Stavkyrkor eller torvkyrkor? : ett diskussionsinlägg Holmberg, Rikard Fornvännen 52-63 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_052 Ingår i: samla.raa.se r,2 Smärre meddelanden Stavkyrkor eller torvkyrkor? Ett diskussionsinlägg I en uppsats i ett tidigare n u m m e r av d e n n a tidskrift h a r G a d R a u s i n g bl. a. hävdat, att g r a v k a m m a r e n i N o r d h ö g e n i Jellinge skulle vara ett kristet k u l t n n n samt representera det första steget i de nordiska stav-kyrkornas utveckling. 1 T a n ken, att en enligt gängse u p p f a t t n i n g så typiskt hednisk grav som en hög skulle k u n n a vara ett kristet m o n u m e n t , k a n m å h ä n d a för m å n g e n läsare synas tämligen djärv. T e o r i n är dock inte ny, u t a n h a r tidigare framförts av Sune Lindqvist, som f. ö. vill se höggravformen som en för dansk missionstid typisk företeelse. 2 Sedan tvä av D a n m a r k s äldsta kyrkor u p p t ä c k t s vara placerade centralt i äldre höganläggningar, 8 torde hypotesen i alla händelser vara värd att beaktas. Ej heller Rausings u p p f a t t n i n g o m g r a v k a m m a r e n som en tidig stavkyrka, eller kanske snarare som ett förstadium till en sådan, är nägon helt ny teori. A. Zippelius anser således, a t t stavkyrkor av typ M a r i a m i n o r i L u n d och l å n g h u s av Trelleborg-typ h a r konstruktioner, som utvecklats u r just sädana gravkamrar. 4 E n säclan teori förutsätter, att k a m r a r n a betraktas som ett slags huskonstruktioner, vilket i och för sig k n a p p a s t är självklart. Zippelius försöker emellertid understödja sin tes g e n o m att till samma utvecklingsskede hänföra en del rester efter verkliga hus frän sten- och bronsålder. Sä länge inga motsvarande huslämn i n g a r frän j ä r n å l d e r n s slutskede k u n n a t påvisas, mäste dock teorin sägas vara ganska svagt underbyggd. O m g r a v k a m m a r e n i Norclhögen i enlighet m e d Rausings u p p f a t t n i n g ses som ett »kultrum», sä i n n e b ä r detta emellertid, att d e n ej u t a n vidare b ö r jämföras med vilken g r a v k a m m a r e som helst. M a n b ö r således ha rätt att lägga särskild vikt vid dess utseende, vid den t i d p u n k t , dä d e n n a kult k a n ha ägt rum, dvs. före höljandet. Enligt Ejnar Dyggve h a r d e n då u n d e r en tid statt helt ö p p e n , u t a n tak. 5 Lika g ä r n a torde m a n dock i så fall k u n n a t ä n k a sig en provisorisk takkonstruktion, försedd med en ö p p n i n g , som berett tillträde till r u m m e t . K a m m a r e n skulle i så fall k u n n a uppfattas som en verklig byggnad. Även o m ett sådant tak naturligtvis måste förbli en ren hypotes, k a n det vara befogat att n ä r m a r e granska »kultbyggnadens» väggkonstruktion. I sin beskrivning förbigår R a u s i n g en intressant detalj. Dyggve h a r påvisat, att k a m m a r e n var nedgrävd i en bronsåldershög. 1 G. Rausing, Stavkyrkor. Fornvännen 1968, s. 233. "S. Lindqvist, Uppsala och Jelling. Jelling — det gamle kongesa?de, Vejle amts historiske samfunds festskrift, 1955, s. 116. 3 O. Olsen, St Jorgcnsbjerg kirke. Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1960, s. 31 ff. K. Krogh-O. Voss: Fra hcdenskab til kristendom i limning. Nationalmuseets arbejdsmark, 1961, s. 22 f. * A. Zippelius, Die Rekonstruktion imel baugescliichtliche Stellung der Holzbauten auf dem Husterknupp. Ingår i A. Herrnbrodt, Der Husterknupp. Beihcftc der Bonner Jahrbiicher 6, 1958, s. 187, 191, fig. 78: a, c. 0 E. Dyggve, Jellingkongernes mindesmaerker. Jelling — det gamle kongesiede, 1955, s. 136. Smärre meddelanden 53 Fig. i. Rekonstruktioner av Drottens domkyrka i Lund, från SO. a, som torvkyrka, inritad på grävningsplanen, efter Blomqvist — Mårtensson 1963, b, som »slavkyrka». 1060. — Reconstructions ot Drotten Cathédral, Lund, from SE. (a) As peat church, drawn on the exeavation plan, after Blomqvist-Mårtensson, 1963, (b) as »stave church». 1060. 54 Smärre meddelanden som »fra förste herd gav fäste jordvsegge» o m k r i n g den. 1 ' »Byggnaden» skullesåledes k u n n a betraktas som en k o n s t r u k t i o n m e d jordväggar samt i n n e r p a n e l av trä. D ä r m e d skulle det vara lättare att se d e n n a g r a v k a m m a r e som elt förstadium till Trelleborg-husen, åtminstone om dessa u p p f a t t a s i enlighet med Palle Lauri ngs och A. Hoff Mollers rekonstruktionsförsök, d ä r de tankes omgivna med torvväggar. 