Nya infallsvinklar på Stockholms slotts byggnadshistoria Söderlund, Kerstin Fornvännen 2001 (96), s. 153-167 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_153 Ingår i: samla.raa.se Nya infallsvinklar på Stockholms slotts byggnadshistoria Av Kerstin Söderlund Söderlund, K. Nya infallsvinklar på Stockholms slotts byggnadshistoria (The building history of Stockholm castle from a new angle.) Fornvännen 96. Stockholm. The conception of the medieval history of the old Stockholm Castle has largely rdied upon Martin Olsson 's interpretation in »Stockholms slotts historia* (1940). According to this a strong defense tower, built at the end of the iath century was the oldesi pari of lhe castle. In the middle of the IJth century lhe Regent Birger Jarl buill an almost square main stronghold surrounding lhe defense tower and a rectangular outer bailey on the slope down to lhe sea, with a very strong curtain wall. Olsson's idea of the building history of the castle was based on examination of lhe masonry and excavations performed in the 1920's and 30's, together with the architect Jean de la Vallée's measurements from the i(i()o's. Archaeologica] investigations underlaken in lhe 1990's have given an occasion to question whether the castle did have ihis shape in lhe 1 31I1 century. Kerstin Söderlund, Stockholms stadsmuseum. Box /5025, SE-I 04 6y Stockholm, Sweden. kerstm.soderlvmd@smf.stockholm.se. Inkdning Uppfattningen om Stockholms slotts äldre byggnadshistoria präglas än idag i stor utsträckning av Martin Olssons tolkning så som den koin till utryck i publikationen »Stockholms slotts historia« (1940, del I). Enligt honom utgjordes den medeltida borgens äldsta del av en kastal uppförd vid 1100-talets slut Kring kastalen byggde Birger Jarl vid mitten av 1200-talet en närmast kvadratisk kastellborg, det så kallade Högslottet. På sluttningen ned mot Norrström anlades en stor, rektangulär förborg omgiven av en ringmur. Ringmuren skulle ha byggdes först, men den planerades samtidigt som högslottet. Öster om högslottet låg smedjegården vars ålder är osäker, men den förmodas vara byggd och befäst under medeltiden. Under 1600-talet kunde förborgen nås genom ett porttorn i det sydvästra hörnet och genom en sjöport i nordöst Båda ingångarna antogs ha medeltida föregångare (Olsson et al. 1940 del I, s. 31—32). Förbindelsen mellan högslottet och förborgen låg i ett torn i mellersta delen av den mur som skilde högslottet och förborgen åt (fig. 1). Efter den stora slottsbranden 1697 revs större delen av det gamla slottet. När branden bröt Ut var Tessin den yngres ombyggnad av slottets norra länga i stort sett klar. Längan räddades lindan branden och därför finns betydande rester av det gamla slottet bevarade i denna del. Under perioden 1995— 199S utförde Stockholms stadsmuseum arkeologiska och byggnadsarkeologiska undersökningar på Stockholms slott. De ägde rum på nuvarande inre borggårdens norra del ocb i nordvästra delen av slottets källare, vilket motsvarar den nordvästra delen av den medeltida borgens förborg. Undersökningarna var till övervägande delen exploateringsundersökningar som berodde på att det gamla slottsmuseet skulle byggas om. Tack vare generöst beviljade medel från Samfundet S:l Erik blev det också möjligt att något utöka undersökningarna i källarna. Strävan har varit att i största möjliga utsträckning bevara Fornvännen 96 (2001) 154 Kerstin Söderlund bevarat medeltida murverk O 10 Fig. i. Stockholms gamla slott Martin Olssons rekonstruktion av i 200-ialsborgen 1940. 1. Kärnan 2. Ingång till löt borgen 3. Tom i ringmuren mellan forborgen och högsloiict 4. Nordvästra tornet 5. Nordöstra tornet (i. Nordöstra huset 7. Nordvästra huset — The old Royal Palace at Slockholm. Martin Olsson's reconstruction of the 13th century palace in 1940. kulturlagren pä Stockholms slott och Länsstyrelsens tillståndsgivning för bort lagande har varit restriktiv. Detta förhållningssätt har medfört att tidigare uppgrävda områden utnyttjats för förläggning av rör mm och att de ytor som kunnat undersökas varit mycket begränsade. Trots detta bar undersökningen gett intressanta resultat som pekar på att nya tolkningar av slottets äldre byggnadshistoria bör prövas. Bearbetningen av materialet pågår och föreliggande artikel a r e n första presentation av de hittills framkomna resultaten. Många personer har deltagit i undersökningarna, men jag vill särskilt omnämna Magnus Källström och John Wändesjö, som utarbetar rapporterna angående inre borggården respektive norra längans källare, samt Lars Bengtsson, sakkunnig vad gäller niiiiverksanalvsen. Fornvännen 96 12001 > Tidigare undersökningar Det finns ett flertal äldre arkeologiska observationer och undersökningar gjorda på Stockholms slott men de mest omfattande undersökningarna utfördes under perioden 192238. Arkeologiska utgrävningar och byggnadsuppmätningar gjordes då på inre borggården, i norra längans källare, i Lejonbacken och på yttre borggården (Nordberg 1924 och 192(1; Olsson et al. 1940 del 1). I Lejonbacken frilades den norra ringmurens utsida på två ställen och i norra längans källare dokumenterades dess insida samt intilliggande bebyggelselämningar. Ute på inre borggården påträffades kulturlager i den norra delen. I nordöst frilades delar av en ramp som fört ned till sjöporten i slottets östra länga samt portalen till Johan Nya infallsvinklar på Stockholms slotts tryggnadshisloria IILs slottskyrka. I det nordvästra hörnet framkom bland annat lämningar av en tegelbyggnad med två ugnar samt två trappor som ledde ned till dörrar i norra längans sydmur. På 1920-talet gjordes också tre sökscbakt på platsen för kastalen. I schakten framkom en stensatt gård på 0,1—0,15 m djup, och därunder lämningar som tillkommit när det nya slottet uppfördes. Direkt under och pä 0,6 m djup framkom åsgrus som ansågs härröra från den orörda grusåsen (Nordberg 1924, s. 126). De negativa grävningsresultaten på södra delen av