Skenheligt om båtarkeologi : ett svar till Christer Westerdahl Edberg, Rune Fornvännen 92:2, 61-62 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1997_061 Ingår i: samla.raa.se

Debatt
Skenheligt om båtarkeologi. Ett svar till Christer Westerdahl
Christer Westerdahl har - inte oväntat - känt sig träffad av min uppsats »Låt det gunga om båtarkeologin - några erfarenheter från Expedition Holmgård» i Fornvännen 90 (Edberg 1995). Westerdahl har länge försökt diktera hur experimentell båtarkeologi på svensk botten bör bedrivas, och jag tyckte, när jag skrev uppsatsen, att det var på tiden att någon börj a d e se efter vilka av hans heliga kor som kunde vara slaktmogna. Den uppsats av mig som Westerdahl attackerar byggde på erfarenheter från första etappen av den svenska experimentella vikingafärden i österled 1994 med båten Aifur. Jag har i Fornvännen också publicerat en andra, kompletterande uppsats i samma ä m n e (Edberg 1996). Den avslutande etappen av Expedition Holmgard har därefter genomförts u n d e r 1996. Sammantaget är det den första experimentella vikingafärden från Mälarområdet till Dnjeprmynningen som genomförts u n d e r autentiska principer, som det handlar om. Expeditionen hade som målsättning att nå ny kunskap om omständigheter kring n o r d b o r n a s forntida färder längs d e n n a sträcka. För Westerdahl, och för all del hela den forskningstradition som e m a n e r a r från den danska Vikingaskeppshallen, står skeppens särskilt skrovens - tekniska konstruktionslösningar c e n t r a l t Borden skall absolut handbilas i ek och nitarna handsmidas, annars blir det underkänt, tyst i klassen! I övrigt accepteras under olika förevändningar många olika slags anakronismen bara som några exempel är segel och löpande gods i danska och norska skeppsrekonstmktioner inte sällan i syntet, och i styrårans infästning har, när det kommit till verkligt hård segling, endast stålvajer visat sig hålla. Till sjöss är GPS-en med o m b o r d liksom radiotelefonen. Westerdahl betecknar till ytt e r m e r a visso dieselmotorer och propellrar som »nödvändiga tillskott» på rekonstruerade skepp (Westerdahl 1994, s. 99). Inslaget av skenhelighet och dubbelmoral i d e n n a tradition måste således betecknas som inte obetydligt. Vad jag har sagt, och fortfarande hävdar, är att studiet av den vikingatida träbåtbyggnadstekniken är nog så betydelsefullt, men att också andra aspekter på seglationen förtjänar att utforskas, också experimentellt. I ljuset av en sådan frågeställning får de bilyx-ortodoxa (av en arkeolog, som jag känner, mycket elakt - men träffande - betecknade som »spantfetischister») finna sig i att också båtar och skepp där icke tidstrogna tillverkningsmetoder i viss mån använts, kan utnyttjas för att nå ny kunskap om forntida färders villkor, möjligheter och förutsättningar. Expedition Holmgård är ett exempel på detta. Ett annat exempel är den dansknorska Saga Sigiar, den rekonstruktion av Skuldelev 1-skeppet som seglades j o r d e n runt 1984-86. Detta skepp, som efter många fantastiska djtiphavsresor snöpligen gick i kvav i en storm på Medelhavet 1992, hade skrov i sågad furu (trots detta platsar Saga Sigiar besynnerligt nog på Westerdahls »godkänd-lista», i hans replik till mig!). Westerdahl klagar vidare på att jag inte uppmärksammat (eller till och med »förmodligen avsiktligt förtiger») hans publicerade arbeten om vikingatidens Rysslandsfärder och hithörande problematik. Detta är inte sant, jag har med mycket stor behållning läst allt som j a g lyckats få tag på av det som han skrivit. Westerdahl och jag tycks i Rysslandsdiskussionen i huvudsak vara överens, och det är beklämmande att han i sin affekt inte alls har uppmärksammat detta! Jag har ju i det centrala problemet om möjligheten och rimligheten att färdas med »samma båt» från Östersjön till Svarta havet konsekvent intagit en mot Erik Nylén kritisk ståndpunkt. Men d e n n a min inställning har inte alls hindrat att jag medverkat till genomFomvännen 92(1997)