7 De tidigare som svalgångsstolpar u p p f a t t a d e stolpraderna r u n t byggnaderna, är i d e n n a r e k o n s t r u k t i o n t ä n k t a som stöd åt torv väggarna. Olaf Olsens u p p t ä c k t att stolparna ej, som tidigare antagits, stått lodrätt, u t a n att de i ställe) varit l u t a d e mot husväggarna, kullkastar visserligen saviil d e n n a som den äldre hypotesen, m e n motsäger dock ej att torvväggar kan ha funnits. 8 Tills vidare torde det dock vara lämpligt att helt bortse frän d e n n a diskussion, i avvaktan på e n slutlig publicering av Olsens undersökningsresultat. Det intressanta med Laurings och Hoff-Mollers r e k o n s t r u k t i o n ligger i alt hustypen h ä r är tänkt som en direkt utveckling av det inhemskt nordiska långhuset m e d jordväggar. En svaghet ligger emellertid i de bristfälliga beläggen för den t a k k o n s t r u k t i o n med sulor och sidoåsar, som tillhör långhusens viktigaste kännetecken. 0 Endast i 5 eller 6 av husen i T r e l l e b o r g s förborg h a r tydliga spär efter sulor påträffats, och i de övriga husen föreslår således rekonstruktionsförfattarna djärvt, att sulorna ej varit nedgrävda. För kyrkorna är det arkeologiska källäget beträffande t a k k o n s t r u k t i o n e r n a betydligt bättre, och h ä r h a r Olsen och Elna Möller föreslagit, att Maria m i n o r skall räknas till en typ »hvor vaL-ggene i hovedsagen k u n har vaeret r u m d a n n e n d e . mens taget h a r hvilet pä svacre stolper (suler), d e r stod lielt inclen for vatggen». 1 0 Det framhäves samtidigt, att d e n n a k o n s t r u k t i o n n ä r a e r i n r a r o m j ä r n å l d e r n s långhus.ti H a r dä möjligen dessa kyrkor haft jordväggar? Frågan iir mycket svår a t t besvara, eftersom byggnaderna m e d största g r u n d l i g h e t j ä m n a t s m e d m a r k e n , niir m a n beredde plats för de senare kyrkor, som i de flesta fall uppfördes pä samma ställe. Möjligheterna alt finna några spär efter de eventuella jordväggarna själva är således mycket små. Däremot torde det finnas vissa möjligheter alt finna negativa spår efter dem, g e n o m iakttagelser av ele omgivande gravarnas lägen. Eftersom del u n d e r medeltiden ansågs siirskilt åtråvärt att förlägga gravarna und e r t a k d r o p p e t , dvs. si nära kyrkväggen som möjligt, 1 2 sä bör det vara av ett visst intresse att försöka följa den inre b e g r ä n s n i n g e n fiir det o m r å d e , som upptages av med byggnaderna samtida gravar. T i l l typen med tak, buret av sulor, fiir Möller och Olsen tvä kyrkor pä Själ0 A. a., s. 135. P. Lauring-A. Hoft-Moller, Trelleborghusets rekonstruktion. Aarbeger for nordisk Oldkyndighed og Historie, 1952, s. 161, fig. 17-18. 8 O. Olsen, Om at udgrave stolpehuller. Nationalmuseets arbejdsmark, 1968, s. 170. • I.auring-Hoff-Möller, a,a., s. 153 ff. 10 E. Moller-O. Olsen, Danske- ira-kirker. Nationalmuseets arbejdsmark, 1961, s. 50 f. " A.a. s. 53. 13 E. Ekhoff, S:t Clemens kyrka i Visby, 1912, s. 157. Jfr R. Blomqvist, Tusentalets Lund. Det gamla Lund XXl-XXII, 1941, pl. 3, med gravar vid norra korväggen till Maria minors stenkyrka. 7 Smärre meddelanden 55 Fig. 2. Skurups kyrka, Skåne. Södra korväggen meel hagioskop t. v. noo-lal. — Skurup Church, S wall of chancel with squint, left, l l t h century. land, i Köbenhavns amt, Snoldelev II och Vaerlose, samt möjligen en i R i b e amt, V. Starup. 1 8 Den senare torde vara ett så tveksamt fall. att elet i detta samm a n h a n g iir lämpligast att bortse frän den. I de bada själländska kyrkorna har väggarna stått i samma lägen som de ä n n u stående stenkyrkornas, varför inga sägande iakttagelser beträffande gravarnas lägen torde k u n n a göras. I Snoldelev förtjänar det emellertid att u p p m ä r k s a m m a s , att kyrkan efterträtt en äldre anläggning, med hörnstolpar, m e n u t a n spår efter sulor. Iakttagelsen kan jämföras med förhållandet, att den av R a g n a r Blomqvist som den iildsta ansedda kyrkobyggnaden i L u n d , S:t Clemens, varit en byggnad m e d h ö r n s t o l p a r samt, liksom Snoldelev 1, jordgrävda plankor.1 4 U t a n f ö r L u n d är i Skäne typen m e d sulor enMaller-Olsen, a.a., s. 51, fig. 10, 11, 13. " Blomqvist, a.a., s. 72 ff. Jfr Die Anfänge der Stadt Lund. Visbysymposiet 1063, leta visbyensia I. 1965, lig. 4. 