Antikvarien i riksarkivet Per Olofsson Westius och hans heraldiska registrant Scheffer, C. Gunnar U. Fornvännen 181-185 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1977_181 Ingår i: samla.raa.se Antikvarien i riksarkivet Per Olofsson Westius och hans heraldiska registrant Av G. G. U. Scheffer Scheffer, C. G. U. 1977. Antikvarien i riksarkivet Per Olofsson Westius och hans heraldiska registrant. (The National Archives Antiquarian Per Olofsson Westius and his heraldic register.) Fornvännen 72. Stockholm. This artide concerns manuscript B22 in the National Archives (marked J19 in the Antiquity Archives) composed in the 1640's. B22 is Sweden's oldest register of seals. It lists the names with marginal drawings of the armorial bearings that occur on the seals, but otherwise gives only the year of the documents and with some exceptions something of its character. The manuscript shows how heraldry and sigillography obtained a value of their own after the establishment of the instruction for the royal antiquarians in 1630. C. G. U. Scheffer, Karlavägen 94 S-115 22 Stockholm, Sweden. D å Jonas Håkansson Rhezelius' utbildning hos kyrkoherden och antikvarien Martin Aschaneus avslutats och han befunnits mogen för självständiga forskningsuppgifter, hade Aschaneus i maj 1634 antagit en ny elev vid namn Per Olofsson Westius. Efter en treårig lärotid ansökte denne i september 1637, med stöd av ett intyg utfärdat av Aschaneus, hos rikskanslern Axel Oxenstierna, att bli antagen till antikvarie. Någon lön fanns emellertid ej att tillgå och Westius måste ge sig till tåls till dess Rhezelius år 1644 lämnade sin tjänst. Kansliräkenskaperna visar att han uppburit den för Rhezelius ursprungligen anslagna lönen först från och med det senare halvåret (Schuck 1932 s. 164 ff.). Sannolikt har han även efter 1637 varit kvar hos Aschaneus. 1 O m Westius' verksamhet som antikvarie har föga varit känt. H a n har till skillnad mot de andra antikvarierna inte efterlämnat några berättelser från forskningsresor, ej heller några avhandlingar eller samlingsverk, på vilka han satt sitt namn. H a n har därför bedömts vara en overksam natur, som inte uträttat mycket i sin tjänst (Hildebrand 1908 s. 164; Gödel 1930 s. 22; Schuck 1932 s. 166/ 1933 s. 111). På senare år har uppfattningen om Westius dock i viss mån kunnat revideras (Sandberg 1948 s. 532 ff.; Nygren 1950 s. 14; Scheffer 1968 s. 335 ff.; Liedgren 1976). Från hans tid som registrator i riksarkivet vet vi, att han nedlagt mycken omsorg och flit vid utskrivandet av register över äldre handlingar. Det gäller dels register efter titlar, de s.k. titularregistren, dels register för ett år i sänder under rubrikerna "öppna brev" och "missiver", de senare sedan gammalt benämnda diarier (Bergh 1916 s. 304 f.). Det är ingen obetydlig prestation, som Westius därvidlag utfört. Den har i varje fall inte kunnat genomföras utan ett idogt arbete. Redan denna omständighet borde manat till försiktighet, när det gällt att bedöma hans verksamhet från en tidigare period. Det må erinras om att antikvitetsforskningen i äldre tider huvudsakligen var en hävdaforskning. Platsen för denna måste i främsta rummet vara riksarkivet eller rikets hävdaForm 72 182 C. G. U. Scheffer de alltså en jämförelse med antikvariernas handstilar kunna ge resultat. Denna väg måste m a n också gå för att skingra dunklet kring Westius' verksamhet. Severin Bergh h a r som ovan angivits fastställt Westius' handstil i en rad titularregister och "diarier". Dessa får antagas ha tillkommit under Westius' tid som registrator. Bergh har vidare konstaterat a t t Westius utfört en avskrift av Jonas Bures släktbok (Bergh 1916 s. 151). Avskriften tillhör riksarkivets serie Genealogica m.m. och har inom