Ett bidrag till Stockholms slotts byggnadshistoria Andersson, Karin Fornvännen 77, 49-58 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1982_049 Ingår i: samla.raa.se

Ett bidrag till Stockholms slotts byggnadshistoria
Av Karin Andersson
Andersson, K. 1982. Ett bidrag till Stockholms slotts byggnadshistoria. (A contribulion to the architectural history of the Old Castle of Stockholm.) Fornvännen 77. Stockholm. 1975—1978 the cellars of the east wing of the Stockholm Palace were restored in order to house the collections of The Royal Armoury. The restoration allowed investigation of the hitherto inaccessible east wing of the Old Castle, which was destroyed by fire in 1697. The exeavation complements the late Martin 01sson's extensive review of the architectural history in the 1930's. In the present east wing the ring-wall of the medieval castle was uncovered; this låter served as foundation for the Chancery Wing, built in the 1620's. Further south the exeavation revealed the foundation walls of the east wing of the BlacksmiuVs Court — contemporary with the Chancery Wing — and of Gustav Vasa's Prison Tower, built in 1555, together with an uncompleted building from the 1660's. A large number of finds were recovered from the layers of debris. Among these finds, the magnificent decorative architectural fragments of limestone, sandstone, and marble are of special interest. Karin Andersson, Riksantikvarieämbetet, Box 5405, S-114 84, Stockholm, Sweden.

Under åren 1975—78 restaurerades Stockholms slotts östra delar för att inrymma Livrustkammarens samlingar. Byggnadsarbetena berörde främst källarvåningarna i östra längan och Logårdsflyglarna samt första våningen i södra Logårdsflygdn. I övriga delar av slottet skedde endast vissa smärre ändringar i samband med ledningsdragningar och hissinstallationer. Byggnadsstyrelsens projekteringsbyrå svarade för ombyggnadsarbetena. Arkitekt var framlidne professor Sven Ivar Lind. Restaureringen blev en av hans sista. Liksom allt han utförde, präglades arbetet av största estetiska sensibilitet och en hantverksmässig trovärdighet {Arkitektur 1978: 10). Riksantikvarieämbetet utförde byggnadsarkeologiska undersökningar och svarade för antikvarisk kontroll och uppföljning av restaurerings-

arbetena. Förutom författaren deltog amanuens Lars Ersgård, fotograf Gabriel Hildebrand, kartograf Kerttu Palmgren och assistent Agneta Rosenqvist. Stockholms slott finns skildrat i en rikhaltig konsthistorisk litteratur. Den största byggnadshistoriska publikationen är Stockholms slotts historia, band I — I I I , utgiven år 1940— 41 under redaktion av Martin Olsson (Ssh I—III). Det gamla slottets historia kan grovt indelas i följande skeden: — Medeltidsborgen med kastalen Tre kronor, från sent 1100-tal, som äldsta del. — Gustaf Vasas ombyggnader av borgen samt anläggning av yttre försvarsverk 1525— 1560. — Johan I I L s ombyggnader, huvudsakligen Fornvännen 77 (1982)

50

K. Andersson

Fig. 1. Stockholms slott på 1660-talet. Rekonstruktion av Martin Olsson. Efter Stockholms slotts historia I. Utsnitt. — The Old Castle of Stockholm. Reconstructed plan.

under åren 1576—1592, varigenom medeltidsborgen omgestaltades till renässansslott. — Ombyggnader för riksstyrelse, rådskammarc och kollegiala ämbetsverk under 1600talets förra hälft. Slottet blev permanent residens för kungafamiljen under Gustaf II Adolfs tid. — Det gamla slottets brand 1697. — Förslag till det nya slottet utarbetades av Tessin d. y. omedelbart efter branden. Den bevarade norra sträckningen av gamla slottet bildade utgångspunkt för planeringen. Under ledning av Hårleman, Cronstedt och AdelFornvännen 77 (1982)

crantz fortsatte arbetet under 1700-talet. Det gamla slottets utseende och disposition är relativt väl kända. En uppmätningsritning, upprättad 1660 av Jean de la Vallée och en därtill fogad "explication" utgör ett viktigt källmaterial (Ssh I pl. 62). På grundval av denna och övriga arkivalier samt en ingående byggnadsarkcologisk forskning har Martin Olsson upprättat i det närmaste fullständiga rekonstruktionsritningar av det gamla slottet (fig. 1). Det har också åskådliggjorts i modeller efter dessa ritningar av konstnären John österlund. De är utställda på Stock-

