Stenåldersboplatsen i Alby på Öland Königsson, Ebba Stina Fornvännen 34-46 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1971_034 Ingår i: samla.raa.se

Smärre meddelanden

Stenåldersboplatsen i Alby på Öland
Preliminärt meddelande
I oktober 1968 undersöktes på uppdrag av Kalmar läns museum en genom grustäkt liir husbehov skadad hällkista i Alby, Hulterstads socken, Öland. Kistan var konstruerad med stående sidohällar. Av täckhällar syntes inga spär. Den innehöll en dubbelbegravning, var orienterad i öst-väst med skelettens kranier i kistans östra ända, men den var i övrigt fyndtom. Dä sidohällarna togs bon, befanns kistan ha blivit nedgrävd genom elt mörkfärgat lager. En mindre provruta upptogs lör att lagrets beskaffenhet skulle kunna fastställas. Det visade sig vara rikligt flint- och benförande. Med anledning av detta sållades även det avbaningsmaterial från den påbörjade grustäkten, som alltjämt fanns pä platsen. Materialen frän provrutan och sällningen har bearbetats var för sig, och preliminära redogörelser för bearbetade benstycken och redskap av ben lämnas liksom redogörelse lör de artbestämningar av benmaterialet som genomförts. Samtidigt lämnas resultatet av en pollenanalytisk dateringsuiidcrsökning, vilken utförts pä material från själva boplatslagret i en vertikal serie genom detta. Boplatsen ligger pä Östra landborgen, som i denna del av Öland utgöres av /4ncyitu-vallen (Fig. 1). Såvitt nu är bekant, genom foslatkanering och nya undersökningar, ligger boplatsen förskjuten något distalt om vallkrönet i förhållande till den gamla stranden. Boplatsen förefaller ocksä ha en mycket begränsad omfattning. Söderut skärs den av en gammal grusgrop, nu övervuxen, och det är möjligt att utsträckningen av boplatsen i denna riktning ursprungligen varit betydligt större. Den av hällkistutgrävningen föranledda provundersökningen har nu följts upp med en systematisk grävning av boplatsen. Denna utgrävning sker som ett led i programmet tör forskningsgruppen »Ölands Stora Alvar», och den har genomförts i samarbete med länsarbetsnämnden som statligt beredskapsarbete. Enbart beträffande det arkeologiska materialet behandlas nägot av det under 1970 framkomna, mycket rikhaltiga fyndmaterialet. Det sker emellertid utan pretentioner pä fullständighet eller pä litteraturpenetrering, och har snarast karaktären av en informativ notis kopplad till beskrivningen av 1968 ärs undersökningsresultat.

Det arkeologiska materialet
I den avschaktade myllan samt i den upptagna provrutan framkom vid sållning en ansenlig mängd flinta. Denna har ej ännu genomgåtts i detalj, och några

Smärre meddelande
Fig. 1. Pä det arkeologiskt rika Öland är stenåldern förvånande illa känd. Endast några få grävningar kompletterat del måttligt givande löslMielsinalirialet. Viktigast av de undersökningar som ändå gjorts är B. Almgrens studier av boplatsen i Köping samt K. G. Petterssons undersökningar av tidigneolitiska gravar i Torslunda (Pettersson 1956). En nyligen företagen sonderings- och räddningsundersökning av en boplals i Skarpa Alby (I. Jansson, muntl. medd.) föreligger också. Pä kartan liar Alby-boplatsens läge samt de övriga nämnda platserna markerats, ^ncy/tu-sjöns gränsvall (streckad linje) och Litonna-havets (prickad linje) har även markerats, men på denna karta endast på östra Oland. — Extraordinarily lillie- is known about the Stone Age- nn lhe- arciiaeologically rich island of Öland, Only TORSILUNDA a few excavations have been carried out to supplement the . • SKARPA moderately rewaiding material of stray finds. T h e most important of these investigations are B. Almgren's studies of the settlement at Köping and K. G. Pettersson's investigations ot early Neolithie graves al Torslunda (Pettersson 1962). T o this should be adeleel a recently undertaken sounding and »rescue» investigation ol a settlement sili1 at Skarpa Alby (I. Jansson, ond communication). On the map the position ot the Alby settlement anel lhe other places mentioned have been marked. T h e ridge of lhe Ancylus Lake (broken line) anel the Litorina Sia (dolleel line) have also been marked, but 011 this map only in the eastern part of Öland.

