En vendeltida vagn från södra Småland : fyndet från Skirsnäs mosse i ny belysning Skoglund, Peter Fornvännen 2002(97):2, s. [73]-86 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2002_073 Ingår i: samla.raa.se En vendeltida vagn från södra Småland - fyndet från Skirsnäs mosse i ny belysningning Av Peter Skoglund och Per Lagerås Skoglund, P. & Lagerås, P. En vendeltida vagn från södra Småland - fyndet från Skirsnäs mosse i ny belysning. (A Vendel Period wagon from southern Småland. New light on the find from the bog of Skirsnäs mosse.) Fornvännen yj. Slockholm. During peat-cntling in 1945 and 1946 in the bog ol Skirsnäs mosse, in the province of Småland, southern Sweden, part of a wooden wheel, the remains of a wooden road and some other objects were found and documented. The finds were originally dated by pollen analysis to c. 500 BC, and låter by typologieal comparison to AD 1000—1300. Recently, hitherto unknown wooden objects that belong to the same find context were found in the Småland Museum in Växjö. They were collected in 1946 together with the olher finds from the bog, bul for some reason ihey were never registered 01 published. In this paper, these rediscovered objects are interpreted as parts of a föur-wheded wagon. Dendrochronology has dated them to approximately AD 780. Based on the new linds and a re-interpretation of the old ones, a tentative reconstruction of the wagon is presented. Also, the function and lhe origin of the wagon are discussed, as well as the possible reasons why it was deposited in the bog. Peter Skoglund, /ägaregatan 402, 226 53 Lund, Sweden peter.skoglund@ark.lu.se Per Lagerås, Riksantikvarieämbetet UV Syd, Åkergränden 8, SEA226 60 Lund, Sweden per.lageras@raa.se Inledning I samband med torvbrytning på Skirsnäs mosse strax söder om Växjö påträffades år 1945 bearbetade trädelar på en dryg meters djup i torven (fig. 1). Fyndplatsen besiktigades samma år av Torsten Petersson vid Smålands museum som konstaterade att plankor, som av torvbrytarna blivit uppsågade till ved, hade påträffats på flera ospecificerade ställen i mossen. Brädorna hade haft fyrkantiga hål i ändarna (liknande nr. 1 i tabell 1). I hålen hade det sannolikt suttit tillspetsade pålar vilka fixerat plankorna i mossen (liknande nr. 2:1-2:3 i tabell 1). Petersson (1945-09-24) antog att trädelarna utgjort delar av en förkistorisk väg eller en bro. Följande år, 13 juni och 19 juli 1946, genomförde landsantikvarieJan-Erik Anderbjörk en arkeologisk undersökning av vägen (Änderbjörk 1946-08-29). Anläggningen vilade på en bädd av stubbar och utgjordes av ett 25 cm tjockt lager av pinnar, ris och byggnadsdetaljer, som i sin tur täcktes av ett 5 cm tjockt lager med sand (fig. 2 - 4 ) . Ställvis kunde även en kantförstärkning i form av nedslagna pålar iakttagas, Vägen, som var 3,5 m bred, dokumenterades vid Anderbjörks två besök till en längd av 0,5 respektive 7,5 m, med ett mellanliggande odokumenterat parti på omkring 6 m. Vägen frilades alltså inte i sin helhet utan har ursprungligen varit längre. Vid undersökningen 13 juni delFomvännen gy (2002) 74 Peter Skoglund och Per I.ageras •.••^»'».•Ml-sA -.'o . \ N i O 50 100150 km O 102030 km Kig. i. Översiktskarta med fyndplatsen markerad. — Map of southern Sweden (left) and lhe County of Kronoberg (right) with the sile indicated. tog även statsgeolog Ragnar Sandegren som samlade in prover för pollenanalys. Utifrån resultatet av pollenanalysen daterades fynden till övergången mellan brons- och järnålder (Sandegren 1946-1 i-og). Några spår av bearbetade plankor liknande dem som iakitagits föregående år gjordes inte vid undersökningen år 1946. Anderbjörk antog att de plankor Petersson beskrivit ingått i en fristående plattform, eller möjligen en byggnad, som inte varit förbunden med vägen. Men det är möjligt att Peterssons tolkning trots allt är den rätta, eftersom vägen inte nödvändigtvis behöver ha varit enhetligt uppbyggd, utan ställvis kan ha haft en bro-liknande konstruktion. Ytterligare ett alternativ är att det funnits flera generationer av vägar i mossen som varil konstruerade på olika sätt. Vid nästa års torvtäkt påträffades delar av en stenrad vilken löpte ungefär 45 m nordväst om vägen (Anderbjörk 1947-11-29). Stenraden låg på samma djup i torven som den tidigare påträffade vägen varför det är sannolikt att de båda konstruktionerna varit samlida. Stenradens funktion är okänd, men kypotetiskt kan man tänka sig att det inte bara varit ett tidsmässigt samband mellan vägen och stenraden utan också ett funktionellt. Enligt planerna skulle det årets torvtäkt frilägga ytterligare delar av vägen, men täkiverk- Nr. 1 Tolkning Bräda Material Ek Malt {cm) Längd: 98 cm Bredd: 31 Tjocklek: 5 81 x (i \ 3 68 x 8 x 4 tii x ti x 4,5 Anmärkning I ena änden är ett utmejslat hål av avlång oregelbunden form. Ett hörn är sncll avlasai. Brädans andra i n d e är avsågad i sen lid. Oregelbundet tvärsnitt tillspetsad i ena änden. Oregelbundet tvärsnitt tillspetsad i ena änden. Oregelbundet tvärsnitt, tillspetsad i ena änden. 