Om Södertäljeleden Damell, David Fornvännen 123-126 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1972_123 Ingår i: samla.raa.se Smärre meddelanden 123 (se Serning: Lapska offerplatsfynd frän järnälder och medeltid, Sthlm 1956, s. 85 f.). Ingen holkförsedcl pilspets finns dock i det samiska materialet. Är spetsen inte ändå av utländsk tillverkning — men i så fall varifrån? Eller iir den ett sent arbete — kanske med samisk anknytning? Inger Zm Inisson Summary In the summer of 1971 a pointed iron object with socket was found in Brännland distriet, Umeå in northern Sweden (Västerbotten's Museum, inv.no. 9495). Ii is 11.1 em long and 2.6 cm wide, and weighs 57 grammes. The lancet-shaped blade has hammered longitudinal horders. The general character of the object is thin and "tinny.". It is uncertain whether the object is a spearhead or an arrowhead. So far as is known 110 such objects are, however, found in Samian material. Was this object made outside Sweden and, if so, where? Or is it a late work — perhaps wilh Samian associations. Om Södertäljeleden Ett återkommande problem i samband med diskussionen om Birkas upphörande under 900-talets senare del har varit landhöjningsfrågorna kring den s. k. södertäljeleden. Vissa forskare har hävdat att leden uppgrundats långt före vikingatid och att Birkas upphörande ej kan ha att giira med dessa förhållanden.1 Senast har saken vidrörts av Björn Ambrosiani- i en uppsats med titeln »BirkaSigtuna—Stockholm». Ambrosiani relaterar den tidigare- diskussionen och ansluter sig med viss reservation till åsikten alt södertäljeleden varit segelbar in i vikingatid och att den under dess senare del uppgrundats varvid bätpassager blivit omöjliga.8 Nedan presenterade material löser ej ovannämnda problem men då del iir av viss vikt i diskussionen har det ansetts nödvändigt att bringa det till allmän kännedom. Under 1950- och 60-talen har väsentliga markingrepp företagits inom det centrala Södertälje, bl. a. pä båda sidor av den i NNV—SSö löpande Storgatan, vars sträckning ungefär torde ange den forntida södertäljeledens lopp. 1 samband 1 2 3 Granlund, E., 1930. De geografiska betingelserna för Stockholms uppkomst, Ymer, Ambrosiani, B., 1957. Birka-Sigtiina-Slockliolm. Elt eliskussioiisinliigg. lor. Ambrosiani a.a., s. 157. 124 Smärre meddelanden Fig. i. Karta över det centrala Södertälje. Det snedstreckade området anger r, m;skurvans sannolika utsträckning vid vikingatidens mitt. g miskurvan i övrigt markerat dess nuvarande läge och liar ej alls utritats längs kanalsträckningen. Renritning Dagmar Sjöholm. — Map ot central Södertälje. The hatched area Indicates tiu- probable 5-metre contour in tlie- middle of the Viking era. Otherwise tlie g-metre contour marks ils present situation anel has not been drawn at all along the channcl stretch. med dessa markingrepp, vilka bl. a. föranletts av flera varuhusbyggen, har geotekniska undersökningar företagits bl. a. i form av kolvborrningar, som här kortfattat skall presenteras. 4 Min redogörelse för markförhållandena följer Storgatan från Rådhuset i N, ' Hela det använda materialet har välvilligt ställts till mitt förfogande av civilingenjör SVR Greger Lilja, chef för GEO-Expcn Aktiebolag Solna. Förutom GEO-Expcrts undersokningat liar jag tagit del av undersökningar gjorda av Ingenjörsfirman Jacobsson & Widmark AB, Lidingö, Bjurströms Gentekniska Byrå AB, Lidingö, Svensk Geotektlisk Undersökning, Stockholm, AB Flygfältsbyrän, Göteborg, Orrje & Co. Stockholm saml Väg- och Byggnadsbyrån, Stockholm, Smärre meddelanden 125 vid vilket de nordligaste b o r r n i n g a r n a gjorts, och följer därefter g a t s t r ä t k n i n g e n mot S (se karta). I n o m kv R å d h u s e t h a r b o r r n i n g a r företagits inom hela t o m t o m r å d e t . Av intresse h ä r är endast s o n d e r i n g a r n a u t e vid Storgatan, som är tomtens lägsta del. H ä r h a r i 3 borrhål k u n n a t konstateras att ned till ett d j u p av 2-2,5 m frän n u v a r a n d e markyta pä ca 8,7-8,9 m ö. h. finns spår av kulturlager av grusig sand med tegelrester, vilket också uppvisar växtdelar i ett av b o r r h å l e n . H ä r kan m a n alltsä r ä k n a m e d en ursprunglig markyta pä ca 6-6,9 m "• b. Borrningar h a r ej gjorts i torget Ö om R å d h u s e t . I f. cl. kv. N e p t u n u s och Polstjärnan, dvs. u n d e r n u v a r a n d e Epahuset S om torget och Ö om Storgatan, h a r flera b o r r n i n g a r företagits. I ett borrhål nära h ö r n e t Storgatan-Gästgivaregatan h a r bl. a. konstaterats växtlämningar, irärester o. dyl. ner till ett d j u p av ca 0,5 m ö. h. Ett 60-tal m S cliirom h a r m a n i ett borrhål beläget nära Storgatan konstaterat förekomst av kulturlager n e r till ett d j u p av 1 m u n d e r schaktbotten för Epabygget dvs. 3 m ii. h. Längs hela V delen av dessa kvarter samt vidare mot S u n d e r varuhuset Kringlan h a r f. ö. k u n n a t konstateras fiirekomsten av ett mäktigt lerlager ( N V - S Ö ) , vilket dock ej kan sättas i säkert s a m b a n d m e d ett tidigare sund över platsen. Strax N om Garvaregatan, ett 25-tal m in frän Storgatan h a r vidare kulturlager konstaterats gä ner till en nivå belägen ca 5 m över n u v a r a n d e havsyta. Fortsätter m a n sä att m ä t a tjockleken på fyllnadslagret över lerkörteln u n d e r o v a n n ä m n d a varuhuset Kringlan finner m a n att det d ä r elet är som mäktigast gär n e r till ett d j u p av mellan 3,5—4,5 m ö. h. D e n n a nivå kan alltsä möjligen vara den ursprungliga m a r k y t a n , en sak som dock ej med full säkerhet k u n n a t fastsläs. Beträffande kvarteren mellan Kringlan och Saltsjötorget—Slussgatan har konstaterats förekomst av mäktiga dylager, vilka visar att en d j u p vik, en förlängning av Marens innersta del, trängt in mot Ekdalsgatan, rätt långt in i historisk tid. Slutligen kan n ä m n a s att inga säkra spår av vare sig kulturlager eller havsvik påträffats i kvarteren V om Storgatan m i t t e m o t varuhusen Kringlan och Epa. Sammanfattningsvis kan alltsä sägas att m a n kan konstatera en möjlig, ursprunglig marknivå i en linje frän Marens innersta del vid Slussgatan fram mot Stortorgets V del på mellan ca 3 - ca 7 m över n u v a r a n d e havsyta. Eftersom p u n k t e n ca 7 m ö . h . ligger nära den antagliga pasströskeln i g a t a n V om S:ta Ragnhilds kyrka 5 iir det rimligt att tänka sig ungefär samma nivå pä passp u n k t e n . Det h a r dä ej varit möjligt att passera u n d e r vikingatid dä den beräkn a d e nivån läg pä ca + 4 , 5 m o m k r i n g 950 e. Kr. 8 Nivån 5 m ö . h . slriicker sig tlotk in till o m r å d e t strax S om Stortorget förutsatt alt den hiir diskuterade ursprungliga m a r k n i v å n är den rätta. Då återstår en a n n a n möjlighet atl passp u n k t e n ej legat V om Kyrkan u t a n Ö om densamma o t h att det förmodade 3 6 Ambrosiani a. a., s. 156. Äse, L.-E. 1970. Kvartärbiologiska vittnesbörd om strandförskjtitningcn viel Stockholm under de senaste ca 4000 åren. Geologiska Föreningens Förhandlingar, vol. 92. Vid de pågående arkeologiska utgrävningarna inom Birkas forna hamnområde under ledning av docent Björn Ambrosiani har en pir på 5 m:s nivån kunnat hänföras till omkring 900 e. Kr. Författaren tackar Björn Ambrosiani för denna uppgift. 126 Smärre meddelanden sundet således svängt av från hörnet Gästgivaregatan—Storgatan mot NÖ över Stortorget mot den nuvarande kanalens N sträckning. Detta alternativ är dock enligt Ambrosiani helt omöjligt enär passpunkten Ö om kyrkan varit högre än V därom. 7 Det synes alltså som om pasströskeln vid Södertälje redan under vikingatid varit för hög för fri passage med båt. Det kan naturligtvis dock inte helt uteslutas att en smal ränna, vilken man ännu ej kommit i kontakt med vid borrningsarbeten, lett frän den vikingatida vikens innersta del vid Stortorgets SV hörn och vidare mot NNV förbi passpunkten. Här kan endast framtida provborrningar ge svar. En sak är dock klar. Ett drag vid Tälje har inte varit särdeles långt, högst 300-400 m, vilket med tanke pä vad man vet om dragslällen på andra häll är en kort släpsträcka. När uppgrundningen emellertid fortskred oeh dragsträtkan därigenom snabbt ändrades till kanske 1 km:s längd blev täljepasset mindre attraktivt. Detta bör ha skett under vikingatidens senare del och frågan rörande handelsvägarnas omläggning som en av orsakerna till Birkas upphörande kan således ej avskrivas. Visserligen kan här invändas att fartyg av koggtyp ej kunnat passera södertäljeleden överhuvud under vikingatid utan måste ha passerat nuvarande Stockholm. Även denna invändning kan dock avvisas med den motiveringen att merparten av sjöfarten pä Birka väl troligen gått pä inhemska kölar. Man har med andra ord använt en fartygstyp som väl lämpade sig för gäng i grunda vatten* oeh dragning på land om så behövdes. David Dumeli Summary The paper is a contribulion to the discussion as to whether the rise of the land level in the so-called Södertälje passage was one of the reasons for the detline of Birka during the tenth century. Some researchers have maintainecl that this channel was already silted up before the time of Birka and that the epiestion therefore has no relevance for the town's decline. The present survey shows, however, that by means of soil samples derived by clrilling from the centre of Södertälje it has been possible to establish the existence of a ditch which still almost linked the Baltic and Lake Mälaren at the beginning of the tenth century. There is thus much to indicate that the Södertälje passage was navigable for sailing boats of shallow draught up to the tenth century and that the progressive rise of the land level which then followed was a cause contributing to the abandoning ol Birka. 7 8 Ambrosiani a. a., s. 156. Almgren, B. 1963. Vikingatågens höjdpunkt och slut. Skepp, hästar och befästningar. Tor, se även A. Nordström, Södertälje siuds historia I, Forntiden, Stockholm 1968, s. 86-90.