Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad Malmer, Mats P. Fornvännen 149-158 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1978_149 Ingår i: samla.raa.se Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad Av Mats P. Malmer Malmer, M. P. 1978. Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad. (The Alvastra pile dwelling Research Project.) Fornvännen 73. Stockholm. The author describes O. Frödin's investigations of the Alvastra site in 1909—20 and 1928—30, and those undertaken in 1976 and 1977 by the Alvastra Research Project. One aim of the project is to publish the results of the older investigations. A concluding exeavation season will follow in 1978. Mats P. Malmer, Stockholms Universitet, Institutionen för arkeologi, särskilt nordeuropeisk. Fack, S-104 05 Stockholm, Sweden. O t t o Frödin organiserade redan från början undersökningen av Alvastra pålbyggnad som ett forskningsprojekt av modernt snitt. En orsak härtill ligger naturligtvis i platsens unika egenskaper, som kunde anas redan vid den första besiktningen (Schnittger 1908) och blev fullt klar under 1909 års grävningssäsong (Frödin 1910 a ) : Nordeuropas enda direkta motsvarighet till Alpområdets pålbyggnader. En tung träkonstruktion, bestående av en plattform av horisontellt lagda stockar, samt talrika vertikala pålar, delvis samlade till vad som syntes vara palissadcr. Och än mera: daterande fornsaker av både organiskt och oorganiskt material, tillsammans med ett enastående rikt bestånd av botaniskt och zoologiskt material, bevarat genom inlagring i torv. Ett så rikt fyndkomplex stimulerar naturligtvis till en kraftfull forskningsinsats. Men termen forskningsprojekt motiveras framför allt av Frödins systematiska, långsiktiga och tvärvetenskapliga planering av Alvastra-undersökningen. Frödin utverkade — genom Vitterhetsakademien — att riksdagen för åren 1910—1919 beviljade ett årligt anslag om 2 000 kr. alltså ett för sin tid be- tydande belopp. Undersökningen avsåg under dessa år framgrävning av trä- och stenkonstruktioner, samtidigt som föremålsfynd med stor omsorg tillvaratogs och inmättes tredimensionellt. I sin strävan efter stor noggrannhet var O t t o Frödin före sin tid: ännu under 1950-talet och senare har stenåldersboplatser i Sverige grävts i metriska skikt om 10 cm eller mera. Dokumentationen av pälbyggnaden utfördes — efter ett åttaårigt uppehåll i utgrävningarna — åren 1928— 1930, sedan riksdagen efter en fyrpartimotion beviljat ett anslag om 16 000 kr. Förutom vanlig planritning i skala 1:10 användes två okonventionella men ypperliga metoder. Den ena var ett modellbygge, i skala 1:20, utfört direkt efter naturen av artisten David Ljungdahl, och nu utställt i Statens historiska museum. Denna modell är alltså icke en rekonstruktion, baserad på planritningar cch fotografier, utan en primär dokumentation. Holger Arbman, som 1928—1930 stod för den direkta arbetsledningen i pälbyggnaden (medan Frödin samtidigt var projektledare både där och i Alvastra kloster), har berättat att Ljungdahl för härdarna i sin modell med stor omsorg letade upp små gruskorn och kalkFornvännen 73 (1978) 150 Mats P. Malmer dekultur och nordlig fångstkultur, mellan västlig trattbägarkultur och östlig gropkeramikskultur. Framför allt kan Alvastra-materialet genom sin unika rikedom och mångsidighet ifrågasätta alla de nämnda termerna och starta en diskussion som ger dem — och hela begreppet yngre stenålder — ett nytt och mera levande innehåll. Ett nytt steg i riktning mot slutförandet av forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad togs i januari 1976 genom bildandet av en projektkommitté under ordförandeskap av riksantikvarie Roland Pålsson. I kommittén är riksantikvarieämbetet vidare representerat genom Gustaf Trotzig, statens historiska museum genom Carl Cullberg och tekniska institutionen genom Hans-Äke Nordström. Stockholms universitets arkeologiska forskningslaboratorium är representerat genom Birgit Arrhenius och den arkeologiska huvudinstitutionen genom Hans Browall, Gunborg O. Janzon och artikelförfattaren, projektledare. En rad olika specialiteter