Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum Fornvännen 1931(26), s. 132-170 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1931_132 Ingår i: samla.raa.se Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. Med anledning av Riksantikvarieämbetets år 1930 infallande 300-årsjubiloum beslöt Vittcrhets Historie och Antikvitets Akademien vid sammanträde den 4 mars 1930 alt på Gustav II Adolfs dödsdag nämnda år anordna en särskild högtidlighet för firandet av detta minne. Till donna hado H. Maj:t Konungen, D.D. K.K. H.H. hertiginnan av Västergötland, hertigen av Uppland, hertigen av Södermanland och hertigen av Närke behagat antaga inbjudan. Vissa akademier, universitet och högskolor, museer, ämbetsverk och korporationer, vilkas verksamhet äga beröring mod Riksantikvariens, beslöto att låta sig representeras vid högtidligheten. Inbjudningar utfärdades även till ledamöter av regeringen, till representanter för statsförvaltningen, riksdagen och Stockholms stad, till de kulturminnesvårdande myndigheterna i Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland och Norge, till der Tag fiir Denkmalpflege und Heimalschutz i Tyskland samt till ett antal personer, som i ett eller annat avseende visat intresse för svensk kulturminnesvård, däribland särskilt ledamöter i centralkommittén och länskomiltécrna för Gustav-Adolts-fonden till de svenska kulturminnesmärkenas vård. Högtidligheterna hade i huvudsak följande förlopp. Mottagning i R i d d a r h u s e t . Den 6 nov. kl. 12 anordnade Akademien en mottagning i Stora Riddarhussalen lör de tillstädeskomna särskilda representanterna, i vilken deltogo, förutom Akademiens ledamöter, även dess korrespondenter och tjänstemän, Riksantikvariens ombud, i staden varande museimän m. fl. Sammankomsten öppnades med följande hälsningsanförandc av Akademiens preses, professor Schuck: Då jag i dag öppnar Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens sammanträde, bor jag först att få uttala en tacksägelse till Riddcrskapet och Adeln, som även denna gång, liksom vid så många föregående tillfällen, tillåtit akademien att sammanträda i Riddarhuset. För en h i s t o r i s k akademi har det varit särskilt kärt att få samlas i en byggnad mod så många och så ärorika minnen som denna — minnen, som äro dyrbara icke blott för v å r akademi utan ock för de övriga institutioner, som jämte akademien här äro representerade. Framför allt är det o t t stort minne, som denna dag tränger sig på oss alla — minnot av vår störste konung. Det var han, som i viss mån kan sägas hava skapat Riddorskapet och Adeln, i det han genom riksdagsordningen av den 24 jan. 1617 och riddarhusordningen av den 6 juni 1626 ordnade vår förut formlösa representation och gtordo Riddorskapet och Adeln till ett r i k s s t å n d , ägnat att, från en viss synpunkt företräda hela folket, — och det var han, som lade grunden till den forskning, Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 133 ca to a 'a m a ••o a s 3 p i « d "3 M cd o ti 134 Riksantikvarieämbetets 300-ärsjubileum. som nu företrädes av Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Vördnaden och tacksamheten mot honom förena således Ridderskapet och Adeln samt akademien. Dessa känslor delas helt visst av de övriga akademier, som i dag här äro representerade, icke minst av Svenska akademien, vars högtidsdag förlagts till Gustav Adolfs födelsedag, och som av Gustav III betraktades såsom en systerakademi till vår. Båda stiftades på samma dag, den 20 mars 1786, och båda äro ur olika synpunkter ättlingar av Lovisa Ulrikas Vitterhetsakademi. Vår ä l d s t a akademi, Vetenskapsakademien, har visserligen icke någon dylik direkt anknytning till Gustav Adolf, men den har ett annat minne, om vilket iag vid detta tillfälle vill erinra. Dess äldsta protokoll börjar: "Anno 1739 den 2 juni klockan 9 förmiddagen sammanträdde herr Ahlström, Anders Höpken, S. C. Bielke, Carl Linneus och Mårten Tricwald första gången uti Auditorio illustri på Riddarhuset i Stockholm för att göra en begynnelse av ett påtänkt sällskaps inrättande." Här stod således Vetenskapsakademiens vagga och det var även i Riddarhuset, som de första så att säga populärvetenskapliga föreläsningarna höllos för huvudstadens befolkning. Det var här, som Mårten Triewald och sedan Linné började föreläsa naturvetenskap. Det rum, där vi nu äro samlade, kan således betraktas sflsom de svenska akademiernas äldsta samlingssal, och vi ha därför tillåtit oss att till denna minnesfest inbjuda representanter för Svenska akademien. Vetenskapsakademien och Akademien för de fria konsterna. Riddarhuset har också en annan anknytning till dagens högtidlighet, och jag vill här erinra om ott yttrande av Gustav Adolf. Riddarskapct och Adeln — yttrade han 1626 — hade önskat "att bygga och upprätta uti denna vår huvudstad Stockholm ett Riddarhus, där till att förvara sina privilegier, hålla dess samkväm, bröllop och andra solenniteter, så ock att anrätta där en skola eller Collegium för dess ungdom." Till denna begäran hado konungen givit sitt bifall samt till den ändan skänkt en kronan tillhörig tomt. I Riddarhuset inrättades ock ett Collegium illustre, som med en viss rätt, kan betraktas såsom en föregångare till Stockholms högskola. Genom den fullständiga omorganisationen, som Gustav Adolf gav Uppsala universitet, och genom vilken han kan betraktas såsom dess egentlige grundläggare, blev dock Collegium illustre under dåvarande förhållanden överflödigt, och den unga adeln begav sig i stället till universitetet, som före Gustav Adolfs tid varit föga annat än ett prästseminarium, men vars uppgift nu genom den nya organisationen blev att utdana blivande statsmän och ämbetsmän i rikets tjänst, d. v. s. det, som avsågs med Collegium illustre. Icke blott våra akademier utan även våra universitet och högskolor ha därför i dag anledning att på detta rum med tacksamhet erinra sig don monark, som mer än andra verkat för den vetenskapliga och medborgerliga bildningens höjande i vårt land. Även andra vetenskapliga institutioner leda sina anor tillbaka till vår största konung och vi ha därför anmodat dem att gemensamt med oss fira denna minneshögtid. Medeltiden saknade ju icke bibliotek, men do voro klostrens och domkyrkornas, således icke offentliga. Den, som skapat vårt första offentliga bibliotek, är Gustav Adolf. Den 3 april 1620 skrev han till Uppsala universitet: "Till bibliotekets upprättelse vill H. K. M. först förära det bibliotek, som H. K. M. haver här i klostret stående och sedan giva årligen till dess förbättring 200 daler och skall en av professoribus vara bibliotekarius, som henne aktar, sköter och försörjer, och därtill uppbygges ett stort och skönt rum." Till detta bibliotek skänktes sedan de rika bokskatter, som erövrades i de polska och tyska krigen, och Upp- Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 135 sala universitet har nyligen firat 300-årsminnet av vårt första stora biblioteks tillvaro. Riksarkivet såsom en historisk vetenskaplig institution hör också till de många uppslagen av denna outtröttlige nydanare på kulturens alla områden. Don, som samlade in våra medeltidsarkivalier, var som bokant Gustav Vasa. Men syftet var här uteslutande praktiskt, ekonomiskt: att bevisa kronans rätt till kyrko- och klosteregendom. Först på Gustav Adolfs tid började man skilja på det gamla arkivet och det nya, och i Kansliordningen av 1626 förordnade Gustav Adolf tvenne kansliråd att under rikskanslerens överinseende hava vården om rikets arkivalier, "dock skall enkannerligen och ordinarie den ene hava riksens gamla kansli eller archivum under händer, den andre idkeligen se på det dagliga kansliet". Det kansliråd, som stod för det gamla arkivet, kallades custos archivi — den äldsta titeln för riksarkivarien — och till hans hjälp förordnades en sekreterare och två skrivare. Till tjänstemännen inom detta av Gustav Adolf nyskapade riksarkiv räknades ock de antikvarier, som 1630 utnämndes av honom, och det var till riksarkivet såsom en "hävdebur", som de nyfunna antikviteterna skulle inlevereras. Ytterst är det således till riksarkivet, som riksantikvarien — och med honom Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien — räknar sina anor. Akademien har också till denna minnesfest inbjudit representanter för dera av huvudstadens institutioner, vilkas uppgifter i någon mån sammanfalla med akademiens. Ty även vårt museiväsen har trådar, som binder det samman med Gustav Adolfs tid. Vårt äldsta museum, Livrustkammaren, räknar nämligen sin första början från 1628, och två år senare. 