Stockholms slotts byggnadshistoria

51

holms stadsmuseum och i Slottsmuseet. Vid slottets östra sida låg under 1660-talet längst i söder det då delvis rivna Fångetornet från Gustaf Vasas tid. Därintill låg Smedjegårdslängan, som började byggas 1624 och ombyggdes på 1640-talet samt längst i norr Kanslilängan, tillkommen och ändrad ungefär samtidigt med Smedjegårdslängan. Vid mitten av 1650-talet hade planer på en mer radikal ombyggnad av slottet börjat utformas av Tessin d. ä. och Jean de la Vallée. I samband därmed hade Fångetornet börjat rivas för att ge plats åt en ny länga i söder. Planerna stannade till större delen på pappret. 1665 revs dock återstående rester av tornet, "uti gamla håltornet lades grund som felades och timmermännen förfärdigade valvbågar och fönsterbågar" (Ssh I, s. 293). Den arkeologiska undersökningen 1975—77 Det var endast i den östra längan utgrävningar kunde ske. De båda logårdsflyglarna grundförstärktes nämligen på 1920- och 1960talen och vilar nu på heltäckande plattformar och pelare av betong. Den arkeologiska utgrävningen pågick under byggskedet och måste av tidsskäl begränsas till sin målsättning. De mest konkreta frågorna var: I vilken utsträckning var murar till det gamla slottet bevarade? Vad kännetecknade dem med hänsyn till material, teknik och konstruktion? Byggnademas plan, bevarade golvnivåer och tidsmässig relation mellan byggnader? Bevarad ursprunglig topografi? Murrester av det gamla slottet Bevarade grundmurar påträffades på ett djup av endast 20 till 30 cm under befintliga golv, dvs. p å ca + 6,30 till 4- 7,30 m ö. h., eller ca 7—8 m under nuvarande borggårdsnivå. De

MEDELTID

1500-TAL

1620-TAL

1660-TAL

Fig. 2. Byggnadslämningar påträffade vid utgrävningen 1975—77 i den nuvarande östlängan. Plan i skala 1:400, upprättad av K. Andersson, L. Ersgård och A. Rosenqvist 1975—76. Renritning K. Palmgren. (Omringade siffror = bildhänvisning.) — Plan of the 1975—77 excavations in the present east wing. Fornvännen 77 (1982)

52

K. Andersson öppning intill östväggen. Vid väggen i norra rummet upptogs ett djupschakt och där påträffades ett delvis bevarat golv av murbruk och sten på nivån +4,80—5,00 m ö. h. Den långsmala byggnaden måste vara identisk med 1600-talets Smedjegårdslänga. Men grundmurarna var inte byggda samtidigt. Den västra muren var äldst och från början försedd med kraftiga strävpelare mot öster. Då Smedjegårdslängan tillkom, förlängdes den norra strävpelaren med ungefär 1 m, lades i förband med en nybyggd östvägg och kom därefter att bilda längans yttervägg i norr. En klar murskarv angav detta. Den mellersta strävpelaren utnyttjades som mellanvägg och avståndet till den nybyggda östväggen blev dörröppning mellan rummen. Frågan blev då, hur den äldre strävpelarförsedda muren förhöll sig till murresterna i norr och söder. I norr var sammanhangen svårtolkade, eftersom en mellanvägg i det nuvarande slottet till största delen spolierat de gamla murarna. I söder var det emellertid helt klart, att västmuren låg i förband med en väst-östligt orienterad mur, som skulle visa sig vara en rest av den norra muren till Gustaf Vasas fångetorn. Det innebar, att de skrivna källornas uppgifter på denna punkt var felaktiga. Det uppges 1624 att "den gamla inuren i Smedjegården revs, den nya grunden lades och murarna uppfördes med 2

