En folkvandringstida kammargrav vid Torsätra Lamm, Jan Peder Fornvännen 81-89 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1973_081 Ingår i: samla.raa.se En folkvandringstida kammargrav vid Torsätra Av Jan Peder Lamm Den 27 maj 1970 invigdes Kungl. Svea Livgardes nya förläggningsområde i Kungsängen av HM Konung Gustaf VI Adolf. Inför regementets flyttning frän Sörentorp på Järvafältet hade Riksantikvarieämbetet utfört ett omfattande undersöknings- och dokumenteringsarbete j)å det blivande övningsområdet, som ligger inom HåboTibble och Västra Ryd socknar i Ujijjland (Ambrosiani & Mannersträle 1970). Genom Riksantikvarieämbetet undersöktes i detta sammanhang ca 250 fornlämningar, fördelade jjä fem lokaler. Det största undersökningsobjektet utgjorde gravfältet vid Torsätra i Västra Ryd. Detta gravfält med inventeringsnummer 80 bestod av drygt 200 gravar samt av ett bojilatslager. Efter totalundersökning kunde man konstatera att flertalet gravar tillhörde vikingatid men att också äldre anläggningar fanns — några av dessa daterbara redan till folkvandringstid (Riksantikvariens Årsberättelse 1968, s. 138 ff.). Fn av dessa äldre anläggningar tilldrar sig speciell ujipmärksamhet och föranleder delta meddelande. 1 Det är anl. 140 — en skelettgrav frän folkvandringstidens senare skede — jjeriod VI: 2 (fig. 1-2). Graven tillhör gruppen av de ganska sällsynta »kammaigravarna». Denna gravtyp synes i Norden börja uppträda redan under bronsålderns fjärde period (Almgren 1905, s. 22) för att sedan försvinna och inte äter kunna jiåvisas förrän under romersk järnålder. Frän folkvandringstid finns talrika belägg lör gravtypen men från vendeltiden iir de mycket få. Under vi1 kingatiden finns kammargravar i större antal t. ex. i Birka och Hedeby. Graven tycks vara plundrad, liksom så mänga andra anläggningar av denna typ. Detta antyder det mycket ofullständiga fyndmaterialet. Ofullständigheten kan emellertid åtminstone delvis ocksä bero på att graven dessutom skadats ned till anläggningsnivän vid byggandet av en sentid.1 smedja. Tiil följd liärav var anläggningen ej ens synlig före undersökningen. Graven bestod av en på markytan placerad stensättning, vars packning dock var så skadad att stensättningens form inte kunde avgöras. Under stenpackningen fanns en nu 0,4 m cljuj) nedschaktning, som var orienterad i sydväst-nordost. Dess ytmätt var 3,6 x 1,4 m. Nedgrävningen saknade markerad stenskoning men hade en fyllning av halvmeterstora stenar. Mellan stenarna fanns sandblandad mylla och spridda småStycken av sannolikt självkolat trä och bränd lera. I nedgrävningens hörn fanns stoljihäl av elrygl 0,3 m:s grovlek. De var markerade som utanlor hörnen utskjutande halvcirklar. Västra gavelns stolphål var ca 15 cm djupare nedgrävda än schaktet i övrigt medan östra gavelns stolpar grävts ned till schaktets botten, som här utgjordes av urberget. 1 nedschaktningen gjordes följande fynd: Silver, fig. 1: 5 Skålla av bleck med spär av förgyllning. Kalottformig. F 63. D 10 111111, H 3 111111. Till grävningsledaren fil. lic. Christian Mcschkc riktas ett varmt tack för tillstånd att publicera graven. • 735804 Fornvännen 1973:2 Brons, fig. 1: 4 2 häktespännen, starkt fragmenterade. Beslagen är av ca 1 mm tjockt bleck. Deras Fornvännen. Ärg. 68, 81-89, '07S 82 J a n Peder L a m m ^ ^ Fig. i. Fynd från kainmargravcn viel Torsätra. 