The "bulwark" at Tingstäde Rausing, Gad Fornvännen 122-124 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1990_122 Ingår i: samla.raa.se

122

Debatt ligt att på detta sätt treva sig fram i det vedertagnas utmärker. Men j a g envisas ändå med att tro att även detta vaga kan uttryckas klart. Det är j u inte frågan om att skapa en klarhet som inte finns, inte att formulera vaga tankar så att de förefaller distinkta. Det saken gäller är endast att försöka uttrycka den vaga tanken så att den vaga tanken framstår klart. Naturligtvis får kravet på klarhet inte drivas in absurdum, men begripligbet kan ändå aldrig bli ett självändamål. En teoretisk text måste, som Herschend framhåller, tåla en närläsning. Det viktiga är en attityd där vi alla efter bästa förmåga försöker undvika att göra det enkla krångligt och det svåra ännu svårare. Ho Gräslund Institutionen för arkeologi Gustavianum, S-752 20 Uppsala

kan man, menar han, överhuvudtaget inte lägga någon precis innebörd i något begrepp eller term. O r d som "klar" o d i "begriplig" saknar "universell status" och "klar, tydelig och stringent" är inte en "noytral, idiell skrivemåte". Och vem, frågar Olsen, skall sätta kriterierna? Alltså kan man inte kräva av den arkeologiska teorien att den skall formulera sig klart och begripligt. Min kritik kunde inte ha illustrerats tydligare. Den "kritiska" teorien innefattar en värdenihilism som undanröjer det för all vetenskap oundgängliga kravet på entydighet och begriplighet. Det är det vi ser konsekvensen av i dagens teoretiska arkeologi. Såväl Herschend som Olsen vill göra reservationen att det kan finnas oprövade tankar, som i sin komplexitet är så vaga att de inte kan formuleras klart, men som ändå är värda att diskutera. Naturligtvis är det vällov-

The "Bulwark" at Tingstäde
Crannog, an artificially eonstrueted house or seulemenl sin- built of timber, sometimes wilh siones, situated off the edge of a lake in Ireland or Scotland (and now known also from Wales). They range in lime from lhe late Bronze Age into the Middle Ages . . . they were fortified by single or double slockaded defences around lhe margins. Their dislinctive substruclure of bmshwood and logs built up from lhe bottom sets them apan from olher kinds of pile construetions. (Encyclopedia Britarmica.) Fortified sites in lakes which depend upon the water for their defence, are really only justified when and where the winter ice is not strong enough to carry potential attackers or where war is not, for one reason or another, waged in winter. Thus, the waters hardly ever freeze in Ireland and in those parts of Scotland where crannogs were built. On the other hand, there are many lake sites and bog sites in Poland, mostly dating from the late Bronze Age and from the Iron Age, fortified villages in a land where the winter ice is certainly strong enough but where wars were evidently not waged in wintertime. In Seandinavia, on the other band, prehistoric fortifications are almost exdusively located on inaccessible rocks or hilltops. For reasons of logistics, winFomvämun 83 (1990) ter was the favoured season for war in Seandinavia. (In tbc Edda, Snorre quotes an earlier poem describing tbc battle " o n the ice" [that of Lake Väner?] between Ale and Adils, probably in tbc first half of the 6th century.) Under such conditions crannogs were not justified. Had crannogs ever been built in Scandinavian lakes we would have expected to lind tbcm in the shallow lakes of the plains, in Scania, Västergötland, Östergötland and Uppland. But as yet, there is no trace of any. (The neolithie site in the Dags Mosse at Alvastra was something else again. But it was certainly

not a "fortified site".)
The "Bulwark" in lake Tingstäde on Gotland is thus quite unique. It has nothing in common with either the Polish fortified sites or with the British crannogs. It consisted of a square of four wharves, the northern, eastern and southern ones consisting of double rows of square caissons of logs dovetailed together, the western one of a triple row of such caissons. The whole structure measured about 170X 170 m. Each caisson measured approximately 7 x 7 m. The wharves had once carried a deck, on which had stood log bouses with