är sålunda representerade. Forskningsprojektet har dessutom gynnats av ingående diskussioner med och aktiv hjälp från en rad andra specialister, av vilka i första hand följande bör nämnas: professor Nils-Gustaf Gejvall, osteologiska forskningslaboratoriet, Stockholm, professor Björn Berglund, kvartärbiologiska laboratoriet, Lund, professor Ingrid U. Olsson, fysiska institutionen, Uppsala, samt laborator Ann Marie Brusewitz, statsgeolog Ernest Magnusson och fil. dr Sven I. Svantesson, samtliga vid Sveriges geologiska undersökning. Förste intendenten G u n n a r Frödin har lämnat projektet en oskattbar hjälp genom muntliga upplysningar och genom att ställa till förfogande papper och fotografier ur O t t o Frödins privata arkiv. Medel för forskningsprojektets verksamhet har beviljats av Statens humanistiska (sedermera humanistisk-samhällsvdenskapliga) forskningsråd. I anslagsframställningarna har forskningsprojektets syfte uttryckts på följande sätt: Att göra fynden från Alvastra pålbyggnad tillgängliga för forskning och studium, samt att utnyttja det unikt mångsidiga materialet för ett i möjligaste m å n allsidigt studium av social, teknisk och ekonomisk stensflisor, som inte bara skulle vara en tjugondedel av de verkliga härdstenarnas storlek, utan också likna dem till formen. Den andra ovanliga dokumentationsmetoden var lodfotografering stycke för stycke, som sedan sammanfogades till ett helt. Fotograferingen skedde från en ställning, där kameran (och fotografen) var placerade ca 5 m över marken (jag känner bara till en bild av denna märkliga a p p a r a t u r ) . Alvastra-grävningen torde vara en av de första, kanske den allra första, där lodfotografering med framgång praktiserades. Frödins framsynthet i ledningen av Alvastra-projektet visar sig kanske allra tydligast i hans framgångsrika strävan att anlita adekvat naturvetenskaplig expertis. Redan under 1909 års utgrävning inledde han samarbete med en rad naturvetenskapsmän (Frödin 1910 a ) . Främst bör nämnas Lennart von Post, vars snabbt utarbetade hypotes om naturförhållandena i Alvastra under pålbyggnadens tid ännu inte vederlagts, och vars studier i källmyren vid Dags mosse gick hand i hand med utarbetandet av den 1916 presenterade pollenanalytiska metoden (von Post 1916). Botaniska bestämningar gjordes av Gustaf Lagerheim, Hjalmar Nilsson och Thorild Wulff, zoologiska av Ludvig Hedell och Adolf Pira, petrografiska av Axel Gavelin och Carl Wiman. Av de efter Frödins död (1953) publicerade naturvetenskapliga arbetena rörande Alvastra pålbyggnad bör särskilt nämnas Ernest Magnussons pollenanalytiska studie (1964) samt Hakon Hjelmqvists och Greta Berggrens botaniska (1955 resp. 1956). Otto Frödin blev tyvärr icke i tillfälle att utföra sina noggrant utarbetade planer för publikationen av Alvastra pålbyggnad. Av hans hand föreligger endast ett antal u p p satser (1910 a och b, 1919), och inte heller Holger Arbman har annat än i förbigående behandlat pälbyggnaden (1957). Emellertid är en publicering av Alvastra-materialet uppenbarligen alldeles nödvändig, därför att det är centralt i snart sagt varje diskussion av Nordeuropas neolitikum, men i nuvarande tillstånd icke kan effektivt diskuteras. Alvastra ligger geografiskt centralt mellan sydlig bonFornvännen 73 (1978) Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad funktion hos en jordbrukarby från stenåldern. Forskningsprojektets främsta syfte är alltså att ställa resultaten från 1908—1919 och 1928—1930 års utgrävningar till nutida och framtida forsknings förfogande. Och det bör betonas att detta är en vetenskaplig målsättning, icke en administrativ. I en empirisk vetenskap som arkeologien är upptäckt och dokumenterande av nytt material en angelägen uppgift, angelägnare ju centralare och idérikare de problemställningar är, som materialet möjliggör. Och i dessa avseenden torde intet svenskt neolitiskt material kunna överträffa Alvastra pålbyggnads. Av dokumentationsmaterialet från de äldre utgrävningarna föreligger, som redan nämnts, fotoplanen (fig. 1), modellen, tecknade planer och ett ganska litet antal tecknade sektioner, huvudsakligen