Synpunkter beträffande grunden till stavkyrkan i Silte Norman, Carl Fornvännen 1976(71), s. 47-56 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1976_047 Ingår i: samla.raa.se Debatt 47 Synpunkter beträffande grunden till stavkyrkan i Silte1 I Gotländskt Arkiv 1972 redogör Gustaf Trotzig i en artikel benämnd "En stavkyrka i Silte" för framgrävningen av en byggnadsgrund belägen innanför den nuvarande stenkyrkans murar. 2 Att grunden tillhört en kyrka uppförd i resvirkekonstruktion, en stavkyrka, framstod klart. G r u n d m u r a r n a bestod av tvenne parallella stenrader med en cirka decimeterbred ränna emellan. Den yttre raden var utförd av klumpstenar under det att den inre var uppbyggd som en kallmur av tunna kalkstensflis. Undersökningen visade att ovanför den sistnämnda muren hade en träbjälke legat. Enligt Trotzig torde de på denna bjälke, syllen, stående väggplanken med sin nedre del skjutit ner i rännan och genom press från klumpstenarna hållits fast mot syllen. (Bild 1.) Överbyggnaden, av vilken man ej fann några rester i Silte, torde i övrigt ha överensstämt med den stavkyrka, varav stora delar år 1896 påträffades i Hemse p å Gotland. 3 Emil Ekhoff, som i början av århundradet undersökte Hemsematerialet, som utgjordes av trävirke till överbyggnaden, ansåg att väggstavarna slutade i nivå med syllens underkant. H a n uteslöt dock ej möjligheten av att stavarna kan ha räckt nedanför denna nivå, vilket Trotzig genom den funna grunden i Silte anser att de gjorde. (Bild 2.) Grävningen i Silte visade även att den gamla stavkyrkan hade haft ett putsgolv. Vid upptagandet av ett första provschakt i golvet i nordöstra hörnet i långhuset i stenkyrkan i Silte konstaterade Gustaf Trotzig att Synpunkterna har framförts av författaren vid en doktorandkurs vid Konstvelenskapliga institutionen i Stockholm under ledning av Jan Svanberg ht 1974. 2 Trotzig, C., En stavkyrka i Silte. Gotländskt Arkiv 1972. 3 Ekhoff, E., Svenska stavkyrkor, Stockholm 1914 —16. 4 Lagerlöf, E., Var den medeltida träkyrkan från Eke en stavkyrka? Gotländskt Arkiv 1973. 1 " I kallmuren fanns ett urtag för en grov tvärgående (således orienterad i N—S) träbjälke, av vilken ännu fanns delar bevarade." Sedan golvet avlägsnats i hela långhuset visade det sig enligt Trotzig att "Tvärs över den äldsta kyrkans långhus fanns spår av två bjälkar, vilka låg under putsgolvet och mynnade i stavrännan på vardera långsidan. Genom att bjälkarna förmultnat, hade golvet sjunkit ovanför dem så att diken bildades i putsen." Beträffande dessa bjälkar säger Trotzig att "En konststruktionsdetalj i Silte som förefaller gåtfull, är de tvärgående bjälkarna under putsgolvet. På bild 12 visas ett försök att förklara deras funktion som stabilisatorer i sidled." (Bild 3.) Beträffande stavkyrkofyndet i Eke på Gotland säger Erland Lagerlöf i uppsatsen " V a r den medeltida kyrkan från Eke en stavkyrka?": "Stavkyrkan hade troligen också stabiliserats i sidled genom två tvärgående bjälkar som under syllstocken nådde väggplankorna och sammanhöll de båda långväggarna." 