Vad en korkåpa kan gömma Geijer, Agnes Fornvännen 23, 227-241 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1928_227 Ingår i: samla.raa.se

Vad en korkåpa kan gömma.
Av AGNES G E I J E R .

Statens Historiska Museums betydande samling av kyrkliga textilier befinner sig en, tyvärr osignerad, korkåpa, som äger betydligt intresse, ej så mycket till följd av något synnerligen stort konstnärligt värde, utan därigenom att den på grund av insydda brev och arbetsmönster dels kan dateras och lokaliseras i ganska bestämd riktning dels kan föras tillsammans med en grupp broderier, om vilken rätt mycken oenighet råder, och vars ursprung — åtminstone endels — härigenom kunnat fastställas. Vid genomgång av en del av museets textilier i maj 1926 observerade förf. papper under fodret och erhöll Riksantikvariens tillåtelse att lossa och framtaga dem. Sedermera har förf. fått kunskap om, att mönstren redan tidigare uppmärksammats av fröken AGNES BRANTING och professor ANDREAS LINDBLOM, vilka ämna publicera fyndet i sitt under arbete varande stora verk om medeltidstextilier i Sverige. Det är med deras goda minne jag framlägger följande studie. Kåpan består av en ursprungligen till största delen svart sammet i granatäpplemönster, vilket tecknats genom linjer av grön atlas (bottentyget), med små mittornament i vit och röd sammet. Den svarta sammetsluggen är nu alldeles bortfrätt, så att endast en skuggning återstår mot den gröna atlasytan med de vita och till ljusbrunt blekta ströblommorna. Mönstret är av vanlig italiensk typ (1400-talets senare hälft; rapportens höjd c:a 20 cm., bredd 14,5 cm.; stadbredd 59 cm.). Jämför fig. 137.

228

Agnes Geijer.

Den är försedd med en helt överbroderad besättning. Broderiet har den för den senare medeltiden vanliga uppställningen med figurer inställda i arkader; å ryggskölden (fig. 137) en framställning av Bebådelsen och å brämet (fig. 138) enstaka helgon med sina attribut; på höger sida uppifrån räknat: Jakob d. y. med tygvalkarträet, Maria Magdalena med smörjelsekaret och Petrus med nyckeln; på vänster sida: Johannes med kalken, Katarina av Alexandria med hjulet och Jakob d. y. med pilgrimsväskan. Ryggskölden är kantad med en röd silkesfrans samt fodrad med svartbrunt lärft. Kåpan är i sin helhet ganska illa medfaren, och fodret är alldeles bortslitet. Måtten överensstämma med de för korkåpor vanliga: 132 cm. i höjd milt bak och 298 cm. längs brämets kant. Som brukligt är å senmedeltida broderier, särskilt av enklare tillverkning, äro figurerna utförda var för sig och sedan urklippta och applicerade på det linnetyg varpå bårderna skulle broderas. Detta har för att bättre föra sig i hela bredden styvats med papper — gamla brev —, vilka alltså blivit insydda och sönderstuckna överallt utom där figurerna placerats. Fig. 140 visar en del av brämets baksida med de ännu kvarsittande brevfragmenten, som bilda silhuetten till Petrus och Jakob d. ä. Figurerna äro sydda med guld och silke i blå, röda och ljust gulröda valörer samt vitt, gult och grönt. Fonden och större delen av arkitekturdetaljerna äro utförda med guldtråd och teckningen markerad med svart och rött, fint yllegarn; baldakiner, fönster samt golvpartier med löst flocksilke (blått, grönt, gult, rött, rödbrunt och svart), nedsytt med tvärsöver spända guldtrådar. I figurerna är silket arbetat i regelbundna atlasstygn,1 guldet genomgående i läggsöm. Guldtråden, som nu
Benämningen atlasstygn upptages härmed (i analogi med av vissa engelska och tyska förf. använda 'satin-stich', "Atlasstich") för att beteckna den regelbundna sömnadsart som användes för silket i en stor del senmedellida broderier. De vertikalt liggande stygnen, utförda omväxlande som ensidig plattsöm eller som förstygn, bilda en regelbunden, om atlasvävnad påminnande yta och användas både för släta och för i flera färger schatterade ytor.
1

Vad en korkåpa kan gömma.