framtogs i plan och dokumenterades, men utgrävdes inte fullständigt. Ett antal "strategiskt" placerade provschakt upptogs för att murteknik, förbandssammanhang, golvnivåer etc. skulle kunna studeras. Som framgår av planritningen (fig. 2) frilades i östra längans norra del en över 5 m bred mur. Den var uppförd av vald och grovt tillhuggen gråsten och hårt brunaktigt kalkbruk, ö v r e murytan var utjämnad och satt med mindre gråsten (fig. 3). Muren var skevt orienterad i förhållande till nuvarande slottets östmur och löpte i norr in under denna. Den anmärkningsvärt stora bredden tyder på att muren uppförts som östlig ringmur till den medeltida förborgen. (Den bevarade ringmuren i norr har samma bredd.) Senare har ringmuren utgjort underlag för Kanslilängans östmur. En sekundärt tillkommen murklack vid murens insida skall troligen hänföras till denna 1600-talsbyggnad. Delar av huvudborgens ringmur har tidigare påträffats i nedstörtat skick vid grävningar i Smedjegården. Den höll en tjocklek av 5,5 m. Att ringmuren varit tinnad framgår av bl. a. Hogenbergs stick från 1585 (Ssh I, s. 51 ff. och rekonstruktion s. 64). Söder om ringmuren framkom gråstensmurarna till en mycket smal länga, indelad i två rum av en kraftig mellanvägg och förbundna med varandra genom en smal dörr-

•jL**--^

J^-^5 " ^ ^
'\w ...

^'iiV

^
-

•fehS

'VKÉK:'

w*• s a f e
- • • • - • - • < * * *

>*»>
:••• — • * • = -

Fig. 3. Den medeltida ringmuren mot nordöst. Foto A. Rosenqvist 1976. — The medieval ring-wall, looking NE.

Fornvännen 77 (1982)

Stockholms slotts byggnadshistoria

53

Fig. 4. T. h. Gustav Vasas fångetorn. Bevarade rester av södra väggen mot nordväst. Längst t. h. den rundade innerväggen i källaren. T. v. tillbyggnad från 1660-talet söder om fångtornet. Mot väster. Foto A. Rosenqvist 1976. — Left: Remains of a building, an extension in the 1660's to Gustav Vasa's Prison Tower. Right: Remains of Gustav Vasa's Prison Tower.

valv" (Ssh I, s. 234). Den strävpelarförsedda muren, som sedan mitten av 1500-talet utgjort östlig yttre begränsning för huvudborgen har inte rivits. Den har under 1600talet utnyttjats som fundament för Smedjegårdslängan. I södra delen av nuvarande östlängan återfanns slutligen rester av fundament och källare till Fångetornet, enligt arkivaliska källor byggt 1555 (Ssh I, s. 84) samt på södra sidan av detta en senare tillkommen mur. Gustaf Vasas fångetorn har varit en kvadratisk byggnad, något smalare i östsidan än i väster, med ett runt källarrum (fig. 2 och 4 ) . Murverket var av gråsten i hårt gulvitt bruk. Den bevarade södra muren hade ett ytterskal av tegel. Murbredden på det smalaste partiet var ca 3,5 m.

Fig. 5. Detalj av murverket i 1600-talstillbyggnaden. Foto K. Andersson 1976. — Detail of masonry of the 17th century extension shown in Fig. 4. Fornvännen 77 (1982)

+ 5.00

Fig. 6. 1600-talstillbyggnadens östfasad och underliggande marklager. T. h. Fångetornets hörn. Sektion B2. Skala ca 1:70. Upprättad av K. Andersson och A. Rosenqvist 1976. Renritning K. Palmgren 1977. — East facade and underlying strata of the 17th century extension.