2:1 '2\'2 Påle Påle Påle Ek Ek Ek 2:3 Tabell 1. Bearbetade trädcialjcr frän Skirsnäs mosse, Växjö socken, vilka sannolikt ingått i en väg eller plattform. Fynden förvaras på SHM, inv. nr 23629. — Boards from the Skirsnäs bog, Växjö parish, t )riginally probably from a road or platform. Fornvännen gy I2002) F.n vendeltida vagn 75 samheten upphörde innan arbetet nått fram till den förhistoriska vägen och några fler undersökningar kom aldrig till stånd (Anderbjörk 1947-11-20). Detta kan i efterhand konstateras vara olyckligt Är 1963 anlade nämligen Växjö stad en kommunal soptipp på fyndplatsen utan att kvarvarande delar av fornlämningen undersöktes (Växjö stadsfullmäktigeprotokoll 1963o6-s8). Soptippen har sedermera tagits ur bruk men skadorna är troligen oreparabla. Fyndplatsen är idag täckt med elt flera meter tjockt lager av skräp och fyllnadsmassor. Det mest intressanta fyndet från Skirsnäs mosse är en löt (fig. 5), det vill säga en del av ett vagnshjul, som Anderbjörk fann vid sitt första besök 13 juni 1946. Tillsammans med en del andra bearbetade trädetaljer sändes den till Riksantikvarieämbetet i Stockholm för konservering och förvaring. Ett förhållande som hittills inte uppmärksammat» är att inte allt tillvarataget fyndmaterial frän Skirsnäs mosse levererades till Riksantikvarieämbetet Den andra undersökningsdagen, 19 juli år 1946, framkom ytterligare trädetaljer om vilka man kan läsa i Anderbjörks rapport: »Några av de bearbetade trädetaljerna ha tillvaratagits och förvaras på Smålands museum.» (Anderbjörk 1946-0829). Ansvarsfrågan kring fynden blev inte utredd utan de glömdes bort och blev aldrig införda i de registrerade museisamlingarna. Vid en inventering i Smålands museums magasin år 1998 framkom två bearbetade plankor av ek som via Anderbjörks fotodokumentation med säkerhet kan knytas till vägen i Skirsnäs mosse. 1 det följande presenteras en analys av dessa nygamla fynd tillsammans med en omtolkning av det tidigare redovisade materialet Vagnens olika delar—presentation och tolkning Hjulet Fyndet från Skirsnäs mosse publicerades av Andreas Oldeberg i Fornvännen år 1954. Det enda fynd som då med säkerhet knöts till en vagn var löten (fig. 5 ock nr. 1:1 i tabell a ) . I den bevarade löten linns rester av två ekrar vilka har gäll rakt igenom löten och fram till ytterkanten (nr. 1:2 och 1:3 i tabell 2). På lötens sneda sidokanter finns rester av två tappar, en på vardera sidan, vilka har fäst lötarna vid varandra (nr. 114 vv f- • \ B 4 ; ,:!,;;.JCfj Fig. 2. Fältritningen från den arkeologiska undersökningen 1946-07-19. Förminskad. — Drawing from the exeavation 1946-07-19. Not to scale. Fig. 3. Fältritningen från den arkeologiska undersökningen 1946-06-13. Förminskad. — Drawing from the exeavation 1946-06-13, Not to scale. Fornvännen gy (2002) 76 Peter Skogiu nd och Per Lagerås C :< . ^JHH - f n * •4^ " - mm* *• : - ' • • *• y^^^tm^KfåSi*^: "*$**?£& ' , .••' ' 9Bt' Zm3B0åfiv*jtk'- E ( M'i. THpilfc^ -H V-^ » ^*SÉ !•: • w • Fig. 4. Foto som visar den förhistoriska vägen. I bildens högra d d syns de båda återupptäckta brädorna (jfr. fig 9). FotoJ.-E. Anderbjörk 1946-07- ig. — The prehistoric road in the Skirsnäs bog. To the right are the two rediscovered boards. Fig. 5. Löten in situ. Foto J.-E. Anderbjörk 1946-0613. — Part of the wheel in situ. och 1:5 i tabell 2). Löten har tillsammans med fyra liknande bildat ett tioekrigl hjul med en diameter på omkring 80 cm (av Oldeberg felaktigt uppgiven till 98 cm). Löten är av lönn medan ekrarna och tapparna är av ek. Lötens krumma innersida har spår efter huggmärken, troligen efter en metallyxa (Oldeberg 1954). Utifrån det rekonstruerade hjulets utseende (där den felaktiga måttangivdsen 98 cm användes) kar Jens Ole Schovsbo (1987,8. 252) daterat fyndet till tidig-eller högmedeltid, 1000—1300 e.Kr. Vagnen hade använts en längre tid då den slutligen kamnade i mossen vilket framgår av den nedslitna kjulkransen. Partierna runt ekFomvännen gy (2002) En vendeltida vagn Nr. 1:1 77 Tobkning Löt Material Lönn Mått (cm) Längd: 47,5 Bredd: 14,0-16,8 Tjocklek: 4,8-5,3 Diameter: 3 Diameter: 3 Diameter: 3 Diameter: 3 Längd: ca 260 Anmärkning 1:2 1=3 1:4 1:5 2 Eker, del avEker, del avTapp, del av Tapp, d d av Skakel Ek Ek Ek Ek Obest. trä Ek Endasl den inlappade delen i löten är bevarad. Endast den intappade delen i löten är bevarad. Endast den intappade delen i löten är bevarad. Endast den intappade delen i löten är bevarad. 