1630, lades den första grunden till det myntkabinett, som nu står under Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens vård. Särskilt är dock denna minnesfest ägnad Gustav Adolfs insats för svensk fornrainnesforskning. Såsom jag senare i dag får tillfälle att utveckla var det han, som angav riktlinjerna för denna, och vi ha därför tillåtit oss att utfärda en inbjudan till alla de många institutioner och föreningar, som var i sin stad söka verka för det program, som konungen framlagt i sin instruktion för rikets antikvarier. Akademien har nämligen varit övertygad om. att alla dessa föreningar med glädje ansluta sig till dagens hyllningsgärd. I de allra flesta punkter sammanfalla ju de mål, mot vilka vi sträva, och det är därför av icko ringa vikt, att vi alla, där så sko kan, s a m a r b e t a med varandra. Tvisteämnen kunna helt visst uppstå, men fasthållas de större och bredare synpunkter, som ligga bakom Gustav Adolfs skrivelser i dylika frågor, så kunna dessa meningsskiljaktigheter helt visst lösas i samförståndets och endräktens tecken. I den förhoppningen ber jag att å akademiens vägnar få hälsa alla de närvarande välkomna till vår gemensamma hyllning åt den konung, som mer än någon annan verkat för det svenska kulturlivets höjande, och som gjort detta även därigenom, att han tillskapat det ämbete, som stått och fortfarande står såsom fornforskningens och fornminnesvårdens främste representant i vårt land. Härefter framförde representanterna för korporationer och institutioner gruppvis sina lyckönskningar till Akademien och Riksantikvarien i följande ordning: 1. Akademier. Svenska akademien; representant: Akademiens ständige sekreterare doktor E. A. Karlfeldt K. Vetenskapsakademien; representant: Akademiens 136 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. preses, professor A. Pettersson. K. Akademien för de fria konsterna; reprosentant: Akademiens preses, justitierådet A. Edelstam. Gruppens talan fördes av doktor Karlfeldt, som höll följande anförande: Herr Preses! I förordet till den skrift, som Svenska akademien anhåller att vid denna högtid få överlämna, har Ni själv med vanlig reda klarlagt innebörden av det arvskifte, som konung Gustav III förrättade, då han på samma dag instiftade Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och Svenska akademien. Därav framgår med all tydlighet att Svenska akademien i allt väsentligt är en fortsättning av den gamla, av drottning Lovisa Ulrika inrättade Kongliga Vitterhetsakademien, vars verksamhet avsomnade med stiftarinnan själv, medan Eder akademi fått övertaga det forna antikvitetsarkivets uppgifter som sina huvudsakliga. Men antikvitetsarkivet var en ombildning av antikvitetskollegiet, som i sin tur utgått från det av konung Gustav II Adolf för tro hundra år sedan genom ny instruktion konfirmerade Riksantikvarieämbetet. Det är i sin ordning att den akademi, som har fornvården till domän, har de äldsta anorna av svenska akademier. Det ligger också i själva namnet Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien en helt annan klingande grandezza än i den enkla beteckningen Svenska akademien. Det är t. o. m. tänkbart att mod stöd av namnet krav från Eder sida kunnat resas på herraväldet över det område, som blev lämnat åt Svenska akademien, nämligen vitterhetens och språkets vård. Några sådana anspråk ha emellertid icko avhörts, utan de båda institutionerna ha arbetat jämsides i den sämja, som anstår akademiska tvillingar. I namnförblandningen kan man inlägga en meningsfull antydan om att de två ha mer gemensamt än den officiella födelsedagen. Omfattande voro i sanning de värv, som Gustav Adolf ville lägga på riksantikvariens axlar. Vi ha här det kungliga memorialet inför ögonen. Det är ett aktstycke, som är värdigt sin tid och sin upphovsman. Konungen stod i begrepp att lämna sitt land för att kasta sig ut 1 den stora världens oro. Han ville, att Vasa-arvet skulle tillvaratagas, medan han var borta. Då utfärdade han denna instruktion, som snarare synes ämnad för en riksförvaltare än för en riksantikvarie. Programmet har måst inskränkas under tidernas gång men ändå givit arbete nog. Det åligger ej längre riksens antikvarier att uppstega åkerianden, att utleta nya malrastreck, att söka ädelstenar, örnestenar och paddestenar eller att vada i strömmarna efter pärlor, men skatter ha de funnit i en gammal jord, som synes outtömligt rik, och under deras händer ha så småningom de hörnstenar framträtt, på vilka Svea rike är grundat från hedendös, intill denna dag. I riksantikvariernas långa kedja alltifrån Johannes Bureus glänsa namn av de bästa svenska. Ämbetets nuvarande innehavare har det varit förbehållet att i enlighet med Gustav Adolfs instruktion lägga lyckosam hand vid de gamla kyrkornas inventering och återställande. Herr Preses! Herr Riksantikvarie! Då K. Vetenskapsakademien, K. Akademien för de fria konsterna och Svenska akademien frambära sin lyckönskan, sker det i den djupa känslan av att vi alla arbeta på samma mark och för samma mål. Gustav Adolf kallade detta mål att "illustrera fäderneslandet", det är: att verka för dess kännedom om sig självt, för dess växt och för dess ära. Från SVENSKA AKADEMIEN överlämnades en publikation av Vitterhetsakademiens dagbok 1773—1782, vilken tillägnats Vittorhets Historie och Antikvitets Akademien. AKADEMIEN FÖR DE FRIA KONSTERNA överräckte en adress av följande lydelse (fig. 51): Riksantikvarieämbetets 300-ärsjubileum. 137 När Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i dag firar 300-årsminnet av riksantikvarieämbetets instiftande deltager Kungl. Akademien för de fria konsterna med glädje i denna fest, som upplivar minnet av fosterländska mäns trogna nitälskan för bevarandet av dyrbara kulturskatter, alster även av fädrens konstflit, och uttalar sin varma önskan om fortsatt framgång i vårdarevärvot. Stockholm den 6 nov. A Akademiens vägnar: Axel Edelstam. , Erik Lindberg. QMtmt ? Kung Vmirtms- H u m v & AmUunitbdafc twta i i i i lim v * trsmamti « nftMcnKtMnt«atrtrD ur snfliiaér wii*)jrr Kung A Wwikö I*" k trui (HBJimu sai S-*r. * a w im, 5M a^iiwr Huwt H (»mlaii^lw ram trvfoi nuJ!4*S rar tooK&aitt äe (WrWu kuliurciwrru ir nrr i v n t « m t m k#n*nlir «h SOMT >;- MIHM »B^MB fm fteruir fmngicm i firt-nrMmi SttfWwlm ta ö at». n AXji/«in» N»i*r 95 o Fig. 51. K. Akademiens för de fria konsterna adress. 2. Universitet och högskolor. Uppsala universitet och dess museum för nordiska fornsaker; representant: universitetets prorektor, professor O. Lagercrantz. Lunds universitet och dess historiska museum; representant: professor O. Rydbeck. Stockholms högskola; representant: högskolans rektor, professor S. Tunberg. Göteborgs högskola; representant: högskolans rektor, professor O. Sylwan. Gruppens talan fördes av professor Lagercrantz. Från LUNDS UNIVERSITETS HISTORISKA MUSEUM överlämnades en adress av följande lydelse: Lunds universitets historiska museum bringar Riksantikvarieämbetet sin hälsning och sin lyckönskan. Förbindelsen mellan dessa institutioner sträcker sig långt tillbaka i tiden. Då under förra hälften och mitten av 1800-talet vårt lands arkeolo- 138 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. giska forskning i Lund fick uppleva sin första verkliga blomstring, kunde det sydsvenska universitetet uppvisa en hol rad av märkesmän inom detta område. Bland de amanuenser, som vid tiden ifråga voro knutna till Lundamusoet, fingo tvenne sedermera bekläda posten som Riksantikvarie. Johan Gustav Liljegren, som 1814 erhöll anställning vid museet förvärvade här den sakkunskap, som gjorde honom skickad till nämnda ämbete. En hans efterträdare var Bror Emil Hildebrand. Ar 1830 blev denne anställd vid universitetsmuseet, och efter studier i Köpenhamn, där redan troporiodsystemet praktiskt tillämpades, ordnade han de lundensiska samlingarna i enlighet med detta system. Det var här i Lund, som Hildebrand påbörjade den betydelsefulla museala gärning, vilken sedermera fullföljdes, då han som Riksantikvarie med de i "kuriositetskabinettet" i Stockholm befintliga fornsakerna som utgångspunkt, skapade vår största arkeologiska samlingscentral, Statens historiska museum. Bror Emil Hildebrand inledde raden av do efter modernare principer arbetande Riksantikvarierna. Under museiskapandots och samlandcts tid voro naturligt nog de rent museala synpunkterna övervägande. Så småningom blev emellertid ej samlandet i och för sig utan det vetenskapliga utnyttjandet av insamlingsmaterialet det förnämsta målet för Riksantikvariens verksamhet. Namnen Hans Hildebrand och Oscar Montelius vittna härom. Först under de båda senare Riksantikvarierna och alldeles särskilt under den nuvarandes tid, har dot oundvikliga kravet på en förbättrad fornminnesvård fått träda i förgrunden jämte de museala och vetenskapliga intressena. Det är en stolt tradition don nuvarande Riksantikvarien har att uppbära. Men donna tradition medför även stora förpliktelser, ej minst på grund av den ökade arbetsbörda, som upprättandet inom ämbetsverket av två jämnlöpande avdelningar, den museala och den i egentlig mening fornminnesvårdande, ofrånkomligen medfört. Genom sin föreståndare, som under ott tredjedels sekel i fornminnesfrågor samarbetat