4 Trotzig anger ej exakt var i planen de två tvärgående bjälkarna låg men med hjälp av uppmätningsplanen som uppgjordes i samband med framgrävningen av grunden till stavkyrkan kan man någotsånär noga fastställa läget. Avståndet från de nord—sydliga stavrännornas centrum till bjälkarnas centrum torde vara cirka 1,4—1,5 meter. Avståndet mellan bjälkarnas centrum blir då cirka 5,8 meter. (Bild 4.) Skulle bjälkarnas uppgift vara att stabilisera långväggarna tycker man att de skulle legat närmare mitten, helst på sådant avstånd att måttet mellan bjälkarna och måttet mellan bjälke och nord—sydlig syll varit lika = 2,9 meter. Nu är 3 måttet mellan bjälkarna alltså det dubbla. Trotzig visar (se bild 3) hur han tänkt sig bjälkarnas fasthållning av långväggarna. Fornvännen 71 eller lika med cirka 48 Debatt Fornvännen 71 K Debatt 49 4 Förmännen Fornvännen 71 50 Debatt stenar och syllen belastad av väggplank enligt Trotzig. Belastningen av planken kominer på syllens yttersida men på grund av stenarnas runda form samt planken som går ner förbi stenarna, kommer syllens anliggningspunkt mot stenarna att ligga avsevärt längre in. Syllen kommer på grund härav att vilja "kantra". Flata stenar skulle däremot kunna helt eller delvis eliminera denna nackdel. En uppläggning av syllramen p å underliggande bjälkar är fördelaktigt ur denna synpunkt. (BildS.) Men om nu syllarna bär väggarna utan hjälp av en underliggande stengrund, varför kan man då inte ta stenar av vilken form som helst? T a l a r inte just detta att m a n använt flata stenar istället för runda för att man eventuellt vis av tidigare dåliga erfarenheter med runda stenar övergått till flata för att vid samverkan mellan stenar och syll slippa den besvärande "kantringen"? Ytterligare en orsak till att m a n utfört den inre muren med flata stenar kan vara följande: O m man under syllen, alltså inifrån kyrkan, återfyllt med jord, grus eller liknande utan någon stenmur eller med en mur av runda stenar med stora mellanrum, hade denna återfyllning runnit ut i rännan under stavarna. På grund av kapillaritet hade fukt från rännan sugits upp i jorden och såväl syll som stavändar hade kommit att ligga mot fuktig jord med ty åtföljande uppruttning som följd. För att bryta denna kapillaritet och för att förhindra återfyllningen att rinna ut i rännan har kallmuren av flata mindre kalkstensflis byggts. M a n har väl dessutom varit medveten om att i händelse av sättningar i överbyggnaden kontakt kunde uppstå mellan stenmur och syll och skulle då stenarna varit runda skulle den tidigare nämnda "kantringen" kunnat uppstå. Därför utförde man muren under syllen som m a n gjorde. Med flata stenar. Då uppläggningen av väggstavarna på syllkanten under alla omständigheter utgör en risk för syllens kantring har man för att ytterligare säkra sig mot denna effekt hopfogat syllarnas hörn ej medelst "bladning", som är den enklaste hopfogningskonstruktio- Genom en ändtapp i den tvärgående bjälken slås trädubbar på utsidan av väggplanken. Den hållfasthet en dylik konstruktion har är ringa. Dessutom kommer tappen med tillhörande dubbar, som ligger utanför väggplanken och i stavrännan, att inom kort vara uppruttnad. Det synes mig därför knappast troligt att bjälkarna har haft den funktion som Trotzig anser vara tänkbar. Jämför m a n planen över syllar och tvärgående bjälkar till Silte stavkyrka med motsvarande plan till den sista stavkyrkan i Urnes i Norge upptäcker m a n vissa likheter. I Urnes är syllarna under långväggarna upplagda på ändarna av tvärgående bjälkar indragna en bit från gavlarna p å ett avstånd i stort lika med förhållandet i Silte. (Bild 5 och 6.) Anordningen i Urnes med syll upplyftad över marken har tillkommit för att så mycket som möjligt förhindra markfukt att komma i beröring med syllen. De två tvärgående bjälkarna i Siltegrunden kanske också har uppburit syllar, väggar och tak! Varför skulle man utfört en dylik konstruktion istället för att låta syllarna bäras av en grundmur och skulle den ur hållfasthetssynpunkt vara möjlig? Låt oss först försöka besvara den första frågan. En detalj av stavrännan i Silte visar att på