Figurinen från Pryssgården Stålbom, Ulf Fornvännen 92:3/4, 109-114 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_109 Ingår i: samla.raa.se

Figurinen från Pryssgården
Av Ulf Stålbom
Stålbom, U. 1998. Figurinen från Pryssgården. (A figurine from Pryssgården.) Fornvännen 92. Stockholm. A newly discovered Late Bronze-Age clay-figurine is described. It came to light during archaeological excavauons at a väst settlement complex at Pryssgården near Norrköping in Östergötland. It is the first of its kind to be found in Seandinavia. Similar artefacts from the same period are only known in Poland and South-Eastern Europé. Neverthdess it is considered to have been made locally as an example, within a Nordic tradition of female images related to fertility and harvest. Ulf Stålbom, Raä Uv-Linköping, Järnvägsgatan 8, SE -582 22 Linköping, Sweden.

Att tillverka lerfiguriner för deposition i gravar eller för offer i tempel var en levande tradition både i Grekland och i Sydösteuropa u n d e r bronsåldern. Platser som Klicevac i f.d. Jugoslavien och gravfältet vid Cirna i Rumänien uppvisar fantastiska figuriner med utarbetade dekorer (fig. 3; Piggot 1965). I N o r d e u r o p a däremot är det sällsynt att man hittar lerfigurer

, Östergötland

Vättern

v

;

Fig. 1. Kartskiss utvisande fyndplatsens läge inom ett stort boplatskomplex frän yngre bronsålder vid Pryssgården utanför Norrköping. — Map showing where the figurine was found.

från samma tid. I detta område har fenomenet förmodligen stöpts om i brons. Idag finns det en ansenlig koncentration av sådana bronsfiguriner i Sydskandinavien från yngre bronsålder, huvudsakligen hittade som lösfynd eller i depåer (Sundberg 1992; Redlich 1968). Men på en boplats vid Pryssgården utanför Norrköping gjordes ett märkligt fynd med ett uttryck som snarare ansluter till den sydöstliga traditionen (Stålbom 1995). Fyndet är unikt i sitt slag i Skandinavien, aldrig förr har en figurin av keramik påträffats i detta o m r å d e (fig. 2). Figurinen hittades i en sotig och skärvstensfylld härd som låg i den östra utkanten av ett gropområde på boplatsen. Anläggningarna här karaktäriserades överlag av rika keramikfynd. Öster om g r o p o m r å d e t låg tre långhus från yngre bronsålder, av vilka åtminstone något bör ha varit samtida med figurinen. Det fanns inga gravar eller annat som talar för ett sammanhang vid sidan om en »ren boplatsmiljö». Det betyder alltså att det är en liknande kontext för detta fynd som för de jämförbara sandstensskulpturerna »gubben och gumman» som hittades vid Fosieundersökningen i Malmö (Björh e m och Säfvestad 1993). H ä r d e n var närmast oval till formen, ca 1,5 m stor och grävd ca 0,3 m n e d i d e n omgivande moiga marken. AnFomvännen 92 (1997)

110

Ulf Stålbom

Fig. 2. Figurinen från Pryssgården. Teckning Richard Holmgren. Skala 2:3. — Drawing of the figurine.

I

i

läggningen bestod av ett skärvstenslager med mycket sot och kol. I botten och runt om skärvstenslagret fanns en ljus fodring av m o och sand. Slutligen täcktes hela anläggningen av ett mörkt kulturlager, som troligen var rester av en senare igenfyllnad. Anläggningen skall förmodligen tolkas som en härd, en eldplats, på vilken ett stort antal fynd deponerats. Direkt ovanpå skärvstenslagret låg nämligen en mängd keramik, litet ben, en bit flinta och en intakt malstenslöpare. De flesta krukskärvorna på h ä r d e n k u n d e sättas samman till två stora kärl. Spridda bland dessa skärvor hittades
Fornvännen 92(1997)

också bitar av figurinen. Ett relativt väl bevarat miniatyrkärl hittades slutligen i den ljusa fodringen i ena kanten av anläggningen. Anläggningen dateras till den äldre delen av bronsåld e r n s period V, då en 14C analys av kol från skärvstenslagret gav en datering till 902-807 f.Kr. Tre signifikanta bitar är funna av figurinen, uppskattningsvis utgör dessa drygt en tredjedel av det ursprungliga föremålet. Huvud och kropp har kunnat sättas samman. Tyvärr har en gropornerad fris ingen passning med de övriga delarna, men den bör ha suttit som fot på

