Mätvärden på hällristningen Järrestad, Skåne - till frågan om hällristningsforskningens metodik Pettersson, Johan Fornvännen 1984(79), s. 197-199 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1984_197 Ingår i: samla.raa.se

Debatt ger recensenten detta måttband i handen. Utställningen har en egen intention som avslöjar sig i framställningen. Det är därför möjligt att göra en kvalitativ bedömning i relation till de intentioner framställningen implicit gör anspråk på. Jag har försökt göra detta i min artikel. Men dessa konkreta kritiska synpunkter diskuterar inte Björn Ambrosiani i sitt svar. I stället ger han ovidkommande information om utställningarnas tillkomsttid och den interna ansvarsfördelningen som inte har någon relevans för varken framställningens innehåll eller form. Jag vill påminna om att man på Statens historiska museum tar ut 15 kr i entréavgift för alla dessa "tillfälliga arran-

197

gemang" (Björn Ambrosianis ordval). För övrigt anser jag att en utställning som av producenterna själva uppfattas som ett "provisoriskt embryo" bör ersättas eller utvecklas — annars är det hela en förolämpning mot publiken. Gundula Adolfsson Stampgatan 60 A 411 01 Göteborg Med detta inlägg är debatten i denna fråga tillsvidare avslutad. Red.

Mätvärden på hällristningen Järrestad, Skåne — tillfrågan om hällristningsforskningens metodik
Mitt arbete med hällristningar gäller främst ön Tjörn, Bohuslän, där ett 30-tal hällristningsförekomster sedan länge varit kända men där numera över 500 ristningar är dokumenterade (Pettersson 1982). ö n s figurbestånd är av uteslutande äldre typ till skillnad från det ryktbara hällristningsområdet i norra Bohuslän, där både äldre och yngre typer förekommer tillsammans. Innovationen av hällristningstraditionen på Tjörn synes ha skett under äldre bronsålder och inte följts av senare impulser som medfört yngre figurtyper. Antalet överskärningar är därför extremt få. Med överskärningar avses det förhållandet att hällristningar gjorts på redan utnyttjade ristningsytor varvid figurer eller skålgropar huggits på en tidigare gjord ristning. Genom att granska skärningspunkten mellan de olika huggningarna kan man under gynnsamma förhållanden avgöra vilken figur som tillkommit senast. På så sätt kan man fastställa den inbördes ordningsföljden mellan huggningarna, överskämingen belyser emellertid endast figurernas relativa kronologi, dvs. att den ena är äldre än den andra, men den säger ingenting om huggningens absoluta ålder. Tidsskillnaden mellan de olika huggningarna kan lika väl ha varit dagar som århundraden. Om man sorterar materialet efter huggningarnas djup, bredd och karaktär (prickhuggen, grov, tidjämnad etc.) och sätter dessa huggningskvaliteter i relation till vilka figurtyper som förekommer, kan man ordna vissa motiv efter tidslinjen. Föregångsmannen för en sådan systematisering är Emmanuel Anati, och i Sverige har Göran Burenhult försökt tillämpa metoden på bl.a. figurer inom den stora hällristningen Järrestad nr 4 i Skåne. På grundval av det skånska materialet har Burenhult definierat åtta olika huggningskvaliteter (jämte en nionde, kännetecknad av slipning). En av huggningarna, av Burenhult kallad huggningskvalitet 7, definieras som grov prickhuggning med ojämna kanter, 15-25 mm bred och högst 0,5 mm djup (Burenhult 1980 s. 36). Huggningskvalitet 7 spelar en avgörande
Fornvännen 79 (1984)

