En festsal på Helgö : replik till F. Herschend rörande en artikel i Fornvännen 1974/1 Holmqvist, Wilhelm Fornvännen 1974 69), s. 165-167 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1974_165 Ingår i: samla.raa.se

En festsal på Helgo Replik till F. Herschend rörande en ardkel i Fornvännen 1974/1

Herschends kritik är så fylld av självtillI Fornvännen 1974, s. 14 ff. har F. Herräcklighet och hållen i en så överlägsen ton schend skrivit en artikel under rubriken »I det arkäologiske hus». Man frågar sig vilka att man häpnar. Att den sedan är genomavsikter som kan dölja sig bakom denna. syrad av illvilja mot andra arbetare i facket Redan från början slås man av det egen- gör inte saken bättre. Om hans kritiska medomliga förhållandet att författaren går in toder skall anses representativa i dagens på litteratur, som han ej har kunnat an- läge måste det vara illavarslande för den vända. I regel brukar det ju i vetenskapliga unga arkeologiska generationen. sammanhang tvärtom vara så att man citeHär nedan vill jag söka belysa hans nu rar den litteratur man verkligen använt fcir aktuella framställning på några punkter. den egna bearbetningen. Herschends me- Men först några allmänna tillrättaläggantod skulle leda till oanade konsekvenser. den. När Helgöundersökningen tog sin börNåväl, man väntar sig nu att skildringen trots detta skall ge någon inblick i utgräv- jan sommaren 1954 saknade man i stort ningen av forntida husgrunder, men detta sett erfarenhet beträffande undersökningstannar vid de mest torftiga föresatser. I ar av järnåldersboplatser på Sveriges faststället övergår författaren till ett angrepp land. Miljön och de tekniska förutsättningpå den litteratur, han inte kunnat använda, arna för en väl dokumenterad undersökdvs. de publikationer som jag och mina ning pä Helgo var dessutom de mest medarbetare utgivit rörande Helgöunder- komplicerade och sämsta tänkbara. Fornsökningen. Han ställer dessa i relation till lämningarna var belägna på en stenig mode utgrävningar, som bedrivits i Eketorp ränsluttning, sedan lång tid tillbaka bevuxpå Öland och där han själv har medverkat. en med grovstammig barrskog. KulturlagSyftet med artikeln står nu genast klart. ren var tunna och genom den långvariga Herschend har velat utnyttja Fornvännen bebyggelsen ofta omrörda, vilket i flertalet till reklam för Eketorpsundersökningens fall uteslöt möjligheten att upprätta någon höga standard i jämförelse med det usla stratigrafi med anspråk på giltighet. grävandet på Helgii. Det står hell uppenAllt detta står omtalat i våra publikatiobart att han vill tillfoga Helgöundersök- ner, men för sina egna syftens skull omtaningen så stor skada som möjligt, och jag las det inte av Herschend. Mycket av hans har ansett det oundgängligen ncklvändigt kritik skulle nämligen därigenom ha varit att ingå i svaromål. ett slag i luften. De sensationellt rika fynden på Helgo Herschends metodik vid sitt angrepp är av en art, som hittills varit ovanlig i veten- ställde oss redan från början i den situatioskapliga sammanhang men som påträffas i nen, att vi i en eller annan form måste göra vissa av dagens politiska kretsar samt även i dem tillgängliga för forskningen. Vi beslöt massmedia. Metodiken går ut på att plocka då att snabbt ge ut preliminärt bearbetade ut detaljer och sammanställa dessa på det »reports», medan den definitiva bearbetsätt som kan främja ens syften. Samtidigt ningen med tiden skulle inflyta i en annan fortiger man och utelämnar allt som kan serie. Denna disposition har kommit att förändras något, men grundtanken tala i annan riktning.
Fornvännen. Ärg. 69, 165-167, 1974

