Kiviksgravens hällbilder – komplettering och rekonstruktionsförslag Toreld, Andreas & Andersson, Tommy http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2016_046 Fornvännen 2016(111):1 s. 46-48 Ingår i samla.raa.se Korta meddelanden 46-55 _Layout 1 2016-02-22 10:17 Sida 46                                                                                               Korta meddelanden Kiviksgravens hällbilder  – komplettering och rekonstruktionsförslag Förra året beskrev vi i dessa spalter genomföran­ det och resultatet av en förnyad dokumentation av Kiviksgravens hällristningar (Toreld & Anders­ son 2015). Joakim Goldhahn (2015) kommente­ rade vår artikel. Vi tackar honom för hans inlägg. På en del punkter skiljer sig våra meningar sig åt, men vi ser inte skäl att bemöta Goldhahns inlägg närmare. Vi uppfattar inte inlägget ihuvudsak som kritik mot vårt arbete utan mera som ett försvar av hans egen förtjänstfulla bok Bredarör på Kivik och  de  tolkningar  han  där  framför  (Goldhahn 2013). På en punkt är vi synnerligen överens med Goldhahn. Han skriver: »Vis av historien får vi anse det som troligt att även Toreld och Anders­ sons arbete kommer revideras i framtiden» (Gold­ hahn 2015, s. 130). Syftet med detta bidrag är att presentera den första, men troligen inte den sista, revideringen av vårt tidigare arbete. Snart efter att vi publicerat vår första doku­ mentation av Kiviksgravens hällristningar infann sig frågan om vi inte glömt att avbilda en nyfun­ nen djurfigur på häll 2. Vid en efterkontroll i gra­ ven under maj 2015 visade det sig stämma. På vår kompletterade dokumentation av Kiviksgravens hällristningar har vi infogat det fjärde djuret på häll 2 (fig. 1–2). Djuret befinner sig till höger om det  vänstra  hattliknande  motivets  överdel.  I likhet med de övriga djurfigurerna på häll 2 är det riktat mot höger, har fyra ben och saknar mar­ kerat huvud. Om avsaknaden av huvud är avsikt­ lig  eller  om  det  vittrat  bort  är  svårt  att  säga. Djuret tycks ha svans, vilket även gäller det djur som befinner sig nedanför. Faktum är att det här var en av de första djurfigurerna vi upptäckte på häll 2, men vi måste senare ha blandat ihop den med djurfiguren nedanför och därför glömt bort att avbilda den. Med den kompletterade bilden ser vi nu ännu tydligare än förut att hela ytan på hällen är full av bilder. Det gäller alla dekorerade hällar  i  kistan  utom  häll  5.  Notera  också  att antalet  kända  fyrfotadjur  på  häll  2  nu  är  fyra, samma som antalet hästar på häll 3. Om alla djur­ figurer på häll 2 också skall avbilda hästar är osä ­ kert eftersom figurerna här är sämre bevarade än på häll 3, men deras kroppsform och antal talar för det. I den nya dokumentation har vi också infogat ett rekonstruktionsförslag för de dekorerade häl­ lar som numera saknas: hela häll 1 och delar av häll 4 och 8. De rekonstruerade delarna är marke­ rade med grå färg i fig. 1. Rekonstruktionen byg­ ger på avbildningar som gjordes under 1700­talet innan stenarna flyttades från graven. För detal­ jerna i motiven har vi valt att sätta störst tilltro till Feldts avbildning från 1756 (Toreld & Anders­ son 2015, fig. 1). I fråga om motivens proportio­ ner har vi däremot större tilltro till avbildningar gjorda av Brocman 1764 och Hilfeling 1775 (Rands­ borg 1993, fig. 6–8). Vi har tidigare redogjort för varför vi tror att två av föremålen på häll 1 är full­ greppssvärd och inte spjutspetsar, vilket många forskare ansett (Toreld & Andersson 2015, s. 23). Notera att Feldt avbildade tre av människofigur­ erna på häll 8 med hatt på huvudet. De nyfunna hattliknande motiven på häll 2 och likheten med de  hattförsedda  bronsfigurinerna  