med Riksantikvarieämbetet, med Hans Hildebrand, Oscar Montelius, Bernhard Salin och Sigurd Curman, bringar Lunds universitets historiska museum den nuvarande innehavaren av detta ämbete sitt tack för det storverk han uträttat och sin lyckönskan till fortsatt framgångsrikt arbete enligt de nyare riktlinjer, ämbetet självt efter moget övervägande ät sig utstakat. Lund i nov. 1930. Otto Rydbeck. Från STOCKHOLMS HÖGSKOLA överlämnades en adress av följande lydelse (fig. 52): Univorsitas Litterarum Holmicnsis Illustrissimm litterarum rorumque et antiquitatis acadomioB s. p. d. Quot et qualia raunera et beneficia Gustavus Adolphus Magnus, rex gloriosissimse atque immorlalis memorise patrise noslrae largitus sit, longum sane est onumerare, quic adco multa et magnifica fuerunt, ut alter Regni Suecirc fundator iure dici possit. Nam non modo in rebus externis, regno ab hostibus defendendo et libertate animorum tuenda, maximum sibi nomen comparavit, sed etiam quajcumque ad litterarum cultum, ad doctrinam promovendam, ad varia pacis negotia ordinanda, denique — ut est in sepulcrali eius monumento inscriptum — ad Suociam oxaltandam, portinebant, sagacissima mento et consilio sapientissimo porspiciens, curari iussit. Inter quse nom minimum fuit, quod imilto ante, quam apud alios populos eiusmodi ministeria instituta erant, nd antiquitatis monumento Riksantikvarieämbetets 300-ärsjubileum. investiganda, colligenda, conservanda officium peculiare creavit. Quo otficio quanta virtuto et gloria functi sint viri doetissimi et amoro patriee incensi, qui ei muncri et rainisterio prrofuerunt, quis ignorat? Quod munus anto tria ssccula institutura ut per tempora futura ot patriee nostrro et conditoris sui gloriam scmper florens augeat ct amplificet, ex animo oplantos. Vobis, viri amplissimi atque honoratissimi, hoc festo dio sollennia celobrantibus gratulamur. Dabamus Holmia3 die Gustav! Adolphi Magni anno MDCCCCXXX Nomine Universitatis litterarum HolmienSven Tunberg. Rector. 139 HNIVKRJS1TA3 LITTERARUM HOLMIENS1S ILLUSTR1SSIMAL LITTERARUM RERUMQLK KT ANTIOUITATIS ACADEM1AK l u iin .lolpln liicmui, ...11 iv.\ TRJI 10 sissim iiluiof uiTWIirUlis IpaLriM nosl >lrl« I ,•>! itiumcmryiUM *i mull» el r n a ^ u i f i c a W tfCM£ ruiKUtflriure d i l l n rwbu» «Murni». rwyTto . do ft libo-Hile .inniioruul Im da. i i u x i n m i i i M I H nomen i n i i . r i \ i t , sed d l u n jiiiwfumqmi Bd lill.r.irum cu]tum,*d a. promnv. i.l.Mn, .ni v..rvt >***,.> ne^otia cfdm.iiKt*. l,.,.t f I J » J ) U U l « l l t h i f i IIIOlftUUlMlto ^ O K n p l u i n d'Bi<'i'iAin . » . d U r u U n i , j ^ m n t M n ^ 5A^JK1-)>I!IIA intim: vf cjJU-illtC V»i>lCil|liiimu pfr (i.il.mii>il inult.) .mt.', (Ttutu ^V»lct t y l o f i l TUIKTL jUt^Wri (hxltt-kt S i »t amorv p j t n i f . n e c t i ^ i . qui «y t m m t r i vi adress av följande lydelse: m i n i i t f i i o pr.wlWili.it, qui* i y t i ö t a f ^ B i t o * . m u n u i anlv Ii-i.i taecu.^9 iiiatiiulum UT p f r Gustavus Adolphus, rex ille t * t n p o r . \ l u t u r . t et \M\\rnw noslrae vt conqi(.on» SUt o l o r U m t g m w f l n r n m i .tinftvil , r ^jllpli 1 M.t*t, Suecorum clarissimus, inter .•x .-minn: o p t ^ i i t f j ^ R t l u j , •. ir; Sll)plisiimi dl i|ur lionoMli»inu7noc ferfo cfw sollmiu.i alia multa, quibus cultui a .ti. b t a n n b u i y.rMuKtimr. maioribus tradito mirum quanH Hilintw .hr OmtUv. AJol^» *Vg* fum profuit sensumque ingenii Soiiuin-Unitwr»iUIn> litlpnm Sueci excitauit et auxit, id quodque munus iussit institui, cuius meraoria summis ac faustissimis auspiciis a Regia Academia Litterarum Historiarum Antiquitatum hodio oolebratur. Instiganto enira patrire amoro srocula futura prospiciens eum condendum curauit magistratum, cuius sub cura essent omnia prisen; antiquitatis monumenta. Et quod ab eo institutum est, id posteriores rotates cresconto in dies studii ardoro quasi horcditato acccp... .„ „. , i, . ,.. , , , inn, pcrlcccrunt. * * ^ S t o c k h o l m s högskolas adress. His igitur sollcmnibus, quibus studia trium sscculorum pia ac fidelia celebrantur ot quasi confirrnaiitur, Regi JO Academhe Litterarum Ilistoriarum Antiquitatum Academia Gotoburgensis, quanlum ea studia ab hac Regia Academia eximie culta patriae profuerint, prosint, profutura sint, penitus perpendens uerecundam simul et sinceram obfert gratulalionem. Dabamus Gotoburgi d. 6. m. Nouembr. a. 1930. Nomine Academire Gotoburgensis: Oscar von Sydow. Otto Sylwan. 140 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 3. Centrala museer. Nationalmuseum; representant: överintendenten A. Gaultin. Nordiska museet; representant: professor A. Lindblom. Livrustkammaren; representant: intendenten, friherre R. Cederström. Etnografiska museet; representant: professor G. Lindblom. Gruppens talan fördes av föreståndaren för Livrustkammaren, friherre Cederström, med följande anförande: De svenska centrala museerna framföra till Riksantikvarien sin hyllning och lyckönskan med anledning av att 300 år förflutit sedan Gustav II Adolf utfärdade fullmakt för Riksantikvarieämbetet. Ämbetets verksamhet var från början vetenskaplig och kring detsamma har småningom uppvuxit ett av landets centrala museer. För de övriga har däremot samlingarna varit det primära och deras vårdare ha sedan fått kämpa sig fram till vetenskaplighet. Numera likställda uttala de sin glädje att på skilda områden få arbeta för samma sak. Följande adresser överlämnades: Från NATIONALMUSEUM (fig 53): Till Riksantikvarien! I trenne sekel hava utövarno av Riksantikvariens maktpåliggande kall hägnat omistliga minnesmärken av svensk odling. Vad vårdaren värnat, har forskaren tytt. Inför hans möda ooh klarsyn har det förgångna avslöjat sina hemligheter. Där hävderna tiga, hava tingen talat. Och allt som forskaren trängt djupare in i forntiden, ur skärvor och mull tolkat utvecklingens lagar, har vårdaren med allt varsammare hand rört vid fädernas arv: gudshus, dem fromheten prytt, men strängheten menat vita; skatter, som svärd har värjt, som jorden gömt och plogbillen blottat. Fig. 53. Nationalmusei adress. Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 141 Att den krävande post, vars innehavare genom tiderna hava mäktat detta, ock framgent måtte stå kringgärdad och skyddad, till gagn för allt Sveriges land, det är den önskan Nationalmuseum vill frambära på denna det svenska Riksantikvarieämbetets trehundra-årsdag. Stockholm den 6 nov. 1980. Axel Gauffin. Sven Raab. Från NORDISKA MUSEET: Ärofullt förvisso är det att kunna se tillbaka på trenne århundraden av ett förnämligt ämbetes utövning. Stort är det att undan mal och rost, okunnighet och liknöjdhet ha kunnat frälsa så många av fäderneslandets omistliga värden. Nordiska museet, en enskild institution, som först om tvåhundrafomtio år kan fira sitt trohundraårsjubilcum, frambär på Riksantikvarieämbetets högtidsdag sin hyllning. Må ämbetet alltfort, stärkt i myndighet och medel, lörkovras. Må ämbetet alltfort hävda kulturminnesvårdens gyllene princip, nämligen att det ej är den enskilda människans eller ens generationens ensak, hur märkena av århundradens odling behandlas. Må ämbetet alltfort hålla, forskningens fackla lysande kring fädrens verk, på det vi 1 dess sken må förstå vårt folks väsen och fatta dess historiska uppgift. Stockholm, Gustav Adolfs dödsdag, 1930. Andreas Lindblom. Styresman för Nordiska museet och Skansen. Från LIVRUSTKAMMAREN: Till Riksantikvarien! Livrustkammaren frambär härmed till Riksantikvarien sin hyllning och lyckönskan med anledning av att 300 år förflutit sedan Konung Gustav II Adolf den 20 maj 1630 utfärdade instruktion för Riksantikvarieämbetet. Intet annat land torde så tidigt erhållit en fornminnesvårdande myndighet. Tvenne år tidigare hade Gustav II Adolfs initiativ givit Livrustkammaren dess karaktär av de svenska historiska minnenas samling. Livrustkammaren skulle anse det som den största lycka om de jämnåriga institutionerna allt fortfarande i samverkan finge arbeta för sina likartade uppgifter. Stockholm den 6 nov. 1930. Rudolf Cederström. Från NATURHISTORISKA RIKSMUSEETS ETNOGRAFISKA AVDELNING: Naturhistoriska riksmuseets etnografiska avdelning uttrycker å denna Riksantikvarieämbetets högtidsdag sin djupa beundran inför trenne seklers mycket betydelsefulla arbete i vetenskapens och fäderneslandets tjänst. Stockholm don 6 nov. 1930. Gerhard Lindblom. i. Centrala ämbetsverk. Riksarkivet; representant: arkivrådet H. Brulin. Kungl. Biblioteket; representant: riksbibliotekarien I. Collijn. Kungl. Byggnadsstyrelsen; representant: generaldirektör I. Tengbom. Sveriges geologiska undersökning; representant: överdirektör A. Gavelin. Gruppens talan fördes av generaldirektör Tengbom med följande anförande: 142 Riksantikvarieämbetets 300-drsjubileum. Herr Preses! Den fosterländska gärning vi i dag hedra har gått fram genom tidsskeden av skiftande lycka och förståelse. Vår tids väsen står den kanske