Myntfynden i Korsbetningens massgravar Thordeman, Bengt Fornvännen 27, 23-39, 65-87 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1932_023_kompr Ingår i: samla.raa.se MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR AV BENGT THORDEMAN M ynten äga för den arkeologiska forskningen en särskilt stor betydelse såsom dateringsinstrument i fråga om fynd, vilkas tidsställning på a n d r a grunder ä r svåråtkomlig eller svävande, och myntfyndens geografiska eller kronologiska fördelning k a n även vara signifikativ för ett visst områdes eller en viss epoks merkantila och kulturella orientering. F ö r medeltidens vidkommande förhåller det sig j u likväl så, att flertalet svenska mynt icke i sig själva — genom namnomskrifter eller å r t a l — äro till tid och präglingsort bestämbara, och det ä r därför ett för arkeologien och numismatiken gemensamt intresse att få de medeltida mynten uppgrupperade i kronologiskt s ä k r a typserier. Härvid h a r man att taga h ä n s y n dels till innehållskombinationerna i de slutna myntfynden, dels även till det enskilda myntets inskrifter och bilder, till dess prägelstil, dess typologiska utveckling eller försämring, liksom till variationerna i dess vikt och dess silverhalt. Redan för mer än 30 å r sedan utarbetade H a n s Hildebrand en k r o n o l o g i för de s v e n s k a medeltidsmynten 1 , som än i dag ä r den enda existerande samlade framställningen av vårt medeltida myntväsen, men med å r e n h a r — helt naturligt — pålitligheten av dess data blivit allt mera anfäktbar, och i vissa fall ha även på goda g r u n d e r s ä k r a o m g r u p p e r i n g a r k u n n a t företagas 2 . ' H a n s H i l d e b r a n d : Sveriges Medeltid I, 770 ff. 2 Jfr G. G a l s t e r : Vesterås-Hulpenningo fra nasrraeste Eftertolgere (Fornvännen 1917, sid. 96 ff) Nya rön i fråga om do svenska medoltidsmyntcns nen 1930, sid. 286 ff). kap. Myntväsendet, sid. Knut Eriksson og hans oeh T. G. A p p e l g r e n : bestämningar (Fornvän- 24 BENGT THORDEMAN E n systematiskt genomförd revidering av de svenska medeltidsmyntens kronologi, med h ä n s y n tagen såväl till de talrika myntfynd, som sedan Hildebrands tid kommit i dagen, som till de mera specifikt numismatiskt-typologiska s y n p u n k t e r n a , tillhör medeltids-arkeologiens mest aktuella önskemål 1 . Dateringen av de i sig själva obestämbara, " s t u m m a " mynten bygger till största delen på fyndkombinationerna i de slutna myntfynden, men det ä r uppenbart, att vi h ä r ha att r ä k n a med en g a n s k a betydande felmarginal, då tidslatituden för ett myntfynd k a n vara mycket växlande. Dessa myntfynd k u n n a j u u t g ö r a s av skatter, som bestå av förmögenheter, samlade under en längre tid, k a n s k e u n d e r generationer. Nya och gamla mynt äro i varje fall vanligen blandade om v a r a n d r a , och nedläggningstiden ä r icke utan vidare bestämbar. Det måste därför v a r a av största värde för den numismatiska forskningen att erhålla en grupp av myntfynd, där nedläggningstiden av ej numismatiska skäl ä r direkt och säkert fixerbar och d ä r man från början kan utgå ifrån, att intet av mynten k a n v a r a präglat efter en viss bestämd tidpunkt. Ett sådant myntfynd blir en synnerligen välkommen och bekväm kontroll på tillförlitligheten av den kronologi, som på a n d r a g r u n d e r blivit uppbyggd, och blir en orubblig fixpunkt för hela det kronologiska systemet. I en av de m a s s g r a v a r , där de i slaget mellan g u t a r och d a n s k a r den 27 juli 1361 stupade k r i g a r n a och bönderna blivit jordade 2 , h a r under 1929 och 1930 å r s u n d e r s ö k n i n g a r påträffats ett antal myntfynd, varav ett av g a n s k a betydande storlek, där fyndomständigheterna äro såd a n a att man med visshet k a n säga, att mynten kommit i jorden samtidigt med de fallna, alltså den 28 ä 29 juli 1361, och en mera precis eller pålitlig datering för ett arkeologiskt fynd torde knappast stå att finna. Men härtill kommer, att dessa myntfynds k a r a k t ä r ä r en helt a n n a n än hos de flesta fynd som eljest komma i dagen, i det man Att de arkeologiska och de numismatiska metoderna renodlade var för sig kunna föra till helt skiljaktiga och knappast hållbara resultat visar t. ex. de senaste uttalandena rörande de av H i l d e b r a n d s. k. Knut Erikssons Kalmarmynt, som av N o r d m a n (Karelska järnåldersstudier, Hfrs 1924, sid. 63 ff) hänföras till Visby medan A p p e l g r e n a. a. anser dom vara präglade i Trondhjem. 2 Jfr B. T h o r d e m a n : Korsbetningen och Solberga kloster, Sthlm 1930 (Svenska Fornminncsplatser nr 14). 1 MYNT FYN D E N I K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 25 kan förutsätta, att dessa mynt, som buros av de i slaget kämpande och mod dem blivit nedmyllade (eller i undantagsfall tappats av dom. som ombesörjt gravläggningen), vid nämnda tidpunkt samtliga voro kurserande. I motsats mot vad eljest är fallet bör man alltså här ha rätt att räkna med en ytterst begränsad tidslatitud inom fynden, sammanslagna till en enhet, vilket gör de enskilda myntens datering ännu mer preciserad. En tredje teoretisk möjlighet ifråga om det sätt, varpå mynten kommit i jorden, nämligen att de tidigare tappats på platsen och vid gravens igenskottning kommit ned bland de döda med fyllningsjorden, kan i varje fall blott gälla, om ett mynt hittats enstaka för sig, vilket endast är fallet med ett enda av de påträffade mynten. Med hänsyn till den ganska enastående ställning, dessa myntfynd sålunda intaga inom det numismatiska forskningsmaterialet, har det synts mig önskvärt att publicera dem i en betydligt utförligare form än som måhända eljest varit nödvändigt. De först av dr O. V. Wennersten och sedermera av förf., delvis i samarbete med dr Poul Nörlund undersökta massgravarna vid Korsbetningen äro till antalet tre, vartill kommer en sommaren 1930 anträffad men ej undersökt samt en år 1813 spolierad grav. Samtliga mynt, liksom även de värdefullaste fynden i övrigt, ha kommit i z z y y xx v v uu it JJ r r 99 PP fi 9 r 6 i u v k. y z a. o ä o K L M /V 0 P Q R S T U V X t ( \v \ \ \ X X Mtt3 p* ' 9 \ \ •\ */*r f l / I V \ Fig. 23. Plan av massgraven med myntfyndens lägen inprickade. Fynd III anträffades på en ej närmare lokaliserad plats inom området R-T-v-y. Varje rutas sida = Vs m. 26 II E N G T T H O R D E M A N Fig. 24. Översiktsbild av den jdats där fynd V påträffades (markerad av cirkellinjen). Foto N. Åzolius. dagen i den stora massgrav 1 , som av Wennersten öppnades år 1912 och vars undersökning sedan fortsattes av förf. åren 1928—30. Tre av fynden, bestående av resp. 385, 17 och ett enstaka mynt, påträffades 1929, medan tvenne, bestående av resp. 8 och 7 st. mynt, påträffades år 1930.2 Anledningen till att inga myntfynd gjorts i de båda andra gravarna sammanhänger helt visst med det påfallande förhållande, att dessa även med avseende på rustningsfynden voro vida fattigare än den stora graven 3 . Förklaringen härtill är sannolikt den, att man till en början noggrannare avklädde do döda och genomsökte deras kläder, medan man så småningom fann. att tiden ej tillät Jfr planen i Svenska Fornminnesplatscr nr 14. Ett mynt av typen Hildebrand fig. 449, alltså frän slutet av 1100-lalet (eller troligen rättare från början av 1200-talct). iir även vid grävningarna påträffat, men ej i någon av massgravarna utan vid fraingrävningon av Solberga klosterkyrkas grund. 8 Jfr N ö r l u n d - T h o r d o m a n : Panzerhandschuhe aus der Schlacht hd Wisby im Jahre 1361 (Acta Archaeologica 1931, sid. 53 ff). 