Om hantverkets utveckling i Staraja Ladoga Davidan, Olga Fornvännen 77, 170-179 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1982_170 Ingår i: samla.raa.se Om hantverkets utveckling i Staraja Ladoga Av Olga Davidan Davidan, O. 1982. Om hantverkets utveckling i Staraja Ladoga (On the development of craftsmanship in Staraja Ladoga). Fornvännen 77. Stockholm. A short introduction to recent research on certain finds from Staraja Ladoga. Special consideration is given to the manufacture of objects from bone and antler. A typology of combs is presented. Bronze-casting and weaving are also discussed. Olga Davidan, The Hcrmitage Museum, Leningrad, USSR. För forskningen kring det fornryska rikets historia är borgen i Staraja Ladoga av central betydelse. U n d e r de senaste decennierna har omfattande arkeologiska undersökningar gjorts i flera närbelägna städer som t. ex. Novgorod, Pskov, Beloozero, Staraja Russa, Torptsa och Izborsk. Emellertid har man inte på någon av dessa platser funnit tydliga och läftolkade kulturlager äldre än 900-talet. Däremot fann man sådana avlagringar med väl bevarade rester av träbyggnader inom den s. k. jordvallen i Staraja Ladoga. Detta utomordentligt betydelsefulla material väcker ofta forskarnas intresse. J a g vill i denna uppsats närmare redogöra för vilka forskningsresultat som detta lett fram till beträffande tillverkningen av föremål av ben och benhorn. Också bronsgjutning och vävteknik kommer att beaktas. Innan vi går över till detta material cn kort orientering om kulturlagrcns datering. V. J. Ravdonikas som ledde utgrävningarna i Staraja Ladoga skapade ett kronologiskt schema enligt följande: Den 3 m tjocka kulturjorden indelades i 5 stratigrafiska skikt som gavs bokstavsbeteckningarna A, B, V, G, D och E. (Bokstavsordningen är det ryska alfabetets.) E i sin tur finindelades i lagerFornvännen 77 (1982) följden E,, Eo, E :! där E :! utgör det äldsta skiktet. Detta daterades till 600—700-talen, Eo till 700—800-talen, E, till 800-talet, D till 800—900-talen, G till 1000—1400-talen och V till 1500—1600-talen. B och V utgjorde det översta skiktet (Ravdonikas 1949— 1950). 1961 föreslog Korzjuchina en omdatering, huvudsakligen med stöd av myntfynd men även av annat material från "stenborgen". De äldsta skikten uppfattades nu som yngre iin tidigare; E;! daterades till 700-talet, Eo till första hälften av 800-talet, D till 900-talet, D till 900-talet (Korzjuchina 1971). Vid E-skiktets finindelning har själva basförutsättningen varit forskarnas uppfattning att Ej-skiktets byggnader anlagts på steril mark och hör samman med fornborgens primära anläggningsskede samt att Eo-byggnadcrna brandhärjades vid ett och samma tillfälle och att även E,-byggnadcrna är samtidiga. En ytterligare finindelning av E 3 har slutligen kunnat göras på grundval av senare års undersökningar och studium av äldre fältrapportcr. Dessa fakta stöder en datering av boplatsens anläggningsskede till mitten av 700-talet och ger E-skiktet en kronologisk latitud från denna tidpunkt till slutet av 800-talet. Närmare bestämt får vi följande Hantverkets utveckling i Staraja Ladoga kronologiska skala: E 3 — mitten av 700-talet t. o. m. första fjärdedelen av 800-talet; Eo — 800-talets andra fjärdedel; E, — 800-talets tredje fjärdedel (Davidan 1976). Dessa dateringar stämmer väl överens med resultaten av de dendrokronologiska undersökningar som N. B. Tjernych gjort på träprover från utgrävningen av "jordborgen" 1974—1975. Ben ocli benhorn 610 föremål av ben och benhorn ingår i materialet (Davidan 1962, 1966, 1968). Intressantast och mest belysande är kammarna (135 st.). Av dessa är 108 exemplar sammansatta (treskiktadc) enkdkammar, 4 exemplar c