denna nr. 5 1 . M a n igenkänner omedelbart Westius' synnerligen prydliga piktur och lägger även märke till de tydliga och elegant utförda vapenteckningarna. Innan organisationen utvecklats så långt att särskilda ritare a n ställdes, var det ett särskilt krav att antikvarierna själva skulle kunna rita. Såväl Johan Bure som Rhezelius och Westius hade denna förmåga, under det a t t Aschaneus v a r en ganska klen tecknare. Det h a r sitt särskilda intresse a t t konstatera, att Westius gjort avskrifter av Jonas gömma som det betecknande nog kallades. Forskningsresor och föremålsinventering v a r den andra och nytillkomna sidan av verksamheten. I det följande kunde självfallet allt efter omständigheterna den ena eller andra sidan träda i förgrunden beroende p å personliga förutsättningar, anslag m.m. Redan titeln antikvarie i riksarkivet tyder på att innehavaren av denna till riksarkivet knutna tjänst borde h a en verksamhet, som var inriktad p å dettas äldre bestånd av handlingar, närmare bestämt de, som benämndes "Rasmus Ludvigssons handlingar". Fr.o.m. 1644 uppförs antikvarien p å arkivstaten, vilket vittnar om att bandet mellan arkiv och fornforskning blivit fastare (Schuck 1932 s. 167). Fasthåller m a n vid att forskningar i de äldre handlingarna utfördes av antikvarierna, blir kretsen av de personer, som närmast bör ifrägakomma, n ä r d e t gäller a t t bestämma vem som utfört en viss bearbetning, rätt begränsad. Vid identifieringsförsök av sådana anonyma bearbetningar från 1600-talet tor- 12#0. $a«cvi TcVfiimciib i-^t Diy.^a 8»)ip7rt> tr*'*-t* _ ....llj^Bc jffi —r —, ffn.CUvi9*A~*\*** aJMcak (pccftiuC QutCpoL fbyC*J-ffJ. L\*jii.S-—, ffikjLmtJLiéjCtCii** $*. ItbrCu. .JBX» CyU* Q**Of~& ty •&$** Utca,-tiwi. McLCfmfm yy^f T^UKUIM* iK.M>>«/*., » ^ i ^ L c —, Avsnitt av Westius' registrant (B 22, RA) avseende sigillanter av Sigtuna Klosters jordebrev. — Extract from Per Olofsson Westius' register (B 22, RA) referring to the sealers of Sigtuna Friary land-deed, with marginal drawings of the armorial bearings on the seals. Fornvännen 72 Antikvarien Per Olofsson Westius Bures arbeten. Bure, som 1616 blivit sekreterare i kansliet och 1629 sekreterare i riksarkivet, var från 1633 "custos archivi", vilken befattning han lämnade 1649 (Vennberg 1926 s. 710 ff.). H a n var sålunda under åren 1644 -1649 Westius' chef. Det är därför troligt att dessa avskrifter tillkommit efter Bures direktiv. I en förteckning över Antikvitetsarkivets akter, daterad Stockholm den 13 juni 1780, 2 förekommer följande handskriftsbeskrivning: "Extraktcr utur gamla klosters, kyrkors och Slaegters Bref. . . Fol. Gifne til Archivum av Secret: J: Fr: Peringskjöld; Lärer wara Burei arbete. Äro allenast namn på dem, som hafwa underskrifwit och vittnat, med Wapen ritade in Margine." En motsvarande anteckning som i antikvitetsarkivets aktförteckning finns även på första sidan i själva det beskrivna manuskriptet. Anteckningen är gjord av Nils Hufvudsson Dal (Friedlacnder 1971 s. 46) och lyder: "Förteckning och extract af åtskillige gamle Closters, Kyrkiors och Slächters bref. til Kongl. Antiquitetsarchivi tjänst upgifwen af Secrtr. wälb. Hr. Johan Fredrich Peringschöld 1722." Handskriften utgör en volym i folio och ingår nu i riksarkivets B-serie med nr 22 (Scheffer 1968 s. 332). I antikvitetsarkivet var den signerad J. 19. Den omfattar 116 paginerade blad, av vilka omkring 15, däribland de tre sista, är oskrivna. B 22 är märklig såtillvida, att den inte utgör cn samling avskrifter av medeltida brev utan är en registrant över sigillanter och i sitt slag den äldsta bevarade i vårt land. Förteckningen upptar respektive handlings årtal men inte datum, ett högst summariskt referat av dess innehåll och de sigillerandes