2 1 M Y N T F Y N D E N I K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 27 Fig. 25. översiktsbild av don plats där fynd I påträffades (markerad av cirkellinjen). Foto N. Åzelius. ett så omständligt förfarande, utan att man måste inrikta sig på att snarast bringa liken under jorden. Det är karakteristiskt, att man i den stora graven i flera fall t. o. m. låtit sporrarna sitta kvar på de fallnas fötter, ja, en av dem bar ännu på fingret en ring av silver. Även olikheten i gravgroparnas storlek torde understödja denna förmodan, i det att man måhända först tänkt sig taga upp ett antal smärre gravgropar men slutligen fann det nödvändigt att vräka ned alla de många återstående liken i en enda väldig grav för att äntligen bli färdig med sitt hemska arbete. Den stora graven är även den från klosterkyrkan avlägsnast belägna, vilket även i sin mån tyder på, att den är den senast anlagda. Fyndens fördelning inom gravgropens område (fig. 23) beror givetvis på en ren slump och har ingenting att säga oss. Dessvärre gäller detsamma även om fyndens läge i förhållande till närbelägna skelettdelar (fig. 24, 25). Skelettens förvirrade och i varandra sammanflätade ställningar gör det omöjligt att med visshet bestämma, till vilken 28 B E N G T T II O (( I) E .1/ .1 N Fig. 26. Läderpungen med fynd I på sin ursprungliga plats omedelbart efter framprepareringen. Foto N. Azelius. individ de olika myntfynden höra eller t. ex. invid vilken kroppsdel de lågo, allt förhållanden som kunnat vara av ett visst intresse ur olika synpunkter att få utredda. Då t. ex. det enstaka myntet av finnaren uppgives ha påträffats inuti ett kranium (fig. 24), är det nödvändigt förutsätta, att myntet från en högre nivå under tiden för gravinnehållets av förruttnelsen förorsakade sammansjunkning glidit ned till den plats, där det hittades, och med dylika förskjutningar av föremålen i gravarna måste vi i allmänhet räkna. Det största myntfyndet hade av ägaren förvarats i en pung av läder, vars undre del ganska fullständigt konserverats av ärgbildningen från den i mynten ingående kopparn. Pungen (fig. 26) består av två läderstycken, nedtill halvrunt tillskurna och hopsydda utefter kanterna. Huru pungens övre del varit konstruerad, kan man nu ej se, då denna del är fullständigt förmultnad, men sannolikt har den iiint om varit försedd med en rad uppslitsningar, vari en eller flera remmar varit genomträdda i likhet med den här avbildade, i Stock- MYNT F YN DE S I K O It S B E T S I S G E S S M A S S G R A VAR 29 holm funna läderpungen (fig. 27). Egendomligt är, att den stora läderpungen med dess g a n s k a aktn i n g s v ä r d a penningsumma k u n n a t undgå deras blickar, som ombestyrde gravläggningen. Tydligen måste denna h a försiggått i stor brådska, eftersom man förbisåg en sådan dyrbarhet. Mynten i de tre s m ä r r e fynden om resp. 7, 8 och 17 st. lågo alla med flatsidorna mot v a r a n d r a , så att mynten bildade en stapel. Omkring det största av dessa befann sig en ärgbeläggning med fullt Fig. 27. tydlig tygstruktur, varför dessa Lädorpung från medeltiden, funnen i Stockholm, St. Nygatan 22 (Stamynt s y n a s ha varit inknutna tens Hist. Museum). oller insydda i dräkten. Efter dessa orienterande a n m ä r k n i n g a r övergå vi till en detaljbeskrivning av de olika fynden. 1 FYND I.2 1—35. Brakteat. Krona rakt från sidan av varierande form inom strålring (fig. 28: 1—6). Anteil3 615 d. Vikt 0,31 gr. (10 vägningar). 4 „ Som förog., men under kronan en femuddig stjärna (fig. 28:7). 36. _ 1 Terminologien i myntbeskrivningarna ansluter sig i stort sett till den som kommit till användning i T. G. A p p e l g r e n : Förteckning över Antellska mynlsamlingens i Helsingfors svenska mynt, I, Helsingfors 1908. — För benäget bistånd vid bestämningen av några av mynten liksom för värdefullt meningsutbyte rörande hithörande frågor ber fört. få framföra sitt (ack till muscumsinspektör G. G a l s t e r , Köpenhamn. 2 Inv.-nr 19325: Mz 3. 3 Hänvisar till T. G. A p p e l g r e n : a. a. (nr i förteckningen, ej fig.-nr). 4 Varje viktangivelse åsyftar vikton av e t t mynt. Om flera mynt vägts, vilket står anmärkt inom parentes, anges m e d e l v i k t e n för samtliga vägda mynt. Endast h e l a och i möjligaste mån o n ö t t a mynt ha vägts. Om ingen viktuppgift finnes för en viss typ betyder detta, att intet helt mynt funnits tillgängligt av densamma. 30' B E S G T T H Ö R D E M AS 37—41. 42. 43. 44. 45—50. 51—75. 76—79. 80. 81. 82—131. 132—133. 134—155. 156—159. 160. 161—170. 171—183. 184—191. 192—197. 198—208. Brakteat. Som lörog., men under kronan två punkter (fig. 28:8). Anteil 615 a. Vikt 0,46 gr. „ Som föreg., men en punkt på vardera sidan om kronan samt en på mellersta kronbladets skaft (fig. 28: 9). „ Som föreg., men under kronan en halvmåne mod spetsarna uppåt (fig. 28:10). „ Som föreg., men halvmånen mod spetsarna nedåt (fig. 28: 11). Vikt 0,34 gr. „ Som föreg., mon kronan och halvmånen förbundna med en kort vertikal linje (fig. 28: 12). Vikt 0,42 gr. „ Q inom strålring. Bokstavens proportion och storlek varierande (fig. 28:13—15). Anteil 113 och 115b. Hd1 579. Vikt 0,32 gr. (10 vägningar). „ Som föreg., men inuti bokstaven, på ömse sidor oro tvärstrecket, en punkt (fig. 28:16). Jfr Hd 580 och Anteil 114. Vikt 0,36 gr. „ Som föreg., men endast en(?) punkt, placerad ovanför tvärstrecket (fig. 28:17). „ Som 51—75, men innanför bokstavens vänstra, bygelformlga dol ott vertikalt streck: Q (fig. 28: 18). Anteil 112. Vikt 0,31 gr. „ L inom strålring (fig. 28: 19—23). Hd 592. Anteil 134. Vikt 0,37 gr. (10 vägningar). „ Som föreg., men bokstavens huvudstapel fördubblad; L (fig. 28:24). Vikt 0,39 gr. (2 vägningar). „ S inom strålring. Bokstavens form starkt varierande (fig. 28:25—27). Hd 595. Anteil 137. Vikt 0,31 gr. (10 vägningar). „ Som föreg., men på ena sidan om bokstaven en punkt (fig. 28:28, 29). Hd 593. Vikt 0,30 gr. (2 vägningar). „ Som föreg., men på ena sidan om bokstaven ett kors (fig. 28:30). Vikt 0,33 gr. „ Strålring, i övrigt obestämbara. „ Två motvända kronor av varierande form inom slät ring. Mellan kronorna bokstaven O (fig. 28: 31, 32). Hd 645. Anteil 139. Vikt 0,27 gr. (5 vägningar). ,, Som föreg., men mellan kronorna bokstaven R mellan två punkter (fig. 28:33). Hd 643. Vikt 0,35 gr. (2 vägningar). „ Som föreg., men utan punkter (tig. 28:34). Vikt 0,38 gr. (5 vägningar). „ Som föreg., men mellan kronorna bokstaven T (fig 28:35, 36). Anteil 140—141. Vikt 0,28 gr. (5 vägningar). i Hänvisar till H. H i l d e b r a n d : a. a. (fig.-nr). MYNT F Y N D E N I K O RSB ET NIN G E N S M A S S G R A V A R 31 209—210. Brakteat. Som föreg., men mellan kronorna bokstaven B (fig. 28:37). Hd 641. Vikt 0,25 gr. (2 vägningar). 211—227. „ Som föreg., mon mellan kronorna ett kors (fig. 28:38, 39). Vikt 0,29 gr. (10 vägningar). 228. „ Som föreg., men mellan kronorna ett vertikalt streck (fig. 28:40). Vikt 0,22 gr. 229. „ Som föreg., men mellan kronorna tecknet B (Bg28:41). Vikt 0,35 gr. 230. „ Som föreg., men mellan kronorna tecknet V ( = T ? (fig. 28:42). Jfr Anteil fig. 138. Vikt 0,23 gr. 231—244. „ Som föreg., men tecknet mellan kronorna oläsbart. 245. „ Krönt inänniskohuvud framifrån inom slät ring (fig. 29:13). Anteil 143 b. Vikt 0,30 gr. 246—370. Advers. Ankarliknande tecken, omgivet av två punkter inom krets av åtta halvmånar med utåt riktade spetsar, var och en med punkt i centrum (fig. 29: 1—5). Revers. Patriarkalkors med alla sex korsarmsändarna kluvna inom kulrand (fig. 29:6—10). Mansfeld-Bullner1 656. Hauberg 2 : Lund 1332—1360, nr 16. Vikt 0,94 gr. (60 vägningar). 371. Advers. Sexbladig ros inom kulrand (fig. 29: 11). Revers. Lilja inom kulrand (fig. 29: 12). Mansfeld-Bullner 435. Hauberg: Erik Menved, N. Jylland nr 9. Vikt 1,08 gr. 372. Brakteat. Krona rakt från sidan inom slät ring. Kronans ring framställd med tre horisontala linjer, korsade av tvä vertikala. Kronans mittblad har formen av ett kors (fig. 29:14). Voszberg 3 111:83. Vikt 0,13 gr. 373. „ Som föreg., men kronans ring framställd med endasi två horisontala linjer (fig. 29:15). Voszberg 111:85. Vikt 0,16 gr. 374. „ Som föreg., men den övre horisontala linjen på kronringen uppdragen i en (tro?) snibbar (fig. 29:16). Vikt 0,15 gr. 375—376. „ Spetsig sköld med kors inom slät ring. Ovan skölden tre punkter (tig. 29: 17). Voszberg I I : 18. Vikt 0,15 gr. 377. „ Latinskt kors inom slät ring. På ömse sidor om korsets bas intill kantringen ett mindre kors och i vardera vinkeln ovan tvärarmen on punktliknande stråle (fig. 29:18). Voszberg 11:40 var. 378—385. „ Obestämbar. i Hänvisar till II. V. M a n s f e l d - B u l l n e r : Danske Monter fra Tidsrummet 1241—1377, Kjöbenhavn 1887 (fig.