Debatt dovetailed corners. Since we cannot be certain that all tlie logs bave been preserved we can not determinc bow high were the caissons and consequently not how high was the deck above tbc surface of the water, but tlie impression we get is tbat the deck was quite low. The wharves endosed a central open water surface measuring approximately 130X130 m, i.e. some 17,000 square meters, to which there was an entrance from the north-west. The whole structure was surrounded by double concentric palissades. The four long wharves presented a long and vulnerable front to any attacker and would have made it very difficult för the defenders to concentrate their forces and efforts at any one tbreatened point. Had the Bulwark been laid out as a fortress the very large empty inner space and, even more so, the entrance to the latter, are incomprehensible. The Bulwark can thus barclly have been a fortification or a fortified site. But we are all too apt to believe any large prehisloric engineering work to have had a military function. The Bulwark's geographical position suggests other possibilities. About a hundred years ago the Chief of lhe Army Fortifikations Corps pointed out that "Tingstäde commands tlie main crossroads of north Gotland". But not only generals need roads, and crossroads—so also do merchants, On frozen winter roads you could reach Tingstäde from all parts of Gotland, formerly, before tlie lakes and bogs were drained, even more easily than today. In summertiine the lake formed a harbour, at some distance from the coast where sea-borne attacks were always to bc expected, but still to be reached by boat from Ire bay on tbc Baltic, bv way of lake Elinghem. At a time when heavy land transports were only possible in winici lime and the sailing season lasted less than six moiitlis there iinisi have been a great need of places where goods could be stored between the two seasons, and where märkets could bc held. In such a sctting tbc Bulwark wharves, with their warehouses and "offices", fit perfectly, not as a fortress bul as a breakwater for the central " h a r b o u r basin" which, in wintertime, was also ihe market-place. The palissades may have defined its

123

legal horder, that within which the "peace of the märket" protected everybody. There seems to have been an ice märket also in Birka—so manv of the graves there contain bone skatcs ("isläggar"), indispensable for travelling on ice. There were probably many ice märkets in the Middle Ages. In the reign of queen Elizabeth I there was an annual ice märket even in London, on the frozen Thames below the walls of the Tower. The hypothetical Bulwark marketplace, 130X130 m or about 17,000 square meters, is aboul the same size as another, and better known, märket square: the Märkt in Lubeck, which measured approximately 125X 140 in, or 17,500 square meters. Both seem to have been laid out to serve large-scale commerce. Mediaeval Stockbolnfs main square (Stortorget), which served local trade only, transit business being relegated to the quays (Skeppsbron), was much smaller, some 2,600 square meters. To judge by published plans the total deck surface was about 11,000 square meters. Space being at a premium we assume the buildings to bave covered at least 2 / 3 of the available space (which is considerably less tban what seems to have been the case in medieval walled cities), tbat is that the ware-house floor area was about 7,300 square meters. This would mean that the storage capacity would fit the needs of a märket square where we may assume the bootbs to bave taken u p no more than 1/10 to 1/5 of the area, i.e. say 2,000 to 3,000 square meters. It is of course impossible even to guesstimate the tonnages involved but they would seem not to have been inconsiderable. But why have so very few objects been found at the Bulwark? The explanation may be simple. Anylhing löst in a town märket disappeared immediatdy into the thick layer of waste and rubbish deposited över years, to be löst forever, whereas anything löst at an ice märket was easily found on tbc ice and retrieved. But tbc small test investigation was limited lo a few square meters beneath the wharves themselves. The bottom of the open central area bas not been sampled. Radiocarbon seems to date the structure to
Fomvårmen 83 (/wm