1-2. Fragment av glasbägare. 3. Ringsölja av järn. 4. Häktespänne av brons. -,. Förgylld skålla av silver. Teckning av Ivan Roelcll. Ca 4/5. — Funilc aus dem Kammergrab bei Torsätra. 1-2. Fragmente eines Glasbechers. 3. Ringschnalle aus Eisen. 4. Agraffe aus Bronze. 5. Vergoldete Silbcrbuckel. vertikalt pålagd tråd. Glastjocklek ca 0,5 mm. F. 61. L 29 resp. 44 mm. Harts Obetydlig kvantitet, sannolikt av hartstätning- F 59. Slagg 2 obetydliga stycken. F 60. L 5 resjx 10 mm. Keramik Ca 0,05 lit. Frän kärl av grovt gods. Skärvonia förekom sjiritt i nedschaktningen. F56. Obrända ben Tandemalj från djurtänder. F 57. V ca 0,5 g. Brända ben 1 fragment. F 58. Som framgår av fyndförteckningen är gravinventariet mycket ofullständigt. Tack vare till tyjien bestämbara fragment är det ändå 1 illi äckligt för att ge viktiga upplysningar av kronologisk och social natur. Att utrustningen varit påkostad utöver det ordinära framgår av glasfragmenten och den förgyllda silverskållan. Glasskärvorna har ingått i en bägare av typ »Snartemo». översida visar svaga spär av ornamentik. Varje beslag synes ha varit försett med tvä bronsnitar med skivlormiga huvuden. Mellan beslag och nithuvuden kvarsatt vid j)åträffandet lextilfragment i tvä lager. Det övre lagret bestod av ett brickband, eventuellt med viggmönster, det undre av fyrskaftad kyjicrt. Färgen var nid brun och materialet ylle. F. 64-65. Beslagens L ca 25 mm, knapparnas D ca 9 mm. Järn, fig. 1:3 Ringspänne av rund ten med kolvformlga ändar och lorne av järn. F 62. 1) 72 mm, 1 5 mm — vid ändarna 7 111111. Tornens L 79 mm. Glas, fig. 1: 1-2. 2 gulgröna skärvor. Den stiirre är frän mynningspartiet, som synes ha haft en D av ca 109 mm. Mynningskanten är förtjockad och mäter ca 4 mm. Det andra fragmentet har en ca 3 mm bred ursprungligen Fornvännen 68 E n folkvandringstida kammargrav vid Torsätra 83 Denna typ av glaskärl förekommer under femte och sjätte århundradet av vär tideräkning inom ett vidsträckt västeuropeiskt spridningsområde. I Mälaromrädet har tyjien tidigare påträffats på Helgo och i tre gravar på Lovö (Holmqvist 1964, s. 284 ff., samt Lamm 1972). Sannolikt är bägaren ett importföremål frän Rhenområdet. Daterbara till folkvandringstid är också de enkla häktespännena. De är dessutom intressanta ur den synjjunkten att delar av de vid dem fastnitade textilierna bevarats tack vare utfällning av kopparsalter. 2a Förutom det faktum att inget av de övriga tyndföremålen är eldpåverkat utgör de bevarade tygfragmenten ett bevis för att vi här har att göra med en skelettgrav. Alla sjiär av skelettet är emellertid försvunna. Det enda obrända skelettmaterial som påträffades i graven var litet emalj från djurtänder — kanske utgörande de sista resterna av mera omfattande proviantoffer till den döde. Mer tidlös till typen är den stora ringsöljan av järn medan fragmenten av hartstätning ingår i vad som normalt brukar tillhöra ett folkvandringstida gravinventarium. Tyvärr är inget av föremålen av könsbestämmande karaktär. Bägaren och silverskållan indicerar emellertid anläggningens samhörighet med övriga som »stormansgravar» betecknade skandinaviska gravfynd frän folkvandringstiden. Att värdefullare föremål nu saknas i uppsättningen får möjligen anses bero på skövling i samband med byggandet av smedjan men