4> A

Den tillbyggda muren i söder var även den byggd av gråsten, men med ett grått, lerhaltigt kalkbruk med stora kalkklumpar samt med fogarna skolade med tegel- och naturstensflis. Muren, som hade en bredd av ca 3 m, låg i direkt flukt med östra rivningsgränsen för Fångetornet (fig. 2 och 4 ) . Murverket verkade avslutat mitt i ett byggskede. Det hade endast utstockade ytor och även spår av formsättningar av trä på murens utsida (fig. 5) och i den muröppning med inåt trappad botten, som var bevarad i murens mitt. Byggnadsresten utgör sannolikt den östra muren till den 1665—69 på Jean de la Vallées förslag påbörjade förlängningen av södra smedjegårdslängan. Murverkets allmänna karaktär stöder denna datering, liksom relationen till det delvis rivna Fångetornet. Topografin och lagerföljden Försöken att nå bättre kunskap om platsens topografi och äldsta historia blev till stor del utan resultat. Utanför ringmuren och smedjegårdslängan fanns ner till ett utgrävt djup av ca + 4 , 5 m ö. h. endast rasmassor och fyllningar tillkomna vid det nuvarande slottets byggande. Det innebär att borgens yttre begränsningsmurar mot öster byggts intill den
Fornvännen 77 (1982)

urschaktade åskanten och på så sätt även fungerat som terrasseringsmurar. På ett par ställen kunde dock orörda lager registreras. I det näst nordligaste rummets nordvästra hörn fanns t. ex. på nivån + 6,20—6,70 m ö. h. orörda lager. "Den ca 0,5 m mäktiga sanden i schaktbotten är strömskiktad och undcrlagras av ett något blockigt, stenigt, sandigt grus. Blocken och stenarna bedöms ligga i primärt läge." (Utlåtande av statsgeolog Christer Persson, SGU.) På några andra ställen väster om ringmuren kunde liknande orörda lager dokumenteras på denna nivå eller något högre. Den enda markprofil, som kunde föras "i botten", dokumenterades i området öster om Fångetorn och 1600-talstillbyggnad (fig. 6 ) . Rummet, som nu utgör entréhall till Livrustkammaren, urschaktades nämligen nästan fullständigt för nya trappförbinddser och hissar. Schaktbotten låg på ca + 1,5 m ö. h. Underst fanns ett lager grovt grus, däröver ett blålerdager, ett lager fint grus, ett 50—60 cm tjockt, varvigt lager av lerigt, brungrått grus och överst, på ca + 2 , 0 0 m ö. h., lager som påverkats av 1500- och 1600-talets byggande. Enligt utlåtande från SGU har lagren börjat avsättas under gladaltid. Det undre

Stockholms slotts byggnadshistoria

55

därt läge, var de dock mindre användbara som källmaterial, än om de hittats i säkra lager och direkt kunnat knytas till byggnadslämningarna. Arkitekturfragmentcn är emellertid av stort konsthistoriskt intresse och en specialist på 1500- och 1600-talens arkitektur borde kunna utsätta dem för cn mer ingående analys än vad som här kan ske. Med hänsyn till material och ytbehandling kan de indelas i följande grupper: Fig. 7. Fragment av medeltida gravsten. Det största fragmentets höjd 35 cm. Foto G. Hildebrand 1977, — Fragment of medieval tombstone. I Lenabergsmarmor med polerad yta Kolonnbaser Skaft av engagerad halvkolonn Port- och fönsteromfattningar II Grå, hård kalksten med grov skrädhuggning Delar av balustrad (balustrar, plint med diamantkvaderrustik) Konsol med enkel rundad form I I I Rödgrå, hård kalksten med grov skrädhuggning 2 olika listformer Basplatta (till stenbalustrad) I V Vitgrå, mycket hård (kristallinisk?) kalksten Vertikal list med delfinmotiv (pilaster eller postament) V Vitgul sandsten Stycke av lejonrelief VI Ljus och hård rödgrå kalksten med polerad yta Spisomfattning, 2 delar V I I Ljusgrå leraktig sandsten med logerhuggning List Stor volut med mussdornament Konsoler Sidopost till stenkorsfönster Krönprydnad Var arkitekturfragmenten haft sin plats i slottet är svårt att säkert ange. De måste inte nödvändigtvis vara från de östra delarna, eftersom hela slottsområdet efter det gamla slottets rivning utsattes för omfattande markplanering. Det är dock frestande att försöka Fornvännen 77 (1982)

