Det flamländska altarskåpet i Jäders kyrka : ett krigsbyte eller ej? Engellau-Gullander, Cecilia Fornvännen 93-109 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1987_093 Ingår i: samla.raa.se

Det flamländska altarskåpet i Jäders kyrka — ett krigsbyte eller ej?
Av Cecilia Engellau-Gullander
Engellau-Gullander, C. 1987. Det flamländska altarskåpet i Jäders kyrka — ett krigsbyte eller ej? (The Flemish altarpiece in J ä d e r Church — spoils of war or not?). Fornvännen 82. Stockholm. T h e provenance of the Flemish altarpiece now in J ä d e r Church in Södermanland is discussed on the basis of various aspects of its iconography. Current literature has so far presented two hypotheses regarding this problem: one asserts, that the altarpiece was produced on order from Sweden and intended for the St. Nicolas Church, Stockholm; the other that it was brought to Sweden from Germany during the Thirty Years war as plunder. T h e iconography of the closed altarpiece with scenes from the legends about St. J o h n the Baptist and M a r y Magdalene is unusual. It reflects religious conceptions common in German society during the Late Middle Ages with penance as the central theme. T h e motive of the closed predella with the Intercession of Christ and the Virgin M a r y is iconographically related to the above scenes and its presentation is closely akin to models in G e r m a n art. These two aspects of the iconography indicate a German provenance of the altarpiece and hence support the hypothesis that it is German spoils of war. Cecilia Engellau-Gullander, Ulrikagalan 15, S-l 1524 Stockholm, Sweden.

U n d e r den katolska senmedeltiden b l o m s t r a d e t i l l v e r k n i n g e n av förgyllda a l t a r s k å p i F l a n d e r n . D e s s a s. k. m y s t e r i e s k å p m e d s k u l p t u r g r u p p e r i n s t ä l l d a i c o r p u s och m å l n i n g a r på d ö r r a r n a å s k å d l i g g ö r m e d folklig c h a r m och livfull d r a m a t i k K r i s t i l i d a n d e s h i s t o r i a , s c e n e r från h a n s b a r n d o m eller från J u n g f r u M a r i a s . D e tillverkades i s t o r o m f a t t n i n g för e x p o r t och s p r e d s b å d e m o t n o r r och s ö d e r i E u r o p a . Ett stort a n t a l i m p o r t e r a d e s till Sverige, och g e n o m lyckliga o m s t ä n d i g h e t e r finns i d a g 38 k o m p l e t t a s k å p b e v a r a d e ( A n d e r s s o n 1980 s. 185). D e finns h u v u d s a k l i g e n i olika l a n d s k y r k o r i M ä l a r l a n d s k a p e n , m å n g a u p p s t ä l l d a på d e p l a t s e r s o m d e u r s p r u n g l i g e n p l a c e r a d e s på för n ä r a nog femhundra år sedan. Ett av d e m e r p r a k t f u l l a s k å p e n finns i S ö d e r m a n l a n d i J ä d e r s k y r k a , Axel O x e n s t i e r n a s g r a v k y r k a . D e t ä r av h ö g k o n s t n ä r l i g kvalité b å d e vad gäller s k u l p t u r e r och m å l n i n g a r , och d e t ä r b e v a r a t i ett sällsynt gott skick. D e t i n g å r i g r u p p e n av s e n a p a s s i o n s s k å p m e d ett bildp r o g r a m , s o m delvis ä r ä g n a t åt G o l g a t a d r a -

m a t , m e n o c k s å å t e r g e r s c e n e r från J u n g f r u M a r i a s och J e s u b a r n d o m . Det äldsta passionsskåpet bevarat i Sverige från Flandern är högaltarskåpet i Strängnäs domkyrka. Del kommer frän Bryssel och har daterats till 1480—1490. Sannolikt beställdes det under biskop Cordt Rogges ämbetstid, som inföll mellan 1479 och 1501. Detta skåp tillhör den äldsta generationen passionsskåp. Näsla generation är från omkring sekelskiftet 1500, och dit hör av i Sverige bevarade skåp bl. a. Strängnäs II, Veckholm och Villberga. Till den sisla generationen, som infaller omkring 1510—15, hör bl. a. Jäder och Skepptuna. Mellan dessa generationer kan iakttagas en klar utveckling vad gäller rumsuppfattning, figurgestaltning och bildprogram. A l t a r s k å p e t h a r sitt u r s p r u n g i Bryssel och ä r tillverkat u n d e r 1500-talets första två d e c e n n i er. U p p h o v s m ä n n e n ä r flera, vilket v a r g ä n g s e inom altarskåpstillverkningen (Périer-D'Ieter e n 1984 s. 100 ff). Varje m ä s t a r e a n s v a r a d e för sitt o m r å d e , vilket i n n e b a r att b i l d h u g g a r e n u t förde s k u l p t u r e r n a , stofferaren stod för förgylln i n g e n , m å l a r e n för d ö r r a r n a s u t s m y c k n i n g o c h s k å p m a k a r e n för s k å p e t s u t f o r m n i n g . Formännen 82 (1987)

