Nyframtagna kalkmålningar i Ängsö kyrka Nisbeth, Åke Fornvännen 327-334 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_327 Ingår i: samla.raa.se Smärre meddelanden 327 Hachi, who signed the font at Uppåkra. Regarding the Lyngsjö font, which has also been considered to be by Tove, the situation is rather more complicated. The total conception of the font is not typical of Tove's work, nor is the vigorous carving of the base or some of the figures on the bowl. Most of the lat 111. however, are quite in his style, so it must therefore be assumed that two masons worked on the font—Tove and a previously unknown one, who may be called the Lyngsjö Master. His style can be found, in a more highly-developed form, on two capitals in Dalby Church both unfinislied. The Lyngsjö Master was probably trained in north Germany, and came to Skåne around 1200. He suddenly broke off bis activities there, however, and as a consequence had not time to found a school. Translated by Albert Read Nyframtagna kalkmålningar i Ängsö kyrka Sedan ett par decennier tillbaka har man, tack vare några relativt begränsade provundersökningar, vetat att Ängsö kyrka i Västmanland var försedd med medeltida kalkmälningar av ett slag, som har få motsvarigheter i landet. De frilagda partierna visade att målningarna icke kunde hänföras till någon av de mera kända målarskolorna i Mälarlandskapen, utan att de tillkommit redan under 1300-talet. Nu har tack vare generösa bidrag frän Berit Wallenbergs stiftelse en fullständig friläggning av målningarna kunnat påbörjas, ett arbete som utföres avkonservator Sven Dalen, Stockholm, under riksantikvarieämbetets överinseende. Arbetena är när detta skrivs långt ifrån avslutade men det är redan nu möjligt att fastslå att Ängsömälningarna hör till de märkligaste medeltida kalkmälningar som bevarats i landet och att de i mänga avseenden väsentligt berikar våra tidigare ganska bristfälliga kunskaper om det medeltida Sveriges höggotiska konst. Tyvärr är målningarna delvis svårt skadade. Särskilt gäller detta väggarnas målningar, av vilka större, sammanhängande partier bevarats i huvudsak endast på långhusets nord- och sydväggar. Valvmälningarna är också de fragmentariska, men av de flesta av valvens mänga figurscener har dock sä mycket bevarats att ele säkert kan tolkas. På mänga ställen har endast den i rödbrunt utförda första skissen bevarats, medan de partier där även de täckande färgerna bevarats är fä. Deras ursprungliga färgskala har dessutom förändrats genom kemiska processer, främst genom att en flitigt använd lysande röd färg, av allt att döma cinnober, svartnat och en blå färg av ovanlig intensitet kraftigt blekts. Ännu icke frilagda är det västligaste långhusvalvets målningar liksom de målade ytor, som eventuellt kan finnas i södra korsarmen eller i sakristian. Med hänsyn till målningarnas stora konsthistoriska intresse har det ansetts motiverat med en första, preliminär presentation av dem redan pä detta stadium, innan friläggningsarbetena helt slutförts och konserveringsarbetena påbörjats i 328 Smärre meddelanden Fig. 1. De döda stiger upp till domen. Detalj av en scen i korvalvels \ästra kappa, föreställande yttersta domen. Foto Marianne Bratt-Gustafsson 1970. — T h e dead rising from their graves. Detail of a scene on W cell of chancel vault, representing lhe Last Judgment. större skala. Att i detalj diskutera t. ex. frägan om m å l n i n g a r n a s förhällande till tidigare k ä n d a m å l n i n g a r frän samma period eller de speciella ikonografiska problem som m å l n i n g a r n a e r b j u d e r fär anstå till dess m å l n i n g a r n a i sin helhet är tillgängliga för analys. Beträffande deras d a t e r i n g kan dock r e d a n nu konstateras att samtida d o k u m e n t , i första h a n d ett brev