utsidan av rännan är rännväggen uppbyggd av stora runda klumpstenar under det att rännans insida är uppförd av flata kantiga kalkstensflis, som i motsats till klumpstenssidan bildar en relativt jämn sida och jämn horisontell överyta. (Bild 7.) Varför har man byggt den ena sidan av stenar av annat format och annan form än stenarna i den andra sidan? Kravet på den utvändiga muren har givetvis varit att den skall vara uppbyggd av stenar av stor tyngd för att med kraft kunna klämma fast väggplanken. Någon jämn yta i rännan har ej varit nödvändig på grund av väggplankens sammanhållning genom nåtfjädersystemet. Ej heller har överytan behövt vara jämn. Skulle då ej den inre muren kunna ha uppförts av klumpstenar? Vi tänker oss en syll upplagd på runda Fornvännen 71 Debatt nen, utan medelst den mera komplicerade "slitsningen". Se bild 6 och 8. På Hemsesyllarna kan konstateras att "slitsning" utförts i samtliga hörn utom i korets sydöstra, där "bladning" kommit till användning. Detta kan förklaras av de tillstötande väggarnas korta längd samt av att syllarna i andra änden är "slitsade" respektive "tappade". Trotzig säger vidare: "Skärningen av stavrännan bjöd på en överraskning. Den visade sig vara mer genomtänkt i konstruktionshänseende än vad m a n kunde antaga, överst mot putsgolvet låg kalkstensflis upp till 50 cm stora. U n d e r dessa kom själva kallmuren av avsevärt mindre stenar i 4—5 skift och så underst kom ånyo större flis, som dels bildade underlag till kallmuren och dels utgjorde botten i stavrännan. Konstruktionen fick i profil en vinklad S-form. Den nedersta flisan syntes luta något nedåt utåt och rännans botten var mot kallmuren delvis tätad med lera." Vidare: "Stavrännan var genomgående 45 cm djup. Avvägningar gav vid handen, att den var anlagd med största precision helt horisontell." Även Erland Lagerlöf yttrar sig över Siltes grund i sin artikel om Eke kyrka i Sveriges Kyrkor. 5 H a n säger om muren av kalkstensflis: "På denna välbyggda stengrund låg syllramen, som uppbar väggplankorna." Ett fotograferat tvärsnitt av stavrännan (se bild 7) samt en uppritad tvärprofil genom kyrkans mittparti, bägge visade i Trotzigs uppsats om Silte, tyckes mig tyda på motsatta förhållanden. (Bild 9.) Den stora kalkstensflisen, som bildar botten av rännan och på vilken rännans bägge sidomurar vilar, är enligt tvärprofilen grundlagd ej på den fasta moränen utan på mylla, som är ett allt annat än gott grundläggningsmaterial. Att bottenstenen lutar en aning utåt kan bero dels på detta förhållande, stenplattan har sjunkit på klumpstenssidan när den tunga stenen vältrats ner på plattan, dels på 51 att den inre muren av kalkstensflis eventuellt ej var uppförd vid detta tillfälle. Det fotograferade tvärsnittet liksom den tecknade tvärprofilen visar en mur av kalkstensflis, som verkar synnerligen skranglig och ej ger intryck av att vara en nämnvärt "bärande" konstruktion. Mellanskiften av mindre flis ligger snett samt är endast delvis upplagda på bottenplattan. Det redovisade materialet synes mig tyda på att muren under syllen förmodligen anbringats först sedan syll, väggplank och klumpstenar anordnats och då i första hand för att skapa en fuktavvisande konstruktion mot syllens undersida samt väggplankornas innersida. M a n har emellertid strävat att vid undermurningen även skapa en något sånär skaplig sekundärt bärande konstruktion till syllen. Att rännan fått ett exakt djup torde bero på att m a n haft syllen, som då låg på plats, att mäta efter. De tvärgående bjälkarna har emellertid med all sannolikhet ej varit friska länge. De : har viserligen