Figurinen från Pryssgården

111

Fig. 3. Sydösteuropeiska keramikfiguriner från bronsäldern. 1-2) från Cirna, Rumänien; 3) från Klicevac, f.d. Jugoslavien (efter Piggot 1965). — Bronze-Age clay-figurines from South-Eastern Europé. (1-2) from Cirna, Rumania, (3) from Klicevac, former Yiigoslavia.

figurinen (jfr fig. 4). Slutligen finns ett mindre antal små bitar som ä n n u inte kunnat passas ihop med de större skärvorna. Figurinen har varit ihålig. Kraftiga avtryck av en horisontell lindning finns på insidan av samtliga skärvor. Av d e n n a anledning är det relativt enkelt att avgöra vilka keramikskärvor som hört till föremålet. Lindningen har förmodligen omslutit en organisk kärna kring vilken figurinen en gång modellerats och som sedan b r u n n i t u p p vid bränningen. Avtrycken kan vara gjorda av läderremmar. Det finns nämligen inga detaljer i avtrycken som tyder på ett växtmaterial (A. Anderberg, Naturhistoriska Riksmuseet, mund. medd.).Tillverkning och formgivning är relativt grov och godset är grovmagrat och påminner mycket om det gods som finns i keramiken

på boplatsen i övrigt. Analys av tunnslip visar också att det troligen är fråga om en lokal tillverkning (Lindahl 1996). Utseendet kan rekonstrueras enligt följande. Figurinen är drygt 15 cm hög och har en slät rak, något konisk, kropp. Runt foten finns en avslutning i form av en gropornerad fris på vilken pjäsen har stått. Huvudet markeras av en stiliserad hårfläta som löper ned i nacken. Flätan är utformad som en fris, o r n e r a d m e d längsgående dragna linjer. Det går dock inte att avgöra h u r långt ned på kroppen frisen har nått. Högt u p p e på huvudet sitter två tydligt markerade öron formade genom intryck av en pinne eller något liknande. Formen och läget på ö r o n e n ger intryck av ett djur. Platsen där ansiktet bör h a suttit är trasig och inga matFomvännen 92 (1997)

112

Ulf Stålbom ter med t.ex. Faardalkvinnans placering och utformning av ö r o n e n samt markeringen av hårflätan kan noteras. Även på hällristningar tolkas långa hårflätor ofta som ett kvinnligt attribut. Hårflätans speciella betydelse i rituella sammanhang understryks av offernedläggdser av avklippta hårflätor i jylländska mossar (Bröndsted 1939). Den gropornerade fotfrisen kanske också kan jämföras med avbildningar av de korta skört vissa bronsfiguriner är försedda med. Det är därför inte långsökt att se figurinen som en framställning av ett kvinnligt väsen, ett motiv som i högsta grad är beteckn a n d e för yngre bronsålderns föreställningsvärd. Fyndet gjordes i en relativt liten anläggning, på en härd med mycket skärvsten och sot. Tillsammans med figurinen låg trasiga skärvor av två närmast kompletta hushållskärl med en gemensam formgivning. Det ena kärlet var rabbigt och det andra hade slät yta. Av sammanhanget att d ö m a tycks kärlen och figurinen ha blivit d e p o n e r a d e och krossade, kanske direkt på den glödande eller b r i n n a n d e härden. Det fanns dock inga tecken på att keramiken blivit sekundärbränd, vilket visar att härden i alla fall inte höll någon högre temperatur. Invid härden, i det ljusa fodringslagret, låg ett rundbukigt »miniatyrkärl» med slät ytbehandling; ett kärl som också anslöt till den gemensama formgivningen. Skärvstenslagret innehöll dessutom en för Pryssgården riklig mängd av sädeskorn (Viklund & Linderholm 1996), en malstenslöpare, en flinta och ett mindre antal brända ben (får eller get, svin och n ö t ) . Anläggningen uppvisar alltså fynd som starkt anknyter till de viktigaste d e l a r n a av bronsålderns e k o n o m i och näringsbas. Att tolka den som en offergrop knuten till framtida äring och fruktbarhet förefaller därför mycket rimligt. Figurinen är ett unikt fynd. Hittills är det den enda lerfigurin från yngre bronsålder som hittats i Skandinavien. Annars förekommer olika typer av lerfigurer både tidigare och senare i förhistorien. I Östergötland har man tidigare hittat djurfigurer av lera bl.a. på den gropkeramiska boplatsen i Kville vid Bråviken (Arbman 1957). D e n n a tradition fanns på många håll i Skandinavien u n d e r stenåldern

c'-"-ri*lliVfii»:r"

" j j f ©'é^lMflS

Fig. 4. Rekonstruktion av figurinen från Pryssgården tillsammans med sitt miniatyrkärl. Teckning Richard Holmgren. — Reconstruction of the figurine from Pryssgården together with its miniature vessel.