som k o n u n g M a g n u s Eriksson utfärdade år 1346 och som gav riksdrotset Nils Abjörnsson, herre till bl. a. Ängsö och Salsta »frihet från alla utlagor för den gåva och fundation, som h a n givit och gjort till kyrkan h ä r på ö n [dvs. pä Ängsönl» ger ganska bestämda besked om att kyrkan uppförts senast pä 1340-talet. Bland de vapensköldar som frilagts i det näst västligaste länghusvalvet återfinnes ocksä Nils Abjörnssons vapen, en röd sparre mot gul botten, vilket bekräftar att d e n n e m a n , som dog 1359, bekostat Smärre meddelanden 3«9 Fig. 2. C.ud Fader tronande i himlen. Målning i korvalvels södra kappa. Foto Marianne Bratt-Gustafsson 1970. — God the Father enthroned in heaven. Painting on S cell of chancel vault. icke bara kyrkobyggnaden utan med all sannolikhet ocksä dess utsmyckning. En datering av målningarna till tiden omkring 1300-talets mitt blir härigenom den troligaste. Helt naturligt mäste en analys av målningarna kombineras med en grundlig utredning av kyrkobyggnadens arkitekturhistoriska ställning, dä intervallen mellan kyrkans uppförande och målningarnas tillkomst är kort och arkitekturen och målningarna kan betraktas som en enhet. Målningarnas innehåll är i korthet följande. I det tredelade, östligaste valvet har endast obetydliga fragment av ornamentik bevarats i svicklarna, då kapporna till stor del omputsats i samband med uppförandet av det Piperska gravkoret. I valvet därnäst, över högaltaret, återfinnes en framställning av Nådastolen i den östra kappan, medan den västra kappan upptages av en framställning av Yttersta 33° Smärre meddelanden >" 'fc \ > . ''&iit'\ Bfl •V •«•" M • I •*i J* ,>(*»• Fig. 3. Kristus på korset mellan Maria och Johannes. Detalj av en Golgatascen i tredje kryssvalvet frän öster. Foto Marianne Bratt-Gustafsson 1970. — Christ crucificd, between Mary and John. Detail of a Golgotha scene on the third cross vault from E. domen, kombinerad med bl. a. en bild av S Mikael med själavägen. I den södra kappan finns en väl bevarad bild av den tronande Gud Fader, sannolikt hörande till en serie skapelsescener, i den norra kappan frambärandet i templet, där man särskilt lägger märke till en praktfull arkitekturkuliss med en mängd av intressanta gotiska byggnadsdetaljer, som bildar bakgrund i scenen. Valvet därnäst har tvä scener ur Kristi barndomshistoria i norra kappan — heliga tre konungars tillbedjan och heliga tre konungars dröm, den sistnämnda scenen en av de bäst bevarade. I den södra kappan skildras hur Gud Fader skapar Adam och Eva samt syndafallet, i den västra Kristi gravläggning och uppståndelse samt de tre kvinnorna vid den tomma graven. Målningarna i den östra kappan är svårt skadade; möjligen kan huvudscenen ha föreställt pingstundret. Nägra länga men tyvärr svårlästa majuskelinskrifter som hiir till scenen skulle i sä fall kunna vara Smärre meddelanden 331 / / 1 ' fi v SIK^ ^Ä 1 - \ 9&* it.1 Vig. 4. Kristus inför Pilatus. Scen i det näst västligaste langliusvalvets \äslra kappa. Foto Marianne Bratt-Gustafsson 1970. — Christ before Pondus Pilate. Scene on W cell ot westenunost vault of navc. den apostoliska trosbekännelsen. Det tredje kryssvalvet frän öster har en stor och figurrik men tyvärr fragmentarisk korsfästelse-scen i östra kappan, åtföljd av en skildring av nedtagandet från korset i den norra svickeln (i denna liksom i flera andra kappor skall således scenerna läsas frän höger till vänster). 1 den norra kappan har målats flykten till Egypten, i den västra kappan korsbärande! och i den södra kappan slutligen utdrivandet ur paradiset samt Adam som gräver och Eva som spinner. I det näst västligaste valvet, där målningarna till större delen är mycket väl bevarade, upptages den östra kappan av Kristi gisslande, den västra av Kristus inför Pilatus, den norra av skördeundret i samband med flykten till Egypten samt den södra av Kains och Abels offer. Det bör noteras att de gammaltestamentliga scenerna uteslutande återfinnes i de södra valvkapporna, medan scenerna nr Kristi barndoms historia placerats i norr och passionshistorien fått sin 332 Smärre meddelanden m • .