borggården ställdes samman med Gustav Rålambs detaljrika skildring av tornets rivning. Den nedtecknades i början av 1700-talet och lyder: »Tornets nederbrytande, blef och omsider af Ryske och Saxiske krigsfångar medh otroligit stort beswär och arbete, för dhess fasthet skull, Ähr 17: fullkomligen och alldeles uthi grund nederrifwit och bort tagit; då dhet belänts, att grunden af Tornet stoclh uppå en Sandbacke uthan något annat Fundament, och tillijka medh dhen så kallade Lilla och clliest slottets alldra äldsta Borggård war 15 alnar widh pass högre än dhen andra stora Borggården, och uthi gambla Handlingar så kallade Förborgen, dhen nu för tiden är giord till en alldeles lijka iämbn Plan med dhet samma stället dher Tornet Tree Cronor tillförne stådt«. Slutsatsen blev att den lilla borggården skulle ba sänkts med 8 m i samband med rivningen av gamla slottet och sedan åter höjts ca 0,7 m när det nya slottet var färdigbyggt (Nordberg 1924, s. 128). 1985 gjordes e n borrprovsundersökning pä borggårdens södra del. Borrningarna gav inga indikationer på att det skulle finnas avsatta kulturlager på borggårdens södra del, men både »fast tegel« och grus uppblandat med tegel påträffades (Odman 1987, s. 162—165). Fast tegel fanns på ett djup som varierade mellan 0,5—7 m i framför allt i borggårdens sydvästra hörn, det vill säga på platsen där det så kallade adelshuset låg. Resultatet från borrningarna lyder på att knltiniagren är bortschaktade, men att del kan finnas kvar igenfyllda källare från det gamla slottet. På platsen för kärntornets västra sida indikerade två av borrproverna »fast tegel", men vid borrningar på övriga sidor av tornet påträffades enbart stenigt grus. Platsen för 155 Fig. 2. Valteniipplodringsverk i brunnen som anlades mitt pä borggården 1723. För atl kunna gräva den drygt 15 ni djupa brunnen omgavs den med stödmurar för an förhindra ras. Illustrerad Tidskrift 1860. Foto: SSM. — Pump in the well built in the middle of the courtyard in 1723. To enable the digging of lhe 1 5 m deep well, il was surrounded by retaining-walls to prevent the falling in of the ground. Illustrerad Tidskrift 1860. murindikationerna ligget myckel nära den stöd1 1 1 1 1 1 i legel som omgav cn drygt 15 1 1 1 djup brunn som anlades mitt pä borggården i samband med det att del nuvarande slottet byggdes (fig. 2). Sannolikheten är stor alt det var denna mur som borren träffade och alt kärnan verkligen revs ända ned i grunden, eftersom proverna inle antydde atl det fanns murar på någon annan punkt i tornets läge. Fornvännen cjO (2001) 156 Kerstin Söderlund Fig. 3. Den äldsta avbildningen av stora borggärden från öster. Slottskyrkan syns till höger och trumpetaregängen till vänster. Troligen kan rampen anas i bildens nedre högra hörn. Johan IILs likfärd den 31 december 1592. Stick av Hieronymus Nutzel 1593. Foto: SSM, — The oldest representation of lhe great courtyard from E. Funeral procession of King Johan III, 31st December 1592. Engraving bv Hieronymus Nutzel 1 593. Stadsholmens topografi och avsaknaden av avsatta kulturlager i området för »lilla« borggården, talar för att den legat högre och sänkts i samband med Tessins slottsbygge. Avbildningar från 15-och 1600-talet förstärker detta intryck. Bilderna visar en stor dubbeltrappa som ledde ned till »stora« borggården från det torn som utgjorde förbindelsen mellan denna och »lilla» borggården (fig. 3). Undersökningen på Inre borggården På sommaren 1996 och hösten 1997 genomfördes undersökningar på inre borggårdens norra del, det vill säga på gamla slottets förborg. Jämfört med flertalet andra borgar inom det medeltida Sverige var Stockholms slotts förborg mycket stor. Av ett brev från 1395 framgår Fornvännen ()6 (2001) att det då fanns privata bostäder på förborgen. Martin Olsson framförde tanken att Stockholms äldsta stadsbebyggelse kan ha vuxit upp här (Olsson et al. 1940 del I s. 49—50). Liknande tankegångar finns även hos Anders Ödman (Ödman 1987, s. 175). Av skriftliga källor framgår att det så kallade högslottet och förborgen kunde fungera som skilda försvarsenheter och ibland innehades av olika parter. Så tycks till exempel ha varit fallet under den hanseatiska besättningen av borgen 1395—98 (Olsson et al. 1940, del I, s. 50). Vid belägringen under Engdbrektsupproret 1435—36 blev det nödvändigt att använda förborgen som begravningsplats. Slottets besättning svalt och 133 personer dog av umbärandena (Loven 1996 a, s. 85—86). Under 1500-talet började förborgen Nya infallsvinklar på Stockholms slotts byggnadshistoria TEr-ssj 157 Fig. 4. Schaktet utmed norra långan sett från väster. På bilden syns olika irappkonslruklioncr som lett ned lill dörröppningar i norra längans sydvägg. Foto: G. Fredriksson SSM. — The trench along the north wing a.s seen from W. Steps leading to doorways in the south wall of lhe north wing can be seen. Fig. 5. Den nyupptäckta trappkonsiriiklionen sedd från nordväst med arkeologerna Magnus Källslöm och John Wändesjö. Trappan har tillkommit på 1500-talet och byggts om vid ett flertal tillfallen under detta århundrade. Foto: G. Fredriksson, SSM. — Newly found i(ith century steps. kallas för Stora borggården och benämningen förborgen kom att användas för området mellan slottet och den nya yttre befästningsinuren. Enligt skriftliga källor uppförde Gustav Vasa och Erik XIV ekonomibyggnader i förborgen, men det är ofta omöjligt att avgöra vilket område som avses (Olsson et al. 1940 del I, s. 81). Under Johan IILs tid omvandlades borgen till ett renässanspalats. Förborgen blev en stor öppen plats med arkitektonisk inramning och den kungliga bostaden flyttade från högslottei till förborgens västra länga. De äldsta bilderna från förborgen härrör från tiden efter Johan IILs stora ombyggnader. På borggården upptogs elt schakt som löpte parallellt med norra längan och som till största delen var beläget inom tidigare uppgrävt område. Scbakidjupei var cirka 3 1 1 1 under nuvarande borggård, men