namn med i marginalen utförda synnerligen omsorgsfulla teckningar av de i sigillbilderna ingående vapnen. Stundom saknas varje redogörelse för innehållet. Allt detta gör det tydligt, att det heraldiska intresset varit utslagsgivande för ifrågavarande förteckningsarbete. En stilundersökning gav följande resultat 183 (Nygren 1950 s. 14 med not 2 ) . Huvuddelen är av Westius' hand. En fullständig överensstämmelse föreligger inte endast med handstilen utan även med vapenteckningarna i Genealogica nr 51. De tolv första sidorna har utförts av Rhezelius. Handskriften synes alltså på Bures direktiv — därav den gamla attributeringen — ha påbörjats av Rhezelius och fortsatts av Westlus. Det är kanhända den sistnämndes första arbete som antikvarie i riksarkivet. Arbetet stämmer väl med Bures intressen och ansluter sig nära till de riktlinjer, som han kan tänkas h a uppdragit för verksamheten inom arkivet. 1 B 22 är ett imponerande antal brev, inemot 2000, registrerade. Såväl antalet som även de angivna grupperna kyrko- och klosterbrev — för att ej nämna andra omständigheter — visar otvetydigt, att det är "Rasmus Ludvigssons handlingar", som har legat till grund. Men volymen B 22 får därmed ytterligare intresse, då den ger möjlighet till direkt jämförelse mellan 1500-talets och 1600-talets forskningsintressen och metoder. Bakom den omfattande registreringen i B 22 ligger ett rent heraldiskt intresse och vi ser här h u r denna historiska hjälpvetenskap n u har tillerkänts ett självständigt värde. Till en sådan uppfattning hade m a n tidigare inte nått fram. Westius har i B 22 gjort sig skyldig till talrika feldateringar. 3 Inom varje grupp — stundom anges det, att breven tillhör viss ask — är breven ordnade kronologiskt. Vid första anblicken ger förteckningen därför intrycket av en mönstergill ordning. Denna är dock endast skenbar (Gillingstam 1974 s. 103). Oredan inom arkivets pergamentsbrevbestånd var vid denna tid mycket stor. B 22 torde ej heller ha utgjort något försök att återställa ordningen. Huvudsyftet har som redan framhållits varit en undersökning avvapnen. I flera fall har även konstaterats, att de avritade vapnen inte återfinns på de uppräknade personernas sigill. Dessa misstag torde enligt dr. Friedlaender h a sin upprinnelse däri, att i B 22 principiellt endast ett urval av sigillvittnen medtagits. O m alltså av t.ex. sex sigill endast tre eller fyra avritats, har sigillen lätt kunnat förväxlas. Ett urval Fornvännen 72 184 C. G. U. Scheffer 2 har även skett så tillvida att huvudvikten är lagd på det världsliga frälset. Endast undantagsvis har andliga vapen medtagits. Förteckning över antikvitetsarkivets akter Lit. F—K (upprättad vid fördelningen av samlingarna år 1780). Riksarkivets ämbetsarkiv: Leveransförteckningar, Eo accessioner, D 2 : 1 , vol. 17. 3 Noter Schuck antar, att Westius redan 1637 på det ena eller andra sättet knutits till kansliet, ehuru han ej finns upptagen på dess stat. En hittills ej beaktad handling tyder dock på att detta är mindre sannolikt. En likvidation med Westius' arvingar visar, att dessa inte ansetts ha kunnat framdraga något stöd för en tidigare anställning. Detta framgår tydligt av ett extrakt ur likvidationskommissionens protokoll för den 26 mars 1686 : "Cammerem Wassenius förfrågade sig wid tillfället att en Assignation af Kongl. Statscontoret war uthfärdadt för Sahl. Registratorens i Cantzeliet Per Westij arfwingar ifrån hwad tijdh på åhret man skulle begynna hans löningsrächning, effter som ingen annan Underrättelse när han är kommen till tjänsten funnes, än det sahl. Cantzlern Oxenstierna hafwer Ao 1645 recommenderat honom till att niuta halfwa åhrs löhnen för åhret 1644 eij heller om det när han på åhret 1650 avancerade och