Svenska fornminnesföreningen 1959 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1960_141 Fornvännen 1960, s. 141-143 Ingår i: samla.raa.se

S M ARRE

M E D D E L A N D E N

minst lika väl ägnade lill jämförelse (se fig. 2). Man begår därmed en orätt, som opåtalad kan få ödesdigra följder. Det skulle föra för långt alt här gå in på allt det, som i Christianssons avhandling kunde ge anledning till kommentar. Slutintrycket är besvikelse. Man låter sida upp och sida ner av författarens stilanalyser, m a n bedövas av de lärda orden, m a n snärjs i ett utstuderat bollande med vinklar, linjer och kurvor, man d r u n k n a r i cn myriad av oväsentligheter, och när m a n äntligen lär hämta andan, är m a n fast övertygad om en enda sak, nämligen att stilanalys inle kan bedrivas pä det sättet. Man beklagar detta så mycket starkare, som författaren trots allt kanske h a r rört vid något väsentligt. Det är möjligt, all man en gång skall lyckas fånga vikingatidens konst under några gemensamma formler. Det iir möjligt, att Almgrens kurvatursystem även här skall kunna visa sig fruktbärande. Men en nödvändig förutsättning för ett sådant resultat är, att vederbörande behärskar tekniken och har den stilanalytiska begåvning, som erfordras för en dylik uppgift. Det är också med en viss besvikelse m a n summerar intrycken av de • Ottonska» avsnitten i boken. Visserligen hävdar förf. uttryckligen, att det just är de ottonska stildragen, h a n vill utreda, men, ack, hur torftig verkar inte denna aspekt, när förf. hade i sin hand möjligheten alt från kontinental Utgångspunkt jämföra det nordiska med det kristet västerländska. Det ottonska skulle då inle ba blivit så starkt betonat som nu, ulan m a n skulle över huvud laget ha fått veta en del om sambandet över kanalen mellan engelskt och kontinentalt med ett ömsesidigt givande och tagande. Det hela skulle kanske ba utmynnat i en ny aspekt på den kristna konsten i Västerlandet, inle den specifikt ottonska, utan en ny aspekt, som vore framsprungen ur Jämförelsen med den samtida nordiska konsten. Christiansson talar i sin inledande översikt om alt äldre forskning inom detta ämne saknat cn tillfredsställande metodik och alt den varit bunden av bl. a. forskningspsykologiska faktorer. — Till den olärde läsarens upplysning kan meddelas, att den senare termen helt enkelt betyder, alt ingen ulan våda kun krypa ut ur sitt eget skinn. En fåkiinnig m a n frågar sig oroligt, om vi nu har funnit den metod, enligt vilken vikingarnas konst skall behandlas eller det system, i vilket den kan inordnas. Wilhelm Holmquist

SVENSKA FORNMINNESFÖRENINGEN 1959
Svenska Fornminnesföreningen h a r u n d e r 1959 avhållit fyra sammanträden och a n o r d n a t sin sedvanliga vårutfärd. Styrelsen har s a m m a n t r ä t t fyra gånger: 24 februari, 9 m a r s , 16 april och 8 december. Medlemsantalet har stigit från 419 1958 till 434 1959, därav 12 hedersledamöter och 22 ständiga ledamöter.

141

S M Ä R R E

M E D D E L A N D E N

Årsmötet ägde ruin den 9 mars. De ordinarie föreningsförhandlingarna genomgingos. Till föreningens hedersledamot utsågs v e r k m ä s t a r e Alfred Steijer. Därefter höll förste antikvarien Rertil Berthelson föredrag om »Vadslena kungsgård och kloster — de senaste upptäckterna». Vid årsmötet omvaldes slyrelseledamöterna med u n d a n l a g av v e r k m ä s t a r e Steijer, som av åldersskäl avsagt sig, samt revisorerna och revisorssuppleanterna. Till ny styrelseledamot utsågs förste antikvarien Wilhelm Holmqvist. Vid det i anknytning till årsmötet hållna styrelsesammanträdet omvaldes