genom härdar, samt arbetsbilder och andra fotografier. Vidare finns lappkataloger och andra fyndförteckningar samt föremålsfynden själva, i stor utsträckning signerade och såvitt hittills kunnat utrönas i gott skick. Av viktig dokumentation finns slutligen en grävningsdagbok förd av Arvid Enquist åren 1917 och 1919 samt Holger Arbmans dagbok för åren 1928—1930. En mycket allvarlig lucka i dokumentationen är däremot att Otto Frödins egna grävningsdagböcker saknas. Att en eller flera sådana dagböcker funnits är självklart (Frödins dagböcker från Alvastra kloster förvaras i A T A ) , och bevisas dessutom av hänvisningar på de tecknade planerna till dagböckerna. H ä r m e d riktas en enträgen vädjan till dem som eventuellt kan ge upplysningar om Otto Frödins dagböcker från Alvastra pålbyggnad att meddela sig med artikelförfattaren. Av dem som jag hittills haft tillfälle att diskutera saken med har ingen ens sett dagböckerna. Lyckligtvis kan dokumentationen från de äldre utgrävningarna förtydligas, interpoleras och kompletteras genom nya utgrävningar i den ännu icke undersökta delen av pälbyggnaden. De problem som särskilt behöver ny belysning gäller stratigrafien, träkonstruktionens detaljer och fyndspridningen i vertikal och horisontell led. Inom det återupplivade forskningsprojektets ram har utgrävningar företagits under 151 två säsonger: maj—juni 1976 och m a j — oktober 1977. Ytterligare en, avslutande grävningssäsong planeras under maj—september 1978. Det har bedömts som avgörande viktigt att publiceringsarbetet därefter så snabbt som möjligt slutföres, för att inte ytterligare risker för informationsförlust genom dröjsmål skall behöva uppstå. De problem som i september 1978 ännu kvarstår olösta — och sådana kommer att finnas — måste så förbli tills en ny utgrävning eventuellt kan bli aktuell efter det att den nu planerade publiceringen fullbordats. En huvudprincip för forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad — nu som tidigare — är, att det inte är fråga om en exklusivt arkeologisk forskning utan om en kombinerat humanistisk-naturvdenskaplig, där en gränsdragning mellan dessa båda är oväsentlig, medan det däremot är viktigt att specialister som kan belysa någon sida av pålbyggnadens problematik i görligaste mån knytes till forskningsprojektet. De ovan nämnda specialisterna, i och utom projektkommittén, har under längre eller kortare tid besökt utgrävningen och bidragit till att utforma handlingsprogrammet. Och alla som direkt deltar i projektarbetet har i största möjliga utsträckning deltagit i fältarbetet. För forskningsprojektets paleobotanik svarar Hans Göransson, vid fältarbetet biträdd av Thomas Persson. Forskningsuppgiften omfattar både pollenanalys och makrofossilstudier (sädeskorn, äpplen och andra frukter och frön). För dendrokronologi och vedanatomi svarar Thomas Bartholin. Det osteologiska materialet behandlas av Arne Hallström, i vissa zoologiska frågor i samarbete med J a n Ekman. Keramisk teknologi, jämförd med traktens lerfyndigheter, studeras av Birgitta Hulthén. Kemisk analys av jordprov utförs vid Arkeologiska forskningslaboratoriet under ledning av Birgit Arrhenius. Konserveringsfrågor handhas av Lars-Uno Johansson, som genom tillmötesgående från riksantikvarieämbetets och statens historiska museers tekniska institution fått sin tjänstgöring förlagd till Alvastra under fyra veckor. Artef'aktmaterialet, inklusive trä- och stenkonstruktioner, behandlas av Hans Browall, Fornvännen 73 (1978) 152 M a t s P. Malmer men de nedre partierna däremot i gott skick. Av 91 påträffade pålar togs prov, och av dem har Thomas Bartholin kunnat trädslagsbestämma inte mindre än 90. Fördelningen är följande: Ulmus sp., alm Tilia sp., lind Acer sp., lönn Quercus sp., ek Alnus sp. al Corylus avellana, hassel Populus sp., asp Salix sp., pil Sorbus sp., rönn Pomaceae, sannolikt apel Crataegus sp?, hagtorn 11 8 1 21 7 18 12 2 1 5 4 Gunborg O. Janzon och artikelförfattaren. Ytterligare nio arkeologer har under längre eller kortare tid deltagit i fältarbetet. Alvastra pålbyggnads ungefärliga tidsställning stod klar redan efter 1909 