fick försäkring å löhnen? Resol: Att det skulle förblifwa wid det som Commissionen tillförende uti Westij Erfwingars Rächning hade slutet, effter man intet weeta kunde, om han före eller effter Missommar kommet till tiänsten, särdeles effter han lönen har fått bart; Item at han dhe öfrige 50 D. på hans avancement 1650 skulle niuta till godo, effter sin egen opsatt att han kommet bml åhr in Junio till tiänsten och Kongl. Mt den muntel. resolutionen af Generalresolutionens 15 punkt angående avancementer nu confirmerar." (Likvidationer, löneavräkningar, Ser. 59, Arkiv och Antikvitetskollegium t.o.m. 1680, Nr 3, Westius, Kammararkivet.) 1 Detta har konstaterats av medarbetaren i Vitterhetsakademiens diplomatariekommitté dr. phil. Ina Friedlaender vid en proveniensundersökning av de i B 22 förtecknade breven. Arkivarien hos kommittén fil. lic. Lidija Svabe har sedan konstaterat, att de excerperade originalbreven på baksidan har årtal av Westius' hand, med samma feldateringar. Referenser Bergh, S. 1916. Svenska riksarkivet 1618—1837. Stockholm. Friedlaender, I. 1971. Peringskölds Diplomatarium. Lund. Gillingstam, H. 1974. Genealogiska manuskript från vasatiden och stormaktstiden som källor för svensk medeltidsforskning och äldre arkivhistoria. Personhistorisk tidskrift årg. 70, 3—4. Gödel, V. 1930. Riksantikvarieämbetet. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Handlingar 41 : 1 . Stockholm. Hildebrand, H. 1908. Minne av riksantikvarien Johannes Bureus. Svenska Akademiens handlingar 23. Liedgren, J. 1976. Diplomatarium Svecanum VII nr 5523 (med anförd litt.). Nygren, E. 1950. Antikvariernas insats i diplomatariearbetet. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens årsbok. Sandberg, A. 1948. Linköpings stifts kyrkoarkivalier. Linköping. Scheffer, C. G. U. 1968. Tillkomsten av Lars Sparres kopieböcker. Arkivvetenskapliga studier I V . Schuck, H. 1932. Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, I. Stockholm. Schuck, H. 1933. Minne av Johan Hadorph. Svenska Akademiens handlingar 43. Vennberg, E. 1926. Jonas Bure. Svenskt biografiskt lexikon VI. Fornvännen 72 Antikvarien Per Olofsson Westius 185 The National Archives Antiquarian Per Olofsson Westius and his heraldic register T o corredly estimate the character of the transcriptions and registration work carried out during the 17th century, it is necessary to consider the altered motives for document research. While investigations during the 16th century were chiefly of an economic nature with fiscal aims, during the 17th century efforts were on the whole direded toward antiquarian studies. As a result of this change heraldry and sigillography, which previously only followed in the wakc of the genealogical research, now obtained value of their own. T h u s e.g. the manuscript B 22 in the National Archives (marked J 19 in the Antiquity Archives) is noteworthy in so far as it does not constitute a collection of transcriptions of medieval manuscripts, but is a register of seals and oldest of its kind in Sweden. T h e list records the year but not the date of each document, a highly condensed reference to its contents and the seal owners with, in the margin, careful drawings of the armorial bearings which appear on the seals. At times all records of the document's contents are lacking. This makes it apparent that heraldic interest was decisive for this register. It was executed by the antiquarian in the National Archives, Per Olofsson Westius, appointcd in 1644. Since this and other works of his hand have been idcntified, Westius has at last received the recognition he deserves as an ingenious and zealous chronide-researcher. Previously he has been judged as idle and lacking in initiative. Fornvännen 72