legat rätt skyddade för väta utifrån men det putsade golvet har blivitderas fördärv. U n d e r kalla vinterdagar har luften i kyrkan blivit kallare och torrare än luften i marken under kyrkan och den fukt som då funnits i marken har då diffunderat uppåt som vattenånga. På grund av det relativt diffusionstäta golvet av kalkbruk har vattenångan hindrats att strömma ut i luften i kyrkorummet och har vid kontakt med kalkgolvets kalla underyta kondenserat, varvid vatten bildats. Detta vatten har strömmat neråt i marken under golvet och fuktat ner de tvärgående bjälkarna, som legat helt inbäddade i golvfyllningen. En snar förmultning av dessa torde ha blivit följden. Genom clcs>a bjälkars uppruttning har upplaget för syllarna förstörts. Syllarna, som legat skyddade för yttre väta och även legat i en "luftig" konstruktion, har ej angripits av fukt. Då de bärande tvärgående bjälkarna förstörts har syllarna kommit att sjunka ner på muren av kalkstensflis. Förutom att syllarna sjunkit vertikalt har en kantring eventuellt skett. O m sylländarna under hörnstavarna från början fått en omsorgsfullare grundFornvännen 71 ' Lagerlöf, E. och Stolt, B., Eke kyrka. Sveriges kyrkor. Volym 156, 1974. Av samma: Hemse kyrka. Sveriges kyrkor. Volym 131, 1969. 52 Debatt ALT, A. SAMMAN FOGN ING AV SYLLARNA MEDELST , BLADNiNG. FN GA TVÄRGÅENDE BJÄLKAR UNDER SYLLRAMEN. BILD ÄLL_B_ SAMMAN FOGN ING AV 5VLLARNA MEDELST SLITSNINGo INGA TVÄRGÅENDE BJÄLKAR UNDER SYLLRAMEN. ALT. C SAMMAN FOGN ING AV SYLLARNA MEDELST SJ^LLNG.. „ TVÄRGÅENDE BJÄLKAR UNDER SYLLRAMEN. 8 . ALTERNATIVA SAMMAN FOGN IN GAR 0,CH UPPLÄGG NINGAR AV SYLLAR. VERKNINGSSÄTT. CN l. nn» B: LP 9. TVÄR PROFIL GENOM ECTER G. TROTZIG. MITTPARTIET I SILTE KYRKA Fornvännen 71 Debatt 53 HORNSTOLPE ..J_ © Pl — V ^ — ® il?»/,}»*'/" i MC RAN KALKSTENS F l ^ '"""'MORÄN ^ -~~rnr~^r< MORÄN K?)GJALTA.Q _ KjALKBKUK ISTRAND KLUMPST. "1 :LAPPER :NAR (LEKA i/Nl\'LLA MÖRAN MYLLA I ARBETSGÅNG. REKONSTRUKTION 51 LP IC. CN Fornvännen 71 54 Debatt förandet rullats mot stavändarna för att hålla stavarna i ett lodrätt läge. Konstruktionen är emellertid ej vidare stabil, varför det troliga är att när syllarna väl kommit på plats har man rest hörnstolparna och avsträvat dessa, varefter hammarbanden upplagts. Därefter har väggstavarna monterats på syllarnas nåt och upp in i hammarbandens nåt. Ett spelrum uppstår härvid mellan väggstavstappens övre ände och botten i hammarbandets nåt. Detta kan också vara orsaken till att vid blåst taket kommit att vicka och rörelse uppstått mellan stavarna enligt det tidigare resonemanget. M a n har då tillgripit dubbning för att hammarbandet skall ligga still i förhållande till väggstavarna. Innan väggstavarna rests har en grund ränna grävts under syllen och området närmast utanför. Denna ränna förhindrar regnvatten att rinna in under kyrkan och marken inuti denna kominer följaktligen att hålla sig torr. I rännbotten lägges flata stenar på mylla, som användes för att ge den stenbelagda rännbotten ett jämnt övre plan. Klumpstcnarna rullades sedan in över rännans botten mot väggstavarna så att dessa pressades fast mot syllen. Tyngden av dessa stenar kom rännbottens yttre kant att sjunka något. Inifrån staplades nu under syllarna en kallmur av kalkstensflis för att förhindra återfyllningen av mylla inuti kyrkan att rinna ut i rännan och för att förhindra fukt att komma i beröring med stavändar och syllar. Slutligen fylldes golvet upp till närheten av syllarnas underkant medelst mylla, lera och klappersten i nämnd ordning, varpå utlades ett putsgolv. Takets färdigställande kunde ha skett vid vilken