års utgrävning: det är fråga om den del av mellanneolitisk tid (gånggriftstid) som i både trattbägarkulturen och gropkeramikskulturen karakteriseras av den dubbeleggade stridsyxan. C 14-dateringar av material från en härd, undersökt år 1976, har givit följande resultat (brev från Ingrid U. Olsson 1978-05-02): (1) U-2734 asp 4580±80 B. P. (2) U-2735 lind 4430185 B. P. (3) U 2736 asp 4415175 B. P. (4) U-2737 hasselnötskal 4555 ±75 B. P. (5) U-2738 hasselnötskal 4190±130B. P. Dateringarna är angivna i C14-år utan korrektion. Halveringstiden är 5570 år. Prov (1) utgöres av träkol i härden. Prov (2) är det förkolnade ytlagret av en horisontell stock i plattformen under härden; stratigrafiskt sett vore det naturligt om (2) vore äldre än ( 1 ) , men möjligt är att (1) kommer från kärnveden av en tjock trästam. Prov (3) utgörs av träkol, som påträffats utanför härden men som kan härröra från en eld som brunnit i härden. Prov (4) och (5) kommer från ett kompakt lager av hundratusentals obrända hasselnötsskal, som på alla sidor omgav härden. Stratigrafiskt sett borde de vara jämngamla; enligt laboratoriet var prov (5) i minsta laget för att möjliggöra en säker datering. — En tidigare C 14-datering av en påle från Alvastra (St-9) gav åldern 4210 + 150 B. P. (östlund 1957 s. 495, Magnusson 1964 s. 4 3 ) . 1908—1930 års utgrävningsschakt omfattar ca 1000 m 2 , av vilka träplattformen upptar ca 850 m 2 . Vid avslutningen av 1930 års grävning bröts det horisontella virket upp och några av de vertikala pålarna togs upp. ö v riga pålar fick stå kvar, och torde inom få år ha blivit täckta av nybildad torv. Vid början av 1976 års undersökningar var hela 1908-1930 års schakt täckt med en tät vegetation av bladvass, vide- och albuskar. Efter röjning upptogs sökschakt i västra och södra delen av 1908—1930 års schakt för att undersöka de kvarstående stolparnas kondition. T o p p a r n a befanns vara bortruttnade, Fornvännen 73 (1978) 90 Bartholin kommenterar på följande sätt: "Denne traeartsammensaettning viser, at der tilsyndadende er sket en totalutnytdse af den omgivende seddlevskov, både den som vokser på våd bund og den som vokser på fast mark." O c h vidare: " E n d n u er der gjort for få iakttagelser af årstiden for faddningen af traeerne til, at der siges noget alment. Det kan dog konstateres, at hugst har fundet sted i sommer- og vinterhalvåret. For nogle traeer af eg og d m kan hugsttidpunktet dog fastsaettes til umiddelbart inden lovspring, antagelig maj måned." Dessa bestämningar ger en annan bild av pålbyggnadens naturmiljö än tidigare förmodanden att den byggts av björk och fur (Frödin 1910 a, s. 33). U n d e r 1977 har sökschakten i 1908—1930 års schakt förstorats och fördjupats, nu med syfte att också ta upp pålarna. Totalt har inte mindre än 220 pålar påträffats i sökschakten, som hittills- omfattar ca 135 m 2 . Hela antalet kvarstående pålar i 1908—1930 års schakt kan alltså mycket väl uppgå till långt fler än 1 000. Upptagandet av pålarna visade sig vara ett tungt, svårt och riskfyllt arbete, eftersom pålarna stod intill två meter djupt i den lösa kalkgyttjan. Schakten fylldes snabbt med vatten och måste hållas läns genom ständig pumpning. Arbetet gav emellertid gott resultat. Större delen av pålarna var så väl bibehållna att viktiga iakttagelser kunde göras. Enligt Bartholins bestämningar utgöres pålarna i de flesta fall av stammar, neddrivna i myren med rotändan nedåt. Alla Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad 153 Fig. 1. Fotoplan över 1908—1930 års utgrävningar i Alvastra pålbyggnad. 