De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland : restaureringsprinciper, byggmästare och verkstäder Rosell, Ingrid Fornvännen 94(1999):4, s. [255]-271 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1999_255 Ingår i: samla.raa.se

De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland
Restaureringsprinciper, byggmästare och verkstäder Av Ingrid Rosell
Rosell, 1. 1999. De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland. Restaureringsprinciper, byggmästare och verkstäder, (De la Gardie's church restorations, master-builders and workshops.) Fornvännen 94. Stockholm. Count Magnus Gabriel De la Gardie (1622-86), Chancellor of the Realm, was profoundly interested in ecclesiastical architecture. His interest was not restricted to palace and manor chapels but also included rural churches. The churches in the county of Läckö in Västergötland in particular were a source of great interest and there we find him named as donor of numerous church restorations and furnishings. To this must be added the restoration of Värnhem Abbey since it was situated on his land. In Johan Peringskiöld's Monumenta Suegothorum are drawings of the churches ca 1670. Ingrid Rosell, Danarövägen 48, SE-182 56 Danderyd, Sweden.

I oktober 1669 anlände Johan Hadorph vid Antikvitetskollegiet tillsammans med en ung student till rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardies Läckö. Greven hade kallat Hadorph till Västergötland för att de tillsammans skulle företa en antikvarisk forskningsresa genom Läckö grevskap (Reseanteckningar 1901, s. 65 ff.). Redan 1662 hade De la Gardie skrivit till Kungl. Maj:t angående inrättandet av ett antikvitetskollegium i Uppsala (RA, E 1255). Ar 1666 utfärdades »Kongl: Maysts Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiquitcter». De la Gardies arbete för Antikvitetskollegiet bildar en bakgrund till hans upprustning av Värnhems klosterkyrka och sockenkyrkorna vid hans egendomar med koncentration till Läckö grevskap. Upprustningens omfattning ger oss möjlighet att se ett visst mönster i detta tidiga exempel på aktiv kulturminnesvård. Om- och tillbyggnader Kyrkorna i synnerhet i d e n n a kyrktäta d d av Västergötland var i stort behov av reparationer och ombyggnader. Efter reformationen hade de endast nödtorftigt underhållits. Många kyr-

kor lades öde på 1500-talet Gustav Vasa förklarade i ett brev 1557, att av »de överflödiga och alltför nära varandra byggda kyrkorna synnerligen i den landsändan Västergötland måste en parti avläggas och de andra desto bättre vid makt hållas». På egen bekostnad lät De la Gardie genomföra ett antal kyrkorestaureringar. Det gällde framför allt kyrkorna i närheten av hans egendomar. En lista med överskriften: »Kyrkor som är av mig antingen av nyo uppbyggda, reparerade eller donerade till Guds namns ära och andra till gott exempel» upptar 26 kyrkor, av vilka flera ligger i Västergötland (RA, E 1317-18). En annan handling upptar insatser för inte mindre än 37 kyrkor, av vilka 17 i Västergötland (Wieselgren, del 6, s. 193 f). Det goda exemplet skulle efterföljas av andra adelsmän och donatorer. De la Gardie såg även restaureringarna av kyrkorna som en rikets angelägenhet. Särskilt gällde detta restaureringen av Värnhems klosterkyrka som låg i närheten av hans egendom Höjentorp. Landets historiska minnen borde tillvaratas som en bakgrund till den nyvordna stormakten. Fornvännen 94 (1999)

256

Ingrid Rosell uppfördes. De gamla stenarna berättas med stor möda ha sammanletats från olika håll. I det inre använde man till stor del medeltida byggnadsmaterial, framför allt till valven (fig. 4). Även valven i konungagravkoren rekonstruerades med medeltida valvstrålar trots att de ornerades med stuckornament i 1600-talsstil (Edenheim & Rosell 1978, s. 76 ff.). Vid yttermurarnas återuppbyggnad anslöt man sig däremot inte till den medeltida byggnadstekniken, då murarna skulle putsas. Men det var viktigt, att de medeltida dragen betonades. En rekonstruktion av den medeltida kyrkan visar, att man vad exteriören beträffar har förstärkt de ålderdomliga dragen. Detta gäller särskilt det rikt utarbetade strävsystemet i koret (fig.l).

Efter reformationen och Gustav Vasas indragning av klostren hade kyrkan lämnats att förfalla. På De la Gardies lista nämns att »Värnhems klosterkyrka som alldeles förfallen var reparerats och med all inredning; altare, predikstol, orgel och ljuskronor lovat att sira». Ett restaureringsprogram upprättades 1654 av arkitekten Matthias Höll. Restaureringen påbörjades men efter ett avbrott återupptogs arbetet först 1668. Mycket av det fortsatta arbetet skedde i samarbete med Antikvitetskollegiet, framför allt vid inredandet av konungagravkoren (RA, E 1626). I kapellkransen runt koret inreddes minnesgravar över medeltidskungar, begravda i kyrkan. Den historiska informationen var viktigare än att exakt försöka återge gravarnas läge. Nedfallna murar och valv åter-

Fig. 1. Vamhema klosterkyrka. Vid De la Gardies restaurering förstärktes de ålderdomliga dragen. Ett mäktigt strävsystem omger koret Detalj av koret. Foto ATA. —Värnhem Abbey. At the De la Gardie restoration the ancient character of the building was accenlualed. Siurdy buttresses surronnd lhe walls of lhe church. Photo ol ihe chancel.
Fornvännen 94(1999)