35

••'
ALBYv-

redskap h a r hittills ej k u n n a t urskiljas. D ä r e m o t h a r det rikhaltiga benmaterialet visat sig innehålla åtskilliga bearbetade stycken, de flesta dock ej identifierade som feiremålsformer. Största intresset knyter sig till tjockänclan av en ljusterspets, bevarad till en längd av drygt 7 cm och med en största b r e d d av 1,7 cm. Den är av den fint a n d a d e typen, och det bevarade fragmentet h a r sju t ä n d e r (Fig. 2 Ci, 2 D). Ljustrets baksida iir konkav och d e n svagt konvexa framsidan h a r en inristad punkt- och sicksackornering (Fig. 3). E n något o r e g e l b u n d e n , närmast Cotstegsvis o r d n a d rad av p u n k t e r eller korta streck följer mer eller m i n d r e parallellt med den l a n d a d e sidan. Mot tjockänclan utvidgas mönstret till en triangel, uppbyggd pä den just beskrivna linjen. I n u t i triangeln förekommer flera streck, a n o r d n a d e i rader som är parallella med den av triangelns sidor, som ansluter sig lill tjockändans tvära avslutningsdel m e d parallell anpassning. U t m e d ljustrets a n d r a långsida iir en gles rad k o n a , tvärställda sicksackband. Ytterligare ett p a r Ijusterfragment framkom (Fig. 2 G, 2 H , 2 J och 2 K), även ele frän s m å t a n d a d e ljuster. I Statens Historiska Museum förvaras tvä hela och mycket välbevarade finlandaele ljusterspetsar av ben h ä r r ö r a n d e frän samma by som den nu undersökta boplatsen ligger i (SHM 10039: 283 och 10039; 282). De saknar emellertid båda o r n a m e n t (Fig. 4 A, 4 B, 4 C och 4 D).

36

Smärre meddelande

' • : » * *

m

*4

,*M

4>i.
• T - |

Fig, 2. Fyndmaterial han provundersökningen av Alby-boplatsen. A-B, kniv av ben. C-D, ljuster av ben. E, benstycke med repor. Detta stycke fär representera de många benbitar som visar spär av bearbetning, men där nägon föreinälsform ej kunnat identifieras. F, spels av ben. G—H och J-K, två fragment av finlanelaelc- ljustcrspetsar. - Find material from the experimental investigation of lhe Alby settlement. A-B, knife ol bone. C-D, fish spear of bone. E, piece ot bone with scoring. This tragiiii-nl must represent the many bone fragments which show traces of processing, but in which 110 object form could be ieleiuilu il. F, point of bone. G-H and J-K, two fragments ol Eine-tootbed harpoon».

Smärre meddelande
Fig. 3. Ornamentet på den fullständigaste ljusterspetsen. ornament on the most complcte fish-spear head. The

37

Ett annat benföremål värt att omnämna i detta meddelande är eu stycke som förefaller vara handtaget och en bit av bladet till en kniv av ben (Fig. 2 A, 2 B). Den är ca 16 cm läng. Den ena sidan är eggslipad och handtaget ligger väl i handen. Samtliga beskrivna föremål har framkommit i den provruta som upptogs, och de tillhör således boplatslagret. I maj 1970 återupptogs undersökningen av boplatsen vid Alby. Den verkar vara begränsad till ett ca 400 m 2 stort område, men fynd i omkringligg ande åkrar låter förmoda att en längre sträcka av Ancylus-vallen varit fläckvis bebodd under stenåldern. De fortsatta undersökningarna har givit ett rikt material av ben och flinta. Vid den preliminära genomgången av materialet i fält har iakttagits ytterligare Ijusterfragment, alla fintandade, ett med ornament, en kraftig benharpun liknande former från Stora Förvar (Schnittger och Rydh, 1940, exempelvis Pl. I: 12, 13, 14), tre »fågelpilar» i fragment, en »nätsticka», nägra stenyxor av limhamnstyp, cn trindyxa, tvärpilar, mikrospån samt nägot keramik av grovt gods delvis med enkel gropornering.