tidpunkt som helst sedan hammarbanden kommit på plats. Troligt är dock att omedelbart efter det att dessa monterats takbjälkarna anbringats för att ge stadga åt stommen. Ovanstående skulle alltså vara förklaringen till att man lagt upp stavkyrkan på de tvärgående bjälkarna istället för på en stenmur. Jag skall slutligen övergå till att försöka besvara den andra frågan som ställdes i början, nämligen om konstruktionen var möjlig ur hållfasthetssynpunkt. En statisk undersök- läggning av kalkstensflis än syllarna i övrigt, vilket ej är otänkbart med tanke på de tunga hörnstolparna, har syllarna sjunkit mera mot väggmitten än vid hörnen. En del av väggplanken kan då ha sjunkit ner med syllen under det att andra kanske hänger fast uppe i hammarbandet, som ej sjunkit i samma mån som syllen. Då väggen ej längre åt väggmitten till stöttar upp hammarband och tak kan vid stark blåst uppstå en rörelse i taket, som kommer att överföras på de plankor, som "fastnat" i hammarbandets nåt. En rörelse mellan dessa plankor och plankorna, som sjunkit ner samtidigt med syllen blir då följden och otätheter kommer att uppstå mellan plankorna. För att pressa ner samtliga plankor mot syllen och samtidigt hålla hammarbandet i press mot planken har trädubbar inslagits inifrån ovanför plankändarna, ej in i dem. De dubbar ovanför plankändarna, som Ekhoff anser vara felaktigt placerade dubbar, vilka är alla utom tre, som inslagits i plankändarna, torde enligt detta resonemang vara riktigt anbringade under det att de tre övriga är "missar". Att dessa arbeten med trädubbar skulle indikera en tidigare åtgärd än fastsättningen av tätningslisterna mellan stavarna medelst järnspikar på grund av att trä använts och ej järn, kan medelst detta resonemang ej vara riktigt då spik ej ger den önskade effekten. Med stöd av det ovan framförda torde arbetsgången vid uppförandet av kyrkan varit följande: (Bild 10.) På moränen, som bildade markytan, utlades de tvärgående bjälkarna. Bjälkarna upppallades eventuellt medelst kalkstensflis så att de kom att ligga i ett något sånär horisontellt plan. På ändarna av bjälkarna upplades syllarna, som inbördes var hopfogade medelst slitsning och i vissa fall även med relativt klena dubbar av trä genom sylländarna. En ytterligare horisontering kunde eventuellt utföras medelst träkilar mellan syll och underliggande tvärbjälke. O m väggstavarna restes innan hammarbanden var monterade vet m a n ej. Skulle detta varit fallet måste man förutsätta att klumpstcnarna på ett tidigt stadium i uppFornvännen 71 Debatt 55 11 TILLÅTNA P A K A K N I N G A R FOR SÅGAT KONSTRUKTIONSVIRKE E*4L. 5 B N 67 ; EK MOTSV; TJOO : BÖJNING TRYCK '. G " ' 1 ' 1 0 * P /CM ' * 2 SKJUVN1NC: T '* : Ö i * 30 I w VIKT) I I W 1 A R : O S i . O J I - O . S S • 0,090 M P / M r. / • • ; • ; • • , . • • ' • . ' • i i VASTK* y V L L E H : /WHWRBAM , ' ' ' . MOftCtKT MEN EJ TAK / ' é l MP/M 5 H 1' " ' I IM l M " 1 » " «-« -q, : o f t5-o,D:-o ( «s. o.jc - o.ooi M QJ ; 0/5.0,15.0,15-1,70 - o,:u (• Qj ••/o.i5.oi5-o.i5.o,oi/o,»5o,7o • • i g ?. ~ C 0,117 . <*\ EyiwsTC; PlANKTjOCKLEK» B O MM fi.^-U^-fiJ.-0.08'0,65.1 0,373 Ml» •r- 5 '"-T- H..^,:'.-,: • • : B ^ » - 300• 310 . EFTER AVDRAG I 4 R NÄT B-H, • 2 5 0 - 310 IfVa-Lii.1, JSOl*-. ,.10*-.' -f^ "I -t-fe- NORRA <-JVI U A t C OCH T£J 3_J . 5 - 10 A - J , i 2 . S J - I O 1 CM2 P - >,M • :,9 - 0 . « - 5,8 MP » M . . ,H x * ] J * 4 3 0 0 6 j ^ .VM»M«WH«( , C T - ^ - a ^ . T O KP/C*2 OSJJLJO. • 31-31 K^/CM 2 HARKPAKÄNNIMG UNCERSTENARNA*: Cj~ „ - i ' rgo R ' f t -A.» « M j M 0,2^0,65•I-J-O.l^OjT • > m - 0,373 MP R AV ENBAM TAKBJÄLKE • tt.0,2?