Ett nytt tolkningsförsök av de romanska kalkmålningar i Vinslöv Lindgren, Mereth Fornvännen 113-117 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1971_113 Ingår i: samla.raa.se Smärre meddelanden 113 sant. Utsagan att aquamanilen vanligen har formen av lejon eller riddare, varför ingen referens lämnas, torde åtminstone fiir senare medeltid vara tveksam. Är inte snarare hunden det vanligare? Eric Segelberg Summary In his artide on Fortitudo, Frans Carlsson refers to the theory that the priest's washing of hands (lauabo) in the medieval mäss was probably due to the idea, based on Old Testament law, that the priest must wash his hands belore touching the holy vessels in order that he might not die. The author here emphasizes the value of aducing liturgical material for interpreting art. One must not, however, use late medieval sources for the explanation of earlier periods without discretion. Washing of hands was frequently practisecl in the medieval mäss, especially in the offertory, sometimes at its beginning, sometimes before In spiritu humilitatis. In early medieval rites, it was, however, often altogether missing. When interpreting the rite, one should primarily rely upon the texts accompanying the act, and these gives very little support to the above mentioned theory. Latemedieval liturgiologists may have something to say in its support, but even if one could find some suitable reference one must attach less significance to the theory of a scholar than to liturgical texts that were repeatecl claily. Ett nytt tolkningsförsök av de romanska kalkmålningarna i Vinslöv Bland de tidiga romanska kalkmälningarna i Skäne intar de i Vinslöv en särställning. De avviker frän övrigt romanskt måleri bäde beträffande stil och, till dels, ikonografi, nägot som i förbigående noterats i tidigare arbeten 1 utan att klarhet vunnits vare sig ifråga om deras ikonografi eller stilistiska proveniens. Bildprogrammet omfattar målningar i absiden och i triumfbägen. I absidens hjälmvalv återfinns en Majestas Domini i övlig form: Kristus tronande pä regnbågen i mandorla och omgiven av evangelistsymbolerna. Där saknas dock de i danska och skånska absidprogram vanliga sidofigurerna.2 På väggen nedanför återges två berättande scener, varav dessvärre endast nägra fragment av den södra 1 Otto Rydbeck, Medeltida kalkmålningar i Skånes kyrkor. Lund 1904, s. 11. Dä Rydbeck behandlade Vinslöv hade dock endast triumfbägens målningar kommit i dagen. Monica Rydbeck, Valvslagning och kalkmålningar i skånska kyrkor, Lund 1943, s. 320. 2 Undantag frän denna regel finns dock även i Vä och övraby. ii4 Smärre meddelanden I K* i Fig. i. Vinslövs kyrka, Skäne. Gravläggningsscen. Foto O. Rydbeck 1918 (VI \ i . löv Church, Skåne. Entonibinent scene. Photo. O. Rydbeck 1918 (ATA). Vins- är bevarade. Pä n o r r a sidan ser vi d ä r e m o t en gravläggningsscen, hittills alltid betecknad som »Kristi gravläggning». 3 I triumfbågen framställs i medaljonger Abels och Kains offer. M å l n i n g a r n a s höga kvalitet talar för att en utländsk mästare utfört dem. D ä r o m kan m a n vara ense m e d tidigare forskare. M e n i vilket k u l t u r o m r å d e h ö r d e h a n hemma? O t t o Rydbeck vill h ä n f ö r a m å l n i n g a r n a s stilistiska u r s p r u n g till F r a n k r i k e : »Äfven m å l n i n g a r n a i Vinslöf m e d sin r ö d b r u n a helhetston och sin frän de öfriga afvikande h ä l l n i n g tyda pä i n v e r k a n från F r a n k r i k e . D e å triumfbågen i d e n n a kyrka f ö r e k o m m a n d e r u n d l a r n a äro också vanliga i detta land.» 4 Inga a n d r a belägg för detta förment franska stilinflytande framläggs, inga k o n k r e t a franska paralleller dras fram. Ett sä viktigt p å s t å e n d e kan dock omöjligt stödas e n b a r t på färgförhällanclet, i synnerhet som m a n alltid mäste förmoda en viss f ö r ä n d r i n g av d e n ursprungliga färgskalan. » R u n d l a r n a » är lika litet något specifikt franskt drag. A r o n Borelius Vid jämförelse likheter av mer hypotesen falla i 3 ansluter sig dock helt till hypotesen o m det franska inflytandet. 