funktionären».
Styrelsen består alltså av följande personer: Ordförande: professor Birger Nerman, Stockholm. Vice ordförande: professor Sten Karling, Stockholm. Sekreterare: befattningen som sådan skulle tills vidare ställas vakant. Andre sekreterare: fil. dr K. E. Sahlström, Stocksund. Skattmästare: kapten Bertil Sterner, Stockholm. övriga Styrelseledamöter; fil. lic. Henrik Alm, Stockholm, r å d m a n Kurt Espersson, Stockholm, försle antikvarie Wilhelm Holmqvist, Stockholm, landsantikvarie Olle Källström, Gävle, lektor Gösta Langenfelt, Bromma, förste antikvarie Andreas Oldeberg, Stockholm, disponent H e r m a n Svcnngård, Kungsängen och direktör Vilhelm Wahlgren. Stockholm. Revisorer: förste b y r å s e k r e t e r a r e Gerhard H o r n och antikvarie Gustaf Adolf Hellman. Revisorssuppleanter: fröken Greta Nordström och fil. lic. Lili Kaelas. Näsla s a m m a n t r ä d e hölls den 20 april, på vilket professor Gösta Säflund Inlade om »Zeushclgedomcn i L a b r a n d a i Mindre Asien. Svenska utgrävningar och fynd.» Föreningens vårnlfärd ägde r u m söndagen den 24 m a j och var Ställd lill Rråviksområdet. Man avreste i bussar och bilar från Stockholm, och vid ankomsten till Rråviken hade många personer slött till; sammanlagt blev deltagarantalet över 100. Första anhållen vor Säler i Kvarsebo socken på n o r r a Bråviksstranden. Här hälsade ordföranden professor Birger N e r m a n de n ä r v a r a n d e välkomna. Skriftställaren T u r e Nerman b e r ä t t a d e så, hur ban 1905 upptäckte de märkliga stenåldersboplalserna vid Säter, varefter professor Nerman lämnade en orientering om stenåldcrsbebyggelsen på norra Bråviksstranden. Man begav sig så västerut lill Krokeks socken. Här intogs först kaffe å Skogsvikens pensionat. Därefter gav fil. dr K. E. Sahlström vid del stålliga m a r m o r b r o t t e t vid M a r m o r b r u k e t en historik över brukets historia. Folkskollärare Torsten Engström demonstrerade sä det av fil, dr Arthur Norden u n d e r s ö k t a hustomtningskomplexcl frän en Tunagård från folkvandringslid vid Boda. Man besåg ytterligare Ultersbergs antagligen från äldre medeltid h ä r r ö r a n d e kastal, varvid professor Nerman talade om denna och kastalproblemet. Sista ulfiirdsmålet var de ryktbara bäUrlttningarna från bronsåldern vid Himmelstalund invid Norrköping, vilka demonstrerades av professor Nerman, som även gav en översikt över Östergötlands hällristningar. Dagen avslutades med middag å Stafsjö Värdshus.

142

SMÄRRE

MEDDELANDEN

Höstens första s a m m a n t r ä d e försiggick den 30 oktober, varvid professor Armin Tuulse höll föredrag över ä m n e t »Katolskt och protestantiskt i Sveriges och D a n m a r k s 1500-tals kyrkomäleri». Slutligen s a m m a n t r ä d d e föreningen den 14 december, nu i Hans Majestät Konungens närvaro. Amanuens Ulf Erik Hagberg höll föredrag om »Arets utgrävningar i Skede mosse, Öland»; vid föredraget voro utställda de i mossen funna guldringarna. Därefter talade professor N e r m a n om »Elt Attundalands Gamla Upsala — Var låg folklandets centrum under yngre järnåldern?»

SVENSKA ARKEOLOGISKA SAMFUNDET 1959
Den vid årsmötet den 30 augusti 1959 utsedda styrelsen i Svenska arkeologiska samfundet h a r följande s a m m a n s ä t t n i n g ; Ordförande: professor Per Gustaf Hamberg, Göteborg. Vice ordförande: förste antikvarie Wilhelm Holmqvist, Stockholm. Sekreterare: antikvarie Margareta Biörnstad, Stockholm. Kassaförvaltare: antikvarie Erik B. Lundberg, Stockholm. övriga styrelseledamöter ä r o : professor Holger Arbman, förste bibliotekarie Christian Callmer, överantikvarie Karl Alfred Gustawsson, professor Sigvald Linné, överbibliotekarie Wilhelm Odclberg, förste antikvarie Nils Ludvig Rasmusson, professor Mårten Stenberger. Suppleanter ä r o : professor Greta Arwidsson, landsantikvarie Rengt Cnattingius, professor Sven R. F. Jansson, försle antikvarie Sverker J a n s o n , docent Hilding T h y l a n d e r . Styrelsen h a r s a m m a n t r ä t t den 2 juli, 26 augusti, 11 september, 28 september och 18 november 1959. Den 19 februari höll docent Bertil Almgren, Uppsala, ett föredrag om sin resa till Takhl-i-Soliman i Persien år 1958 och den 4 maj professor Greta Arwidsson, Stockholm, om de senaste årens grävningar på stenåldersboplatsen vid Ire i Hangvar på Golland. Årsmötet hölls i Växjö den 29 och 30 augusti. Ett 30-tal medlemmar deltogo. Vid en busstur första dagen besöktes glasbruket Strömbcrgshyttan, som demonstrerades av ingenjör och fru Erik Strömberg, samt Inglingehögsområdet. Vid återkomsten till Växjö besågs d o m k y r k a n varvid antikvarie Evald Gustafsson redogjorde för den pågående restaureringen. Vid middagen på Ryttmästaregården vid Kronobergs slottsruin var Växjö stad vård. Efter årsmötesförhandlingar följande dag visade landsantikvarie J a n Erik Anderbjörk museet och de nybyggda lokalerna för det blivande skogsmuseet. Vid en r u n d t u r besöktes Replösogravfället och gravfältct Känna högar vid Ljungby. Vid lunchen var Ljungby siad värd. På återresan lill

143