-nr). 2 Hänvisar lill P. l l a u b o r g : Danmarks myntvsesen og mynter i tidsrummet 1241—1377 (Aarböger for nordisk oldkyndighed 1884). 8 Hänvisar till F. A. V o s z b e r g : Geschichte der Prcussischen Munzen und Siegel, Berlin 1843 (fig.-nr). 32 B E N G T T H O /i / ) /;' M A N 3. 4. 6-8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17. FYND II.« Brakteat. Dubbcl-v med de fyra staplarnas övre ändar sammanbundna av en linje inom snedstrierad rand (fig. 29: 19). Vikt 0,11 gr. „ Som föreg., men inom pärlrand (fig. 29:20). Vikt 0,09 gr.2 „ Som föreg., men inom slät rand. Vikt 0,12 gr. „ Dubbel-v med ett kort streck ovanför bokstaven inom slät rand (fig. 29:21). Hd 789. Vikt 0,12 gr. Dubbel-v inom pärlrand (fig. 29:22). Hd 788. Anteil 598. Vikt 0,09 gr.2 „ Som föreg., mon inom slät rand. Vikt (nr 6) 0,09 gr.8 Som föreg.(?). Vikt 0,09 gr.2 Advers. Liljeträd med kors(?) i svickeln. Yttre och inro pärlrand. Omskrift: + M Q I V I T Ä T S (Bg- 29:23). Revers. Lamm med fana åt höger. Inre pärlrand. Omskrift: SBVQQWa (Bg- 29: 24). Hd 793—794. Vikt 0,97 gr. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. Inre snedstrierad rand. Omskrift:+MOHeTA O I T Ä T S (fig. 29: 25). Revers. Lamm med fana åt höger. Inre snedstrierad rand. Omskrift: +WISBVÖÖ I S (Bg- 29: 26). Vikt 1,19 gr. Advers. Lejon åt höger inom slät rand. Revers. Ä (?) mellan tre motvända kronor. Anteil 181 var.? Vikt 0,30 gr. Advers. Lejon åt höger. Revers. B mellan tre motvända kronor (fig. 29:32). Hd 623. Anteil 186. Vikt 0,30 gr. Advers. Oläsbar. Revers. €1 mellan tre motvända kronor inom pärlrand (fig. 29:33). Hd 624. Anteil 188. Vikt 0,43 gr. Advers. Lejon åt vänster (fig. 29: 42). Revers. Kors mellan tre motvända kronor. Hd 634. Anteil 180. Vikt 0,43 gr. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar. Punkter på fältet (fig. 29:39). Hd 629. Anteil 210. Revers. Torn mellan tre motvända kronor. Punkter på fältet (fig. 29: 31). Vikt 0,40 gr. Advers. Lejon åt höger inom slät rand (fig. 29: 40). Anteil 203— 204 etc. Revers. Oläsbar. Vikt 0,35 gr. FYND III.» Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom pärlrand (fig. 29: 41). Revers. Bakvänt R(?) mellan tre motvända kronor inom pärlrand (fig. 29:34). Hd 631(?). Vikt 0,32 gr. 2. Advers. Oläslig. Revers. V med punkt mellan staplarna mellan tre motvända kronor (fig. 29:35). Hd 633. Vikt 0,54 gr. 1 Inv.-nr 19325: Lt 1. 2 Nr 2 och 9, resp. 5 och 6 äro sammanärgade med varandra; viktuppgiftcrna ango sålunda hälvten av sammanlagda viktorna. 8 Inv.-nr 19525: VIII: 8. 1. 1 2 3 4 5 t) 11 12 13 14 IT 16 17 IS fi) (H # («> c) # ig 20 21 22 23 24 25 26 27 28 2<) ill 31 32 13 34 35 30 37 38 )U 40 41 42 Fig. 28. Mynt ur fynd I. • 13 14 • 15 • 10 • 17 • 18 IQ 20 21 22 23, 24 25, 26 27, 28 2'), 31) * 31 • 32 33 34 35 30 37 38 39 9 40 41 42 Fig. 29. Mvnt ur lvnd I (1—18), 11 (19—36, 81—83, 39, 40, 42). Ill (84—36, 11). IV (27. 28, 37. 38) och V (29, 30). ii v .v r F y N D E N I K O R S II E T N I N G E S S M A S S G II A V A it 3. 4. 5. 33 0. 7. 8. Advers. Lejon åt vänster. Revers. K o r s mellan tre motvända kronor. Hd 634. Anteil 160. Vikt 0,47 gr. Advers. Lejon åt höger. Revers. Som föreg.(?). Anteil 205(?) Vikt 0,38 gr. Advers. Lejon åt höger över s n e d b j ä l k a r ( ? ) inom pärlrand. Revers. Kos mellan tre motvända k r o n o r inom p ä r l r a n d (fig. 2 9 : 3 0 ) . H d 637. Anteil 206—208. V i k t 0,39 gr. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom slät rand. P u n k t e r på fältet. Anteil 210 var. Revers. T o r n mellan tre motvända k r o n o r inom slät rand. Anteil 214 b var. Vint 0,45 gr. Advers. Lejon åt höger. Revers. T r e motvända kronor inom jiärlrand. Vikt 0,45 gr. Advers. Lejon åt vänster inom pärlrand. P u n k t e r på fältet. Revers. T r e motvända kronor. P u n k t e r på fältet mellan och över kronorna. Vikt 0,47 gr. F Y N D IV. 1 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. I n r e snedstrierad rand. Omskrift: + M O K T S (Bg- 29: 27). Revers. Lamm med fana åt höger. I n r e snedstrierad rand. Omskrift: + O f e K C f l S (Bg- 29: 28). Vikt 0,98 gr. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom slät rand. Revers. fö. (?) mellan tre motvända k r o n o r inom slät rand. Hd 621? Vikt 0,12 gr. Advers. Som föreg. Revers. P mellan tre motvända k r o n o r (fig. 29: 37). Hd 629. Anteil 197. Vikt 0,20 gr. Advers. Lejon åt höger över snedbjälkar inom pärlrand. P u n k t e r på fältet? Revers. S ( ? ) mellan tre motvända kronor. P u n k t e r på tältet. Hd 6 3 2 ( ? ) . Anteil 2 0 ( ? ) . Vikt 0,21 gr. Advers. Oläsbar. Revers. K o r s mellan tre motvända kronor inom slät rand (fig. 29: 38). Hd 634. Anteil 180. V i k t 0,23 gr. Advers. Lejon åt vänster inom slät rand. Revers. Som föreg. Vikt 0,32 gr. Advers. Lejon åt höger (?) inom slät rand. Revers. Som föreg. (?) inom slät rand. Hd 6 3 5 ( ? ) . Anteil 2 0 5 ( ? ) . Vikt 0,17 gr. F Y N D V.« 1. Advers. Liljeträd med blomma i svickeln. Yttre och inre pärlrand. Omskrift: «f M (fig- 2 9 : 2 9 ) . Revers. L a m m med fana åt höger. I n r e p ä r l r a n d . Omskrift: >f WT — — — (fig. 2 9 : 3 0 ) . Vikt 0,65 gr. i Inv.-nr 19525: P x x 9. 2 Inv.-nr 19325: P z 8. ;i -- Fornvännen 1932. 34 B E N G T T II I) It D E M A N Söka vi nu till en början översiktligt sammanfatta myntfyndens innehåll, så faller genast i ögonen, att ingen av de mynttyper, som ingå i fynd I. återfinnas i fynden II—V, medan å andra sidan fynden II—V sinsemellan äga en likartad karaktär, bestående i att de äro sammansatta av Visbymynt och de av Hildebrand till Magnus Eriksson hänförda mynten med lejon och tre kronor, vilka i två av dem äro blandade men i de båda andra uppträda var sort för sig. Fynd I återigen domineras av do danska borgarkrigsmynten (246 —371), som uppgå till 32 % av hela fyndet, av vilka dessutom alla utom ett (371) bära samma prägling. Redan på grundval av dessa preliminära fakta kan man utan större tvekan draga den slutsatsen, att ägarna till fynden II—V varit gutar men ägaren till fynd I en dansk. Härvid bör särskilt framhävas den omständigheten, att do underhaltiga borgarkrigsmynten näppeligen godtogos som betalningsmedel utanför Danmarks gränser. Finner man alltså som hälen samling borgarkrigsmynt i en grav med danskar och gutar, så kan man vara tämligen viss på, att de tillhört en dansk. De övriga två tredjedelarna av fynd I bestå uteslutande av brakteater, varav 32 % bokstavsbrakteater och 12 % brakteater med en krona inom strålring (1—170), 1!) % brakteater med två motvända kronor inom slät ring (171—244), 7 st. brakteater eller 2 % visa diverse olika typer och 8 st. äro alldeles obestämbara1. Fynden II—V däremot bestå av sammanlagt 4 st. tvåsidiga Visbymynt (fynd II, IV, V), 20 st. på fastlandet för Magnus Eriksson präglade mynt, likaledes tvåsidiga (i fynden II—IV) samt 9 st. Visbybrakteater (i fynd II). Då vi nu gå de olika mynttypcrna närmare in på livet för atl studera betydelsen av deras förekomst vid denna tidpunkt, så börja vi med fynden 11—V. där förhållandena ligga betydligt enklare till än i fråga om fynd I. De fastlands-svenska mynten med stående lejon på ena sidan och tre kronor på den andra tillhöra en myntgrttpp, som av Hildebrand hänförts till senare delen av Magnus Erikssons regering (efter 22 febr. 1351), och som även förekomma i de gotländska myntfynden från 1300-talets tredje fjärdedel. De voro sålunda tydligen omtyckta betalningsmedel på Golland vid De 11 obestämbara brakteaterna med strålring liar jag ovan räknat samman med bokstavsbrakleaterna. 