n k d k a m m a r i ett stycke och 19 d u b b d k a m mar i ett stycke. På grundval av en rad regelbundet sammanfallande egenheter då det gäller storlek, proportioner och ornamentik kan de sammansatta c n k d k a m m a r n a indelas i två grupper. Inom vardera av dessa urskiljs typer efter stödskenornas form och varianter efter ornamentikens utförande. Grupp l (65 ex.) utgörs av stora kammar (längd 15—25,5 cm; bredd 4—4,5 cm) med breda (2—2,8 c m ) , en aning konvexa stödskenor (tjocklek 0,3—0,4 cm) med konturföljande parallella linjer. Förhållandet mellan kammarnas höjd och stödskenornas bredd illustreras av indextalet 1,5—2,3 och index 5—8,4 då det gäller stödskenornas bredd resp. tjocklek (fig. 1:16, 1 9 : 2 ) . Efter stödskenornas form indelas kammarna av första gruppen i två typer. Typ l — kammar med enkla bågformiga stödskenor (fig. 1: 16; 2 : 3 , 6—21). Varianter: a. med yttäckande punktcirkelornament på stödskenan (fig. 2: 18, 20, 2 1 ) ; b. med symmetriska kantföljande grupper av punktcirklar på stödskenan (fig. 2: 15— 17); v. med i huvudsak mitt på stödskenan placerade kompositioner av linjer och punktcirklar (fig. 2 : 3 , 6—7, 9—11, 13—14); g. med bandfläteornament på stödskenan (fig- 2 : 1 2 ) . Typ 2 — kammar med ändavslutningar 171 formade som stiliserade djurhuvuden (fig. 1: 19; 2: 1—2, 4—5, 8 ) ; a. med inramad kantföljande bandfläta på stödskenan (fig. 2 : 8 ) ; b. med oinramad bandfläta mitt på stödskenan (fig. 2 : 4 ) ; v. med bandfläta med stiliserad knut på stödskenan (fig. 2 : 5 ) ; g. med nätmönster på stödskenan (fig. 2: 1-2). Grupp I I (43 ex.) består av mindre kammar 8—16 cm långa och 2,7—4,1 cm breda) med smala stödskenor med halvrunt tvärsnitt (bredd 0,9—1,7 cm, tjocklek vanligen 3,5— 4,5 m m ) . Indexrdationen mellan tandskivans och stödskenans bredd 2,3—3,8 och mellan stödskenans bredd och tjocklek 2—4 (fig. 1:14). Typ 1 — med enkla bågformiga stödskenor; Typ 2 — med bågformiga stödskenor-utskott på ändavslutningen. För båda typerna är snidad geometrisk ornamentik utmärkande. Till formen kan även cn kam med bronsbeslag och stiliserad bandfläta föras till typ 2. E n k d k a m m a r i ett stycke (4 ex.). Ett exemplar liknar kammarna av grupp I I : 1. medan de övriga har profilerat grepp med kantdekor i form av björnar eller vattenfåglar (fig. 1:3—4). D u b b d k a m m a r n a (23 ex.) tillhör två grupper, sammansatta respektive i ett stycke. Inom bägge grupperna finns det två typer — rektangulära respektive trapetsformiga. Inom skikt E förekommer endast sammansatta e n k d k a m m a r av grupp I: 1 a, b och v som är frisiska till ursprunget och förts till Staraja Ladoga av skandinaverna; endast i undantagsfall är de av lokal tillverkning. Särskilt många kamformer förekommer i skikt D. H ä r finns kammar av grupperna I: 1 v och g samt I: 2 a som är skandinaviska och 1:2 b, v och g som är lokalt tillverkade men anknyter till skandinaviska förebilder. Vidare finns sammansatta e n k d k a m m a r av grupp 11:1 (nordeuropeisk) och 11:2 (svensk typ). E n k d k a m m a r i ett stycke av Fornvännen 77 (1982) 172 O. Davidan Fig. 1. Föremål av ben och benhorn frän Staraja Ladoga. 