främmande. Våra ögon äro inställda på mera gripbara värden. Vi fråga efter nytta och få svar i kilowatt. Vi ha intet mått att mäta de strömmar av andlig energi, som flyta bort outnyttjade. Det kanske kan synas djärvt att påstå, att Riksantikvarien bygger kraftverk. Men vill man låna tidens uttryckssätt kan man tala om ett kraftbygge över ett av vårt lands mäktigaste inre källflöden. Mer än kanske någon annan tid är vår i behov av denna kraft. Det är därför med djupaste tillfredsställelse vi såsom representanter för några av statens lärda ooh tekniska verk begagna detta tillfälle att få till Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien och till Riksantikvarien framföra vår vördnadsfulla hyllning och våra uppriktigasto välgångsönskningar. Från RIKSARKIVET överlämnades ett facsimile av originalutskriften till "Kongl Mayst:s Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiqulteter, datum Stockholm den 28 Novembris Anno 1666" (fig. 54). Från KUNGL. BIBLIOTEKET överlämnades ett vackert bundet exemplar av Handlingar rörande Helga Lekamens gille i Stockholm I. Gillesboken 1393—1487, utgiven av Isak Collijn, mod dedikation till Akademien. Från SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING överlämnades on adress av följande lydelse: Till Riksantikvarieämbetet vid dess 300-års jubileum den 6 nov. 1930 från Sveriges geologiska undersökning. När Riksantikvarieämbetet i dag högtidlighåller minnet av sin 300åriga tillvaro, beder Sveriges geologiska undersökning att till detsamma få framföra sin hyllning. Genom Riksantikvarieämbetets verksamhet och under dess hägn har frejdad forskning över vårt lands fornminnen och fornfynd steg för steg följt det svenska folköls odlingshistoria tillbaka till do tider, då vårt land nyss frigjorts ur isens välde och dess nu bördigaste bygder täcktes av hav. Vid sidan av sin rent kulturhistoriska betydelse har denna fornforskning blivit av oskattbart värde för nordisk naturvetenskap genom de tidfästningar den givit för klarläggandet av såväl landområdenas som den levande naturens skiftande utveckling under scnkvartär tid. Sveriges geologiska undersökning, som till en bland sina vetenskapliga uppgifter räknar utforskandet av vårt lands fysiskt geografiska PLACAT sm (Rom* MonunicntiT PtJlAimquiWT- Fig. 54. Pärmen till K. Maystis Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Anti juiteter av år 1666, i facsimile överlämnat av Riksarkivet. Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 143 utveckling genom tiderna, skall alltid med djup tacksamhet minnas vad samarbetet med Riksantikvarieämbetets fornforskning betytt för dess egen verksamhet. I fast förvissning att en fortsatt samverkan på kulturhistoriens och geologiens gemensamma arbetsområden skall komma vårt folks och vår naturs historia att framträda i allt klarare dager, tillåter sig Sveriges geologiska undersökning att till Riksantikvarieämbetet frambära sina varma lyckönskningar för vad det uträttat under sekler som gått samt uttala sina förhoppningar om dess framgångsrika utveckling under tider som stunda. Stockholm den 6 nov. 1930. Axel Gavelin. K. E. Sahlström. 5. Svenska museer och föreningar, representerande lokala områden. Kulturhistoriska föreningen för södra Sverige; representant: intendent G. J:son Karlin. Malmö museum; representant: ryttraästaren, friherre N. Djurklou. Skånes hembygdsförbund; representant: professor O. Rydbeck. Blekinge musei- och hembygdsförbund; representant: grove A. Wachtmeister. Hallands hembygdsförbund; representant: intendent A. A:son Sandklet. Föreningen för Smålands fornminnen och kulturhistoria; representant: landshövding A. Beskow. Kalmar läns fornminnesförening; representant: vice konsul K. Ek. Norra Smålands fornminnesförening; representant: ingeniör A Friberg. Föreningen Gotlands fornvänner; refirescntant: landshövding A. Rodhe. Östergötlands fomminnes- och museiförening; representant: intendent G. Swanlund. Västergötlands fornminnesförening; representant: landshövding A. Ekman. Göteborgs och Bohus läns fornminnesförening; representant: landshövding O. von Sydow. Göteborgs museum; representant: landshövding O. von Sydow. Bohusläns hembygdsförbund; representant: grosshandlare J. Svensson. Dalslands fomminnes- och hembygdsförbund; representant: med. d:r E. Bergman. Södermanlands museiförbund; representant: landshövding L. Reuterskiöld. Södermanlands fornminnesförening; representant: teol. d:r M. Amark. Föreningen Örebro läns museum; representant: intendent B. Waldén. Samfundet Sankt Erik; representant: intendent S. Wallin. Upplands fornminnesförening; representant: professor R. Sernander. Västmanlands fornminnesförening; representant: direktör E. Falk. Dalamas hembygdsförbund; reprosentant: landshövding S. H. Kvarnzclius. Gästrike-Hälsinge hembygdsförbund; representant: landshövding S. Liibeck. Heimbygda; representant: häradshövdingen, friherre E. K. Leijonhufvud. Härjedalens fornminnesförening; representant: länsantikvarie E. Festin. Föreningen för norrländsk hembygdsforskning; representant: intendent Th. Hcllman. Norrbottens läns hembygdsförening; representant: konsul G. Groth. Gruppens talan fördos av landshövding von Sydow med följande anförande: Instiftat av Gustav II Adolf, den store vägröjaren och nydanaren på don andliga odlingens fält, har Riksantikvarieämbetet nu under trenne sekel med den äran framgångsrikt fullföljt sin grundläggares intentioner. 144 Riksantikvarieämbetets 300-drsjubileum. I hägn av ämbetet och dess huvudmän, Vitterhcts Historie och Antikvitets Akademien, har svensk forskning spritt ljus över vår forntid, under deras ledning ha, så långt de knappt tillmätta medlen förslagit, våra kulturminnen bevarats och vårdats. I djup tacksamhet inför Riksantikvarieämbetet och de män, som lett och leda dess öden, anhålla vi, representanter för landsortens museer och kulturvårdande föreningar runt om i riket, att få till akademien och till ämbetet framföra vår hyllande hälsning, fylld av vördnad och beundran, vår uppriktiga lyckönskan för kommande sekler. Från KULTURHISTORISK FÖRENING OCH MUSEUM FÖR SÖDRA SVERIGE överlämnades en adress av följande lydelse: Till Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien! Kulturhistorisk förening och museum för södra Sverige i Lund, som under sin snart 50-åriga tillvaro på många sätt erfarit prov på Riksantikvarieämbetets omhägnad och välvilja, kan, i tacksamhet för Eder inbjudan att deltaga i firandet av ämbetets trohundraårsdag, icke underlåta att frambära sina varma välönskningar och sitt djupa erkännande av dess ingripande kulturgärning till fromma för Sveriges land och folk. Det glider förbi vår syn en stolt rad av ämbetets innehavare från Bureus, Hadorph och Peringskiöld till Sjöborg, Hildebrand och Oscar Montelius, vilkens framför andra lysande namn är oss särskilt dyrbart på grund av hans på mångfaldiga sätt i handling visade kärlek till och omvårdnad om vår institution. En bättre önskan kunna vi i dag icke bringa än att den ande av oväld och högsinthet. som utmärkte hans kulturvårdande verksamhet, städse må råda inom det viktiga riksämbetet under de nya förhållanden, som stunda. Johan C. W. Thyrén. G. J :son Karlin. Edv. Rodhe. Lund den 6 nov. 1930. Från NORRA SMALANDS FORNMINNESFÖRENING överlämnades en adress av följande lydelse: Då Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien i dag firar minnet av Riksantikvarieämbetets 300-åriga tillvaro anhåller Norra Smålands fornminnesförening att få framföra sina vördsamma lyckönskningar. Allt sedan sin tillkomst har föreningen varit föremål för Riksantikvariens stora intresse och vid upprepade tillfällen fått mottaga hans hjälp och råd. Utan detta Riksantikvariens verksamma stöd skulle föreningen helt säkert ej kunnat på sätt som hittills skott fylla sin för kulturminnesvården inom Jönköpings län betydelsefulla uppgift. För Norra Smålands Fornminnesförening: Carl Malmroth. Sven-Edvard Engdahl. Från GÖTEBORGS MUSEUM och GÖTEBORGS OCH BOHUS LÄNS FORNMINNESFÖRENING överlämnades en adress av följande lydelse: Riksantikvarieämbetet, instiftat av Gustav II Adolf, den store nydanaren även på den andliga odlingens fält, har nu under trenne sekler verkat i sin grundläggarcs anda. I dess hägn har svensk forskning spritt ljus över vår forntid, under dess ledning ha våra kulturminnen bevarats och vårdats. I djup tacksamhot inför Riksantikvarieämbetets fosterländska gärning Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 145 bringa Götoborgs och Bohus läns kulturvårdande institutioner ämbetet sin vördsamma hyllning och uppriktiga lyckönskan. Göteborg den 6 nov. 1930. För Göteborgs museum: Oscar von Sydotv. Birggr GiUmr För Göteborgs och Bohus läns fornminnesförening: Oscar von Sydow. m Nildasson, Från SÖDERMANLANDS MUSEIFÖRBUND överlämnades en adress avföljande lydelse: På den högtidsdag, den 6 november 1930, då Sverige sammansluter sig omkring