38

Smärre meddelande

B Fig. 4.' Några ljusterspetsar från Statens Historiska Museum av Intresse för Alby-boplalsen. A-B, SHM 10039:282, C-D, SHM 10039:283. Dessa båda har påträffats i Alby, Hulterstads socken. De liknar mycket i typen de Ijnsterspelsar som Alby-hoplatsen givit. — Some fish-spear heads from Statens Historiska Museum which are of interest in connection with the Alby site. A-B, SHM 11x139: 282, C-D, SHM 11x139: 283. Both of these were found at Alby, Hulterstad parish. In type they griailv rcsemble the fish-spear head yielded by the Alby site-.

Det osteologiska materialet
Det undersökta materialet består av 4 830 välbevarade fyndbitar av fast konsistens. Deras ytfärg varierar frän g u l b r u n t och g r å b r u n t till gråsvart och svart, inuti b r u k a r b e n ä m n e t mestadels vara gråvitt. I likhet m e d a n d r a stenäldersfynd från tanatocenoser (elöclsamhällen) av k ö k k e n m ö d d i n g t y p är större ben även i Alby-

fyndet primärt starkt sönderslagna. Fragmentstorleken understiger i regel i dm,
vanligen är d i a m e t e r n på bitarna ca 3,5—4 cm eller m i n d r e . Ett fåtal hiir märken efter ( h u n d ) b e t t . De flesta visar tecken pä u p p h e t t n i n g . En stor del är antingen ytligt eller helt igenom förkolnade. Vitbrända bitar iir emellertid sällsynta. U p p hettningsgraden tyder sålunda m e r på v i d b r ä n n i n g , dvs. stekta matrester, än pä

förbränning i öppen eld.

Smärre meddelande

39

Fig. 4. E-F, SHM 6799, Slagerstad, Stenäsa socken. Detta ljuster kominer frän samma trakt som Alby ligger i; ca tre kilometer skiljer de båda byarna åt. G-H, Källingmörc, Bredsätlra socken, SHM 6219. Ett exempel på en grovtandad ljusterspets, ännu ej påträffad i Alby. Samtliga föremål har publicerats av Äberg (1923). — E-F', SHM 6799, Slagerstad, Stenåsa parish. This fish-spear comes from the same district as Alby; a distance of about three kiloinetres separates the two villages. G-H, Källinginöre, Bredsätlra parish, SHM 621g. An example ot a coarse-loot hed fish-spear head, a type not yet found at Alby. All the objects were published by Äberg (1923).

På g r u n d av det starkt fragmentariska tillståndet h a r endast 1 259 bitar ( 2 6 % ) blivit n ä r m a r e identifierade som tillhöriga följande 37 d j u r a r t e r (18 däggdjur, 14 fåglar och 5 fiskar): 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. g. Människa, H o m o sapiens — 11 fynd, 2 individer Skogshare, L e p u s timidus — 4 fynd, 1-2 individer Ekorre, Sciurus vulgaris — 1 fynd Bäver, Caslor fiber — 1 fynd Vattensork, Arvicola terrestris — 26 fynd, minst 11 individer H u n d , Canis hipus t. familiaris — 1 fynd Skogsräv, Vulpes vulpes — 8 fynd B r u n b j ö r n , Ursus aretos — 4 fynd, 1-2 individer Skogsmård, Maries martes — 2 fynd

40
10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. 18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. 34. 35. 36. 37.

Smärre meddelande
Vildkatt, Fetis silvestris — 2 fynd Knubbsäl, Phoca vitulina — 1 fynd Vikaresäl, Pusa hispida — 57 fynd Grönlandssäl, Pagophilus groenlandicus — 4 fynd, 2 individer Gråsäl, Halichoerus grypus — 23 fynd obestämda sälrester, Phocidae indel. — 846 fynd Vildsvin, Sus scrofa — 7 fynd Kronhjort, Cervus elaphus — 6 fynd Älg, Alces alces — 7 fynd Tumlare, Phocoena phocoena — 19 fynd Smälom, Gavia stellata — 2 fynd Skäggclopping, Podiceps cristatus — 3 fynd Gräsand, Anas platyrhynchos — 1 fynd Ärta, Anas querquedula — 2 fynd (Berg)and, Aythya (amarila) — 2 fynd Knipa, Bucephala clangula — 3 fynd, 2 individer PSjöorre, Melanitta nigra — 1 fynd Prntgås, Branta bernicla — 1 fynd Sångsvan, Cygnus cygnus — 7 fynd Havsörn, Haliaeetus albicilla — 3 fynd Fiskmås, Larus canus — 2 fynd Tordmule, A ka tor da — 3 fynd Kråka, Corvus cornix — 2 fynd, 1 individ Stare, Sturnus vulgaris — 1 fynd Gädda, Esox lucius — 1 fynd Äl, Anguilla anguilla — 1 fynd Torsk, Gadus morlnta — 153 fynd Aborre, Perca fluviatilis — 2 fynd (Skrubb)skädda, Pleuronectes (flesus) — 3 fynd Obestämda fiskar (förmodligen torsk), Pisces indet. — 12 fynd