1:1 56 Smärre meddelanden dast k ä n d frän en plats, H a m m a r l u n d a , d ä r i gengäld två sådana kyrkor avlöst varandra, varav d e n senare haft syll, å t m i n s t o n e i västgaveln. 1 "' Olyckligtvis h a r häda kyrkorna bortsett frän västgaveln haft väggar i samma lägen som den efterföljande stenkyrkan. D a t e r i n g a r n a är emellertid goda. Ett s p ä n n e i ett till den första kyrkan h ö r a n d e stolphål d a t e r a r med stor sannolikhet d e n n a till 1 000talets tredje fjärdedel, och ett m y n t m e d motsvarande fyndomstäiidigheier den a n d r a till H a r a l d H e i n s regeringstid (1075-80). Pä Maria minors kyrkogård h a r Emil Ekhoff hänfört vissa gravar till »stavkyrkan», d e n första i N o r d e n , som undersökts m e d nägot sä n ä r m o d e r n grävningsmetodik. T y v ä r r torde resultaten trots detta ej vara helt tillförlitliga, framförallt b e r o e n d e pä att det redovisade antalet gravar ej synes vara fullständigt. Även pä en av Blomqvist publicerad k o m p l e t t e r a d grävningsplan är således gravarna i n o m det u n d e r s ö k t a o m r ä d e t mycket fätaliga. 1 6 Ekhoff h a r hänfört den o m e d e l b a r t intill korets sydvägg liggande grav X X X I I till stavkyrkans skede, 1 7 vilket skulle k u n n a vara ett klart bevis mot den h ä r framförda hypotesen. T i l l stavkyrkans gravar hänföres emellertid även grav I I I , som anges ha legat u n d e r stenkyrkans o b r u t n a , äldsta golvskikt, 1 8 m e n som samtidigt ingår i en r a d på tre gravar, som placerats nästan exakt i d e n n a kyrkas mittlinje. De enskilda gravarnas tillhörighet till den ena eller d e n a n d r a av de b å d a kyrkorna är således ett svärutrett problem, som inte u n d e r l ä t t a s av att Maria m i n o r i det första o m n ä m n a n d e t b e n ä m n e s kapell, 1 9 vilket kan betyda, att stavkyrkan å t m i n s t o n e till en början saknat begravningsrätt. D ä r m e d återstår det således att granska förhållandena k r i n g den av Blomqvist och Anders Mårtensson 1961 u n d e r s ö k t a kyrkan på » T h u l e t o m t e n » . Som Blomqvist framhållit, är d e n n a kyrka sannolikt identisk med den 1060 för biskop H e n r i k byggda, första d o m k y r k a n i L u n d . - 0 Blomqvist iakttager i sitt u t l ä t a n d e en föredömlig försiktighet, m e n nägon större a n l e d n i n g till tvivel på riktigheten i hans a n t a g a n d e torde ej behöva råda. Eftersom kyrkan tidigare identifierats med en sockenkyrka S:t Stefan, h a r m a n helt o b e r o e n d e av nägra spekulationer k r i n g årtalet k o m m i t fram till en arkeologisk d a t e r i n g till »tidigast ca 1060». E n god k o n t i n u i t e t i gravmaterialet mellan kyrkogårdarna k r i n g kyrkan och k r i n g d e n stenkyrka, som rest sig 25 m längre ät väster, synes klart utvisa, att »stavkyrkan» varit stenkyrkans direkta föregångare. Stenkyrkan kan påvisas ha varit vigd ät Drotten, dvs. Salvator, Frälsaren, och h a r tillhört D e n Heliga T r e f a l d i g h e l e n s '" E. Gustafsson-M. Weidhagen, Investigations in Hammarlnnela church. Res mediaevales Ragnar Blomqvist Kal. Mai. MCMLXVIII oblata. Archaeologica lundensia III, 1968, s. 159 ff. 1,1 Blomqvist, Tusentalels Lund, 1941, pl. 3. 17 E. Ekhoff, Svenska stavkyrkor, 1914-16, s. 162. 18 A. a., fig. 125-6. 10 Lunds domkyrkas nekrologiimi (I., Weibull), 1923, s. 7. Förf. har diskuterat med denna kyrkogärd förknippade problem mcel A. Mårtensson, till vilken härmed riktas ett lack. Mårtensson har i cn lic.-avhandling berört gravkronologin på platsen och avser i en framtid meddela sina resultat i tryck. 20 R. Blomqvist, Lunds första biskopskyrka? Proxima Thule, hyllningsskrift lill H. M. Konungen den 11 nov. 1962, s. 196 ff. Smärre meddelanden 57 k r i n g år 1160 instiftade premonstratenserkloster. P r e m o n s t r a t e n s e r n a var korherrar, liksom m e d l e m m a r n a i ett d o m k a p i t e l - 1 och o m den gamla d o m k y r k a n omvandlats till ett sådant kloster, sä vore detta en direkt parallell till Dalbys o m v a n d l i n g till ett k a n i k k o n v e n t i samband m e d Eginos flyttning av sitt biskopssäte därifrån till L u n d 1065. 