1 M i' N T F Y S l) E N I KO R S B E T N I N G E N S M A S SG R A V A R 35 denna tid, säkerligen på grund av sin relativt goda silverhalt och hållbarhet, och deras befintlighet här tillsammans med Visbymyn(eu är alltså ägnad att bekräfta Hildebrands datering. Helt annorlunda blir förhållandet, då vi vända oss till Visbymynten. Brakteaterna med A V ha av Hauberg i hans för kännedomen om utmyntningen på Gotland grundläggande avhandling "Gullands Myntvsesen"1 hänförts till tiden efter c:a 1430. "'Man har tidligere", skriver Hauberg, "henfort denne Mynt til Valdemar Attordag og mcnt, at Bogstavet var en Betegnelse for hans Navn. Don er imidlertid långt yngre og först udmyntet omtrent 60 Aar efter hans Dod. Tidspunktet for Utmyntningen ligger efter Aar 1424, da Dronning Philippas Myntoverenskomst i detta Aar ikke omtaler gttllandsko Penninge, men kun 3-Penninge." Försiktigare uttalar sig Hildebrand i denna fråga. Etter att ha påpekat, att W-brakteater påträffats i ett fynd (Ansarve, Stenkumla sn, St. H. M. 2910) tillsammans med tvåsidiga Visbymynt och mynt slagna av den preussiske högmästaren Michael von Sternberg (1413—1422), fortsätter han: "Dessa brakteater måste således betraktas som samtida med de tvåsidige gotarne, de tillhöra icke ens gotarnes allra första tid. Som gotarne icke kunde vara tillräcklige för behofvet, eftersom man ju ofta måste betala penningar, är det naturligt, att penningar (brakteater) slogos allljämnt. Men man är berättigad att fråga, om icke möjligen brakteater af samma utseende slogos äfven före gotarnes tid, om icke då dessa brakteater utgjorde det enda omlöpandc myntslaget. Som brakteaterna af gammalt blifvit inlagda i myntsamlingeu utan att anteckning gjorts om fynden, från vilka de härstamma, är det för närvarande omöjligt att utröna, huruvida man kan fördola W-brakteaterna i en äldre och en yngre serie." VI ha här erhållit ett dylikt av Hildebrand efterlyst fynd. säkrare till sin tidsbestämning än han väl någonsin vågat hoppas på, som klart och tydligt bevisar, att Hildebrands förmodan var riktig, åtminstone så till vida att W-brakteaterna i varje fall utpräglats samtidigt med de äldsta götarna och tillhöra tiden före Valdemar Ätterdag, minst 75 år före den tidpunkt, till vilken Hauberg ville förlägga deras tidigaste framträdande. Huruvida do förekommit redan före gotarnes tid, såsom Hildebrand synes ha varit böjd att antaga, kan först genom eventuella framtida fynd fastställas men är av flera 1 Aarbeger for Nordisk Oldkyndighed, 1891. 36 B E N G T T H O R D E M A N skäl sannolikt. Det ä r h ä r även värt att observera, att bokstaven W redan i K o r s b e t n n g s f y n d e t förekommer såväl med som utan bitecken (olika långa streck över bokstaven); man h a r sålunda ej rätt att tillägga dessa bitecken kronologisk betydelse. De på Gotland före 1400-talets mitt präglade tvåsidiga mynten ha av H a u b e r g uppdelats i tre serier: a) 6-penningar, vikt 1,20—1,37 gr., c:a 1340 1 —1400; b) 6-penningar, vikt 0,95—1,10 g j . , c:a 1400—1420; c.) 3-penn:ngar, vikt 0 60—0 80 gr., c:a 1420—1440. Alla dessa mynt h a samma bilder och legender och åtskiljas endast av sin storlek och vikt samt av s m ä r r e variationer i detaljerna. P r ä g l i n g e n av de tvåsidiga mynten upptogs, troligen omkring 1350, efter förebild av de nordtyska hansestäderna, som på 1340-talet 2 påbörjat utprägling av dylika till ett värde av 4 och 2 p e n n n g a r enligt det därstädes rådande myntsystemet, som räknade 1 mark — 16 skillingar = 192 p e n n i n g a r , medan det u p p s v e n s k a (och troligen ä v e n g o t l ä n d s k a ) myntsystemet r ä k n a d e i m a r k = 8 öre = 24 ö r t u g a r = 192 p e n n i n g a r . P å g r u n d av s n storlek och vikt 3 måste de fyra tvåsidiga Visbymynten från Korsbetningen tillföras H a u b e r g s grupper a eller b. Vad vikten a n g å r ä r det endast ett av mynten, I I : 11, som kommer upp t i l u n d e r k a n t av den vikt som H a u b e r g sätter såsom normerande för g r u p p a, medan de tre övriga s n a r a s t skulle falla inom grupp b. Å a n d r a sidan äro mynten nötta, varför vi ej torde vara berättigade att utan vidare tillföra dem den senare gruppen. Diametermåttet åter ä r så svävande och skillnaden mellan de båda grupperna så obetydlig, att detta enbart ej tillåter ett avgörande. Vi äro sålunda hänvisade till ett n ä r m a r e studium av de präglingsdetaljer, som H a u b e r g angivit såsom särskiljande för de båda grupperna. Dessa prägPngsdetaljer äro följande (Hauberg, sid. 36 f„ 39 f.): 1) G r u p p a h a r för adversens första ord skrivningen MONETA, grupp Jfr följande not. Den äldre åsikten, som även omfattades av H a u b e r g , att wittonpräglingen skulle börjat redan omkring 1334, är numera övergiven; jfr W. J e s s e : Der wendische Miinzverein (Quellen und Darstellungen zur hansischen Geschichte, N. F., Bd VI, Liibeck 1928), sid. 78 f. Till följd härav måste även Visbypräglingens begynnelse, som av H a u b e r g sattes till omkring 1340, förskjutas framåt i tiden. 8 Myntet V: 1 väger visserligen ej mer än 0,65 gr. mon är så starkt anlrätt, att vikten här ej kan tillmätas någon betydoiso. Diametormåttet tillför med säkerhet myntet till grupperna a eller b. 2 1 MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 37 b vanligen NONETA, ibland med bakvänt N. 2) Adversens andra ord skrives i grupp a vanligen CIVITATS. i grupp b nästan (Hauberg 46) alltid CIVITATIS. 3) Reversens omskrift stavas i grupp a vanligast WISBVGENCIS, i grupp b skrives slutstavelsen lika ofta SIS. 4) Präglingen är vackrare och omsorgsfullare i a än i b. 5) Liljeblommorna äro i grupp a rikare i formen. I grupp b bestå de endast av ett mittblad mod ned- och utåtböjda sidoblad. På de yngsta mynten närmar sig blommornas form ett klöverblad liksom i grupp c. 6) Mittstängeln slutar i grupp a alltid med en liljeblomma. 7) Liljan är i grupp a stundom prydd med små kors eller punkter, som sällan förekomma i grupp b. 8) Lammet ses i grupp a vanligen, i grupp b alltid från vänster sida. 9) Lammet har i grupp a stundom, i grupp b aldrig gloria. 10) Fanstången slutar i grupp a med ett kors, stundom med en lilja men kan även sakna avslutande ornament. I grupp b slutar fanstången vanligen med ett kors, som dock kan fattas. 11) Fanduken har i grupp a nästan alltid tre flikar, den är oftast rak men kan även vara böjd, så att flikarna hänga nedåt. Å de äldre mynten i grupp b består fanan av duk med tre flikar men bildas senare av tre flikar, som nå ända in till stången och korsas av en tvärlinje. Slutligen antager fanan formen av en treflikig vimpel. 12) På de äldsta mynten inom grupp a är fandukens yta fylld av ett fint snedställt rutnät. Något senare är fanduken i stället prydd med en punkt eller ett kors men kan även vara holt blank. Inom de äldre mynten i grupp b synes å fanduken ett kors. 13) Omskrifterna i grupp a börja alltid med ett kors mon sluta stundom med en lilja, rosor eller en bladstängcl. I grupp b börja de likaså med ett kors, undantagsvis med två små kors; de sluta stundom å adversen med två kors och på reversen mel större och mindre kors. 14) I fråga om bokstavsformerna avlöses äldre G, 6 och O av Q, Q och O samt fl och N av Ä och R. De förekomma dock alla inom båda grupperna. Vi skola nu punkt för punkt undersöka, hur våra mynt förhålla sig i fråga om dessa detaljer: 1) Alla fyra mynten ansluta sig till grupp a. 2) De tre mynt (II: 10, 11, IV: 1), som kunna kontrolleras på denna punkt, ansluta sig till grupp a. 3) De två mynt (II: 10, IV: 1), som kunna kontrolleras, ansluta sig till grupp a. 4) Präglingen är enkel. 5) Blommorna äro liljeformiga men enkla, särskilt gäller detta I I : 10, där det mellersta bladet är utdraget till en lång 38 II E N G T T II O It D E M A N flik. 6) Miltstäiigehi slutar med eu blomma, som dock i fråga om I I : 10 ä r kors- eller klöverbladsliknande. 7) K o r s eller punkter förekomma ej. 8) Lammet ses från vänster. 9) Gloria förekommer ej på något av mynten. 10) F a n s t å n g e n avslutas med k o r s . 11) F a n a n består troligen å alla fyra mynten av duk med tre flikar. som å I V : 1 och V : 1 äro r a k a men å I I : 10 och 11 h ä n g a snett nedåt. 12) F a n d u k e n s yta ä r å I I : 10 och 11 fylld av snedställt rutnät, å V : 1 av horisontala streck, korsade av e n t t - f o r m i g linje. A I V : 1 framgår på g r u n d av nötning ej, h u r u fanduken varit prydd. 