166 Wilhelm Holmqvist kvarstår. Jag kan således upplysa Herschend att bl. a. byggnaderna på Helgii och deras funktioner är under specialbehandling. Därvid kommer det att göras flera revisioner av tidigare publicerade »reports». Vid de fortsatta grävningarna har vi nämligen skaffat oss allt bättre erfarenheter, vilket även ger oss nya aspekter på de äldre partierna av grävningen. Vi startade sålunda tämligen okunniga - må Herschend förlåta oss detta men nu har vi lärt oss bättre. En sak vill jag dock påpeka, nämligen att vi redan från början gjorde områdena mellan husgrunderna till föremål för lika omsorgsfull utgrävning som själva husgrunderna. Vi gick därvid ett steg längre än Stenberger vid sin utgrävning av Vallhagar på Gotland, där enbart husgrunderna undersöktes. I själva verket tillfördes genom vårt sätt att gräva arkeologien ett betydande nytt material jämte nya arkeologiska aspekter. Vi har noggrant redogjort för detta i våra »reports», men det förtiges givetvis av Herschend trots det att han själv så ivrigt ordar om samma sak beträffande Eketorp. Hans subjektivt vinklade framställning är här helt uppenbar. Hans avsikt mera att skada Helgöundersökningens anseende är att tjäna den arkeologiska forskningen framträder även på en annan punkt. Han kastar sig sålunda över ett på Helgo utgrävt område mellan foundation IA och foundation V. Läsaren får det intrycket att han här företagit en lusgranskning, och hans ironiska och överlägsna framställningssätt firar triumfer. Men han nämner inte att just detta område utsatts för modern åverkan i form av en väg, som nära nog totalt spolierat de äldre kulturskikten. Därav den dåliga dokumentationen. - Så dålig som Herschend vill göra gällande, är den dock inte. Han påstår där bl. a. att det inte råder någon korrespondens mellan planer och profiler och jämför särskilt profil vid 16 m. Denna anmärkning får helt och hållet tillskrivas Herschends bristande läskunnighet och bristfälliga studium av våra publiceraFomvännen 69

de planer och profiler. Han hade bara behövt studera dessa litet närmare, särskilt pl. 75, for att få nödiga uppgifter. Till sist vill jag gå in på frågan om festsalen pä Helgi). Läget är följande: På en centralt belägen terrass inom en byggnadsgrupp omfattande mer än 15 enheter påträffades en osedvanligt stor mängd glasskärvor av bägare och skålar. Dessutom hittades ett 20-tal små guldbleck med figurframställningar, och även fynden i övrigt var såväl inånga som av hög klass. Kort sagt, det område, där alla dessa fynd påträffades utmärkte sig framför alla de övriga på ett bestämt och avgörande sätt. I min enfald råkade j a g rubricera denna plats som festsalen i ensemblen och tänkte givetvis därvid på den vanliga företeelsen att den finaste utrustningen i ett större differentierat byggnadskomplex lillhör den enhet där man möter sina gäster till fest. Jag förstår inte varför Herschend ondgör sig över detta och på vilka grunder han stckler sin hårt uttalade förkastelsedom. Han säger bl. a. följande: »Knuste glas och guldgubber er ikke nödvändig - og långt fra tilsträkkelig — grund til at kalde hvad som helst for 'a banqueting hall'.» Nu är bevarade forntida festsalar något ytterst sällsynt, och jag vet inte om Herschend har grävt ut några, som kan ha varit mönsterbildande även för Helgo. Han kunde i så fall ha uppträtt mindre övermaga och helt lugnt meddelat detta. Nu döljer det sig i stället en liten extra elakhet i de citerade raderna. Han talar om att »kalde hvad som helst . . .», dvs. han vill därmed antyda att platsen för de ifrågavarande fynden inte skulle vara en byggnadslämning. På den punkten måste man i så fall starkt ifrågasätta hans omdöme och iakttagelseförmåga. Platsen är nämligen med konst terrasserad, den omges av stenrader och fundamentrännor samt har ett stort antal stolphål, härdar o. dyl. Man torde kunna räkna med åtminstone tre byggnadsperioder. Även en festsal kan ju behöva byggas om. Herschend talar i detta sammanhang nedlåtande om vår stratigra-

E n festsal på Helgo fi, som han finner undermålig. Han har uppenbarligen inte läst, inte kunnat läsa eller inte velat läsa våra utläggningar om stratigrafien och eventuellt olika byggnadsperioder på bl. a. sidorna 69-73 i Excavations at Helgo I. Inför fakta nöjer sig Herschend med att utkasta lösa och kränkande påståenden. Han faller här på sitt eget grepp. Jag skall inte här utöka mitt genmäle med att ventilera Herschends egen analysmodell, inte heller hans profiler, där han virtuost laborerar med sinsemellan olika skalor i både höjd och sidoled utan att direkt upplysa den fåkunniga läsaren om systemet. På grund av stigande åderför-

167

kalkning söker jag personligen uttrycka mig enklare och därmed även lättfattligare. Det har på senare tid framskymtat en tendens hos den unga arkeologiska intelligentian att på basis av ringa lärdom men desto större snorkighet göra subjektiv! vinklade utfall mot en något äldre generations värderingar. Man utnämner sig själv till sekularsnille, men ser kanske mindre gärna någon kritik av de egna prestationerna. Detta är oroväckande eftersom sökandet efter sanningen borde vara ett intresse gemensamt för oss alla. Utan dolkstötar. Wilhelm Holmqvist

A Banqueting Hall at Helgo. A Reply to F. Herschend
T h e present author points out that, in his artide "In the Archaeological House" (Fornvännen 1974) and in his criticism of the investigations at Helgo, Herschend draws false conclusions owing to the lack of thoroughness with which he has studied the Helgo publications.

Fornvännen 69