2 2 R e d a n kyrkans D r o t t e n - p a t r o c i n i u m pekar klart pä att den haft en central betydelse. M e d till visshet g r ä n s a n d e sannolikhet torde således den u n d e r s ö k t a kyrkoanläggningen ha fungerat som domkyrka under tiden 1060-85. D ä r m e d torde det även vara rimligt att tillskriva d e n stilbilclancle betydelse. Eftersom övriga kyrkor av d e n n a typ synes vara k o n c e n t r e r a d e till a n g r ä n s a n d e delar av Skäne och Själland, så torde m a n h a r ä t t att se dessa som efterbildningar. Blomqvist framhäver kyrkans ovanliga storlek som det främsta a r g u m e n t e t fiir sin hypotes. Den skall i detta avseende överträffa »alla k ä n d a nordiska triikyrkor från 1000-taIet». 23 Blomcjvist ser träbyggnadstekniken som d e n n o r m a l a vid d e n n a tid i N o r d e n »även för stora anläggningar». D e n n a s t å n d p u n k t torde emellenicl vara mycket diskutabel, särskilt om den sättes i relation till den av R a u s i n g i god överensstämmelse m e d gängse u p p f a t t n i n g h ä v d a d e åsikten, att k o n s t r u k t i o n e r med jordväggar d o m i n e r a t i n o m den yngre j ä r n å l d e r n s byggnadskonst.- 1 Formatet skulle således snarast ha varit en a n l e d n i n g även för en med t r ä k o n s t r u k t i o n e r förtrogen byggherre, att åtminstone kompromissa med äldre, i n v a n d a byggnadstraditioner, d ä r väggarna byggdes som jordvallar. Eftersom biskop H e n r i k tidigare verkat på O r k n e y ö a r n a , - 5 är det naturligtvis ocksä t ä n k b a r t , att h a n introducerat den byggnadsform, som h a n k ä n t till från dessa trakter. På Island finns fortfarande ett antal kyrkor med väggar, som byggts u p p med torvor, m e n de flesta är endast ett eller ett p a r h u n d r a är gamla. Vid Brattahlid pä G r ö n l a n d undersöktes emellertid 1962—65 resterna efter en säclan anläggning, som k u n n a t identifieras m e d en ca år 1000 av Erik den rödes hustru T h j o d h i l d e u p p f ö r d kyrka. 2 8 T o r v v ä g g a r n a k r i n g d e n n a h a d e en tjocklek pä 1,3 m. Eftersom byggnaden varit mycket m i n d r e än Drotten, skulle m a n kanske v ä n t a sig en betydligt större väggtjocklek i L u n d , m e n rimligen bör tjockleken ha varit b e r o e n d e av höjden, och härvidlag behöver det ej ha förelegat någon skillnad. K n u d Krogh h a r b e r ä k n a t vägghöjden i T h j o d h i l d e s kyrka till ca 1,5 m. Vägghöjden i Drolten kan jämföras m e d l ä n g d e n pä ett p a r bevarade p l a n k o r från Snoldelev, 1,74 m, 2 7 m e n kan mycket väl ha varit något lägre. O m m a n accepterar u p p f a t t n i n g e n , att sulorna h a r en r e n t konstruktiv funktion och ej som arkader indelat byggnaden i flera skepp, så behöver den inre höjden ej ha n å t t över 2 m utanför sulraderna. En nägot osäker källa frän ca 1300 uppger direkt, att klostret fordom varit Ecclesia Cathedralis. N. Backmund, Monnsticon Praemonstratense I, 1949, s. 269, jfr s. 17. 23 Magistri Adam bremensis gesta hammaburgensis ecclesiae pontificum (B. Schmeidler), 3. uppl., 1917, s. 237. 2:1 Blomqvist, a. a., s. 197. 24 Rausing, a.a., s. 238. 23 Magistri Adam etc, s. 236. •" K. Krogh, Thjodhildes kirke på Brattahlid. Nationalmuseets arbejdsmark, 1965. s. 8 ff. 27 Mollcr-Olsc-n, a.a., s. 53, tig. 19A. 21 58 Smärre meddelanden Eftersom avståndet mellan sula och vägg i långhuset ligger mellan 2,07 och 1,75 m, 2 8 så måste det betecknas som mycket rimligt att tänka sig en väggböjd på k n a p p t h a l v a n n a n meter. Eftersom sulorna i koret stått betydligt n ä r m a r e väggarna, viel gaveln pä ett avstånd av endast 0,43 m, sä h ö r korväggarna ha vant högre, vilket ocksä är rimligt, om m a n betänker, att de anslutit till den ostia länghusgaveln strax utanför långhiissulraderna (fig 1 a). Vid Drottens »stavkyrka» mäste samtliga gravar ha anlagts m e d a n byggnaden ä n n u stod kvar, eftersom kyrkogården sedan flyttades västerut, n ä r stenkyrkan anlades. De arkeologiska fyndomständigheterna måste således u r d e n n a synpunkt betecknas som goda. Däremot i n n e b ä r de tätt liggande g r u n d g r ä v n i n g s d i k e n a för en 1883 på t o m t e n u p p f ö r d byggnad ett svårt osäkerhetsmoment vid bedömningen. I vinkeln mellan kor och långhus ligger emellertid en träkista, grav 83, på ett avstånd av 1,2 m frän långhusväggens p l a n k o r och ungefär 1 m frän korväggens. Även o m det senare m ä t t e t är osäkert, skulle m a n hypotetiskt k u n n a räkna med detta m ä t t på jordväggens tjocklek. Samma avstånd mellan vägg p l a n k o r n a och närmaste kista noterades i schaktväggen vid skärningen av korgaveln.