-*:•:.• J--y^ I• fe s'~ • i. •ff"- ••^•^j. •w>. ka Fig. 5. Kristi gisslande. Scen i det näst västligaste langhusvalvets eisii.i kappa. Foto Marianne- Bi all-Gustafsson 11171). — The Scourging of Christ. Scene 011 E cell of second most westerly vault of näve. plats i de östra och västra k a p p o r n a . I det näst västligaste valvet återfinnes ocksä ele tidigare n ä m n d a målade vapensköldarna, förutom v a p n e t för den s.k. Tofta- ätten till vilken Nils Abjörnsson hörde, ocksä ett vapen med ett tjurhuvud samt folkungaättens vapen, som i detta sammanhang bör betraktas också som Sveriges riksvapen, samt det norska riksvapnet. Det västligaste valvets målningar iir ännu icke helt frilagda. Bland de scener som hittills framtagits pä väggarna kan nämnas en elegant framställning av S. Martin till häst som delar sin mantel med en tiggare, en bild av S. Göran i strid med draken (båda dessa scener återfinnes på långhusets sydvägg), nägra framställningar av Kristi underverk, bl. a. Lazarus' uppväckande (pä långhusets nordvägg), en serie helgon över sakristidörren med en bild av S. Franciskiis i mitten (en av de äldsta hittills påträffade framställningarna Smärre meddelanden 333 av detta helgon i landet) samt — pä sydväggen — en allegorisk scen, beledsagad av en tyvärr nästan helt utplånad inskrift på latin. Icke minst denna sist nämnda scen är av stort ikonografiskt intresse. Slutligen bör nämnas att ornamentiken är rik och varierande — vi återfinner t. ex. den mjukt böljande bladranka med stora stiliserade rosor som betraktas som särskilt signifikativ för den s. k. Risingemästaren, liksom åtskilliga andra ornament som lever vidare i måleriet från 1400talets början. Överensstämmelserna med de huvudsakligen ornamentala, arkitekturbetonande målningarna från 1300-talet i Strängnäs domkyrka och i Riddarholmskyrkan och Storkyrkan i Stockholm är däremot obetydliga. Kanske främst tack vare den väl bevarade första teckningen i rödbrunt är det möjligt att fastslå att åtminstone två mälare av olika kynne varit verksamma i kyrkan. Den ene, som bör ha varit huvudmästaren och ledaren, har varit en skicklig tecknare och bildskapare, medan den andre, hans medhjälpare, skapat figurer avett mera primitivt kynne och troligen ocksä anförtrotts uppdraget att svara för ornamentiken och andra dekorativa element. Målningarna har i sitt ursprungliga skick varit ur koloristisk synpunkt direkt praktfulla, med lysande rött, mättat blått och saftigt grönt som dominerande färger. En kemisk analys för att fastställa vilka färgpigment som använts kommer att genomföras. Målningarnas konstnärliga kvalitet är hög och mästarna icke nägra provinsmästare, helt naturligt med tanke på att den trolige donatorn, riksdrotset och lagmannen Nils Abjörnsson, hörde till sin tids ledande män i Sverige. Med Ängsö-målningarna har vi för första gången fått en möjlighet att skapa oss en någorlunda detaljrik bild av 1300-talets monumentalmåleri i Mälarlandskapen, liksom att undersöka huruvida det tidigare 1400-talets måleri fortsätter en äldre tradition eller är en nyskapelse. Sambandet med Ängsö-målningarna och det rikt blomstrande men hittills ofullständigt publicerade gotländska höggotiska måleriet kan också studeras och de fätaliga tidigare kända 1300-talsmålningarna med figurframställningar i mellersta Sverige, t. ex. i Strängnäs domkyrka och i Länna kyrka i Roslagen, fogas in i ett större sammanhang. Icke minst fantasieggande med Ängsö-målningarna är dock