229

Fig. 137. Detalj av kåpan med ryggskölden.

mörknat och blivit brun, är s. k. tarmguld, spunnet kring en linnetråd.)1 Figurerna å ryggskölden och brämet äro trots likhet i material och teknik varandra tydligt olika både i teckning och utförande. De förra äro avgjort sämre; ansikte och händer äro klumpigt tecknade och modellering med färgvalörer saknas alldeles — veckfallet i madonnans hermelinsbrämade, blåa mantel är endast markerat med mörka linjer. Draperibehandlingen å brämfigurerna, t. ex. Jakob d. ä:s mantel, är däremot skickligt framställd i valörer frän mellanblått till nästan vitt; även ansiktena
1

Jfr Fornv. 1928, häfte 1, not 1 sid. 8.

230

Agnes Geijer.

äro känsligt gjorda och tyda på en driven hand, som ej spåras i Bebådelseframställningen. Om berörda olikheter i detta fall böra tydas som tecken på, att respektive figurer tillverkats i två skilda ateljéer för att sedan, måhända i en tredje, arbetas samman eller om skiljaktigheterna helt enkelt bero på olika stil och skicklighet hos tecknare och brodörer (brodöser) i en och samma verkstad är en fråga som må lämnas öppen. I varje fall ha dessa figurer tydligen i en viss grad fabricerats en masse, utan tanke på en speciell användning; så ha ju figurerna å ryggskölden tydligen ursprungligen varit för stora, så man måst stympa en del av klädnaden för att de skulle få plats. Genom att fodret nu är borta, har brämets baksida blottats och en Fig. 138. Detalj av brämet. stor del av pappersstyvningen nötts bort. Endast bakom de båda nedersta figurerna är denna komplett (se fig. 140). För övrigt återstår ett antal mer eller

Vad en korkåpa kan gömma.

231

mindre fragmentariska papperslappar, de flesta med skrift, från c:a en 5-örings storlek och större. Sedan besättningsdelarna broderats färdiga, ha de ytterligare styvats med papper, och denna gång har man använt gamla arbetsmönster. Ett sådant satt ännu kvar nederst till höger å brämet (se fig. 140), och i ryggskölden hade hela styvningen, inalles 4 st. bitar, fullständigt bevarats bakom fodret (fig. 139.)

Fig. 139. Ryggskölden frän avigsidan.

Fig. 141, 142, 144 och 145 återgiva arbetsmönstren. De flesta ha använts; de äro uppstuckna, och en mörk skuggning på ena sidan visar, att man använt ett svart pulver vid "punsningen". Vid uppritning av ett mönster för broderi går det nämligen ännu i dag vanligen till på samma sätt: Sedan mönstret ritats på ett papper, sticker man tätt i linjerna med en nål, därefter lägges papperet ovanpå tyget och ett fint pulver (potatismjöl, eventuellt tillsatt med färg, finkrossat träkol e. d.) pressas igenom hålen, "punsas"; sedan papperet borttagits ritas i de uppunsade linjerna med någon flytande färg.

232

Agnes Geijer.

Mönstret å fig. 141 är tydligen en tistelblomma av det slag som finnes å de broderier med applicerade ströornament, vilka vanligen gå under benämningen "engelskt arbete", publicerade bl. a. av DE FARCY, KENDRICK och WITTE.1 Karaktäristiskt för dessa äro vissa motiv, keruber, symmetriska tistelblommor, franska liljor m. m., vilka broderats för sig på ett tätt underlag, linne, och klippts ut, varefter de applicerats på det vanligen släta bottentyget,

Fig. 140. Detalj av brämet frän avigsidan.

ofta (röd eller "violbrun") sammet, och samarbetats med detta genom linjer och snirklar ("luftrötter"), utförda med guldtråd i läggsöm och silke. De flesta dylika arbeten äro korkåpor, men även flera mässhakar äro kända, vanligen försedda med besättningsbroderier med figurer insatta i arkitektur. (I England förekomma dessa arbeten också på andra slags föremål.) För jämförelsens skull torde ett omnämnande av de viktiLouis DE FARCY: La broderie der Xl.e siécle j u s q u ä nos jours d'apres des spécimens authentiques et les andens inventaires (1890; supplement I
1900, Il 1919). A. F. KENDRICK: English embroidery, (1904). FRITZ WITTE:
1

Uber sogenannten 'englische Stickereien' des XV und XVI Jahrhunderts, (Zeitschrift fur christliche Kunst XXIII, 1910, sp. 213).

Vad en korkåpa kan gömma.

