Spjutspetsen från Mos i ny belysning Thunmark, Lena Fornvännen 231-235 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_231 Ingår i: samla.raa.se Smärre meddelanden Summary 231 T h e a u t h o r investigates two cemeteries on the ridge at Åsen, Kolbäck parish, Västmanland, a b o u t 140 km west of Stockholm. T h e investigation of one of these cemeteries has now been largely completed a n d it can be dated to the early R o m a n I r o n Age. I n an i n b u m a t i o n grave there was encountered, inter alia, a mosaic bead with three facial masks. It lay together with two o t h e r mosaic beads, one am ber bead, thirteen glass beads, five gold-foil beads, five silver-foil beads a n d parts of a hook or eye of bronze. In the grave there were also found some iron fragments which may possibly have been a sickle. Mosaic beads with facial masks have earlier been treated by D a g m a r Selling ( F o r n v ä n n e n 1942). T h e bead from Kolbäck belongs to a type which, so far as the a u t h o r knows, has n o t been found in Seandinavia. It was probably m a d e in A l e x a n d r i n i a n or Syrian lerritory d u r i n g the ist century A. D. T r a n s l a l e d by R i c h a r d Cox Spjutspetsen från Mos i ny belysning I S H M : s samlingar finns den b e k a n t a run-spjutspetsen frän Mos i Stenkyrka sn på G o t l a n d . 1 D e n är osakkunnigt framtagen u r ett grustag, m e n uppgifterna om fyndomständigheterna gör det högst sannolikt, att såväl spjutspetsen som en del a n d r a föremål h ä r r ö r frän en och samma gravläggning. Dessa a n d r a föremål 2 är ytterligare en järnspjutspets (pilum), en sköldbuckla av brons med h a n d t a g av samma material och bronssölja (fig. i ) . 3 Föremålen synes alla vara välgjorda och av utseendemässigt hög kvalitet, vilket i varje fall inte talar emot antagandet, att d e skulle h ä r r ö r a frän ett slutet fynd. Det dateras till yngre romersk järnålder. 4 Spjutspetsen frän Mos uttogs i s a m b a n d med o m ä n d r a n d e t av museets r u n m o n t e r , och blev föremal för en r ö n t g e n u n d e r s ö k n i n g . Resultatet av d e n n a bleven k o m p l e t t e r i n g av den tidigare k ä n d a bilden av spetsens ornering. H ä r skall nu ges en beskrivning av spetsen, sådan som den låter sig ses idag. Spjutspetsen, som iir av järn, b a r en längd av 25,5 cm, bladets b r e d d är 2,8 cm på bredaste stället, och tjockleken vid övergängen mellan blad och holk är 1,6 cm. Bladet h a r rombisk genomskärning. I holkens n e d r e del kvarsitter Inv. nr 17950. Gotlands Fornsal, inv. nr C 3308, 3310, 3311, 3313, 3314. 3 Eventuellt kan man till denna gravläggning också föra ett tveeggat, damaskerat svärd — detta hittades vid annat tillfälle på ungefär samma plats, som det tidigare fyndel gjordes. 4 Spjutspetsen dateras till period Vti, dvs. 200-350 e. Kr., av Almgren-Nerman (s. 117!.); Stenberger sätter den i 200-talets förra hälft (s. 221), och Krause, som behandlat runinskriften, följer den arkeologiska dateringen (s. 81). 2 1 232 Smärre meddelanden Fig. i. Det samlade fyndet med runspjutspetscn trän Mos. Foto N. Lagergren, ATA. — T h e total find with the spear head from Mos. ä n n u de b å d a n i t a r n a , e h u r u h u v u d e n a är bortfallna. I ytan h a r gjorts inläggn i n g a r m e d silver p å flera ställen. D ä föremälet utsatts för elden, h a r silvret delvis smält och flutit u t p ä omgivande partier. O r n e r i n g e n består av följande inläggningar. R u n t n i t h ä l e n sitter enkla kretsar. Vid övergängen m e l l a n holk och blad h a r r u n s i d a n 5 tvä l i k a d a n a o r n a m e n t , n ä m l i g e n hela kretsar omgivna av p u n k t e r a d e kretsar. Ormsidans o r n a m e n t består av dels en krets, från vilken u t g å r fyra p u n k t e r a d e strålar, dels en krets omgiven av hela och halva kretsar. Pä bladet h a r r u n s i d a n fem r u n o r , som transkriberas »gaois» eller »sioag» b e r o e n d e p ä o m m a n börjar läsningen frän vänster eller trän höger. 8 Pä runsidans a n d r a bladhalva är ett o r n a m e n t av två S-slingor, vars k o r t ä n d a r förenas av ett rakt streck, och som är omgivet av punkDen sida av spjutspetsen, pä vilken runorna befinner sig, har här kallats »runsidan». Den andra sidan benämns »ormsidan» p. g. a. den där befintliga ormfiguren. 