Från zoogeografisk synpunkt betraktat torde sångsvan, prutgäs, sjöorre och troligen också smålom och bergand bland de uppräknade arterna varit endast nordliga genomflyttare i området. Genomflyttare eller (vinter?)-gäst kan möjligen även den på Gotlands kalkbranter häckande tordmulen ha varit. Övriga arter kan ha tillhört Ölands hemmafauna, dvs. fortplantat sig där, vistandes pä ön antingen året runt eller enbart under sommarhalvåret (skäggclopping, ärta, fiskmås). Av stort intresse är fyndet av brunbjörn bland Ölands dåtida storvilt. Genom fynden pä Alby beläggs numera även vildkattens förekomst pä Öland. Sistnämnda art kan tjäna som indikator pä varmare klimattyp (med undantag för det atlantiskt påverkade Skottland överskrider vildkattens nordgräns numera icke den 54 breddgraden). Å andra sidan synes riklig förekomst av vikaresälen i Alby-materialet tyda på en kraftigare isbeläggning vid den aktuella tiden. Möjligen har hiir Strömförhållanden, särskilt rikligt med sötvatten i ytskikten, spelat större roll än temperaturen under vintrarna. Möjligen till samma orsak kan även förekomsten av grönlandssälen i fyndgodset frän Alby hänföras. Att

Smärre meddelande

41

denna pelagiska sälart, med sina yngelplatser i huvudsak vid den polära iskanten och drivisbältet skulle ha kunnat överleva det limniska Ancylus-itstdiet i Östersjön som relikt frän den arktisk-subarktiska tiden, är ur ekologisk synpunkt föga sannolikt. Troligen har arten invandrat västerifrån, när de sydliga förbindelserna med Västerhavet etablerades via Öresund och Bälten. Även andra notoriska saltvattensformer (gråsäl, knubbsäl, tumlare, tordmule, torsk och skrubbskädda) i Alby-fyndet torde ha hört till samma grupp av nya marina invandrare. Övriga vattenbundna arter i fyndgodset, med undantag för den inlandsvatten föredragande bävern, trivas bäde i sött och bräckt vatten. Skäggdopping och ärta är därvid sydliga arter och fordrar näringsrika eutrofa vattendrag med riklig utveckling av övervattensvegetationen (vass- och starrsamhällen). De hittills påträffade landdäggdjuren indikerar i sin tur välutvecklade skogar i Albys omgivningar, 1 synnerhet torde förekomsten av älg, björn, vildkatt och skogsmård tyda på skogarnas både omfattande storlek och slutna karaktär. Typiskt för mesolitiska förhållanden i den nordliga skogszonen är omständigheten, att husdjuren i Alby representeras enbart av hunden. Den har varit en medelstor form, av lapphundens storlek eller nägot därutöver (nedre rovtandens kronlängd är 21,3 mm). Av människorester kan de flesta, vilka tillhör ett spädbarn och har kommit fram vid sällningen av den jord som bontagits vid barläggning av kulturskiktet, pä grund av deras avvikande färg och konsistens tillskrivas en senare härkomst än kulturlagret. Däremot har man i det sistnämnda påträffat ett helt förkolnat kraftigt (manligt?) mellanhandsben, som enligt sitt bevaringstillstånd väl kan vara synkront med de övriga boplatsfynden. Huruvida även det kan räknas som matrest eller har blivit tillfälligt bränt, undandrar sig den zoologiska analysen. I likhet med ovannämnda barnrester mäste också rester av två starkt kulturbundna fågelarter, stare och kråka, frän sällningsjorden betecknas som sentida inslag i fyndgodset. Förhållandet mellan den dåtida människan och de i fyndgodset påträffade djurarterna kan på grund av artsammansättningen och resternas karaktär betecknas som sälfångst, jakt och fiske. Tyngdpunkten torde därvid ha legat på havssidan; inlandsresurserna synes ha blivit mindre utnyttjade. Salarna har bilelat det viktigaste bytet. Icke mindre än 73 % av samtliga identifierade rester utgörs av sälfynd. Dä vikaresälen därvid är överlägset dominerande, har man starka skäl att antaga, att säljakten ifråga huvudsakligen har bedrivits pä vinterisen. Diir blir denna sälart lättast tillgänglig eftersom den då är bunden till sina andningshål och yngellyor. Andelen av ungsälar (med största sannolikhet ungar av vikare) är i fyndmaterialct också påfallande stor. Att de övriga sälartcr, vilka vid sina ynglingstider är bundna till iskanten (gråsäl, grönlandssäl) eller har vanan att föda sina ungar pä den isfria stranden (knubbsäl), är sä relativt sällsynta, kan med stor sannolikhet här vara mer betingat av jaktsättet (och -tiden) än av artens utbredning. Vid sidan av salarna synes även tumlare, Östersjöns enda vanliga valart, har varit eftertraktad som jaktbyte hos Alby-borna. I motsats till säljakten torde jakten pä Himlaren framförallt ha bedrivits på våren eller senhösten då denna val i stora flockar brukar vandra in resp. ut i och ur Östersjön.