233

gaste av de Farcy och Witte i detta sammanhang anförda arbetena här vara på sin plats: 7 st. korkåpor, varav två i Sammlung Iklé i St. Gallen, en i katedralen i Briigge, en i Schniitgenmuseet i Köln stammande från Chartreuseklostret vid Grenoble, en i South Kensingtonmuseet, som tillhört kyrkan i Marienbaum (Rhenprovinserna), en i Clunymuseet och en i museet i Lyon; 5 st. mässhakar, i katedralerna i Laurenzberg (Väst-Tyskland) och Reims, i museerna i Amiens och Nantes samt en i de Farcys egen samling i Ångers.1 Därtill komma tvenne kåpor i svenska kyrkor: den ena från Fogdö (Södermanland), vilken C. R. AF UGGLAS2 uppvisat vara ett krigsbyte, som genom påsydda vapensköldar kan sättas i samband med biskopen av Ösel, Johannes von Miinchausen (1541—59); den andra i S. Olaikyrkan i Norrköping,3 även den ett krigsbyte, skänkt av Gustav II Adolfs fältpredikant doktor Johannes Botvidi, som följde konungen under det polska kriget. Witte har i Zeitschrift fur christliche Kunst gentemot de Farcy och andra forskare hävdat den åsikten, att åtminstone en stor del av de omstridda broderierna och speciellt den av honom studerade kåpan i Schnötgenmuseet måste härstamma från Flandern eller Nord-Frankrike. DE FARCY vidhåller emellertid sin uppfattning att de äro utförda i England, dock utan att framlägga något avgörande skäl — se härom AF UGGLAS' O. a. uppsats och Supplement II, sid. 161. För Wittes åsikt talar ju bl. a. den rikliga förekomsten av dylika arbeten även utom England. Utom de ovannämnda finnes en — efter vad jag tror i detta sammanhang ej förut uppmärksammad — kåpa, som i teknik och komposition, ehuru ej till själva mönstermotiven, nära överensstämmer med gruppens korkåpor, och vilken, på grund just av sin speciella ornering, väl måste antas härstamma från någon ort ej alltför avlägsen från Tournai. Den är
Avbildningar i de Farcy, pl. 52, 67, 68, 216, 231, 232 samt i AF UGGLAS' i följande not anförda uppsats. 2 C. R. AF UGGLAS: Korkåpan från Fogdö (Studier från utställningen av äldre kyrklig konst i Strängnäs 1910. 3 AGNES BRANTING: Utställning i Lifrustkammaren; Sv. Dagbl. 7/4 1914.
1

234

Agnes Geijer.

nämligen skänkt till katedralen i Tournai av biskopen Guillaume de Fillastre, som var biskop där 1460—73, och är tydligen beställd av donatorn. De vanliga ströornamenten äro här utbytta mot hjorthuvuden med biskopens initial, ett G, i kronan. Bård och ryggsköld synas vara av den vackra typ som avgjort brukar rubriceras som flandriskt broderi. Jfr DE FARCY pl. 161. Mot en engelsk härstamning av alla liknande broderier

Fig. 141—142. Ornamenten ä de insydda arbetsmönstren. Skala 1:4.

synes mig även tala det faktum, att tekniken — guldbroderade ornament applicerade på sammet eller annat slätt tyg —, ehuru med andra mönster, så ofta förekommer på olika håll. För Frankrikes del, jfr DE FARCY O. a. a. pl. 62, 64, 71, 72, 79, 80. I Sverige förekommer detta arbetssätt i flera inhemska broderier, exempelvis å mässhakar i Linköpings domkyrka. Vidare uppger Witte att textilier med broderade ströornament på röd sammet ofta förekomma i tyska kyrkor. Till fig. 142 har jag, bland det jämförelsematerial som stått mig till buds, ej funnit något direkt motstycke, men det förefaller troligt, att det använts för ett broderi av samma typ som före-

Vad en korkåpa kan gömma.

235

Fig. 143. Detalj av korkåpa frän Sammlung Iklé. (Ur

DE FARCY, O.

a. a.)

gående. Mönstret är fritt tecknat på papperet. På ena sidan är den å fig. 139 synliga teckningen utförd, vilken ej blivit uppstucken och använd. På den andra sidan är tecknat ett ungefär likadant men något större ornament, som saknar de många stjälkbladen, och detta mönster är uppstucket. De mjukt svängda linjerna och de "luftrotsliknande" utskotten lämpa sig väl för utförande i läggsöm med guldtråd.

