Ett 500-talsfynd från Simtuna Ambrosiani, Björn http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1955_260 Fornvännen 1955, s. 260-266 Ingår i: samla.raa.se SMÄRRE M E D D E L A N D E N vilket enligt B. Nerman betyder större delen av 5. århundradet 9 . Vad slutligen angår bronspincelten och eldslagningsstenen (fig. 3: e, f), finna vi dem i Die ältere Eisenzeit Gotlands, Taf. 28:426, 417 från per. V: 1 (200—350). — Som av ovanstående framgår, låta sig tidsbestämningarna för gravgodsets mindre föremål synnerligen väl förena med den datering, vi förut funnit för bronskärlet 1 0 . Bäling-fyndet är även av intresse genom sitt geografiska läge. Bäling by är belägen ca 25 km söder om den sydligaste fyndplatsen för Vestlandskärl i Medelpad (fig. 2). Det anknyter således till del omräde, som under detta tidevarv får sin prägel av — som m a n antagit — inflytelser från Norge, där dessa kärl nu föreligga i ett antal av 112 st. Biktigheten härav h a r vid halvsekelskiftet fått en stark bekräftelse genom det ä n n u opublicerade, lill hela sin k a r a k t ä r norska gravfyndet från Högom. Sedan de båda i min förteckning av år 1933 såsom osäkra betecknade kärlen från Småland och Västergötland kunnat slopas —• de ha befunnits tillhöra gruppens talrika utlöpare från historisk tid 11 — lokalisera sig således alla de 9 fynden av delta slag från Sveriges fastland lill del av norska inflytelser präglade området i mellersta Norrland. I motsättning till den västliga imporlväg, som h ä r skymtar, står den lika utpräglat sydliga för de senare, rundbukiga bronskarlen med förekomst huvudsakligen på Golland och sporadiskt på det öslsvenska fastlandet (Valsgärde 6) 12 . Gunnar Ekholm • Ett nyfunne! danskt kärl av Vestlandstyp frän Stenlille, Själland, visar en j ä r n h a n k med i spiral upprullade ä n d a r liksom skrinhandtaget från Bä ling. Det danska fyndet hänföres till mitten av 300-talef. (Norling-Christensen i Kuml 1953, s. 51 med fig. 4.) 10 Enligt Nerman (a. a., s. 89) skola kärlen av denna typ leva kvar ned i folkvandringstiden. Såsom stöd härför hänvisas till det ovan berörda fyndel från Kyrkebys, där ett dylikt kärl säges föreligga tillsammans med ett annat, som enligt min typologi skall vara mycket sent. Della är misstag. Det a n d r a kärlet överensstämmer nära med det från Kvitslcby, som företräder den tidigaste typen med bronsöron och av det åtföljande lerkärlet dateras till 300 talet (Ekholm, a. a., s. 8 med fig. 12). 11 R. Odcncrants, Vestlandskittlarnas ättlingar (Studier till Gunnar Ekholm den 13/3 1934). 12 Greta Arwidsson, Valsgärde 6 (Die Gräberfunde von Valsgärde I, 1942), Taf. 32: 737. E T T 500-TALSFYND FRÅN SIMTUNA S i m l u n a t r a k t e n i västra Uppland h a r tidigare lämnat en rad vikingatidsfynd. Av dessa k o m m a flera från gravfället på Vadsbacken u n d e r Albäck på norra sidan av den bäckövergång, där stora bergslagsvägen passerar ö r s u n d a å n s tillflöde Karlebybäcken. De ha framkommit vid olika vägom- 260 SMÄRRE M E D D E L A N D E N läggningar. 1952 skulle vägen åler läggas om, varvid ytterligare några gravar hotades. De undersöktes genom landsantikvarie Sven Drakenbergs försorg. 