c h a n d e bitar har påträffats. Brottytorna kring ansiktet är gamla att döma av det r u n d n ö t t a utseendet. Troligen har ansiktet slagits bort vid något tillfälle före eller i samband med deponeringen, kanske man på detta vis tagit kraften ur figurinen! Mycket antyder att figurinen föreställer en mytologisk gestalt eller en gudom. Att den symboliserar en levande varelse eller ett väsen är ställt utom alla tvivel. Ett tänkbart motiv är en framställning av ett djur eller en sammansmältning av djur och människa. Det troligaste är dock att motivet följer traditionen av mänskliga, ofta kvinnliga, framställningar m e n visshet lär vi aldrig få. Betoningen av hårfläta och öron är gemensam för många kvinnliga figuriner och förekommer både på de europeiska av lera (fig. 3) och på de sydskandinaviska figurin e r n a av brons (Br0ndsted 1939). Stora likheFornvännen 92(1997)

Figurinen från Pryssgården

113

Fig. 5. Keramikfigurin från Deszczno vid Oder i Polen (efter Gediga 1970). — Clay-figurine from Deszczno on Oder, Poland.

(Wyszomirska 1984). Även u n d e r j ä r n å l d e r n förekommer lerfigurer i olika sammanhang. I en stensättning från äldre j ä r n å l d e r vid Älby, Gistad sn i Östergötland hittades ett tiotal små djurfigurer i lera (Nilsson 1977) och det förek o m m e r även antropomorfa framställningar i lera i Sydskandinavien u n d e r d e n n a tid (Hultén 1991; Lund 1990). U n d e r bronsåldern tycks leran vara ett m i n d r e utnyttjat material för den här typen av plastiska skapelser. Men i den kontinentala Lausitzkretsen förekom såd a n a både som människo- och djurfigurer i lera (Gediga 1970). Figurinen från Pryssgården skall troligen placeras inom ramen för en nordeuropeisk tradition där antropomorfa framställningar inte är ovanliga utan förekommer i en mångfald av uttryck. Bronsåldern uppvisar flera exempel på detta. U n d e r d e n n a tid förekommer ofta människoframställningar på hällristningar, där några av d e mest kända lokalerna vid Leonardsberg och Himmelstalund bara ligger någon kilometer från fyndplatsen. I Sydskandinavien och söder om Östersjön förekommer bronsfiguriner (Sundberg 1992) och ansiktsu r n o r (Baudou 1960, Stjernquist 1961) som förmodligen kan ses som uttryck för samma fö-

reställning. Pryssgårdsfigurinen kan närmast uppfattas som en sammansmältning av de mer naturalistiska sydskandinaviska bronsfigurin e r n a med de ansiktsurnor som har sitt centralområde i östra P o m m e r n och längs Weichsels mynning (Gimbutas 1963). Det är också här, i nuvarande Polen, vi hittar den enda riktiga nordeuropeiska parallellen till Pryssgårdsfigurinen. Intill O d e r i Deszczno i provinsen Zielona Göra i n ä r h e t e n av Poznan har en liknande figurin av keramik från yngre bronsålder påträffats (fig. 5; Gediga 1970; Jazdzewski 1965). Figurinerna har många gemensamma drag i både form och tillverkning. Den polska figurinen är mig veterligen den e n d a nordeuropeiska figurin vid sidan om Pryssgården som liksom sina sydösteuropeiska motsvarigheter har ihålig konstruktion (Coles & Harding 1979; Piggot 1965). Den polska figurinen har också samma koniska kroppsform med ansiktet modellerat med kraftigt markerade öron ovan en ornerad halskrage. Dess ringförsedda a r m a r håller ett offerkärl framför bröstet. Samma motiv, en liten kvinnofigurin som håller fram ett kärl, kan man se på greppet till en bronskniv från Itzehoe i Holstein (Schwantes 1939). Förmodligen kan man även föra Pryssgårdsfigurinen till denna motivgrupp. Även om arm- och halsring saknas kan framställningen tolkas som en framställning av »gudinnan med kärlet» om miniatyrkärlet eller de bägge stora krukorna ges en betydelse som separata delar i motivet (fig. 4). Detta motiv ansluter till en tradition med rötterna i det östra alpområdet, där kvinnoframställningar karaktäriseras av stora öron-, hals- och armringar, en liten höftklädnad och ett kärl (Kosack 1954). Pryssgården kan förmodligen uppvisa ytterligare exempel på d e n n a g u d o m genom fyndet av en avklippt hals- eller armring i brons som deponerats i en annan offergrop (Stålbom 1998). »Gudinnan med kärlet» har tolkats som en regn- och vatt e n g u d o m förknippad med fruktbarhetskult u n d e r yngre bronsålder (Sundberg 1992; Schwantes 1939). Detta är en tolkning som tar fasta på vattensymboliken i yngre bronsålderns många våtmarksoffer liksom på att sjöfågeln och skeppet blir centrala motiv i bildvärlden u n d e r d e n n a tid (Glob 1969).
Fornvännen 92 (1997)