94

C. Engellau-Gullander genom arkivforskning, som visar att det uppställdes i Jäders kyrka 1656. Vid kynddsmässotiden detta år eftersändes från Stockholm " M Ericus Snickaren med sin Mestersven när altartaflan här i Kyrkian uppsattes" (Collmar 1938 s. 94). Aret dessförinnan hade skåpet överförts från Stockholm. Omkostnaderna för denna transport finns angivna i kyrkans räkenskaper för 1655: ' 'Dhe som woro till Stockholm effter altartaflan. . . 48 daler k m t " (Uppsala landsarkiv, Jäders kyrkoarkiv, KLI, Räkenskaper 1655). Före överflyttningen till Jäders kyrka har skåpet varit uppställt i Storkyrkan i Stockholm. Detta framgår av en anteckning av J o h a n Hadorph från slutet av 1600-talet rörande Storkyrkans historik: " D e n gambla taflan som först stodh framom för altaret är aff Kantzl. graf. Axel Oxensterna gifven till Jäders kyrhia ther han sin lägerstad hafwer'' (Palmskiöldska Samlingen nr 262 s. 301). Att överförandet till Jäders kyrka skedde på Axel Oxenstiernas initiativ finns inte belagt, endast tidpunkten kan med säkerhet fastställas. Under 1640-talet byggdes kyrkan om för att bli dennes gravplats. Gravkoret var färdigt 1644, men skåpet uppställdes alltså först dryga tio år senare, efter rikskanslerns död, som inföll sent hösten 1654. Skåpets historik före 1655 finns således inte belagd, vilket innebär, att flera frågor av betydelse rörande dess proveniens är obesvarade. Vem var skåpets beställare och för vilken helgedom var det ursprungligen avsett? Vidare frågar man sig vid vilken tidpunkt det ställdes upp i Storkyrkan. Bland tidigare forskare har utvecklats två hypoteser rörande framför allt den sistnämnda frågeställningen, d.v.s. skåpets förhållande till Storkyrkan. Enligt den ena framförd av de Brun och Roosval var Storkyrkan den ursprungliga uppställningsplatsen (Sveriges kyrkor 1924 s. 28 ff. och s. 100 ff). Placeringen i kyrkorummet är oviss, men några olika förslag presenteras. Med tanke på bildprogrammet kan det ha smyckat antingen högaltaret eller Vårfrukoret, eller också S:t Andreas' kor, som Axel Oxenstierna ursprungligen inköpt som sin gravplats. Den sistnämnda placeringen kan förklara varför skåpet överfördes till Jäders kyrka. Den andra hypotesen har framförts av Aron Andersson, som anser att det kan vara ett krigs-

Bryssel var de flamländska altarskåpens ursprungliga till vcrkningscentrum. Tillverkningen hade en hantverksmässig karaktär, och skåpen präglas i regel av god konstnärlig kvalité. Från sekelskiftet omkring 1500 kom tyngdpunkten att förskjutas norröver till Antwerpen, som vid denna tidpunkt blev Europas hamnstad n u m m e r ett med intensiv kommersiell och kulturell verksamhet. Tillverkningen av altarskåp fick h ä r e n mer industriell karaktär, vilket kom att påverka den konstnärliga kvalitén, liksom det tekniska utförandet, till det sämre. Från denna generella utveckling linns dock flera undanlag, ex. högaltarskåpet i Västerås domkyrka.

Jäderskåpets corpus har tillskrivits bildhuggaren J a n Borman från Bryssel (Roosval 1903 s. 56 ff), den främste i sitt slag i början av 1500talet. H a n tillhörde sannolikt den kända bildhuggarfamiljen Borman (D'Hainaut-Zveny 1983 s. 49), och i Sverige finns bevarad en grupp altarskåp vars corpusskulpturer tillskrivs denne mästare (Roosval 1903 s. 56 ff). Genom signaturer känner vi till namnet på ytterligare två mästare, som bidragit till skåpets tillblivelse. Den första signaturen återfinns i scenen med Jungfru Marias födelse på dörren längst t. v. av det öppna skåpet. Där står på en texttavla upphängd på väggen: " J a n van Coninxlo 1514 Brussd". Denne mästare var i likhet med J a n Borman verksam inom altarskåpstillverkningen i Bryssel. H a n var ansvarig för målningarna på dörrar till skåp och predella, och dateringen 1514 visaratt det är ett ungdomsverk i en bevarad produktion, som löper fram till början av 1550-talet. (Om denne mästare skriver jag en doktorsavhandling att framläggas vid Stockholms universitet med titeln: " J a n van Coninxlo. En Brysselmästare i den flamländska altarskåpstillverkningen under 1500-talets första hälft.") Den andra signaturen återfinns längs Jungfru Marias mantelbård i Jesu födelse-scenen i corpus' mittnisch. Där står: "Ghemacht te M e c h d n bi Jannen van Wavere int iaer ons herduisent vifhondrten • m • virtien''. J a n van Waveres namn finns på två andra flamländska skåp, men hans bidrag i samband med deras tillblivelse är inte klarlagda. Efter jämförande studier mellan de tre skåpen kommer Johnny Roosval fram till, att han kan vara leverantören i sammanhanget och samtidigt ansvarig för skåpets polykromi (Roosval 1903 s. 58 ff.). _ Skåpets historik har hitintills delvis kartlagts
Formånnen 82 (1987)

Altarskåpet tjäders kyrka

95

Fig. 1. Jungfru Marias födelse och Jungfru Marias tempelgäng. Insidorna av dörrparet t. v. — La Naissance de la Vierge et la Presentation de la Vierge. Volets intérieurs ä gauche.

byte från Tyskland, hemfört under 30-åriga kriget. Det skulle förklara skåpets placering i Storkyrkan, liksom överföringen till Jäders kyrka. Att skåpet skulle vara ett krigsbyte finns redan angivet i början av 1800-talet i en inventarieförteckning över kyrkan, men den uppgiften kan likaväl ha sitt ursprung i en lokal muntlig tradition.
1828 års inventarieförteckning för J ä d e r s kyrka ATA: "Altartaflan är frän Pafviska tiden, ett värkcligt konstvärk, föreställande åtskilliga delar af vär helige Frälsares lefnad, altsammans starkt förgylldt; Förmodligen inkommen under 30-åriga kriget, och igenom RiksCantzleren Grefve Oxenstjerna förärad till kyrkans prydande."