1 ena änden är ett ca 10 cm i diameter stort hål. Ej bevarad men dokumenterad på fotografier och ritningar. Triangulärt tvärsnitt I ena änden finns en ca 12 cm stor halvcirkelformad uthuggning vilken är placerad 7 respektive 5 cm från ovankanten. I d e n n a ände är en mindre skada. Den andra änden är böjd (skadad?). Dendrokronologiskt daterad (nr 75382). Triangulärt tvärsnitt. I ena änden finns en ca 12 cm slor halvcirkelformad uthuggning vilken är placerad 5 respektive 1 cm från ovankanten. Den andra änden är skadad. Dendrokronologiskt daterad (nr 75383). Den ena änden är snett avsågad vilket sannolikt är ursprungligt. Den andra änden är skadad i sen tid. Spadliknande föremål, ena änden har fyrkantigt tvärsnitt, andra änden är bredare och plattare med närmast ovalt tvärsnitt. 3:1 Del av vagnskorg Längd: 123 Bredd: 12-16 Tjocklek: 5 (överkant) 3:2 D d avvagnskorg Ek Längd: 95 Bredd: 8-1 2 Tjocklek: 5—7 (överkant) Längd: 133 Bredd: 16,5 Tjocklek: 5,0 Längd: 60 Bredd: 5,5 Tjocklek: 3 4 Del av vagnskorg? Vagnsdetalj? Ek 5 Ek Tabell 2. Bearbetade trädetaljer från Skirsnäs mosse, Växjö socken, vilka sannolikt ingått som delar i en vagn. Nr 1-2 samt 4—5 förvaras på SHM, inv. nr 23629, medan 3:1 och 3:2 förvaras pä Smålands museum, inv. nr M48842:i-2. — Boards from Skirsnäs bog, Växjö parish. Originally probably from a wagon. r a m a är emellertid mindre slitna än områdena däremellan, vilket är en följd av att ekrarna gått igenom löten ock fram till ytterkanten. Ekrarna kar därmed motverkat hjiilkransens nedslitning ock bidragit till att hjulet fått en i det närmaste tiokantig form (Oldeberg 1954). Hjulet från Skirsnäs mosse är till konstruktionen likt två andra förkistoriska kjul som påträffats i Sverige. Det ena av dessa framkom år 1933 ur sjön Filaren i Södermanland (Oldeberg 1939, s. 33). Hjulet var 65 cm i diameter och bestod av fem lötar av lönn med vardera två intappade ekrar av ek. Under hjulet fanns stora mängder växtrester av humle. Då några stenar var lagda på hjulet har man tolkat det som att hjulet tillsammans med stenarna fungerat som ett lock vilket haft en praktisk funktion vid rötningen av humlestänglarna. Hjulet har genom typologiska jämförelser daterats till vikingatid, ca 800—1000 e.Kr. (Sckovsbo 1987, s. 251). Det andra hjulet påträffades år 1983 i en brunn i samband med en a r k e o l o gisk undersökning i Västra Karaby i Skåne. Hjulet var 84 cm i diameter och hade 12 ekrar. Brunnen där kjulel påträffades kade bättrats på vid olika tillfällen, och en tolkning är därför att hjnFornvännen gy (2002) 78 Peter Skoglunå och Per Logeras Fig. 6. Vägen med skakeln. Folo J.-E. Anderbjörk 1946-07-19. — The road wilh a shafl from the wagon. let placerats i brunnen för att kalla brunnsholken på plats. Brunnen och flera kringliggande långhus och grophus har HC-daterats till vendeltiden (Hallen m.fl. 1996,5. i6of). Skakeln På Anderbjörks planritning från Skirsnäs mosse, som återgavs av Oldeberg i Fornvännen, har Schovsbo (1987, s. 252) uppmärksammat en skakel som inte noterats tidigare (nr. 2 i tabell 2). Skakeln är i ena änden försedd med ett kraftigt kål med en diameter på ca 10 cm (fig. 2, 6 ock 7). Skaklar med stora genomborrade kål kan knytas till en speciell vagn typ där skakeln varit fästad direkt på framaxeln ock fixerats mellan navetock kjulsprinten (Sckovsbo 1987, s. 252). Vagnar där skaklarna på detta sätt ansluter direkt till framaxeln är kända från historiska källor, men de är också arkeologiskt belagda i ytterligare åtminstone två fall. Ett fynd från Gdansk i Polen har daterats till mitten av 1 2 0 0 talet och ett fynd från Hinge socken på Jylland Fornvännen gy (2002) har daterats till medeltiden (Witt 1970, s. 127; Sckovsbo 1987, s. 223 och 270!). En god uppfattning om vagntypen kan man få genom att studera en avbildning på kalkmålningarna i Rinkaby kyrka utanför Kristianstad (fig. 8; Schovsbo 1987, s. i22f; Myrdal 1999, s. i o ) . Kalkmålningen har dateras till omkring år 1475 men liknande vagnar har tillverkats fram till vår tid och är beskrivna i den etnologiska litteraturen (Berg 1935, pl. XV1II,3 och XXX,2). Vagnskorgen De båda nyfunna brädorna på Smålands museum (fig. 9 och nr. 3:1 och 3:2 i tabell 2) har i ena änden en kalvcirkelformad utkuggning som är ca 12 cm i diameter (fig. 9). O m man utgår från att brädorna vilat på ett horisontellt underlag så har brädorna - av uthuggningarnas form att döma - varit vinklade i sidled. Likketen talar för att brädorna haft en samverkande eller sinsemellan snarlik funktion. En möjlig tolkning är att brädorna varit parallellt placera- tin vendeltida vagn 79 Fig. 7. Detaljbild av skakeln in situ. Foto J.