Medeltida skulpterade stenhuvuden vid Fogdö kyrka Bergman, Mats Fornvännen 88, 75-77 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1993_075 Ingår i: samla.raa.se Korta meddelanden Medeltida skulpterade stenhuvuden vid Eogdö kyrka Fogdö kyrka är en av Södermanlands .ståtligaste medeltida landskyrkor, med långhus och västtorn från 1100-talet. Linder en tid vid 1200-talets mitt användes den som klosterkyrka för ett nunnekonvent, vilket unge-lär vid samma tid anslöts lill c isie-rc ienoielen. Detla nunnekonvent hade då redan länge funnits pä Fogdön - kanske i över hundra år - och då av alh an döma följt den äldre benediktinska klosterregeln. Sannolikt på 1240-talet förlängdes kyrkan med mer än sin dubbla längd nun öster med ett ståtligt kor, mot sekler något bredare och försett med en huggen skräkantad soc kel. I non var bredden densamma som del befintliga äldre långhusets och sockel saknades; här skulle klausulen placeras. Någon klausul hann man emellertid troligen aldrig påbörja fast den torde ha varit planerad från beiijan; en igensatt spetsbågig öppning i korets norra vägg beir hellre tolkas som ingång lill eit tänkt dormitorium än som en fönsteröppning. Konventet flyttade - möjligen återflyttade - nämligen under 1200-talets senaredel lill gården Sätuna närmare Mälaren, där ele-t kloster som benämndes Vårfruberga uppges ha stått klart 1289. Här finns grundmurarna efter en stor treskeppig kyrka med kona koi sannar. Denna klosterkyrka sviie-s ha varit byggd av legel med undantag len ele nedersta partierna, som enligt Richard Dybeck, vilken besökte ruinerna på 1840-talet, bestod av e-n vällagt murverk av huggen granii. Ku längre förfallsperiod samt en hårdhänt restaurering under 1960-talet gör dock att inget av detta nu kan skönjas. Strax öster om Fogdö kyrkas kor ligger ett litet fristående gravkor. Det är uppfört av tegel och har kvadratisk grundplan sann avfasade hörn, Fasaderna är rusticerade och putsade; sedan några år tillbaka är dock dessvärre gravkoret - liksom hela kyrkan - ulan vederbörligt tillstånd från antikvariska myndigheter övermålat med en tjock, gräddig plastfärg som redan Hägnar. Gravkorets ingång är belägen i väster och dess inre- lår ljus av två rundfönster i söder och norr. Det låga pyramidtaket är plåtkläit. Sammanfattningsvis är det en värdig mb välproportionerad liten 1700-talsbyggnad senn myckel väl skulle kunna ha någon mer bemärkt arkitekt som upphovsman. Uppgifter härom saknas emellertid. Det är inte heller kam vilket är gravkoret byggdes. Enligl en gravstensinskrift inne i koret framgår atl ele-t uppförts för ägaren a\ Hesselbyholm, överståthållaren greve Michael I öiullve ht (1083-1738) och haus maka grevinnan Magdalena Lewenhaupt (1680-1756). Hesselbyholm är jämte Bergshammar socknens mest betydande herrgård. Det är emellertid ime själva gravkorets arkitektur eller ele personer som ligger begravda där som föranleder detta meddelande, I gravkorets väggar är nämligen fem skulperade huvuden av klan medeltida karaktär inmurade. De är tjockt övermålade och tycks dessutom vara mycket skadade. Bäst bevarat är ett skäggig! krönt huvud ovanför ingången i väster. Även huvudet ovanför fönstret i non är krönt. Två huvuden som är inmurade högst upp på de avfasade hörnen i nordväst eich suKäst tycks inle vara krönta, medan det huvud som iir inmurat ovanför rundfönstret i söder äi for svårt skadat fcir att överhuvud taget kunna karakteriseras. Egendomligt nog tycks ingen konsthistoriker ha uppmärksamma! ele-ssa huvuden; i alla händelser verkar de ime- vara omnämnda i litteraturen. Den ende som mig veterligt har noterat deras existens är konstnären och fomforskaren Olof Hermelin. I "Åkers härads fornminnen" (manuskript i ATA) har han avtecknat två av huvudena och beskriver dem som "Bilder, huggna i sandsten, på elel utanför Fogdö kvrka stående grafchor". Det går Fornvännen SS (1993) 76 Korta meddelanden Fig. 1. Fogdö kyrka, Hesselbyholmsgravkoret från sydväst. Foto förf. Kig. 2. Tvä skulpterade huvuden avtecknade av Olof Hermelin. ATA. Fomvännen 88 (1993) l.n. inte- aii bekräfta Hermelins uppgift om stensort; det skulle även kunna röra sig om kalksten. Eftersom inte några nämnvärda inredningsarbeten och ingen valvslagning tycks ha ägt rum i Fogdö kyrka under dess kona klostertid talar sannolikheten för atl de fem huvudena utgör rester av Vårfruberga klosterkyrkas skulpturala utsmyckning. Lämpliga paralleller finns. Jan Svanberg har i sin bok Furstebilder från Folkungatid visat på ett flertal såväl svenska som utländska sådana, bland vilka huvudena från Skara domkyrka och Gudhems saml Värnhems kloster är intressantast i detta sam- Korta meddelanden 77 Fig, 3. Skulpterat huvud i gravkorets västvägg. Foto förf. Fig. 4. Skulpterat huvud hörn. Foto förf. gravkorets sydvästra manhang. Att åtminstone två av huvudena i Fogdö är krönta och således kan tolkas som furstehuvuden stöder sambandet ytterligare. Även dateringen till 1200-talets senare del bör kunna slamma. Utan att gå in på några identifieringsförsök kan konstateras att Fogdö/Vårfruberga kloster åtnjöt uppmärksamhet och skydd från Birger Jarl och hans efterkommande; det finns vissa tecken som tyder på att en fcir klostret ogynnsam utveckling bröts i samband med att Birger Jarl övertog makten. Vad som däremot är angeläget är att skulpturerna snarast befrias från plastfärgen och blir föremål för en konservators omsorger. Först då kan man bedöma deras kondition och därefter ytterligare försöka sätta in dem i deras historiska och konsthisteiriska sammanhang. Mats Bergman Riksantikvarieämbetet En ovanlig fårras från Gotland I slutet av 1970-talet och i början av 1980talet företogs omfattande arkeologiska utgrävningar i Lund och Löddeköpinge. I egenskap av osteo-antropologer arbetade min hustru och jag med benmaterialet från dessa utgrävningar. Naturligtvis v ä r d e t i första hand människoskeletten som intresserade eiss (Persson, O. & Persson, E., 1981 och 1983), men vi undersökte också en d d av det mycket stora djurbensmaterial som tillvaratogs. Detta material, som till den vida övervägande delen bestod av ben från husdjur, är numera magasinerat hos Kulturhistoriska Museet, Lund. Bland benresterna av Ovis aries, fåret, påträffade vi kraniefragment med fyra homkvickar (fig. 1). Först treidde vi att det rörde sig om enstaka missbildningar, men då vi efterhand fann ganska många exemplar insåg vi att det måste vara en genetiskt bunden egenskap hos en del av de tidig-medeltida Fornvännen 88 (1993)