De medeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke Tångeberg, Peter http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2014_184 Fornvännen 2014(109):3 s. 184-196 Ingår i samla.raa.se Kils kyrka i Närke ligger norr om Örebro, på vä- gen till Nora och Bergslagens gruvor och hyttor. Den förvånar med sin storlek i en trakt som nu uppfattas somglest bebyggd och avsides belägen. Kyrkans dominerande läge påKarlslundsåsen över den omgivande slättmarken och dess avancerade arkitektur visar att platsen måste ha varit bety- delsefull och haft rika invånare. Enligt Sveriges Kyrkor (1949; 1972, s. 842) började kyrkan byg- gas på 1100-talet efter förebild av kyrkan i Vreta kloster. Kring 1200 var kor och tvärhus med ab- sider uppförda. Först omkring hundra år senare anses ett kvadratiskt långhus ha uppförts, med tak buret av fyra kryssvalv som vilade på en rund mittpelare och på väggkonsoler. I samband med denna byggnadsfas förlängde man koret och för- sågdetmedkalkmålningar.Denexaktabyggnads- historien är dock inte känd. Vid en genomgripande ombyggnad av kyr- kan 1779–80 utvidgademan korets västra del och gjorde det treskeppigt. Att döma av bevarat klot- ter 5–6 meter ovan marknivå kan arbetena ha varit igång redan 1772 (pers. komm. konservator Gábor Pásztor).Man avskilde korets östra del för att göra det till sakristia, rev två kryssvalv och lade in ett platt tak av trä.Ovanför detta tak finns rester av de bortrivna valven, igensatta fönster- öppningar och rester av medeltida måleri. Målningarna i Kil Måleriresterna är sparsamma, vilket försvårat en mer exakt konsthistorisk inordning.Nuhardebe- Fornvännen 109 (2014) Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke AvPeter Tångeberg Tångeberg, P. 2014. Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka iNärke. (Medieval murals in Kil church, Närke.) Fornvännen 109. Stockholm. Kil church inNärke province, not far north ofÖrebro,was first built in the 12th cen- tury and then extended in the 13th, when murals were added. During extensive remodelling in the 18th century the murals were removed except for some scant remains surviving above the ceiling of the chancel, the inner part of which current- ly serves as the sacristy of the church. Only one complete figure remains, a bust of the angelRaphael, in addition to various fragments. Scholars have commented only briefly on the fine quality of themurals, probably because they are difficult to reach and poorly preserved. In the course of recent conservation work the murals saw technical investigations and somemore of themwas uncovered. Closer art-histori- cal scrutiny aligns themwith the German Zackenstil manner, specifically a region- al version practised in Lower Saxony andWestphalia c. 1240–60. It is no exaggera- tion to compare the Kil fragments with the famous ceiling in St. Michael's in Hildesheim.The artists inKilmost likely hadGerman training similar to that of the Hildesheimmasters. Elsewhere in Sweden no comparable paintings survive. Being able to call in German painters shows financial strength, high ambition and a far- reaching network. This probably has to do with Kil's location near the mines and ironworks of Bergslagen. Peter Tångeberg Sofieborgsvägen 4, SE–611 99 Tystberga peteriiitange@gmail.com Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.13 Sida 184 varade resterna konserverats, varvid också nya fragment framkommit. Mer eller mindre beva- rad i sin helhet är endast en bröstbild av en ängel som håller ett språkband med texten Sanctus Ra- fael (fig. 1). Denna bild är belägen på korets södra vägg. I övrigt finns på denna vägg endast mindre rester av figurmåleri: nedre delen av en ädelstens- besattklädnadsombärsavenbarfotagestalt(fig.2). Det kan knappast röra sig om någonting annat än ännu en ängel, här dock som helfigur. Figur- framställningarna inramas av kraftiga och rikt va- rierade bårder med växtmotiv. På den mitt emot belägna norra väggen inra- mas rester av figurmåleri av motsvarande krafti- ga bårder, dock här delvis med andra växtmotiv. En barfota, knäfallande gestalt har bevarats upp till brösthöjd. Det tycks röra sig om en ängel, för några linjer kan uppfattas som