1976—1977 års tre schakt markerade med heldragna linjer och pålbyggnadens ungefärliga nordgräns med prickad linje. — Photographie plan of the 1908—1930 excavations of the Alvastra pile dwelling. The solid line indicates the three cuttings from 1976—1977 and the dotted line the approximate northern limit of the pile dwelling. Fornvännen 73 (1978) 154 M a t s P. Malmer pålarnas nederändar var p å något sätt tillspetsade. Denna tillspetsning har enligt Bartholin i en del fall tillkommit när trädet fällts med yxa. I andra fall har stocken kapats medan den legat horisontellt. Därefter har den tillspetsats, ofta genom att tjocka spånor uppspjälkats nedifrån. Snittytorna är ofta synnerligen väl bevarade. Ibland har t. ex. hack i yxeggen resulterat i en upphöjd rand på snittytan i huggets riktning. I några fall har ett par pålar kunnat paras samman genom att de med säkerhet tillhuggits med samma yxa (fig. 2 ) . Ett huvudsyfte med upptagandet av pålarna var att möjliggöra dendrokronologiska mätningar, och Thomas Bartholin har för det ändamålet sågat ut trissor ur pålarnas övre, obearbetade delar. En dendrokronologisk kurva för Alvastra kan naturligtvis inte anslutas till den för Skåne utarbetade, som omfattar de senaste 1 400 åren (Bartholin 1976, Bartholin och Berglund 1975); däremot kan det bli en flytande kronologi, som i lyckligaste fall ger oss pålbyggnadens ålder i absoluta årtal från äldsta till yngsta påle. Resultaten av dessa dendrokronologiska försök föreligger ännu inte. Negativa faktorer är enligt Bartholin pålarnas relativt klena dimensioner samt det faktum att mindre än en tredjedel är av ek. Positiva faktorer är däremot pålarnas relativt goda bevaringstillstånd samt den rikliga tillgången på trä. Bartholin kommer att presentera de första resultaten av den dendrokronologiska undersökningen i ett av de närmaste häftena av Fornvännen. Även frånsett dendrokronologien gav upptagandet av pålarna kronologiska hållpunkter. I många fall var nämligen enligt Bartholins iakttagelser små bitar av träkol och flinta fastkilade i sprickor i pålspetsarna, vilket visar att pälbyggnaden haft flera byggnadsperioder: pålarna har neddrivits genom kulturlagret. Trots att det horisontella träet som nämnts avlägsnats redan 1930 kunde konstruktionstekniska iakttagelser göras. På de pålar som neddrivits till kalktuffen var yttersta spetsen i många fall krossad. Enligt Bartholin torde detta bero på att pålen uppburit en betydande tyngd. Alla de upptagna Fornvännen 73 (1978) Fig. 2. Spetsarna av två smala pålar av hassel från Alvastra pålbyggnad, nr 178 (nederst) och 181 i 1976—1977 års utgrävning, fällda med samma yxa, som haft ett hack i eggen. Nr 181 har spår av ett hugg och nr 178 av tre. Foto Harry Bergenblad. — Detail of the tips of two slender hazel piles from the Alvastra pile dwelling (numbered 178 (lowest) and 181 in the 1976—1977 excavations), felled with the same axe which had a notch in its edge. No 181 shows the marks of one blow, No 178 the marks of three. pålarnas lutningsgrad och lutningsriktning fastställdes noggrant. Därvid fastställdes bland annat, att pålarna i västra delen av pälbyggnaden lutade västerut, vilket kan tänkas bero på jordmassornas tryck i den mot N V sluttande källmyren (Frödin 1910 s. 4 1 , fig. 5 ) . Trävirket i Alvastra pålbyggnad ger för Nordeuropa unika möjligheter till studium av träbearbetningstekniken under neolitisk tid. Självfallet har de tillhuggna pålarna samma kulturhistoriska värde som de vid b e a r b d - Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad ningen använda yxtyperna, som i stort antal förvaras i våra museer — eller större, på grund av sin sällsynthet. M e n mer än 1 000 pålar utgör genom sin vikt och massa ett konserverings- och förvaringstekniskt problem, som måste lösas innan de tas upp. Dock är inte heller lösningen att låta träkonstruktionen stanna kvar i marken problemfri, i varje fall vad stockplattformen beträffar, eftersom de täckande torvlagrens tjocklek sedan 1908 minskat från 125 å 135 cm (Frödin 1910 a s. 33) till ca 70 cm. Uttunningen beror sannolikt på att marken dränerats och odlats, och kan den inte hejdas måste hela den återstående delen av boplatsen utgrävas inom en relativt nära framtid. Hydrologiska undersökningar har planerats och delvis påbörjats. Hans Göransson och Thomas Persson har försökt att genom borrningar fastställa boplatsens utsträckning mot norr. Nordgränsen torde ligga ca 10 m norr om 1908—1930 års schakt (fig. 1). Den hittills outgrävda delen av boplatsen skulle då utgöra 300 ä 400 m 2 och boplatsens totala yta ca 1 200 m 2 , alltså avsevärt mindre än Frödins uppskattning, 2 000 å 3 000 m 2 (Frödin 1910 