Undersökning av ett avrostningsmedel Benedicks, Carl Fornvännen 24, 173-175 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1929_173 Ingår i: samla.raa.se

Smärre meddelanden.
Undersökning av ett avrostningsmedel.
1. Inledning. För avlägsnande av rost från järn- och stålförcmål ha en stor mängd skilda, delvis patenterade model kommit till användande eller föreslagits.' Som huvudvillkor för lämplighot, åtminstone ur museisynpunkt, torde kumna uppställas, att avrostningsmedlct endast angriper rosten och icke påverkar eventuellt förefintliga, ännu blanka delar av föremålet. Nyligen har en tysk firma2 under benämning Tropolit bragt i marknaden ett avroslningsmodel, om vilket det annonseras "Tropolit nur Rost verzehrt, das Eisen selbst bleibt un verzehrt". Medlet ifråga hade, efter vad det föreföll, mod framgång använts vid Iiagenjörsvotenskapsakademieins Tekniska museum. På begäran av dess föreståndare, intendenten T. Althin, har vid Metallografiska institutet en undersökning rörande medlet ifråga utförts, å av honom lämnade prov. 2. Beskrivning enligt bruksanvisningarna.

"Tropolit", "das Entrostungsmittel in fester Form", består av ott brunaktigt pulver, som förefaller något fuktigt. Enligt bruksanvisningen användes det speciellt för avrostning av större, orörliga järm.föremål, medelst påstrykningsförfarande. Utröres med så mycket vatten, att on pasta uppstår, som lätt påstrykes med fibcrponsel, i tämligen tjockt lager (minst 2 ram.). Pastan bör ej vara lör tjock, då den, isynnerhet vid högre temperatur intorkar och blir overksam; ej för tunn, då den lätt nog avrinner. Mekanisk grovronigöring bör eventuellt föregå påstrykmingen. Pastan får kvarbliva 6—24 timmar, allt efter rostskiktets tjocklek. Den avlägsnas sedan "mod en spatel". Eftersom substansen angriper kläder och händer: påtag gamla kläder och handskar! i Redogörelse för en mängd olika medel förefinnes t. ex. i O. L a n g e, C h e m i s c h t e c h n i s c h e V o r s c h r i f t e n , 1 Bd. Leipzig 1923, S. 186; Henley's Twentieth Century Formulas, Recipes and P r o c e s s e s . New York 1919, p. 198. 2 M a x I l o e c k , Diissoldorf-Oberkassel.

174

Smärre meddelanden.

Därefter sköljcs, under avborstning med ståltrådsborste, rikligt i rinnande vatten. Till sist badas i eller pastrykes "TropoMt III", en vätska som spädes med 30 volymer vatten och helst användes varm. Till sist avtorkas med tyglappar, sågspån eller dylikt i den mån vätskan ej avdunstar av sig själv. "Tropolit II", "das Entrostungsmittel in fliissiger Form", består av en brunaktig, tjockflytande vätska, med utseende av koncentrerad svavelsyra. Vätskan utspädos mod 20 till 30 volymer vatten, varvid den (liksom svavelsyra!) bör i tunn stråle under omröring nedhällas i vattnet. Föremålen som skola avrostas nedhängas eller nedläggas i vätskan (träkärl, rymmande 100 liter anges lämpligt) under 3 till 24 timmar. Därefter tvättning och sköljning med "Tropolit I I I " liksom förut. "Tropolit I I I " rekommenderas även i och för rengöring från olja, o. s. v., efter utspädning 1 :15 och värmning. 3. Undersökningen. Med "Tropolit I" gjordes några mindre rostborttagningsförsök, av vilka dot framgick, att dess verkan var effektiv och bekväm — något som redan konstaterats av intendenten Althin. Frågan var, i första rummet, i vad mån medlet kan anses ofarligt, d. v. s. icke etsande å oangripna ytor, ooh vidare, huruvida risk för efterrostning kan anses föreligga. Det visade sig vid mikroskopisk undersökning av "Tropolit I" att dess fasta substans utgjordes av diverse diatomocéer, eller med andra ord av kiselgur — vilken substans ju har stor förmåga uppsuga vätskor. Vätskan visade sig bestå av svavelsyra. Tack vare tillmötesgående från professor A. Westergren utfördes vid Stockholms högskolas laboratorium för kvantitativ anailys, av Th. Gentzschein, kvantitativa bestämningar, som gåvo följande resultat. Analys å avrostningsmedlet "Tropolit I". Icke vattenlöslig substans (kiselgur, Si0 2 ) Vattenlöslig substans: svavelsyra, H 2 S0 4 föroreningar ...: Vatten (diff.) Klorväte förefanns ej. Oxalsyra förefanns ej. "Tropolit I" består alltså av kiselgur, som fått upptaga något mer än sin dubbla vikt av tämligen koncentrerad (55 %) svavelsyra. (Naturligtvis kam densamma ursprungligen ha varit mera koncentrerad än vid analysen.) "Tropolit I I " utgör — såsom kunde förmodas — av organiska ämnen mörkfärgad svavelsyra, av specifika vikton 1,807 vid 25° C. — ungefär motsvarande 88 % vattenfri svavelsyra (H 2 S0 4 ). 31,4 27,3 1,3 40,0 % % % %

