En ornerad bendolk från Södermanlands mesoltikum Cederschiöld, Louise Fornvännen 311-315 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1963_311 Ingår i: samla.raa.se SMÄRRE MEDDELANDEN EN ORNERAD BENDOLK FRÅN SÖDERMANLANDS MESOLITIKUM Benföremål från mesolitisk tid, som bevarats till våra dagar, ha ofta legat i mossar. Så är fallet även med den bendolk från Stora Djulö, Stora Malms socken i Södermanland, vilken lämnades såsom gåva år 1873 av kapten F . von Post och fick inv.nr 5112. Härvid uppgavs, att den påträffats i en torvmosse på Stora Djulö ägor, på ungefär 6 kvarters d. v. s. ca 90 cm djup. Vilken mosse del rörde sig om sades e j . I en artikel i Kafrineholmskuriren den 14.7.1933 uppges, att fyndplatsen skulle varit, där Södra Skolan sedan kom all ligga. Dock får m a n inle veta, varpå artikelförfattaren grundar detta antagande. T. J. Arne tager upp dolken såsom varande "av samma typ, som flera a n d r a dylika i D a n m a r k och Sverige funna redskap, vilka på grund av fyndomständigheterna anses tillhöra den senare delen av ancylustiden". 1 K. Stjerna omnämner den såsom elt föremål av Kundakaraktär, 2 och u p p r ä k n a r den tillsammans med de "tväreggade benredskapen" — rörbensmejslarna 3 — frän Hästefjorden, Dalsland; Tångstad, Östergötland och Sollerön, Dalarna. 1 O. Montelius bildatlas 4 finnes dolken med bland föremål från äldre stenåldern. Här noteras även: " H a r kring handtaget varit lindat, möjligen med skinnremmar." På senare översiktskartor över svenska, mesolitiska fynd finnes också Djulödolken med, t. ex. hos J. G. D. Clark. 5 Fastän dolken således sedan länge varit väl känd för forskningen, kan den tåla en förnyad, mer ingående granskning. Docent N.-G. Gejvall h a r T. J. Arne, Om del forntida Södermanland, i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria 14, s. 3. 2 Knut Stjerna, Före Hällkisttiden, i Antikvarisk Tidskrift för Sverige 19:2, s. 29. 3 Dessa föremål kallas ju även "nätstickor" (.Sune Lindqvist, Nordens Benålder och en teori om dess stenåldersraser, i Rig 1918, där också Djulödolken finns med). Med tanke på föremålens användning brukas sedan gammalt flera a n d r a namn, flåkniv, sömglättare, barkspak. Benämningen rörbensmejsel ( O. Liden 1948) håller sig mer neutral beträffande användningen av föremålen. 4 Oscar Montelius, Minnen från vår forntid, fig. 79, Stockholm 1917. 5 J. G. D. Clark, The Mesolithic settlement of northern Europé, Cambridge 1936. 1 311 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N bestämt den såsom gjord av vänster metatarsalben av älg. Den är bruten tvärs av men har lagats i passningen. Någon direkt motsvarighet lill Djulödolken har jag ej funnit i den skandinaviska, mesolitiska föremålskretsen. Man kan söka likheter hos de s. k. tveeggade benknivarna, sådana som den från Skelingsted Bro, Ämosen, Sjaelland. 6 Men dessa äro mindre och tunnare, saml ofta tillverkade av metatarsalben av kronhjort. 7 Man kan, såsom tidigare gjorts, samnianslälla den med rörbensmejslarna. Men den är en spetsig dolk och har ej deras mejselliknande, rundat avslutade "eggparli". Förklaringen kan vara, att den från början varit en rörbensmejsel, som omarbetats till dolk. Dess längd är 28 cm, dess största tjocklek 1,4 cm, och tvärsnittet, som framgår av teckningen, följer benämnets form och är oregelbundet plankonvext. Vid spetspartiet är undersidan mer välvd, och själva udden är förlagd så gott som i linje med översidan, Baspartiet, utformat ur ena ledänden, är tunt tillskuret och slipat, även det naturliga hålet här är något tillslipal. För övrigt är större delen av föremålet glattslipad. Att dolken delvis varit omlindad med skinnrem (mar) är ytterst sannolikt, och den en gång lindade delen är nu ljusare än föremålet i övrigt. Lindningen, som gåtl över ett 8,5 cm långt parli, har börjat nedanför "ledhålel" och sträckt sig mot dolkens mittparti. Man kan genom en snedgående, m ö r k a r e och ljusare randning uppskatta remmens bredd till ca 1 cm. En mesolitisk rörbensmejsel från Skåne utan fyndort har liknande märken av alt ha varit lindad." Vad som tidigare, så vill jag vet, inte omnämnls ifråga om Djulödolken är, atl den är försedd med inristade linjer. De kända, svenska, mesolitiska föremålen av ben och horn med ornering kunna inle mycket överstiga ett 30-tal. 9 Häribiand finnas ett 10-tal ornerade hornyxor. 