enligt borrprover fanns där 8—9 m tjocka kulturlager närmast norra längan. I schaktet frilades västra delen av norra längans sydmur på en 30 m lång sträcka samt tre trappkonstruktioner och två fönsterbrunnar som hörde samman med dörr- och fönsteröppningar i ett .senmedeltida stenhus som idag ingår i norra längans sydmur. Den ena fönsterbrunnen och en av trapporna var inte tidigare kända (fig. 4). Den nyupptäckta trappan ledde ned till en öppning som suttit i ett övre plan i norra längans källare, medan de tidigare kända trapporna ledde ned till dörröppningar som mynnat i ett lägre liggande källarplan (fig. 5). Även andra fragmentariska byggnadslämningar och stenläggningsnivåer framkom, varav den yngsta hör till »nya« slottets lid. I schaktets östra del frilades stora delar av den ramp som förde ned till sjöporten i slottets östra länga. De lämningar som dokumenterades utmed norra längan ligger inom tidsintervallel 1400-tal till 1700, med tyngdpunkl pä 1500-talet Vid uppförandet av stenhuset som ingår i norra längans sydmur har västra delen av den Fornvännen 0,6 12001) 158 Kerstin Söderland fanns ett markant stilbrott mellan två av 1500talets byggnadsskeden, varav det äldre tillkommit närmast efter branden 1525 och det yngre tillskrivits Gustav Vasas ombyggnad av norra längan 1536—40. I det första skedet tycks nian ha hållit fast vid »det gamla« och reparerat och förhöjt öppningar och murverk. I partierna närmast öppningarna fanns tegel, men i övrigt bestod murverket huvudsakligen av gråsten. I det byggnadsskede som daterats till 1536—40 utgjordes av tegdmiirverk i oregelbundet vendiskt förband med pilastrarna som artikulerat fasaden mot borggården (fig.(i). f källarna slogs stora valvbågar, vars placering motsvarar av de utvändiga pilastrarna. Des.sa arbeten representerar ett storstilat och välplanerat byggnadsprojekt som andas nytänkande. I detta skede fylldes också den branta sluttningen i borggårdens norra del ut ocb stensattes. Omvandlingen av den gamla förborgen till en arkitektonisk plats tillskrivs vanligen Johan III, men tycks ha påbörjats redan under Gustav Vasas regeringstid. Omdaningen fortgick sedan oförtrutet under 1500-talet, vilket bland annat framgår av de många byggnadskederna i den trappa, som framkom 199(1. Den hade tillkommit 1536 —40 och sedan byggts om vid tre tillfällen innan den slutligen revs under 1500-talets sista fjärdedel. Utöver den ovan beskrivna byggnationen, tillkommer alla de sedan tidigare kända byggnadsarbeten som framförallt initierades av Johan III. Av des.sa dokumenterades ett mindre parti av slottskyrkans portal och nedfartsrampen till sjöporten som lag i förborgens östra länga. Rampen hade en stenläggning med mittmarkering av större stenar och rännstenar av sandsten som löpte utmed stödmurarna (lig. 7). Murarna hade haft ett skal av sandslcnskvadrar, varav flera var försedda med stenhuggarmärken (lig. 8). Till största delen återstod endast murkärnan. Sandstenskvadrama hade plockals b o n innan rampen fylldes igen. De har återanvänts på annan plats och identiska stenar ined samma typ av stenhuggarmärken bar påträffats i grundmuren lill ett hus i Gamla Sian. Rampen hade fyllts igen med raseringsmassor från gamla slottet. Även här var det påtagligt alt all användbar byggnadssten tillvaratagits. Med undantag av etl par mycket brands- Fig. 6. Detaljbild visande olika byggnadsskeden i norra längans sydvägg, t Herst i bild syns Tessins oregelbundna gråstenssockel, följl av byggnadsskede! med pilastrarna som tillskrivits Gustav Vasas ombyggnad 1 536—40. Grästensmurvcrket har daterats till efter branden 1525 och de nedersta tegclskiften tillhör elt byggnadsskede som tillkommit under lidsintervallet 1400—1525. Foto: G. Fredriksson, SSM. — Detail of the south wall of tlie the north wing. Top to bottom: granite socle, late 171b century, followed by a phase with pilasters attributed to the rebuilding by Gustav Vasa 1536—40, stone wall masonry bnill after the fire of 1525, brick wall from the period 1400-1525. norra ringmuren utnyttjats som husets nordvägg. Stenhuset har tillkommit under perioden 1400-1525 och byggts om vid ett flertal tillfällen. Den frilagda delen av husets sydmur motsvarar av den översta delen av källarvåningen och nedersta delen av bottenvåningen. Påfallande många ombyggnader som skett under perioden 1525-1590 kunde dokumenteras. Förändringarna har skett i så snabb takt att man närmast kan tala om en ständigt pågående byggnadsprocess. I februari 1525 härjades slottet av en stor brand och i undersökningsområdet fanns ett brandlager som kunde dateras till 1500-talets första del. I husets sydmur Fomvännen 96 (20011 Nya infallsvinklar på Stockholms stolts byggnadshistoria " . / ' • 159 , -1, 'yn«P • / • " • ' 1 ' f l :J' 1 • , t; ' '• f Jr •'./ 1 • "V • 'Jr. 1 •i . • P c', i* ' Åaj 1 .-i />' 1* t - ' • ' , , jf' V". f ,,/f ; 1 w 'Jrj • • • '^éåå$*i / -< ' Fig. 7. Del av rampen som ledde ned till Sjöporten. Kolo: G. Fredriksson SSM. — Pari of the ramp leading to ihe Water gate. Fig. S. Sandstenskvader med stenhuggarmärke Iran rampen som ledde ned lill sjöporten. Foto: G. Fredriksson SSM. — Sandstone ashlarwith masoits mark from lhe ramp in lig. 7. kadade tegelstenar hittades inte ett enda helt tegel, trots att åtskilliga kubikmeter raseringsmassor genomgrävdes. Den yngsta etapp som dokumenterades i sydmuren härrör från Tessins ombyggnad av norra längan mellan aren 1688-1697. Den utgjordes av en utskjutande sockel i blandat stenmaterial och med mycket återanvänd, dekorationshuggen sten Ii an »del gamla sloltet«. 