-E. Anderbjörk 1946-07-19, — Shaft in situ. de och vilat exempelvis på bakaxeln. Mot detta talar att intagningarna är placerade något olika i förhållande till brädornas förmodade överkanter (1—5 respektive 5-7 cm), det vill säga intagningarna har gjorts olika djupa (fig. 9). En mer trolig tolkning är att de båda brädorna ursprungligen utgjort en och samma bräda. Anderbjörks fotografier visar att brädorna är funna i anslutning till varandra (fig. 4), och på den ena brädan går det tydligt att se att den är avbruten (nr. 3:2 i tabell 2). Förhällandet är tyvärr något mer komplicerat vad gäller den andra brädan vilken avslutas med en böj där ingen tydlig brottyta kan iakttagas (nr, 3:1 i tabell 2). Brädans avslutning ger emellertid ett plastiskt intryck och möjligen har brädan blivit deformerad i mossen då den var blöt och mjuk. Den dendrokronologiska analys som presenteras längre fram i artikeln visar en mycket kög korrelation av årsringarna mellan de båda brädorna (Eggertsson 1999-05-25). Om de båda delarna utgjort en och samma Fig. 8. Medeltida vagn från kalkmålning i Rinkaby kyrka utanför Kristianstad (efler Myrdal 1999, s. 1 o). — Medieval wagon from a painting in lhe church of Rinkaby outside Kristianstad, Scania. Itnnvännen gy (2002) 8o Peter Skoglund och Per Eagerås Fig. g. Teckning av de återupptäckta brädorna. Snitten för de dendrokronologiska proverna är markerade. Brädorna är 95 respektive 123 cm långa. Teckning Annika Jcppsson. — Drawing of the rediscovered boards. The boards are 95 and 123 cm long respectivdy. bräda så bör denna, mot bakgrund av de kraftiga intagningarna, ha utgjort en bärande del av vagnen. Ett förslag är att denna tillsammans med ytterligare en liknande bräda har utgjort vagnskorgens sidostycken och förbundit bakaxeln med frambanken (fig. 10). Frambanken och framaxeln har då förenats med en svängtapp omkring vilken framaxeln varit ledad. Vagnar av denna typ har ofta mindre framhjul än bakhjul vilket gör det möjligt för vagnskorgen att vila korisontellt (Berg 1935, s. i64f, pl. XXIX, 1—3). Hypotetiskt kan man anta att så vaFornvännen gy (2002) rit fallet även med Skirsnäsvagnen, men om det bevarade hjulet utgjort fram- eller bakhjul i en sådan konstruktion går inte att avgöra. Dock kan man konstatera att om den framförda tolkningen är riktig så har avståndet mellan hjulaxlarna varit 165 cm. Avståndet mellan hjulaxlarna har kunnat beräknas hos ytterligare två vagnsfynd från yngre järnålder och har då visat sig vara 166 respektive 175 cm (Schovsbo 1987, s. 116). Konstruktionen med vagnskorgen som den sammanhållande delen mellan bakaxel och En vendeltida vagn 81 Frambanke rj^~L,Svängtapp H Framaxel Bakaxel Fig. 10. Förslag till rekonstruktion av vagnen. Vagnens längd kan uppskattas till ca 4,5 meter (terminologi enligt Långström 1955). Teckning Per Lagerås. — Tentative reconstruction of the wagon. The lenglh of the wagon can be estimated to about 4,5 metres. Fig. 11. Vagnaxel från Börringe socken i Skåne. Den bevarade delen är 117 cm lång (efter Oldeberg 1954). — Axis from Börringe parish in Scania. The length of the preserved part is 117 cm. frambanke är belagd i etnologiskt material från Götaland och västra Svealand (Berg 1935, s. i64f pl. XXIX, 1-3). Konstruktionen utesluter användandet av så kallad skäftstång vilket var vanligt i övriga delar av landet i historisk tid. Skäftstången är en centralt placerad ledad stång som förenar vagnens framdel med dess bakdel. Vagnskorgen vilar i detta fall löst ovanpå underredet ock kan bytas ut allteftersom behoven växlar. Den framförda tolkningen innebär att vagnskorgens snedställda sidostycken varit infällda i bakaxeln. Hjulaxlar med intagningar i axelns överdel finns belagda från Danmark och Skåne (vagnsaxlar typ D; Schovsbo 1987,8. io2ff).De har daterats till sen vikingatid och tidig medeltid. Ett närbeläget exempel är fyndet av två vagnsaxlar från Börringe socken i Skåne (fig. 11). I sin genomgång av det skandinaviska vagnmaterialet konstaterar Schovsbo (1987, s. 104!) att dessa axlar med intagningar på ovansidan inte går att kombinera med någon känd vagnskonstruktion. Mot bakgrund av tolkningarna ovan föreslår vi att åtminstone en del av dessa vagnsFomvännen gy (2002) 82 Peter Skoglund och Per I.ageras axlar utgjort bakaxlar som ingått i vagnskonstruktioner där vagnskorgen förenat bakaxd och frambanke. Ytterligare en bräda bland fynden från Skirsnäs mosse kan ha ingått i vagnskorgen. Det rör sig om en bräda med tre genomgående borrade hål (nr. 4 i tabell 2). Dessa har samma diameter som hålen i löten (3 cm). Övriga trädelar Bland fyndmaterialet finns ett spadliknande föremål med okänd funktion (nr. 5 i tabell 2). Dessutom kan man på Anderbjörks fotografier urskilja ytterligare bearbetade trädelar som inte tillvaratagits. Dessa kan ha utgjort delar av vagnen men så som materialet framträder går det inte att säga något säkert om saken. Vagn — inte