13) Omskrifterna börja och sluta med samma k o r s å I I : 11 och I V : 1, där detta kan kontrolloras. A V : 1 i varje fall börja de med ett kors. 14) I I : 10 och I V : 1 h a do äldre bokstavsformerna, I I : 11 de yngre, fl och R förekomma ej. Resultatet av undersökningen blir sålunda, att Korsbetiiingsmynten i fråga om p u n k t e r n a 1, 2, 3, 11 och 12 deciderat ansluta sig till g r u p p a, medan do i fråga om punkterna 1, 5, 6, 7 och 9 visa y n g r e drag, som dock ej utesluta dem u r den äldre gruppen. I fråga om punkt 14 förekomma såväl äldre som y n g r e drag. Vi äro alltså berättigade att på grundval av präglingsdetaljerna tillföra mynten H a u b e r g s äldre g r u p p (a), e h u r u g ä r n a eu något framskriden del av präglingsperiodon för denna grupp (1350—1400). Att präglingstiden skulle ligga c:a 1355—60, vilket väl får anses vara ungefär den verkliga präglings!iden för Korsbctningsmynten, förefaller dock vara tidigare än man av typologiska skäl kunde vänta sig. Emcllertid synes undersökningen visa. all H a u b e r g s framställning av präglingens utveckling i sina h u v u d d r a g ä r riktig. Skulle man sålunda lill sist ha rätt att alldeles bortse från den låga vikten av mynten I I : 10 och I V : 1 (samt V : 1). som dock ligger i u n d e r k a n ! av viktvärdet för grupp b, och förklara den som helt beroende av nötning? Mynten II; 10 och I V : 1 äro dock ej nämnvärt mera nötta än I I : 11 med sin nästan fulla vikt. För min del kan jag ej annal än betvivla riktigheten av en sådan slutsats utan ä r i stället benägen för en betydande förskjutning bakåt i tiden av g r u p p b, detla så mycket hellre som diarnctermåtlel a I I : 10 s n a r a r e överensstämmer med g r u p p b än ti. J a g ä r dock fullt medveten om. att fyndmaterialet från Korsbetningen i detta avseende ä r allt fiir sprött för atl tillåta uppbyggandet av en s ä k e r bevisning. Förutsätta vi emellertid för ett ögonblick riktigheten av detta an- M YN T F YN D E N I K O li S B E T N I N G E N S M AS S GRAVAR 39 lagande, att alltså grupp b med den lägre vikten börjat utpräglas redan före 1361, så ställas vi inför ett nytt problem. Skulle 6-penningen redan omkring ett decennium efter utpräglingens början ha deprecierats med minst Vs av sin vikt, eller är måhända b-gruppcn med sin lägre vikt präglad — åtminstone delvis — samtidigt med a-gruppen såsom en mindre myntenhet, i så fall till 4-penningars värde? Det voro ju i högsta grad egendomligt, om man ej i Visby präglat 4-penningar, som skulle överensstämma såväl mod det gamla nordiska systemet C/2 örtug) som med det nya nordtyska ('/» skilling), så mycket mer som man i hanscstäderna till eu början just utpräglade 4-penningar men ej 6-penningar. Gotländska 4-penningar äro visserligen ej urkundligt kända före mitten av 1400-talet, men vi ha i det föregående sett risken av att sluta ox silentio, då Hauberg sätter Visbybraktoatens tillkomsttid till omkring 1430 på grund av, att don ej namnes i drottning Philippas myntfördrag 1424, medan den ju i själva verket, såsom Korsbetningsfynden visa. funnits åtminstone sedan 1300-talets milt.- Ett säkert svar på här framkastade spörsmål kan dock ej ges förrän efter ytterligare undersökningar av till 1300-talet daterbara fynd, som innehålla gotländska mynt. I uppsatsens andra avdelning skola vi övergå lill att behandla fvnd I. Z U S A M M E N F ASSUNG. BENGT THORDEMAN: Die Mttnsenfunde in den Massengräbern von Korsbetningen. 1. Eino Zusammenfassung dieses ganzen Aufsatzes in deulschor Sprache wird dom zweiten Teil desselben beigegeben werden. der in dom folgenden I left, der Zeitschrift erscheinen wird. MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR AV BENGT THORDEMAN II. S edan vi i förra delen av denna u p p s a t s g r a n s k a t myntfynden I I — V u r den s t o r a K o r s b e t n i n g s g r a v e n , skola vi UU upptaga fynd I till n ä r m a r e studium. Härvid möter oss problem av helt a n n a n art än dem vi i samband med de s m ä r r e fynden fingo anledning diskutera. F ö r utom av b o r g a r k r i g s m y n t e n (246—371), vilka, som redan påpekats, visa, att ägaren av denna penningsumma måste h a varit en dansk krigare, oeh som utgöra 32 % av hela fyndet, består detsamma av 19 % brakteater med två motvända k r o n o r inom slät ring (171— 244), 44 % brakteater med en k r o n a eller bokstav (L, S eller G) inom strålring (1—170) samt ytterligare n å g r a få m y n t : 6 st. b r a k teater präglade för T y s k a Orden (372—377) och en fastlandssvensk brakteat med krönt huvud (245). Förekomsten av sistnämnda typ innebär en numismatisk överraskning, i det att densamma hittills med stöd av Hildebrands auktoritet 1 allmänt ansetts tillhöra Albrekts av Mecklenburg utpräglingar. Korsbetningsfyndet tvingar oss emellertid att r ä k n a med att den börjat u t m y n t a s redan under M a g n u s E r i k s s o n s senare regeringsår. H u v u d m a s s a n av de brakteater, som ingå i fynd I, nämligen såväl de med strålring som de med två kro- Sveriges Medeltid, I, sid. 836. H i l d e b r a n d antyder där att den även kunnat präglas under följande regenter; sid. 829 not 1 vill han dock hålla don möjligheten öppen att denna typ kommit till användning även under Magnus Eriksson. Fornvännen 1932. 1 66 /( B .V G T T II O li I) E M A N nor, av vilka de flesta 1 hittills betraktats som svenska och av Hildebrand hänförts dels till Birger M a g n u s s o n s ( G - b r a k t e a t e r n a ) , dels till M a g n u s E r i k s s o n s regeringstid, ha nyligen 2 av Appelgren frånskrivits Sverige och i stället hänförts till Norge. Föreliggande fynd synes j u ge direkt stöd åt denna Appelgrens mening att ifrågavarande brakteater oj äro svenska, i det att de h ä r bokstavligen hittats i en u t l ä n n i n g s portmonnä, men vid n ä r m a r e eftertanke finner man. att fyndet även kan tydas i motsatt riktning. Om en utländsk man beger sig till ett främmande land, ä r han givetvis angelägen om att medföra där kitrscrande valuta, och i della fall borde han då förskaffat sig gotländskt mynt. Om detta ej av ett eller annat skäl var möjligt, h a r det legat närmast till h a n d s att skaffa fastlandssvenskt mynt, som, att döma av myntfynden, talrikt k u r s c r a d e på ön. Det må emellertid medges, att detta endast ä r ett allmänt resonemang, som ingenting positivt säger oss. F ö r s t genom ett studium av de tyndkombinationcr, vari dessa typer uppl rada, k u n n a vi hoppas att tränga spörsmålet n ä r m a r e in på livet. Till K. Myntkabinettet har, såvitt mig ä r bekant, inkommit åtta slutna myntfynd, i vilka ingå brakteater av ifrågavarande slag. 3 Vi skola h ä r ge en översikt av desamma: 1. P å k y r k o g å r d e n i E k b y socken, Västergötland, söder om Mariestad, påträffades å r 1817 ett fynd (inv. 416), bestående av 6 st. brakteater med två k r o n o r samt 58 st. av M a g n u s E r i k s s o n s senare mynt med lejon och tre k r o n o r (Hildebrand 620—640) och 2 st. bokstavs brakteater med slät ring. 4 mynt voro obostämbara. 2. Å r 1835 framkom vid grävning på Bälinge sockens k y r k o g å r d , Södermanland, mellan Nyköping och T r o s a , en mctalldosa med 74 st. Angående bestämningen av brakteaterna med rakt från sidan sedd krona inom strålring har mig veterligen endast S c h i v e (Norges myntor i middelalderen, Christiania 1865, tillägg till sid. 119) uttalat sig; han anser dom vara norska och samtidiga med Erik av Pommerns danska brakteater med snett nedifrån sedd krona inom strålring ( H i l d e b r a n d : a. a. fig. 667), från vilka denna typ givetvis noga bör skiljas. 2 A p p e l g r e n : a. a., Fornvännen 1930. 8 I Lunds Universitets Myntkabinett förvaras inga myntfynd av det slag som här sysselsätter oss enligt vad professor O. R y d b e c k benäget meddelat mig. I Uppsala Universitets Myntkabinett finnas delar av Västeråsfyndet 1791 (nr 11 här nedan), och i Göteborgs Musei Myntkabinett de vid W, B e r g s grävningar i Kungahälla funna mynten, varibland även brakteater av ifrågavarande tyjier (nr' 22). 1 .1/ V .Y I F Y N D E N I K O Ii S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 67 mynt (inv. 711), varav inlöstes 2 st. brakteater med två k r o n o r samt 14 st. M a g n u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre kronor. 