- 11 Någol längre söderut ligger emellertid g r a v a r n a 26 och 27 bredvid var a n d r a pä ett avstånd av 1,6 m från p l a n k o r n a , vilket skulle k u n n a betyda, att m a n hiir ansett korväggens höjd motivera en förstärkning av jordväggen i gavelns mittparti. Det skall genast sägas, att gravarnas lägen i övrigt inte u t a n vidare kan sägas vittna om existensen av jordväggar. På tvä ställen, dels strax öster om södra långhusväggens mitt. dels vid korets sydöstra hörn, ligger gravar omedelbart iniill plankväggarna. G r a v a n h o p n i n g e n vid k o r h ö r n e t synes emellertid i n o r r ha en myckel tydlig begränsning i linje med den norra k a n t e n på d e n södra sulan vid korets gavel. En l i k n a n d e begränsning åt öster kan iakttagas för grav koncent rationell vid långhuset i höjd med den östra k a n t e n på den näst östligaste långhussulan, U p p e n b a r l i g e n måste plankväggen ha stått fri exteriört åtminstone i mell a n r u m m e t mellan två sulor i den södra långhusväggen och ett fack pä ömse sidor om elet sydöstra k o r h ö r n e t . E n a n l e d n i n g till detta skulle k u n n a vara att h ä r funnits fönster eller d ö r r a r . Det senare torde k u n n a uteslutas, eftersom plankväggarna på de berörda sträckningarna är o b r u t n a , och dei torra ter sig i en byggnad av detta slag osannolikt, eftersom den lämpligaste placeringen av ljusö p p n i n g a r h ä r torde ha varit i taket. E n helt a n n a n förklaring måste således föreligga, om teorin om jordväggar skall k u n n a u p p r ä t t h å l l a s . Som Mårtensson framhållit, iir emellertid s a m m a n s ä t t n i n g e n av gravarna högst egenartad. 8 0 Av de 13 gravar vid korhörnet, som ligger n ä r m a r e plankväggen iin 1 m, iir endast 1 en vuxengrav. Den längsta av de övriga träkistorna iir 1,4 m, vilket torde tyda på ett 10-ärs b a r n . De 6 motsvarande gravarna vid långhuset synes alla vara u n d e r meterlängd. Ö v e r h u v u d t a g e t synes majoriteten av kyrko=s EL Blomqvist-A. Mårtensson, Thutegrävningen 19(11. Archaeologica lundensia 11. 1963, s. 24. B A. a., fig. 12. ••' A.a.. s. |8. Vis-a kisior i gruppen vid långhusväggen var tomma, och tolkas av Mårtensson som kenotafer, i så fall även detta en grupp med mycket speciell karaktär. Smälte meddelanden 59 gårdens barngravar vara koncentrerad till dessa p u n k t e r . En barngrav, n r 123, ligger ensam ett stycke väster om låiighuskonceiitrationen pä ett avstånd av 0,5 m från plankväggen. Eftersom m e l l a n r u m m e t u p p t a g e s av en senare b r u n n , kan d ä r m e d d e n n a k o n c e n t r a t i o n ha varit ä n n u större och omfattat en längdsträcka på tre fack, vilket naturligtvis avsevärt skulle reducera u t r y m m e t för en eventuell jordvägg. Jordväggsteorin förutsätter således, att grav 123 a n t i n g e n placerats på en p u n k t , d ä r väggen varit skadad, eller grävts in u n d e r den. Ä n n u längre västerut h a r grav 133 lagts sä, att ett h ö r n kommit mycket n ä r a plankväggen. D e n n a Hi av tillhör emellertid en g r u p p av vuxengravar, dvs. av en a n n a n k a r a k t ä r än de båda a n d r a k o n c e n t r a t i o n e r n a . I n n a n f ö r graven kan mycket väl ha funnits en d ö r r ö p p n i n g , m e n tyvärr iir plankväggen här förstörd på en lång sträcka. I själva verket förefaller det dock ganska egendomligt att t ä n k a sig, att d e n n a kyrka i sin egenskap av domkyrka skulle ha saknat processionsportaler i norr och söder, n ä r detta eljest synes ha förekommit i varje skånsk sockenkyrka frän romansk tiel, diir det överhuvudtaget k u n n a t iakttagas.'' 1 Förekomsten av en ingång i västgavelns mitt har emellertid k u n n a t konstateras av Blomqvist. 