kärra I strikt bemärkelse används ordet vagn endast för fyrhjuliga vagnar, medan tvåhjuliga benämns kärror. Om det är en riktig tolkning att de två brädorna med uthuggningar ursprungligen suttit ihop som en lång bräda, och utgjort vagnskorgens ena bärande långsida, så innebär det att vagnen från Skirsnäs mosse varit fyrhjulig. Också skakelns utformning talar för en fyrkjulig vagn. I den genomgångna etnologiska litteraturen (Berg 1933; Fenton m. fl. 1973; Treue 1986) kar vi inte kunnat finna några exempel på att skaklar med denna form kan knytas till kärror. Under historisk tid användes vagnar och kärror parallellt. Troligen var vagnar vanligare än kärror i större delen av Sverige, med undantag för landets norra delar ock Smålands inland där kärror var vanligare (Berg 1935, s. 107; Myrdal 1999, s. 74). Tolkningen av fyndet från Skirsnäs mosse antyder att vagn och kärra under lång tid existerat parallellt i Smålands inland. Pollenanalytisk datering av fyndet För att datera fynden i Skirsnäs mosse lät Sandegren (1946-1 1-09) pollenanalysera en serie av 40 prover, vilka var fördelade över kela den 330 centimeter mäktiga torv- ock gyttjelagerföljden. Vägen ock vagnsdelarna låg mellan 100 ock 130 centimeter under markytan, över- ock underlagrade av kögkumifierad vitmosstorv. Fornvännen gy (2002) Pollenanalysen visade bland annat att bok- och granpollen fanns på nivån förvägen och uppåt i lagerföljden, men saknades på djupare nivåer. Grundat i huvudsak på detta förhållande men även pä jämförelser med andra pollendiagram från trakten daterade Sandegren vägen till övergången mellan brons-och järnålder. Idag är det möjligt att jämföra pollendiagrammet från Skirsnäs mosse med moderna, mer detaljerade pollendiagram som dessutom är '4C-daterade. Flera sådana diagram från södra Småland finns sammanställda i Leif Björkmans (1996) studie över bokens och granens invandring i södra Sverige. Studien visar att det fanns enstaka bokar i södra Småland redan för tre tusen år sedan, men att en mer markant regional bokexpansion inte skedde förrän omkring 700 e.Kr. (1300 BP). På nivåer som är från före denna expansion utgör bokpollen i de flesta diagram mindre än en procent av trädpollensumman. 1 diagrammet från Skirsnäs mosse når bokpollenkurvan snabbt efter det första uppträdandet relativt höga värden (fem procent av trädpollensumman), och man kan på goda grunder sätta denna ökning i samband med den första mer omfattande bokexpansionen, som enligt Björkman skedde omkring 700 e.Kr. Att inga bokpollen påträffats på nivåerna under vägen kan bero på att bok då saknades i närområdet, och kan delvis vara en effekt av låga pollensummor. Granpollenkurvan från Skirsnäs mosse uppvisar endast låga värden och är svår att använda för en närmare datering. Utgående från den här föreslagna reviderade tolkningen av diagrammets kronologi visar den dock en god överensstämmelse med diagram från närliggande lokaler. Sammanfattningsvis är det efter en granskning ock omtolkning av diagrammet från Skirsnäs mosse möjligt att pollenanalytiskt datera fynden till cirka 700 e.Kr., i stället för cirka 500 f.Kr. som Sandegren föreslog. Dendrokronologisk datering av fyndet Som framgått kar vagnsfyndet från Skirsnäs mosse givits kelt olika dateringar. Först daterades vägen och vagnen med hjälp av pol- En vendeltida vagn 83 lenanalys till övergången mellan bronsålder ock järnålder, det vill säga cirka 500 f.Kr. (Sandegren 1946-11-09, Oldeberg 1954). Senare gavs vagnen en betydligt yngre datering av Schovsbo (1987, s. 252), som utifrån typologiska iakttagelser placerade den i tidig- eller högmedeltid, ca 1000—1300 e.Kr. Slutligen kar vår omtolkning av pollendiagrammet daterat vagnen till vendeltid, ca 700 e.Kr. Med tanke på hur få medeltida och i synnerhet förkistoriska vagnar som är kända från Sverige är det inte tillfredsställande att enbart utgå från en typologisk jämförelse för dateringen av fyndet Även pollenanalys är dock en i detta sammanhang grov dateringsmetod, och vid kontrolldatering med '4C-anarys har pollenanalytiska dateringar av fynd från torvmarker i flera fall visat sig vara felaktiga (se t.ex. Ekström 1993). För att få en tillfredsställande datering av fynden från Skirsnäs mosse lät vi därför utföra en dendrokronologisk analys av de två återupptäckta vagnsdelarna på Smålands museum. Dessa båda plankor är av ek och har 163 respektive 156 bevarade årsringar, något som gav goda förutsättningar för en dendrokronologisk analys. Analysen visade att den yngsta årsringen på vardera plankan med kög säkerket kan dateras till 761 respektive 759 e.Kr. (GATRAS dendro nr - 7538* och 75383> Smålands museums inv.nr. M48842:i ock M48842:2). Plankorna består enbart av kärnved men den yngsta bevarade årsringen utgör gränsen mot