De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland Restaureringsprinciperna kan även studeras vid den samtida ombyggnaden av Läckö slott. Man försökte bevara så mycket som möjligt av det gamla och betonade vid tillbyggnader det ålderdomliga och traditionella. Trots alla omoch tillbyggnader gör Läckö slott ett ålderdomligt intryck. Arkitekturen påminner om Vasatidens borgstil och har även drag av slottet Tre Kronor. Enligt Antikvitetskollegiets direktiv skulle förfallna m o n u m e n t om möjligt återuppbyggas. Då det gällde alltför förfallna kyrkor som Alvastra klosterkyrka rekommenderades dock ingen återuppbyggnad; det skulle bli för kosts a m t För vissa kyrkor som Torso medeltida kyrka invid egendomen Traneberg och Synnerby medeltida kyrka i Läckös närhet fann De la Gardie nya användningsområden. Den förra uppbyggdes på kyrkans ruiner som gårdskapell åt egendomen Traneberg och fick namnet S:ta Mariae kapell (fig. 3). Den senare utbyggdes för att inrymma hospital och skola jämte kapell och benämndes S:ta Katarinae kapell. Många kyrkor var dåligt underhållna men även för trånga. Befolkningsökningen framtvingade en utökning av kyrkobyggnaderna. Aren 1650-1700 ombyggdes och reparerades 27,5 procent av kyrkorna i Skara stift, 15271650 endast 3,5 procent (Hallbäck 1973, s. 131). En omfattande restaureringsverksamhet hade inletts. Kan man se någon gemensam linje som följdes vid om- och tillbyggnader? Sockenkyrkorna utvidgades på medeltida sätt genom utökning av korpartiet och försågs ofta med torn och sakristia. Vanligen breddades korpartiet och fick ofta tresidig avslutning. En del kyrkor byggdes ut till rektangulära rum. Tornlösa kyrkor fick takryttare eller torn med ingång till kyrkorummet genom tornet. Fönsteröppningar förstorades och gav ett j ä m n a r e ljus i rumm e t Kyrkan fick växa fram utan markerad stilförändring. Med utvidgningen av koret följde man den lutherska kyrkans önskemål att skapa ett enhetligt gudstjänstrum. Det trånga koret i den medeltida kyrkan, avskilt av den smala triumfbågen, vidgades för att rymma nattvardsgäster.

257

De la Gardie följde dessa riktlinjer men ger även kyrkorna vissa avvikande drag. Hans önskan att förstärka ålderdomliga drag gör sig märkbar. Han river så litet som möjligt av det gamla men betonar även äldre skeden genom tillägg av strävsystem, torn m.m. Byggnadshyttorna vid Värnhem och Läckö hade stor betydelse för grevens kyrkorestaureringar och bidrog till en särprägel och enhetlighet Det gällde utformning, material och byggnadsteknik. I hans byggnadshyttor ingick utbildad arbetskraft, ofta inkallad från kontinenten. Vid om- och tillbyggnader av kyrkorna behövdes kvalificerade bygg- och murmästare. Vilka svarade för arbetet med kyrkorestaureringarna? I flera fall får vi kunskap om vilka som utförde arbetet. De la Gardie hade egna anställda som stenhuggaren och murmästaren från Värnhem, Hans Eriksson Stenhammar. Han anlitade även utomstående byggmästare som Daniel och Lars Simonsson Skragge från Värmland. Från byggnadshyttan vid Läckö användes byggmästaren Franz Stimer. En av av de tidigaste restaureringarna gällde Otterstads kyrka, Läckö sockenkyrka, och leddes av Franz Stimer. Redan 1654 planerades en utvidgning av kyrkan. Den genomfördes emellertid först tio år senare av fyra murmästare från Göteborg. Kyrkan förlängdes åt öster och försågs med ett tresidigt avslutat kor med samma bredd som långhuset En teckning i Johan Peringskiölds Monumenta visar kyrkan efter ombyggnaden (fig. 2). En skarv markerar utvidgningen. En beskrivande text berättar, att De la Gardie utökat kyrkobyggnaden med ett »sångehus» (kor) vid östra gaveln av ca 10 meters längd. Sakristian hade framflyttats, åtta nya fönster tillkommit och kyrkan försetts med ny altartavla och nya textilier. Greven hade emellertid andra planer för trakten omkring Otterstads kyrka. Kyrkan skulle bli centrum i en stadsanläggning, kallad Jacobshamn efter fadern, Jacob De la Gardie. Är 1667 uppgjorde konduktören Olof Falck en plan till den nya staden med raka gator och regelbundna kvarter. Ett stort torg skulle ligga mitt emot kyrkan som markeras med korsform. Franz Stimer omtalas som byggmästare till den nya kyrka som De la Gardie ämnade
Fornvännen 94(1999)

258

Ingrid Rosell cerade vid korsmitten framför östra korsarmen. Bänkar i korsmitten var vinkelställda för att betona centrum. Rummet som hade läktare i tre av korsarmarna skulle rymma 962 personer. Ritningen erinrar om De la Vallées förslag till ombyggnad av Veckholms kyrka 1653. Gravkorstanken var väsentlig i De la Gardies byggnadsplaner. Då planerna på en gravkyrka invid friherreskapet Ekholmen så plötsligt

bygga i Jacobshamn. H u r hade han tänkt sig d e n n a kyrka? Det finns skäl som talar för att De la Gardie haft planer på en monumental centralkyrka som krönet på stadsanläggningen. Arkitekten Jean De la Vallée upprättade 1662 en ritning till en centralkyrka med grevligt gravkor (KrA, Fortifik., Majorsexp.). Kyrkan hade grekisk korsform med altare, predikstol och orgel pla-

cTs&kåi^

•^sm.

ryia?rn',«~.jTir.ss

i

C !i

Fig. 2. Teckningar i Peringskiölds Monumenta Suegothorum omkring 1670. Otterstads, Ova, S:t Nicolai i Lidköping, Eggby och Särestads kyrkor. KB. — Drawings in Peringskiöld's Monumenta Suegothorum. Otterstad, Ova, S. Nicolai in Lidköping, Eggby, and Särestad Churches.
Fornvännen 94 (1999)