Dessa bägge hypoteser har i huvudsak formulerats med utgångspunkt från tillgängligt arkivmaterial. Det är emellertid bristfälligt och knapphändigt och tillför ingen kunskap rörande skåpets historik före 1655. Enligt min uppfattning vore det därför intressant att låta föremålet själv få komma till tals, i synnerhet som det har ett rikt och ovanligt bildprogram. En närmare granskning av ikonografin kanske kan kasta ljus över dess tidiga historik. J a g skall därför efter en beskrivning av hela bildprogrammet analysera vissa utvalda delar, som enligt min uppfattning är av speciell betydelse i detta sammanhang.
Formännen 82 (1987)

96

C. Engellau-Gullander

Fig. 2. C o r p u s med Trolovningen t. v., Jesu födelse i mitten och K o n u n g a r n a s tillbedjan t. h. Kristus pä korset i mittnischens övre del. Korsbärandet och Bcgråtelscn. Insidorna av övre dörrparet. — Le corpus avec le Mariage de la Vierge å gauche, la Nativitéau centre et FAdoration des Mages ådroitc. LaCrucifixion dans la parlie s u p é r i e u r d u compartiment central. Le Portemcnl de croix et la Lamentation. Pctits volets intéricurs.

Skåpet är som tidigare sagts ett passionsskåp med predella med scener hämtade från Jungfru Marias och Jesu barndom och Golgatadramat. I öppet tillstånd ses från vänster: Jungfru Marias födelse, Jungfru Marias tempelgång, Trolovningen, Jesu födelse, Heliga tre konungars tillbedjan, Flykten till Egypten och Jesus bland de skriftlärde i templet (fig. 1—3). I corpus finns ytterligare scener inplacerade i mindre skala i det övre masverket, Bebådelsen och Elisabets och Marias möte i vänster nisch och Frambärandet i templet och Omskärelsen i höger. Predellan avbildar passionshistorien med Jesu intåg i Jerusalem, Utdrivandet av månglarna ur templet, Jesus tvår lärjungarnas fötter, Nattvarden, Jesus i Getsemane, Tillfångatagandet och Pontius Pilatus tvår sina händer (fig. 4—8). Den fortsätter på skåpets övre dörrar och mittFormännen 82 (1987)

nisch med Korsbärandet, Kristus på korset och Begråtdsen (fig. 2). Enligt min uppfattning är det emellertid i stängt tillstånd, som både skåp och predella har sin speciella betydelse för den aktuella frågeställningen. Vi ska börja med skåpdörrarnas utsidor, som återger två scener ur Johannes Döparens legend och två ur Maria Magdalenas. Till vänster (fig. 9—10) ses Jesu dop och Johannes Döparens halshuggning med Salomes dans i bakgrunden och till höger två versioner av Måltiden i Simons hus. Först avbildas Måltiden i Simon fariséens hus enligt Lukas' evangelium med synderskan Maria Magdalena på knä smörjande Jesu fötter (Lukas 7: 36—50). Därefter följer Måltiden i Simon den Spetälskes hus enligt Matteus' och M a r k u s ' evangelier med Maria, Lazarus' och Martas syster, som gjuter olja

Altarskåpet i Jäders kyrka

97

-

,.

II
Fig. 3. Flykten till Egypten och Jesus i templet. Insidorna av dörrparet t. h. — La Fuite en Egypte et Jesus dans le Temple au milieu des docteurs. Volets intérieurs ä droite.

på Jesu hjässa (Matteus 26: 6—13, Markus 14: 3-9). Utsidorna är således ägnade'Johannes Döparen och Maria Magdalena, de två helgon som kom att bli de främsta symbolgestalterna för bot och botgöring i den kristna läran, den förstnämnda i egenskap av den store botpredikanten (Réau 1956 bd II del I s. 431 ff.) och den senare i egenskap av den stora botgörerskan (Réau 1956 bd III del II s. 846 ff). De valde bägge att i olika former viga sitt liv åt bot och botgöring, Johannes Döparen genom att i sina predikningar framhålla boten som enda fräls-

ningsvägoch Maria Magdalena genom att efter ett liv i synd leva som evig botgörerska. I Jesu dop möter Johannes Döparen Frälsaren, hans förutsägelser blir sannspådda och for sin kristna tro lider han martyrdöden genom halshuggning. De litterära källorna, som återger mötet mellan Frälsaren och Maria Magdalena i Simons hus är mer motsägelsefulla. Det finns beskrivet i fyra olika versioner i evangelierna (Matteus 26: 6 - 1 3 , Markus 14: 3—9, Lukas 7: 3 6 - 5 0 , Johannes 12: 1—7). Uppfattningarna går isär i flera avseenden, nämligen rörande Maria MagFörmännen 82 (1987)

98

C. Engellau-Gulknder
Fig. 4. Jesu intåg i Jerusalem. Insidan av predellans yttre dörr t. v. — L L e n t r é e ä Jerusalem. Volet intéricur du prédelle ä extreme gauche.

Fig. 5. Utdrivandet ur templet. Insidan av predellans inre d ö r r t. v. — L'Expulsion des m a r c h a n d s du Temple. Volet intérieur du prédelle ä gauche.

Fig. 6. Predellans corpus med Fottvagningen t. v., Nattvarden i mitten och Kristus i Getsemane t . h . — Le corpus du prédelle avec le Lavemcnt des pieds ä gauche, la Gene au milieu et 1'Agonie au J a r d i n des Oliviers ä droite. Formännen 82 (1987)

Altarskåpet i J ä d e r s kyrka

99

Fig. 7. Tillfångatagandet. Insidan av predellans inre dörr t. h. — LArrcstation. Volii intérieur du prédelle ä droite.