6 »sioag» kan inte tydas till något begripligt ord. »gaois» däremot kan eventuellt vara ett ostgermanskt ord för »skällare», dvs. den eller det — i det här fallet spjutet —, som skäller som cn hund eller varg, med anspelning pä den tron, att om det sjunger i spjutet, här man drar ut i strid, det skall lända dess bärare till lycka och fienden till undergång. — Tolkningen är mycket osäker. Krause, s. 8o t. 5 Smärre meddelanden Fig. 2. a och b. Spjutspetsen sedd från run- resp. ormsidan. Foto N. Lagergren, ATA. c. Röntgenbild av spjutspetsen, sedel från ormsidan. Foto Tekniska Röntgcncentralcn. — a and b. T h e spear head from the rune side and serpent side respectively. c. X-ray photograph of the serpent side ot spear head. 233 ter. På hur en Ett stycke frän d e t t a o r n a m e n t åt u d d e n till sitter fem p u n k t e r a n d r a sidan o m S-figuren finns ett system av flera kretsar; det är mänga, och vilket mönster de ursprungligen h a r bildat; eventuellt triangel m e d en krets i varje spets. (På fig. 2 e är d e n n a g r u p p i kors. oklart är det endast 234 Smärre meddelanden Fig. 2. d och e. Schematisk bilel av ormsielan resp. runsidan. På röntgenbilden, 2 c, avtecknar sig de kvarsittande silvcrinläggningarna som mörka linjer, under det att spåren efter de urfallna syns ljusare än omgivningen. — d and e. Schematic picture ot serpent side and rune side respcctively. In the X-ray photograph the remaining silver is visible as dark lines, while traces ot the missing silver are paler than the surroundings. X 0- m a r k e r a d med den tydligaste kretsen.) H e l t ensamstående tycks den krets vara, som befinner sig närmast holken. På ormsielan är bladet utrustat med den figur, efter vilken sidan fått sitt n a m n : en sicksacklinje m e d p u n k t e r i varje bukt, som i den mot spjutspetsudden vända ä n d e n h a r försetts m e d en trekvartscirkel med utsvängda ändar, u t g ö r a n d e ormens h u v u d . Nästa o r n a m e n t består av tvä V- Smärre meddelanden 235 figurer med utrullade ändar, som ställts med öppningarna mot varandra. Tvärs igenom de båda V-na går ett rakt streck frän spets till spets, och i varje »hörn» har figuren en punkt. Ormsidans andra bladhalva har tre ornament. Det mittersta är en tredelad figur av kretsar, som förenas i en mittpunkt via heldragna, raka streck. Mellan dessa utgår frän mitten punkterade linjer, och utanför varje krets sitter en punkt. Mellan denna figur och holken finns tvä S-slingor av olika storlek ställda efter varandra. I anslutning till dessa är otydliga spår av linjer, som med stor tvekan kan tydas som tvärarmarna i en i så fall uppkommande svastika. Pä andra sidan om den tredelade liguren är ett motiv av — i motsats till de ovan beskrivna, jämförelsevis utdragna slingorna — hoptryckta S-slingor, som ställts bredvid varandra, och förenats med en krets. Ungefär hälften av spjutbladets figurbeskrivningar har gjorts med röntgenbildernas hjälp. Runsidans runor, 7 S-figur och punktkors är helt synliga för blotta ögat, under det att den ensamma kretsen och den eventuella triangeln tilllöris helhetsbilden via röntgen. Av ormsidans figurer är blott den närmast udden belägna S-figuren helt synlig utan hjälpmedel. Av ormen, V-figuren och den tredelade figuren är endast fragment synliga med blotta ögat, och den eventuella svastikan (svastikorna) upptäcktes först pä röntgenbilden; när man vet, var denna figur bör sitta, kan man, ehuru inte utan svårighet, skönja spåren efter den direkt på spjutspetsen. Troligen är ännu inte sista ordet sagt ifråga om antalet figurer och deras omfång. Den asymmetri, som gör sig gällande på den närmast holken belägna delen av bladet, låter ana, att det kan ha funnits och kanske ännu finns flera ornament och figurer än dem, som hittills trätt i dagen. Lena Thunmark Litteratur Almgren O. 8 c Nerman B., 1923. Die ältere Eisenzeit Gotlands, II, Stockholm. Krause W. & Jankuhn H., 1966. Die Runeninschriften im älteren Futhark, Göttingen. Stenberger, M. 1969. Sten, brons, järn, Stockholm. Summary The spear head from Mos, parish of Stenkyrka, Gotland (Museum of National Antiquities, no. 17950), dating from the late Roman Iron Age, has been studied by X-ray, whereby the ornamentation was complemented by hitherto unknown details. The ornamentation is in silver inlay (now partly clefect) and consists of five earlier known runic characters, which are difficult to interpret, and groups of figures, among which is a serpent, a tripartite motif with circles and döts and a pattern of Vs, all of which were known lormerly only fragmentarily. No new runes were discovered during tlie study. Translated by Albert Read 7 Inga ytterligare runor har kunnat upptäckas.