u

I

De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland övergavs, prövade han flera möjligheter. En gravkyrka i närheten av greveslottet Läckö var en tänkbar lösning. Planerna på Jacobshamn blev inte genomförda. I Otterstads kyrkas 1600-talshistoria kan vi följa spänningen mellan grevens antikvariska riktlinjer och anslutning till de nya stilströmningarna inom arkitekturen. Korskyrkoprojektet övergavs för en mera traditionell utbyggnad av Franz Stimer, byggmästaren på Läckö. Han var bördig från Elbing i Tyskland och representerade en friare, mer germansk stil, ålderdomlig i motsats till den klassiska. Ett torn skulle uppmuras med ingångsportal till kyrkan, försedd med De la Gardies och hans gemåls vapen samt en inskrift om kyrkans reparation. Portalen skulle utföras av stenhuggaren Hans Eriksson Stenhammar från Värnhem. Otterstads kyrka är nu riven och 1854 ersatt av en ny kyrka på annan plats (Rosell 1972, s. 104 f., 1985, s. 91 f.). Teckningarna av kyrkor i Västergötland 1670-71 i J o h a n Peringskiölds Monumentet Suegothorum låter oss studera kyrkorna med samtidens ögon (KB, F b 9). Flera kyrkor som upprustats av De la Gardie har senare rivits. Eggby kyrka invid Höjentorp tecknas med rakt avslutat kor, vapenhus i söder och sakristia i n o r r samt torn med hög, spetsig tornhuv (fig. 2). I april 1662 gav greven befallning att kyrkan skulle repareras (RA, E 1515, 3 / 4 ) . Vi får dock ingen kunskap om vad dessa reparationer av själva byggnaden skulle omfatta, däremot om inredningen (se nedan). När kyrkan skulle rivas 1759 antecknas, att »tillbygge kunde ej passa sig ty hon var två eller tre gånger tillbyggd, rätt irrigulär och vanskaplig» (GLA, Skara domkap. 3 0 / 5 1759). Vid ombyggnaden uppger traditionen att tomavslutningen blev hämtad från det b r u n n a Höjentorp, där bl.a. kyrkflygeln hade mittorn. Aren 1668-69 planerades flera ombyggnader av kyrkor i Läckö slotts omnejd och slottets byggnadshytta synes ha bidragit med byggningsfolk. Är 1670 murade Arvid Björnsson från Läckö på den förfallna Torso kyrka vid Traneberg, senare b e n ä m n d S:ta Mariae kapell (fig. 3; LUB, vol. 50, s. 1703). Samma år pågick arbeten på Mellby kyrka

259

som ombyggdes på grevens bekostnad av byggmästaren vid Läckö Franz Stimer ( LUB, vol. 50, s. 930). Den gamla kyrkan låg nordost om den nuvarande och revs 1879. Efter De la Gardies förordning 1668 levererades »till Mellby kyrkas upprättelse alla sakören som fallna är i grevskapet 1669». Enligt Läcköräkenskaperna 1669 blev kyrkan »till halva sin längd tillbyggd» (RA, Grev- o friherreskap). En teckning i Peringskiölds Monumenta visar kyrkan efter ombyggnaden. En skarv markerar utvidgningen. Upprustningen av sockenkyrkan skedde ofta hand i hand med byggnadsarbetet vid egendomarna. Huvudbyggnaden på Magnusberg vid Flo kyrka byggdes 1670 u n d e r överinseende av konduktörerna Olof och Nils Falck av byggmästarna Olof och Greger (LUB, vol. 50, s. 475 ff.). Vid Orrevalla i Lavads socken nedtogs den stora byggnaden och fördes till Lidköping. En ny byggnad av byggmästaren Lars Bengtsson från Göteborg ersatte den gamla. En tvåvåningsbyggnad skulle byggas på Storegården i Rackeby (RA,E 1703). Byggnaderna skulle uppföras »efter dessein». I stor utsträckning använde sig greven, som hade flera ritningskunniga byggmästare och andra anställda i sin tjänst, av byggmästarritningar. De la Gardie hade även flera ritningskininiga konduktörer eller lantmätare. Förutom Olof och Nils Falck var Arvid Grotte i verksamhet på Västgötagodsen. Till de ritningskunniga byggmästarna hörde Lars Skragge, verksam vid Varnhemsrestaureringen. Når han var färdig med arbetet vid Värnhems klosterkyrka, skulle han bege sig till Ova kyrka vid De la Gardies egendom Mariedal ca en halv mil söder om Husaby. Han skulle »förfärdiga kyrkan därstädes enligt upprättad dessein »(RA, E 1263). Kyrkan står kvar som ett minne av De la Gardies restaureringar av sockenkyrkor i Västergötland (fig. 3). Därför finns det möjlighet att särskilt lyfta fram d e n n a restaurering. I Peringskiölds Monumenta återges kyrkan före ombyggnaden (fig. 2). Johan Hadorphs anteckningar från hans och grevens besök är bevarade i samma volym: »En liten kyrka av tälgsten (sandsten) väl gjord. Sånghuset (koFomvännen 94 (1999)

260

Ingrid Rosell

Fig. 3. Ova kyrka vid Mariedal. S:ta Mariae kyrka vid Traneberg och tornet till Eggby kyrka vid Höjentorp. Foto ATA. — Ova Church on the Mariedal estate, S. Mary's Church on the Traneberg estate and the tower of Eggby Church on the Höjentorp estate.

ret) lägre än den andra delen på kyrkan med valv, men den andra delen intet. Västerpå är hon tillökt med trä och ett litet torn på taket, stående på västra stengavdn.» (Tryckta i Hadorphs Reseanteckningar.) Teckningen visar det korta ganska höga långhuset och det lägre, relativt långa koret, uppförda av regelbundna sandstenkvadrar. Långhustakets västra del kröns av en åttasidig takryttare med hög spira. I korets sydvägg är upptaget ett större fönster med rak betäckning, ett högt placerat rundbägigt fönster i sydmuren talar för att kyrkan haft öppen takstol. Låga, timrade vapenhus är tillbyggda i väster och söder. Kyrkan avbildas från söder men har sannolikt haft sakristia i norr. Vid slutet av 1660-talet upprättade de la Gardie ett byggnadsprogram för Mariedal och någFornvännen 94(1999)

ra år senare påbörjades den nuvarande huvudbyggnaden (Rosell 1996, s. 58). I planerna ingick även en utbyggnad och upprustning av sockenkyrkan, Ova kyrka. Omsorgen om sockenkyrkan möter oss redan i ett byggnadsmemorial januari 1668. Kalk och sten skulle framföras till kyrkan som därefter skulle kallas »S Mariae kyrkia» (GLA, Läckösaml.). Vad låg bakom namnet på kyrkan? Av allt att döma var det en tragisk händelse i grevens privata liv. Ar 1667 hade dottern Maria Sofia avlidit 14 år gammal, samma år som sonen Magnus Gabriel (13 år gammal). Sorgen över de båda barnen avspeglar sig i gåvor till sockenkyrkorna vid de egendomar som bar de båda barnens namn, Mariedal (Ova kyrka) och Magnusberg (Flo kyrka). Ombyggnaden av Ova kyrka planerades i början av 1670-talet Skragge var verksam vid