rester av en vinge. Till höger om denna gestalt förefaller en person, kanske en kvinna, sitta på en arkitektoniskt ut- bildad tron (fig. 3). På den östra väggen syns på norra sidan av en rundbågig fönsteröppning sva- ga konturer av en figur i bröstbild med gloria samt ett språkband, troligtvismed textenAngelus (eller noga räknatAngilvs). De otydliga resterna av denna figur liknar den välbevarade ängeln på södra sidan. Alla väggfält har rundbågeform som härrör från de valv som fanns här. Kraftiga bårder med stiliserade växtmotiv följer sköldbågarna. Bårder med varierad gestaltning omger de rundbågade fönsteröppningar som finns på sydsidan och på 185Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke Fornvännen 109 (2014) Fig. 1. Väggmålning i Kil, Närke, södra väggen. Foto Gábor Pásztor. —Wandmalerei in Kil, Närke, Süd- wand. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.13 Sida 185 ostsidan. Det norra väggfältet är obrutet. Bilder- na avgränsas i nederkanten av horisontella bår- der som indelar väggdekorationen i register (fig. 4–6). Dimensionerna är ansenliga: korets travé mäter 660 x 560 cm. Det är inte lätt att avgöra temat för de beva- rademålningsresterna. Både på den norra och på den södra sidan syns nederst ungefär häften av ett frontalt riktat ansikte vars panna tangerar den kraftiga, horisontella bården. På den norra sidan tycks figuren bära två horn, vilket i så fall kunde betyda att Moses avses. Resterna av en inskrift med bokstäverna SE till vänster om det- ta ansikte kan möjligtvis styrka denna tolkning. De mer omfattande figurresterna på den norra sidan upptar endast omkring halva det breda väggfältet, på vänster hand. Det ligger nära till hands att den knäböjande gestalten skulle före- ställa ängeln Gabriel i en bebådelsescen. Sådana scener, där ärkeängeln på detta vördnadsfulla sätt närmar sigMaria, som drottninglikt frontalt riktad sitter på en tron, förekommer på 1200- 186 Peter Tångeberg Fornvännen 109 (2014) Fig. 2. Väggmålning i Kil, Närke, södra väggen. Foto Gábor Pásztor. —Wandmalerei in Kil, Närke, Südwand. Fig.3. Väggmålning i Kil, Närke, norra väggen. Foto Gábor Pásztor. —Wandmalerei in Kil, Närke, Nordwand. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 186 187Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke Fornvännen 109 (2014) Fig. 4. Väggmålning i Kil, Närke, södra väggen. Teckning Gábor Pásztor. Wandmalerei in Kil, Närke, Südwand. Fig.5. Väggmålning i Kil, Närke, östra väggen. Teckning Gábor Pásztor. —Wandmalerei in Kil, Närke, Ostwand. Fig.6. Väggmålning i Kil, Närke, norra väggen. Teckning Gábor Pásztor. —Wandmalerei in Kil, Närke, Nordwand. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 187 talet. Problemet är bara att ängelns högra hand, med vilken han skulle hälsa gudsmodern, är sänkt. Han kan inte rimligtvis ha hälsat med den vänstra handen. Å andra sidan kan den barfota gestalten, även omman bortser från osäkerheten vad gäller framställningen av vingar, knappast ha föreställt något annat än en ängel. Alternativet kunde vara antingen Kristus själv, eller en apos- tel, men knappast i denna ställning. Madonnamed änglar I bysantinskt måleri förekommer en framställ- ning av den tronandeMadonnanmed barnet, på ömse sidor omgiven av änglar. Exempel på detta motiv finns i mosaik i Ravenna redan på 500-ta- let, i St. Apollinare Nuovo. Här står dock änglar- na stelt och frontalt uppställda på ömse sidor om den majestätiska gudsmodern. I Cefalù på Sici- lien kan vi i en mosaik från tiden omkring 1200 se en stående Maria utan barn omgiven av fyra änglar. I Lagoudera på Cypern finns en framställ- ning i väggmåleri från 1192 med den tronande Maria med barnet och två änglar som från var sida skrider mot henne (Coche de la Ferté 1982, bild 238, 370, 889). I kyrkan Santa Maria della Libera i ForoClaudio i Syditalien kanman i absi- den se en framställning av den tronande Maria med en ängel på var sida. Måleriet i bysantinsk stil är från tiden strax efter 1200. I slottskapellet i borgen i Hocheppan i Sydtyrolen är en vägg- målning från tiden omkring 1200 bevarad, som visar en tronandeMariamed en ängel på var sida, somskridermothenne (Demus1968,bild 34, färg- bild