8 8 O m del i n n a n f ö r b a r n g r a v a r n a ej funnits vare sig d ö r r a r eller egentliga ljusö p p n i n g a r , k a n m a n dä t ä n k a sig, att det funnits någon a n n a n form av öppningar? Armin T u u l s e har fäst u p p m ä r k s a m h e t e n på en form av väggöppningar, som tillkommit fiir alt b e r e d a utanför kyrkobyggnaden stående möjlighet att se de heliga lingen och h a n d l i n g a r n a d ä r i n n e , s. k. hagioskop. Sådana kan vara placerade i korväggen för att ge insyn mot högaltaret, eller i långhusets östra del fiir att ge insyn mot sidoaltarna. 8 8 T u u l s e n ä m n e r ett a n t a l exempel från Mellansverige och G o t l a n d på ö p p n i n g a r av detta slag, m e n sådana linnes även i Skåne. t. ex. i Skurups 1 100-talskyrka (fig 2). U t m ä r k a n d e är den låga placeringen vid golvet, varigenom de klart skiljer sig frän n o r m a l a romanska fönsteröppningar, Som Tuulse- framhåller, synes dessa ö p p n i n g a r framförallt ha begagnats av från n a t t v a r d e n utestängda, e x k o m m u n i c e r a d e , b o t g ö r a n d e och smittsamt sjuka. : u Man skulle då k u n n a länka sig, att b a r n e n begravts utanför sådana Öppningar, därför att de vid sin död ännu ej hunnit undfå nattvarden, dvs. t. ex. därför atl de ej varit konfirmerade. Visserligen dekreteras det u n d e r senmedeltiden från kyrklig) håll, att d o p e t för ett b a r n ä r helt tillräckligt tör frälsningen på den yttersta dagen, m e n r e d a n d e n n a kyrkans åtgärd tyder på att a l l m ä n h e t e n ifråga satt detta förhällande.'1 Eftersom en hel del b a r n g r a v a r trots allt ligger ganska långt Iran kyrkan, skulle i så fall även ganska smä b a r n ha k o m m u n i c e r a t före :!1 Man möter ofta uppfattningen, att dessa portaler i sockenkyrkorna skulle ha utgjort skilela ingångar för män oeh kvinnor. Eftersom nord- och sydportaler omväxlande är tydligt utmärkta som liuviiilpeirlali-r, beroende på i vilken del av byn, som kvikiui ligger, senes denna teori osannolik. Uppenbarligen har normalt endasl elen ena portalen använta 1 1 1 1 1 ingång, jfr R. Holmberg, I.Vglise- romane de Glldmiintorp. Meddelanden frun Lunds universitets historiska museum. 1962-63, s. 270. :2 ' Blomqvisl-Marlensson, a.a., s. 24. :a A. Tuulse, Bönekamrat och hagioskop. Konsthistoriska studier tillägnade Sten Karling, 1966, s. 19 ff., fig. 8-9. •' A . a . . s. i l i f f . , 2 0 ft. 35 L. Eisenhofer, Handbuch dei katholischen Liturgik II, 19(13. s. 302. 6o Smärre meddelanden sin död, möjligen beroende pä att de haft särskilt förutseende föräldrar. Eftersom det i äldre tid förekom, att barnen normalt kommunicerade i samband med dopet, kan det även tänkas, att barnen invid kyrkväggarna varit nöddöpta eller primsignade. 80 Om Drottens domkyrka i Lund tankes rekonstruerad i enlighet med här framlagda hypotes, omgiven av jordväggar, men med frilagda plankväggar kring bagioskopöppningar i kor och långhus, sä återstår det att beröra två detaljproblem. Nägra hörnstolpar har ej iakttagits i vare sig Drotten eller Maria minor. Av de tre hörn, som undersökts i de båda kyrkorna, har det sydöstra korhörnet i Maria minor och motsvarande långhushörn i Drotten båda bestått av plankor, som mötts stumt utan att gå omlott med varaIldra.••,7 Konstruktionen beir ha varit tillfredsställande, om jordväggarna tryckt på utifrån. Sä lär de enligt Krogh ej göra i de isländska kyrkorna,-''8 men detta torde kunna vara ett resultat av torvens uttolkning samt av torvtakets tryck mot väggarna, och ursprungligen kan det åtminstone ha varit avsikten, att torven skulle ligga an mot panelväggen. I Drottens sydöstra, enligt hypotesen fria korhörn förefaller emellertid plankorna ha gått omlott. varvid den yttre trots sin form kan ha fungerat som hörnstolpe, pä det sätt som föreslagits av Mogens Clemmensen med ledning av ett fynd pä annat häll i Lund. 8 » Även vid västgaveln bör hörnkonstruktioner av det senare slaget ha förekommit. Liksom i de isländska kyrkorna bör västgaveln ha legat fri från jordväggar, och i gengäld har den sannolikt haft en invändig brädpanel. Det bör uppmärksammas, att den ej varit avvalmad, varför den bör ha haft avsevärda dimensioner, om man får döma av Blomqvists mycket sannolika rekonstruktion av grundplanen. I