De ki Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland Värnhem ännu 1672 och kan då tidigast ha påbörjat ombyggnaden av Ova kyrka. Koret breddades och fick samma böjd som långhuset. Vapenhuset i söder revs, och ett nytt vapenhus av trä uppfördes framför västgaveln. Samma år påbörjades huvudbyggnaden på Mariedal av byggmästaren Erik Hansson som även tillhörde byggnadshyttan vid Värnhems klosterkyrka (eventuellt son till Hans Eriksson Stenhammar, Rosell 1996, s. 55). Vid en restaurering 1911 iakttogs spår efter utbyggnaden (RA, ATA, Ova kyrka). Den västra delen var romansk och byggd av sandsten, den östra från 1600-talets slut byggd av tegel och sandsten. På samma sätt som på Läckö slott berättar byggnadsteknik och material om utbyggnader. Tanken att skapa ett lutherskt menighetsrum var viktigare än anslutningen lill material och teknik. Kyrkan fick växa fram med tidens material och byggnadskunnande. Det stående monumentet med sina spår efter förändringar är en viktig källa till kyrkans historia. Här får vi kunskap om genomförda förändringar. Lars Skragge har även utfört ritningarna till ombyggnaden av S:t Nicolai kyrka i Lidköping som skedde på De la Gardies bekostnad. I Peringskiölds Mun u men la finns en teckning av kyrkan före ombyggnaden (fig. 2). Kyrkan består av ett rektangulärt långhus med lägre och smalare tresidigt avslutat kor. Vid en restaurering på 1930-talet framkom rester av strävpelare. I det inre var koret avskilt från långhuset av en mur med tre öppningar till de tre gångarna mellan bänkraderna i kyrkorummet (Rosell & Westrin 1997, s. 6). Efter reformationen hade kyrkan börjat att förfalla och kunde 1575 inte användas till gudstjänst. Man fick uppföra ett enkelt träkapell. Enligt en »förordning» 1671 åtog sig De la Gardie att förse kyrkan med västtorn, sakristia, välvning och »till ett annat och sirligare skick att bringa». De la Gardie hade 1670 fått stadsprivilegier för ett område väster om Lidan, Nya staden. Lidköping blev därmed en huvudort för hans besittningar i Västergötland. I hans planer ingick atl utvidga och omvandla staden till en barockstad med raka gator och regelbundna kvarter.

261

Ombyggnaden av kyrkan skulle ske enligt ritning. Då arbetet påbörjades, nedlades en kopparplåt med Lars Skragges namn och årtalet 1677 u n d e r kyrkans sydvästra hörn. Utformningen av kyrkan skedde i samarbete med Jonas Rudberus, från och med 1674 prost i Lidköping. Han var en mångsidig man, engagerad i orgelbyggeri och musikundervisning. Kyrkan försågs med västtorn med fialer i hörnen och hög spetsig spira. Koret ombyggdes, murarna förböjdes och fönstren förstorades. I det inre välvdes kyrkan med ett brett mittskepp. I n o r r uppfördes en sakristia med ett förrum i öster. I söder fick ett gravkor för ätten Soop ett motsvarande förrum (RA, E 1612, prästers brev; Kammarkollegii arkiv, Kyrkor och skolor, vol. 26). En gravyr i Sveciaverket visar staden med kyrkan från söder efter ombyggnaden. U n d e r Rudberus' ledning genomfördes en ombyggnad av kyrkorummet till ett rum för musikutövning. Det breda mittskeppet med de höga valven erinrar om Värnhems. Kyrkan fick tre läktare, en i väster för en nybyggd orgel, en i norr, där en äldre orgel uppställdes samt en körläktare i söder. I gestaltningen av det inre möter vi något nytt i tiden, det ökade intresset för kyrkomusik som befordrades av De la Gardie. Vilka principer har man följt vid 1600-talsrestaureringen av S:t Nicolai? Västtornet med fialer i h ö r n e n och hög spetsig spira synes på Sveciagravyren. Det utfördes med tornet lill S:ta Klara kyrka i Slockholm som förebild och erinrar även om Mariestads kyrkas torn. Det strävsystem som fanns vid den gamla kyrkan återuppfördes. Ett ålderdomligt drag var att koret fick behålla sin ursprungliga bredd och sålunda var smalare än långhuset. I det inre avskildes det dessutom av ett korskrank. Mittskeppets höga valv erinrar om Värnhems klosterkyrkas. Strävan efter det ålderdomliga och traditionella övervägde vid d e n n a restaurering. Vid en stadsbrand 1849 drabbades kyrkan; torn, yttertak och delar av valven störtade in. Kyrkan återuppbyggdes 1850-53. Interiören har kvar åtskilligt av 1600-talsprägdn med de höga valven, utformade med tanke på akusiiFornvännen 94 (1999)

262

Ingrid Rosell har gått förlorat, men arkivalierna kominer oss till hjälp med uppgifter om bildhuggare och motiv. Inga-Lena Ångström har i sin avhandling Altartavlor i Sverige under renässans och barock ett avsnitt om de altartavlor som De la Gardie donerat till olika kyrkor och deras ikonografi och stil (Ångström 1992). För den lutherska gudstjänsten krävdes ett för hela församlingen tillgängligt rum. Framför allt skapades större utrymme i koret för nattvard och dop. Rummet öppnades för församlingens närvaro och aktiva medverkan vid utdelandet av sakramenten. Mässan hade ersatts av församlingsgudstjänst med nattvarden som församlingens åminnelsemåltid. Predikstolen och Ordet jämställdes med altaret och kunde i en del kyrkor framflyttas i rummet. Den lutherska kyrkans läktarbyggen bidrog till att bänkar kunde orienteras mot predikstolen. Orglar var sällsynta i mindre kyrkor och var placerade i k o r e t Större kyrkor som Värnhem och S:t Nicolai kyrka i Lidköping fick stora orglar på läktare i väster. Altaruppsats, predikstol ocb den fasta bänkinredningen dominerade det lutherska kyrkor u m m e t Bänkarna var uppdelade i mans- och kviiinosida med fasta bänkrum för herrskapet och olika församlingsmedlemmar med indelning efter stånd och betydelse. Bäst bevarad är inredningen i Värnhems klosterkyrka, där De la Gardie lät utföra en ny barockinredning (fig. 4, 5). Åtskilligt av inredningen tillverkades i skulpiurverkstaden på Läckö under ledning av bildhuggaren Georg Baselaque. Är 1673 anlände bildhuggaren till klosterkyrkan för att sätta upp altaruppsatsen. Den är uppbyggd med kolonner i tre våningar men de ursprungliga målningarna av Hans Rebäck är förlorade. Nedre våningens målning flankeras av Moses med lagens tavlor och J o h a n n e s Döparen i friskulptur. Övre våningen omges av änglar med pinoredskap. Altaruppsatsen kröns av en skulptur av Smärtomannen, flankerad av två änglar med Veronikas svettcduk och törnekrona. Framhävandet av den lidande Kristus som kröner altaruppsatsen framgår också av sockelns inskrifter: »Han ähr försoningen för wåra synder», »Han ähr sargad för wåra missgerningars skull».