1 Gravarna visade sig i de flesta fall vara p l u n d r a d e och berövade alla metallföremål. Det huvudsakliga gravinventariet utgjordes av k r u k s k ä r v o r och b r ä n d a ben. De lerkärl, som kunnat hopsättas, synas vara rena vikingatidsformer. Den enda grav, som var någorlunda orörd, nr 30, visade sig vid konserveringen vara ett fynd av annan karaktär. Graven var belägen på sydvästra kanten av den platå som skjuter fram omedelbart väster om landsvägen. De vikingatida gravarna lågo huvudsakligen på den nordöstra kanten av s a m m a platå. Grav 30 var en låg övertorvad, fylld stensättning med en diameter av ca 6 m och med skadad kant. Den täckte elt mindre, u p p till 0,15 m tjockt brandlagcr, som innehöll rikligt med b r ä n d a ben och kol, en del lerklining samt följande föremål: 2 r u n d a bronsspännen o r n e r a d e med ett spiraluppriillat djur, en bronsbygel, fragment av ett p a r bäröglor med smal r ä n n a , fragment av cn liknande, större ring, en bronsnål med kubiskt huvud med fasade hörn, elt remändebeslag av brons, ett bandformigf bronsbeslag med spår av cn nit, 6 glasflusspärlor, 2 fragmentariska k a m m a r , ett kamfodral (?), ett p a r järnslift med svagt välvda huvuden samt ca 50 hela nitar och delar av sådana av vanlig typ och av varierande längder. Då några av dessa former äro sällsynta eller hittills okända, kan det ha sill intresse att ta upp dem till diskussion. Spännena (fig. 2) äro utformade som bandformiga, spiralupprullade o r m a r och av ganska tunt pressbleck. De utgöra ett spegelvänt par. Spiralens yttre avslutning består av elt naturalistiskt djurhuvud med öga och hakspcts samt cn kort, i jämförelse med huvudets främre del något tjockare käft. Det ena exemplarels huvud är mycket skadat genom eld och oxidering. Den j ä m n t avsmalnande kroppen är ornerad med en enkel punsad punktlinje. På baksidan sitter en j ä r n n å l med kort spiral. Huvudena synas n ä r m a s t tillhöra stil II 2 men ä r o mera naturalistiska. Den b a k r e ögonomramningen saknas helt. Närmast står kanske huvudet på ett tidigt ögleformigt spänne från Ultuna 3 i Bondkyrka socken. De närmaste motsvarigheterna lill Simlunaspännena bör även sökas bland prototyperna till de ögleformiga spännena. Den hoprullade ormen är a n n a r s elt motiv, som först vikingatiden ger exempel på. I skattfyndet från Hoen, Buskeruds fylke i Norge finns ett guldhänge med utåtvänt huvud, och i Birka finns etl par silvcrhängen. 4 De små bäröglorna (fig. 1) äro av en under folkvandringstiden vanlig 1 2 Fynden ha tillförts SHM med inv.-nr 24613. Jfr B. Salin, Die allgermanische Thierornamenlik, 1904, fig. 542. * Avbildat G. Arwidsson, Vendelslile, fig. 55. 4 Hoenhänget se S. Grieg, Vikingetidens Skattefund, Oslo Universitets Oldsaksamlings Skrifter II, sid. 189, fig. 21. Birkahängena se H. Arbman, Birka I, Die Gräber, 1940, Taf. 97: 28—29. 261 SMÄRRE M E D D E L A N D E N Q Fig. 1. Remändebeslag, bggel med bärögla, ring samt ndl au brons. Grau 30, Vadsbacken, Simtuna socken, Uppland. 1/1. — Strap tag, link with bearingring, ring and pin of bronze. Graue 30, Vadsbacken, Simtuna parish, Uppland. form. Sådana ha mestadels tillhört bältebeslag 5 men u p p t r ä d a även som detaljer till svärdsfästen 6 . Fyndets bronsbygel har troligen ingått i samma konstruktion som bäröglorna. Den ä r avbruten i båda ä n d a r men h a r varit ringformig, med ä n d a r n a uppstickande som fäste. Mitt emot fästet finns ett kraftigt slitspår, d ä r den a n n a r s j ä m n b r e d a bygeln är förtunnad. Detla spår passar till en av de små bäröglorna. Bemändebeslaget (fig. 1) har cn karakteristisk form. Spetsen saknas. Fästedelen är kort, själva r e m t u n g a n ryggad. Närmaste motsvarigheten härrör från Gotland 7 och i mindre storlek från grav 23 vid Hovgårdsberg i Vendel. 