Fig. 8. Pontius Pilalus tvår sina händer. Insidan av predellans yttre dörr t. h. — Pilate se lave les mains. Volet intéricur du prédelle å extreme droite.

dalenas ursprung — en enkel synderska eller Lazarus' och Martas syster; på vilket sätt hon gjöt oljan — på Jesu fötter eller hjässa; var händelsen inträffade — i Simon Fariséens hus eller i Betania i Simon den Spetälskes hus; och slutligen av vem Maria Magdalena blev beskylld för slöseri — av J u d a s eller Simon. Evangeliernas oenhetliga syn på helgonet kom under inflytande bl. a. av Augustinus att under medeltiden blir mer enhetlig. Hon framfördes som synderskan Maria Magdalena, syster till Lazarus och

Marta, och händelsen fick benämningen Måltiden i Simons hus (Dahlby 1963 s. 172). Vad gäller helgonets ikonografi så fortlevde den motsägelsefulla synen, vilket gav upphov till två olika versioner av motivet i den medeltida konsten. Maria Magdalena på knä i Simon Fariséens hus är den gängse förekommande. Maria Magdalena, som gjuter olja på Jesu hjässa är däremot betydligt mer sällsynt, och det gäller i än högre grad den dubbla framställningen, som förekommer på Jäderskåpet. I litteraFormännen 82 (1987)

100

C. Engellau-Gullander

Fig. 9. Jesu d o p och J o h a n n e s Döparens halshuggning. Utsidorna av de två dörrarna t. v. — Le Baptéme et la Décollation de St. J e a n le Baptiste. Volets extérieurs å gauche.

turen om Maria Magdalenas ikonografi har j a g endast påträffat ett liknande exempel, en bokillumination i en bönbok från omkr. 1360 (Delpierre 1947 s. 3). Enligt Delpierre görs emellertid under medeltiden, av Augustinus och andra kyrkofäder, en åtskillnad vad gäller tolkningen av scenen med helgonet smörjande Jesu fötter respektive hans hjässa: " L a p r e m i é r e aurait été faite par Marie-Madeleine pécheresse, la seconde apres sa conversion". Enligt min uppfattning kan dessa två tolkningssätt appliceras på Jäderskåpets dubbla framställning, som då blir analog med de två Johannes Döparenscenerna t. v. I bägge fallen avbildas först respekFormännen 82 (1987)

tive helgons möte med Kristus och omvändelsens ögonblick, därefter dess konsekvenser. Maria Magdalena t.v. är således synderskan, på knä inför Kristus smörjande hans fötter och t. h. botgörerskan, utvald att ge Kristus den sista smörjeisen innan vandringen till Golgata anträds.
D e n n a dubbla framställning på Jäderskåpet har i tidigare litteratur rörande skåpels målningar ej uppmärksammats. C R . af Ugglas utesluter ett o m n ä m n a n d e av den högra framställningen vid sin beskrivning av skåpets bildprogram i " U E x p o s i t i o n d'Art religieux ancien de Strängnäs", Revue de FArt chrétien, Paris, 1911, del LXI; G. Lindqvist ben ä m n e r samma motiv Måltiden i Zacceus hus.

Altarskåpet i Jäders kyrka

101

Fig. 10. Måltiden i Simon fariséens hus och Måltiden i Simon den spetälskes hus. Utsidorna av de tvä dörrarna t.h. — Le Repas chez Simon le Pharisien et le Repas chez Simon le Lépreux. Volets extérieurs å droite.

Som tidigare framhållits var denna dubbla framställning av motivet sällsynt i den medeltida konsten. Det är därför troligt, att även andra inspirationskällor än de rent konstnärliga förekom. En anmärkning av Delpierre är då av intresse:". . . certains auteurs de mystéres distinguent nettement deux repas et deux onctions. . ." (Delpierre 1947 s. 5). Hon tar som exempel två mysteriespel från början av 1500talet (i Paris och Möns), vars textresuméer återger två olika smörjdser. Hon skriver: " D a n s c e s deux mystéres, la seconde onction se fait sur la tete, detail que les artistes n'ont pas retenu." Det innebär att de medeltida mysteriespelen

kan ha varit en viktig inspirationskälla. Sambandet mellan teatern och de flamländska altarskåpen har redan tidigare uppmärksammats av konsthistoriker, bl.a. Roosval. Det anses ha varit av betydelse för utformningen av skulpturerna, men detta exempel visar, att det även kunde gälla målningarna. Boten och botgöringens centrala roll för att fa syndernas förlåtelse är den grundläggande innebörden av budskapet på dörrarnas utsidor. Nära sammanvävd med denna föreställning är bönens roll. Genom bönen far bot och ånger komma till uttryck, och därigenom mildras domen på den yttersta dagen. Dessa tankar utgör
Formännen 82 (1987)

102

C. Engellau-Gullander
Fig. 11. Vänster del av Den dubbla förbönen. Utsidan av predellan. — La partie gauche de 1'Intercéssion de Jesus et de Marie. Volet extérieur du prédelle.