236

Agnes Geijer.

Ornament av samma art som fig. 141 och 142 återfinnas f. ö. i mångfaldiga variationer både i handskrifter, speciellt flandriska, och kalkmålningar från medeltidens senare del. Bården fig. 144 har mera renässanskaraktär. Även detta mönster kan väl tänkas utfört på ett sätt likt fig. 143, alltså delvis i applikation på ett slätt tyg. Användningen av denna vida, låga båge är svårare att förklara. På ett kyrkligt plagg kan man knappast tänka sig denna form, om ej såsom inramning av t. ex. ett figurbroderi på ett antependium. Troligast är väl, att det använts för ett profant föremål av mera speciell form. Rit-

Fig. 144—145. Ornament ä de insydda arbetsmönstren. Skala 1:4.

ningen är uppstucken och papperet på ena sidan mycket mörknat av punsningen. Den lilla rosen, fig. 145, är ganska vanlig på broderier från tiden omkr. 1500; återfinnes bl. a. på de av de Farcy pl. 62 och 67 avbildade broderierna. Möjligen kan den vara en detaljteckning till fig. 144. Även den är uppstucken. Breven äro ju mycket stympade; avbild 140 framgår tydligt, att i bästa fall endast hälften av en rad ej blivit söndersydd. En del bitar äro så små, att man svårligen kan få ut något exakt av deras innehåll; skrivstilen är likartad, men synes härröra från olika händer. Här nedan återgives texten å de båda största bitarna,1 vilka även äro avbildade å fig. 146—147.
1 Texten med utskrivna förkortningar är kursiverad; förf:s kompletteringar äro satta med antikva; vertikalt streck markerar ny rad.

Vad en korkåpa kan gömma.

237

•a •o

9

Jrf^f'

*&•

^

v B
OT

•o

E

238

Agnes Geijer.

1. . .. de tous I . . . Charles etc. A tous us que en faveur d e chambre de no pour Regard d s Il sauroit Icelui Laurens sous souffisante maniére de provision dom accordons par la teneur de cestes la chambre de noz comptes a Lille ort Resignacion confiscacion on a Pour Icelui estat d'auditeur or au plustost (?) qu'il estherra premiers v t deslacnanant (?) en joyr le cours de drois et emolumens. På andra sidan: . . . par la grace de dieu Roy des Romains ie de Dalmacie, de Croacie etc Et Chales z d'Austrice, Prince d'Espaigne, des Cecilles ingne, de Lothr., de Brabant, de Stiere de Castille de Lucembourg et de Gheldres, contes d e . . . Lut meme\A tous 2. . . . as comme Je croy au chapitre qui a este' tenu marchant auquel m'avez adressé par le moyen pour aulcuns livrés et aussi aulcunes mes VI sous tournois, dont Je luy ay baillie deu XXXVI sous ou bien que me fantes J culte (?) le recognolstre temporellement e payé splrituellement Je prye a m m'acquit\ daultrept(antingen hörande till verbet s'acquitter, då kanske = d'autretant, eller att föra till det efterföljande, då möjligen = namnet på staden Utrecht ev. Dordrecht) möns... | bon seigneur Je me | På andra sidan:... Olivier Je me recommande humblement Recu mes lettres avec une lettre de perturpation bons. Det ena av de ovan citerade brevfragmenten synas ha utgjort någon ämbetsskrivelse rörande räknekammaren i Lille och ekonomiska transaktioner med en herr Laurens, det andra ett mera privat affärsbrev; några av de övriga fragmenten behandla tydligen likartade ämnen. Docent Karl Michaélson, som haft vänligheten genomse transkriptionerna av brevfragmenten, finner visserligen däri intet dialektiskt, som med säkerhet kan geografiskt lokalisera breven — ehuru väl en lokalisering mot norra Frankrike är ganska trolig — men det är väl ej heller att vänta med alster från en officiell skrivarstuga, vilket väl här är fallet. En tämligen bestämd lokalisering ge emellertid de geografiska nam-

Vad en korkåpa kan gömma.