ken och erinrande om Värnhems klosterkyrkas (Rosell & Westrin 1997). Kunskap om flera av grevens kyrkorestaureringar ger oss stundom en enstaka uppgift i handlingarna. Är 1675 skrev greven till fogden Luthman, att Särestads kyrka skulle repareras (fig. 2; Wieselgren, 1935, s. 211). Som krön på upprustningen av kyrkan donerade De la Gardie en altaruppsats (se n e d a n ) . De la Gardies byggmästare Arvid Bjömsson, död 1672. Hörde till stenhuggarstyrkan vid Värnhems klosterkyrka. Uppförde S;ta Mariae kapell på ruinerna av Torso medeltida kyrka (fig. 3). Hans Eriksson Stenbommar, anförtroddes 1654 restaureringen av Värnhems klosterkyrka (fig. 1, 4). Stenhammar med sitt folk, 1670, bestående av åtta man, utgjorde restaureringens mest anlitade arbetsstyrka. Skulle 1668 utföra en portal till Otterstads kyrka (fig. 2). OUrf Falck, verksam från 1656, död 1684. Var tillsammans med brodern Nils inspektor över byggningsväsendet i Västergötland. Utförde förslag till utökning av Synnerby medeltidskyrka, efter tillbyggnaden benämnd S:ta Katarinae kapell (RA, E 1402, akvarcllerad pennteckning 1669). Upprättade 1667 projekt till stadsplan lör Jacobshamn med Otterstads kyrka som centrum (RA, Kulor och ritningar med mindre format 140). Matthias Höll, arkitekt och byggmästare från Augsburg, som greven anlitade lör sin omfattande byggnadsprogram för Västergötland, bl.a. restaureringen av Värnhems klosterkyrka. Flera kyrkor i Västergötland visar inflytande från Hölls arkitektur som Sunnersbergs kyrka vid De la Gardies egendom Jönslunda ladugård. Om Värnhems klosterkyrkas mittorn erinrar tornet till Ekebladska grav koret vid Sunnersbergs kyrka. Skärvs kyrka i närheten av Värnhem har tvä vulslförsedda spiror. Lars Skragge, från Värmland, efterträdde sin bror Daniel, död 1669, vid Värnhems klosterkyrka. Utförde ritningar till ombyggnaden av Ova kyrka vid Mariedal och S:t Nicolai kyrka i Lidköping (lig. 2, 3). Franz Stimer, frän Elbing i Tyskland, livggmästare vid Läckö slott. Av De la Gardie fick Stimer i uppdrag att bygga om flera kyrkor, som Otterstads och Mellby kyrkor (fig. 2). De la Gardies inredningsarbeten Som krönet på en kyrkorestaurering försåg De la Gardie ofta kyrkan med en ny altaruppsats eller predikstol och när del gäller Värnhems klosterkyrka och S:t Nicolai kyrka i Lidköping med en mera omfattande inredning. Mycket
Fornvännen 94(1999)

De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland

263

Fig. 4. Värnhems klosterkyrka. Vid De la Gardies restaurering aternpplördes nedfallna valv. Till stor del användes medeltida byggnadsmaterial. I verkstäderna pä Läckö utfördes en ny barockinredning. Foto ATA. — Värnhem Abbey. At the De la Gardie restoration collapsed vaults were rebuilt. Medieval building material was used to a great e x t e n t T h e workshops at Läckö made Baroque lurnishings for the church. Fornvännen 94(1999)

264

Ingrid Rosell

Fig. 5. Predikstolen i Värnhems klosterkyrka, detalj framställande Hoppet av Georg Baselaque. Foto ATA. — The pulpit in Värnhem Abbey, detail, Hope, by the sculptor Georg Baselaque. Kristus har betalt alla våra synder med sitt lidande och sin död. Kristi försoningsoffer framhävdes särskilt av Johan Arndt (Braw 1985, s. 107 ff). Hans skrifter hade stor betydelse för Magnus Gabriel De la Gardie och hans hustru Maria Euphrosina, vilkas religionsuppfattning var färgad av förpietistiska strömningar. Avvikelsen från det mönster man vanligen följde, tyder på att De la Gardie själv gett diFornvännen 94(1999)

rektiv om bildprogrammet. Huvudtemat för altaruppsatserna vid denna tid var människans åteiiösning, med målningar av den Korsfäste, Uppståndelsen och överst den Segrande Kristus i friskulptur. I sockelpartiet framställdes ofta Nattvarden. Samtidigt med altaruppsatsen arbetade bildhuggaren med predikstolen i verkstaden på Läckö. Ljudtaket kröns av Kristus med segerfana och på takets rand står putti med pinored-

De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland skåp. I korgens fält finns skulpturer av dygder (fig. 5). En ritning till predikstolen utformades i samarbete med De la Gardie. Ovanlig är här framställningen av dygder i korgens fält, och även detta får ses som ett uttryck för De la Gardies religionsuppfattning. Att leva efter dessa dygder i Kristi efterföljdse är vägen till målet, enheten med Gud (Braw 1985, s. 124 ff.) Dygder återges även på Ijudlaket till predikstolen i Läckö slottskyrka, som kröns av en skulptur av Visheten. Predikstolens bildutsmyckning vid d e n n a tid ansluter sig vanligen till dess uppgift, läran ocb förkunnelsen. I korgens fält framställs ofta Kristus ocb evangelisterna. En överraskande omfattande uppgift fick Jonas Rudberus som svarade för läktaruppbyggnaden med barriär och orgel. Barriären fick snidad utsmyckning av bildhuggaren Anders Falk som arbetade med broskverksornamentik. Orgdfasaden fick skulptiirutsmyckning av Baselaque. Skulpturerna framställer Kung David spelande på sin harpa och musicerande pulti. Kung David var ett återkommande motiv och förekommer även på Läckö slottskyrkas orgelfasad. Den ursprungliga orgdfasaden i Värnhem revs 1889 och rekonstruerades av Sigurd Curman 1922. Denna rekonstruktion brann 1965, men är nu återuppbyggd (Edenheim & Rosell 1978, s. 71 ff„ 147 ff.). Altaruppsatsen i Ova kyrka tillverkades vid ungefär samma tid i verkstäderna på Läckö. Altaruppsatsens stoffering upptas på en lista över arbeten målaren Johan Hammer skulle utföra 1669 (RA, E 1260, koncept). Han förestod från och med detta år målarverkstaden på Läckö. Baselaque utförde skulpturarbetet och H a m m e r målningen av det snidade arbet e t Deras arbete fördes vidare av gesäller som målaren Anders Slyter och bildhuggaren Bengt Jönsson. Verkstäderna samarbetade med varandra. I snickarverkstaden utfördes träinredningen som i skulpturverkstaden fick sin konstnärliga utsmyckning. 1 målarverkstaden stofferades verken. Då huvuddelen av altarskåp och predikstolar tillkom i verkstäderna på Läckö, fick de en enhetlig form. Större kyrkor fick flervåniga altaruppsatser uppbyggda med kolonner