cn brygga till skåpets predella, på vars utsidor avbildas en framställning med Den dubbla förbönen (fig. 5, 11, 12). Gud Fader sitter i mitten och gör med höger hand ett välsignelsetecken. T. v. står Kristus på knä på korset. Med höger hand visar han på sitt sår i sidan. Den vänstra handen är lyft mot Gud Fader. T. h. står J u n g fru Maria på knä. Med höger hand visar hon sitt nakna bröst. Bakom henne står Maria Magdalena och Johannes Döparen på knä. Motivet har sitt litterära ursprung i en predikan från 1100-talet av Arnaud de Chartres, abbot i Bonneva! (Adhémar 1961 s. 91). Det är dock först mot slutet av medeltiden under inflytande av Speculum Humanae Salvationis (Själens frälsningsspegel) från tidigt 1300-tal, som det blir mer vanligt (Réau 1957 bd II del II s. 122). I kapitel X X X I X står: "Jhesu Crist moustre a son Pere les traces de ses playes, et la Vierge Marie moustre a son fil les m a m m d l e s dont elle l'a allaittie." (Jesus Kristus visar sin Fader sina sår och Jungfru Maria visar sonen modersbröstet, med vilket hon har närt honom.) Denna scen, som omnämns i texten, är en förbön för mänskligheten inför Gud Fader med tanke på den förestående Yttersta domen. Kristus visar sina passionssår för Gud Fader och Jungfru Maria för Sonen det modersbröst, som närt honom med avsikt att mildra Guds vrede. Den
Formännen 82 (1987)

bildmässiga gestaltningen har sina förebilder i de bysantinska Deesisframställningarna. J o hannes Döparen och Jungfru Maria står då på knä inför Kristus som domare. Ur detta bildschema utvecklades under medeltiden Den dubbla förbönen, som anspelar på Kristi passionshistoria och offergärningen genom framställningen av Kristus i stället för Johannes Döparen. Detta motiv är vanligt förekommande i flamländsk konst under senmedeltiden. Det är dock mer vanligt i den tyska, vilket förklaras av, att Speculum fick stor spridning i Tyskland (Lutz och Perdrizet 1907 s. 295). Textens innehåll var väl förenligt med de Yttersta domenföreställningar, som var förankrade i det tyska samhället mot slutet av 1400-talet, och man kunde nå en bred befolkning genom boktryckarkonstens nya möjligheter, liksom träsnittskonstens (Paulsson 1963 s. 207).
Bengt I n g m a r Kilström torde ha dragit fel slutsats rörande varförjohannes Döparen finns närvarande påJäderskåpets predella. H a n anser det vara en influens från den ursprungliga framställningen med Jungfru M a r i a och J o h a n n e s Döparen. Detta helgon saml M a r i a Magdalena är dock närvarande i egenskap av skyddshelgon, vilket torde framgå av skåpets program på dörrarnas utsidor (Kilström 1971 nr 2, s. 19).

Motivets utformning tycks dock vara något

Altarskåpet i Jäders kyrka
Fig. 12. Höger del av Den dubbla förbönen med M a r i a Magdalena och J o h a n n e s Döparen. Utsidan av predellan. — La partie droite de 1'Intercéssion de Jesus et de Marie avec Marie-Madeleine et J e a n le Baptiste. Volet extérieur du prédelle.

103

olika i dessa två konstområden, och dessa olikheter är av betydelse för denna studie. I flamländskt måleri tycks bildtraditionen vara sådan, att Kristus står på knä på en passionspelare. Det finns ett antal exempel på detta hämtade från slutet av 1400-talet och början av 1500-talet (Adhémar 1961 s. 92). Det förekommer också en version med Kristus på knä, med eller utan passionspdaren på marken, med korset i famnen.
D e n n a utformning har motivet på två andra flamländska skåp, nämligen Strängnäs II och passionsaltaret i Ghecl, Belgien. Det är här uppdelat pä insidorna av skåpets övre dörrar, en utformning, som anses gå tillbaka på motivets tidigaste gestaltning (Swartling 1963, s. 50).

I tysk konst var bildtraditionen av motivet en annan, nämligen Kristus stående på knä på ett kors, som ligger på marken. Som tidigare påpekats var Speculum, dess text och miniatyrer, vida spridd i det tyska samhället. I dessa miniatyrer avbildas Kristus vanligen på knä pä korset: " C o m m e dans miniatures de beaucoup de manuscrits du Speculum, le Christ est å genou sur la croix, et la croix est couchée å t e r r e " (Lutz et Perdrizet 1907 d. 295). Dessa författare skriver också: " N u l doute que les nombreuses representations énumérées tantot ne doivent se rattacher, plus ou moins directement, au texte

et aux miniatures de ce chapitre de Speculum.'' Av allt att döma var den bildtradition, som Speculum och dess miniatyrer sannolikt lagt grunden till, av betydelse för motivets utformning inom andra konstarter i Tyskland, t. ex. måleri och grafik. Kristus på knä på korset torde därför tillhöra den tyska bildtraditionen, en slutsats som är av betydelse i detta sammanhang, eftersom Kristus på Jäderskåpets predella har denna speciella utformning. De övre skåpdörrarna (fig. 13) avbildar den apokalyptiska Madonnan och Den helige Gregorii mässa, två vanligt förekommande motiv på de flamländska altarskåpen. Det förstnämnda återger Jungfru Maria som Himladrottningen, bl. a. en symbol för den kristna kyrkan, och i det senare avbildas Kristus som Smärtomannen, omgiven av olika passionsinstrument. Det är en symbol för Kristi lidande i en viss bemärkelse, och innebär samtidigt en bekräftelse på hans offergärning på korset (Mäle 1968 s. 98). Skåpets yttre bildprogram framhåller således bot och botgöring som grundläggande förutsättning för att få upprättelse och syndernas förlåtelse. Som exempel tas Johannes Döparen, den store botpredikanten och Maria Magdalena, den stora botgörerskan, som valdes att viga Kristus till hans livsgärning, den förste till vänster genom dopet, som inleder Kristi offentFormännen 82 (1987)

104

C. Engellau-Gullander
Fig. 13. Den apokalyptiska M a d o n n a n och Den helige Gregorii mässa. Utsidorna av det övre dörrparet. — La Femme de FApocalypse et la Messe de St. Grégoire. Petits volets extérieur.