239

<£* . '

•a •a

§

•a

>

» ( M ^=# tCi h*

•E
E
M

t

M

E

^ sr ^'
{ 2 r sr* fP I' oc fr*"3
e

--

R

'

»—

| £

240

Agnes Geijer.

nen Lille och Antwerpen1 — Utrecht eller Dordrecht (om nu ordet bör läsas som geografiskt namn) skulle åtminstone ej tyda emot. Även om man ej vågar draga slutsatsen, att den ena skrivelsens adressat bodde just i Lille, är det väl sannolikt, att brevet hamnat någonstans i dessa trakter och där tillika med andra brev fått denna användning, som sedermera fört det ut på så vida resor. Genom underskriften kan det sid. 238 (1) citerade brevet dateras till omkring 1520, vid vilken tid kejsar Karl V innehade alla de uppräknade värdigheterna.2 De i korkåpans besättningsbroderier insydda breven kunna väl anses som bevis för att broderierna utförts i en ateljé någonstans i trakten av nuvarande fransk-belgiska gränsen, tidigast något eller några år in på 1500-talet. Detta är anmärkningsvärt, därför att man vanligen plägar attribuera broderier av denna tämligen enkla kvalitet som tyska; förmodligen har alltså de produktiva flandriska broderiverkstäderna icke arbetat i samma höga kvalitet över hela linjen. De av en eller annan anledning ej längre användbara arbetsmönster, vilka sytts in som styvnad i kåpans bräm och ryggsköld, kan man väl ta för givet förut ha varit använda i samma ateljé. Förmodligen voro de ej längre moderna. Härigenom bli även det slag av broderier som pappersmönstren representera daterade och lokaliserade. Vilket naturligtvis inte hindrar, att liknande arbeten utförts även på annat håll och i senare tid eller att attributionen "engelskt arbete" i många fall kan vara befogad. Möjligen har modet med broderade ströornament utgått från England, där ju denna grupp finnes så rikt representerad. Sammanställd med Schnutgenkåpan, som av Witte sättes till omkr. 1480, kan väl Tournaikåpan (1460—70-talen) trots sina avvikande ornament vara en tidig datering av detta slags arbete i Flandern. Av de nämnda omdebatterade brodePå ett litet fragment läses: Escript Anvers le premiers. I oktober 1520 kröntes han till romersk kejsare, vartill han utsetts redan i juni året förut, och den 21 april 1521 avträdde han de österrikiska arvländerna till sin broder Ferdinand. (Nord. Fam. bok, 2;a uppl.).
2 1

Vad en korkåpa kan gömma.

241

rierna äro endast tvä daterade med bestämda årtal: Lorenzbergmässhaken genom en påsydd sköld med 1563 och Fogdökåpan genom Öselbiskopens applicerade vapensköld (1541—1559). Att döma av besättningsbroderierna förefaller en sådan datering, som ju även baron af Ugglas framhållit för Fogdökåpans del, förvånande sen. Sannolikt är väl också själva broderiet äldre än de påsatta sköldarna. Vår kåpa och dess broderier kunna väl knappast vara äldre än 1530. Är det månne för djärvt att anta kåpans tillkomsttid som en terminus ante quem för tillverkning av de slags broderier som fig. 141 och 143 representera.

ZUSAMMENFASSUNG.
Agnes Geijer: Was ein M e s s g e w a n d in sich b o r g e n känn. In einem den Sammlungen des Statens Historiska Museums in Stockholm angehörigen Messgewande sind teils Briefe, teils fiir Stickereien bestimmte Arbeitsmuster angetroffen worden, die als Versteifung in den gestickten Besatz eingenäht worden sind. Auf Grund der Brieffragmente, die von der Rechnungskammer in Lille ausgestellt zu sein scheinen und u. a. die Titel enthalten, die Karl V. um 1520 herum innehatte, känn die Arbeit mit einem ziemlich grossen Grade von Wahrscheinlichkeit datiert und in die Gegend um die jetzige französich-belgische Grenze herum lokalisiert werden. Das eingenähte Arbeitsmuster Fig. 141, vergl. Fig. 143, sind auf eine Gruppe von Stickereien zu beziehen, die von de Farcy, Kendrick u. a. als englisch bezeichnet werden, die aber, wie Witte betont hat, auch in Flandern öder Nordfrankreich ausgefuhrt worden sind. Die hier angetroffene Kombination von Briefen, Mustern und Stickereien scheinen bedeutungsvolle Beweise zu liefern einerseits fiir die Herkunft dieser ziemlich einfachen Qualität von Figurenstickereien, teils dafiir, dass die sog. "englischen Stickereien" — in Gold und Seide gestickte, applizierte Streuornamente — auch in Flandern öder in der Gegend der jetzigen französich-belgischen Grenze hergestellt worden sind.

16 — F o r n v ä n n e n

192i