lagret utgjordes av isälvsgrus, medan det tjocka varviga lagret överst av de orörda lagren kan ha avsatts som strandgrus under yoldiatid (ca 8000 f. K r . ) . Mer relevant i detta sammanhang är att strandlinjen i Gamla Stan omkr. år 1300 låg på ca + 2 , 0 0 m. Vattnet måste då ha gått in mot Slottets begränsningsmurar. Någon växande kulturlagerbildning från medeltid eller senare fanns inte bevarad någonstans inom undersökningsområdet. Föremålsfynden De funna föremålen låg nästan alla i omrörda lager av byggnadsrasering. De flesta var arkitekturfragment från 1500- och 1600talen. Endast ett fåtal medeltida fynd, som t. ex. formtegel till sköldbågar och smygar samt stengodskeramik tillvaratogs. Ett litet fragment av en medeltida gravsten (fig. 7) hade den bevarade inskriften: A T : A V E R, vilket kan ha ingått i texten: " I n pacem requiescat. Ave Regina codi." (Tolkningsförslag av antikvarie Carl Magnus Rosell.) Vidare påträffades föremål som påminde om krig, t. ex. kanonkulor och piklod och om fredlig byggnadstid, t. ex. bruksrakor och en skyffel. Naturligtvis återfanns även skärvor av hushållskärl av keramik och glas samt relativt mycket kakelugnskakel. Eftersom så gott som alla fynd låg i sekun-

56

K. Andersson

Fig. 9. Kolonnbas av Lenabergsmarmor. Skala 1:5, Ritning K. Palmgren 1977. — Column base of marble. Fig. 8. Portal rekonstruerad på basis av påträffad kvadersten, här markerad genom raster. Ritning K. Palmgren 1980. — Reconstructed 16th century portal. het, då det var vanligt att måla kalkstenen vid denna tid. Fragmenten av plint med diamantkvaderrustik, baluster och basplatta har tillhört ett räckverk (fig. 10—11), med hänsyn till de skarpa och av väder och vind oskadade huggspåren väl snarast ett invändigt sådant. Vid Kalmar slott fanns i lusthuset på västra vallen en balustrad, vars balustrar har snarlik form (Kalmar slotts historia I I A, s. 286). Det vertikala stycket med fäckel- (flambeau) och delfinmotiv till pilaster, postament c. d., upptaget i grupp I V är också 1500-tal (fig. 1 2 a ) . Det kan eventuellt ha ingått i någon rikt ornerad portal i den gamla huvudborgen (jfr Kalmar slotts historia I I A, s. 180 ff.) eller i en spisomfattning? För det 83 cm höga och 75 cm breda brottstycket av en lejonrelief (fig. 12 b) är några olika placeringar möjliga. Det skulle kunna ha ingått i det riksvapen, som prydde södra gavdröstet på rikssalsbyggnaden (Ssh I, s. 158—159). Skulpturens kraftiga reliefverkan kan ha motiverats av den höga placeringen. Men det är också möjligt, att det kan ha prytt rikssalens norra vägg över porten (Ssh I, s. 140 och pl. 3 1 b ) . Den vackra spisomfattningen i grupp VI med kanndyrer, diamantsnitt och änglahu-

få en uppfattning om deras ursprungliga placering. Alla fragment av Lenabergsmarmor, grupp I, är sannolikt från Johan I I L s tid. Slottet genomgick då, som tidigare nämnts, en radikal förändring (Ssh I s. 143 ff.). Den vinkdbrutna kvadern med diamantrustik kan ha ingått i en korgbågig yttre omfattning till en portal (fig. 8 ) . Eventuellt skulle den kunna härröra från porten i fritrappan framför trumpetargången i södra längan på stora borggården. En halvkolonnbas och en engagerad halvkolonn skulle kunna vara från slottskyrkans förhall, medan en kolonnbas (fig. 9) med samma profil som halvkolonnen kan ha ingått i det treskeppiga systemet i själva kyrkorummet. En rikt profilerad omfattningssten kan kanske ha suttit i någon av stora borggårdens rakavtäckta dörröppningar (jmfr t. ex. Sch I, pl. 35). Även föremålen i grupp I I och I I I torde vara från Johan 111: s tid. Stenhuggningstekniken i de båda grupperna är likartad och fragmenten kan t.o.m. ha tillhört samma enFornvännen 77 (1982)