fäderneslandets stolta 300-åriga minne Riksantikvarieämbetet, önskar Södermanlands museiförbund överbringa varmt tack för tider, som svunnit, och vördnadsfulla lyckönskningar till arbete, som stundar. L. Reuterskiöld. Otto Lindeberg. Jakob Lybeck. Albert Falk. C. W. Johansson. Från SÖDERMANLANDS FORNMINNESFÖRENING överlämnades en adress av följande lydelse: Södermanlands fornminnesförenings styrelse bringar härmed sin vördsamma hyllning åt Riksantikvarieämbetet som under 300 år såsom högsta representant framgångsrikt företrätt kulturminnesvården i Sverige. Strängnäs i nov. 1930. Mats Amark. Karl Knutson Leijonhufvud. Pehr Erik Malmström. John Nygren. Albert Falk. Bernh. Berg. Från FÖRENINGEN ÖREBRO LÄNS MUSEUM överlämnades en adress av följande lydelse: Föreningen Örebro läns museum, som leder sitt ursprung från vårt lands äldsta provinsiella fornminnesförening, kan med en viss ålderns företrädesrätt inom en vidsträckt krets likartade sammanslutningar av yngre datum hävda, hurusom Riksantikvarieämbetets instiftande år 1630 varit av en betydelse, som måhända först vår egen tid mod dess livaktiga, hela landet omspännande kulturminnesvårdsarbete förstått att till sin fulla rätt uppskatta. Förvisso skullo våra strävanden i mångt och mveket vara fåfänga, därest vi icke hado till godo det oskattbara arvet av trenne århundradens statliga fornminnosvård. I modvetandet härom vill föreningen härmed bringa Riksantikvarieämbetet vid 300-årsminnot av dess tillblivelse sin hyllning och sitt erkännsamma tack för dess gärning såväl under de tider, då ämbetet ensamt hade att draga försorgen om den svenska fornminnosvårdon, som ock i våra dagar, då det i detta värv har att räkna på bistånd från landet runt verksamma kulturminnesvårdande sammanslutningar, vilka alla som sin värdefullaste tillgång räkna stödet och ledningen från ooh ott förtroendefullt och gagncrikt samarbete med den statliga myndigheten. A föreningens vägnar: Bror Hasselrot. Waldén. Bertn 10 Fornvännen tn:tl. 146 Riksantikvarieämbetets 300-ärsjubileum. Från DALARNAS HEMBYGDSFÖRBUND överlämnades en adress av följande lydelse: Till Riksantikvarieämbetet! För värn och vård om Sveriges stolta saga, För hägnad åt den jord där fädrens plog den ristat, För frejdad forskning under trenne sekler I hävdens dunkla skrift om släkter och om öden Ett varmt och enigt tack bärs fram Från sena tiders barn av samma stam. DALARNAS FORNMINNES- OCH HEMBYGDSFÖRBUND. S. H. Kvarnzelius. Karl Erik Forsslund. E. Nordenslam. Karl Trotsig. Magnus Dahlander. Alvar Silow. N. Sjödahl. Från GÄSTRIKE-HÄLSINGE HEMBYGDSFÖRBUND överlämnades en adress av följande lydelse: Fig. 55. Vävd pärm till Jämtlands- och Härjedalsföreningarnas adress. Riksantikvarieämbetets 300-ärsjubileum. 147 Till Riksantikvarien! I tacksam uppskattning av det värn om minnena, som Riksantikvarieämbetet skänkt våra bygder under trenne sekler frambär Gästrike Hälsinge hembygdsförbund sin vördsamma hyllning. Gävle den 6 nov. 1930. GÄSTRIKE HÄLSINGE HEMBYGDSFÖRBUND. Sven Liibeck. Hädar Rissler. Karl Hedlund. Från HEIMBYGDA, HÄRJEDALENS FORNMINNESFÖRENING och HÄRJEDALSSLÖJD överlämnades en adress av följande lydelse (fig. 55): Vid Riksantikvarieämbetets 300-årsjubilcum bringa jämtar och härjedalingar allt från Flatruets hällmålningar och Frösöns vikingagravar, Ovikskyrkans stegportar och Karolinernas minnesvårdar allt intill Jamtlis stugor och länets museum en tacksam hyllning till ämbetet och dess frejdade innehavare. Heimhygda. Härjedalens fornminnesförening. Härjedalsslöjd. 6. Övriga föreningar och sällskap. Svenska fornminnesföreningen; representant: professor B. Nerman. Föreningen för svensk kulturhistoria; representant: direktör G. Indebetou. Samfundet för hembygdsvård; representant: landshövding S. Liibeck. Svenska Sällskapet för antropologi och geografi; representant: överdirektör A. Wallén. Konsthistoriska sällskapet; representant: övcrintendent A. Gautfin. Svenska Museimannaföreningen; representant: professor N. Lithberg. Svenska Arkitektföreningen; representant: professor E. Lallerstodt. Svenska numismatiska föreningen; representant: tältläkaren A. Wahlstedt. Svenska Turistföreningen; representant: justitierådot A. Lindhagen. Gruppens talan fördes av landshövding Liibeck, som höll följande anförande: Herr Preses, herr Riksantikvarie! Nio riksföreningar och samfund, vilkas representanter nu stå samlade inför Eder, vilja betyga sin d|upa tacksamhet för de skatter av svenska fornminnen och gammal svensk kultur, som Riksantikvarieämbetet under 300 år räddat från förgängelse och glömska. Denna räddnings- och forskaregärning har i skilda hänseenden varit grundläggande, vägledande och väckande för allas vårt arbete. Ur samlare- och foiskarenitet har efter hand också framgått viljan att levandegöra resultaten i förtroendefull samverkan med närstående institutioner, de centrala och de som nu växa fram över allt Sveriges land, alla med uppgift att värna, vårda och sprida kunskap om hembygdens arv för att därur må hämtas kraft till förnyelse och sund utveckling. Känn ditt land, vad det varit, vad det är, vad det med frrenade krafter kan bliva: i det tecknet fylka vi oss i dag kring Eder, herr Riksantikvarie, och Edert vördnadsvärda ämbete, med blicken framåt mot höga, gemensamma mål. Från FÖRENINGEN FÖR SVENSK KULTURHISTORIA överlämnades on adress av följande lydelse: Föreningen för svensk kulturhistoria hembär till Riksantikvarieämbetet sin vördsamma hyllning med anledning av dess trehundraåriga tillvaro. 148 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. Under de trenne sekel, som svunnit sodan den första riksantikvariefullraakten utfärdades hava årligen i stort antal gamla kulturminnen uppdagats och nya skapats av allt livskraftigaro generationer. Uppfattningen av deras värde har fördjupats i samma mån som insikten om kulturlivets växlande funktioner vidgats och det historiska sanningskravet utvecklats och stärkts. Föreningens livliga förhoppning är att ämbetet med stöd av on upplyst opinion måtte med allt större framgång kunna fullfölja sitt höga mål att för all framtid bevara mångskiftande och ovärderliga dokument rörande det svenska folkets andliga och materiella odling. Stockholm den 6 nov. 1930. Joh. Hellner. Sune Ambrosiani. Från SAMFUNDET FÖR HEMBYQDSVABD överlämnades on adress av följande lydelse (fig. 56): Till Riksantikvarieämbetet! Samfundet för hembygdsvård hälsar Riksantikvarieämbetet på dess 300nrsdag. I trenne sekler har ämbetet värnat vår svenska forntids minnen och värnar dom i dag med större kraft än någonsin. Riksantikvarieämbetet har verksamt bidragit att göra kulturminnesvården till en hela folkets sak. Samfundet för hembygdsvård, vars strävan är att vårda den svenska hembygdens bästa traditioner, betygar ämbetol sin djupa tacksamhet för on marklig kulturgärning. Stockholm den 0 nov. 1930. SAMFUNDET MHi HEMBYGDSVÅRD. Sven I.a hed.-. F. Hazelius. lill KlkMMIkMKlMNHMI I ^.-\H S m IMU tim... t M M • • • Mim • • UMN» mui u • • -\ UM'' I M H IM I Fig. 56. Samfundets för hembygdsvård adress. Riksantikvarieämbetets 300-ärsjubileum. 149 Från SVENSKA SÄLLSKAPET FÖR ANTROPOLOGI OCH GEOGRAFI överlämnades en adress av följande lydelse: Svenska Sällskapet för antropologi och geografi har alltsedan sin tillkomst stått i nära förbindelse mod Riksantikvarioämbetet. Vården av Sveriges fornlämningar har alltid av sällskapet betraktats som en av de antropologiska och geografiska uppgifter, som det i främsta rummet tillhört sällskapet att främja, och många äro de tillfällen, då sällskapets förhandlingar behandlat därmed sammanhängande problem. Ej mindre betydelsefull har den personliga förbindelsen varit mellan Sveriges riksantikvarier oeh sällskapet, i vars ledning män sådana som Hans Hildebrand, Oscar Montelius, Bernhard Salin och Sigurd Curman tagit en verksam del. Sällskapet ägnar därför med varmaste tacksamhet sin hyllning åt Riksantikvarieämbetet då detta i dag högtidlighåller 300-årsminnet av sin tillkomst. Må kommande århundraden liksom do gångna vittna om den betydelsefulla gärning tör svensk kultur, som gjordes för 300 år sedan! Stockholm den 2 nov. 1930. JV»7« Lithberg. Henrik Hesselman. Axel Lagrelius. Axel Wetllén. Från SVENSKA MUSEIMANNAFÖRENINGEN överlämnades en adress av följande lydelse: Riksantikvarieämbetet, den organisation, omkring vilken vårt lands kulturhistoriska museer ytterst uppvuxit, bringas inför 300-årsminnct av dess tillkomst vördsam och tacksam hyllning från Svenska Museimanna Föreningen. Stockholm den 6 nov. 1930. För Svenska Museimanna Föreningen: JViis Lithberg. Från SVENSKA NUMISMATISKA FÖRENINGEN överlämnades en adress av följande lydelse: Rcgite acaderaite litterarum, historiaruin atque antiquitatum soeietas nuraismatica suecana. Gustavus Adolphus, rex gloriosissiraus ct magnificentissimus, dum pro cogitandi et indagandi libertato gladium victoriosum in lancem imponcre paratus