3. Inom K a l m a r gamla stads område framgrävdes å r 1841 ett stort myntfynd (inv. 988) •, bestående av 32 st. brakteater med två k r o n o r inom slät ring och 24 st. brakteater med Q , S eller L inom strålring, samt 62 st. brakteater med Q , S, L eller H inom slät ring, 40 st. brakteater med krönt huvud och 1,623 st. Magnus E r i k s s o n s mynt med lejon och tre kronor. Dessutom förekommo ytterligare 5 st. tvåsidiga mynt, varav en Londonstcrling från tiden 1272—1327 och elt flandriskt mynt från tiden 1279—1305, samt en brakteat med fana inom strålring, tydligen från Stralsund, och 6 st. obestämbara brakteater. 4. Elva å r senare, 1852, upptogs vid mtuldring i L a n d s k r o n a hamn ett myntfynd (inv. 1825 A ) , som till sin sammansättning visar en mycket n ä r a överensstämmelse med det från Korsbetningen, som h ä r sysselsätter oss. Hela skatten bestod av 612 st. mynt, varav 214 st. brakteater med G , S, L eller I ( ? ) samt 69 st. sådana med k r o n a inom strålring, 138 st. brakteater med två kronor, 164 st. borgarkrigsmynt, 6 st. n o r d t y s k a och 21 st. obestämbara brakteater. 5. Å r 1871 hittades under en sten vid Levide i Hejde socken, Gotland en myntskatt (inv. 4540)', som utgjordes av 9 st. brakteater mod två kronor, 2 st. s å d a n a med 6 eller L samt 7 st. med k r o n a inom s t r å l r i n g ; vidare 4 st. med G eller S inom slät ring, 1 st. med krönt huvud, 1 st. obestämbar brakteat, ett stort antal Magnus E r i k s sons mynt med lejon och tre kronor, 122 st. tvåsidiga gotlandsmynt 3 och 12 st. utländska mynt från 1300-talet, varav det yngsta präglat å r 1359—60. 6. I en å k e r vid Petersberg å Skänninge stads område hittades å r 1877 en malmgryta med över 4,000 mynt (inv. 6062) 4 , varav ett en brakteat med två k r o n o r inom slät ring. De övriga utgjordes av i H i l d e b r a n d : Sveriges Medeltid I, sid. 829 ff. 2H. H i l d e b r a n d : Svenska myntfynd, 3, Mbl. 1876, sid. 244 ff. 8 Det hade varit av stort värde för klarläggandet av ovan (sid. 36 ff.) behandlade frågor rörande gotlandsutmyntningen om dessa mynt nu varit tillgängliga för undersökning, men dels inlöstes endast 9 st. och dels blevo dessa i enlighet med dåtidens principer inordnade i myntscricrna och kunna ej längre identifieras. 4 B. E. H i l d e b r a n d : Fynd vid Betersberg å Skenninge stads område. Mbl. 1877, sid. 536 ff. 68 B E N G T T H O R D E M A N 12 st. Albrekts örtugar, 626 st. brakteater med krönt huvud, 3,220 st. s å d a n a med krönt A, O eller S, 7 st. s å d a n a med Q eller H u t a n k r o n a och 19 st. obestämbara, alla med slät rand, vidare 102 st. tvåsidiga gotlandsmynt och 82 st. u t l ä n d s k a mynt, varav de daterade från tiden 1357—1377. 7. Å r 1892 anträffades vid Eldsberga k y r k a , Halland, mellan Halmstad och Laholm, ett myntfynd, n ä s t a n identiskt med Korsbctningsfyndet I, e h u r u tre gånger så stort (inv. 9099). Det bestod av 136 st. brakteater med k r o n a och 478 st. s å d a n a med L, S eller Q inom s t r å l r i n g samt 20 st. obestämbara av samma slag. Vidare innehöll skatten 253 brakteater med två kronor, 1 st. med 6 inom slät ring och 35 st. obeslämbara dylika samt 2 st. M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga mynt med lejon och tre kronor, 1 st. brakteat präglad för T y s k a Orden och 407 st. b o r g a r k r i g s m y n t , varav det övervägande flertalet (355 st.) av samma typ som de flesta b o r g a r k r i g s m y n t e n i Korsbctningsfyndet (Mansfeld-Bullner 656). 8. Det senaste fyndet av denna art anträffades å r 1910 vid L u n n a Sörgård i H a m m a r s socken, Närke, i l ä m n i n g a r n a av en tygpåsc, som varit innesluten i en trälåda (inv. 14073) l . Det bestod av 3,683 st. mynt och ett halvmånformigt silverspänne. Flertalet mynt utgjordes av brakteater inom strålring, nämligen 510 st. med k r o n a och 2,065 st. med Q, L, S, Ä , W eller O (de tre senare typerna sammanlagt endast i 7 ex.). Dessutom förekommo 5 st. brakteater med stående lejon inom strålring. Vidare förefunnos 721 st. brakteater med två kronor, 1 st. M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga mynt med lejon och en k r o n a , 1 st. b o r g a r k r i g s m y n t av typen Mansfeld-Bullner 656 samt 380 st. obestämbara brakteater. F ö r u t o m dessa fynd k ä n n e r j a g följande, som ej insänts till K. Myntkabinettet' och vilkas sammansättning därför endast ä r ofullsländigt känd. Så finnes i intet fall upplysning om antalet exemplar av de olika i fynden ingående typerna, och även i fråga om uppgifterna på typerna k a n man ej r ä k n a med fullständighot. Dot oaktat låter sig deras k a r a k t ä r g a n s k a tydligt avläsas. Jfr A p p e l g r e n i Fornvännen 1930, sid. 290. Fynden 9 och 10 ha åtminstone delvis sedermera införlivats med K. Myntkabinettet, men mynten blevo redan tidigt inlagda i serierna. Jfr N. L. R a s m u s s o n : Det Bromelius-v. Bromellska myntkabinettet (Fornvännen 1931, sid. 377 ff.). 2 1 M Y N T F Y N D E N l K O R S B E T N I N G E N S M A S S G R A V A R 69 9 1 . Å r 1694 påträffades i H å l a n d a socken i Västergötland, n ä r a Gamla Lödöse, i en bergsskreva på Livered säteris ägor en myntskatt, bestående av strålringsbrakteater med krona, L och S. 10 2 . Följande å r hittades i Revesjö socken i Västergötland ett myntfynd, inlagt i näver u n d e r golvet i en bondstuga vid h e r r g å r d e n Katrinoberg. F y n d e t bestod av brakteater med Q inom strålring samt mod två motvända k r o n o r inom slät ring. 11 3 . Å r 1791 fann man i S. I l i a n s socken i Västmanland, intill V ä s terås, på Vallby eller R å b y ägor, under en stor sten en kopparkittel med en fingerborg, tre t ä r n i n g a r samt omkring 2,000 mynt; delar av fyndet kommo bl. a. till Uppsala Universitets Myntkabinett. Mynten utgjordes av brakteater med strålring samt krona, Q , S eller L, brakteater med två motvända kronor, M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga mynt med lejon och tre k r o n o r samt n å g r a få brakteater med L inom slät ring. 12*. Samma å r gjordes i Hidinge socken i Närke ett fynd, bestående av brakteater med två motvända kronor, krönt h u v u d och L, samtliga inom slät ring, samt M a g n u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre kronor. 13, 14, 15 5 . Vid ej angivna tidpunkter, troligen vid slutet av 1700talct, ha påträffats myntfynd i Arboga, i Rättviks socken i D a l a r n a Uppgifterna hämtade ur N. L. R a s m u s s o n : a. a. Uppgifterna ur samma källa som föreg. I manuskriptet anges som fyndort herrgården Eneborga i Roasjö socken, Svcnnljunga gäll. I SvennIjunga finnes visserligen ett torp Encborg, men detta synes vara en relativt ny bebyggelse, och kan här ej komina i fråga. Enligt en länskarta av år 1656 i Lantmätoristyrelsons arkiv hette emellertid herrgården Katrincbcrg i Revesjö socken då Encborg, och att detta i verkligheten är fyndplatsen bostyrkos av att Rovesjö mon ej Roasjö i ecklesiastikt hänseende tillhör samma pastorat som Svcnnljunga. Manuskriptets Roasjö är sålunda en felskrivning för Revosjö. 8 Uppgifterna sammanställda ettor ( M o d e e r : ) Swensko mynt och skådepenningar, Lund 1796, passim, J. II. S c h r ö d e r : Anmärkningar öfver Sveriges äldsta mynt (K. Vitt. Hist. och Antiquitets Acadcmiens Handlingar, XIII, Sthlm 1830, sid. 316), J. G. L i l j e g r e n : Fynd i svensk jord (samma Handlingar, XIII, sid. 205), anteckningar av N e s c h o r s hand i ott interfolierat exemplar av C. B. B e r c h : Swenska mynt och kongl. skådepenningar, Uppsala 1773, i K. Vitt. Hist. och Ant. Akad:s bibliotek, Uppsala Univ:s Myntkabinetts accessionskatalog n:ris 973—1120, samt Kanslikollcgii skrivelser till K. Maj:t 1792 i Biksarkivet. — Jfr efterskriften. 