42

Smärre meddelande

Vid sidan av säl- och tumlarefängst synes havsfisket ha varit av största vikt för Alby-bornas proviantering. Samtidigt har man utnyttjat de vid Ölands kuster, isynnerhet under flyttningstider, förekommande ansamlingarna av vattenfåglar. 1 motsats därtill saknas fjäderviltet frän stränder och öppna inlandsbiotoper (vadare) samt skogar (t. ex. tjäder, orre) i fyndmaterialct hittills helt. Påfallande liten är ocksä landdäggdjurens/skogsviltets andel. Möjligen jagades de sistnämnda här överhuvudtaget mindre för köttets skull än för deras hudar, pälsar och ben. Det hårda benämnet hos rörben av älg och kronhjort (märkvärdigt nog saknas rådjursrester helt och hållet i Alby) har under mesolitikum allmänt varit en viktig och eftertraktad råvara för tillverkning av redskap, vartill de knottriga sä I benen icke lämpade sig.

Den pollenanalytiska undersökningen
Boplatslagret var vid provtagningspunkten 22 cm mäktigt. Det bestod av ett svart sandigt moigt material. En vertikal serie om 11 prover insamlades. Den har behandlats för pollenanalys enligt den gängse acetolysmetoclen, kompletterad med behandling med fluorvätesyra för att den minerogena jordartsanclelen skulle elimineras. I det senare preparatioiismomentet har proverna ej upphettats utan i stället lämnats i 30% HF under några dygn. Då analyspreparattillverkningen igångsattes, iakttogs alt materialet var mycket fattigt på mikrofossil, samt att det var starkt uppblandat med kolfragment. För att begränsa arbetsinsatsen till rimliga proportioner tillverkades därför 20 preparat av varje provnummer. Det totala antalet mikroskoperade preparat är sa ledes 220. En genomsnittlig mikroskoperingstid har varit ungefär en timme per preparat. Då det vid analysarbetet påträffade artmaterialet varit litet (Fig. 5) och graden av destruktion (Troels-Smith 1941, Jörgensen 1963, Königsson 1968 b) genomgående ligger över 90%, har det inte ansetts kunna vara försvarbart att rita upp ett normalt pollendiagram. I stället har valts att redovisa det fullständiga analysmaterialet som ett tabellariskt diagram. Inalles har 602 pollen frän träd och buskar påträffats och därtill 774 pollen från örter, inklusive sporer även från nägra kärlkryptogamer. Hela materialet uppgår således till 1 376 registreringar, varav emellertid 334 utgörs av pä grund av destruktion ej identifierbara enheter. Dä analysarbetet påbörjades, gällde det att försöka fä fram någon hållpunkt i dateringssyfte. Å ena sidan har det osteologiska materialet som helhet betraktat likhet med material från mesolitisk tid och i samma riktning pekar fynden av flera av benartefakterna. A andra sidan anger boplatsens Lige ovanpå Ancylus-\allén samt fiirekomsten av t. ex. torsk och äl i det osteologiska materialet en placering av boplatsen i Litorina-tid. Bland artefaktema pekar även fiirekomsten av tvärpilarna tidigast mot atlantisk tid och keramiken torde knappast vara äldre iin senatlantisk tid. Inget utesluter att boplatsen ändå har en tidig placering med sin huvuddel inom I.itorina-lkl. Fig. 5. Pollendiagram från boplalslagrct i Alby. — Pollendiagram from the settlement layer at Alby.

