European Association of Archaeologists : sjunde årliga mötet, Esslingen am Neckar i Tyskland, 19-23 september 2001 Franke, Martina Fornvännen 2001(96):4, s. [281]-282 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2001_281 Ingår i: samla.raa.se

Kongresser och utställningar
European Association of Archaeologists. Sjunde årliga mötet, Esslingen am Neckar i Tyskland, 19—23 september 2 0 0 1 .
Det europeiska arkeologiförbundets (LAA) sjunde årliga möte hölls i Ksslingen am Neckar, en liten stad med medeltida anor strax söder om Stuttgart Konferensens betydelse för staden Esslingen märktes på flera sätt. Vid infarterna fanns banderoller uppsatta, i stadskärnan hängde stora affischer och på många andra platser i staden fanns anslag om den pågående konferensen. I samband med konferensen hade inan också ordnat ett digert kulturprogram, vilket omfattade konserter, teaterföreställningar, utställningar och föredrag många med ett historiskt tema. Höjdpunkten utgjordes av »Kultiimallen» med olika miisikoch teaterarrangemang. Man hade också arrangerat en arkeologisk filmfestival, vilken löpte parallellt med konferensen. Allt della speglade en stolthet över atl man förlagt den internationella EAA konferensen till Esslingen am Neckar. Konferensen hade ca 450 anmälda deltagare från 38 nationer. Bland deltagarna dominerade inte helt oväntat arkeologer från värdlandet, vilket kan ses som positivt då del tyska dellagandet pa tidigare EAA konferenser enligl uppgift varit lågt Från Storbritannien kom som vanlig! mänga, men även det ryska deltagandet var denna gäng h ö g t Många arkeologer från USA och Kanada var anmälda men valde att utebli från konferensen p.g.a. händelserna i USA den 11 september. Oppningaceremonin hölls i stadshuset, där Esslingens borgmästare hälsade alla välkomna. Konferensen inleddes med en tyst minut för offren liir terrorattackerna i USA. Flera av öppningatalen berörde ocksä de pågående händelserna i världen och Professor Dr. Willem Willems (EAA:s ordföl ande) betonade bland annatatt arkeologin b a r e n stort ansvar d ä del gäller atl kämpa mot alla sammanhang där den kan missbrukas. Professor Dr. Dieter Planck från Landesdenkmalanil i Badeii-Wiirttenberg menade att internationella konferenser med deltagare frän inånga olika nationer är viktiga forum för utbyte av kunskap och rådgivning i olika bevarandefrågor. Det är viktigt i en tid då mänga arkeologiska kulturarv av olika anledningar är hotade. EAA-konferensens uppgift blev ocksä påtaglig i del atl det framkom stora skillnader mellan olika länders bevarandearbete och arkeologi. Under öppiiingsceremo nin delades också det Europeiska kulturarvspriset (European Heritage Prize) ut lör andra gången av EAA. Priset gick i år till Otio Braaach, Aerial Archaeology Research Group (AARG). Efter öppningsceremonin gavs tillfälle till socialt iningel, och genom släden Esslingens försorg även avsmakning av r e g i o nens goda viner. Tre dagar av konferensen ägnades helt och hållet åt sessioner och mndabordssaintal. Sessionerna var uppdelade i u e block; Atl förvalta del arkeologiska ku/liirarvel: arkeologi idag. Teoretiska ocb metodiska perspektiv saxat All tolka arken logins materiella kultur. Block I utgjordes av lem sessioner som behandlade problematik kring arkeologisk undersökningsverksamhet, digital information, integrerat bevarande, arkeologi i städer ocb turism. Detta är aktuella ämnen där det tinns Stora behov av all skapa en dialog över nationsgränser. Sessionen: Integrerat bevarande — arkeologi, mångfald och ni hattbär utveckUng\ai välbesökt vilket kanske ocksä speglar del ökande intresse) för detta ännu-. Föredrag hölls av deltagare lian flera olika länder men dominerades dock av Storbritannien. Märkbart var ocksä den stora skillnaden mellan länder då det gäller bevarandefrågor och uppfattningar kring det arkeologiska kulturarvets roll i samhället. Innehållsmässigt lag de olika föredragen därför ganska långt ifrån varandra och del var endast ell fätal som faktiskt berörde ämnet
Fornvännen tA> (20011