kanske att de ger oss en uppfattning om den konst, som den heliga Birgitta säg i Sverige före sin resa till Rom är 1349, en konst som dä var helt modern och vars framställnigar kan ha påverkat hennes flödande bildtantasi. Också denna speciella aspekt på Ängsö-målningarna måste helt naturligt beaktas i samband med den slutgiltiga presentationen av målningarna. Ake Nisbeth Summary It has been known for some years that Ängsö Church, in Västmanland, has murals dating from the fourteenth century, a period from which very few monumental paintings have been preserved until our times in Sweden. Thanks to a very generous donation, the Central Office of National Antiquities is now able to conserve 22 — 704522 FornvänLtn H. 4, 1970 334 Smärre meddelanden them completely. T h e Ängsö murals are a m o n g the most artistic and, from the aspect of art history, most valuable medieval murals i Sweden, and are of fundam e n t a l i m p o r t a n c e for the knowledge of the fourteenth century art of the country. T h e y are, unfortunately, somewhat damaged. Most of the paintings in the vaults illustrate scenes from the Bible. T h e r e is, for example, a series of scenes depicting the childhood of Christ. O n the n o r t h wall of the näve are some of Christ's miracles. T h e Passion of Christ occupies a central situation, with a large Crucifixion scene in the central vault. T h e T r i n i t y is depicted in the chancel vault above the high altar, a n d the Last fudgement in the west cell of the same vault. T h e r e are also some scenes from lhe O l d T e s t a m e n t : the Creaiion, Cain a n d Abel, a n d others. A m o n g the saints are St. George, St. M a r t i n and, on the n o r t h wall above the e n t r a n c e to the vestry, a series of m e n d i c a n t friar saints, including St. Francis, o n e of the oldest pictures of this saint in Sweden. A preliminary scrutiny has shown that at least two artists, of different temperaments, executed the paintings. T h e principal artist was a very skilful draughtsman, while his co-worker p a i n t e d figures in a more primitive style. It is the a u t h o r ' s intention, after the work of conservation has been completed a n d the paintings can be studied in detail, lo make a comprehensive report on the very interesting iconography of the paintings a n d to place t h e m in their continental context. T r a n s l a t e d by Albert R e a d Om medeltida vävnader med blandat material I F o r n v ä n n e n 1969/3 h a r antikvarien A n n e Marie Franzén (1) skrivit en artikel »Angående d a t e r i n g e n av en b r o d e r a d dyna frän Stånga kyrka. Gotland.» Bottentyget i d y n a n är ett b i a n d t y g med lingarn pä det ena hållet (sannolikt varp) och på a n d r a hållet bomullsgarn (inslag?). Antikvarie Franzén beskriver två l i k n a n d e vävnader, vilka kan dateras till 1100-talet, den ena frän Ärkebiskopliga museet i Utrecht och den a n d r a från textilforskaren Sigrid Muller i Miinchen. Antikvarie Franzén efterlyser n u n a m n e t på dessa vävnader. 1 Recueil de d o c u m e n t s relatifs å 1'histoire de 1'industrie drapiére en F l a n d r e (2) relaterar Espinas och P i r e n n e en föreskrift från Briigge är 1284 a n g å e n d e bomull. Den lyder (2a): »So wie die cotoen wille doen slaen in ene stripe. hie mach lote 6 d r a d e n in doen slaen». I en a n n a n föreskrift från Aire sur la Lys (2b) 1 Anne Marie Franzén. Angående dateringen av en broderad dyna frän Stänga kyrka, Gotland. Fornvännen 1969/y 2 G. Espinas och H. Pirenne. Recueil de documents relatifs a 1'histoire de 1'industrie drapiére en Flandre. Bruxelles, Commission R. d'Histoire Publ. Sér 1. a) Vol. 37: 1. Bruxelles 1906. Sid 420. b) Vol. 37: 1. Bruxelles 1906. Sid. 18. c) Vol. 37: 2. Bruxelles 1909. Sid. 589.