings, such as the bone beads from Harby (fig. 7i and their simpler variations in glass paste (fig. 10), are likewise to be found in a couple of Anglo-Saxon grave-finds. Finally, the strap-forming animals are a frcquently-occurring feature in English ari. as, e.g. in lhe Book of Durrow, and may possibly belong with the Strap-forming animals which constitute the looped serpentine brooches. But Ihis jewellery group also shows close affinities with Southern Seandinavia. and lhe appearance of South Scandinavian bird-fibulas and beak-formed fibulas in Central Swedish finds are consequently of considcrable interest. In lhe same way the single bead-separator, in its highly developed form consisting of a large bird- or horse-head, has influenced (fig. 15) the South Scandinavian bead mode, like the "broast o r n a m e n t " from Lousgåard grave 47, which consists of two such joined bead-separators. One notes with interest that the of that lype which is here treated lhe cye on lhe looped serpentine bridle-nioiinting from grave III at same glass paste which was used for beads of, was also used for enamclings, as, e.g., brooch from Huggby (fig. 4) and on tbc Vendel.

On the mountings, which, as Arwidsson has shown, have a characteristic decor in lhe Vendel Period style D, we find looped serpentine animals, whieh in turn are related lo the looped serpentine brooches. and fourfoils of lhe same kind as those on the small brooches. Here one is able to trace a native line of development showing some features within the D style, which bas not hitherto been sufficiently taken note of.

91