a, s. 77). Under 1976 och 1977 års utgrävningar har upptagits tre schakt om sammanlagt knappt 80 m 2 , alltså sannolikt mindre än en tredjedel av den ännu outgrävda delen av boplatsen. De tre schakten går från nordgränsen av 1908—1930 års schakt och ca 5 m norrut (fig. 1). För 1978 års utgrävning planeras att de tre schakten skall förenas, varjämte ett försök skall göras att exakt bestämnia pålbyggnadens nordgräns. Sedan så skett torde ändå 200 å 300 m 2 av pälbyggnaden ännu återstå outgrävda. U n d e r 1976—1977 års utgrävningar har sektioner ritats för var tredje meter i östvästlig riktning och för varannan meter i nordsydlig. Varje utgrävningsruta av 1 m 2 storlek har alltså kontakt med minst en och vanligen två ritade sektioner. Till en början grävdes allt med grävsked ("grävslev" enligt mellansvensk terminologi) eller mindre redskap. Sedan det fastställts, att de översta 40 cm (humifierad torv och magnocaricdumtorv) är fyndtomma (frånsett sekundär inblandning genom täckdikning och liknande) 155 grävdes dock dessa med större redskap. Kulturlagret grävdes med träredskap, huvudsakligen modellerpinnar av buxbom, som mindre än andra redskap skadar mjuka föremål som trä, ben eller den i Alvastra ganska starkt upplösta keramiken. Alla föremålsfynd inritades på planer och nivdlerades. All genomgrävd jord hopsamlades och vattensållades i en tank med stillastående vatten. Till rinnande vatten fanns inte möjlighet, och det visade sig heller inte nödvändigt. Det framsållade materialet lades på finmaskigt plastnät att torka. Därefter kunde kvarvarande torvfragment och andra växtfibrer i de flesta fall avlägsnas. Vattensållningen resulterade i ett överraskande stort material: små ben och benbitar, förkolnade sädeskorn, små flintavslag och liknande. Materialet måste betecknas som mycket värdefullt. V a d exempelvis djurbenen beträffar innebär vattensållningen enligt Arne Hallström att de mera svårupptäckta benen av mindre däggdjur, fågel och fisk i stöire utsträckning kan uppsamlas, varvid det systematiska svinn som vanligtvis drabbar dessa kategorier till stor del kan elimineras. Det nya benmaterialet kan därför komma att fungera som ett referensmaterial för tolkningen av det äldre, icke vattensållade materialet. Vattensållning i fält av torvmaterial kräver av praktiska skäl maskor av en viss minimistorlek, i vårt fall 3 mm. Det innebär att material av ännu mindre dimensioner i stor utsträckning går förlorat. För att motverka denna förlust togs systematiskt jordprover, nämligen i skärningspunkterna mellan de ovan omtalade sektionerna (alltså för var iredje meter i ö — V riktning och för varannan i N — S riktning). Dessa jordprover kommer att analyseras i laboratorium och utvärderas i första hand av Hans Göransson och Thomas Bartholin. Dokumentationen av fyndmaterialets lagertillhörighet måste som vanligt ske genom en kompromiss mellan naturliga och metriska lager. För att skärpa dokumentationen av fyndmaterialets läge grävdes — givetvis helt och hållet med små träredskap — en 25 cm bred nord-sydlig profil. Varje kulturprodukt av vad slag det vara må inmättes och nivelleFornvännen 73 (1978) 156 M a t s P. Malmer rialet är enligt Hallströms bedömning det utan jämförelse största och bäst bevarade från någon utgrävd stenåldersboplats på svenska fastlandet. Det nyutgrävda materialet representerar, liksom det äldre, ett rikt bestånd av både vilda och domesticerade arter. Ett viktigt resultat av Hallströms pä platsen utförda bestämningar var, att spridningen av de rätt talrikt förekommande människobenen kunde fastställas. Människoben påträffades även vid de äldre utgrävningarna (Frödin 1910 a s. 71 och 73, Frödin och Fiirst 1919, s. 204). Dessa fynd är naturligtvis av betydelse för pålbyggnadens tolkning. Tre iakttagelser har gjorts, men ännu inte kunnat helt slutgiltigt bekräftas: Människobenen ligger inte samlade till hela skelett, de ligger snarare ytligt än djupt i kulturlagret, och de är i motsats till djurben inte kluvna eller eljest avsiktligt bearbetade. En möjlig tolkning — bland flera andra — blir då, att pälbyggnaden från att ursprungligen ha varit en