8 De tillhöra d ä r folkvandringstidsmaterialet. Bronsnälar som fig. 1 med kubiskt huvud med fasade hörn mest i övergångsskedet mellan folkvandringstid och vendeltid. förekomma De båda k a m m a r n a (fig. 3) tilldra sig även uppmärksamhet. Den ena h a r en kraftig avsats för slödskenorna och något svängd överkant, den a n d r a en svagt m a r k e r a d linje i stället för avsatsen. Båda ha beslag med knivformigt tvärsnitt, ornerade med kanlföljande grupper av mycket fina linjer. Liknande linjcgrupper finnas även på stödskenornas breda ryggar. Den ena k a m m e n är ornerad med grupper av p u n k t c i r k l a r , den a n d r a med 0,7 cm stora, halvsfäriska bronsnithuvuden, en kamornering, som hittills ej iakttagils men kan utgöra en förklaring till liknande bronsskållor på a n d r a håll. K a m m a r med knivformiga beslag och avsats på tandskivorna tillhöra Ett flertal monteringsmetoder avbildade 1 B. Nerman, Die Völkerwanderungszeit Gotlands, 1935, Taf. 16. • T. ex. ett svärd i Snartemo, avbildat i B. Hougen, Norske Oldfunn, VII pl. I—II. 7 Nerman a. a., textfig. 183. 8 T. J. Arne, Vendel före Vendeltiden, Fornvännen 1932, sid. 8. 6 262 S M A 11 R E M E D D E L A N D E N Fig. 2. Bronsspännen i form av hoprullade ormar. Grav 30, Vadsbacken, Simtuna socken, Uppland. 2/1. — Bronze brooches in lhe form of coiled m a k e s . Grave 30, Vadsbacken. Simtuna pnrish. Uppland. mestadels rent folkvandringstida miljö. Den svängda överkanten anses dock vara elt något senare drag. 9 Till den ena k a m m e n , troligen den med bronsnitarna, k a n h ö r a vad som n ä r m a s t bör betecknas som ett kamfodral av ben (fig. 4). Det föreligger i så spridda bitar, att en säker rekonstruktion icke kan göras. Fodralet h a r haft tvä beslag. Det ena har en tjockare, oornerad undre del och en tunnare, med linjer och p u n k l c i r k l a r ornerad övre del. I det ornerade partiets milt finns ett p a r nithål, som i viss m å n motsäger beslagets funklion i elt kamfodral. Av det a n d r a beslaget återstår endast ett rikt ornerat mittparti med koncentriska cirklar och p u n k t e r samt längs långsidorna linjegruppcr och nitar med välvda huvuden av brons. P å vardera sidan om det bevarade mittpartiet finns snedskurna kanter med mellanliggande brottpunkter, vilka visa att beslaget varit genombrutet. Bronsnitarna i över- och underkanterna k u n n a eventuellt förklaras som fästen för en bronsskiva, som skulle lysa fram i beslagets g e n o m b r u t n a partier. Av denna bronsskiva finnas dock inga rester bevarade. Några paralleller till detta föremål ha ej kunnat påträffas. Kamfodral ha vanligtvis en a n n a n konstruktion med ett bredare beslag på framsidan och Om kamdateringar se S, Lindqvist, Uppsala högar och Ottarshögen, 1936, sid. 212 ff, och B. Nerman, Arkeologisk datering av runinskrifter, Fornvännen 1947, sid. 112 ff. 9 263 SMÄRRE M E D D E L A N D E N Fig. 3. Två k a m m a r med knivjormiga beslog. Gruv 311. Vad»backen, Simtuna socken, Uppbind. 1/1. — Tum comb» with knife-shuped mounts. Grave 30, Vadabacken, Simtuna p a r i t h , Uppland. 2 smalare på baksidan. Denna konstruktion finns både under folkvandrings tid och u n d e r vikingatid. 1 0 Att beslagen trots olikheten och den bristande rekonstrukfionsmöjligheten rubricerats som kamfodral, beror på den i fyndel f ö r e k o m m a n d e k a m m e n med likartad ornering. Om de h ö r a tills a m m a n s böra de ha utgjort eft sällsynt praktstycke. Graven innehöll ett större a n t a l nitar och fragment av sädana av olika längder. Det finns därför, särskilt efler de senaste årens undersökningsresultat på a n d r a håll i Mälarområdet, anledning misstänka, alt h ä r föreligger en brandbegravning i båt. Benbestämning, som välvilligt utförts av antikvarie N-G. Gejvall, h a r givit följande resultat: yngre, troligen manlig individ, två större h u n d a r och en mindre, vissa delar av häst och n ö t k r e a t u r samt ett antal tåfalanger av björn. Könsbestämningen g r u n d a r sig i huvudsak på de ovanligt grova kraniefragmenten. Med tanke på de r u n d a spännena och glasflusspärlorna ä r resultatet märkligt. Ä a n d r a sidan motsäges det icke av bäröglorna och remändebeslaget. P ä r l o r k u n n a också till ett mindre antal förekomma i mansgravar. Om man med utgångspunkt från ovanstående n ä r m a r e söker lidfäsla grav 30 på Vadsbacken, n ä r m a n följande resultat: remändebeslag, k a m m a r och bäröglor tala för en ren folkvandringslidsmiljö, n ä r m a s t tidigt 500-tal, medan 10 Lindqvist, a. a., sid. 211 f. och Birka I, Arbman, a. a., t. ex. Taf. 63. 