XXX). Även på Gotland finner vi denna framställning: i Mästerby kyrka finns målnings- rester som föreställt en tronande jungfru Maria somuppvaktas av änglar, en på var sida.Datering- en är omkring 1200 och måleriet är utfört med tydlig bysantinsk påverkan (Lagerlöf 1999, s. 87). Närmare konstmiljön i Kil, somvi skall se nedan, finner vimotivet i kyrkan SanktaMaria zurHöhe (eller Hohnekirche) i staden Soest i Westfalen (Demus 1968, s. 188). Två små änglar skrider här mot den tronande Madonnan. Måleriet är från omkring 1230 och tydligt påverkat av bysantinsk konst. Även i romanskt bokmåleri finner vi mo- tivet (Orléans, Bibliothèque Municipale, Ms. 13; Cahn 1982, s. 275). Det är alltså tänkbart att det befunnit sig en ängel även på den högra sidan av väggfältet, och att de rester av en sittande gestalt som vi kan skönja i mitten utgjorts av en tronan- de Madonna med barnet. Till höger om denna gestalt kan också linjer skönjas som kan vara rester av en ängels vingar. Vi har då att göramed en bysantinsk bildtradition, vilket stämmer väl överens med det stilistiska sammanhang som längre ned skall redogöras för. Datering och konsttradition Målningarna i Kil behandlas bara kortfattat i lit- teraturen, vilket kan förklaras av både deras svår- tillgänglighet ovanför sakristians tak och deras fragmentariska bevarandetillstånd. Nu har det första problemet avhjälpts genomatt församling- en låtit installera en spiraltrappa från sakristian upp till utrymmet ovanför taket. De nyligen av- slutade konserveringsarbetena har medfört att de bevarade målningsresterna på den norra väg- gen blivit någotmer framträdande. I litteraturen har framför allt den välbevarade ängeln på södra sidan behandlats och avbildats. Den torde, till skillnad från övriga målningsrester, aldrig ha va- rit övermålad. Kyrkans byggnadshistoria och målningarna behandlas i Sveriges Kyrkor (1949, s. 280 f; 1972, s. 846). I den senare publikationenkorrigeras vis- sa utsagor i den förra: »Stilmässigt måste mål- ningarna betecknas som unggotiska och har tro- ligen tillkommit under 1200-talets slut eller om- kring 1300.» Den höga kvalitén framhävs. Bengt Söderberg (1951, s. 35, 274) nämner målningarna endast mycket kortfattat i sitt stan- dardverk Svenska kyrkomålningar från medeltiden. Han ifrågasätter Andreas Lindbloms attribuering avmålningarna iKil till enmålare somgavs nam- net»Kagamästaren» eftermålningsrester i Kaga kyrka iÖstergötland (Lindblom1944, s. 157; den- na tillskrivning ifrågasätts redan i Sveriges Kyr- kor 1949, s. 282). Även målningarna i Kaga be- finner sig ovanför valven i kyrkan och är liksom dem i Kil svåra att beskåda. Söderberg påpekar att »dateringssvårigheter fördunklar emellertid denna antydanomett spridningscentrum förmå- leri i Linköpingsstiftets centrum» (som alltså Lindblom tänkt sig). ÅkeNisbeth (1985) är också fåordig om målningarna i Kil: en närmare kopp- ling till målningarna i Kaga avvisas, främst på grund av att bilderna i Kil måste anses vara yngre 188 Peter Tångeberg Fornvännen 109 (2014) Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 188 än de i Kaga.Nisbeth (1985, s. 52, 68)menade att målningarna i Kil borde dateras till årtiondena efter 1200-talets mitt, medan de i Kaga är mer utpräglat senromanska och bör dateras ett par årtionden in på 1200-talet, dock knappast så sent som 1200-talets mitt. Någon närmare analys av form och stil utförde inteNisbeth förmålningar- na i Kil. Eftersom Kils kyrkas byggnadshistoria inte är närmare känd kan en datering avmåleriet bara på ett ungefär knytas till denna. Frågan är nu om en konsthistorisk analys kan ge en mer exakt da- tering och även klargöramålningarnas traditions- bakgrund. Trots det mycket knappa materialet har vi två motiv som klart och tydligt kan tjäna för en jämförelse: dels teckningen av ansikts- form, hår och händer på den välbevarade ängeln, dels framställningen av veck, både på den södra och på den norra sidan. Innan vi går in på en analys av figurframställ- ningen skall några ord sägas om bårderna. De breda bårderna, som är rikt varierade och vars motiv skiftarpådeolikaväggfälten, ärutfördamed stor precision. Motiven är växtslingor, akantus- rankor, stora blad och