säsongvis använd boplats övergått till att bli en plats för omhändertagande av de döda, ett omhändertagande som dock inte inneburit omedelbar begravning. Ett karakteristiskt drag hos Alvastra pålbyggnad är de till synes onormalt många härdarna, sannolikt över etthundra, alltså mer än en härd per åtta kvadratmeters boplatsyta. H ä r d a r n a är ofta prydligt byggda av kalkstenshällar och lera, ibland enklare. Stora kvantiteter måltidsrester i form av djurben ligger mellan härdarna, om koncentrerade till dessas omedelbara närhet eller ej kan ännu inte avgöras. Koncentrerade till härdarna är däremot med säkerhet de förkolnade sädeskornen. Dessa, och de kolnade äpplena, kan naturligtvis tolkas som spår av en misslyckad torkning eller röstning, men en alternativ hypotes kunde vara offer av matvaror. 1976—1977 års utgrävningar har gynnats av slumpen pä så sätt, att trä- och stenkonstruktionerna hade olika karaktär i de tre schakten. I östra schaktet finns omfattande stenläggningar ytligt i kulturlagret samt längre ned flera härdar, däribland en lagd direkt på grova stockar av lind samt om- rades. Till kulturprodukterna räknades då också alla större och mindre stenar, som ju inte naturligt förekommer i torven, och givetvis alla träkoisbitar. Alla mätvärden infördes i en liggare, och efter denna kunde sedan alla kulturprodukter med hjälp av olika grafiska symboler (för flinta, ben, träkol etc.) inprojiceras på en sektion, där de naturliga lagren fanns angivna. Denna metod ger en klar bild av fyndens läge och frekvens. Den projicerade profilen kräver ett mycket stort antal nivdleringar, ofta flera tusen per kvadratmeter, och det befanns alltför tidsoch arbetskrävande att använda den vanliga metoden, där en person avläser nivdleringsinstrumentet, en annan håller lattan och en tredje dirigerar lattans placering och noterar avvägningsresultatet. Det omfattande nivelleringsarbdet gjordes praktiskt möjligt genom den av Hans Browall efter schweiziskt mönster konstruerade " a q u a m d e r n " , som han beskriver på annat ställe i detta häfte av Fornvännen. A q u a m d e r n har också den stora fördelen, att dess lätta är så lätt att risken att rubba eller skada små och bräckliga fynd är liten. A q u a m d e r n torde kunna göra god tjänst vid många olika typer av utgrävningsarbeten. Artefaktfynden vid 1976—1977 års utgrävningar överensstämmer med de i 1908— 1930 års schakt förekommande, även i fråga om så ovanliga typer som benmejsel, skifferpilspets och dubbdyxformad bärnstenspärla. Hasselnötsskal och kolnade sädeskorn har som redan nämnts insamlats i stora kvantiteter, och även några kluvna och kolnade äpplen. Den nya utgrävningsytan bör alltså vara representativ för pälbyggnaden i dess helhet. Den eftersträvade noggranna dokumentationen skall förhoppningsvis möjliggöra ett studium av olika aktiviteters fördelning över boplatsytan. Inte bara redskap och vapen utan även den vanligaste fyndkategorien, ben, inritades i stor utsträckning på planer, (varjämte lodfotografering naturligtvis utfördes). Arne Hallström utförde en mängd osteologiska bestämningar av ben in situ, som infördes på planerna. Därmed bör det bli möjligt att fastställa och tolka koncentrationer av ben tillhörande en viss djurart. BenmateFornvännen 73 (1978) Forskningsprojektet Alvastra pålbyggnad given av en risbädd. I mellersta schaktet finns en härd, omgiven av ett golv av omsorgsfullt parallellagda käppar, möjligen av hassel. I västra schaktet finns en treskiktad träkonstruktion: nederst parallellagda stockar, däröver grenar utan påvisbar ordning, överst åter grövre virke. Det nedersta stocklagret kan tolkas som två nära sammanstötande, rektangulära "golv", men på nuvarande undersökningsstadium är också andra tolkningar möjliga. En viktig uppgift för 1978 års avslutande grävningssäsong blir att noggrant undersöka det konstruktiva sambandet mellan det horisontella trävirket och de i de nya schakten påträffade talrika grövre och klenare pålarna och käpparna. Att undersöka pålbyggnadens konstruktion och funktionella syfte är naturligtvis en huvuduppgift för forskningsprojektet. Som redan