kyrkans inre bör denna väggyta ha varit helt dominerande, och sannolikt bör den ensam ha varit lämpad för dekorationer. I nu stående skånska kyrkor synes västväggen alltid ha varit odekorerad. I bysantinska kyrkor intar som regel en framställning av den yttersta domen denna plats. Eftersom en 1000-talsframställning av detta slag i fragment bevarats på Island, 40 synes det rimligt att tänka sig, att Drottens inre varit utsmyckat på detta sätt. Det skulle väl stämma överens med den särskilt i myntpräglingen väl belagda bysantinska kulturorienteriiigen i Danmark under Sven Estridsens tid. 41 Otvivelaktigt har dock denna rekonstruktion av biskop Henriks domkyrka ett mycket bräckligt stöd i det arkeologiska materialet, och det torde därför vara M A.a., s. 265 f. Ekhoff, Svenska stavkyrkor, s. 169 f., fig. 156-57. Blomqvist-Märlensson, a.a., fig. 9. " Krogh, a.a., fig. 8. Krogh hävdar, att de isländska kyrkorna bör betraktas som nil kyrkor, och det är därför i detta sammanhang väsentligt att framhäva den skillnad, som ligger i att deras väggtäthet garanteras av torvvallarna. 3,1 M Clemmensen, Bulhuse, 1937, s. 255, tig. 287. 10 S. Jönselöttir, An i i ' h century Byzantine Last Judgement in Iceland, 1959. Jfr den idé om stavkonstruktion i de isländska kyrkornas västgavlar, som framlägges i Ekhoff, a.a., s. 360, fig. 486. u (.. Galster, Fremmed indtlydelsc på Danmarks montvesen i middelalderen. Fra Nationalmuseets arbejdsmark, 1957, s. 20 f. 37 •• Smärre meddelanden 61 lämpligt att framlägga ett alternativt förslag (fig 1 b). I n t e r i ö r e n tankes identiskt motsvara det första förslagets. D e n präglas i b å d a fallen av en t a k k o n s t r u k t i o n av i p r i n c i p samma slag som i isländska kyrkor av typ Störi N i i p u r . 4 2 Skillnaden ligger således helt i exteriören och består helt enkelt i att jordväggarna uteslutits. T a k e t s stabilitet b ö r k n a p p a s t ha påverkats av d e n n a åtgärd, m e n väggarnas täthet bör otvivelaktigt ha blivit betydligt sämre. N u anser emellertid R a u s i n g i a n s l u t n i n g till Ekhoff, att väggarnas otäthet skulle vara ett för stavkonstruktionen särskilt u t m ä r k a n d e drag och samtidigt en så betänklig svaghet, att m a n ej skulle vänta sig, att d e n skulle tillåtas av »1000talets erfarna träarbetare». 4 3 U t t a l a n d e t k o n t r a s t e r a r bjärt mot det samtidigt gjorda k o n s t a t e r a n d e t o m jordväggarnas d o m i n a n s u n d e r det närmast föregående skedet. U p p e n b a r l i g e n m e n a r Rausing, att d e n n a erfarenhet förvärvats i skeppsbyggeriet och vid u p p f ö r a n d e t av takkonstruktioner, m e n det är k n a p p a s t u t a n vidare givet, att en sådan erfarenhet varit särskilt värdefull, n ä r det gällde att för första gången uppföra byggnader helt i trä. T v ä r t o m borde m a n u n d e r ett övergångsskede h a r ä t t att v ä n t a sig en hel del misslyckade konstruktioner, framförallt i s a m b a n d m e d . kompromisser mellan g a m m a l och ny byggnadstradition. Stavkonstruktionen är liksom skiftesverk och korsvirke en ramverkskonstruktion, och som Clemmensen pävisat, synes de samtliga i sinsemellan n ä r a besläktade former ha introducerats i N o r d e n u n d e r 1000-talet, korsvirket lät vara i en mycket primitiv variant. 4 4 Senare forskning h a r k n a p p a s t n ä m n v ä r t r u b b a t detta 1937 gjorda påstående. D e n utvecklingsgång, som R a u s i n g i a n s l u t n i n g till flera a n d r a forskare i n o m o m r ä d e t skisserar för stavkonstruktionen ensam, r ä k n a r emellertid m e d ett primitivt stadium, representerat av bl. a. M a r i a minor, d ä r h ö r n s t o l p a r saknas, och d ä r k o n s t r u k t i o n e n således helt enkelt inte iir någon ramverkskonstruktion. 4 3 Naturligtvis k a n stavkonstruktionen h a haft ett sådant förstadium, m e n eftersom den fullt utvecklade ramverkskoiistruktionen r e d a n u n d e r 800-goo-tal är belagd i Tyskland, i Stellerburg och H u s t e r k n u p p , så b ö r i så fall båda dessa utvecklingssteg samtidigt ha introducerats i N o r d e n . Så länge inga belägg på Maria minor-typen påträffats i Tyskland, torde det dock vara ytterst tveksamt, om d e n ö v e r h u v u d t a g e t b ö r föras pä tal, n ä r m a n diskuterar stav-konstruktionens utveckling. Möjligen kan m a n m e d Zippelius se d e n som en parallellform, m e n i enlighet m e d ovan förda resonemang torde det vara lämpligare att betrakta den som en kompromiss. R a u s i n g försöker kringgå de tyska fyndens prioritetsvärde g e n o m att se d e n kyrkliga arkitekturens utveckling som skild frän p r o f a n a r k i t e k t u r e n s . 