Smärre meddelande Ml
Provnummer ~JUNIPERUS _PINUS POPULUS SAL IX CORYLUS _BETULA ALNUS QUERCUS ULMUS ^RHAMNUS CATHARTICA TILIA ~_FRAXINUS Summa pollen från buskar och träd ~LYCOPODIUM SELAG0 ~_LYCOPODIUM ANNOTINUM LYCOPODIUM ALPINUM-COMPLANATUM-typ ~EQUISETUM POLYPODIACEAE exkl. PTERIDIUM PTERIDIUM CYPERACEAE exkl. CLADIUM CLADIUM ~GRAMINEAE RUMEX ACETOCELLA-iyp "POLYGONUM PERSICARIA-typ CHENOPODIACEAE CARYOPHYLLACEAE exkl. SCLERANTHUS SCLERANTHUS _RANUNCULACEAE exkl. THALICTRUM JHALICTRUM CRUCIFERAE ROSACEAEexM.POTENT-FRAG.Ayp.FILIP PCTENTILLA-FRAGARIA - typ FILIPENDULA POLYGALA
\HELSANTHEMUM

43

ERICACEAE LABIATEAE GALIUM ' COMPOSITAE TUBULIFLORAE ' COMPOSITAE LIGULIFLORAE ARTEMISIA Pollen, oidentifierbara p.g.a, sin destruktion Summa örtpollen och sporer Summa pollen och sporer ~BOTRYOCOCCUS "HYSTRIX" SPHAGNUM Provnummer