kopplade palmetter i regel- bundna rader (fig. 7). För varje bårdtyp har flera färger använts. Formerna är kraftiga och gör ett plastiskt intryck. En motsvarande inramning av de enskilda figurerna eller scenerna i väggmåleri förekommer under en lång period. I bevarat vägg- måleri i Danmark och Sverige kan besläktade ex- empel nämnas från 1100-talets slut till 1300-talets mitt, rentav med nära eller i det närmaste exakt motsvarandeutformning.Någraexempelkannäm- nas: i Danmark Hagested på Själland och Råsted i Jylland, båda från 1100-talet, samt Ål i Jylland från första hälften av 1200-talet. I Skåne har vi Bjäresjö från omkring 1200.Vidaremärks iÖster- götland Kaga från omkring 1220 och Björsäter från omkring 1325–50.Resterna av det sistnämn- 189Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke Fornvännen 109 (2014) Fig. 7. Väggmålning i Kil, Närke, bårder. Teckning Gábor Pásztor. —Wandmalerei in Kil, Närke, Borten. Fig. 8. Björsäter, Östergötland (SHM), bårder. Efter Lindblom 1953. —Björsäter, Östergötland, Borten. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 189 da måleriet på brädor från den rivna kyrkan för- varas i Historiskamuseet i Stockholm. Lindblom (1953, s. 21) avbildar teckningar avmönsterbårder- na, varav en del mer eller mindre fullständigt över- ensstämmermed bårderna i Kil.Nisbeth (1985, s. 108) påpekar med rätta att ornamentiken är mycket ålderdomlig (fig. 8). Mycket nära överensstämmande ornament- bårder finns även i senromanskt bokmåleri, t.ex. i en bibel från SainteMarie i Parc vidLouvain, nu i British Library i London (Add. 14788, fol. 6V; Cahn 1982, s. 135). Det är möjligt att ornament- formerna först skapats i bokmåleriet. I vilket fall som helst kan bokmåleri ha medverkat till spri- dandet av denna typ av ornament. Liknande bår- der förekommer även i glasmåleri. Ett bra exem- pel är glasmålningarna från Lohne nära Soest i Westfalen,nuiLandesmuseumiMünster.Härkan vi se jämförbara kraftiga, plastiska, regelbundna former (Korn 2008). I förhållande till alla dessa exempel, framför allt de från bevarat väggmåleri, kan man dock hävda att bårderna i Kil är utförda med särskilt stor konstfärdighet och precision. De är rikare i sin variation och kraftigare än det mes- ta av jämförelsematerialet.Mende är knappast till hjälp förenmerexaktdateringellerbestämningav den konstnärliga bakgrunden. Avvikande från dessa bårder som följer arki- tekturen och delar in bilderna är de stora rosor och rankor somär synliga på den vänstra delen av den norra väggens stora bildframställning (fig. 9). Här har vi att göra med friare tecknade och luftigare former, sommer fyller väggfältet än in- ramar bildframställningarna. Rosorna kan spon- tant göra ett intryck av att vara yngre och alltså ditkomna i efterhand någon gång under senme- deltiden. Så beskrivs de också i Sveriges Kyrkor: »Demålningar som skymtar tycks bestå av två la- ger. Dels kan man urskilja stämpelrosor och slin- gor av1400-talskaraktärochen sittande figur, dels den äldre bården av kopplade palmetter». De nu vidtagna konserveringsåtgärderna och tekniska undersökningar i sambandmed dessa har dock vi- sat att det inte rör sig om olika skikt. Rosorna är målade (inte stämplade) på samma putsskikt som resten av det bevarade måleriet och till synes med samma slags färger (pers. komm.konservatorGá- bor Pásztor). Den stiliserade formen i Kil mot- svarar tämligen exakt de stora skulpterade rosorna påett ringkors iLokrumekyrkapåGotland.Ring- en dateras till 1200-talet medan själva Kristusbil- den är äldre (Andersson 1966, s. 59, not 2;Wolska 1997, s. 146 f). Det är alltså möjligt att dessa rosor hör till den ursprungliga framställningen. 190 Peter Tångeberg Fornvännen 109 (2014) Fig. 9. Väggmåleri i Kil, ros på norra väggen. IR-foto Gábor Pásztor. —Wand- malerei in Kil, Rose an der Nordwand. IR-Foto. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 190 Med sättet att återge ett ansikte i trekvartspro- fil ochatt tecknahår sommed lockar fallerneröver skuldrorna i Kil finns mycket nära överensstäm- melser hos bevaratmåleri i västraTyskland. 