114

Ulf Stålbom Piggot, S. 1965. Ancient Europé. From the beginnings of Agriculture to Classical Antiquity. Edinburgh. Redlich, C. 1968. Uber die Herkunft figurlicher Darstellungen in der nordischen Bronzezeit. Studien zur Europäischen Vor- und Fruhgeschichte. Neumunster. Schwantes, G. 1939. Die Vorgeschichte ScMeswig-Holsteins. Neumunster. Sundberg, K. 1992. Bronsfiguriner från yngre bronsålder och äldre järnälder. En jämförande studie av bronsfiguriner från tvä tidsperioder i Skandinavien. Guppsats vid Stockholms Universitet. Stjernquist, B. 1961. Simris II, Bronze Age Probbrms in the light of the Simris Exeavation. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 4", N° 5. Lund. Stälbom, U. 1995. Hus, gropar och fynd. Preliminära resultat från den arkeologiska undersökningen vid Pryssgården utanför Norrköping. Samhällsstruktur och förändring under bremsåbiem. Rapport från ett bronsåldersseminarium på Norrköpings stadsmuseum. Red. Larsson, M. 8c Toll, A. Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersökningar, skrifter n r 11. Norrköping. — 1997. Fyndmaterialet från Pryssgården. [Pryssgården. Borna-Ahlqvist, H., Lindgren-Hertz, L. & Stålbom, U. 1997. Riksantikvarieämbetet rapport, manus.] Viklund, K. 8c Linderholm, J. 1996. Pryssgården, Östra Eneby sn, Östergötland. Miljöarkeologiska undersökningar 2. Makrofossilanalys m.m. av j o r d p r o v e r från hus och gropar. Arkeologiska Institutionen vid Umeå Universitet, Miljöarkeologiska Laboratoriet, Rapport. Wyszomirska, B. 1984. Figurplastik och gravskick hos nord- och nordösteuropas neolitiska fångsthulturer. Acta Archaeologica Lundensia Series in 4° N° 18. Lund.

Referenser Arbman, H, 1957. Ostgötar. Från urtid till Birgitta. Malmö. Baudou, E. 1960. Die regionale und chronologische Einteilung der jungeren Bronzezeit im Nordischen Kreis. Acta Universitatis Stockholmiensis. Studies in North-European j\rchaeology. Stockholm. Björhem, N. & Säfvestad, U. 1993. Fosie IV. Bebyggelsen u n d e r brons- och järnålder. Malmöfynd 6. Malmö Museer. Bröndsted. J. 1939. Danmarks oldtid 2, Bronzealderen. Köpenhamn. Coles, J. M. & Harding, A. F. 1979. The Bronze Age in Europé. London Gediga, B. 1970. Motywy figuralne w sztuce tudnosci kultury Luzyckiej. Instytut Historii Kultury Materialnej Polskiej .Akademii Nauk. Wroclaw. Gimbutas, M. 1963. The Balts. London. Glob, P. V. 1969. Helleristninger i Danmark. Jysk arkaeologisk selskabs skrifter 7. Köpenhamn. Hultén, B. 1991. Notes on Scandinavian Finds of Ant h r o p o m o r p h i c Heads and Masks from Pre-roman and Roman Iron Age. Regions and Refledions. Studies in Honour of Märta Strömberg. Jazdzewski K, 1965. Poland. London. Kossack, G. 1954. Studien zum Symbolgut der Urnenfelder- und Haltstattzeit Mitteleuropas. Römish-Germanische Forschungen, 20. Berlin. Lindahl, A. 8c Hultén, B. 1996. j\nalysrapport på keramik från Pryssgården. Laboratory for Ceramic Research. Kvartärgeologiska Institutionen. Lunds Universitet. [Pryssgården. Borna-Ahlqvist, H., Lindgren-Hertz, L. & Stålbom, U. Riksantikvarieämbetet rapport, manus.] Lund, J. 1990. Hoveder og ansigter af ler fra aeldre jernalder. Kuml. Nilsson, C. 1977. 10 års arkeologi i Östergödand gen o m riksantikvarieämbetets undersökningar. Ostergötbind. Meddelanden från Östergötlands och Linköpings stads museum. Linköping.

Fornvännen 92(1997)