1997 grävdes också ett schakt som löpte utmed den västra längan, från det nordvästra hörnet och söderut, fram till minen av den nuvarande borggården. Orsaken var ledningsrenoveriiig och schaktet grävdes i befintlig rörgrav. I samband med dessa arbelen framkom viktig information om grundtopografin på borggården genom att åsens stigning mot söder kunde följas. Vid mitten av den nuvarande borggärden ligger dagens stenläggning direkt pä åsen, vilket styrker de tidigare gjorda antagandena aii södra del borggårdens hade sänkts i samband ined Tessins slottsbygge. Vid samma tillfälle frilades en mindre del av den tegelbyggnad med ugnar som påträffades på 1920-talet och som Martin Olsson tolkade som en »bagarstuga lian 1500-talet" (Olsson et al. 1940 del I, s. 49), trots att del framgår av den dä gjorda dokumentationen att den »borde« vara äldre. Uppmätningarna visar att byggnaden låg snett orienterad i förhållande lill norra ringmuren och övriga lämningar som påträffades och alt den varit minst 20 111 lång och 1 o 1 1 1 bred. Säkra begränsningar saknades emellertid, utom möjligen i söder. Byggnadens västra del hade försvunnit vid grundgrävning för det nuvarande slottet. En liten yta med kulturlager som avsatts mot byggnadens sydmur kunde undersökas. Genom fynd och tre l4 G-piov har byggnaden nu omdaleials lill 1 200-talets mitt, vilket gör den till den äldsla murade byggnaden som hittills dokumenterats inom slottsområdet. I samband ined undersökningen pä borggården gavs möjlighet alt ta upp etl av Mat lin Fornvännen 96 (20011 16o Kerstin Söderlund Olssons gamla schakt som låg utanför exploateringsområdet Schaktet låg på den plats där det fanns anledning att förmoda att den gamla grävningen nått ned till orörd mark och syftet var att där dokumentera och datera de äldre kulturlagren. Schaktet låg även inom den ovan beskrivna 1200-talsbyggnadens urbreclningsområde och här påträffades kulturlager som var äldre än denna byggnad. Direkt ovanför åsen fanns ett kalkbrukslager, tolkat som ett byggnationslager, samt ett stolphål som överlagrades av påförd sand och avsatta kulturlager. Bland annat framkom två tränivåeroch däröver en stenläggning som var täckt av ett brandlager. Brandlagret kunde dateras till 1300-talets första d d och var möjligen den brand som enligt annalnoliser härjade slottet och staden 1329 eller 1330 (Hansson 1956, s. 68, not 181). Den övre tränivån hade samma riktning som tegelbyggnaden från 1200-talets mitt och kan, liksom stenläggningen, ha utgjort golvnivåer i denna byggnad. Ar tolkningen riktig kan den innebära att tegelbyggnaden förstördes i samband med branden 1330. Den nedre tränivån och därunder liggande lager var äldre än tegelbyggnaden. Tyvärr var dessa lager fyndfattiga. I den påförda sanden ovan kalkbrukslagret och stolphälet fanns dock ben som kunnat 14 C -dateras till 1030—1 230. Ett 14 C-prov togs också på kol från stolphälet i byggnationslagret Det gav tyvärr den vida och intetsägande dateringen 990—1410. Med 54% sannolikhet ligger dateringen inom intervallet 1110—1300, med reservation för att provets egenålder är okänd. I detta sammanhang kan nämnas att det vid utgrävningarna på Helgeandsholmen påträffades en påle och ett sjunktimmer som dendrodaterats till 1 200-talets första decennier (Ödman 1987, s. 108). lagen eller Mälaröarna. Murens utsida utgörs av en 4 m hög gråstenssockel med en skräkantad list i gotländsk kalksten och sandsten med samma proveniens som ovan (Kumpulainen 1997, s. 5—8). Ovanför gråsteiissockeln finns ett mönstermurat tegdniurverk i vendiskt förband med svartbrända koppar. I väster börjar det utvändiga tegelmurverket på en betydligt lägre nivå än det invändiga. Den östra delen av norra längan har hittills inte varit föremål för förnyade undersökningar. Denna del av ringmuren är annorlunda utformad och har sex fönsteröppningar och invändigt tegelmurverk med svartbrända koppar. Marlin Olsson menade atl här uppfördes ett 40 x 15 m stort stenhus, det så kallade nordöstra huset som var samtida med ringmuren, dvs. från mitten av 1 200-talet Mot den västra delen av ringmuren byggdes ett lika stort sten hus som benämns det nordvästra huset. Det anses ha uppförts samtidigt med ringmuren eller något senare. Husen byggdes därefter ihop lill en länga, vilket troligen skedde efter en brand (Olsson et al. 1940 del I, s. 46-47). I samband med de äldre undersökningarna i källarna frilades tre ugnar, två brunnar, stengrunder och stenläggningar, varav den djupast belägna tolkades som den ursprungliga borggärden. Vid undersökningarna 1996—98 gjordes två borrprov genom ringmurens mellersta del, varvid det kunde konstateras att murens grundläggningsnivå här låg på +2,8 m.ö.h. in mot borggården och på +2,6 m.ö.h. ut mot Norrström. Muren var grundlagd på åsgrus och fogad med kalkbruk ända ned lill det understa skiftet, vilket talar för att den byggts på torr mark. Ringmuren var den äldsta anläggningen i området och närmast dess insida framkom påförda sandlager samt byggnationslager bestående av kalkbruk. I ringmuren linns en spygatl som ligger på +6,00 m.ö.h, vilket talar för att inan planerade en marknivå på denna böjd och därför fyllt ut slänten innanför muren. 14 Cprov på ben från utfyllnadslagren mot muren anger att dessa tillkommit under perioden 1 280—1409. I väslra delen av källarna fanns ett mäktigt raseringslager. I söder överlagrade det orörd sand och närmast ringmuren utfvilnads- Undersökningarna i källarna Förborgens ringmur utgör nordmuren i norra längans källare. Den utgörs av en drygt 100 1 1 1 läng skalmur som är mycket bred, cirka 7 m i grundläggningsnivå, och smalnar sedan av genom avtrappningar till 5,5 m. Invändigt består ringmurens västra del av en sluten, omsorgsfullt byggd gråstensmur med jämna skiftgångar och Utjämningsskift i röd sandsten från RosFornvännen 06 (2001) Nya infallsvinklar på Stockholms stolts byggnadshistoria l6l Fig. 9. Norra längans källare sedd från öster. Till höger syns norra ringmuren och i bildens mitt en ugn i förgrunden och i bakgrunden tegclvalvbägama byggda 1536—40. Foto: G. Fredriksson SSM. — The cellar of the north wing seen from E. To du- right the north curtain wall, in lhe foreground the bottom of a stove, in the background brick arches built 1536—40. lagren. Raseringslagrets utbredning ocb datering till 1300-talets förra del, kan