4 Uppgifterna ur ( M o d c c r ; ) a. a. 5 Uppgifterna ur ( M o d e e r : ) a. a. 2 1 70 B E N G T T II O II D E M A N samt i F ä s s b e r g s socken i Västergötland. Det förstnämnda var sammansatt av brakteater med Q inom strålring, med samma bokstav inom slät r i n g (ett exemplar), med två motvända k r o n o r samt Magn u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre kronor. Rättviksfyndet bestod av brakteater med L inom strålring, med två motvända k r o n o r inom slät ring samt antingen brakteater med 6 inom slät ring eller Magn u s E r i k s s o n s mynt med lejon och tre kronor. 1 Om Fässbergsfj lidet meddelar vår källa endast, att det innehöll L-brakteater med strålring. 16'. Å r 1873 gjordes i F a l k ö p i n g s socken n ä r a Angelstads egendom ett fynd av 16 st. brakteater, sammansatt av strålringsbrakteater med krona 3 , G och L samt av brakteater med två k r o n o r inom slät ring*. 17 5 . P å Skövde gamla k y r k o g å r d bortschaktades troligen under 1800-talets tredje fjärdedel en hög jordkullo, varvid hittades en myntskatt, bestående av brakteater med L och med lejon inom strålring (samma typ som i Hammarfyndet), brakteater med krönt S och krönt huvud inom slät ring, M a g n u s E r i k s s o n s tvåsidiga mynt med lejon och tre resp. en k r o n a samt brakteater med en fembladig r o s ( ? ) . De omdiskuterade brakteaterna h a slutligen även vid n å g r a tillfällen påträffats i kyrkor, mon dessa fynd torde oj med säkerhet k u n n a betraktas som deponerade skatter, varför deras sammansättning ej k a n tillmätas vetenskapligt värde. Utan a n s p r å k på fullständighet k a n n ä m n a s , att s å d a n a fynd gjorts i (18) Sproge k y r k a , Gotland (inv. 911): Q inom strålring, S st.; i (19) F a r d h e m s k y r k a , Gotland (inv. 10992): S inom strålring, 1 st.; i (20) Gestads k y r k a , Dalsland (inv. 15969): A inom strålring, 1 st.; och i (21) Naverstads k y r k a , B o h u s l ä n (förvaras i k y r k a n ) : Q inom strålring, 2 st., två M o d e e r uppger a. a. sid. 307 att fyndet innehöll Erik Erikssons mynt, och under Erik Eriksson upptager han do båda nämnda typerna. 2 Upjigifterna hämtade ur II. W e r n e r : Mynt funna i AVestorgötlands jord, Lidköping 1879. 8 W e r n e r uppger att det även förekommit krona inom slät ring, mon avbildningen ger tydligt vid handen att ifrågavarande brakteat har strålring. 4 Enligt W e r n e r skulle brakteattypen mod två kronor haft strålring, men då dylika brakteater eljest ej äro kända, torde kunna förutsättas ett misstag i bestämningen eller skrivfel. B Uppgifterna ur samma källa som förog. Några mynt ur detta fynd ha sedermera med Wornors samling inkommit till St. II. M. (inv. 4840). 1 M YN TF YNDE N I K II II S B E T N I N G E N S M A S S G Ii A V A R 71 CC o i - o o t - r t O t i n o i f - O M e o ^ ^ o ^ ^ ^ f ' < 0 c X T H t - i~ o-. — o co co o » H JHUUB •Buiuiny co i-» o w K; m S J *j G O BJispuBjin Bjpuy »1 | | | | |« « > £ og TH T- | | 5 | | | | | x ( M 1 1 C D 1 1 O c os o i O £ jaXmsauJi.iBS.ioa J3)B81J(BJa 1 a 1 1 11 11 1 11 1 1 1 11 1 1 1 11 1 1 1 1 1 C N O i—i i—" 1 l 1 1 1 1 1 l 1 1 1 s BäipiSBAX 03 .ni-n|Jo si-|.>.i<||v "X ti JOUOJJI saj ) ( uofD-j Buoaii a a ) ( uo[a r i AB)SJ(Oq pilAliq lUOJ^ JUOJJI JB 11 1 I I 1 1 1 1 19 1 1 t 1 1 1 • i 1 1 1 1 1 eeoe"D | g x | 1 x I * 1 1 l g x x x 1 1 x | pH *—i '" H -.i i i i i i i i i i i i n i i I i i i i x i 'C a 1 1 1 1 1 1 t 1 1 Ig 1 M 1 1 II 1 1 i x 1 IJ •OJ ABJSJJOIJ i. E ^ 1 1 1 1 1 15 I'*» 1 1 1 ISx i | 1 1 1 to E l i l l l•• IS f*«--* | t 1 x x ^ x ' ' ' ' g| E J()1I()J>( B ^ X HH l>- 1 - * CO CC i-f i ( J ( N l A n 'C ct t* O i i i i i i i n i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i i * i i i I I i i i i £ B; m h-l 3 E 00 £ i i i S g i ii i i i i i ri r i i i i i i i i i II i "i 1 1111lw8 1 I S | x 1 1 1 1 1 1 ~iSrt I 3 g x — d m i-H i i i ii i i i i i i i ii i i 1 I S I 1 I I 1 1-t " i . c •a IS? 1 1 x x x x TH s s n C © •BUOJ^ » M I M I S 5 r t i S g 1 xg | x | | x | (M S II 11 1 1 1 ^ I 8 2 x i g| | | ix| > fe. c i — • 03 03 A i O CO ) « Ä « JJ B 3 3m — -.•> • c c > |£ e aC « m c C .c > I„ 0 3 X » • a c 1 B s t» t , D — € - -S = 5 £ £ -i P ,2 « 53 P c E E c «8 E E GC D O i o —• jj h o"* C r-i 1-4 C O ^ lC «5 t-^ cc c i Ö —"?i C Ö ' * . 6 t£ l>- M 72 BENGT THORDEMAN Tab. 2. De olika myntlypernas procentuella fördelning i Korsbetningsfyndet 1 samt i Eldsberga- och Landskronafynden. Brakteater Strålring Fynd c o M 03 Slät ring ii a o o E fe a Cj J< >, S M (4 60 ki O (U 0) "as W ed E TO 03 .Q E to e o a o -O > ta O PQ L S I M ja > s 0 J? M H :C M a V M « 1 o 'A « >» II t» a 03 £ CJ ho a E •S CO 55 Korsbetningen I Kldsberga Landskrona 12 10 11 19 8 13 7 7 18 10 — 18 8 20 6 0,1 22 0,2 0,07 32 1 — 0,1 30 0,07 — — — 26 0,9 2 i 3 2 2 kronor inom slät ring, 1 st. Till sist må påpekas, att 10 st. strålringsbrakteater med 6f och en med S 1 kommit i dagen vid W. Bergs utgrävning av (22) Augustinerklostret i Kungahälla. 2 Av fynden, vilka för överskådlighetcns skull sammanställts i omstående tabell 1, framgår, att brakteaterna med krona eller bokstav inom strålring och två motvända kronor inom slät ring visa en tydlig tendens att följa varandra i myntfynden och sålunda holt visst äro samtidiga. I fråga om fyndens relativa kronologi kan genast konstateras, att Skänningefyndet med sin enda två-kronor-brakteat, sina krönta bokstavsbrakteater och sina Albrekt-örtugar är väsentligt senare än huvudmassan av de övriga, med vilka det till sin sammansättningstyp ingenting har gemensamt. Endast Skövdefyndet, där likaledes brakteaterna med krönt bokstav äro representerade, avviker från den karaktär, som förenar de övriga fynden till en gemensam grupp. Av de återstående visa Landskrona- och Eldsbergafynden så stor överensstämmelse med Korsbetningsfyndet I, att de alla tro måste vara nedlagda praktiskt taget samtidigt. I tabell 2 har uträknats de olika typernas procentuella förekomst i dessa tre fynd, och rclationssiffrorna äro, som synes, mycket likformiga. Detta gäller även, i synnerhet i fråga om Korsbotnings- och Eldsbergafynden, om man tar hänsyn till de olika förekommande varianterna och biB e r g upptager i följande not a. a. nr 84 denna brakteat såsom försedd med slät ring; originalet visar dock att det är fråga om cn nött strålringsbrakteat. 2 W. B e r g : Augustinerklostret i Konungahälla (Bidrag till kännedomen om Göteborgs och Bohusläns fornminnen V, 1891, sid. 272). 1 MYNT FYN DEN I KORSBETNING ESS MASSGRAVAR 73 tecknen till de olika typerna; signifikativt är även att båda ha ett inslag av Tyska Ordens brakteater och att samma typ av borgarkrigsmynten dominera i båda (Mansfeld-Bullner 656); även den typ av dessa mynt, som därutöver i ett ex. förekommer i Korsbetningsfyndet (Mansfeld-Bullner 435), är den näst talrikaste i Eldsbergafyndet. Jag tvekar ej att av dessa sällsynt slående överensstämmelser dra den slutsatsen, att den i Visbyslaget 1361 stupade ägaren till Korsbetningsfyndet I var en man, som kom från något av de skånska landskapen. Tydligen ha där brakteater med två motvända kronor, borgarkrigsmynt och strålringsbrakteater omkring år 1361 kurserat i en tämligen fix proportion, som ställer sig ungefär som 2 : 3 : 4 . Typen Mansfeld-Bullner 656 anses av Hauberg tillhöra Magnus Erikssons Lunda-utmyntning, och detta passar ju förträffligt för Korsbotningsfyndets vidkommande. Såväl Landskrona- som Eldsbergafyndet innehålla emellertid även några exemplar (10 resp. 9 st.) av typen Mansfeld-Bullner 678, vilken enligt Hauberg präglats av Valdemar Atterdag i Lund. Detta antyder en något senare nedläggningstid för dessa fynd. Även fyndet från Hammar är nära besläktat med dessa tre myntskatter och innehåller märkligt nog t. o. m. även det ett ex. av borgarkrigsmyntet Mansfeld-Bullner 656, medan dessa mynt eljest knappast förekomma i Uppsverige. Kalmarfyndet åter gör numismatiskt ett något äldre intryck tack vare de relativt talrika bokstavsbrakteater med slät ring, som ingå i detsamma och som, enligt af Ugglas' mycket sannolika antagande, präglats i Lödöse för hertigarna Erik och Valdemar omkring 13101. Om man lägger in dessa fynd på en karta (fig. 42), så erhåller man helt oväntat en kartbild över krigsrörelserna i Sverige under förra delen av 1360-talet. överensstämmelsen är så påfallande, att man ej torde behöva tveka om det berättigade i att sätta de båda företeelserna i samband med varandra, och därigenom erhålla vi en utgångspunkt för en finare kronologisering av fynden. Det är ett sedan gammalt observerat förhållande, att deponerandet av skatter i jorden i stor utsträckning framkallas av annalkande krigsfara 2 . Så t. ex. markeras i Danmark Karl X Gustavs marschrut 1657—58 av en rad präktiga silverfynd. Av do myntfynd, vi här ha granskal, i C. R. af U g g l a s : Lödöse, Göteborg 1931, sid. 463 ff. 2 Jfr senast S. B o l i n : Fynden av romerska mynt i det fria Germanien, Lund 1926, sid. 200 ff. och passim. 