282 Kongresser i sessionens titel. Utifrån detta kan man undra hur man skall kunna förverkliga idén om ett gemensamt bevarandearbete kring kulturarvsfrågor inom EU. Block II innefattade elva sessioner: nya medier, arkitektur, tysk teori, kvantitativa metoder, arkeologihistoria, sociologi/arkeologi, n a t i o nalism/etnidtet, teori/praktik i öst/väst, kolonialism, iniiltikiiltinalism, och postmodernism. Av dessa ämnen lockade sessionen kring naiionalism/elnicitel llesi föredragshållare, medan sessionen om jämförelser mellan teori och praktik i öst och väst enligl katalogen inte erhållit några insända bidrag. 1 lär kan man fråga sig om ointresset för detta ämne kan bero på att arkeologin i väst bar en redan fastställd mening om östarkeologi som en »primitiv» arkeologi? Intresset för sessionen om nationalism/ctnicitet visar att ämnet fortfarande har stor betydelse. Kanske skall dessa frågor också ses i relation till diskussioner om elt eventuellt gemensamt europeiskt kulturarv. Ett av sessionens huvudsyften var alt skapa en diskussion kring varför begrepp som etnicitet och kulturell identitet ofta används pä ett okritiskt sått, trots atl dessa begrepp diskuterats inom arkeologin sedan 1 980-talet Viktigt ansågs också att på ett kritiskt men konstruktivt sätt diskutera frågor om nationalism/etniciiet i relation till a r k e o logi. Sessionen kring postmodernism innehöll ell Ileital intressanta diskussioner kring arkeologi i relation till postmoderna strömningar i vetenskapen och samhället. Bland annat talades om aii den postmoderna diskursen kan bidra till att man kan se andra möjligheter med arkeologin och dess källmaterial. Det tredje och sista blocket innehöll Hest sessioner och Hes! anmälda föredrag per session. Vissa nationaliteter var överrepresenterade i block III: britter och ryssar dominerade tillsammans ined tyskar bäde som sessionslcdaie ocb som föredragshållare. Man kan slå fast att block III visar att en mer traditionell arkeologi, som i forsla band inriktar sig mol förhistorien, fortfarande tilldrar sig ett mycket stort intresse, särskilt bland arkeologer i vissa länder. De sessioner som saknade anmälda föredrag var en session ki ing paleolitisk forskning och en kring trender inom hällristningsforskningen. Att paleolitisk forskning fortfarande uppfattas som ett small ämne utan särskild betydelse för övrig forskning kring förhistorien är ingen nyhet. Det är däremot lite förvånande att ett ämne som hällristningsforskning tilldrar sig sä lite uppmärksamhet på en europeisk arkeologikonferens. Möjligheter att odla sociala kontakter erbjöds vid liera tillfällen under konferensveckan, till exempel på konferensens ärliga fest. Som avslutning på konferensen bjöd så staden pa en avsliiiiiingsmiddag ined sydtyskt tema i bäde mat och dryck. Under konferensens sista dag erbjöds en rad olika exkursioner. Efter EAA-mötet i Esslingen kan man konstatera att Storbritannien dominerar med avseende på deltagarantal, ämnesval, sessionsledare samt föredragshållare. Frågan infinner sig hur den europeiska arkeologin påverkas av atl ett land dominerar så på en internationell konferens som EAA. Håller Storbritannien på att kolonisera den europeiska arkeologin, eller bar Storbritanniens dominans alltid varit ett faktum inom ämnet? F.A.Vs åttonde årliga årskongress hålls 2002 i Thessaloniki i Grekland (http://www.e-aa.org/theaaaloniki.htm). Ar 8003 halls konferensen i S:t Petersburg och 2004 i Kraköw.
Martina I-ranke

Björkstigen 3 SF-1 39 60 Värmdö
marlina.lianke(" hela.lelenordia.se

Eva Stensköld
Institutionen lör arkeologi

Stockholms Universitet SE-10691 Stockholm eva.stenskoldObredband.net

Fornvännen 06 (20011