5 m e d franskt material visar det sig dock svart att finna stilistiska än allmän romansk art, varför det synes n ö d v ä n d i g t att låta brist pä tillfredsställande bevisföring. Monica Rydbeck, a.a. s. 320. Poul Nerlund & Eginont Lind, Danmarks romanske kalkmalerier. Köbenhavn 1944, s. 37. — Dansk kalknialeriregistrant. 4 Otto Ryelbcck, a.a. S. 11, B Aron Borelius, Skånes medeltida monuniciihilmälcri, Linköping 1954, s. 102. Smärre meddelanden 11 r, Fig. 2. San Vinccnzo, Galliano. S. Vincents gravläggning. Efter P. Tocsca. — San Vinccnzo, Galliano, Italy. Entoinbmcnt of St. Vincent. Ikonografiskt är Vinslövsmälningarna i ett avseende ytterst ovanliga, nämligen ifråga om förekomsten av figurscener på absidväggen. Detta faktum ger skäl att pröva om inte en ikonografisk analys av målningarna kunde ge oss nyckeln till frägan om Vinslövmästarens härkomst. Den bevarade scenen på absidens norra sida visar oss en död man i svepning och med slät helgongloria, placerad i en sarkofag, kring vilken fem män och en kvinna grupperar sig. En av männen håller ännu handen under den dödes huvud, medan en annan tömmer innehållet i ett krus över hans kropp. Den därintill stående mannen synes vara klädd i liturgisk dräkt, troligen en dalmatika. Kvinnan stär sörjande vid sarkofagens fotände. I detta ikonografiska mönster finns drag som tydligt visar, att scenen i själva verket inte återger Kristi gravläggning: frånvaron av korsgloria på huvudpersonen, personernas klädsel samt kvinnans undanskymda plats, som hindrar oss att identifiera henne som Maria. Vårt första konstaterande blir därför, att den gravläggning vi här bevittnar med största säkerhet är ett helgons. Men endast ett titelhelgon kan förlänas en sä förnämlig placering i absiden direkt under framställningen av Kristi andra återkomst, och åt vem kyrkan var helgad kan ej utläsas ur arkivaliska källor. Gravläggningsscener av helgon lörekommer sällan. En frän vår synpunkt mycket u6 Smärre meddelanden intressant sådan kan vi dock finna i den är 1007 invigda kyrkan San Vincenzo i d e n lilla byn Galliano strax söder o m C o m o i L o m b a r d i e t . 0 D e n n a kyrka h a r i absiden ett bildprogram, som omfattar Majestas D o m i n i , 7 flankerad av profeterna J e r e m i a och Hesekiel samt i en fris n e d a n f ö r scener u r kyrkans titelhelgons, den helige Vincents, m a r t y r i u m . I d e n e n a h u v u d s c e n e n ser vi h o n o m stekas pä ett halster, ett dödssätt som h a n delade med S. L a u r e n t i u s , m e d a n h a n s k r o p p överhälls m e d smält bly. T r o t s békllarnas försök att sedan d r ä n k a h a n s lik, återfinns d e t därefter uppspolat pä s t r a n d e n . Slutligen bevittnar vi S. Vincents begravning, en scen som i mycket p å m i n n e r om den vi nyss undersökt i Vinslöv. Även h ä r är några personer, i d e t t a fall fyra stycken, i färd m e d att placera S. Vincents k r o p p i en sarkofag. En eller tvä är klädda i liturgisk skrud, och en av d e m håller i sin b a n d ett krus, med vars innehåll han tycks avse att smörja helgonets döda k r o p p . De ikonografiska likheterna i dessa tvä fall är sä påfallande, att k n a p p a s t någon tvekan kan r å d a om att h u v u d p e r s o n e n i Vinslövs gravläggningsscen verkligen ocksä är S. Vincent. Ett p a r vid första anblicken obetydliga detaljer i Vinslövframställningen k a n ytterligare styrka detta a n t a g a n d e : 1. 1 m a r k p l a n e t bakom sarkofagens h u v u d ä n d e pä samma plats som strandlinjen i San Vincenzo urskiljs en kraftig våglinje, som kan vara en marklinje m e n som kanske antyder att begravningen i enlighet m e d legenden utförs vid stranden, d ä r helgonets k r o p p flutit i land. 2. Bland de spridda fragmenten pä Vinslövabsidens södra sida återfinns ett halsterliknancle föremål, vertikalt upprest. H ä r kan själva martyrscenen ha utspelats, även om, till skillnad mot förhållandet i San Vincenzo, scenerna i så fall skulle återgetts i kronologiskt fel o r d n i n g . 