erat, munus publicum creavit, cujus tonenti propositum erat monumenta antiquitatis suecante conservare. Semen, quod tali modo deposuit rogius sator prudentissimus et latissimo perlustrans, por stecula tria in arborem pcrvalidam crevit, qute, radicibus fortissimis in opiniono tradita hserens, ramis sempcr virentibus terram totius patria; umbra sua tegit. Soeietas numismatica, cui propositum est unum ex illius arboris ramis fideliter tueri, consalutationes reverentissimas dicit, certo sperans före, ut opera temporum veniontium illa, quoa sseculis prrotcritis perpetrata sunt, quamquam optima fuerunt, valde tamen superent. Datum Holmiie die sexto mensis novembris, anno domini MCMXXX. Axel Wahlstedt. K. A. Jahnsson. C. H. Kreuger. R. Sabelström. Teodor Ebeling. G. de Laval. C. Holmberg. SVENSKA TURISTFÖRENINGEN överlämnade en adress av följande lydelse: På trehundra-årsdagen av Riksantikvarieämbetets tillkomst bringar Svenska Turistföreningen ämbetet sin hyllning. — Turistföreningen arbe- 150 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. t a r mod det målet, för ögonen: en allsidig bild a v S v e r i g e å t v a r j e svensk, mon n u t i d s S v e r i g e fatta vi r ä t t endast genom det f r a m f a r n a s vittnesbörd. — T r e n n e sekel h a r Riksantikvarieämbetet skyddat forntida minnen åt kommande s l ä k t e n . Genom dess a r b e t e h a r å t nutid och framtid b e v a r a t s ott för lärd och olärd f a t t b a r t samband med förflutna tider, i— F ö r den lovande bild av det g å n g n a S v e r i g e som R i k s a n t i k v a r i e ä m b e t e t s å l u n d a g i v i t v å r t folk, framför S v e n s k a T u r i s t f ö r e n i n g e n därför e t t v ö r d s a m t tack. Stockholm den 6 nov. 1930. För Svenska Turistföreningen: A r t h u r Litidhagen. Carl J u l i u s Anrick. 7. Chefen för D a n m a r k s nationalmuseum, doktor M. M A C K E P R A N G , uppläste l ö d a n d e a d r e s s (fig. 5 7 ) : Udfra den levendo Interesse for Förtidens Minder, der var tselles for Nordens Folk, skabtc Sverige for 300 A a r siden först af alle et Organ til Mindesmserkernes U d l o r s k n i n g og en Lovgivning til deres Vtern. — B u r e , Hadorph og Peringskiöld k a s tede G l a n s över det n y e Embede, og til disse Storhedstidens berömte Navne slutter sig veerdigt Mamdene fra det sidste Sekel: B r o r Emil Hildebrand, H a n s Hildebrand og Oscar Montelius. I k k e blöt förstod de at udbyggo V ä r n e t om Fortidsminderne, men u n d e r deres Virksomhed, som gav svensk Oldforskning V e r d e n s r y , reiste sig fra en ringe Begyndelse det svenske F o l k s stolte historiske Centralnmseum. — P a a T r e h u n d r e d e a a r s festen för Riksantikvarieämbetets Oprottelse bringer D a n m a r k s Nationalmuseum og den dermod förbundne Direktion for Mindesmairkcrncs Beväring derfor sin broderlige Hilsen og Hyldest med Onsket om, at en neer Frerntid maa bringo en lykkelig L ö s n i n g af de store Opgaver, Nutiden s t a a r överfor. Köbenhavn i Nov. 1930. JVf. M a c k e p r a n g . dpxt den LeuguU cmlere*le j w ^JZorfådens. itarjal Ui p r demUtu Holk. IkaUi KwSOoJiw fulenfifj a / U i t e i (Jroan itl t niiuti^nm .Ii.fii.. Uti hpÅmiw oaenJuntoumtii; 1 'ii/m *> LJJUKXHnti, JdSul kii*i"lt blaru överdel TUM I "ml', il, ,oo Hl duu t&réedt&b •• • • Vanten* fm drtluUi Jtlui Uti, I, wand. ,'tt Cttearc ntmltluU c w t o d d , u t liilh,,/,t, >.,l-mi ,<•>;, Fig. 58. Adressen från Norges Riksantikvarie. ändring lor ilen kulturgjerning denne Derverdige inslitusjon gjeiineiu sekler har ovet og en takk for den vckkonde innflydelse som også spores utenfor Sveriges grensor. Måtte de kullurclle verneidcer som Gustaf II Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 153 Adolf betrodde i dette embedes rökt, i århundrcr som kommer alltid ha like vakne vaktmcnn som de Sverige har hatt i sine fremragende riksantikvarer fra Johannos Bureus til Sigurd Curman. Harry Fett. 12. Chefen för universitetets oldsakssamling i Oslo, professor A. W. BROGGER, uppläste följande adress: Til Sveriges Riksantikvarembedes trehundreårs minnesfest sender samlingen av nordiske oldsaker ved det kongelige Frederiks universitet en hilsen och hyldost. — Sterke personligo band har i mere enn ett hundro år knyttet boggo institusjoner sammon till lykke for et kulturell samvirke som har håret frukt både for nordisk arkeologi og nordisk fortidsvern. I vår hilsen ligger også håbet om on lykkclig fremtid for det allomfattande kulturarbeide som Sveriges Riksantikvar i dag representerer. Oslo i nov. 1930. . „, a A. W. Brogger. 13. Pd Riksantikvariens ombuds vägnar höll rådman K. TROTZIG, Hedemora, följande anförande: Herr Riksantikvarie! Ni har i Edert ämbete såsom riksens antikvarie och hävdasökaro funnit gott antaga ombud i olika landsändar till att å Edra vägnar var i sin ort granneligen vård och tillsyn hava över "de allehanda monumenter och antikviteter som fäderneslandet kan bliva illustrerat med", för att använda det gamla memorialets ordasätt. Må det tillåtas ombuden, att vid detta solenna tillfälle framföra sin hyllning och uttrycken av sin vördnad och beundran lör Edert ämbete och dess stolta rad av utmärkta och berömda innehavare under de tider som gått. vari, herr Riksantikvarie, de även innesluta Eder egen person. Må det tillåtas ombuden, att betyga sin trohet mot Eder och det memorial, varefter Ni vill att de "sig fliteligen rätta skola", desslikes försäkra Eder om sin livliga åstundan att i sin mån kunna bidraga till att rikets fornminnen må bliva uppsökta, aktade och bevarade, vetenskapen till upplysning och landets befolkning till ett band, som med kärlek binder den till hembygdens och fosterlandets jord. Sedan lyckönskningarna framförts, uttryckte riksantikvarien Curman Akademiens och Riksantikvarieämbetets tacksamhet med följande anförande: Ärade herrar representanter och ombud! Såsom företrädare för det ämbete, vars 300-åriga bestånd givit anledning till dagens högtidlighet, är det mig en kär plikt att nu taga till orda för att söka giva uttryck för den tacksamhet, som uppfyller oss. Vackra och kärkorana gåvor hava av vänliga händer blivit lagda på vårt hord, som här helt hastigt kommit att förvandlas till ett riktigt födelsedagsbord, ett 300-åringens födelsedagsbord. Och med glädje och rörelse hava vi lyssnat till de välönskningarnas goda ord, som riktats till oss från representanter dels för korporationer, institutioner och föreningar inom vårt eget land med vilka riksantikvarioämbetet på olika sätt, under olika tider haft förmånen att samarbeta, dels för de kulturminnosvårdando myndigheterna i våra frände- och grannländer i väster, söder och öster, med vilka vi äro förenade genom starka vänskapsband, dels ock slutligen för 154 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. den grupp av självuppoffrande och nitiska personer, vilka i egenskap av Riksantikvariens ombud äro våra ovärderliga hjälpare landet runt. Vi ha genom Edra ord i dag förnummit en välvilja, som är ägnad att värma och uppmuntra dem, som hava sig anförtrodda riksantikvarieärabetets åligganden i deras ingalunda alltid så lätta arbete. I det arbetet företrädes ämbetet ingalunda av mig ensam. Arbetet delar jag, förutom mod Akademien, också med hela den skara av goda medhjälpare, som sitta här bredvid och som utgöra ämbetets tjänstcmannastab. Och jag ber dom att också med mig dela den glädje ooh uppmuntran, som i dag kommit oss till del. Våga vi tyda Edra ord i dag såsom uttryck av förtroende även för morgondagens gärning, så haven I därmed skänkt oss en klenod, i värde övergående alla Edra andra gåvor. Ty på förtroendet, men också endast därpå, kunna vi grunda vår tillförsikt och vårt mod för framtida gärning. Och enligt sund kulturminnesvårds innersta väsen rikta vi våra blickar mot framtiden och dess uppgifter, då vi i dag fira minnesfest över en 300-årig utveckling, fylld av svårigheter och kamp, nederlag och framgångar, så som väl ock framtiden kommer att gestalta sig. Det är ej en vakt kring gravar vi utföra, det är ett värn vi vilja slå kring l e v a n d e t r a d i t o n och f r u k t b a r a möjligheter att lör nutid och framtid tillgodogöra forntids arv i växlande former. Än har moder jorden mycket att säga oss om de nordiska ländernas och de nordiska folkens märkliga mångtusenåriga historia, om vi blott förstå att fråga henne rätt och att vara lyhörda nog för att uppfatta hennes svar. Än finnas rika skatter av skönhet och stämning, vilka liksom prinsessan Törnrosa ooh hennes slott blott vänta på att väckas till liv igen för att bliva till värmande glädje för oss själva och för kommande släkten. Den kulturhistoriska vetenskapen och kulturminnesvården både v i l j a och k u n n a skänka, oss värden, som vi tidigare ej ägt, man må sedan kalla dem gamla eller nya, det är likgiltigt. De ha dock för oss nyskapats gonom dem. Låtom oss fastslå detta och hålla det med