Domestic architecture in Europe 500-1100 A.D. Ambrosiani, Björn Fornvännen 1989(84), s. 161-162 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1989_161 Ingår i: samla.raa.se Kongresser pa begreppet "användning", dock utan att nödvändigtvis utnämna en kvinna, som använder en flintskrapa för att förtunna en hud, till en traceologisk agent (sid). I ett föredrag om skinnberedning (Brian Hayden) visades att skinnberedning inte bara är att skrapa skinnet med en skivskrapa. Utifrån en global etnografisk erfarenhet ordnades skinnkläder i en rad från mindre till mera sofistikerade, från råa skinn som sveptes kring kroppen, råa skinn som bänkades mjuka med en käpp eller sten, till avhårade och skrapade skinn och slutligen tunnskrapade, garvade skinn, eventuellt med färger och mönster. Alla dessa olika tekniker kräver olika uppsättningar redskap av trä och sten — eller inga redskap alls. Att tugga skinn mjuka är ett alternativ känt 161 från arktiska områden och möjligen påvisat bland neandertalmänniskor. Som inom så många andra delar av arkeologin kommer det etnoarkeologiska studiet att vara den empiriska grunden för en teori om toolformation processes, det namn som föreslogs för den teori, i vilken mikroskopstudier av redskap och deras arkeologiska kontext skall mötas. För såväl experter som åskådare bör Uppsalamötet ha gett idéer inom ett fält, som är motsägelsefullt både exklusivt och nödvändigt för en meningsfull stenåldersforskning. Stig Welinder Institutionen för arkeologi Gustavianum, S-752 20 Uppsala Domestie Architecture in Europé 500—1100 A.D. Under tiden 18—24 sep. 1988 har jag deltagit i konferensen Domestie Architecture in Europé 500— 1100 AD i Dublin, organiserad av Dr Patrick Wallace vid T h e National Museum of Ireland., I konferensen deltog ett 70-tal forskare från Västeuropa och D D R . De anmälda polska forskarna anlände aldrig. Konferensen omfattade 3 dagar föreläsningar och en exkursionsdag, vartill kom en extra dag för besök vid en av Irlands största pågående medeltidsundersökningar, i Waterford. Föreläsarna rapporterade forskningsläget kring byggnadstyper i resp. länder och områden, med särskild hänsyn till frågan om bakgrunden till de speciella byggnader (ca 200) som påträffats vid Wood Quay i Dublin. Dessa är klinverksbyggnader med rundade hörn, fyra takstolpar och gavelingång och de står vid sidan av varandra på trånga tomter. Sammanfattningsvis kan sägas att Europa norr om det tidigare romerska området under vikingatiden domineras av tre byggnadstyper: Takhus, dvs. byggnader som egentligen består av en takkonstruktion med en vägg som närmast utgör fyllning mellan takfot och mark. Vägghus, där väggen är ett bärande element för taket. Både tak- och vägghus är i regel långhus. Härtill kommer Grophus, dvs. små, i marken försänkta konstruktioner med ett enkelt sadeltak, som vilar direkt på marken. Med bortseende från hela diskussionen om byggnadernas funktioner kan konstateras att Nordsjöområdet med Danmark domineras av vägghus, att Sverige—Norge—de nordatlantiska öarna främst har takhus, som särskilt i de östra delarna börjar ersättas av knuttimrade byggnader från och med 1000-talet. Grophusen förekommer främst i det slaviska området men når också in i de övriga, närliggande delarna av Skandinavien och Västeuropa. Takhusen synes främst ha sten- och torvväggar medan vägghusen har ramkonstruktioner med olika sorters fyllningar: stavar, skiftesverk Fornvännen »4 (I9S») 162 Kongresser ring. H ä r liksom på andra håll har man lagt stor vikt vid att uppföra moderna visitors centers utanför och på ett visst avstånd från monumentet. Också extradagen tillbringades i denna sydöstra del av Irland i Waterford, som också grundlagts av " d a n s k a r " och erövrats av normannerna under 1100-talet. H ä r pågår nu omfattande utgrävningar med källarhus från tiden före normannerna och en avskärande stadsvall över den udde som rymmer den äldsta bosättningen. Vallen bestod av en djup och bred grav med en något indragen vall med fronten uppbyggd av sten, en imponerande konstruktion. Den normanniska muren låg något längre ut och ersattes senare med en betydande utvidgning kring en "förstad". Inte minst utnyttjandet av ett torn i den normanniska muren som lokalmuseum med bl. a. alla stadens privilegiebrev från 1400-talet och framåt samt en pergamentsrulle (1400-tal), hopförd med de ännu äldre, gjorde ett djupt intryck. Föredragen kommer senare att publiceras i en rapport från konferensen. Björn Ambrosbni Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer eller risflätning med lerklining, som senare utvecklas till korsvirke med tegelfyllning. Sett utifrån denna generaliserande bild av byggnadstyperna synes mig Dublinhusen vara en hybrid mellan det nordeuropeiska takhuset och den lokala " c r a n n o g h " typen, runda byggnader med koniskt tak vilande på en risflätad, lerklinad vägg. Likhet med samtida stadsbyggnader i t. ex. Hedeby, Oslo och Sigtuna är begränsad: Dessa synas alla ha rätvinkliga hörn och vara vägghus med olika typer av byggnadsmaterial. Inför en framtida Birkaundersökning är det av största betydelse att ha fått denna samlade översikt av byggnadsskicket i större delen av det aktuella nordvästeuropeiska området. Konferensen omfattade också en exkursion till den sydirländska kuststaden Wexford, där en undersökning av ett mindre område med hus av Dublintypen pågår. Dessa visade sig emellertid vara avsevärt yngre än motsvarigheterna i Dublin, från 1100- och 1200-talen, alltså normannertiden. I skymningen besöktes så Glenndalough — cn klosterstad i en trång dalgång i bergsområdet söder om Dublin. H ä r vistades S:t Kevin under missionstiden och ett stort antal kyrkor, stenkors, högt runt torn och " s t a d s m u r " uppfördes under tiden före normannernas eröv- Fornvännen »4 (I»»»)