i MI-

44

Smärre meddelande

Den eventuella förekomsten av lind-pollen (Tilia) bedömdes vara det enda dateringskriterium, som kunde komma i fräga, särskilt som materialet är sä illa åtgånget pä grund av destruktion. Tilia-pollen är, liksom Alnus-pollen (al-pollen), visserligen ocksä angripban såväl oxidationsmässigt som via svamp- och bakterieaktivitet, men båda typerna kan identifieras även i utomordentligt medtaget tillstånd. De erhåller därigenom en klar tendens till överrepresentation i h ä n destruerat material (Königsson 1967). För det syfte, som denna undersökning haft, är en närvaro av Tilia-pollen i analyserna en tillräckligt säker företeelse för att medge ett definitivt ställningstagande till en datering i förhållande till Ti/w-kurvans start på Öland. Som framgår av diagrammet utgör Ti/ia-pollen omkring 5 % av den registrerade summan av pollen frän buskar och träd. Boplatslagret kan därför sägas ha tillkommit efter det att linden invandrat till denna del av Sverige. Den ökande andelen av Tilia (i förhållande till hela summan av lind-pollen) uppåt i diagrammet kan, men osäkert, knyta lagret till ett relativt tidigt stadium efter denna inv ändring. Den iakttagna tendensen är emellertid sä pass osäker, att det inte kan uteslutas, av pollenstatistiska skäl, att tidsplateringen kan förskjutas väsentligt framåt i tiden. TiVm-gränsen har pä basis av stora serier C 14 -dateringar placerats omkring 6000 RCy (Radiocarbon years) före Kristus i Skäne (Nilsson 1961, 1964) och i Blekinge (Berglund 1966). I Östergötland har Magnusson (1964) daterat gränsen betydligt senare, till c. 4500 RCy före Kristus. Under förutsättning att Magnus sons datering är riktig, bör man tänka sig T;7j'a-gränseii nägot retarderad pä Öland i förhållande till Blekinge och Skäne. Nägon säkert underbyggd tidpunkt kan emellertid inte uppställas fiir närvarande. Ancylusskedet kan betraktas som avslutat strax före 6000 t. Kr. pä mellersta Öland (Königsson 1968 a). Av de identifierade pollenkornen och sporerna kan nämnas en ovanligt starkt representation av Juniperus (enbuske) och Artemisia (malört), båda indikerande ljusa och öppna landskapsförhällanden i omedelbar närhet till provtagningspunkten. I kurvan för oidentifierade pollen ingår emellertid i några av analyserna betydande mängder pollen, som skulle kunna vara Artemisia-pollen. Bevaringstillständet utesluter emellertid inte, att även nägra andra typer skulle kunna ingå, till exempel pollen frän Alchemilla (daggkåpor) samt Aster-(nster) och /tc/ii7/e?n-(rölleka)-grupperna inom Compositae tubutiflorae. De mäste därför tyvärr hänföras till gruppen »oidentifierade pä grund av destruktion». Även i övrigt ger materialet emellertid ett intryck av att spegla ljusa och öppna förhållanden [t. ex. ströfynden av Polygala (jungfrulin) och Heliantheminn (solvända)] med ett visst inslag av ogräsflora. En vegetation pä en nutida öländsk strand skulle mycket väl kunna ge upphov till ett pollenspektrum liknande diagrammets. Detta talar för att boplatsen kan ha legat på själva den dåvarande stranden eller att denna i varje fall inte kan ha varit så värst avlägsen frän boplatslagret. Enligt äldre undersökningar motsvarar /IncryitW-vallens krön en nivå nägon eller ett par meter ovanför Ancylus-sfons medelvattenyta. De upplysningar som kan fäs ur nu öppna grustäkter i Ancylus- och Liiorina-vallarna pä Öland och

Smärre meddelande

45

Gotland ger emellertid snarast vid handen att vallkrönen mäste uppfattas som subakvatiska miljöer. För Albys del innebär detta att Licorma-havet kan ha nätt fram praktiskt taget till själva boplatsen ganska sent under Litorina-tid. Varken pollenstatistiska eller allmänt kvartärgeologiska skäl talar således mot en senare placering av boplatsen än till det tidiga Mastogloia-skedet strax efter Ancylus-i]öm upphörande eller till ett tidigt Lttorina-stadium. Ljusa förhållanden, troligtvis i strandmiljö, mäste i varje fall ha rätt omkring boplatsen, och ett alltför sent Liiorina-Etadium som tid för Alby-boplatsen framstår därför som mindre sannolikt. En närmare datering av boplatsen än till 8000—5000 före nutid kan således ej uppnäs enbart med hjälp av den använda kvartärgeologiska analysmetodiken. Ebba Stina Königsson, Johannes Lepiksaar, Lars-König Königsson

Summary
In 1968 a Stone Age settlement was discovered at Alby in the south-western part of the island of Öland, and a trial exeavation was carried out. Among the material from the exeavation are an ornamented fine-toothed bone harpoon and two fragments of such harpoons, as well as a knife of bone. The finds seem to indicate a Mesolithic settlement site. An osteological analysis of the extensive bone material (4,830 bone fragments) also points in the same direction. In the osteological material, seal bones, fish bones and sea birds' bones predominate. The pollen-analytical investigation cannot in any case exclude a låter dating and can not place the settlement site within limits doser than 8000—5000 B.C. In 1970 further excavations were carried out and these resulted in the considcrable accession to the find material. In the systematic investigation there was found some thirty further fine-toothed bone harpoons, a fairly complete harpoon, five stone axes (one round axe, the others being of Limhamn lype), some coarse potsherds wilh simple pit ornament, three slottecl bone points, as well as a large amoiint of flint material. The investigation at Alby is an important contribulion to our knowledge of lhe Stone Age on Öland, since previously only three investigations had been carried out, apart from the earlier one. Instead, our conception of Stone Age conditions 011 Öland had in the main been based on the study of stray finds.