sannolikt jiå plundring redan i forntiden. Att bränd lera och ett bränt ben förekom i gravgrojjens fyllning kan synas lättförklarligt med hänsyn till att en smedja stått -" Fragmenten har analyserats av fil. kanel. Margareta Nockert med följande resultat: A: 1 Brickband. Bandet har varit mönstrat, eventuellt med ett vigginönster. På fragmentets långsida finns två stygn för bandets fästande vid bottentyget (A: 2). Tråden lill sömmen är 2-tr, z-spunnen och s-tvinnad. Eventuellt har bandet vikts in mot baksidan. Trådtäthet: ca 48 tr/cm, z-spunnet garn, bredd: 2,3 cm. Stadkanter saknas. Vävt med minst 30 brickor. — A: 2 Kypcrlvävnad. Bindning: 4sk kypert, trådtäthet: varp (?) z-spunncn, 18 tr/cm, inslag (?) z-spunnet, 16 tr/cm, »it.lt 2,3 x 1,5 cm. på platsen. Emellertid har sädana förekomster tidigare konstaterats vid undersökning av andra kammargravar — t. ex. på Lovö. De kan där förmodligen ställas i samband med ceremonier i det tomma schaktet före gravsättningen. Upjsgörandet av reningseld och förrättandet av brännoffer kan ha utgjort inslag i sådana ceremonier. Av gravbyggnadens inre träkonstruktion återstod vid undersökningen föga mer än ett »avtryck» i leran. Det mest påfallande med det rektangulära gravschaktet var att det var så grunt och att det hade stolphål i alla fyra hörnen. En närmare diskussion av konstruktionens tekniska detaljutförande mäste jiå grund av det magra faktaunderlaget bli nog sä hyjiotetiskt. Så kan t. ex. träkonstruktionens ursjirungliga höjd ej fastställas, eftersom det inte klart kunnat påvisas om det största iakttagbara schaktdjujjet — 0,4 m — korresponderar mot en ursprunglig markyta. Nedgrävningens övre partier kan helt ha förstörts då smedjan byggdes. Ä andra sidan har i Danmarks by i Uppland — se tabellen s. 85 ff. — just så här grunda gravschakt observerats. Slutligen återstår möjligheten att träkonstruktionens översta delar nått upp över den ursprungliga markytan. Det är troligt att gravgropens sidor täckts av vågräta kantställda bräder. Iakttagelsen att hörnstolparnas konturer sköt ut som halvcirklar utanför nedgrävningens hörn gör det sannolikt att bräderna varit intappade i hörnstolparna. Sjiår efter något golv har inte observerais, däremot får man förutsätta att gravöppningen täckts med övertvärande trävirke. Pä detta tak är det troligt att en del av stensättningen vilat. Om det ursprungliga schaktdjupet ej varit stiirre än 0,4 m kan kammaren liksom fallet var med kammargravarna i Danmark sn snarast ha utgjorts av ett ramverk. Variationen i gravtyper är i Norden påfallande rik under järnåldern. Till de mera intressanta och sällsynta typerna hör kammargravarna. Att dessa får betecknas som särskilt intressanta beror pä att bäde själva gravtypen och uppsättningarna av gravFornvännen 68 84 Jan Peder Lamm & F62 • F63 4 BorreN + .q,51 F5T T ^ ~ ~ ~ ^ BorreNCURSÉRS) + ig 48 BorreN +t<^ig F58 F65 F64 , ' BorreN +ig,36 BorreN •t9,ftV( P6a £Vr>A • STOLPHÅL 0 BOTTEN +.9,.g Fig. 2. Planritning över kammargraven i Torsätra. — Grunelriss ele-s Kaminergrabes bei Torsätra. 