-0,85 -- 0,130 MP i 3,8 K P / W Fornvännen 71 56 Debatt taket kunde uppbäras av syllramen utan risk för brott. Förutsätter m a n vidare att de bägge tvärgående bjälkarna varit uppallade p å kalkstensflis enligt bild 11 och utför en motsvarande påkänningskontroll är säkerheten mot brott här än mer betryggande. Bjälkarna har då förutsatts ha samma dimensioner som syllarna. Påkänningarna är emellertid så små att betydligt klenare bjälkar kan användas utan risk för brott. Till slut har markpåkänningen under dessa grundstenar undersökts varvid konstaterades att moränen utan vidare kunde uppbära hela kyrkan på sätt som antagits. Sammanfattningsvis kan alltså följande framhållas: Stavkyrkan uppbyggdes helt eller delvis på de två tvärgående bjälkarna i grunden innan den inre kallmuren av kalkstensflis uppfördes. Denna hade ej som egentlig uppgift att uppbära syllarna utan tjänade som en vattenavvisande gräns mot syllar och stavändar. Dessutom förhindrade den golvfyllningen inne i kyrkan att rinna ut i stavrännan i grunden. Detta bestyrks genom hållfasthetskontrollen. Carl Norman ning har utförts och påkänningarna i syllar och tvärbjälkar har beräknats. Förutsättningar har varit att överbyggnaden i princip överensstämmer med överbyggnaden i Hemse stavkyrka, där ett relativt säkert material föreligger, samt att sedan syllar, hörnstolpar, hammarband, väggstavar och takbjälkar anbringats grunden utförts. Innan denna byggts och taket i övrigt pålagts har syllarna burit hela stavkyrkan, med undantag för taket, utan medverkan av grunden. Därefter antas att grunden till viss del understöttat syllarna. Konstruktionskontrollen framgår av bild 11. Den största påkänningen erhåller syllarna vid uppläggningen på ändarna av de tvärgående bjälkarna. Böjpåkänningen uppgår där till cirka 135 kp/cm 2 och skjuvpåkänningen till cirka 8 kp/cm 2 . I Svensk Byggnorm 67 tillätes för sågat konstruktionsvirke av ek med en brotthållfasthet av 300 kp/cm 2 en böjpåkänning av 120 kp/cm 2 och en skjuvpåkänning av 12 kp/cm 2 . Böjpåkänningen i syllen ligger alltså något över den m a n tillåter på dagens konstruktioner men med en betryggande säkerhet under brottpåkänningen. Säkerheten är så stor att även Views on the Foundations of the Stave Church at Silte At the end of 1971, stone foundations, which seem to have belonged to a stave church, were found under the floor of the stone church at Silte on Gotland. Remains of walls, e t c , of timber churches have been found on Gotland earlier, and together with the new find, they give an almost complete picture of a Gotland stave church. Some unclear points remain, however. Among other things, traces of two beams were found. These beams had lain across the näve at a level below the sills. T h e function of these beams has been considered puzzling, but Gustaf Trotzig, who reported the results of the excavations in Gotländskt Arkiv, 1972, Fornvännen 71 thinks that it was to stabilize the long walls of the church. Trotzig also considers that the stone foundations beneath the sills supported the weight of the church. T h e present author, however, has arrived at the conclusion that it was the beams that bore up the church, in the first place, and that the stone wall under the sills was made to prevent the filling under the floor from running out in a groove in the lower ends of the staves and to prevent d a m p from the soil from coming into contact with the sills and wall staves. Secondarily the stone walls may have supported the weight of the church. A scrutiny of the construction of sills and cross beams supports this theory.