100,0 %

Smärre meddelanden.

175

"Tropolit I I I " utgöres av matronlut, av specifik vikt 1,467 vid 23° C., motsvarande ungefär 43 % natron (NaOH). Ehuru det av ovanstående är klart, att "Tropolit" har alla utsikter att angripa en jämyta, utfördes kontrollföreök å tvenne prover, hållande 0,10 % kol, resp. 1,04 % kol, med polerade ytor. Redan efter 3 minuter efter tropolitpastans påförande uppträdde å bägge proven tydlig gasutveckling. Under mikroskopet konstaterades att ett kraftigt angrepp ägt rum. Makroskopiskt är ytan däremot ganska slät, även efter längre angrepp. 4. Sammanfattning.

Av det anförda framgår, att tropolitan ingalunda uppfyller firmans uppgift att den endast angriper rost och icke järn. För museiändamål torde "Tropolit I I " icke kunna ifrågakomma: att nedsänka ett jämföremål i utspädd, event. värmd svavelsyra utgör uppenbarligen för stor risk. Som bekant angripes järn starkare av utspädd än av koncentrerad svavelsyra. Däremot torde "Tropolit I" ingalunda utan vidare kunna utdömas, då den erbjuder mycket väsentligt företräde framför den förra. Tack vare den omständigheten, att endast smärre syremängder påpenslas, kan angreppet på event. förefintligt blankt järn icke bliva kraftigt, detta så mycket mera, som den utvecklade vätgason snart måste upplyfta det påpenslade skiktet, så att dess kvarvarande svavelsyra ej får kontakt med järnet. Detsamma bör gälla rosttäckta ställen: så snart angrepp börjar på järnytan, kommer gasutveckling till stånd, ooh därigenom frånstötes rostlagret med sin tropolit beläggning. En fördel är också, åtminstone i princip, att här syran kan vara ganska högt koncentrerad, vilket minskar risken för djupare angrepp av metallen. Vad beträffar den efterföljande behandlingen är det klart, att "Tropolit I I I " avser att neutralisera kvarvarande svavelsyra. Denna neutralisation är givetvis lämplig, men åtminstone för museiändamål är huvudsaken dock, att en omsorgsfull uttvättning äger rum, till sist i destillerat vatten, tills ingen svavelsyrereaktion erhålles (med bariumkloridlösning) — såsom man ju plägar förfara med avseende på klorhalt (silvernitrat). Användandet av svavelsyra kan ej anses medföra någon speciell fara för efterrostning. Slutomdöme. Så snart det icke är fråga om särskilt viktiga föremål, vid vilka varje angrepp vid avrostningen måste undvikas, kan "Tropolit I" trots dess i sig starkt frätande karaktär, väl ifrägakomma. Någon speciell fara för efterrostning föreligger ej, därest omsorgsfull sköljning äger rum. Metallografiska institutet den 22 mars 1929. Carl Benedicks.