1 M gods kan fogas in i ett kontincntaleuropeiskt sammanhang och till dåtidens ledande skikt i samhället. Med begreppet kammargrav brukar i den svenska arkeologiska litteraturen avses en gravanläggning med inre träkonstruktion avsedd som förvaringsrum för den döde med gravgods. Termen används ibland analogt med begreppet kista. Den enda rimliga möjligheten att skilja de bägge företeelserna åt torde enligt min mening vara att som kriterium använda alternativen om det gäller en på jilatscn (i gravschaktet) timrad fast konstruktion eller en portabel sådan. I det förra fallet kan man tala om kammare, i det senare om kista.2" Det nordiska beståndet av kammargravar är ännu litet och fördelar sig kronologiskt över en mycket läng tidsrymd. Dessvärre är det ocksä sä ofullständigt publicerat att det är nästan omöjligt att i detalj jämföra de olika anläggningarna och deras inventarier. Först när materialet blivit tillgängligt för genomarbetning kan mera påFornvännen 68 litliga jämförelser göras och regionala och/ eller kronologiska skillnader säkert påvisas. För närvarande är t. ex. en finindelning baserad på de inre träkonstruktionerna omöjlig att genomföra. För att orientera om det skandinaviska beståndet av kammargravar har jag upprättat tabellen s. 85 ff. och utbredningskartorna fig. 3. Här redovisas det av mig kända beståndet av kammargravar äldre än vikingatid. 3 De senare är flera till antalet. Särskilt kända är som nämnts de frän Birka och Hedeby. Av tabellens kommenterande del framgår att olika byggnadsförfaranden kommit till användning vid uppförandet av de inre träkonstruktionerna »kamrarna». Representerade är sålunda både skiftesverk och knuttimring. Vidare finns inget allmängiltigt mönster för hur kamrarna placerats i förhållande till ur-1' Definitionen bygger närmast på av professor Greta Arwidsson muntligen framlagda åsikter. • Redovisningen skulle kunna fullständigas genom en noggrannare genomgång av främst det danska materialet frän romersk järnålder. Jag syftar elä framförallt pä den rika gruppen av jylländska gravanläggningar med spär av inre träkonstruktioner (Lysdahl, 1971 s. 92 f.). En folkvandrings!iila kammargrav vid Torsätra Data beträffande gravschj iktet c TJ bo 85 T3 n DC C Längd Bredd a, 3 Q1 c -C c ifl -c v 'u ,5P B i2 « J= C K3- Fyndort SVERIGE Bohuslän Kville sn L:a Jored Hälsingland Norrala sn Borg Medelpad Attmar sn Attmar Selånger sn Högom Timrå sn Skyttberg Tuna sn Rännö Skåne Simris sn Simris G54 Trollenäs sn Gullarp 5 0 1 1 3 B D -a c .S j3 I Anmärkningar 3,0 1,4 1,9 NO-SV NO o* 400 19 1816 anl på urspr markytan, skiftesverk SHM 314, Sällström 1942 5 2,7 1,3 1,4 N - S N ö" 500 t 1960 under hög med kärnröse, trol anl ungef på urspr markytan, Varenius 1961 1 fd rom 5.o 2,0 1902 »en liten fyrkant, timrad af grofväxt tall», SHM 13925:21, Slomann 1948 Ö-V 1,1 V N V - e ? 500 sd fvt 1949- enl Janson trol knuttimring, I95 1 Janson & Selling 1955 1954 igio SHM 25518:!!, Selingc 1969 SHM i4276A:i, Selinge 1969 oso 3.3 >,4 o.7 Ö - V e?? fd fvt 3.' 2.5 1,0 NN V SSO 1,5 N O SV NN V < S sd 300 t 200 t 300 t I 949~ inga hörnkonstr bevarade 1951 L U H M 29155:543-4, Stjernquist 1955 NO t? 1945 enl Arwidsson gravkammare med kista. Kistan ca 0,7 x 2,0 m SHM 28729: 1, Magnusson 1946 16 Södermanland Toresund sn Salby Uppland Alsike sn Tuna G 14 Altuna sn Fröslunda 3,0 1,6 1,45 O N O VSV 500 1971 stolpar i de fyra hörnen undersökn av P. O. Ringqvist 2,2 1,0 1,3 NV-SO NV ö" sd 500 t sd 300 t 1928 SHM 20061, Arne 1934, Arrhenius 1968 193g trol skiftesverk, stolpar i de fyra hörnen, SHM 22463, Sällström 1942 uppgifter från