tala för atl det tillkommit i samband med destruktionen av 1200-talsbyggnadcn i slänten uppe på borggården. De äldsta avsatta kulturlagren i källarna överlagrade rasringslagret och utfyllnaden mot ringmuren och låg på samma nivå som spygatlen. Här fanns lämningar efter en småskalig bebyggelse i trä och sten som hörde samman med de tidigare framgrävda ugnarna samt de stenläggningar som ansetts vara den första borggårdsnivån. Bebyggelsen hade anlagts under 1 300-talets mitt och var i bruk fram mot 1400talet Dateringen grundar sig på fynd och prover. Bland fynden fanns etl antal mynt, varav de äldsta bärrör från Magnus Erikssons regerings- tid. Den småskaliga bebyggelsen ersattes senare av »det nordvästra stenhuset". Tyvärr var kulturlagren intill husets sydvägg bortschaktade och dess tillkomsttid kan för närvarande inte preciseras närmare än till tidsintervallet 1400— Vid undersökningen av ringmurens nordvästra hörn observerade Martin Olsson att det utvändigt fanns bombål som innehöll förmultnade stockar och som antogs ha burit en träkonstruktion. Vid borrningar för ett rör i ringmurens kärna påträffades 1998 en stock. Virket var friskt och kunde dateras dendrokronologiskt Träslaget var ek och provet daterades till efter 1331. Stocken har suttit på cirka 1 o m höjd. Den satt långt in och bör vara samtida Fornvännen g6 (2001) l62 Kerstin Söderland Martin Olssons uppfattning var atl kärntornet utgjorde slottets äldsta del o d i skulle ha uppförts under 1 100-talets slut eller tidigt 1200-tal. Knut Eriksson utpekas som möjlig byggherre. Argumenten för att tornet skulle vara äldre var dess fria och oregelbundna placering i borganläggningen samt paralleller till andra kastaler som Martin Olsson på mycket osäkra grunder antog vara uppförda under 1 1 oo-talet (Olsson 1932). Som indirekt bevis för an kärnan funnits i början av 1 300-talet har också Snorre Stnrlassons berättelse om Olav den Heliges härtåg in i Mälaren anfölls. Händelsen ägde rum vid 1000-talels början och i samband därmed omtalas en kastal som lag vid Stocksund. Snorre nedtecknade sin berättelse omkring 1230 och uppgifterna om förhållandena i stockholmstrakten skulle han ba inhämtat vid ett besök hos västgötalagmannen Eskil (Olsson etaL 1940 del I, s. 28). Olika bandskrifter av Snorres berättelse uppger all kastalen legat säväl öster som väster 0111 Stocksund. Det isländska ordet kastali bar översatts ined kastal, men isländskan saknar etl särskilt ord ined denna betydelse. Ordet syftar dock på någon form av försvarsanläggning (Hall 1972, s. 55, Ödman 1987, s. 143). Martin Olssons 1 loo-talsdatcring av kastalen bar ifrågasatts av flera forskare, bland annat Hans Hansson. Han ansåg alt mer permanenta försvarsanordningar var föga troliga före Stockholms tillkomst Enligt hans uppfattning hade Stockholm grundlagts av Birger (ari vid 1200-talets mitt (Hansson 195(1, s. 24-39). F°rutom skriftliga källor grundade ban sin uppfattning på de mänga arkeologiska undersökningar han gjorde i Gamla Stan, där inga fynd som kunde dateras tidigare än till 1200-lalets andra hälft påträffats. Inte heller senare ars undersökningar kan påvisa stadsbebyggelse före 1 8OO-taletS mill, men väl atl någon fot 1 1 1 av aktivitet förekommit i området före denna tidpunkt. Spåren är mycket vaga ocb i nuläget svårtolkade. Mer omfattande undersökningar saknas fortfarande i de centrala delarna av Gamla Stan, vilka traditionellt betraktas som de äldsta. I avhandlingen »Stockholms tre borgar« frani- ined den del av muren där den påträffades. Arbete med att fastställa vilket byggnadsskede denna del av muren tillhör återstår. I nuläget kan endast konstateras att dendrodateringen stämmer mycket väl överens med dateringen av kulturlagren i källaren som entydigt pekar på att området närmast ringmuren inte började nyttjas förrän vid 1300-talets mitt. De biltills erhållna resultaten pekar således på att de äldsla Lämningarna är att söka på inre borggården. Här finns kulturlager som är äldre än mitten av 1 200-talet. Under Birger Jarls tid fanns en relativt stor tegelbyggnad på platsen. Huset låg i sluttningen ned mot Norrström och är den äldsta murade byggnaden som billills påträffats inom slottsområdet Byggnaden hade en avvikande riktning i förhållande lill norra ringmuren och de konstruktioner som tillkommit tindei 1300-talet och senare. I området närmast norra ringmuren påträffades bebyggelscl.imiiiiig.il" som kan dateras till 1300talets mitt Avsaknaden av äldre kulturlager avsatta mot norra ringmuren talar för att dateringen av denna ska senareläggas. Placeringen av 1 200-talsbyggnaden på borggården kan ha anpassats efter områdets topografiska förutsättningar. En annan möjlighet är att huset varit orienterat efter förborgens sneda västmur såsom den framträder i 1600-talsuppmätningarna eller vice versa. Nära det nordvästra hörnet syns påtagliga förändringar i västra ringmurens utsida. Den välgjorda gråstenssockeln med den skråkaniade listen upphör här och ersätts av en mycket oregelbunden gråstensmur. Fortsatta undersökningar murverk och knltiniager pågår för närvarande på denna plats i syfte att utreda vad denna förändring representerar och när den inträffat Diskussionen 0111 borgens ålder Diskussionen 0111 borgens älder har framförallt kretsat kring kärntornets datering. Den nuvarande kunskapen om dess läge och utseende grundar sig pa bilder, beskrivningar, kartor och 1600-talsuppmätningar. Enligl Johan Peringskiölds beskrivning från omkring 1690 skulle kärnan ha varit byggd belt i gråsten »eller gammalt maner*. Fomvännen 96 120011 Nya infallsvinklar på Stockholms slotts byggnadshistoria för Anders Ödman hypotesen att två borgar på Helgeandsholmen föregått borgen på Stadsholmen. Hypotesen grundar sig dels på en djärv tolkning av de stratigrafiska förhållandena på Helgeandsholmen, dels pä en genomgång av lvnden från Manin Olssons undersökningar. Stockholms slott anses stå klan när 163 »ringmursborgen* pä Helgeandsholmen rivs omkring 1300 (Odman 1987,8. 