antytts är det möjligt att denna undersöknings resultat blir, att pålbyggnadens syfte inte enbart varit att tjäna som en, eventuellt befäst, boplats. I så fall måste det speciella syftet också beaktas som en felkälla vid en a n n a n av forskningsprojektets huvuduppgifter, nämligen att studera ekonomisk, teknisk och social funktion hos den jordbrukarby — eller d d av jordbrukarby — som Alvastra pålbyggnad i någon mening dock måste vara. Förutsättningarna för de sistnämnda studierna bör vara bättre än hos någon annan nu känd skandinavisk stenåldersboplats. Den paleobotaniska undersökningen bör kunna ge ingående besked om primära ekologiska fakta, och om sädesodlingens ålder, intensitet och lokalisering. Den osteologisk-zoologiska undersökningen bör kunna upplysa om jakttider och jaktrevir och om jaktens och fiskets inriktning och metoder. Hantverksaktiviteterna i pälbyggnaden upplyses av ett sällsynt rikt material av keramik och leror, flintavfall 157 och flintredskap, benredskap och förarbeten, yxor och bearbetat trä. Kanske skall det till sist lyckas att organisera materialet till välgrundade hypoteser om bybefolkningens storlek, organisation, ekonomi och näringsförhållanden. Referenser Arbman, H., 1957. östgötar från urtid till Birgitta. Malmö. Bartholin, T. S., 1976. Dendrokronologiske og vedanatomiske undersogelser af traefundene. Uppgrävt förflutet för PKbanken i Lund, Archaeologica Lundensia 7. Lund. Bartholin, T. S., och Berglund, B. E., 1975. Dendrochronological Dating on Oak in Scania and Blekinge, South Sweden. Fornvännen 70. Berggren, C , 1956. Växtmaterial från träskboplatsen i Dagsmosse. Svensk Botanisk Tidskrift 50. Frödin, O., 1910 a. En svensk pålbyggnad från stenåldern. Fornvännen 5. — 1910 b. Ein schwedischer Pfahlbau aus der Steinzeit. Mannus, Zeitschrift fiir Vorgeschichte 2. Frödin, O., och Fiirst C. M., 1919. Har skalpering förekommit i Norden under stenåldern? Rig. 2—3. Hjelmqvist, H., 1955. Die älteste Geschichte der Kulturpflanzen in Schweden. Opera Botanica, Vol. 1:3. Lund. Magnusson, E., 1964. Pollen-analytical investigations at Täkern, Dagsmosse and the Neolithie Settlement at Alvastra, Sweden. Sveriges Geologiska Undersökning, Årsbok, 58:3. Malmer, M. P., 1977. Alvastra pålbyggnad. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens Årsbok. von Post, L., 1916. Einige siidschwedische Quellmoore. Bulletin of the Geological Institution of Upsala 15. Schnittger, B., 1908. Mossfynd från stenåldern vid Alvastra. Meddelanden från Östergötlands Fornminnesförening. östlund, H. C , 1957. Stockholm radiocarbon measurements I. Science, 126. Fornvännen 73 (1978) 158 M a t s P. Malmer The Alvastra pile dwelling Research Project T h e Alvastra pile dwelling is unique in Northern Europé. T h e wooden construction consists of a log platform covering an area of ca. 1200 m 2 (of which 850 m 2 have so far been investigated) with ca. 1500 vertieal piles. C-14 dating of one log produced a date of 4295 ± 85 B. R , i. e. Middle Neolithie period. T h e pile dwelling is situated near Lake Vättern in Östergötland, between the areas of the T R B megalithic grave culture in the west and the Pitted Ware hunting/fishing culture in the east. In terms of both artifacts and economy, the site shows affinities with both cultures. Carbonized grains of corn and äpples occur in abundance. T h e animal bone material, which is the richest from any Stone Age settlement on the Swedish mainland, includes both domesticated animals, especially cattle, and wild game animals, birds and fish. T h e interpretation of the site as a fortified village is suggested by c o m p a d rows of piles, resembling palisades; on the other hand, the numerous human bones in the occupation layer indicate that the site, at least periodically, also had other functions. Since Frödin's excavations have never been fully published, work on a major publication of his results, to be supported by new exeavation, was begun in 1976. A number of natural scientists are co-operating in this project and dendrochronology can be named as one of the modern techniques involved. Fornvännen 73 (1978)