Litteratur
Berglund, B., 1966: Late-Quatcrnary vegetation in eastern Blekinge, south Sweden. Ojiera Botanica. 12: 2. Lund. J0rgensen, S., 1963: Early Postglacial in Aamosen. I-II. Geological and pollenanalytical investigations of Maglemosian settlements in the west/.ialanel bog Aamosen. Danmarks Geologiske Undersogehe. II. Ra;kkc. Nr 87. Köbenhavn. Königsson. I.-K., 1967: Die Datierung von ballischen Ancylus-Lagcrn unter der höchstcn Ancyltis-Grcnuc auf Öland und Gotland. Geol. Fören. Forhandl. Vol. 89. Stockholm.

4<)

Smärre meddelande

1968(1: T h e Ancylus transgression in the Skede Mose area, Öland. Geol. l i v e n . Förh. Vol. 90, Stockholm. 1968 /): T h e Holocene history of the Great Alvar of Öland. Acta Phytogeographica Suecica. Vol. 55. Uppsala. Magnusson, E., 1964: Pollen-analytical investigation at Tåkern, Dagsmosse, anel the Neolithie settlement at Alvastra, Sweden. Sveriges Geologiska Undersökning. Ser. C. Nr 597. Stockholm. Nilsson, T., 19G1: Ein ncues Standardpollendiagrainm aus Bjärsjöholmssjön in Schonen. Kungl. Fysiogr. Sällsk. Handl. N. F. Bd 71. Nr 18. Lund. 1964: Stanilarelpeillendiagramme- 11111I C-Datieriinge-n aus dem Ageröds mosse im mittleren Schonen. Lunds univ. årsskr. N, F. Avd. a. Bd 59. Nr 7. Lund. Pettersson, K. G., 1956: Undersökning av hällkistor viel Torslunda på Öland. Fornvännen. Stockholm. Schnittger, B. & Rydh, H., 1940: Grottan Slora Förvar jui Karlsö. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Monografier, Stockholm. Troels-Smith, J., 1941: Geological dating of a reindeer antler hammer from Vedbacck. Acta Archaeologica. Vol. 12. K0benha\ 11. Åberg, N., 1923: Kalmar läns förhistoria. Södra Kalmar län. I. Kalmar.

Kejsarkronor på svenska vikingatidssöljor
F r å n yngre svensk vikingatid k ä n n e r inan några bronssöljor m e d ett m a n s h u v u d , vars h u v u d p r y d n a d länge givit mig intryck av att vara en efterbildning av en kejsarkrona; jag skall hiir med några ord presentera ett p a r sädana söljor. Fig. 1 återger en sölja, som inlevererades till Statens Historiska M u s e u m samtidigt m e d fynden från båtgrav X I I i Vendel, m e n o m vilken A r n e i publikationen om båtgravarna därstädes meddelar, att den »synes ha blivit funnen i fyllningen och torde vara av yngre d a t u m (vikingatid)». 1 Att den h ä r r ö r ifrån vikingatiden är oomtvistligt, då SÖljeramar av ifrågavarande form äro typiska fiir yngre nordisk vikingatid. Det egendomliga p a l m e l l l i k n a n d e u t s p r ä n g d övers) får sin förklaring, o m vi jämföra elet med elet frän det främre m i t t p a r t i e t u p p skjutande p a l m e t t a r t a d e u t s p r ä n g d pä t. ex. k r o n a n på den välkända bilden av den tysk—romerske kejsaren O t t o den I den store, fig. 2;'- en l i k n a n d e krona h a r på bilden hans gemål Edith. Statyn förefinnes på altaret i ett kapell i katedralen i Magdeburg. Palmet t formen pä söljan ifrån Vendel är nägot missförstådd, m e n g r u n d f o r m e n är otvetydig. O t t o regerade, som bekant, mellan åren 936 och 973. Man blir då även böjd att i h u v u d p r y d n a d e n pä m a n s h u v u d e t på söljan fig. 3 :i ifrån den av Gabriel Gustafson är 1886 undersökta grav 197 pä gravfältet Stolpe, Hj. och Arne, T. J., Graffältet vid Vendel ( = K . Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens monografier nr 3. Stockholm 1912), sid. 50 pl. XL fig. 15. - Schlumberger, G., Un empcrcur byiantin au dixiime siécle Xicéphore Phocas, Paris 1890, p. 579 tig. 3 Fornvännen 1909 sid. 186 fig. 11,
1