265

som i Värnhem, mindre kyrkor envåniga som i Ova och Husaby kyrkor. Altaruppsatsen och predikstolen i S:t Nicolai kyrka i Lidköping, förstörda vid en brand 1849, hade bildprogram utformat av Rudberus. De bevarade målningarna från altaruppsatsen framställer Nattvarden, Abrahams offer (i stället för Korsfästelsen) och Uppståndelsen. På predikstolskorgens fält återgavs Kristus och åtta apostlar. Predikstolen, utförd av bildhuggaren Jacob Kleen omkring 1680, var svartmålad med skulpturarbete i vitt i likhet med predikstolen i Värnhems klosterkyrka. Till Egglry kyrka donerade De la Gardie predikstol och bänkinredning, utförda av bildhuggaren Anders Falk. Då bänkarna vanligen är ombyggda eller förlorade känner vi inte till om de var smyckade med embleinmålningai som i Läckö slottskyrka. Dessa är präglade av löipietistiska strömningar. Motivet spreds av konstnärerna från slottets målarskola. I Hovby kyrka i närheten av De la Gardies egendoinmar framställs Hjärtats skola på läktarens barriär. Liknande målningar fanns på körläktaren i S:t Nicolai kyrka i Lidköping. Samma tema är känt från flera kyrkor i Västergötland som Tranums och Lavads kyrkor ej långt från De la Gardies egendomar (fig. 8, Rosell 1994, s. 26). När del gäller inredningen, återstår i de flesta fall endast fragment Kvar linns inredningen i Värnhems klosterkyrka, fransen orgeln som är rekonstruerad. Altaruppsatser i Husaby och S:la Mariaeknj>ell\\d Traneberg samt i Ova kyrka är bevarade i sin helhet. En altaruppsats lör Otterstads kyrka är sannolikt identisk med altaruppsatsen i Venngarns slottskapell. Vid förfärdigandet av inredningen dominerade verkstäderna på Läckö. Oljemålningar av Adam och Eva i Ödeby kyrka i Närke samt från Husaby kyrka, nu i Statens historiska museum (Husabyparets Adamsbild är dock i det närmaste totalt utplånad), goda kopior efter nu i Prado förvarade original av Albrecht Durer, tillhör också de bevarade donationerna (Mörner, Särkäny & Waldén 1969, s. 685 ff). De ki Gardies bildhuggar- och rnålarverksläder Georg Baselaque trädde enligt ett kontrakt daterat i I lamburg 1665, i De la Gardies tjänst. Han upprättaFomvännen 94(1999)

266

Ingrid Rosell Otterstads kyrka (LUB, Släktarkiven, De la Gardie 88 d ) , sannolikt identisk med nuvarande altaruppsats i Venngarns slottskapell. Johan Hammer (o. 1640-98) hade blivit mästare i Stockholm 1669, samma år som han trädde i De la Gardies tjänst. Han var sannolikt elev till målaren Werner Rölefintz som utförde arbeten för Tyska kyrkan i Stockholm. Ar 1669 har H a m m e r två gesäller, av vilka den ene, benämnd Anders, synes vara identisk med Anders Slyter. som förekommer i räkenskaperna. Till verkstaden hörde dessutom andra medhjälpare som målardrängen Jacob Duclou och soldalen Gustaf. I verkstaden stofferades bl.a. altaruppsatserna i Melllty, Flo, Ova och Husaby kyrkor (RA, E 1260, E lA29);Särestads kyrka, altarmålning (Nordberg 1959, s. 41). Snickararbete på altaruppsatser och predikstolar u t f ö r d e s av s n i c k a r e n o c h s v a r v a r e n H a r a l d Andersson. En a n n a n träsnidare, H a n s G e o r g Rausch som tillhörde verkstaden på Jacobsdal (Ulriksdal) utförde även a r b e t e n i Västergöt-

de 1669 en skulpturverkstad på Läckö slott. Till sin hjälp hade han tvä gesäller, Petter Olivekvist och från och med 1672 gesällen J o h a n (Welamson) samt lärpojken Elias. Bildhuggaren Bengt Jönsson var Baselaque behjälplig i hans arbete i slutet av hans verksamhet. Arbeten: 1668, Senäte, altaruppsats, predikstol, båda sannolikt av Baselaque; 1668-69, Ollerslad, altaruppsats tillsammans med Hans Georg Rausch; 1669, Oua, altaruppsats, stofferad av Johan Hammer; FU), altaruppsats, stofferad av Johan Hammer, färdig 1671; 1672-73, Värnhem, altaruppsats, ursprungligen med målningar av Hans Rebäck, predikstol, orgelfasad; 1674, Ollerslad, S:ta Mariae kapell, altaruppsats, predikstol; 1679-80, Mellby kyrka, altaruppsats; 1679, Lidköping, S:t Nicolai, altaruppsats; Husaby, altaruppsats; Sårestad, altaruppsats, med målning av Johan H a m m e r (Rosell 1980, Ångström 1992). Anders Andersson Falk, verkstad i Skara. Utförde på 1650-talet en predikstol till Otterstads kyrka; 1673, barriären till orgelläktaren i Värnhems klosterkyrka: 1662, predikstol och bänkinredning till Egglry kyrka. Hans Swant, bildhuggare. 1654, altaruppsats för

lig 6. Altaruppsats utförd 167!) för Särestads kyrka med användande av träskulpturer från ett senmedeltida altarskåp. Den har nn en bemålning sannolikt Iran 1733. Foto ATA. — Altarpiece executed in 1679 for Särestad Church, wilh wooden sciilplnivs from a late medieval rercdos.
Fornvännen 94(1999)