124

Debatt gångare till Västergarn. Träkonstruktionerna ser Rausing dels som en form av vågbiytare som skyddar liamiibassångcii/viiuci marknadsplatsen, dels som fundament för ett plattformsbygge på vilket lagerhus m. m. varit uppförda. Inom det av förtimringama begränsade området hävdades marknadsfrid. Sommartid kunde man nå Bulverket sjövägen via Ireviken-Elingbemssjön. Bulverket låg sålunda skyddat från den direkta kustkontakten. Vinter! id hade Bulverket etl för vintervägstransporter så fördelaktig! läge an man kan förmoda att de viktigaste handelsaktiviteterna bör ha ägi rum under denna årstid. Ismarknåder Ii.II förekommit både i Birka - varom de många isläggsfynden vittnar - och på andra orter. Hittills har mycket lå föremålsfynd gjorts i Bulverket, vilkci skulle kunna tala emol den framlagda teorin. Dock menar Rausing an detta endast skenbart åi fallet. Fyndmassoma bör förväntas finnas jusi inom "hamnbassängens" yta där ännu inga undersökningar gjorts. Rimligen saknas dock värdefullare föremål där eftersom ismarknåder är renligare tillställningar ån vanliga marknader, som bedrevs där skräp o d i sopor anhopades. lappade man någol på isen var del län all återfinna. jan Peder Lamm

late Viking Age and early Middle Ages (990, 995, 1100 and 1160 A . D . ± 8 0 - 1 0 0 years). Could the Bulwark, a seasonal market-place, possibly be Visby's long-missiiig predecessor a.s Paviken was Västergam's?
Gad R a u s i n g

3 1 - 3 5 High Street Kingston Upon Thames Storbritannien Bulverket i Tingstäde Gad Rausing betvivlar att Bulverket med sina omfattande träkonstruktioner ute i Tingstäde i rask varit en senvikingatida-tidigt medeltida vattenborg. Sådana anläggningar hade troligen foga betydelse inom områden där isläggiiingen vintertid gav fritt tillträde fiir cn angripare. Vintern var j u en uppskattad säsong för krigsföretag. Mot borgteorin talar också anläggningens sårbarhet med sin eldfarliga timmerkonstruktion liksom dess vidsträckta grundplan med cn inramad ca 130X130 m stor vattenbassäng. Mot borgteorin ställer Rausing hypotesen an Bulverket skulle fungerat som cu säsongmässigi utnyttjad marknadsplats, närmast kanske som en föregångare lill Visby. Parallelh ii si alls med Pavikenanläggningen som före-

Indoeuropéema åter på vandring
Colin Renfrew, Archaeology and Language. The PutzU a) Indo-European Origins, xiv + 346 s. [onaihan Cape, London 1987 (ISBN 0-224-02495-7), Cambridge University Press, New York 1988. ISBN 0-521 -35432-3. E16. I SS 29.95. Med orden "Jag kan inte rekommendera denna bok, vare sig till forskaren eller lill den läsare som är allmän! intresserad i ämnet" avslutar Manja Gimbutas sin recension av denna viktiga bok i Times Literary Supplement (Gimbutas 1088). Colin Renfrew har alltså till den grad lyckats provocera henne genom att, pä sin egel sån, ge sig i kast med del urgamla pi oblemel om de indoeuropeiska språkens ursprung. Den.i år ocksä etl ämne vars hanteFornvännen 83 (1990)

ring erbjuder både provokativa möjligheter och betydande svårigheter, eftersom det är av hade arkeologisk och språkvetenskaplig art. Att med utgångspunkt ck-ls i arkeologisk teoribildning och del arkeologiska lyndmaterialet, dels i språkvetenskaplig teori och i dagens och den historiska tidens kända språk återskapa en bild av Europas förhistoriska språkutveckling år atl ge sig i kasl med etl problem som bar små iiisiku-r atl nå en lösning som kan accepteras a\ clc flesta. H u r skall vi någonsin kunna veta bur många förhistoriska språk och språkgrupper som spårlöst försvunnit? Hur skall vi någonsin kunna kartlägga de äldsta språken i Europa?