4 8 H a n anser sig k u n n a betrakta p r o b l e m e t pä d e t t a sätt, eftersom »man icke u n d e r nägon J. Larsen, Rekonstruktion av Trelleborg. Aarbeger Historie, 1957-58, s. 64, fig. 8. Larsen har en intressant teknik, som han menar ha använts i Trelleborg, och tradition. Tyvärr bygger den endast på ett fynd, a. a., s. 76 43 Rausing, a. a., s. 238. " Clemmensen, a. a., s. 258, 262 f., 268 f. 45 Rausing, a. a., s. 233 f. 40 A.a., s. 235. 42 for nordisk Oldkyndighed og teori om cn timmerklyvningssom kan exemplifiera nordisk ff. 62 Smärre meddelanden a n n a n period av k r i s t e n d o m e n härlett k u l t b y g g n a d e r från bostadshus, allra minst frän hedniska sådana». D e n n a u p p f a t t n i n g om d e n kyrkliga arkitekturens självständighet mäste betecknas som våldsamt överdriven. Förekomsten av kyrkobyggnader i knuttimrings- och skiftesverkskonstruktion skulle t. ex. med detta betraktelsesätt fä en helt orimlig betydelse. Missionens betydelse fiir s p r i d n i n g e n av Stavkonstruktionen h a r dock otvivelaktigt varit mycket stor, m e n detta torde- i huvudsak bero på att den gren, som utgick frän H a m b u r g - B r e m e n , d ä r m e d också ingick frän stavkonstruktionens h e m l a n d . Det b ö r således vara av betydelse, att biskop H e n r i k ej tillhörde den tyska missionen, a n t i n g e n m a n nu väljer det första eller det a n d r a av de h ä r framförda rekonstruktionsförslagen fiir h a n s domkyrka. O m stavkonstruktionens äldre utveckling skall studeras i Tyskland, sä föreligger det bästa materialet från borgen H u s t e r k n u p p vid Köln. Hiir h a r således päträf fats rester efter dels en byggnad m e d jordgrävda h ö r n s t o l p a r och syllar, dels en, d ä r både h ö r n s t o l p a r och stavplankor var jordgrävda. I den senare syntes p l a n k o r n a även ha saknat nåt och fjäder. 47 Zippelius vill i d e n n a byggnad gärna se ett äldre utvecklingsstadium, samtidigt som h a n dock framhåller, att huset är ganska slarvigt byggt. 4 8 Det k a n således även vara fräga o m en förenklad konstruktion, vilket m a n b ö r hälla i m i n n e t , o m m a n jämför det med de närbesläktade k o n s t r u k t i o n e r n a i t. ex. S:t Clemens i L u n d eller Snoldelev I. Zippelius h a r i avsaknad av helt utslagsgivande spår antagit, att stavarna i Hust e r k n u p p varit kilformiga, dvs. att de i d e n ena, breda sidan varit försedda med nåt. m e d a n den a n d r a varit tillspetsad till fjäder. 4 " Detta iir den gängse formen i de norska stavkyrkorna, belagd bl. a. i U r n e s I. r '° I Norge synes dessa p l a n k o r ha förfärdigats av halva timmerstockar, vilket enligt Ekhoff k n a p p a s t i n n e b ä r någon god virkesekonomi, och därför föranleder h o n o m att sätta typen sist i sitt utvecklingsschema.''' 1 D e n tyska förebilden b ö r emellertid u r d e n n a s y n p u n k t ha varit helt idealisk. P l a n k o r n a s tjocklek var i H u s t e r k n u p p endast 2—3 cm.'' 2 Det beir dock nämnas, att m å t t e n pä g r u n d av virkets u t t o r k n i n g iir något osäkra. Dessa enligt Zippelius kilformiga stavar b ö r ha tillverkats, g e n o m att m a n kluvit timmerstockarna radiärt. Detta tillverkningssätt h a r pä tyskt o m r å d e senare använts viel förfärdigandet av de kilformiga, med n ä t och fjäder försedda b r ä d e r n a i d e n mälade t a k p a n e l e n i Hildesheims Mikaelskyrka från början av igoo-talet. 5 8 Dessa h a d e f. ö. ungefär samma tjocklek som stavarna i H u s t e r k n u p p , u p p till 4 cm. Stav-konstruktionen på tyskt o m r å d e synes således ha varit en lätt, virkesbes p a r a n d e konstruktion. D e n har, som R a u s i n g framhåller, i motsats till skiftesHerrnbrodt, Husterknupp, s. 42 f. A. a., s. 169 ff. 40 A.a., s. 162 f. m H. Phlcps: Die norwegischen Stabkirchen, 1958, s. 22, tig. 35: I. " Ekhoff,