1986 påträffades resterna av en altartavla i Aschaffen- burg vid floden Main, inte långt från storstaden Frankfurt (Emmerling &Ringer 1997). Den cen- trala framställningen visar en Kristus Salvator som bröstbild. Kristus är här helt frontalt fram- ställd, en skäggigman till skillnad från det ynglin- galika änglaansiktet i Kil. Dock kan vi se uppen- bara likheter i ansiktsovalen och teckningen av ögon, näsa och mun. Men framförallt är de båda figurernas långa hår i det närmaste identiskt lika framställt.Veckframställningenpåbilden iAschaf- fenburg, somkandateras till omkring 1240-talet, avslöjar den stilistiska tillhörigheten: vi har att göra med den s.k. Zackenstil som länge var ut- bredd över stora delar av centrala Tyskland. Sti- len karaktäriseras av sitt zick-zackformiga linje- spel med skarpa brytningar i veckbehandlingen, vilket givit dendess namn. Stilen utvecklades un- der första hälften av 1200-talet ur bysantinska och västyska rötter. Den har påvisats först i Thüring- en och Sachsen, senare också i Köln, vidmellersta Rhen och i Regensburg. Efter 1200-talets mitt fick den sin fulla utbildning i Österrike. Ibland fick stilen enmanieristisk, nästan extatisk prägel. Norr om Aschaffenburg i dåvarande Sachsen- Westfalen var stilen vidmitten av1200-taletdock ofta mer måttlig (Martin 1997, s. 307 ff; Söding 2002, s. 155 ff). Och just i detta område finner vi nära nog exakta överensstämmelser med mål- ningarna i Kil: det gäller det berömda taket i SanktMikaelskyrkan iHildesheim, som i dag lig- ger i förbundslandet Niedersachsen. Trätaket, som täcker hela långhuset och mäter 27,6 x 8,7 meter, är i sin helhet dekorerat med välbevarade målningar, som i denna omfattning och från den- na epok saknar motsvarighet i hela Europa. Må- leriet är förstklassigt. Biskop Bernward, som bör- jade bygga kyrkan, dog 1022. Den invigdes 1033, men takmålningarna tillkom betydligt senare, sannolikt omkring 1220–40 (Kobler 1996, s. 48). Omvi jämför det bevarade änglaansiktet i Kil med en motsvarande återgivning i Hildesheim finner vi en tydlig överensstämmelse (fig. 10). Ansiktet är förhållandevis brett med en kraftigt rundad haka. Ögonen sitter brett åtskilda. De är tecknade med en starkare svängd övre linje. Av- ståndet till ögonbrynsbågen är kort. Munnen är tecknadmed ett nästan rakt, kraftigare övre streck och korta tvärstreck vid mungiporna. Underläp- penåterges somett kortare, lätt bågformigt streck. 191Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke Fornvännen 109 (2014) Fig. 10. Mikaelskyrkan i Hildesheim, takmå- leri. Efter Demus 1968. —Hildesheim, St. Michael, Deckenmalerei. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 191 Det långa håret inramar ansiktet och ligger över axlarna i några kraftiga vågor på i princip samma sätt. Men det är vid en jämförelsemellan teckning- en av veck som vi finner de verkligt avgörande överensstämmelserna. Vecken är brutna i spetsi- ga zick-zackformer. Mellan brytningarna är lin- jerna mestadels svagt bågformade, sådana bågar bryts tvärt med en kort, rak linje, för att sedan åter brytas med en bågformig o.s.v. I vissa par- tier är brytningarna täta och skapar komplicera- de former, som exempelvis under ängelns hand på norra väggen. I mitten av ett sådant parti med korta och täta brytningar hänger en spetsig tunga ned. Vecken är tecknade delsmed svarta, delsmed vita linjer som följer de svarta. Alla dessa detaljer, som tydligt utgår från äldre bysantinsk bildfram- ställning, återfinns i till synes fullkomlig överens- stämmelse i Hildesheim (fig. 11–12). Jämförbar är även framställningen av händer och fötter, lik- som de breda bårderna med ädelstenar. Till de märkligt tecknade fötterna, som gör att ängeln i helfigur på den södra väggen verkar dansa in på scenen, kan vi finna direkta mot- svarigheter i tyskt bokmåleri i zackenstil från om- kring 1250-talet. I ett evangeliarium i slottsbib- lioteket i Aschaffenburg ser vi på en framställ- ning av apostlarna i en scenmedKristiHimmels- färd fötter som är tecknande på samma sätt, d.v.s. än i profil, än snarast uppifrån (Martin 1997, s. 314). Man kan faktiskt inte utan vidare hävda att måleriet iHildesheim är överlägset det i Kil. Sna- rare får man ett omvänt intryck! I Kil verkar må- leriet lättare, ledigare, elegantare. Detta kan kan- ske bero på att målningarna i Hildesheim är hår- dare restaurerade. Vimåste betraktamåleriet i Kil som tillhörande det yppersta vi har från hög- medeltiden i Sverige. Att döma av de ringa res- terna, men även efter de förnämliga bårderna, är måleriet i Kil överlägset det som finns bevarat i Kaga, som ju Kilmålningarna har jämförts med. 192 Peter Tångeberg Fornvännen 109 (2014) Fig. 11. Mikaelskyrkan i Hildesheim, takmåleri. Efter Demus 1968. —Hildesheim, St. Michael, Deckenmalerei. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 192 Målningar i zackenstil är inte vanliga i Sverige. Figurer med någorlunda likartad veckframställ- ning finns i Lärbro kyrka påGotland. De har till- skrivits en »Apostlamästare» och anses ha till- kommit omkring 1280 (Söderberg 1971, s. 135). Men dettamåleri är betydligt enklare och grövre. Utan tvekanuppvisar däremotdenberömda fram- ställningen av »Kejsar Henriks själavägning» i Vamlingbo kyrka påGotland betydande likheter med ängeln på norra väggen i Kil, tydligast om man spegelvänder en av bilderna.Måleriet i Vam- lingbo är hårt restaurerat varför det måste be- traktas med en viss osäkerhet. Dock lär just den stora ängeln visa stor rättvisa mot det ursprung- liga måleriet. Att detta måleri utförts av konst- närer med en likartad bakgrund som i Kil torde vara uppenbart. Men vi kan notera vissa skillna- der. För det första ser vi i Vamlingbo ingenting av den stränga och fasta indelningen med orna- mentbårder. Vi har där att göra med en sällsynt fri gestaltning över den stora väggytan. För det andra överensstämmer inte teckningen av veck i detalj. I Kil är formerna kantigare, hårdare brut- na, mer i överensstämmelse med den tyska zack- enstilen. Vi behöver alltså knappast spekulera i någon gemensam mästarhand, vilket gäller för- hållandet även till övriga till denne hypotetiske »Mikaelsmästare» tillskrivna verk på Gotland, i Eskelhem,HejdebyochHejnum(Söderberg 1971, s. 123 ff; Nisbeth 1985, s. 80 ff, Lagerlöf 1999, s. 239 ff.). IDanmark förekommerväggmåleri i zack- enstil i absiden i Broager i Sønderjylland, i valven i Brøndum i Västjylland, liksom även i absiden i Norrvidinge i Skåne (pers. medd. Ebbe Nyborg, Nationalmuseet, Köpenhamn). De nära överensstämmelsernamellanKil och Hildesheim kan inte vara tillfälliga. Vilket sta- dium av denna typ av måleri som Kil represente- rar kan ringas in noga: sachsiskt-westfaliskt må- leri omkring 1240–60. Förebilder eller paralleller kan skönjas i bokmåleri (Martin 1997, s. 313 f). Väggmåleri i denna stil är i Tyskland relativt spar- 193Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke Fornvännen 109 (2014) Fig. 12. Mikaelskyrkan i Hildesheim, takmåleri. Efter Demus 1968. —Hildesheim, St.Michael, Deckenmalerei. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 193 samtbevarat ochoftamyckethårt restaurerat.Vik- tiga att beakta är valvmålningar i Sankt Blasius- katedralen i Braunschweig iNiedersachsen.Även med detta måleri kan veckframställningen i Kil jämföras. Vidare bör kyrkomålningar i omgiv- ningen avDortmund och Soest iWestfalen näm- nas: i Kamen-Methler, Brechten och Balve, lik- somäven idenovannämndakyrkanSanktaMaria zurHöhe i Soest och även iNikolaikapellet i sam- ma stad, liksom i Grosse Marienkirche i Lipp- stadt (Korn 1986, s. 59–62; Söding 2002, s. 157 ff). Ett något äldre men välbevarat måleri finns i klosterkyrkan St. Marienberg i Helmstedt nära Braunschweig (Lutz 1996; Kroos 1997, s. 79 ff). I detta sammanhangbör även teckningarna imöns- terboken frånWolfenbüttel nämnas (Gosebruch 1981;Schneller 1995, s. 164 ff).Mendet tycksknap- past finnas något annatmåleri, vare sig som bok- måleri eller arkitekturbundet måleri, som stäm- mer lika väl överens med målningarna i Kil som bilderna iHildesheimochBraunschweig gör.Här måste dock ett principiellt och strängt förbehåll yttras: de ringa resterna i Kil tillåter oss inte att bedöma om figurteckningarna hade samma klass som dessa. Notera också att växtrankorna som omger bilderna på taket iHildesheim, och har sin motsvarighet iBraunschweig, i sittplastiska,kraft- fulla, organiskt yppiga framställningssättmycket väl låter sig jämförasmed de vackra bårderna i Kil. (För målerierna