198

Debatt

ningar med huggningskvalitet 6, vilken Burenhult placerar näst sist i tidslinjen. Huggningskvalitetema 6 och 8 daterar Burenhult till bronsålderns period 11 I-IV. Endast i ett fall har Burenhult ansett sig kunna påvisa en skärning mellan en figur i huggningskvalitet 7 och den av honom till senneolitisk tid daterade huggningskvalitet 2 (Burenhult 1980 s. 95). Detta enda exempel är givetvis otillräckligt för någon slutsats om hur huggningskvalitet 7 generellt förhåller sig till huggningskvalitet 2. Ändå påstår Burenhult att huggningskvalitet 7 är äldst (Burenhult 1980 s. 98). Redan vid studiet av Burenhults publicerade bilder av hädristningsfigurer i huggningskvalitet 7 misstänkte jag något fel i Burenhults forskningsmetodik. Det föreföll otroligt att en dubbel ormfigur, en dubbelspiral och två halvcirkelformade figurer skulle vara så grunt huggna att de var högst 0,5 mm djupa (Burenhult 1980 s. 94, 122 resp. 124). Jag kontaktade då Burenhult per telefon och bad att fa ta del av hans mätvärden för åtminstone någon av dessa figurer. Vid förnyad kontakt meddelade Burenhult att han inte kunde "gå in i datalistorna" utan hänvisade till anFig. 1. Denna dubbla ormfigur på hällristningen Järregiven huggningskvalitet. Klassificeringen till stad nr 4 i Skåne är en av många figurer, som Burenhult huggningskvalitet 7 skulle alltså ge svaret på oriktigt uppger vara huggen i huggningskvalitet 7 och mina frågor — dvs. figurerna skulle vara alltså skulle ha högst 0,5 mm djup huggning. I verklighehögst 0,5 mm djupa. ten är huggningen 0,8-1,8 mm djup. Foto förf. 1982. Emellertid måste man ta hänsyn till Burenhults mätmetod. Mätningarna har utförts på en serie olika positioner i varje enskild figur, roll i Burenhults resonemang om att dolksta- varefter det aritmetiska medelvärdet har bevar, dubbelspiraler och en dubbel ormfigur räknats. Kravet på en vetenskaplig metod är skulle vara de äldsta figurerna i det skånska givetvis att metoden kan användas av andra materialet. Ett antal skånska vapenfigurer än dess upphovsman. Jag har därför med samma metod som Budaterar Burenhult till ca 2800—2400 f.Kr. renhult kontrodmätt alla de figurer på (Burenhult 1981 s. 354). Burenhults metod är att undersöka hur fi- Järrestad-ristningen, som Burenhult uppgett gurer i huggningskvalitet 7 förhåller sig till tillhöra huggningskvalitet 7. De tolv figurerna figurer i övriga huggningskvaliteter. På den har Burenhult samlat på en helsidesbild (Bustora ristningshällen Järrestad nr 4, vilken renhult 1980 s. 105). inklusive skålgropar består av 1 262 tecken, Beroende på figurernas storlek och med finns enligt Burenhult tio överhuggningar av undvikande av skadade partier har mellan 3 figurer i huggningskvalitet 7. Sex av dessa tio och 16 målpositioner på varje figur lagts till överhuggningar utgör enligt Burenhult skär- grund för beräknat aritmetiskt medelvärde. ningar med huggningskvalitet 8, vilken BuDet visade sig då att ingen av de 12 figurerrenhult placerar sist i tidslinjen. Tre av de tio na uppfyller kriterierna på huggningskvalitel överskärningarna är enligt Burenhult skär- 7. Tio av figurerna (a, b, c, e, f, g, h, j , k och 1
Fornvännen 79 (1984)

Debatt
Fig. 2. Samtliga figurer från hällristningen Järrestad nr 4, Skåne. Efter Burenhult 1980. I Burenhults figur har aktuella mätvärden inlagts. Figurerna a-1 uppges av Burenhult vara i huggningskvalitet 7.
1,4 K o o r d i n a t P 6-7 0,5-0,9 m m djup 0,8-1,3 m m djup

199

0,7-1,6 m m djup

0,8 , 0 , 8

1,3

Q

Q

Koordinat K 4 0,8-1,2 m m djup

o,el

0,9

C
I Koordin

0,8

0,8 J K o o r d i n a t S-I 7 1,1-2,1 m m djup Q Koordinat G 5 1,4-7,8 m m djup

0,5-1,5 m m djup

AT
1,9 Q K o o r d i n a t G-H 4-5
. i

Koordinat H 5 0,8-1,5 m m djup

|

Koordinat N 7 1,0-1,9 m m djup

' . - • • - ,

1 .3

1 , t - J ,1
1
^«v

9 9.

1 ,3
.4

J

K o o r d i n a t H-I 4

K

Koordinat M 8

K o o r d i n a t M 5-6

hos Burenhult 1980 s. 105) är inte i någon mätposition mindre än 0,5 mm djupt huggna — än mindre kan då aritmetiska medelvärdet av talen visa "högst 0,5 mm djup". Återstående två figurer passar inte heller till definitionen på huggningskvalitet 7 — den ena (d) har större huggningsdjup, den andra (i) är ej "grovt prickhuggen med ojämna kanter". Största uppmätta djup i någon mätposition är 7,8 mm och finns i en ormfigur (h). De påvisade oriktigheterna i Burenhults presentation av sitt material innebär en be-

tänklig avvikelse från objektiv dokumentation och därpå grundad arkeologisk forskning.
Referenser
Burenhult, G. 1980. Götalands hällnstmngar I. — 1981. Slenåldersbilder. Hällristningar och stenåldersekonomi. Pettersson, J. 1982. Hällnstmngar på Tjörn,del II.

Johan Pettersson

Klövedal S-440 60 Skärhamn
Fornvännen 79 (1984)