62

Debatt — 1996. Vikingar mot strömmen. Några synpunkter pä möjliga och omöjliga skepp vid färder i hemmavattnen och i österled. Fornvännen 91. Westerdahl, Ch. 1994. Synpunkter på nybyggen av gamla fartyg. Fornvännen 89. — 1996. Martitim arkeologi - båtarkeologi - i gungning? Kommentar till Rune Edbergs artikel »Låt det gunga om båtarkeologin» i Fornvännen 1995. Fornvännen 91. Rune Edberg Sigtuna Museum, Box 13, 193 21 Sigtuna sim-re@nordm.se

förandet av Expedition Holmgård. Som den epistemologiskt starkt engagerade Westerdahl säkert också kan tänkas medge, kan en falsifiering av en hypotes ur vetenskapens synpunkt vara minst lika intressant som en verifiering.

Referenser Edberg, R. 1995. Låt det gunga om båtarkeologin. Några erfarenheter från Expedition Holmgård. Fornvännen 90.

Om anmeldelser. Et svar til Stig Welinder
Når jeg nå ber om å få plass til å skrive i Fornvännen er det for å k o m m e n t e r e en type anm e l d d s e som forhåpendig ikke k o m m e r til å sette standard for ettertiden. Det dreier seg om Stig Welinders a n m d d d s e i vol. 1996/3 av min bok On the Track of a Prehistoric Economy. Magkmosian Subsistence in Early Postglacial South Seandinavia (Aarhus Universitetsförlag 1996). I titgangspunktet må alle b0ker, inklusive mine egne, nattniigvis vaere å p n e for debatt. Det er en del av den faglige prosess og det skulle bare mangle a n n e t Problemet i d e n n e s a m m e n h e n g er imidlertid at Stig Welinder r a m m e r långt förbi målet samtidig som han omtaler en rekke av sine fagfeller på en rett så diskriminerende mate. F0rst og fremst har man her et klassisk tilfelle hvor anmelderen ikke har fokusen på den tekst som faktisk er skrevet, m e n på det han selv m e n e r ikke er skrevet. Det tinnes intet konsist om hvordan boka er innholdsmessig og tematisk organisert og i alle fall virker a n m e l d d sen ikke som noen veloverveid kritikk basert på grundig lesing. Jeg finner det i det hele tätt vanskelig å bruke en så overfladisk og useri0s a n m d d d s e som utgångspunkt for en förnuftig debatt. Siden Stig Welinder i j a n u a r 1995 ble tilsatt på åremål for 5 år som Professor II ved a r k e o
Fornvännen 92(1997)

logiseksjonen her i Troms0 har han på intet tidspunkt selv henvendt seg til meg for å diskutere hverken samler-jeger arkeologi generell eller sor-skandinavisk mesolitikum spesifikt og han har på intet tidspunkt s0kt å drofte de aspektene ved min bok som han tar för seg i anmeldelsen. Han har ikke heller omtalt eller vist d e n n e a n m d d d s e til meg på noe tidspunkt. Flere av hans misforstådser kunne formodentlig vaere unngått hvis han h a d d e kontaktet meg. Helt på siden av a l m i n n d i g etikette er folgende utsagn (s. 180): ... även om det inte alltid är lätt att inse vid anblicken av de år för år litel mera flintskalliga och knlmagade personer, som år efter år dominerer de mesolitiska kongresserna och publikationarna. Ungdomen söker sig på annat håll, eller strävar själv efter att bli flintskallig och knlmagad. Jeg må på det skarpeste ta avstånd fra d e n n e diskriminasjon av meg selv og flere av mine naere kolleger og personlige venner. Utseende som i m a n g e tilfdler skyldes arvelighet eller sykdom har selvsagt intet med folks faglighet eller kompetanse å gJ0re og fi0rer ingen steder hjemme - verken i anmeldelser eller annetsteds! Meget tyder ganske enkelt på at Stig Welinder har inistet peiling på både hva som er