i Hildesheim och Braunschweig och andra bevarade i nordvästra Tyskland, seDe- mus1968, s. 184–194;Grote&Kellner2002;Kne- sebeck &Hempel under utgivning). Slutord Den eller de som målade i Kil torde ha skolats i sammamiljö som de målare som var verksamma i de nämnda kyrkorna i Westfalen och Nieder- sachsen.Vi kanalltsåmed stor säkerhet räknamed att det handlar om inkallade målare från Tysk- land. Detta vittnar om att det fanns höga ambi- tioner, medvetenhet, kontakter och ekonomiska resurser i Kil. Trakten har alltså haft förbindelser med kontinenten, sannolikt på grund av gruv- drift och handel med metaller. Dateringen i Kil kan försiktigtvis sättas till 1240–60,menknappast senare. Denna föreslagna datering kan innebära att vi bör tänka oss en något tidigare ombyggnad av koret än vad tidigare forskare föreslagit. Mästare kallades in för att utföra kyrkomål- ningar även på andra håll i Sverige. Vi har exem- pel redan från 1100-talet och inte så långt från Kil. Det gäller de målningsrester som, på ett lik- artat sätt som iKil, bevarats ovanför de senmedel- tida valven i Torpa kyrka i Södermanland. Dessa målningar i utpräglad bysantinsk stil anses rent- av vara utförda av en mästare från Sydeuropa, kanske från Sicilien (Andersson 1962; Nisbeth 1986, s. 66 f). På Gotland har vi, förutom tyska mästare, sannolikt även sådana somkommit från Ryssland på 1200-talet (Nisbeth 1986, s. 58; La- gerlöf 1999, s. 72 ff). Från senmedeltiden finns talrika exempel på tyska målare som varit verk- samma i olika delar av landet. De sparsamma men förnämliga målningarna i Kils kyrka kastar nytt ljus över förbindelser, verksamheter och välstånd som en gång funnits i denna del av Sverige. Referenser Andersson, A., 1962.Romanskamålningar i Torpa kyr- ka i Rekarne. Proxima Thule. Sverige under forntid ochmedeltid. Stockholm. – 1966. Medieval Wooden Sculpture in Sweden. II. Ro- manesque andGothic Sculpture. Stockholm. Cahn,W., 1982.Die Bibel in der Romanik. München. Coche de la Ferté, E., 1982. Byzantinische Kunst. Frei- burg, Basel, Wien. Demus, O., 1968.Lapeinturemurale romane. Tysk utgå- va: RomanischeWandmalerei. Paris, München. Emmerling, E.&Ringer,C. (red.), 1997.DasAschaffen- burger Tafelbild. Studien zur Tafelmalerei des 13. Jahr- hunderts. Arbeitshefte des Bayerischen Landesam- tes für Denkmalpflege 89. München. Gosebruch, M., 1981. Die Zeichnungen des Wolfen- bütteler „Musterbuches“: Ihre wesentlichen Be- ziehungen – ihre byzantinische Vorlage. Nieder- deutsche Beiträge zur Kunstgeschichte 20. München. Grote, R-J. & Kellner, V., 2002. Die Bilderdecke der HildesheimerMichaelskirche.München, Berlin. Knesebeck, H.W. von dem&Hempel, J. (red.). Under utgivning 2014.DieWandmalereien imBraunschwei- ger Dom St. Blasii. Regensburg. Kobler, F., 1997. Deutsche Tafelmalerei des 13. Jahr- hunderts. Ein Überblick. I Emmerling & Ringer 1997. Korn, U-D., 2008. Die Prophetenscheiben aus Lohne bei Soest.Westfalen 85/86. Münster. Kroos, R., 1997. Das Quedlingburger Retabel. I Em- merling & Ringer 1997. Lagerlöf, E., 1999.Gotland och Bysans. Visby. Lindblom,A., 1944. SverigesKonsthistoria I. Stockholm. – 1953. Björsätersmålningarna. Stockholm. 194 Peter Tångeberg Fornvännen 109 (2014) Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 194 Lutz, G., 1996. Kloster St. Marienberg in Helmstedt. Kö- nigstein im Taunus. Martin, F., 1997. Die Aschaffenburger Tafel und der Zackenstil. Versuch einer stilistischen Einordnung. I Emmerling & Ringer 1997. Nisbeth,Å., 1985.Bildernaspredikan.Medeltidakalkmål- ningar i Sverige. Stockholm. Poeschke, J.; Arnold,H.; Luchterhandt,M.