i  depåfyndet från Stockhult gör att Feldts observation förefal­ ler högst trovärdig. Om det stämmer att det är tre människor som bär huvudbonad på häll 8, kan det  kanske  representera  samma  huvudbonader som vi ser avbildade i närmast naturlig storlek på häll 1 och 2. Detsamma kan gälla de svärd som två människor tycks hålla i händerna på häll 8 och de två fullgreppssvärd vi ser på häll 1. En del  forskare har  i  likhet med Goldhahn (2015) efterlyst 3D­bilder av de nyfunna hällrist­ ningsmotiven. Vi har därför satt samman foton tagna av häll 2 till en 3D­bild, skapad genom så kallad Structure­from­Motion  (SfM). Fördelen med en 3D­bild är att hällens topografi blir mer lättförståelig  än  vad  som  går  att  åstadkomma med en traditionell 2D­bild. Tekniken kan även fungera som hjälpmedel genom att förstärka in ­ trycket av hällristningarnas djup, vilket kan vara Fornvännen 111 (2016) 47 Korta meddelanden Fornvännen 111 (2016) Korta meddelanden 46!55 _Layout 1 2016!02!15 17:20 Sida 47 Fig. 1. Kompletterad dokumentation och rekonstruktionsförslag av Kiviksgravens hällar. Grått markerar rekonstruktioner baserade på avbildningar från 1700­talet. —The authors’ complete documentation of the Kivik slab cist, including reconstructions (drawn in grey) of missing pieces based on 18th century drawings. till hjälp för den som inte är van att se hällrist­ ningar. På SfM­bilden (fig. 3) kan man tydligt se hur pass djupa de båda hattliknande motiven är i förhållande till många andra motiv. Även skep­ pet och de fem yxorna syns ganska bra. Djuren och cirklarna är svårare att se, men de går att ana när man vet var man skall titta. En laserscannad bild kan ge en betydligt skarpare bild av hällens struktur  än  vad  som  är  möjligt  genom  SfM.  Nack­  delen är att en handscanner fortfarande är betyd­ ligt dyrare än en digitalkamera.  Oavsett vilken 3D­teknik som används så har de den begränsningen att de endast dokumente­ rar skillnader i djup. Många hällristningar har ett extremt litet djup: de kan till och med sakna djup helt och hållet och i stället bestå av en färgskift­ ning  i  underlaget  orsakad  av  mikroskopiska  spric­ kor.  Det  är  särskilt  vanligt  i  den  kvartsitiska  sand­ sten som förekommer på Österlen och i Kiviks­ graven. Ingen teknik kan ersätta de möjligheter man får genom att närstudera hällen  i verklig­ heten. När det gäller att avgöra vad som är in­ knackat av människohand är det nödvändigt att ha tillgång till den information som bara kan er ­ hållas genom en kombination av beröring, skift­ ningar i hällens patineringsgrad, ljusets brytning i mineralkornen etc. (Toreld & Andersson 2015, s. 13).  Referenser Goldhahn,  J.,  2013. Bredarör  på Kivik  –  en  arkeologisk odyssé. Simrishamn. – 2015. Showen rullar på så länge Bredarör på Kivik består. Fornvännen 110. Randsborg, K., 1993. Kivik. Archaeology & Iconography. Acta Archaeologica 64 (1). Köpenhamn. Toreld, A. & Andersson, T., 2015. Ny dokumentation av Kiviksgravens hällbilder. Fornvännen 110. Andreas Toreld Stiftelsen för dokumentation av  Bohusläns hällristningar Vitlycke museum, Vitlycke 2 SE–457 93 Tanumshede andreas@hallristning.se Tommy Andersson Stiftelsen för dokumentation av  Bohusläns hällristningar Vitlycke museum, Vitlycke 2 SE–457 93 Tanumshede tommy@hallristning.se 48 Korta meddelanden Fornvännen 111 (2016) Fig. 3. Häll 2: Structure­from­Motion­bild framställd av Lars Strid efter foton av AT. —Slab 2: Structure­ from­Motion image. Korta meddelanden 46-55 _Layout 1 2016-02-22 10:20 Sida 48 Fig. 2. Kiviksgraven: häll 2 inklusive det fjärde fyr­ fotadjuret. —Slab 2 in the Kivik tomb, including the recently found fourth quadruped.