Kostnaden för en arkeologisk undersökning måste ses i relation till det förväntade samhälleliga utbytet Lagerlöf, Agneta Fornvännen 2007 (102):4, s. 273-274 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2007_273 Ingår i: samla.raa.se Debatt 273 Kostnaden för en arkeologisk undersökning måste ses i relation till det förväntade samhälleliga utbytet Det är roligt att vår statistik kommer till användning och väcker frågor. Men i Håkan Pettersons och Niklas Ytterbergs debattartikel i sommarens nummer av Fornvännen är frågan fel ställd. Det är viktigt att känna till kostnadsutvecklingen för arkeologiska undersökningar, men den måste sättas i relation till vad undersökningarna skall resultera i, d.v.s. den kunskap samhället får för kostnaden. Vad den enskilda undersökningen skall resultera i är beroende av bl.a. rådande kunskapsläge och kunskapsbehov, fornlämningens nationella, regionala eller lokala betydelse och undersökningens pedagogiska värde. Av verkställighetsföreskrifterna som reglerar uppdragsarkeologin och allmänna råden till dessa framgår att länsstyrelsen vid beslut enligt 2 kap 11–14 §§ KML alltid skall eftersträva att ambitionsnivån och kostnaderna för utredningen eller undersökningen blir de rätta i förhållande till ovannämnda omständigheter. Således kan en undersökning med en låg kostnad vara av hög kvalité om länsstyrelsen bedömer att det förväntade samhälliga utbytet motsvarar denna kostnad. Det ska i varje enskilt fall handla om god kvalitet till rimlig kostnad. Med utgångspunkt i den statistik Riksantikvarieämbetet har tagit fram (2006) vill Pettersson & Ytterberg visa att det finns brister i länsstyrelsernas hantering av uppdragsarkeologin och att Riksantikvarieämbetet »inte borgar för enhetlighet inom kulturmiljövården» (s. 108). För att belysa detta förhållande har de tittat närmare på stora linjeprojekt med en kostnad på över 30 prisbasbelopp och förutsätter att dessa undersökningar är jämförbara med varandra avseende vald ambitionsnivå och förväntat samhälleligt utbyte. Emellertid skiljer sig dessa undersökningar i själva verket åt vad gäller förväntat samhälleligt utbyte, vilket i sin tur påverkar ambitionsnivån och därmed även undersökningarnas kostnad. Även om det rör sig om samma typ av fornlämning kan det förväntade samhälliga utbytet vara olika i olika delar av landet. Exempelvis kan en stenåldersboplats i Skåne ha bevarade kulturlager med mängder av synliga strukturer medan en i Västergötland helt kan sakna strukturer och endast ha ett fåtal artefakter. Även kunskapsbilden kan variera starkt för en viss typ av fornlämning i olika delar av landet, vilket resulterar i undersökningar med olika ambitionsnivå och följaktligen olika kostnader. Vidare ska också framhållas att Pettersson och Ytterberg inte beaktat skillnader i undersökningsvolym för de olika linjeprojekten som de jämför. Slutsatsen av ovanstående resonemang blir att en rad olika faktorer är bestämmande för undersökningskostnaden, och dessa måste räknas in i ekvationen när man jämför kostnader för olika arkeologiska projekt. Riksantikvarieämbetets uppgift är inte i första hand att ta ställning till den ambitionsnivå som länsstyrelsen i Västra Götaland väljer för sina uppdragsarkeologiska undersökningar, utan att hantera övergripande principfrågor för uppdragsarkeologin. I detta fall vill vi kommentera att vår statistik har använts på ett alltför okritiskt sätt. Att mäta kostnader i sig säger ingenting om man inte relaterar dessa till det samhälleliga utbytet. Statistiken rörande tillämpningen av KML är värdefull då den belyser olikheter mellan länen, med den kan inte på egen hand förklara orsakerna bakom dessa skillnader. För att få en tydligare bild av orsakssammanhangen måste statistiken kompletteras med riktade, kvalitativa utvärderingar. Man ska således vara försiktig med att dra långtgående slutsatser enbart utifrån denna statistik. Författarna gör dock viktiga påpekanden om betydelsen av att uppmärksamma eventuella olikheter i länsstyrelsernas bedömning och om behov av uppföljning på ett nationellt plan. Artikeln visar också på vikten av att länsstyrelsens bedömning av ambitionsnivå och kostnader är tydligt redovisade i beslutet i det enskilda undersökningsärendet. För närvarande skriver Raä:s personal på en ny handbok som kommer att publiceras på mynFornvännen 102 (2007) 274 Debatt dighetens webbsajt samtidigt som nya verkställighetsföreskrifter träder i kraft under år 2008. I detta kommer begreppen god kvalitet till rimlig kostnad att fördjupas. I övrigt kommer Raä som komplement till den löpande statistiken att göra riktade utvärderingar av uppdragsarkeologin. I och med att de nya föreskrifterna är klara kommer mera resurser att kunna läggas på att följa länsstyrelsernas tillämpning även ur kvalitativa aspekter. Referenser Riksantikvarieämbetet 2006. Tillämpning av 2–4 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Statistik gällande 2005. Riksantikvarieämbetets rapporter 2006:7. Stockholm. Petterson, H. & Ytterberg, N., 2007. Vad skall en arkeologisk undersökning kosta? Fornvännen 102. Agneta Lagerlöf & Rickard Franzén Kulturmiljöavdelningen Riksantikvarieämbetet Box 5405 SE–114 84 Stockholm agneta.lagerlof@raa.se & rickard.franzen@raa.se Fornvännen 102 (2007)