&Portstef- fen, H., 2002. Das Soester Antependium und die frühe mittelalterliche Tafelmalerei. Kunsttechni- sche und kunsthistorische Beiträge. Westfalen 80. Münster. Ringer,C.,2002.DasSoesterGnadenstuhlretabel–tech- nologische Betrachtungen. I Poeschke et al. 2002. Schneller, R.W., 1995. Model-Book Drawings and the Practice of Artistic Transmissions in the Middle Ages. Amsterdam. Sveriges Kyrkor. Konsthistoriskt inventarium, 1949. Kyrkor i Örebro härad, Band 1, häfte 2, 1949. Stock- holm. – 1972. Kyrkor i Närke, Band 1, häfte 6. Stockholm. Söderberg, B., 1951.Svenskakyrkomålningar.Stockholm. Söding, U., 2002. Das Retabel mit dem Gnadenstuhl aus Soest in derBerlinerGemäldegalerie. I Poesch- ke et al. 2002. Wolska, J., 1997.Ringkors frånGotlandsmedeltid. Stock- holm. 195Demedeltida väggmålningarna i Kils kyrka i Närke Fornvännen 109 (2014) Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 195 196 Peter Tångeberg Fornvännen 109 (2014) Zusammenfassung DieKirche inKil, einer kleinerenOrtschaft nörd- lich der Provinzhauptstadt Örebro in Närke, wurde im 12. Jahrhundert erbaut, dann im 13. Jahrhundert erweitert und mit Wandmalereien ausgestattet. Ende des 18. Jahrhunderts wurde dieKirche durchgreifend umgebaut. Unter ande- rem hat man den östlichen Teil des Chores abge- trennt und zur Sakristei umgewandelt, und mit einer niedrigeren, flachen Holzdecke versehen. Reste der mittelalterlichen Wandmalerei sind oberhalb dieser Decke erhalten. Ansonsten ging die Malerei restlos verloren. Es ist also nur wenig von der Ausmalung er- halten: an der Südwand sieht man einen Engel mit Spruchband mit der Inschrift „Sanctus Ra- fael“. Es ist die am besten erhaltene Darstellung, die offensichtlich auch nie übertüncht war. Sie wurde relativ früh beachtet und bereits 1944 von Andreas Lindblom (S. 157) in seiner Schwedi- schen Kunstgeschichte erwähnt und mit Wand- malereien des frühen 13. Jahrhunderts verbun- den. Ansonsten wurde die Malerei von der For- schung nur knapp behandelt. Lindbloms Datie- rung und Verbindung mit der Wandmalerei in derKirche inKaga,Östergötland,wurden jedoch abgelehnt. Datiert wurde sie nun auf etwa 1260– 80. ImAllgemeinenwurde die hoheQualitäther- vorgehoben (SverigesKyrkor 1972, S. 846; Söder- berg 1951, S. 274; Nisbeth 1985, S. 52, 68). Weitere Reste der Malerei sind an der Süd- wand wie auch an der Ost- und der Nordwand sichtbar, die ehemals dargestellten Figuren sind jedoch nur fragmentarisch erhalten. Relativ gut erkennbar sind kräftige Rahmenstreifen mit sti- lisierten Pflanzenmotiven. Die Malerei wurde kürzlich restauratorisch behandelt und unter- sucht. Dann konnten einige weitere Teile der fragmentarischen Darstellungen freigelegt wer- den. ImUnterschied zu denWänden imOsten und Südenmit ihrenRundbogenfenstern ist dieNord- wandgeschlossen.Hierwar anscheinenddie ganze Flächemit einergroßenDarstellungbemalt.Deut- lich zu erkennen ist der untere Teil einer schreit- enden Figurmit Flügeln. Rechts davon kannman eine auf einemThron sitzende Figur erahnen. Es dürfte sich um die Darstellung der von Engeln umgebenenGottesmutter handeln. Da die schrei- tende Figur ihre rechte Hand nicht zum Gruß hebt, kann es sich kaumumeineVerkündigungs- darstellung handeln. Das Motiv der thronenden Maria mit Engeln ist häufig in byzantinisch be- einflussterMalerei auch inWesteuropa zu finden. Weitere Reste der Malerei zeigen Engelsdarstel- lungen, die jedoch so fragmentarisch sind dass die Motive nicht mehr zu verstehen sind. Die kräftigen und reich variierten bortenar- tigen Rahmenstreifen kommen während einer längeren Periode häufig in der nordeuropäischen Wandmalerei vor. Zu vermerken ist, dass sie in Kil besonders präzise ausgeführt und plastisch gestaltet sind. Sie helfen uns aber nicht, die Ma- lerei genauer einzuordnen. Doch ist von der Fi- gurendarstellung für eine Bestimmung ausreich- end viel erhalten. Sowohl die Halbfigur des Ra- fael als auch die Zeichnung der Gewänder sind deutlichmit derMalerei desZackenstils um1240– 60 inNiedersachsen undWestfalen zu verbinden, in erster Linie mit der berühmten Bemalung der Flachdecke von St. Michael in Hildesheim. Die Übereinstimmungen sind so weitgehend, dass man davon ausgehen muss, dass die ausführen- den Maler eine ähnliche Schulung besaßen wie diejenigen in Hildesheim. DieMalerei scheint in Schweden bislang einmalig zu sein. Die Kirche in Kil fällt in einer heute eher ein- samen Gegend durch ihre Größe auf. DerWohl- stand, die Ansprüche und die Verbindungen, um einen solchen Bau zu errichten und nicht zuletzt hochwertige Wandmalerei durch aus Deutsch- land berufene Meister ausführen zu lassen, er- klären sich aus der Lage Kils auf demWeg zu den bedeutenden Bergwerken undHütten dieser Re- gion. Art. Ta?ngeberg 184–196:Layout 1 14-09-26 13.14 Sida 196