1. krön; 2. ansiktsmask; 3—4. genombrutna enkelkammar i ett stycke; 5. fågelformigt hänge; 6. handtag till sked; 7. nålhus; 8. ormöglcformigt beslag; 9. flöjt; 10. beslag till sammansatt pilbåge; 11. handtag; 12. sländtrissa; 13. spelbricka; 14, 16, 19. sammansatta enkelkammar; 15. fragment av örslev; 17, 18. nålar; 20. koniskt föremål. Skikttillhörighet: 10 = G; 1—4, 6, 9, 14, 17—20 = D ; 12 = E; 5, 13 = E 2 ; 11, 16 = E 3 ; 15 = ej bestämbart. — Objects of bone and antler from Staraja Ladoga. Fornvännen 77 (1982) Hantverkets utveckling i Staraja Ladoga 173 ...JM 20 Fig. 2. Fördelning skiktvis av kammar av grupp I. 18, 20, 21= typ la; 19 = övergångstyp mellan la och Ib; 12 = typ Ig; 8 = typ 2a; 4 = typ 2b; 5 = typ 2b; 1—2 = typ 2g. — Stratigraphic distribution of comb», group I. finsk typ med avbildning av fåglar och björnar förekommer. Förutom kammar har man i Staraja Ladoga hittat 475 andra föremål av ben. Häribiand märks prylar, nålar, redskap för flätning och glättning, sländtrissor, delar av pilbågar, pilspetsar, nålhus, skedar, spelbrickor, musikinstrument, örslevar, hängsmycken, ringar, isläggar, djurformiga beslag m. m. (fig. DBåde halvfabrikat och färdiga föremål är till utförandet av så god kvalitet att det står klart att hantverksskickligheten varit hög bland bensnidarna redan under bosättningens början. Av halvfabrikat från skikt E att döma tillverkades här på 700—800-taleu sammansatta enkelkammar. Detta betyder att man använde sig av specialiserade verktyg (sågar, borrar, mejslar, passare). Att man i det understa skiktet hittat ett arbetsstycke med spår av svarvning vittnar om att cn svarvstol varit i bruk redan under 700Fornvännen 77 (1982) 174 O. Davidan fats hittades i skikt E 3 där den uppfattas som ett sekundärt ditkommet fynd (fig. 3 : 1 ) . Från skikt E:1 kommer två formar av sten, vilka använts vid gjutning av små prydnadsföremål i form av dubbla halvklot (fig. 3: 2, 4 ) . Till skikt Eo hör cn lerform att gjuta barrer i (fig. 3: 15). Ett mycket intressant fynd är en form av trä ur samma skikt (fig. 3 : 5 ) . Formarna från skikt D användes till gjutning av barrer och diverse prydnader dig- 3 : 3 , 12, 14). Av de små deglarna har med ett enda undantag alla rundad botten och är koniska eller cylindcrformiga. Det finns också öppna skedformiga deglar. Bland bronssmedernas övriga verktyg märks en antropomorf matris (fig. 3: 13), ett tråddragningsinstrument med tre rader hål av 0,3—2,0 m m diam. (fig. 3 : 6 ) , cn tvärhuggen fil och cn hammare för ädelmctallsmide (vikt 41 g ) . Bland övriga fynd märks 6 barrer av koppar från skikt D, G och V samt en av mässing från skikt G (fig. 3: 9, 10) samt följande aldrig fullbordade föremål eller föremål av skrotkaraktär: djurornerad pärlspridare ur skikt D (fig. 3 : 8 ) ett förarbete till en tinningsring (skikt D fig. 3: 7) samt bitar av talet (Davidan 1970). U n d e r Staraja Ladogas äldsta tid var det emellertid endast enstaka mästare som här sysslade med bearbetning av ben. Eftersom man i skikt E endast funnit ett mindre antal halvfabrikat (10 st.) så bör kammarna och andra konstnärligt utförda föremål av ben betraktas som importvaror. U n d e r det tidsskede som motsvarar byggnaderna från skikt D (slutet av 800talet—1000-talet) kan en kraftig ökning observeras såväl då det gäller antalet färdiga föremål som vcrkstycken. M a n har funnit 306 benstycken med spår av bearbetning, 52 delar av sammansatta kammar och 2 verkstycken till sammansatta enkdkammar, 2 ej fullbordade sammansatta enkelkammar av grupp II och en likaledes ofullbordad profilerad enkdkam. vilket vittnar om att benoch hornslöjden blivit masstillverkning. Bronsgjutmng Alla de i nedanstående tabell upptagna föremålen har samband med bronsgjutning och har påträffats vid grävningarna i Staraja Ladoga (Davidan 1980). Den äldsta av de gjutformar som påträf- Gjutformar -H 4J u 0} U 01 4J g 0 -rH JJ M -H J* 4J 4 J CU r H 4J rtJ - * 4J - H E-i C O C •H r-i cn ra c C n. 4J y :0 UH CU C O •H U 4J OJ T3 TJ tr> ra cn :ra c OVH rH r-{ rH B c co rH ra u cu >, :ra u 4J ^-l -H D*rH ui ra ra . * u < D QJ - H ra co DC :ra u E Ui B -H c :ra •n UI ra -o y ut cn V G D E E E 0 .* -H ra H UI > ra 1 > ra > ra C U 0 Q — ra E i -o ^ ra ra rH -H tn C U Ui UI |d ra Ui Q •-< 6 r H