264 SMÄRRE M E D D E L A N D E N Fig. i. Kamfodral (f). Grav 30, Vadtbaeken, Simtuna socken, Uppland. Det öure beslaget med spär av genombruten ornamentik på sidorna. 1/1. — Comb-case (?). Grnue 30, Vadsbacken. Simtuna parish. Uppland. The upper mount shows traces of open-work ornamentation on lhe sides. s p ä n n e n a ined sina djurhuvuden, bronsnålen, eventuell förekomst av en båt och slutligen djurbenen peka fram mot vendeltiden. Båtgravskickets datering är ännu icke slutgiltigt utredd, och djurben ha tidigare konstaterats i folkvandringslidsmiljö, t. ex. i Uppsala högar och gravarna vid Hovgårdsberg i Vendel. 11 Samtidigt är s p ä n n e n a ensamstående i det arkeologiska materialet och utformningen ovanligt naturalistisk, varför man tills vidare måste låta de rent folkvandringslida dragen b e s t ä m m a gravens datering till folkvandringslid med vissa yngre inslag. På dessa yngre föremål finner m a n även en patina, som avviker från de iildres. Bäröglorna, den större ringen och remändebeslaget ha en fast grågrön patina, medan spännena, bygeln, nålen och det fragmentariska bronsbeslaget ha en ljusgrön, kraftigt ärgad yta. Spännena t. ex. voro fullständigt dolda i k l u m p a r av ljusgröna utfällningar. Skillnaden k a n k n a p p a s t bero på olikartade bevaringsförhållanden i det begränsade brandlagret. Även en omröring av fynden måste anses utesluten, då stensättningen var så gott som intakt och skadad endast i k a n t e r n a . Förklaringen torde i stället 11 Lindqvist, a. a., sid. 205 ff, Arne, a. a., sid. 8. 265 S M Ä R R E M E D D E L A N D E N vara, all de »yngre» föremålen tillverkats av en a n n a n verkstad, d ä r m a n haft a n n a n s a m m a n s ä t t n i n g av bronslegeringen än i den verkstad, som tillverkat de »äldre» föremålen. Någon större tidsskillnad mellan dessa verkstäders verksamhet behöver icke antagas, de k u n n a rent av vara samtidiga. Björn Ambrosiani GOTLÄNDSKA GLASMÅLNINGSFRAGMENT Av framlidne konservator C. W. Peterssons ä n k a h a r Statens historiska museums medeltidsavdelning förvärvat en samling smärre fragment av glasmålningar (27 st.). Samtliga glasbitar ha förmodligen gotländskt ursprung och synas h ä r r ö r a från 1200-talsrutor i kyrkor, vilkas restaurering konservator Petersson haft om hand. Ett i fyra delar sönderslaget, rosafärgat glas med svarllodsmålning föreställande tre apostlahuvuden (SHM inv.-nr 25204: 4) har sålunda kunnat identifieras som originalet till elt glas med dessa tre huvuden kopierade överst t. v. i en Kristi himmelsfärdsframställning i Endre Fig. 1. Glasmålning»fragment från Endre kyrka, Gotland. (SHM inv.-nr 25204:4.) — A fragment of »tained glass from Endre Church. Gotland. Fig. 2. Glasmålningsfrngment från obekant kyrka. (SHM inv.nr 25204:3.) — .1 fragment of slitined glass from an unknown church. kyrka på Gotland (jfr fig. 1 och avbildning i J. Roosval »Gotländsk Vitriarius», Stockholm 1950, s. 121). Ett p a r a k a n t u s d a m a s k e r a d e blå fondglas (SHM inv.-nr 25204: 13—15) tillhöra samma fas av Dalhemsskolans verksamhet. — Den yngre Dalhemsskolans karakteristiska ansiktstyp visar ett glas med blekbrun ton och svarllodsmålning i rödbrunt. Det ungdomligt skägglösa ansiktet kan ha tillhört en apostel (fig. 2; SHM inv.-nr 25204:3). .4ron Andersson 266