splintveden. Hos ek kan splintvedens tjocklek variera mellan 1 o och 25 årsringar. Fällningstiden kan därmed dateras till cirka år 780 e.Kr., det vill säga till slutet av vendeltiden. Med detta resultat får vagnsfyndet från Skirsnäs mosse anses vara tillfredsställande daterat, och vi kan konstatera att det i nuläget finns åtminstone tre kända fynd av förkistoriska hjul från Sverige. Dessa är hjulet från Filaren i Södermanland (Oldeberg 1939), hjulet från Västra Karaby i Skåne (Hallen m.fl. 1996, s. 160) samt hjulet, skakeln och de övriga vagnsdelarna från Skirsnäs mosse. Märkligt nog är samtliga dessa tre geografiskt spridda hjulfynd daterade till vendel- eller vikingatid. Intressant att notera är också att tolkningen av deras se- kundära funktioner varierat betydligt, från lock över humleröta (Filaren), till detalj i brunnsholk (Västra Karaby) och slutligen delar av en väg (Skirsnäs). Vagnens tillverkningsort Den dendrokronologiska analysen av vagnen ger utöver dateringen också en indikation på var den kan ka tillverkats. Av de olika grundkurvor som står till buds uppvisar proverna signifikant passning mot kurvorna från Kristianstad, Lund, Jylland och norra Tyskland. Passningen mot Kristianstadkurvan är mycket bra (t-värde: 5,23), ock mot Lundakurvan något sämre men ändå bra (t-värde: 4,58). Passningen är sämre mot Jyllandkurvan (t-värde: 4,09) och ytterligare något sämre mot kurvan från norra Tyskland (t-värde: 3,72). Övriga testade kurvor ger ingen signifikant passning. Grundkurvor för ek som täcker den aktuella tidsperioden saknas tyvärr norr om Skåne, och man kan därför inte utesluta att eventuella grundkurvor längre norrut skulle ka gett ännu bättre passning. Ekens naturliga nordgräns i Mellansverige sätter dock en absolut gräns. Den ovanligt köga passningen mot Kristianstadkurvan talar dock för att de analyserade proverna kommer från en inte alltför avlägsen växtplats. En rimlig tolkning är att vagnen tillverkats i norra Skåne, Blekinge eller södra Småland ock det finns inget som talar emot att den tillverkats i närheten av fyndplatsen. Fyndplatsen i den yngre järnålderns landskap Mossen där vägen med vagnsdelarna påträffades ligger i anslutning till Skirs by. Enligt en storskifteskarta från år 1776 utgjorde mossen då samfällt område inom inägomarken och brukades som slåttermark (Storskifteskarta Skirs by, akt nr. 14). Någon väg över mossen finns varken på denna karta eller på häradskartan från mitten av 1600-talet Allfärvägen löpte under 1600-talet öster om byn för att fortsätta norrut där den svängde västerut mellan Barnsjön ock Trummen (fig. 12). Byn Skir omnämns i skriftliga källor från medeltiden ock kar av ett intilliggande järnäldersgravfält att döma förhistoriskt ursprung (fig. 12). Gravfältet (Växjö sn, Raä 21) består Fornvännen gy (2002) 84 Peter Skoglund och Per Eagerås Fyndplats åkrar ock betesmarker. Dessutom visar vägen, stenraden och den eventuella plattformen att inte bara fastmarken var präglad av mänsklig aktivitet vid denna tid utan även själva mossen. Den dendrokronologiska analysen visar att vagnen kan vara lokalt tillverkad, men den kan också komma från någon annan del av Småland, norra Skåne eller Blekinge. Grundat på vår tolkning av landskapsbilden och den dendrokronologiska analysen ligger det ändå nära till hands att se vagnen som en lokall tillverkad arbetsvagn som kan ha använts för transporter, av till exempel säd, foder eller gödsel. Vagnars betydelse för transporter inom jordbruket framgår av de tidigmedeltida landskapslagarna (KLNM, uppslagsordet vagn), ock i en mirakelberättelse från omkring år 1300 nämns hur en fyrhjulig vagn användes för inkörning av hö (Myrdal 1999, s. 74). Det är naturligtvis svårt att avgöra hur och varför vagnen, eller delar av en vagn, hamnat i Skirsnäs mosse. En närliggande tolkning är att vagnen gått sönder ock att delar av den återanvänts i vägen. Man kan även tänka sig övervardagliga motiv bakom handlandet, det vill säga att vagnen eller delar av den offrats, till exempel i samband med att vägen anlades. Den romerske historieskrivaren Tacitus skriver år 98 e.Kr. att germanerna dyrkade en gudinna vid namn Nerthus. Nerthus var en fruktbarhetsgudinna som förknippades med årstidsbundna riter där en eller flera vagnar ingick som en väsentlig del i ceremonielet Schovsbo (1987, s. 25ff) har velat sätta en grupp om sex stycken exklusiva danska processionsvagnar från tiden kring Kristi födelse i samband med denna kult. Parallellt med dessa exklusiva vagnar finns det även belägg för att arbetsvagnar offrats under äldre järnålder (Schovsbo 1987, s.45). Några egentliga belägg för att vagnar offrats under yngre järnåldern finns inte. En möjligket är emellertid att den äldre järnålderns religiösa tro, där vagnen var ett