Fig. 14. Manlig stiftargrupp. Utsidan av predellans yttre d ö r r t . v. — U n g r o u p e d e d o n a teurs. Volet extérieur du prédelle ä extreme gauche.

liga verksamhet, och den sistnämnda till höger genom den konungsliga smörjeisen, som inleder Golgatadramat, kulmen på hans offergärning. Genom bildsvitens gestaltning med J o hannes Döparens handgest, som upprepas av Maria Magdalena, förebådas i enlighet med medeltida bildföreställning på utsidorna Kristi
Formännen 82 (1987)

lidandes historia, som på insidorna bekräftas i det öppna skåpet, på dess övre dörrar och predellan. Det symboliska innehållet i detta bildprogram avspeglar gängse förekommande tankegångar i det religiösa tankelivet under senmedeltiden med bot och botgöring som centralt

Altarskåpet i Jäders kyrka
Fig. 15. Kivnnlig stiftargrupp. Utsidan av predellans yttre d ö r r t. h. — U n groupe de donatrices. Volets extérieur du prédelle å extreme droite.

105

4

^ *

^Bkc-

J^äE

'

lå

T^^å

tema, liksom syndernas förlåtelse inför den annalkande Yttersta domen. Dessa tankegångar var allmänt förekommande i norra Europa, men kom att fa sin djupaste och bredaste förankring i Tyskland, där de likaledes fick sina starkaste uttrycksformer i konsten (Paulsson 1963 s. 206). Ovanstående analys har berört två aspekter, som talar för skåpets nära förbindelse med det tyska konstområdet mot slutet av medeltiden. J a g avser då dels det symboliska innehållet, dels den ikonografiska utformningen av motivet Den dubbla förbönen. Enligt min uppfattning kan de tyda på, att det är ett tyskt beställningsarbete. Vi ska då närmare granska de två stiftargrupper, som avbildas på predellans utsidor (fig. 14—15). De bör vara skåpets beställare och kan eventuellt kasta ytterligare ljus på dess proveniens. De bär dräkter, som ej närmare har kunnat identifieras. Det finns dock inget som motsäger en eventuell ordenstillhörighet. Till saken hör att under medeltiden grundades genom kyrkans initiativ en kvinnlig orden med namnet Maria Magdalenas botgörarorden. Den tillkom för att hjälpa s.k. "fallna kvinnor" och för att bemöta den alltmer tilltagande prostitutionen (Simon 1918 s. 3 ff). I

Tyskland blev den speciellt omfattande och inflytelserik på grund av förändringar i det tyska samhället, som i hög grad kom att befrämja prostitutionens tillväxt. Hit hör handeln, som genom Hansaförbundets grundande utvecklades till en blomstrande näringsgren, och de snabbt tillväxande städerna, som följde i dess spår. Mot slutet av 1200-talet införlivades denna orden med dominikanerna, som var en predikobrödraorden (Simon 1918 s. 92). De kom att gemensamt verka för dessa "fallna kvinnor", de manliga, som till vardags kallades för "reuer", genom en uppsökande verksamhet och de kvinnliga, "reuerinnen", genom en omhändertagande. J a g är således benägen att tro, att skåpet ursprungligen var avsett att gå på export till Tyskland. Det beställdes av de två stiftargrupperna, som var en sådan from sammanslutning av " r e u e r " och " r e u e r i n n e n " vars skyddshelgon var Johannes Döparen och Maria Magdalena med avsikt att smycka ett altare, ett kapell eller en stiftelse, som helgats till dessa två. I detta sammanhang bör även det flamländska skåpet i Skepptuna kyrka i Uppland omnämnas. Det har liksom Jäderskåpet en praktfull utformning, men den konstnärliga kvalitén
Förmännen 82 (1987)

106

C. Engellau-Gullander

Fig. 16. Det flamländska altarskåpet i Skepptuna kyrka, Uppland. Öppet. — Le retable flamand ä 1'église de Skepptuna, Uppland. Ouverl.

på målningarna är något lägre, och de stora utsidornas bildprogram har inte Jäderskåpets klara komposition eller tydliga symbolik. Det kommer likaledes från Bryssel, och är samtida med Jäderskåpet. Skulpturerna har tillskrivits J a n Borman (Roosval 1933 s. 143), men målningarna kommer från en annan Brysselmästares verkstad. Enligt min uppfattning tillhör de en grupp målningar, som tillskrivs en mästare med namnet Orlei.
Denne mästares signatur återfinns längs Jungfru Marias mantelbärd på en av målningarna tillhörande altarskåpet från Saluces, nu bevarat i Bryssels stadsmuseum. Dessa mälningar är stilistiskt och även i viss mån tekniskt närstående målningarna på Skcpptunaskåpet. D e n n a problemställning kommer atl n ä r m a r e belysas i min avhandling om J a n van Coninxlo, ty målningarna på altarskåpet från Saluces har tillskrivits denne mästare av M . Friedländer (innan signaturen O R L E I hade noterats) (Friedländer 1972 del V I I I s. 88). Formännen 82 (1987)

Vad avser skåpets bildprogram, så är det i öppet tillstånd (fig. 16) identiskt med Jäderskåpet. I stängt (fig. 17) avviker de två scenerna med J o hannes Döparen, t. v. avbildas Johannes Döparens halshuggning och t. h. Salomes dans. Inte heller detta skåps proveniens finns hitintills belagd. Enligt arkivuppgifter har det stått på plats i Skepptuna kyrka i slutet av 1600-talet, men därmed tar eventuella ledtrådar slut. Olika hypoteser rörande skåpets tidiga historik har formulerats. De utgår alla från tillgängligt arkivmaterial. Enligt en skulle skåpets beställare, avbildade på predellans utsidor, vara ett S:taCatharinagille, verksamt i kyrkan under senmedeltiden (Sveriges kyrkor, Uppland, bd 4 s. 235). Enligt min uppfattning finns hitintills ingen trovärdig hypotes, och därför är detta skåps proveniens lika oviss som Jäderskåpets.