74 B E S G T T H O R D E M A N + /• * ~ I * • » ^*, * '* » 1 E=_ F — É %-Tp 4 \ **"\ % • * Jf X ^f -*J. '* / :' \ /-•' V -1 \ ,•*' *«.-/ IL , i1 '«., r v r fei^v= % '"• ^ ^ _ J %: f t 1 * rv, ] ,1 tA ' r 1 )c X \"' * 1 M' -•» 11 0 iO ^ Ms \^s£i~E fc J2 M ^ tr »s. * 1 E^ j r ^£~-*.^>\ 1 s r> ° \ \f3*£Sés&l 12 e= A \% f^S\& . U fe S \ -^ -^ ^f~lpS^ t" i l _ TJ»-* V J# » Z V^?V^fti §£ J % • ¥ L„f 1 n o \v 1 2/ ^r 2l E" £» J f \^ ^ # / ! \ *-. 1 * É~*-*^ m = .'' ' ' £^ •^ösf^»' J7 !i . . O #7/ W- ? J^J' ^ f 1 y J ' - - ' ' 9 s \ X% ,-f. .,4^-v^^ **• c^1 £—^ • j é » ( # ^ ftaJrl^ .v^ ^ ° *éM''"'; ^ 3 W x ^-^-# i322: ^ • — •^.O-.' Mf ° fe/.-N | B» '' ' * cc: ^ r^^ < • ' Q ! i 4 V *—~' .jf eS ^s j * ^ ' S 1" 1 ( ; KoAht ^fringcn .^0 l« -, 0 / M w lo* 5 ' Jc \ **<. l|MrWf0 1/} %r J"T S '>•-. '','. _ _ . - - • », s K ,.,•--— , M~Å FT~ S J I J Ä ' " ' " ' ' "'•''' '"i j(^~ä fr^r i ^ ^ T ^ l E i ^ ^ di v fi^~ ^"CL^^ = f je^^^^y^ •' Fig. 42. Karta över myntfynd, innehållande brakteater med strålring eller med M motvända kronor (fig. 27). MYNTFYNDEN I KORSBETNINGENS MASSGRAVAR 75 tillhör det från Levide i Hejde (5) helt säkert de skatter, som av den gotländska allmogen undangömdes för de danska skarorna sommaren 1361, såsom redan Hildebrand vid fyndets publicering antydde. Även Kalmarfyndet (3) bör troligen hänföras till samma år, då den danska flottan passerade Kalmarsund och intog Öland. Det skulle eljest även kunna ha nedlagts 1363, då staden besattes av Albrekt av Mecklenburg, eller under belägringen 1366, men det gör, som redan påpekats, i mtmismatiskt hänseende ett något äldre intryck. År 1362 på våren opererade en hanseatisk flotta i Öresund, varvid Hälsingborg belägrades, och till denna tidpunkt kan Landskronafyndot (4) lämpligen hänföras. Eldsbcrgafyndet (7) åter torde ha nedgrävts något senare samma år, då Halland hemsöktes av såväl svenska som danska härar. De senare besatte vid detta tillfälle hela Finveden uppemot Västgötagränson, och ej långt från denna ligger Revesjö, varifrån vi ävenledes ha ett mynt fynd (10). Även 1366 härjade danska härar i västra Småland och södra Västergötland. Huvudmassan av de övriga fynden (15, 9, 16, 1, 8, 12, 13, 11) bilda ett stråk från Göta älvs mynning upp genom Västergötland och Närke fram till Västerås, och just denna väg bör det ha varit, som Magnus Eriksson och hans son Håkan tågade på senvintern 1365 med en förenad västsvensk-dansk-norsk här, som torde samlats i Lödöse — i vars omedelbara grannskap Hålanda (9) ligger — och som den 27 febr. befann sig i Arboga (13) och den 3 mars blev slagen av kung Albrekt vid Gataskog mellan Västerås (11) och Enköping. Endast fynden från Rättvik (14) och Bälinge (2) falla utanför dessa av kriget direkt berörda områden, liksom även Skänningefyndet (6), som dock, enligt vad som påpekades, bör vara avsevärt senare och här ej behöver komma i betraktande. Vi ha efter denna utredning att träda frågan om dessa omdiskuterade brakteaters nationalitet närmare in på livet. Till en början kan då konstateras, att vi från rent svenskt område förutom åtskilliga smärre fynd äga de båda stora fynden från Västerås (11) och Hammar i Närke (8), där vi på intet vis ha anledning misstänka, att skatternas huvudbeståndsdel ej skulle vara svensk. Något annorlunda ställer sig saken i fråga om de tre fynden från gränslandskapen Skåne (4), Halland (7) och Gotland (5). Såväl i Lund som i Visby präglades visserligen vid denna tid särskilda mynt, men av 76 BENGT THORDEMAN mynttynden veta vi i vart fall att fastlandssvenska. mynt talrikt kurserade på Gotland. De skånska landskapen hade ju även vid denna tid så länge lytt under den svenske konungen, att det snarast vore förvånande om ej det bättre svenska myntet därFig. 43. under vunnit insteg i landet. I alla händelser ha vi Lejonbraktcat ur j n g e n a n l e dning att därstädes vänta att möta norskt. Hammartyndet. ° ° mynt i större mängder Det bärande skälet för Appelgren att hänföra dessa brakteater till Norge, varigenom det märkliga förhållandet skulle inträffa, att Hammarfyndot (8), en i hjärtat av Sverige anträffad skatt på närmare 4,000 mynt, sånär som på ett svenskt och ett danskt mynt, skulle bestå av uteslutande norska brakteater, var emellertid, att i detta fynd ingick 5 brakteater med ett yxbärande lejon inom strålring (fig. 43), vilka ju med säkerhet måste hänföras till Norge. Det synesdå ha ett visst fog för sig att på grundval av denna säkra bestämning av en del av brakteaterna med strålring även förutsätta samma ursprung för de övriga, som icke i sig själva ge någon ledning för en bestämning av präglingsorten. Härvid måste dock tagas i betraktande, att strålringen är en mycket vanlig företeelse vid denna tid; särskilt gäller detta 1300-talets nordtyska brakteater. Man kunde så exempelvis med samma rätt som till Norge hänföra dessa brakteater till Stralsund under hänvisning till en i Kalmarfyndet (3) befintlig brakteat med fana och strålring, som sannolikt är präglad i nämnda stad1. Ett avgörande motskäl mot att föra krön- och bokstavsbrakteaterna med strålring till samma präglingsort som Hammarfyndets lejonbrakteater ligger likväl i de sistnämndas prägelstil och vikt, som bestämt skiljer sig från de förras. Lejonbrakteaternas strålring är av ett helt annat slag än de övrigas, vilket även kan iakttagas vid en jämförelse mellan fig. 43 och fig. 28: 1—30 här ovan. Medan de senares ring närmast kan karakteriseras som en krets av radierande, tätt liggande vulster, ha lejonbraktoaterna närmast kring myntbilden en slät ring, från vilken utgå små, glest ställda uddar eller taggar. Ännu mera påfallande är skillnaden i vikt. Såsom tabell 3 visar, väger en brakteat mod två kronor i genomsnitt 0,38 gr.. 1 Fyndet är i likhet med flora av de äldre myntfynden fördelat på myntserierna, varför bestämningen endast stöder sig på en beskrivning av brakteaten. M YN T F Y N D E N 1 K O R S B E T N l N G E N S MA S S GR A V AR 11 Tab. 3. Vikttabell för i Hammarfyndet ingående brakteater. T y p Lejon, strålring Krona t Antal vägningar 4 10 10 10 10 3 2 1 10 Medelvikt pr st. i gr. 0,91 0,33 0,36 0,38 0,33 0,40 0,29 0,37 0.38 e . L S Ä » . » w o » » Två kronor, slät ring e n sådan med k r o n a och strålring 0,33 gr. och en sådan med bokstav och s t r å l r i n g 0,29—0,40 gr., varvid möjligast onötta exemplar utvalts, medan en lejonbrakteat i genomsnitt väger 0,91 gr., alltså mer än dubbelt så mycket som de tyngsta av de övriga brakteaterna. Skillnaden ä r så betydande, att någon tvekan ej k a n uppstå om, att vi h ä r h a att göra med helt olika utmyntningar. Även halten förefaller att vara avsevärt bättre i lejonbrakteaterna än i de övriga. Det förtjänar även i detta s a m m a n h a n g påpekas, att brakteater med strålring förekomma i avtryck på en uppsvensk kyrkklocka från Söderby-Karl i Uppland (fig. 44) 1 . De typer, som förekomma, ä r o : krona, dels u t a n bitecken och dels med halvmåne med nedåtriktado s p e t s a r ; L, dels vanlig form och dels med fördubblad stapel; G, dels utan och dels med två punkter inuti bokstaven; S, samt slutligen en rägung der Brakteaten mit gekröntem Köpt (Abb. 29: 13), dio bisher allgemein in die Zeit der Regierung König Albreehts datiert worden ist, muss nun in dio letzten Rogierungs.jahro Mannus Erikssons verlegt werden und wird vom Verf. mit einer Verbesserung der Valuta zu joner Zeit in Zusammenhang gebracht, die aus dem geschichtlichcn Quellenmalorial herausgelescn werden känn.