viktigt attribut, omformats till en vardaglig folktro under yngre järnålder. Om sådana föreställningar varit vid handen när vagnen, eller delar av en vagn, deponerades i Skirsnäs mosse går inte att avgöra. Det vi med säkerhet kan säga, utifrån slitaget på hju- Fig. 12. Kartskiss som visar fyndplatsen, gravfältet samt byns placering och vägnätet enligt storskifteskarta från år 1776. Snedstreckat område markerar åkermark och tvärstreckat våtmark. — Sketch of the immediate surroundings of the Skirsnäs bog, with the prehistoric cemetery, the village of Skir, the roads etc. Based on a map from 1776. The location of the wagon in the bog is indicated by an arrow. Sloping lines indicate arable land while horizontal lines indicate marshy areas. idag av drygt 100 synliga gravar, där kögar ock stensättningar av olika slag dominerar, men även resta stenar ock enstaka treuddar förekommer. Den södra delen av gravfältet undersöktes ock borttogs år 1970. Då dokumenterades sex ovala, ofyllda stensättningar och sju gravar utan markering ovan mark. Fynd av bland annat glaspärlor i sju av gravarna daterade dessa till sen vendeltid-tidig vikingatid (Tomtlund 1977). Av den enkla landskapsbild vi kan teckna, i första hand utifrån förekomsten av gravfältet, framgår det att Skirsnäs mosse vid tiden då vägen anlades ock vagnen deponerades inte låg i ödemark. Tvärtom låg mossen i ett av människor präglat landskap, med gårdar, gravfält, Fornvännen gy (2002) En vendeltida vagn let, är att vagnen varit i praktiskt bruk en längre tid innan den slutligen hamnade i mossen. Sammanfattning Trädetaljerna från Skirsnäs mosse utgör det mest kompletta förkistoriska vagnsfynd som gjorts i Sverige. Äterfyndet av de båda brädorna på Smålands museum har tillsammans med den dendrokronologiska analysen resulterat i nya slutsatser: • Tolkningen av de olika trädelarnas funktion och sammansättning innebär att de ingått i en fyrhjulig vagn. Vagnen kar dendrokronologiskt daterats till cirka 780 e.Kr., det vill säga slutet av vendeltiden. Den dendrokronologiska analysen visar att vagnen sannolikt kar tillverkats i norra Skåne, Blekinge eller södra Småland. Om tolkningen av vagnens konstruktion är riktig så kar fyrhjuliga vagnar troligen förekommit i Småland åtminstone sedan vendeltiden, trots att till synes enklare tvåkjuliga kärror var vanliga i Småland under kistorisk tid. 85 arkeologisk verksamhet men ändå prioriteras torvmarkerna inte sällan bort redan i utredningsstadiet. Delvis beror det på att rutiner och fungerande metodik för uppdragsarkeologi i torvmarker saknas. Till skillnad från äldre tiders bränntorvtäkter berör moderna takter i de flesta fall endast de ytliga torviagren. Ett större hot mot torvmarkernas dolda fornlämningar utgör i dag infrastrukturella satsningar, i första kand vägbyggen. Sedan ett par år tillbaka utvecklas, bland annat på Riksantikvarieämbetet UV Syd, nya metoder för arkeologisk utredning i samband med vägbyggen genom torvmarker. • Tack Varmt tack till Olafur Eggertsson och Hans Linderson, Laboratoriel för vedanatomi och dendrokronologi vid Lunds universitet, som utfört och tolkat den dendrokronologiska analysen, samt (ill Jörgen Jakobsen, Smålands museum, som återfann brädorna och som engagera! diskuterat olika tolkningsförslag. Tack även tillf. i:eanlikvarie Nils Nilsson, Lund, som lämna! värdefulla synpunkter på manus. • • Slutord Tyvärr togs endast några få av de påträffade föremålen från Skirsnäs mosse tillvara. Tillsammans med fotografier och ett par enkla ritningar från fyndtillfället ger de oss en glimt avett mycket intressant och välbevarat fyndkomplex som låg blottat i mossen för drygt femtio år sedan. En noggrann arkeologisk undersökning ock dokumentation kade troligen resulterat i spännande uppslag om det vendeltida livet och samhället, och möjligen om såväl vardagliga som ceremoniella handlingar på mossen. Det är också sannolikt alt fler vagnsdelar hade påträffats och att en mer fullständig rekonstruktion av vagnen då kade kunnat göras. Men fyndet från Skirsnäs mosse ock dess bekandling är inte på något sätt u n i k t Tvärtom var det vanligt att välbevarade förhistoriska föremål och anläggningar påträffades i samband med torvtäkt, och endast i undantagsfall gjordes en mer omfattande arkeologisk dokumentation. Idag linns en väl utbyggd uppdrags- Referenser Berg, G. 1936. Sledges and wheeled vehicles. Ethnological studies from lhe view-poinl of Sweden. Nordiska museets handlingar nr. 4. Stockholm. Björkman, L. 1996. The I.ate Holocene history of beech Eagus syhatira and Norway spruce Picea ahies at stand-scale in southern Sweden. Eundqua Thesis 39. Lund. Ekström, J. 1993. The I.ate Quaternary history of the urus {Hos primigenius Bojanus 1827) in Sweden. Lundqua Thesis ag. Lund. Fenton, A., Podoläk, J. & Rasmussen, H. 1973. Land Transport in Europé. Folkdiysslndicr 4. Nalionalmusect Köpenhamn. Hallen, Y, Jcppsson, A., Linderoth, T, Nagmér R. I... Pettersson, C. & Räf, E. 1996. Skåne på längden. Ssdgiisnnilersoliiiingarria ig8^—i()H%. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersökningar. Rapport UV Svd 1996:58. KLNM 1956-78. Kulturhistoriskt kxikon för nordisk me dellid. Malmö. I .ångström, T. 1955. Svenska fordcmslermer. Meijerbergs arkiv för svensk ordforskning 10. Göteborg Myrdal, J. 1999. pirdbrukel under jeodalismen, 1000—1 yoo. Stockholm. Fornvännen gy (2002) 86 Peter Skoglund och Per Lagerås Smålands museums arkiv Topografiska serien, Växjö socken, förhistoria; lälnilningar upprättade i samband med arkeologiska undersökningar vid Skirsnäs mosse, Skir, Växjö socken 1946 och 194 7. Fotoarkivet; negativ nr. R2082-R30102, R 335i-R3354 Dendrokronologisk analys, Laboratoriet för Vedanatomi och Dendrokronologi, Department of Quaternary Geology, Lund University, Olafur Eggertsson 1999-05-25. .Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA): Skrivelse från fil. kand. T. Petersson, Smålands museum, till Raä 1945-09-24 (dnr. 2688) Skrivelse från landsantikvarie J. E. Anderbjörk, Smålands museum, till Raä 1946-06-14 (dnr. 2846) Skrivelse från landsantikvarie J. E. Anderbjörk, Smålands museum, lill Raä 1946-08-29 (dnr. 3862) Skrivelse från landsantikvarie |. E. Anderbjörk, Smålands museum, lill Raä 1947-11-20 (dnr. 5211) Skrivelse från siatsgeolog R. Sandegren, Sveriges geologiska undersökningar, (ill Raä 1946-1 1-09 (dnr. 5014) SHM:s bilagor till inventariet 1946—47 (inv. nr. 23629); Beskrivning av mossfynd från Skirsnäs, Växjö socken, Småland, av Andreas Oldeberg med skisser sann fotografier. Oldeberg, A. 1939. Das Rad und seine Datierung aus vorgesichtlichen Gesichtpunkt von Post, L. Oldeberg, A. & Fröman. Ein Eisenzeilliches Rad aus dem Eilaren-See in Södermanland Schweden. KVHAA:s handlingar 46:1. Stockholm. Oldeberg, A. 1954. Två förhisloriska vagnfynd från Skåne och Småland. Fornvännen. Schovsbo, P.O. 1987. Oldtidens vogne i Norden. Arkeologiske unders0getser af mose- ogjordfundne vognedek af tree fira neolitikum lil aeldre middelalder. Bangsbo m u s e e t Frcdrikshavn. Tomtlund,J. E. 1977. Eornbämning 21, gravfäll vendeltid—tidigvikingatid. Skir prästgård, Växjö siad, Småtand. Riksantikvarieämbetet rapport 1977 B4. Treue, W. (red.) 1986. Achse, Rad und Wagen. Fiinftausend jahre Kultur- und leibnikgesthichle. Göttingen. Witt, T. 1970. Egerhjul og vogne. KUML. Arbog for Jysk arkeologisk selskab 1969. Köpenhamn. Arkivmaterial Lantmäteriet i Växjö Storskifteskarta över Skirs by, Växjö socken, akt nr. 14. Växjö kommunarkiv Stadsfullmäktige protokoll 1963. Summary In 1 9 4 5 a n d 1946, d u r i n g p e a t c u t t i n g in t h e b o g of Skirsnäs m o s s e in t h e p r o v i n c e of Småland, s o u t h e r n Sweden, p a r t of a w o o d e n wheel, t h e r e m a i n s of a w o o d e n r o a d a n d o t h e r o b jects were found and d o c u m e n t e d . T k e linds w e r e originally d a t e d by p o l l e n analysis t o c. 5 0 0 B G a n d låter by typologieal c o m p a r i s o n t o AD 1 0 0 0 - 1 3 0 0 . Recently, h i t h e r t o u n k n o w n w o o d e n objects t h a t b e l o n g to t h e s a m e find c o n t e x t w e r e red i s c o v e r e d in t h e M u s e u m of S m å l a n d in Växj ö . T h e y w e r e c o l l e c t e d in 1 9 4 6 t o g e t h e r with t h e o t h e r l i n d s from t h e b o g , b u t for s o m e reas o n they w e r e n e v e r r e g i s t e r e d o r p u b l i s h e d . T h e w o o d e n finds from t h e b o g of Skirsnäs m o s s e c o n s t i t u t e t h e m o s t c o m p l e t e find of a p r e h i s t o r i c w a g o n ever m a d e in S w e d e n . T h e re-discovery of t h e two b o a r d s in t h e M u s e u m Fornvännen gy (2002) of S m å l a n d , a n d d e n d r o c h r o n o l o g i c a l analysis of t k e finds, kave allowed a n u m b e r of new conclusions to be drawn: • • T h e wooden parts probably belong to a four-wheeled wagon. Dendrochronology has dated the wagon's m a n u f a c t u r e t o c. A D 7 8 0 , t h a t is, t h e e n d of t h e V e n d e l P e r i o d . D e n d r o c h r o n o l o g y also i n d i c a t e s t h a t t h e w a g o n was m a d e e i t h e r in n o r t h e r n Scania, in B l e k i n g e o r in s o u t k e r n S m å l a n d . If t k e r e c o n s t r u c t i o n of t k e w a g o n is correct, t h e n f o u r - w h e e l e d w a g o n s h a v e b e e n u s e d in S m å l a n d at least since t h e V e n d e l P e r i o d , d e s p i t e t h e fact t k a t s i m p l e twow k e e l e d c a r t s have b e e n c o m m o n in t h e a r e a in låter c e n t u r i e s . • •