Altarskåpet i Jäders kyrka
Fig. 17. Det flamländska altarskåpet i Skepptuna kyrka, U p p land. Stängt. — Le retable flam a n d ä 1'église de Skepptuna, Uppland. Fermé.

107

Vi skall nu återgå till Jäderskåpet och frågeställningen rörande dess proveniens, som är huvudsyftet med denna studie. Med utgångspunkt från ovanstående slutsats, att skåpets bildprogram torde ha sitt ursprung i det tyska konstområdet, skall de två hypoteserna rörande skåpets tidiga historik åter granskas. Då framgår, att hypotes n u m m e r ett, framlagd av de Brun och Roosval, med Storkyrkan som ursprungligt avsedd uppställningsplats ej längre är gångbar. Med ovan inhämtade kunskap rörande skåpets ikonografi, kan man dessutom bättre förstå varför dessa forskare dryftat skåpets placering utan att finna ett tillfredsställande alternativ. Det förklaras av, att i Storkyrkans byggnadshistoria ej fanns något altare eller kapell, som passade in i skåpets bildprogram. Hypotes n u m m e r två, framlagd av Aron Anders-

son med förslag, att skåpet skulle vara ett krigsbyte från 30-åriga kriget verkar mer trovärdig med tanke på vad som framkommit rörande skåpets ikonografi och dess beställare. J a g ansluter mig därför till Aron Anderssons hypotes, att Jäderskåpet kan vara ett krigsbyte från Tyskland hemfört under 30-åriga kriget. Samma proveniens kan även gälla för Skcpptunaskåpet med tanke på de överensstämmande likheterna, d.v.s. det kan vara ett tyskt beställningsarbete med samma typ av beställare och hemfört till Sverige som krigsbyte under 30åriga kriget.

Ett varmt tack lill fil dr. Barbro Flodin, som välvilligt försett mig med uppgifter frän Uppsala Landsarkiv. Samtliga illustrationer copyright A.C.L., Bryssel. Formännen 82 (1987)

108

C. Engellau-Gullander
(1448). Les sources et 1'influence iconographique principalemenl sur Fart alsacien du XFVe siécle. Mulhouse. Mäle, E. 1968. VArt religieux de la/in du Moyen-Age en Frame. Paris. Paulsson, G. 1963. Konstens världshistoria. Renassansen. Stockholm. Périer-D'Ieteren, C. 1984. Les valetspeints des retables bruxellois conservés en Suéde et le rayonnemenl de Colyn de Coler. Stockholm. Réau, L. 1956—1957. Icomgraphie de lArt chrétien. Band II. Del I - I I . Paris. Roosval, J. 1903. Omaltarskåp i svenska kyrkor och museer ur Mäster fan Bormans verkstad i Bryssel. Stockholm. — 1909. Altarskåpen och teatern omkring är 1500. Ord och Bild. — 1933. Retables d'origine néerlandaise dans les pays nordiques. Revue beige darchéologie et d'histoire de lärt. Bryssel. Simon, A. 1918. LVrdredes Pénitentes deSie Marie Madeleine en Allemagne au Xllle siécle. Dokt. avh. vid Freiburgs (Schweiz) Universitet. Sveriges kyrkor. 1924. Band I del III. Stockholm. — 1924. Uppland Band I V Stockholm. Swartling, I. 1963. Maria som förbedjerska. Från Gästrikland. af Ugglas, C. R. 1911. UExposition d'Art religieux ancien de Strängnäs. Revue de VArt chrétien. Paris.

Referenser
Adhémar, H. 1961. Les PrimUifsfiamands. 1. Corpus de la Peinture des amiens Pays-bas meridionaux au quinzieme siécle. Vol. I. Bryssel. Andersson, A. 1980. Medieval Wooden Sculpture in Sweden. Vol. III Stockholm. Collmar, M . 1938. Anteckningar rörande J a n Bormans altarskåp i Jäder. Sörmlandsbygden. Dahlby, F. 1963. De heliga tecknens hemlighet. Stockholm. Delpierre, M. 1947. Llcomgraphte de la Slé Marie-Madeleine dans lärtfrancais de Vépoque romane å la fin du XVI' siécle. Dokl. avh. vid Ecole du Louvre. Paris. Friedländer, M . 1972. Early Netherlandish Painting. Vol. VIII. Leyden. D'Hainaut-Zveny, B. 1983. La Dynastie Borreman (XV e —XVI C s.). Crayon généalogique et analyse comparative des personalités artistiques. Annales d'Histoire de VArl et dArchéologie. Bryssel. Kilström, B I . 1971. Visa nåd för min skull. Den Icomgraphiske Post. Lindqvist, G. 1958. Senmedeltida altarskåp från Bryssel och Antwerpen i Sverige. Målningarna. Lic. avh. vid Stockholms Högskola. Lutz, J. och Perdrizet, P. 1907. Speculum Humanae Salvalioms. Texte critique. Traduction inédite de J e a n Mielot