1 79). Av undersökningsresultaten frän I lelgeandsholnien framgår att det har pågått schaktningsarbeten i området under vikingatid. Förekomsten av virke som dendrokronologiskt daterats till iooo-talet kan indikera att en pålspärr anlagts i Norrström under denna period (Ödman 1987, s. 75—83 och 132). Själva borganläggningarna är emellertid ytterst svara att påvisa. På 1000-lalel låg hela ulgrävningsområdet under vatten och lämningarna av den första borgen, som förmodades vara samtida ined virket från iooo-talet, utgörs endasl av en del stenblock i etl utfyllnadslager (Ödman 1987, s. 120). Resterna efter den andra borgen, den s.k. »ringmursborgen*, bestod av en kallmurad skalmur som tidigast kan dateras till 1 200-ialeis andra hälft (Odman 1987, s. 87) och ett kalkbrukslager, tolkat som ett raseringslager från en curiabyggnad. Ett mynt i lagret över kalkbrukslagret angav att detta tillkommit tidigast 1319—40. Borgens rasering antogs ba sken under 1300-talets första decennier och resterna, det vill säga den skalinurade grunden, skulle därefter ha återanvänts som Helgeandshusets kyrkogårdsmur (Odman 1987,8. 151 11). Några avgörande bevis för denna tolkning linns inte, vilket också pipekas i avhandlingens inledande kapitel (Odman 1987, s. 12). Det linns inte heller några lvnd från undersökningen som kan stödja hypotesen att borgar funnits på platsen. En alternativ och niinsi lika sannolik tolkning är att den kallmurade skalmuren ursprungligen varit avsedd som kyrkogårdsmur och att kalkbrukslagret var ett byggnationslager som har samband med Helgeandshusets uppförande (Söderlund 1995, s. 31). Hypotesen att borgar funnits på Helgeandsholmen bar också ifrågasatts av Christian Loven (Loven 19963,8. 88 11). I avhandlingen »Stockbolins tre borgar* görs en genomgång av fynden från Martin Olssons undersökningar. Genomgången koncentreras till rinn (107, det vill säga det nordvästra rummet i norra längans källare. I detta rum påträffades vid de gamla undersökningarna tre mynt, två 1 100-lalsinvni o d i ett 1200-talsmvnt enligt de senaste bestämningarna (Golabiewski-Lannbv 1998). I sin argumentation löt dateringen av kastalen och ringmuren använde sig Martin Olsson av stratigrafin mot ringmuren och fyndomståndighetema för de ovan nämnda mynten. Vid sin fyndgenomgång upptäckte Anders Odman alt det i samma lager som de äldre mynten finns mynt av betydligt senare datum, vilket visar att de äldre mynten påträffats i redeponerade jordmassor. Fyndinalerialet från Martin Olssons undersökningar dateras till omkring 1300(Ödman 1987,5. 172). Som framgått av beskrivningen av den nu gjorda undersökningen hör kulturlagren närmast ringmuren hemma i 1 300-lalets mitt, medan det på borggården finns äldre kulturlager. Vid en genomgång av dokumentationsmaterialet från Martin Olssons undersökningar visade det sig att ytterst lite av äldsta kulturlagren hade undersökts (Söderlund 1995, s. 31), vilket sannolikt speglas i fyndmaterialet. Angående stratigrafin i rum 607 kan tilläggas att den bild av lagerföljden som publicerades i Stockholms slotts historia I (Olsson et al. 1940 del I, s. 16 och 47) inte kunnat bekräftas vid de nu gjorda undersökningarna. Sannolikt har Martin Olsson upplättat påförd sand som orörd as. Både Martin Olsson och Anders Odman använder sig av fynden i rum 607 som stöd för sina respektive uppfattningar om när borgen och framförallt kastalen byggdes. Platsen ligger dock på avsevärt avstånd från kärntornet (70 in) och fynden kan därför inte anses ba något större bevisvärde för att lösa frågan om tornets ålder. Även om Martin Olsson och Anders Odman inte har samma uppfattning om tidpunkten för kastalens tillkomst, anser båda att den utgör borgens äldsla del och att kungamakten står bakom anläggandet Den sistnämnde uppställer hypotesen att kastalen började byggas på 1250-talet och att borgens anläggande har samband med riksenandet på 1200-talets Fornvännen c/6 (2001) 164 Kerstin Söderland andra hälft (Ödman 1987), medan Martin Olsson menade att de runda kustkasialerna ingått i ett av kungamakten, sannolikt Knut Eriksson, anlagt försvarssystem till skydd mot sjörövare från andra sidan av Östersjön. På senare år har frågan om kastalernas ålder och byggherrar tagits upp till förnyad granskning (Loven 1996a, s. 433 If och 1996b). Han finner all källäget angående kastalerna fortfarande är mycket dåligt och au de kan ha byggts under olika perioder och haft såväl kungamakten som privatpersoner som byggherrar (Loven 1996a, s. 444 f). Sammanfattning och tolkning Som tidigare framgått har nu gjorda undersökningarna varit ytmässigt mycket begränsade och enbart berört förborgens norra del. Bearbetning av materialet och undersökningar pågar fortfarande. De hittills framkomna resultaten talar emellertid för alt alternativa tolkningar av Stockholms slottets äldre byggnadshistoria bör prövas. Före 1 200-talets mitt har det inom slottsområdet förekommit mänsklig aktivitet som bland annat inbegripit uppförandet av en murad byggnad. Frågan 0111 det var den omdiskuterade kastalen som byggdes under detta skede får tills vidare lämnas därhän, eftersom avståndet mellan utgrävniiigsoinrådet ined det tidiga bvggnationslagret och den plats där kastalen stod är alltför stort. Sannolikt har inte heller kastalen tronat i ensamt majestät på Stadsholmens krön, ulan utgjort en del av en anläggning med flera byggnader. Med sin oregelbundna placering i den historisk! kända borganläggiiingen är det ändå rimligt alt anta alt kastalen tillhör denna anläggnings äldsta delar. Föi mom de tidigare omtalade 1100-talsmyiiten har nu ytterligare ett fynd med datering lian sent 1100-tal till tidigt 1200-tal framkommit Fyndel utgörs av cn liten skärva keramik från norra Persien som är mycket ovanlig på våra breddgrader. Inga kända handelskontakter med detla område fanns under perioden (K. Åberg muntiigt). Precis som mynten påträffades denna keramikskärva i