grävningsledaren A. Sjöberg rekt nedgrävn m spår av träkonstr 1970 rekt nedgrävn m mörkfärgade spår av träväggar 1970 rekt kammare m bevarade träkonstr: sidoplankor o fyra hörnstolpar 1970 3,0 1,5 1,6 NS o" Danmark sn Danmark by G 15 2,5 1,5 0,4 N N V SSO G 17 3,0 1,8 0,4 V N V G 46 3,0 1,0 0,3 fvt fd 400 t fvt oso VNVoso Fornvännen 68 86 Jan Peder Lamm Data beträffande gravschaktet fl sr a -a t» c Fyndort G 47 G 79 J :fl °J ui t -a < = .5 « C -a bo C ,M — •8 a 3 T) U g fl 3.S NNVSSO C .O a c B c •J-c B •o c 5 • J ^3 J B :0 Anmärkningar rekt kammare m frag rester av träkonstr: sidoplankor o hörnstolpar mörkfärgning efter sannolik vägg Damell & Modin 1971, s n 8 f skiflesverk? SHM 20724, Arwidsson 1948 U M F 5920, Tjernberg 1948 2,0 o,8 0,4 fvt 1970 1970 2,5 0,2 N O SV 6* o* fvt Gl.a Uppsala sn Fullerö 4.5 2,3 i,o N N V SSO Valsgärde 2,5-2,0 0,9 VNVG 20 OSO 3.° Lovö sn Viken G i G 3 G i2 Litslena sn Tibble Skuttunge sn Skuttunge by Tensta sn Gödåker G7 G 8 G 22 400 fd 400 t 500 500 400 t sd 300 t sd 300 t 100 t sd 100 t 300 500 1934 1947 4,2 1,5 o,8 N-S 4,0 2,0 0,8 N N V SSO 3,4 1,5 0,9 Ö - V ej o* 1960 1961 1964 1873 v? (J o" skiftesverk? Trol stolpar i hörnen o mittpå långsidorna SHM 29401: 1, Arwidsson 1962 inga spår av hörnstolpar SHM 29401:3, Arwidsson 1962 SHM 29401: 12, Arwidsson 1968 »lemningar af kista af trä» SHM 5089, Salin 1896 träkista? under rekt stensättning SHM 18675, Arbman 1932 SHM 15368, Ekholm 1925 knutlimrad enl Ekholm, SHM 17698. Ekholm 1925 SHM 17698, Ekholm 1925 stolphål i hörnen, SHM, Årsberättelse 1968 12 13 0,7 Ö-V v? N o* 1927 14 3,0 > 4,0 1,2 0,9 N-S N-S N-S ö" o" 1915 1925 1925 1967 N 15 17 Väslra Ryd sn Torsätra 3,6 Västmanland Badelunda sn Tuna 3,0 Östergötland Östra Eneby sn Fiskeby G 343 DANMARK 1,4 0,4 N O SV 1,0 N V - 300 so fd rom 1952- »traces of a kind of wooden 1953 coffin», Stenberger 1956 1952 SHM 24569, Lundström 1970, s 40 18 26 Bornholm Norre Sandegård 2,3 ' , 6 0,6- N - S G 397 o,9 G 426 0,9 N - S Djursland Brorup Skovgård 3.0 2,0 N N $ 9 600 t 600 t 1948- »breite Plankenkiste oder kleine 1951 Kammer», Becker 1953 1951 Becker 1953 25 Ö-V 1968 Andersen 1969 Fornvännen 68 En folkvandringslida kammargrav vid Torsätra Data beträffande gravschaktet TJ bo G C 87 1 T3 bo ingd -edd i5 *c jup C c bo c c Jä :0 G •O C C c Uft OJ e Anmärkningar '2, Fyndort NORGE Buskerud Saetrang Veien Norderhov Vestfold Hedrum Vestrum hi n Q .a 0 'u K il 0 :0 c Dl c B 23 3,8 1.3i.9 N-S e? + sd 300 t ? 1834 »vel den eldste tommerkonstruk tion vi har i Norge» Slomann 1959 Hougen 1929,5 112 »teltlignende kammer», Hougen 1929, s 116 < J sd 300 t sd rom 1824 24 Skandinaviska skelettgravar med inre träkonstruktion »kammat-gravar». Jfr kartan fig. 3. Förkortningar: fd/sd = förra resp. senare delen av rom/fvt= romersk järnålder resp. folkvandringstiel LUHM = Lunds universitets historiska museum SHM = Statens historiska museum UMF = Museet för nordiska fornsaker vid Uppsala universitet. — Zusanmienstellung skand inavischcr Skelettgräber mit Holzeinbauten „Kanimergrabcr". Vgl. Karte Abb. 3. V erkurzungen fd/sd = friihercr bzw. späterer Abschnitt der rom/fvt= römische Eisenzeit bzw. Völkerwanderungszeit sprunglig marknivå. Vissa gravar har varit täckta av hög, andra med en stensättning. Stora variationer har också funnits beträffande kamrarnas mått. Somliga har