8 S. Vincent mäste alltså rimligen ha varit kyrkans titelhelgon. Fiir ett sådant a n t a g a n d e saknas långtifrån historisk g r u n d . S. Vincent kopplades, som ovan påpekats, samman m e d S. L a u r e n t i u s , liksom den förstnämnde diakonhelgon och martyr. D e n n e blev tidigt p o p u l ä r i N o r d e n och behöll sin starka ställning ä n d a fram till reformationen. Ät Maria och S. L a u r e n t i u s helgades domkyrkan i L u n d , m e n södra sidokapellet i samma kyrka invigdes är 1145 ät S. Vincent (jämte S. Albanus).'-' Detta kapell var försett med m å l n i n g a r på södra väggen, n u endast bevarade i dåliga akvarellkopior, utförda på 1830-talet, i samband med B r u n i u s ' restaurering av d o m k y r k a n . Såsom Carl N o r d e n f a l k 1 0 övertygande h a r visat, framställde m å l n i n g a r n a S. Vincents m a r t y r i u m frän förhöret inför ståthållaren Datianus till det ögonblick, då helgonets k r o p p kastas i havet m e d en kvarnsten b u n d e n vid halsen. Spär av d e n avslutande delen av helgonlegenden finns dock i n t e 6 Pietro Toesca, La pittura e la miniatura nella Lombardia, Milano 1912, s. 42 ff. På teckning (Annoni, Monument!) återgiven i Toesca, a.a. s. 45, framställs Kristus stående i inandorlan, en ställning som att döma av de bevarade mälningsresterna tycks vara tel återgiven. " En annan möjlighet är, att detla fält ägnats ät S. Laurentius och att kyrkan alltså haft två skyddspatroner, ingalunda ovanligt vid denna tid. Tanken att hela framställningen skulle avsett S. Laurentius måste däremot avvisas, eftersom hans gravläggning aldrig brukar framställas och vi f. ö. inte kan bortse frän de ikonografiska vittnesbörden i San Vincenzo. • Lunds domkyrkas nekrologium, utg. av Lauritz Weibull, Lund 1923, s. 90 ff. 10 Tidskrift för konstvetenskap 1941, s. 1 tf. 7 Smärre meddelanden 117 bevarade, men Nordenfalk antar, att en tredje bildracl innehållit en framställning av återfinnandet av S. Vincents döda kropp samt av hans begravning. Även på triumfväggen i Kaga kyrka i Östergötland har S. Vincent framställts, här i sällskap med de övriga två diakonhelgonen, S. Laurentius och S. Stefanus. 11 Denna nya tolkning av gravläggningsscenen och den anknytning vi därigenom fär till Lombardiet, ger oss en helt ny utgångspunkt för bestämning av målningarnas stilproveniens. Gestalterna i Vinslöv är stramt tecknade och deras slanka kroppar bär en klart byzantinsk prägel. Ansiktena är tecknade på ett mycket karakteristiskt sätt med länga näsor och stora ögon med starkt markerade ögonvitor. Denna byzantinism är alltför påtaglig för att man enbart kan hänföra den till den allmänna byzantinska påverkan, som utmärker romansk konst. En klar stilistisk frändskap föreligger i detta fall med de lombardiska målningarna, om än dessa är avsevärt äldre. Denna stilistiska tradition lever ju f. ö. kvar i Lombardiet under hela romaniken. Ikonografiska och stilistiska jämförelser ger alltså vid handen, att ingenting stöder det antagna intlytandet frän Frankrike. Betydligt säkrare paralleller återfinns i stället i det omräde, till vilket också den skånska provinsens relationer under noo-talet är väl dokumenterade, nämligen Lombardiet. Den utländske mästare, som utförde Vinslövmälningarna, kan alltså ha hört till den grupp av lombardiska konstnärer och hantverkare, som kom till Lund fr. o. m. 1130-talet fiir att medverka vid domkyrkobygget. Frägan om vidden av den direkta lombardiska influensen pä den skånska noo-talskonsten är ju omstridd, men diskussionen har hittills rört i första hand arkitektur och skulptur. I Vinslöv skulle vi finna belägg för att i åtminstone ett fall monumentalmåleriet mottagit direkt påverkan från den lombardiska konstkretsen. Mereth Lindgren Summary The author offers a new interpretation of a scene in the Romanesque murals in Vinslöv Church, Skåne, hitherto known as the Entombent. By comparing this scene with one in the Church of San Vincenzo, Galliano, Italy, the author shows that what is depicted at Vinslöv is a scene from the martyrdom of St. Vincent, a saint known from other churches in Skåne. The author draws the condusion that the painter was from Lombardy, from which part ot Italy other skillecl artists came to work on Lund Cathédral. It was formerly assumed that the painter was of French origin. Translated by Richard Cox 11 Inger Ahlstedt Yrlid, De romanska målningarna pä Kaga kyrkas triumfvägg. Fornvännen 1060, p. 27g.