betydligt yngre lager. Ett rimligt antagande är ändå att dessa fynd har ett samband med platsen, även om deras ursprungliga kontext är okänd. Fornvännen i)6 (2001) Den »sneda» 1 200-talsbyggnaden på sluttningen ned mot Norrström och en senareläggning av norra ringmurens tillkomst, ger anledning alt ifrågasätta om den utformning av borgen som vi känner genom 1600-talsuppinäiningaroch bevarat medeltida murverk hör hemma i 1 200-talets m i t t Martin Olsson utgick från att den kvadratiska kaslellborgen (högslottet) och den stora rektangulära förborgen planerades samtidigt och uppfördes under BirgerJarls tid. Anläggningen bar framgent betraktats som en e n h e t De nu framkomna resultaten talar för att borgen vid mitten av 1 200-talet kan haft en mer oregelbunden utformning där det ovan nämnda linset och sannolikt kastalen utgjort två komponenter (fig. 10). När kastdlborgen byggdes är inle känt. Liksom för kärntornet, bygger vår nuvarande kunskap om kaslellborgen på skriftliga källor, bilder och uppmätningar från 1600-talet De borrprover som gjordes 1985 talar för att murar som tillhört kastellboigens sydvästra del kan finnas kvar, men inga undersökningar har företagits på denna plats. Angående Stockholm berättar Erikskrönikan att Birger Jarl där lät bygga »eth fagert buss ok en gorillan stadh«, men ger ingen information om husets utformning. I samband med att j u n k e r Erik Valdemarsson togs till fånga 1290 säger krönikan att han sattes i »thz tornith i bwsit står», vilket ger associationer till att kärntornet vid denna tidpunkt var kringbyggt av kastellboigens längor. Första gången Stockholms slott nämns i källorna är den 11 september 1288 (DS 975). Om man uppställer hypotesen att utbyggnaden av borgen i Stockholm gått från en mer oregelbunden anläggning till kastdlborgen finns paralleller inom t.ex. Tyska Ordens influensområde på andra sidan Östersjön. Här skedde en övergång från mer oregelbundna anläggningar till kastdlborgar omkring 1 260. Förändringen sattes här samman med Tyska Ordens slutgiltiga seger över den slaviska befolkningen (Tuulse 1952, s. 174). Inom svenskt område finns en likartad utbyggnad av borgarna i exempelvis Kaltnar o d i Borgholm. I Kalmar utgjorde kastalen borgens äldsta del. Vid undersökningarna påträffades kulturlager som var äldre och vars fynd angav att kastalen byggts efter år 1 2( >o. Nya infallsvinklar på Stockholms slotts byggnadshistoria Fig. 10. Plan över Stockholms slott där de byggnader som fanns vid mitten av 1 200-lalel markerats med svan. — Plan of the Royal Palace of Stockholm; buildings existing in the middle of the 131(1 century marked in black. 165 Till samma skede som kastalen hörde också en rektangulär stenbyggnad samt en eller två byggnader av trä och en brunn. Enligt Martin Olsson uppfördes ringmursborgen vid 1 200-talets slut Dateringen baserar sig på arkitekturdetalj e r och är omtvistad (Loven 1996a,s. 72IT, Akerlund 1977). 133(1 kallar Magnus Eriksson Kalmar för »wart niaekliigsia huus och stad« (DS 3267) och man kan fråga sig om han uttryckt sig på detta sätt 0111 borgen i Stockholm då varit fullt utbyggd. Aven Borgholm utgjordes i sina äldsla skeden av en mer oregelbunden anläggning. Kärntornet har antagits vara äldst, men under isoo-taleta senare del tillkommer en ringmur och det sk. Gamla kungshuset, en rektangulär cirka 20 x 8 m stor byggnad som är murad mol ringmuren. Kastellborgen anses här vara byggd först vid 1 300-talets mitt (Loven 1996 a s. 77 I). I den finska delen av riket kan möjligen Hakoinen och Tavastehus vara ytterligare ett exempel på att en oregelbunden an- läggning ersattes av en kastellborg, även om föländringen här är mer radikal eftersom borgens läge flyttades cirka 15 km. Också i detta läll är dateringen och relationen indian de två borgarna mycket omdiskuterad ocb fortfarande oklar (Taavitsainen 1990, s. 164 ff och Drake 1997, s. 66). Anläggandet av Hakoinen bar tillskrivits Birgerjarl, men fynden från platsen inklusive etl mynt från kung Birger Magnusson (1290—1318) anger bara en grov datering till 1 2(i( Halels senare del (Taavitsainen 1990,s. 167). Anläggningen bestod av en huvudborg och en förborg, vars ringmurar anpassats efter de topografiska förutsättningarna. Utmed huvudborgens ringmur fanns en drygt 25 x 10 m stor byggnad. Borgen har setts som ett första brohuvud i den svenska expansionen österut och när den svenska centralmakten nått en annan ställning ersätts den av kastellborgen Tavastehus. Eventuellt kan borgarna ba fungerat parallell! under 1300-lalet (Loven 1 996a s. 62 11). Fornvännen 00 1201,11 166 Kerstin Söder/u nd Tavaslehus äldsta byggnadsskede bar likbeter med norra ringmuren på Stockholms slott och tanken alt byggledningen varit den samma bar framförts (Drake 1968). Martin Olssons uppfattning angående ringmurens ålder blev vägledande för den då gjorda dateringen av Tavaslehus. Oberoende av de nu gjorda undersökningarna på Stockholms slott har dateringen av Tavastehus äldre byggnadshistoria varit föremål för revidering (Drake 2000). För att återknyta till Stockholms slott är det mycket frestande att i stället för Birger Jarl, utpeka Magnus Ladulås (1275—92) som kastellboigens byggherre. Han hade en stark anknytning till Slockholm, vilket bland annat markeras av att han utsåg franciskanerklostret i staden till sin gravkyrka. Del finns inga skriftliga belägg lör att Magnus Ladulås utfört byggnadsarbeten på Stockholms slott, men han har varit i besittning av tegdugnar samt sand- och lertäkter på Norrmalm. 1 290 donerar han dessa, m å n n e efter avslutade arbeten på slottet, till franciskanerna så att de kan bygga färdigt sin kyrka. Undersökningarna av kulturlagren intill norra ringmuren talar för att denna ska daleras till 1300-talet, vilket kan innebära alt förborgen i sin kända utformning är ett sekundärt tillskott. Della skulle på intet sätt vara exceptionellt. Vid en undersökning av borgarna i den finska rikshalvan visade del sig att samtliga borgar hade sekundära förborgar, varav den som tillhör Åbo slott är äldst och har daterats till band med kriget och belägringen 1381) (Loven 1996, s. 85 not 17). 