varit mycket tränga, andra så rymliga att de även rymt en separat kista för den döde — därmed anknytande till ett förhållande, som var vanligt på kontinenten. Torsätragraven är endast en av ett flertal kammargravar, som under de senaste åren kommit fram i Mälardalen-Fyrisleden. Som belyses av utbredningskartan framstår denna region nu mycket klart som en tätbygd för ett smalt socialt framstående skikt som tillämjjade detta gravskick. De jiå kartan och i tabellen redovisade gravarna har en tämligen vid kronologisk latitud. Särskilt måste betonas att kartan endast upptar kammargravar enligt den givna definitionen, inte den tids- och typmässiga fördelningen av detta material. Eftersom undersökningsintensiteten varit högst varierande inom olika delar av Skandinavien inskränks spridningsbildens värde ytterligare. Så mycket framgår dock klart, att kammargravar från romersk tid ännu ej jiåträffats norr om Dalälven men i övrigt förekommer spridda över hela det skandinaviska omrädet. Folkvandringstida gravar förekommer däremot med en påtaglig koncentration till östra mellansverige och ett jrarti av norrlandskusten. Det står klart att man skulle få ett mycket mera differentierat underlag för ett studium av den sociala miljö till vilken kammargravarna hör om också andra likvärdiga gravtyper fördes in i diskussionen. Jag tänker här på ett komjjletterande material från brandgravar men framförallt på det mycket rika norska beståndet av stenbyggda gravkammare. Dessa som i litteraturen ofta kallas för hällkistor anknyter mycket nära till de här behandlade kammargravarna. Ibland går likheten så långt Fornvännen 68 88 Jan Peder Lamm att inre träkonstruktioner har kunnat konstateras också i dessa gravar. Mera ingående jämförelser med de norska anläggningarna är emellertid ännu svåra att göra eftersom materialet knajjjjast alls tagits upji till studium sedan Sheteligs pionjärarbete av år 1912. Det är i detta sammanhang glädjande att veta att önskvärdheten av en modern systematisering, som tar hänsyn till gravsedens olika element nyligen påpekats från norskt håll (Naess 1972). Genom en sådan omprövning j)å grundforskningsplanet skulle direkta jämförelser mellan olika regioner bli möjliga att göra i en helt annan utsträckning än vad nu är fallet. Fig. 3. Skandinaviska skeletigravar med inre träkonstruktion >kammat-gravar», jfr tabellen nd, 85 ff. — Skandinavische Skelettgräber mit Holzeinbauten. Vgl. Tabelle Seite 85 ff. Litteratur Almgren, O., 1905. 'Kung Björns hög» och andra fornlämningar vid Haga, KVHAA Monografier 1, Stockholm. Ambrosiani, B. & Mannersträle, C.-F., 1970. Kungsängenfältets kulturhistoria, broschyren Kungl. Svea Livgarde Kungsängen, Slockholm 1970. Andersen, S. H., 1969. Guldring og Sporer, Skalk, Ärhus. Arbman, H , 1932. Tvä främmande inslag i vår äldre järnålders keramik. Fornvännen. Arne, T . J., 1934. Das Bootgräherfeld von Tuna in Alsike. Stockholm. Arwidsson, G., 1948. Valsgärdc — Fullerö, Tor. — 1962. Lovöbor med kontinentala förbindelser på 400-talet, Proxima Thule, Hyllningsskrift till H.M. Konungen den 11 november 1962. — 1968. De förhistoriska fynden frän Viken på Drottningshohns mark, Fyra Mälarsocknar VII, Stockholm. Becker, C.