flammande bokstäver klart för vårt medvetande. Och låt oss slippa att i framtiden alltför ofta höra talas om kulturminnesvårdens " d ö d a h a n d " och om " d ö d a museer", ur vilka föremålen skola räddas ut till det levande livets sol. Äro våra museer döda, då är dot v i m u s e i m ä n , som ej förstått vår uppgift, ty vår uppgitt är likaväl som kulturminnesvårdarens att l e v a n d e g ö r a vårt material på samma gång som vi skydda och bevara det åt framtiden. I sina arbeten och strävanden har vår institution hittills haft förreånen att i större eller mindre utsträckning få samarbeta med och röna stöd av alla do här representerade korporationerna och institutionerna och don har väl även ibland haft tillfredsställelsen att själv få lämna stöd åt andra. Allt vad detta värdefulla samarbete betytt, får på en dag som denna en särskilt stark belysning. Och för den, som i dag står i den moltagandes ställning, summerar sig det hela till en tacksamhetsskuld av så betydande mått, att man nödgas avstå från försöket att giva ett tillfredsställande uttryck därför. Till alla här närvarande representanter för akademier, universitet och högskolor, för centrala museer och ämbetsverk, för vetenskapliga och kulturminnesvårdande föreningar och till Riksantikvariens nitiska ombud frambär jag Akademiens och Riksantikvarieämbetets varma och vördnadsfulla tack för den förnämliga och om samfällt intresse för de gemensamma uppgifterna vittnande hyllning, som bragts oss på denna vår högtids- och minnesdag. Och om jag därvid tillåter mig att med ett par ord särskilt rikta mig till den talrika gruppen av representanter för våra landskapsoch länsmuseer, så är det både därför att dessa så mangrant velat infinna sig i dag, därigenom företrädande hela vårt avlånga land från Skäne upp till Norrbotten och Lappland, men också därför att den svenska kultur- Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 155 minnesvårdens framtid i så hög grad kommer att bero på d e r a s insatser i arbetet. Jag vill icke underlåta, att på denna dag, då vi se icke blott tillbaka utan även framåt, betyga min glädje över den starka utveckling dessa museer under senare tid undergått, en utveckling, som jag hoppas skall fortsätta i den sunda, målmedvetna konsolideringens tecken till don svenska kulturminnesvårdens gagn. Ooh även om någon gång intressekonflikter och sammanstötningar skola uppstå mellan provinsmuseer och centralmuseer, skola vi taga det med jämnmod, väl vetande att i vår ofullkomliga värld s t r i d dock alltid är ett uttryck för l i v . Tillåt mig slutligen att med några alldeles särskilt varma ord få tacka de här närvarande representanterna för de kulturminnesvårdande myndigheterna i de nordiska länderna för att de velat hörsamma vår inbjudan att närvara vid denna minnesfest. Fråga är, om det på något annat område existerar ett så intimt och vänskapligt samarbete mellan de nordiska länderna som på de kulturhistoriska vetenskapernas och kulturminnesvårdens områden. Där finnas sedan många år tillbaka inga landgränser och vi känna oss fullständigt hemma i varandras institutioner, vanämte de mest kordiala personliga band knutits mellan oss. Det är en källa till gemensam styrka, som jag hoppas aldrig skall sina, utan i stället tillväxa i rikedom. För de trofasta ord och vänliga gåvor varmed Ni i dag beseglat detta fostbrödralag mellan de nordiska ländernas kulturminnesvårdande centralmyndigheter bringar jag Eder ett varmt tack. Es ist uns eine ganz besondere Freude gewesen, dass der Kreis der Vertreter der nordischen Dcnkmälerämter bei dieser feierlichen Gelegenheit auch durch einen Vertreter der Denkmälerverwaltung Lettlands erweitert worden ist. Wir bedauern nur dass nicht auch Estland vertreton wordon konnte. — Alte Verbindungen vereinigen Lettland und Schweden unter einander, Verbindungen, die ja gerade in die Zeit Gustav Adolphs, des Schöpfers des Reichsantiquaramtes, zuriickgehen. Dass die Fäden, die frtiher die beiden Länder eng an einander vereignigt haben, wieder allmäh'ich zusammcngeknilpft werden, ist fiir uns in Schweden eine Quelle dor Freude. Fiir die Ehre, die Sie Herr Direktor Gailits uns durch Ihre Anwosenheit heute bewiesen haben, spreche ich Ihnen unscron aufrichtigen Dank aus. Dazu fiige ich die Hoffnung, dass die schon eingeleitete Zusammenarbeit auf dera Gebiete der Arcbäologie und der Geschichte zwischen unseren Ländern sich noch weiter kraftig entwickeln werde På denna vår minnesdag träder ju, såsom herr Preses redan framhållit, bilden av Gustav II Adolf, det svenska Riksantikvarieämbe'els instiPare, i förgrunden, och till honom gå i dag våra tankar i hyllning, beundran och tacksamhet. För att giva ett synligt uttryck åt riossa känslor, skola vi nu i gemensam procession begiva oss till Riddarholmskyrkan, för att vid Gustav Adolfs sarkofag nedlägga en hyllningens krans. Kransnedläsgning i Riddarholmskyrkan. Från Riddarhuset avtågade därefter de församlade i procession till Riddarholmskyrkan, där Riksantikvarien vid konung GUSTAV II ADOLFS sarkofag, som var omgiven av en hedersvakt av drabanter i 1600-ta'skyller, nedlade en lagerkrans med blå och gula band, som buro följande inskrift: På ena bandet: GUSTAVO ADOLPHO R. ACADEMIA LITERA RUM HISTORIA ET ANTIQUITATUM ANTIQUARIUS REGNI. På andra bandet: SUECOS EXALTAVIT. 156 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. Vid nedläggandet av kransen höll riksantikvarien Curman följande anförande: IN AUGUSTIIS INTRAVIT PIETATEM AMAVIT HOSTES PROSTRAVIT REGNUM DILATAVIT SUECOS EXALTAVIT OPPRESSOS LIBERAVIT MORIENS TRIUMPHAVIT Så tecknas med gyllene bokstäver, huggna i sten på detta gravkor, den konungs gärning, vars minne vi kommit för att hylla. Orden ha klang som av malmklockor och av stålklingor. Bättre kan Gustav Adolfs gärning i få ord icke tecknas, över hela hans liv ljöd denna blandade klang av klockor och stålklingor. Troshjälte och fältherre, men också den andliga odlingens pånyttfödare, härens och flottans organisatör, men även do inre förvaltningsorganens grundläggare. Suecos oxaltavit. Ja, förvisso höjde och eldade Gustav Adolf svenskarna till gärning. Det finnes väl knappast något område av samhällelig verksamhet i vårt land, som icke mottagit grundläggande impulser under Gustav Adolfs regering. Och även för svensk fornforskning och kulturminnesvård gav han genom utfärdandet av den första instruktionen för riksantikvarieämbetet ett program, som i vidsynthet saknar sin like. Ligger det icke något symboliskt i de omständigheter, under vilka riksantikvarieämbetets nu 300-åriga instruktion utfärdades? Den 19 maj 1630 hade Gustav II Adolf hållit sitt berömda avskedstal till ständerna, innan han drog ut i det stora tyska kriget. Följande dag, den 20 maj, utfärdades den nämnda instruktionen, och kort därefter steg Gustav Adolf ombord på den i Älvsnabben förankrade segelfärdiga svenska flottan, som skullo föra honom till Tyskland, varifrån han icke återkom förrän han bars till detta sitt sista vilorum. Man får ett livligt intryck av Gustav Adolfs underbara mångsidighet, när man sammanställer dessa händelser. Gustav Adolf hade blicken riktad på Sveriges forntid och dess minnen i samma stund, som han drog svärdet för att kämpa för dess framtid. Dot ligger, såsom en författare nyligen sagt, en djup tanke i detta: att rusta sig för morgondagens bedrifter och framtidens krävande uppgifter och samtidigt låta blicken glida över stenarna, som stå vid vägen såsom vittnesbörd om och hugfästelse av gångna generationers vilja, värv och dåd. Att till ett obrutet sammanhang söka ena forntid och framtid, och alt göra detta sammanhang synligt och fattbart för ögat och fantasien, det är kulturminnesvårdens stora och fruktbara uppgift. Hos ett harmoniskt vuxet och verkande släkte finnes ej, lika litet som det fanns hos don konung, som instiftade riksantikvariens ämbete, någon motsättning mellan pietet och aktivitet. Ett sådant folk vårdar sina minnen och odlar sina möjligheter. Det känner den historiska traditionen som en framtidsförpliktelse. Då vi nu stå här församlade i Sveriges kanske mest traditionsmättade rum, där under åldriga valv och mellan segortecknens bleknade dukar nästan hörbart sväva andarna från hänsovna släkten, som före oss kämpat och lidit, strävat och arbetat och av vilkas kamp och arbete vi nu skörda frukterna, då känna vi starkare än någonsin denna förpliktelse till p i e t e t oeh a k t i v i t e t . Och då jag nu såsom on synlig gärd av tacksamhet och hyllning för don Riksantikvarieämbetets 300-ärsjubileum. 