Synthese
Pendant le Moyen-Age, on a assisté en Flandre å une abondante fabrication de retables dorés. Ceux-ci furent exportés å une grande échelle, notamment en Suéde. De nos jours, il en existe environ 38, répandus dans différentes églises de province, spécialement dans la vallée du lac Mälar. L u n des plus préstigieux de ces retables se trouvé dans 1'église de Jäder, Södermanland, ou est enterré le comte Axel Oxenstierna, homme d'état. Cést un retable bruxellois datant des premiéres décennies du X V I é m e siécle. O n suppose que plusieurs artistes ont collaboré å sa création, notamment J a n Borman, qui est probablement 1'auteur des sculptures du corpus. Il porte deux signatures, edle de J a n van Coninxlo et edle de J a n van Wavere. Le premier a éxécuté les peintures des portes, et on peut lire son nom avec 1'inscription "Brussel 1514" dans une inscrite dans une representation de la Naissance de la Vierge Marie. Le nom du second se trouvé le long du lisére du manteau de la Vierge
Formännen 82 (1987)

Marie dans la scene de la Nativité dans le compartiment central du corpus. Il est probablement le fournisseur du retable, et est ä 1'origine de sa polychromie. U n e étude des archives nous a permis d'apprendre que le retable å été transféré en 1655 de 1'église de St. Nicolas, Stockholm å 1'église de Jäder, ou il a été installé 1'année suivante. D'aprés une note de la fin du X V I é m e siécle, il s'agissait d ' u n cadeau de Axel Oxenstierna. Néammoins, sa provenance est inconnue et dans la littérature, deux hypotheses s'opposent: 1'une selon laqudle le retable serait une oeuvre commandée de la Suéde, destinée å 1'église de St. Nicolas, Stockholm, 1'autre selon laqudle il s'agirait d'une oeuvre commandée de 1'Allemagne, ramenée en Suéde comme butin de guerre pendant la guerre de 30 ans. La riche imagerie et 1'iconographie peu commune devraient å mon avis jeter une nouvdle lumiére sur le probleme. Il s'agit d ' u n soit-disant "retable de la pas-

Altarskåpet i Jäders kyrka sion'', representant des scenes de 1 'enfance et de la passion de Jesus et de 1'enfance de la Vierge Marie. Q u a n d il est fermé, on peut voir sur les grandes portes deux scenes de la légende de Jean-Baptiste a gauche et deux de la vie de Marie-Madeleine å droite. Sur la prédelle se trouvé une représantation du motif de 1'Intercession de Jesus et de Marie avec deux groupes de donateurs, un masculin å gauche et un feminin å droite de chaque cöté. Jean Baptiste était le grand précheur de la pénitence et Marie-Madeleine la grande pénitente. La succession d' images met en evidence 1'idée de la pénitence comme étant le seul moyen de salut et les scenes de la vie de ces deux saints sont ici porteuses du contenu symbolique. Pour Jean-Baptiste, ceci implique qu'il rencontre le Sauveur au baptéme du Christ et est converti, et doit, pour sa foi chrétienne, subir le destin d'un martyr et est décapité (les deux scenes de gauche). Uiconographie de Marie-Madeleine est plus compliquée. Par suite de discordances dans les évangiles en ce qui concerne le Repas chez Simon, elle a été identifiée au Moyen-Age comme étant deux personnes différentes, avec une origine distincte. Sur le plan artistique, on a donc eu deux versions du motif, chacune avec un contenu different. La Marie-Madeleine å genoux, oignant les pieds du Christ est la pécheresse qui est convertie au moment de sa rencontre avec le Sauveur et la Marie-Madeleine oignant la tete est la pénitente. C e s t bien lå sans doute 1'interpretation correcte des deux scenes å droite du retable de Jäder. Dans cette optique, elles sont analogues au deux scenes de la vie de Jean-Baptiste. Le motif de 1'Intercession de Jesus et de Marie sur les revers de la prédelle a son origine littéraire au X l l é m e siécle. La scéne est une priére pour 1'humanité devant le Jugement Dernier, avec le Christ qui montre ses stigmates et la Vi-

109

erge Marie son sein m a t e r n d . Sous forme imagée, ce fut un méme fréquent pendant le bas Moyen-Age, å cause du Speculum Humanae Salvationis, qui a recu en Allemagne une grande diffusion grace aux possibilités nouvelles de l'imprimerie et de la xylographie. En Flandre également, le motif était fréquent mais 1'iconographie était nettement différente dans les deux regions. Dans Fart flamand, le Christ est agenouillé sur la colonne de la flagdlation, dans 1'art allemand par contre le motif avec le croix est plus fréquent. C e s t cette derniére version qui se trouvé sur le retable de Jäder, et dest lå un facteur non négligeable pour la determination de la provenance du retable. Limagerie extérieure du retable refléte des idées religieuses fréquentes en Allemagne pendant le bas Moyen-Age avec la pénitence comme un théme central. De méme, 1'iconographie laisse supposer une parenté avec la tradition allemande, de par la presentation de la prédelle. Ces deux facteurs plaident pour une provenance allemande et les deux groupes de donateurs sur la prédelle du retable sont probablement les commanditaires. A 1'initiative de 1'Eglise, on a fondé pendant le Moyen-Age 1'Ordre des pénitentes de Marie-Madeleine pour les femmes déchues. Cet ordre a été particuliérement important et influent en Allemagne par suite des modifications de la structure sociale. Il a fini par se subordonner progressivement å 1'ordre des fréres précheurs sur le plan administratif. A mon avis, le retable a été commandé par de tels groupes d'ordres religieux, dont les saints patrons étaient Jean-Baptiste et Marie-Madeleine, et il était destiné å orner un autel ou une chapelle dédiés å ces deux saints. Ceci impliquerait que la provenance de ce retable est allemande et qu'il est peut-étre un butin de guerre ramené en Suéde pendant la guerre de 30 ans.

Formännen 82 (1987)