1 0 Att de ristade linjerna på dolken från Djulö inte tidigare kommenterats beror säkerligen på alt man ansett dem helt och hållet tekniskt belingade. De flesta av linjerna finnas på dolkens undersida och h ä r nästan uteslutande på del område, som varit omlindat med rem. Del finns naturligtvis anledning att tro, att denna del ej eflerarbetals så noga, eftersom den skulle vara dold. Linjesystemet på undersidan är troligen i huvudsak åstadkommet vid färdigsläIlandet av dolken eller för att få harts till fästande av remmen alt sitta kvar bättre. — Konservator E. B. Blomberg har vid undersökning ej kunnat finna några harlsrester. Istället upptäckte hon, atl hela föremålet är ' Therkel Mathiassen, Stcnalderbopladser i Aamosen, s. 111, fig. 57, Köpenhamn 1943. 7 Therkel Mathiassen, Aeldre Stenålder, Danske Oldsager 1, s. 37, fig. 183. 8 O. Montelius a. a. fig. 75. 9 Mats P. Malmer och Ernest Magnusson. Mesolithische Harzornamenlik, s. 1 f. f, Meddelanden från LUHM, Lund 1955. 10 Mats P. Malmer, Eine Verzierte Mesolithische Hirschgeweiaxt von Kristianstad, Meddelanden frän LUHM, Lund 1958. Bengt Salomonsson, Some Early Mesolithic Artefacts from Scania, Sweden, Meddelanden från LUHM, Lund 1961. 312 SMÄRRE M E D D E L A N D E N f Eig. 1. Bendolk, Stora Malm socken, Södermanland. SHM inv. nr 5112. 112. — Boncdayger. 313 S M Å R R E M E D D E L A N D E N Fig. 2. Ristningar, detaljer, på bendolken fig. 1. til. Teckning av Inger Hellsten —• Details with carved ornamentatlons on the bonedagger fig. 1. vaxaf, vilket väl gjorts, då föremålet omhändertogs på 1800-talet som en slags konservering. — Man kan genomgående urskilja en i förhållande till föremålet horisontell och en snedgående rörelse hos linjerna. Men i detta linjesystem ha två motiv på elt par helt små områden insmugits. På ca 1 314 SMÄRRE MEDDELANDEN cm längd och 1/2 cm bredd har man genom att delvis begagna sig av sliplinjerna fått fram ett dubbelt sick-sackmönster (fig. 2;a). Det andra motivet beslår helt enkelt i att m a n övertvärande det horisontella linjesystemet ristat in en oregelbunden, V-formigt utdragen figur, ca 1 cm lång (fig. 2:b). I denna har man alltså fått de tvärgående linjerna så att säga till skänks. Bägge dessa motiv äro ju små, gjorda med tunna linjer och ha liksom de övriga linjerna överslipats. Fastän bägge mönstren äro välbekanta för vårt mesolitikum, kan m a n därför inle utesluta, att de kommit dit genom tillfälligheternas spel. Om man övergår till att betrakta dolkens översida, är det på den ej lindade delen av dolkens basparli, som vi framför allt finna linjer. Här finnes ett linjesystem liknande undersidans, sträckande sig snett över på bägge sidor av hålet och troligen åstadkommet vid grovslipning. P å höger sida om hålet (från betraktaren räknat) ha emellertid dessa X-ats över av korta bestämda streck på ett ca 1,5 X 1 cm stort område. Detta har enligt min uppfattning skett medvetet för att få fram en rad kryss och måste anses som en ornering (fig. 2:c). På vänster sida om basparliets hål kan man även göra upptäckter. — Utan alt glömma, hur lätt fantasin skenar iväg, så att man ser vad man vill se, skall jag här nedan försöka redogöra för mina iakttagelser. — De snedgående sliplinjerna löpa från hålet upp mot ytterkanten. Den nedersta av dessa linjer har använts som övre begränsning för ett nästan rombiskt fält 7 X 6 mm storl, som nedtill begränsas av en enkel parallell linje, men åt övriga sidor endast av ytterkanten och av kanten mot försänkningen vid hålet, ej av ristade linjer. I övre delen av det rombiska fältet finnas 5 ytterst fina, parallella linjer, som vågrätt randa övre hörnet. Något nedanför mitten på fallet finnes ytterligare en tvärlinje och under denna två små punkter. Ett längsgående, lancettformigt fält möter det rombiska fältets nedre del. Vi befinna oss nu på det område av dolken, som varit lindal. På insidan begränsas det lancettformiga fältet av en mjuk fördjupning, gjord med elt trubbigt föremål. Denna fördjupning forisätter ned i en enkel linje, liknande elt ben med böjt knä, sett i profil. Rombfälfet + lancellfältet + linjen skulle kunna uppfattas som en människofigur med kroppen sedd i profil (fig. 2:d) i stil med den kända figurristningen på hjorlhornsyxan från Jordlöse Mose, Amosen, Sjaelland. 11 Huvudet får då tänkas enface och ifört något slags toppig mössa. Det är i så fall proportionellt mycket större i förhållande till kroppen än det på "Jordlösemannen". Men det bör understrykas, att detta är en mycket djärv tolkning av figuren (?) på Djulödolken. Endast om m a n i framtiden skulle finna cn helt likadan figur, som man kan säkert bestämma, kan man på allvar taga upp diskussionen om en eventuell människofigur på den sörmländska dolken. Beträffande Djulödolkens datering slutligen finnes för närvarande intet att lägga till T. J. Arnes bestämning. Dolken bör således tillhöra senare delen av boreal tid. Louise Cederschiöld 11 Se not 6, Mathiassen a. a. s. 132. 315