De la Gardies kyrkorestaureringar i Väslergölland land. Bl.a. förfärdigade han en altaruppsats tillsammans med Baselaque 1668-69 till Otterstads kyrka. 1677 erhöll Särestads kyrka en ny altaruppsats, skänkt av De la Gardie (Ångström 1992, s. 197 f.), som sannolikt är identisk med den som nu finns i Statens historiska museum (fig. 6). Det är ett huvudparti till en altaruppsats, avslutat med ett kraftigt bjälklag och försett med tre senmedeltida, mer än meterhöga skulpturer. Den övre delen är förlorad, men en serie senmedeltida apostlafigurer i kyrkans kor kan också härröra från altaruppsatsen. Även ett av sidostyckena är bevarat. Utformningen av detta gör det sannolikt att altaruppsatsen är utförd av Hans Georg Rausch. Ovan nämnda altaruppsats ur Baselaques verkstad från 1679 för Särestads kyrka kom antagligen aldrig att användas i kyrkan.

267

Särestads bevarade altaruppsats är ett exempel i Västergötland på De la Gardies pietet för äldre föremål. Ett annat exempel är Ödeby kyrkas (Närke) medeltida altarskåp, som De la Gardie lät restaurera och komplettera med skulpturer av Baselaque (Nordberg 1959, s. 40 f.; T h o r d e m a n 1964, s. 16; Rosell 1972, s. 107; Ångström 1992, s. 197 f.). Verkstäderna flyttade mellan byggplatserna. Viktig arbetskraft dirigerades till aktuella byggnadsföretag och nya verkstäder växte fram. De ledande, ofta inkallade utländska konstnärer, gav verkstäderna deras kännemärken. Skolor för utbildning av inhemska hantverkare bildades vid egendomar som Ekholmen i Uppland. Vilka roller hade de olika hantverkarna och konstnärerna? Arbetade de självständigt eller hade de anvisningar av greven och förlagor att följa? I handlingarna uppges flerstädes all
3»

T-t"""-

r

r

; '4 H B ' ' ' . . • ,

Fig. 7. Ritning till altaruppsats lör De la Gardieska gravkorei i Värnhems klosterkyrka. LUB. — Design for a retable in lhe De la Gardie burial chapel in Värnhem Abbey.
Fornvännen 94(1999)

268

Ingrid Rosell sonliga fromhet, färgad av förpietistiska strömningar. Häri ingår den Kristusmystik som tog sig uttryck i motiv som Hjärtats skola. I emblemniålningar skildras livsvandringen, människans utsatthet och behov av tröst. Emblemmålningarna utfördes efter förlagor. De la Gardie hade en egen kopparstickssamling

man arbetade efter »en avritning» och även efter trämodell. En teckning till en altaruppsats för De la Gardieska gravkoret vid Värnhems klosterkyrka är bevarad (fig. 7). På teckningen (inns anteckningar med anvisningar av greven (LUB, Topographica). Valet av motiv präglas av greveparets per-

*- yVa»* o/ Z a .T $"Mir,^_u*_

Fig. 8. Trannms kvrka i Kållands härad, raserad 1873. Bänkimedn ingen smyckades med emblemmålningar med samma motiv som i Läckö slottskyrka. Foto av avi ilningar. SvK. — Tranum Church. Kålland hundred, demolished in 187.3. The pews here were decorated wilh the same motifs as in Läckö Castle Chapel.

PSOSOR.

l

Kem

$G0.

-

-

•

—

n
ZSAVSo/0l ji - - » *

& ^%M-~\

\\U

'övipEJI^EVERAVEi,

iM
'r

•

EVHSA*

Fornvännen 94 (1999)

De. la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland

269

Q
S Mariae kape Senäte k/rka
r äckö slott iferstads kyrka/' ' S Katarina Spel!

/

/ / • Husaby kyrka Lidköping • V s - ^ _ _ J • Mariedal Ova kyrka • • Mellby kyrka Eggby kyrka • Skara • Höjentorp • Värnhems klosterkyrka

J

• Särestads kyrka

•

Flo kyrka Magnusberg

Fig. 9. Karta över kyrkor med De la Gardie som donator till restaureringar och inredning. — Map showing churches with De la Gardie as d o n o r of restorations and furnishings.

m e d i n å n g a m o t i v s o m k o m till a n v ä n d n i n g vid k y r k o r n a s u t s m y c k n i n g . A r 1681 r e d u c e r a d e s L ä c k ö o c h k o n s t n ä r e r n a fick l ä m n a v e r k s t ä d e r n a vid s l o t t e t Bildh u g g a r e n B a s e l a q u e s v e r k s a m h e t k a n följas ä n n u e t t a n t a l å r o c h levde v i d a r e g e n o m g e säller o c h efterföljare. F r å n m å l a r e n H a m m e r u t g i c k d e n s.k. L ä c k ö s k o l a n I, d e p l a n a kyrktakens målare, m e d förebilder i d e n profana s l o t t s k o n s t e n . G e n o m D e la G a r d i e s d o n a t i o n e r till s o c k e n k y r k o r n a v a n d r a d e k y r k o k o n s t e n u t från v e r k s t ä d e r n a p å L ä c k ö o c h efterbildades.

Referenser Otryckta källor Riksarkivet RA; Kart- och ritningssaml., med mindre format nr f40, projekt till Jacobshamn av Olof Falck 1667; Grev- och frihcrreskap, Läckö räk. 1669, 1674; De la Gardieska saml., E 1255, koncept, instruktion för Antikvitetskollegium 1662, E 1260, koncept memorial för Johan Hammer 1669, E 1317-18 lista över 26 kyrkor med insatser av De la Gardie, ink. brev, E 1522, från G. Baselaque, E 1402, från O. Falck 1669 med teckn. av Synnerby