1395 är löt.sia gängen som förborgen uttryckligen nämns och ses brevet i ljuset av att en ny eller utvidgad förborg anlagts ett 50-tal år innan brevet skrevs, skulle en alternativ tolkning kunna vara att tillståndet att bygga inom förborgens omräde var en kompensation för den mark som behövdes tas i anspråk lör att anlägga förborgen. Huruvida den småskaliga bebyggelsen intill ringmuren tillhörde denna bosätt ning är del ännu för tidigt atl uttala sig om. Någon gång under perioden 1400—1525 ersattes den av ett stort stenhus. Genom Gustav Vasas ombyggnadsarbeten 1 536—40 och utjämning av den sluttande förborgen las de första stegen i riktning mot att omvandla den medeltida borgen lill ett renässanspalats. Referenser Andenson, K. 1982. F.n bidrag till Stockholms slotts byggnadshistoria. Fornvännen 111 ake, K. 1068. Die llurg 1 läineetiliiina im Mittelalter. Helsingfors 19(18. 1997. Rec. av Loven. Borgar och befästningar i det medeltida Sverige. Slockholm 199C). FennOM .india archaeologica XIV 1997 - 2000. Die Bauherren der Burg I lämecnlinna im Mittelalter. Castella Muns H11/1I1,1 III IV Abo. In prim. EriCSSOn, A. 1995. Slottet, Inre borggården. Stockholms stadsmuseum. Otryckt rapport 1995. Hansson, H. 1956. Stockholms stadsmurar. Sioi kholm 1956. Golabicwski Lannby, M. 1998. Slottets åtta ärhund raden - speglade i mynt Svensk numismatisk tidskn/l. Janse, O. 1910. Några erindiing.ii om Stockholms uppkomst samt iiigräfningar i Slottsbacken hösten 1908. S:l Lriks årsbok. Kmnpnlainen, R. 1997. Inventering av byggnadssten i valda delar av Stockholms slotts norra länga. Institutionen lör geologi och geokemi. Stockholms universitet. Otryckt rapport 1997. Källström, M. 1996. Slottet, Inre borggården. Provborrning. Stockholms stadsmuseum. Otryckt rapport 1 ()()(). Källström, M. & Söderlund, K. 2001. Arkeologiska undersökningar pä Stoekholms sloll i. Stockholms stadsmuseum. Arkeologisk rapport. In prim. Loven, C. 1996a. Borgar och befästningar i det medeltida Sverige. Stockholm. - iggöb.The round Towers 011 Sweden's fastern ( o.isi. Castella Mans lialiliei II. 1370-talet (Uotila 1998). Som tidigare nämnts har förborgens storlek gen upphov till länkar 0111 att den kan ha inhyst Stockholms första borgerliga bebyggelse. Med en 1300-ialsdatering av förborgen blir detta osannolikt Dei intressanta skriftliga belägget lör att en borgerlig bebyggelse funnits på förborgen är från 1395 och ordalydelsen är »Veten också alt hertigarna (av Mecklenburg) vände sig lill oss 0111 bön pä deras vägnar, som bodde i förborgen och som där hade byggt sina hus med kunungens tillstånd au vi skulle unna dem all bliva kvar där, iv de skulle gärna hylla oss som pantberrai '•<. ('In islian Loven finner det troligt all del handlar 0111 en tvingad inllviining från Norrmalm till Stadsholmen i samFornvännen 96 120011 Nya infallsvinklar pä Stockholms slolls byggnadshistoria Nordberg, T. 0:son. 1924. De kulturhistoriska grävningarna pä Stockholms slott 1922-23, S:t Eriks årsbok. 1926. De senaste grävningarna inom Stockholms slott Rig. - 1 929. Stockholms dottS medeltida bvggnadshislot ia. S.7 Eriks årsbok. - 1932. F.n grupp runda kastaler från romansk tid på Sveriges östkust, Fornvännen. 1936. Stockholms gamla slott Ord oeh bild. Olsson, M. el al. 1940. Slottets historia intill 1IJ00. Stoekholms slolls historia I. Su K kholm. Söderlund, K. 1995. Stockholms shtt Arkeologisk utredning. Stockholms stadsmuseum. Stockholm. 1999. Nya undersökningar i slottet lic kronor. Yngre järnälder och historisk arkeologi i Stockholms län. Två seminarier vid Stockholms Uins museum. .Slockholm. 167 Taavitsainen,J.-P. 1990. Ancient Hillforts in Finland. 1 lelsinki. Tuulse, A 195a. Borgar i västerlandet Stockholm. Uoiila, K. 199S. Medieval OuterBaileys in Finland Åbo. Wastegård, S. 1997. Borrprovsundersökning och dokumentation i Stockholms slotts norra länga. Kvartäi geologiska institutionen, Stockholms universitet Otryckt rapport 1997. Åkerlund, H. 1977. Kulmin i medeltid och Vasatid. Bebyggelse, borg och belastningar. Kalmar (idinan. A. 1987. Stockholms tre borgar. Stockholm 1987. Arkiv ATA SSM Slottsarkitektkontoret Sinnmnry Archaeological investigations carried out in the 1990's in the Royal Palace at Stockholm have given o( casion to question the medieval building history of its predessor, the old castle of Stockholm, as presented by Martin Olsson in »Stockholms slotts historia* (1940). The 1990's excavations concemed the north-west part and lhe Medieval outer bailey, situated in lhe slope down to the sea. The slope was filled in before tlie building activities in the area adjoining the curtain wall. According lo ' '(1 datings ihis took place in the period 1280—1409. Sinall-scale buildings of wood and slone were then erected dose to the wall in the middle of the 141b cen1111 v. The fact that no earlier occupation layers were found against the curtain wall lavors a laler dating tbereol; il was probably built in lhe firsl part of ilu- 1 pli century. Higher iip the slope was a brick building. Its size is unknown, but according io old measurements ii was al leasl so m long by 10 1 1 1 wide. An investigation of the layers deposited against its south wall gave a construction date about the middle of the 131b century. Within the boundaries of this building there were also older layers. Above the 1 idge a lime mörtar layer was found, interpreted as a building layer. A ' ' G dating gave the period 1030—1230, suggesting that a stone building bad been erected in the area during lliis period, The results suggest tbat the large outer bailey belongs 10 a låter phase; in the 131b century the castle probably bad a less regular layout, of which the defense tower and a rather Large rectangular building formed two components. Fornvännen 96 1200 t 1