157 store konung, som instiftade riksantikvariens ämbete, går att nedlägga donna krans vid hans sarkofag, sker det i det starka medvetandet, att man ännu i sanning om honom kan säga: SUECOS EXALTAVIT. Minnesfesten i Stadshuset. Kl. 5 e. m. vidtog i Blå Hallen i Stadshuset en minnesfest, som bevistades av omkring 900 personer. Sedan H. Maj:t Konungen samt DD. KK. HH. hertiginnan av Västergötland, hertigen av Uppland, hertigen av Södermanland och hertigen av Närke i Prinsens Galleri hälsat en del av de därstädes församlade Akademiens ledamöter, korrespondenter, tjänstemän och tillstädeskomna representanter, intågade Konungen och de kungliga personerna ined uppvaktningar under tonerna av L. Normans festouvcrtyr op. 60 i Blå Hallen, åtföljda av en procession i följande ordning: 1. Två marskalkar. 2. Preses och Riksantikvarien. 3. Akademiens svenska ledamöter. 4. Akademiens utländska ledamöter. 5. Två marskalkar. 6. Utländska representanter. 7. Svenska representanter. 8. Representanter för Gustav-Adolfs-fondens centralkommitté och länskommittéer. 8. Akademiens tjänstemän. 9. Akademiens korrespondenter. 10. Två marskalkar-. Sedan samtliga intagit sina platser i den för festen med särskilda dekorativa anordningar försedda Blå Hallen höll akademiens preses det högtidstal rörande Riksantikvarieämbetets historia som inleder föreliggande häfte. Efter ännu ett musikstycke (A. Södermans Offertorium) framträdde överståthållaren Elmquist såsom representant för GUSTAV-ADOLFS-FONDENS CENTRAL- OCH LÄNSKOMMITTÉER och höll följande anförande: Vi fira i dag Riksantikvarieämbetets 300-åriga tillvaro. Liksom så rniinga andra av Sveriges landsgagncliga institutioner leder detta ämbete sitt ursprung från den märkliga tid, då konung Gustav II Adolf utförde sitt för Sveriges hela förvaltningssystem grundläggande nydaningsarbete. Det är på detta, som mycket av vår nutida centrala förvaltningsorganisation går tillbaka. Åtskilliga 300-årsjubiIoer hava sålunda kunnat firas under det senast gångna decenniet, mon det karakteristiska för dom alla har varit, att de icke gällt historiskt avslutade företeelser, utan alltjämt levande institutioner, stadda i utveckling och fyllda av dagens och morgondagens arbetsuppgifter. Det var en förunderlig must i den tids mylla, i vilken Gustav II Adolf satte sina plantor. Många av dem ha vuxit lill stora träd, i vars skygd vi än i dag silfa. — Låt vara, att den institution, vars 300-årsjubileum vi i dag fira, icke hör till de största i den store konungens plantskola, så har den dock — vi ha nyss hört det här skildras — trots tider av likgiltighet och grovaste vanhävd vuxit upp på sin gamla rot och utvecklats till ett vårdträd för landet. Och det trädet är sannerligen icke förtorkat av ålder. Det är frukterna från dess grenar, som, spridda över värt vidsträckta land, i stor utsträckning givit upphovet till den blomstrande ungskog, som i dessa senaste årtionden vuxit upp i form av livskraftiga provinsmuseer och hängiven hembygdsvård. Därför är dot, som vi i dag ha anledning icke blott att tacksamt blicka tillbaka på fädrens verk, utan också att hoppfullt se framåt mot en allt 158 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. :Q .a 60 0> t. •a a 3 ej K S ai 60 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. 159 starkare utveckling och ett allt framgångsrikare arbete på de områden, där KUsantikvarieämbetet av ålder varit den ledande kraften i vart land. Det har också därför synts, som om detta 300-årsminne skulle bäst begås i stiftarens anda om det skedde på sådant sätt, att den g ä r n i n g , för vilken grundlinjerna för 300 år sedan utstakades, bleve satt i stånd att allt kraftigare och bättre genomföras. Det var denna tanke, som besjälade II. K. H. Kronprinsen, då han i spetsen för ett antal om våra svenska kulturminnen nitälskande personer utfärdade ett upprop till en allmän insamling för åstadkommande av on fond, vars avkastning helt skulle användas till vård och ans av landets fasta kultunninnesmärken, en fond, som skulle bära namnet av den konung, som lagt grunden till vårt lands kulturminnesvård. Det är ju dessvärre så — och det synes tidigare hava varit fallet i ännu högre grad — att kulturminnesvården trots allt stigande intresse i landet har att arbeta, med mycket blygsamma ekonomiska medel, så blygsamma, att don kulturminncsvårdande centralmyndigheten icke haft någon möjlighet att motsvara de krav på vårdnadsarbetcn, som av en alltmera intresserad allmänhet mod rätta framställts. Ett bidrag till avhjälpande av dessa svårigheter har man velat lämna genom bildandet av Guslav-Adolfs-fonden till de svenska kulturminnesmärkrnas vård. Denna skall stå under Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens förvaltning, och dess avkastning skall enligt vissa i fondens stadgar fastställda grunder av Riksantikvarien användas till åtgärder för vård och skydd av landets fasta kulturminnesmärken från alla tidsåldrar. Insamlingsarbetet, som bedrivits dels genom en centralkommitté med II. K. H. Kronprinsen såsom ordförande, dels genom länskommittéer i landets olika delar, för vilka ett antal representanter i dag äro närvarande, har visserligen ännu icke avslutats, varför resultatet av detsamma ingalunda kan definitivt uppgivas, men det har dock ansetts lämpligt att i dag lämna ett första meddelande om hittills insamlade medel samt att såsom en landets jubilcumsgåva med anledning av Riksantikvarieämbetets 300åriga tillvaro överlämna denna Gustav-Adolfs-fond. Hittills har sålunda till fonden överlämnats eller genom förbindelser utlovats ett sammanlagt belopp av 178,115 kronor. Vår förhoppning är, att denna summa under den fortsatta insamlingen skall avsevärt ökas, liksom också att Guslav-Adolfs fonden under tidernas lopp icke skall betraktas såsom ett avslutat helt, utan genom gåvor och testamenten ständigt hållas i levande växt, till gagn för de viktiga fosterländska uppgifter, den är avsedd att främja. Eders Maj:t! Såsom representanter för central- och länskommittéerna för insamlingen till Gustav-Adolfs-fonden våga vi nu i underdånighet framträda till Eders Maj:t, Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens höge beskyddare, med en undersåtlig anhållan, att Eders Maj:t i denna sin egenskap behagade mottaga "Gustav-Adolfsfonden för de svenska kulturminnosmärkenas vård", sådan denna nu föreligger till sitt kapital och sina grundstadgar, och därigenom lämna densamma och dess ändamål i Eders Maj:ts nådiga hägn. Sedan överståthållaren till H. M. Konungen överlämnat Gustav-Adolfsfondens gåvobrev, tog H. M. KONUNGEN till orda: Det är förvisso en stor nationell uppgift att väl vårda de minnesmärken, vilka våra förfäder lämnat oss i arv såsom ett talande vittnesbörd om att vi bygga och bo i ett land, som under årtusenden bebotts av samma stam och där vi nu njuta frukterna av talrika generationers arbete för skapande av odling och tryggad samhällsordning. Det ligger en stark förpliktelse i att äga sådana traditioner på fornminnesvårdens område och jag uttalar därför min glädje över det intresse och den stora offer- 160 Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum. villighet, som fått sitt uttryck i den nu överlämnade Gustav-Adolfs-fondcn till de svenska kulturminncsmärkenas vård. I det jag härmod överlämnar den sålunda på enskild väg åvägabragta fonden till akademien för vård och förvaltning, vill jag samtidigt bringa till eder kännedom, att jag i senaste konselj funnit mig kunna för samma ändamål tilldela akademien ett anslag av 200,000 kr. att utgå av lotterimedel. Jag uttalar till Riksantikvarieämbetet mitt tack och mitt varma erkännande för dess framgångsrika arbete under gångna tider och jag lyckönskar ämbetet till att få börja sitt fjärde århundrade med de ökade möjligheter, som Gustav-Adolfs-fondcn kommer att skapa för ett fullföljande av det viktiga arbete, som hestår i ett pietetsfullt vårdande av fäderneslandets minnesmärken. H. M. Konungen överlämnade därefter till Riksantikvarien GUSTAV-ADOLFSFONDENS GÅVOBREV, som har följande lydelse (hg. 60): ' W RUitnMtiRvnru?äiTibriii!i .VcVrtrsjiuSUcum («r (Tcntralkcimmittén iir msrtmlintt till v'n Vid Riksantikvarieämbetets 300-årsjubileum får hnrmcö till "Äum^l'VittprhctsO-iistopu* och Centralkommittén för in.SntihviMs.^Kaöemum överimrutA ett belopp samling till en GustavBV ITSIIS.U kronor, »om Ull* baio iti*oml..ts bl.ino »vennhu m t b b c t g W . H D K känna an. Ailolls-fond för de svenska »vor och vördiuio infflr minnesmÄrkena nv förkulturminncsmärkenas vård fäprcnaltitUurjtnVmnti.all använda» !«»•• I inocta minne* vÄr& i i'nluiln'1 nieö till dettn gåvobrev fo härmed till Kungl. Vittergafte prunt>stnoo,iir 'Denna vor in«omlinq Är hets Historie och Antikviännu iclic nvstutnö, utan kommer att ÖhosmeO tit belopp som Minarf inflyta frän vissa I nas kom tets Akademien Överlämna muUitr L^nritiiiiU- iii-oet var förhoppning, all ko ett belopp av kr. 178,115: 35, pitohi nlltfrnmqenl mätte kumm äknii t)f nom OOiuiltoncr och tcstflmciitiu-iflha bestämmelser. som tills dato insamlats bland svenska medborgare, Storhkolm 6cn t» luivember (O^O. vilka känna ansvar och vördnad inför minnesmärkena av förfädrens kulturna rning, att användas för landets minnesvård i ent*/l*L lighet med till detta gå