hospital, E 1612, prästers brev J. Rudberus, E 1626, ink. skr. från Antikvitetskollegiet, E 1703, godshandl. Läckö byggnadsmemorial 1668-69. Krigsarkivet, KrA: Fortifikationens arkiv, projekt 1662 till korsformad centralkyrka sannolikt för Jacobshamn på Kållandsö. Göteborgs landsarkiv GLA: Läckösaml. byggnadsmemorial 1669; Skara domkap:s arkiv EV 110:1, Eggby kyrka 1759; Ova kyrkoarkiv. Kungliga biblioteket KB: J. Peringskiöld, Monumenta Suegothorum IX , F b 9, avritningar av kyrkor i Läckö grevskap. Lunds universitetsbibliotek LUB: De la Gardieska saml. .släktarkiven 88 d, kontrakt med Hans Swant 1654; Topographica, Värnhem, skiss till altaruppsats för De la Gardieska gravkoret. Av Niclas Steen. Riksantikvarieämbetet, Raä, Antikvarisk-topografiska arkivet ATA, Topografiskt ordnade handl., S:t Nicolai kyrka i Lidköping, Ova kyrka. Tryckta kälUrr och litteratur Arndt, J. 1732. Fyra anderika böcker om en sann chrislendom. Norrköping. Braw, Ch. 1985, Bucherim Staube. Die TheologieJohann Amdts in ihrem Verhältnis zur Mystik. Leiden. Edenheim, R. Se Rosell, I. 1982. Värnhems klosterkyrka. Sveriges Kyrkor (SvK) vol. 190. Stockholm. Fischer, E. & Roland, A. 1913-14. Kyrkor i Kållands Fornvännen 94(1999)

270

Ingrid Rosell Rosell, I. 1972. Magnus Gabriel De ta Gardies kyrkobyggnadsverksamhet i Sverige. Sthlm. - 1980. Georg Baselaque - Magnus Gabriel De la Gardies bildhuggare på Läckö. Fornvännen 75. - 1985. Läckö slottskyrka. SvK vol. 198. Stockholm. - 1988. Venngams slottskapell. SvK vol. 206. Stockholm. - 1994. Hjärtats skola. Vägen till enheten med Gud. ICO. Iconographisk Post 1994:2. - 1996. De la Gardies Mariedal och dess upphovsmän. Bygga och bo - 1000 dr i VästergötUind. VästergötUinds fornminnesförenings tidskrift 1995-1996. Rosell, I. & Westrin, B. 1997. S. Nicolai kyrka i Lidköping. Skara stifts kyrkobeskrivningar nr 20. Skara. Thordeman, B. 1964. Attitudes to the heritage. Medieval wooden sculpture in Sweden, I. Stockholm. Wieselgren, P. 1935. De Ui Gardieska Archivet. Del 6. Lund. Ångström, I. L. 1992. Altartavlor i Sverige under renässans och barock. Studier i deras ikonografi och stil. Stockholm.

härad, sydöstra delen, norra dekn. SvK Västergötland, bd 1:1. Stockholm. Hadorph, J. 1901. Reseanteckningarom Läckö grefskap eller Ase, Kållands och Kinnefjärdings härad af Johan Hadorph af år 1669 och 1671, Västergötlandsfornminnesförenings tidskrift, bd 2:1. Hahr, A. 1905. Konst och konstnärer vid De ta Gardies hof. Uppsala. Hallbäck, S. A. 1973. Studier av reUitioner mellan profan slottskonst och dekorativt kyrkligt måleri 1527 - c:a 1800. Vänersborg. Karling, S. 1943. Hans Swant En bildhuggare i Göteborg under 1600-talet Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift. Kongl: Mayst:s Placal och Påbudh om Gamble Monumenter och antiquileler 1666. Mörner, S., Särkäny, T. & Waldén, B. 1969. Ödeby kyrka. SvK vol. 129. Stockholm. Nordberg, T. 0;son 1959. Magnus Gabriel De la Gardies ombyggnad av Ödeby kyrka. Från bergsUig och bondebygd. Örebro. Revera, M. 1975. Gods och gård 1650-1680. Magnus Gabriel De la Gardies godsbildning och godsdrifl i Västergötland. Uppsala.

Summary
Count Magnus Gabriel De la Gardie's (162286) interest in ecclesiastical architecture was not restricted to palace and manor chapels but included also neighbouring rural churches. He inherited Läckö in Västergötland in 1652. T h e churches in the county of Läckö in particular were a source of great interest and there we find him as donor of numerous church restorations and furnishings (Fig. 9). To this must be added the restoration of Värnhem Abbey since it was situated on his land (Figs. 1, 4, 5). De la Gardie was the foremost member of the government to promote historico-antiquarian interests and the Society of Antiquarians in Uppsala was founded on his initiative in 1666. Its driving force became Johan Hadorph, Fornvännen 94(1999) the King's Custodian of Ancient Monuments from 1679. In summer 1669 De la Gardie and Hadorph made a tour of the ancient monuments in the county of Läckö. J o h a n Peringskiöld^ Monumenta Suegothorum contains drawings of the churches ca 1670 (Fig. 2). T h e Värnhem restoration endeavoured to preserve the Medieval appearance of the church and also to strengthen the ancient character of the building. Sturdy buttresses surround the walls of the church. Mainly old building material was used. T h e Abbey as the burial church of Medieval kings attracted special interest. Also when restoring the rural churches De la Gardie attempted to preserve their ancient character. Most of the churches were d e m o

De la Gardies kyrkorestaureringar i Västergötland lished as those at Otterstad, Eggby and Mellby, or rebuilt as was S. Nicolai Church in Lidköping. Ova Church on the Mariedal estate was preserved and is an example of the De la Gardie restorations (Fig. 3). T h e rural churches were extended with chancels of the same width as the näve, tower and vestry. The churches were enlarged without changing their character. When drawing u p the building plans for Västergötland De la Gardie engaged the Augsburg architect and master-builder Matthias Höll. Daniel Skragge and after his death his brother Lars Skragge from Värmland were engaged as master-builder and mason for the Värnhem restoration. Hans Eriksson, monumental mason, and Olof Falck, who inspected the building activity in Västergötland, also

271

made an important contribution to the restorations. At the de la Gardie restorations the churches were furnished in the Baroque style (Figs. 4-5). Most of the furnishings were produced in the workshops at Läckö. The sculptural decorations were made mainly by the sculptor Georg Baselaque, probably of Flemish origin, and members of his workshop. The painter's workshop at Läckö was from 1669 directed by J o h a n Hammer. Other qualified artists and craftsmen were also engaged, such as the sculptors Hans Swant, Hans Georg Rausch and Anders Andersson Falk, and the painters Johan Aureller the Eider and Hans Rebäck. Skilled foreign artists were engaged as well as local craftsmen.

Fornvännen 94 (1999)