-J., 1953. Zwei Frauengräber des 7. Jahrhunderts aus N0rre Sandegaard, Bornholm, Acta Archaeologica XXIV. Damdl, D. & Modin, M., 1971. Uppdragsverksamheten (UV). I KVHAA:s årsbok 1971. Ekholm, G., 1925. Gravfältct vid Gödåker, En preliminär redogörelse, Fornvännen. Fornvännen 68 Holmqvist, W., 1964. Summary concerning Glass, Excavations at Helgo II, Report for 1957-1959, Stockholm. Hougen, B., 1929. Trekk af 0stnorsk romertid, Universitetets Oldsaksamlings skrifter, Bd. II, Oslo. Janson, S. & Selling, D., 1955. En stormansgrav från Högom i Selånger sn. Från stad till bygd, I, Medelpad, Sundsvall. Lamm, J. P., 1972. Undersökningar på Lovö, 19581966, Arkeologiska rapporter och meddelanden från institutionen för arkeologi, särskilt nordeuropeisk. Nr 1, Stockholm. Lundström, P., 1970. Gravfälten vid Fiskeby i Norrköping I, Studier kring ett total undersök t komplex, Uppsala. Lysdahl, P., 1971. Vendsyssel som lokalgruppe i aeldre romersk jernalder, Brudstykker. Holger Friis tilegnet på firsårsdagen r y oktober 1971. Historisk samfund for Vendsyssel 1971. Hj0rring. Magnusson, M., 1946. Two skeleton graves from the Roman Iron Age produced at Gullarp no. 5, Trollcnäs parish, Meddelanden från Lunds universitets historiska museum. N;css, J . R . , 1972. Some Rctlcctions on the Study En folkvandringstida kammargrav vid Torsätra of Burial Customs in Norway, Norwegian Archaeological Review, Vol. 5, No. ). Salin, B., 1896. Ett järnäldersfynd frän Uppland. KVHAA :s Månadsblad. Stockholm. Selingc, K. G., 1969. Fornlämningar i Medelpad. Ekologisk, rumslig och kronologisk gruppering. Otryckt licentiatavhandling, Stockholms Universitet. Shetelig, H., 1912. Vestlandske Gräver fra Jernalderen, Bergens museums skrifter, no. II. Slomann, W., 1959. Sa?trangfunnet, Hjemlig tradisjon og fremmede innslag. Norske Oldfunn IX, Oslo. Stenberger, M., 1956. T u n a in Badelunda, A Grave 89 in Central Sweden with Roman Vessels, Acta Archaeologica XXVII. Stjernquist, B., 1955. Simris, On Cultural Connections of Scania in the Roman Iron Age, Acta Archaeologica Lundensia. Sällström, F., 1942. Lilla Jorcd-fyndcts gravanläggning, KVHAA:s handlingar 55, Antikvariska studier I, Stockholm. Tjernbcrg, A. M., 1948. Valsgärdc 20, Tor I. Varenius, C , 1961. En stormansgrav från Norrala, Hälsingerunor, Bollnäs. Årsberättelse 1968. I Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademiens årsbok 196S, Stockholm. Ein Kammergrab der Völkerwanderungszeit bei Torsätra Der Verf. beschreibt ein Kammergrab der Völkerwanderungszeit bei Torsätra, Ksj). Västra Ryd, Upjjland, das 1967 untersucht wurde. Ahnliche Grabkammern mit verschiedenen Varianten von Holzcinbauien kennt man auch auf dem europäischen Kontinent, u. a. im Bereich der Reihengräberzivilisation. Das Grab wird in seinen skandinavischen Zusammenhang gesetzt, wobei sämtliche bekannte nordische Parallelen herangezogen und kartiert werden. Der Verf. weist auf die Schwierigkeiten hin, die bis auf weiteres bei einem Versuch relevanter Vergleiche mit dem nahestehenden Material der zahlreiehen norwegischen Steinkammergräber der römischen Eisenzeit und der Völkerwanderungszeit bestehen. Die Nolwendigkeit einer zeitgemässen Systematisiernng der verschiedenen Elemente des Grabbaues und der Grabsitten wird hervorgehoben. Durch eine solche Oberpriifung des Materials auf der Basis der Grundforschung werden Vergleiche zwischen den verschiedenen Finitlgebieten wesentlich erleichtert. Fornvännen 68