S t o c k h o l m s slotts b y g g n a d s h i s t o r i a

57

Fig. 10. a. Plint med diamantkvaderrustik och engagerade balustrar av kalksten. H. 28,5 cm. b. Fragment av baluster av kalksten. H. 34 cm c. Basplatta till balustrad. Kalksten. L. 64. Foto G. Hildebrand 1977. — Fragments of a 16th century lime-stone balustrade.

Fig. 11. Rekonstruktion av balustrad, vari frag menten fig. 10 ingått. Ritning K. Palmgren. 1980 — Reconstructed balustrade.

Fig. 12. a. Pilaster eller postament med fackel- och delfinmotiv. Kalksten. H. 28 cm. b. Fragment av lejonrelief. Sandsten. H. 83 cm. c. Spisomfattning. Kalksten. H. 88 cm. Foto G. Hildebrand 1977. — a. 16th century, decorative fragments of limestone. b. Decorative sandstone fragment, possibly belonging to the Swedish national coat of arms. c. Fragment of a late Renaissance chimneypiece. Limestone.

Fornvännen 77 (1982)

58

K. Andersson

Fig. 13. Volut med musselmönster. Sandsten. H. 67 cm. Foto G. Hildebrand 1977. — Decorative sandstone fragment.

vud bär senrenässansens prägel (fig. 1 2 c ) . Dess ursprungliga placering är omöjlig att ange. övriga arkitekturfragment, grupp VII, har i former och stenhuggning en klar barockprägel och torde tillhöra 1600-talet. En konsol med maskaronrdief kan ha ingått i en spisomfattning. Ett snarlikt fragment har tidigare tillvaratagits (Ssh I, pl. 57). Det torde kunna dateras till 1600-talets senare hälft, då många nya spisar byggdes i slottet. Även en festongartad konsol med fruktmotiv har en nära motsvarighet i tidigare fynd (Ssh I, pl. 58). En meterbred volut med musselmönster (fig. 13) torde ha tillhört en praktgavel och krönprydnaden (fig. 14) kan ha tillhört en gavel eller ett överstycke till en portal, kanske yttre portalen i muren mot Skeppsbron (Ssh I, s. 142). Den raka logerhuggna detaljen är troligen en sidopost till ett stenkorsfönster. Det enda fragment i denna grupp av likartat stenmaterial, som skulle kunna vara äldre än 1600-tal, är den lilla konsolen med beslagsornamentik. Liksom vid tidigare utgrävning (Ssh 1, pl. 38) påträffades detaljer av terracottautsmyckning. De tillhör sannolikt det sena 1500-talets rumsinredning. Även Nyköpingshus hade under Karl I X :s tid terracottadekor (Bohrn 1941, s. 103 ff. och pl. X L I V ) .

Referenser
Arkitektur 1978: 10 (temanummer om Livrustkammarens restaurering). Bohrn, E. 1941. Nyköpings renässansslott och Herkules Mida. Akad. avh. KVHAA:s Handlingar D 49. Stockholm. Olsson, M. & Nordberg, T. 0:son 1940. Det gamla slottet. Stockholms slotts historia I. Storkholm. Olsson, M. 1944—65. Kalmar slotts historia I — / / / , KVHAA. Stockholm. Stockholms slotts historia I — / / / . 1940—41. Red. Martin Olsson. Storkholm.

Fig. 14. Krönprydnad. Sandsten. H. 37 cm. Foto G. Hildebrand 1977. — Decorative sandstone fragment. Fornvännen 77 (1982)