Västergarn Floderus, Erik Fornvännen 29, 65-83 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1934_065 Ingår i: samla.raa.se YÄSTERGARN AV ERIK FLODERUS är den betydelsefulla handeln mellan Orienten och Västeuropa under vikingatiden söker sig vägen genom Östersjön, har detta bland annat till följd, att de första stadsbildningarna i egentlig mening uppstå i Norden. Genom de historiska källornas vittnesbörd känna vi den roll, Hedeby och Birka spelade som viktiga transiteringsorter för denna handel, och med den arkeologiska forskningens hjälp ha vi även kunnat bilda oss en ganska klar uppfattning om dessa städers utseende och kultur. Det är emellertid ganska påfallande, att de skrivna källorna intet ha att förmäla om en dylik stadsbildning på Gotland, som ju vid sidan om Mälardalen har uppburit denna världsomfattande handel. Ännu på 1100-talet talas det i källorna blott om »Gotländska kusten», och namnet Visby namnes ej förrän på 1200-talet. Emellertid har man trott sig finna, att under hednatidens slut ej mindre än två samhällen av samma typ som Birka och Hedeby existerat på Gotland nämligen Visby och Västergarn, den senare orten även belägen vid västra kusten 2,6 mil söder om Visby. Av allt att döma har Visby redan under 1000-talet varit en betydande handelsplats, möjligen omgiven av en halvcirkelformig vall av samma slag som de nyss nämnda städernas 1 . Även i Västergarn har man velat se en dylik vallomgärdad stad, en uppfattning, som företrädes av Nils Lithberg 2 och Adolf Schiick3 bland andra forskare. Skulle denna teori vara riktig, kan emellertid existensen av två stora vikingatidsA d o l f SchUck, Sjöborgar och hamnstäder, Fornvännen 1924, s. 1 ff. Gotlands äldsta stad, »Gotlänningens» julnummer 1924. 3 Studier rörande det svenska stadsväsendets ujipkomst och äldsta utveckling, Uppsala 1926, s. 89 ff. 2 1 N 6 — Fornvännen 1934, 66 ERIK F L O D E R U S Fig. 1. Karta över Västergarn, ujiprättad av förf. 1933. Förklaringar: 1 - 3 , I t , 15. Öppningar i vallen. 4 - 6 . Gravhögar. 7. Grundmurarna till (len romanska kyrkan. H. Grundmurar till kastalen. 9. Den nuv. kyrkan. 10. Crovschakt 1933. 11. Harald Hanssons grävning 1928. 13. Vallgrav. 14. Fördämning V städer på endast några få mils avstånd från varandra blott förklaras därigenom, att ett bestämt motsatsförhållande rått emellan dem, något som Otto Janse velat förklara så, att Västergarn är den rent gotländska marknadsplatsen, under det att Visby grundlägges av de från Hedebyväldet fördrivna »särsvearna». För att bereda en möjlighet att tränga detta för Gotlands historia så viktiga problem närmare in på livet anslog Gotlandsfonden 1932 medel till en fullständig kartläggning av vallen och de intill denna belägna fornlämningarna. Detta arbete utfördes av förf. under hösten samma år. De iakttagelser, som jag därvid hade tillfälle att göra i V Ä S T E R G A R N 67 Fig. 2. Västergarn. Vallen mellan 2 och 3 k kartan; sedd utifrån. Foto J . Nihlén. fältet, äro av den art att de, sammanställda med resultaten av tidigare undersökningar och fynd, klart peka på, att den nuvarande uppfattningen om Västergarns ålder och historiska ställning ej kan vara riktig. Av den här återgivna kartan (fig. 1) framgår, att Västergarns vall är närmast halvcirkelformig och öppen mot havet. Dess längd är omkr. 1,000 meter, avståndet mellan dess norra och södra ändar omkr. 600 meter. Bredden av de bäst bevarade partierna är 15 meter och högsta höjden är 3 meter. Vallen är byggd av en kärna av otuktad gråsten av mansbördas storlek utan förband. Åtminstone på utsidan är den upplagd i ett tydligt, något sluttande liv. I nordost är denna inre gråstenskärna med sitt liv blottad genom avgrävning av den jordmantel, som överallt synes ha omgivit densamma (fig. 2). Åtminstone en ursprunglig öppning i vallen kan alltjämt iakttagas, nämligen den sydligaste. Den markeras av två omkring 8 meter långa rader av klumpstenar, lagda vinkelrätt mot vallens sträckning. Själva öppningen är 3 meter bred (fig. 1: 15). Vallens norra och nordöstra partier äro nu så starkt skadade, att man ej säkert kan avgöra, vilka öppningar, som äro ursprungliga, men troligen finnes här en dylik vid punkt 3 å kartan fig. 1. Även den med 12 å samma karta betecknade öppningen mitt på vallens ostfront kan mycket väl vara ursprunglig. Denna del av vallen är nu bevuxen med ogenomträng- 68 ERIK FLODERUS Fig. 3. Västergarn. Vallen från SO. Foto N. Åzelius. liga hagtornssnår, måhända från början planterade som ett ytterligare skydd mot angrepp. Öster om vallen, omedelbart söder om landsvägen till Sanda, ligger ett litet, nu nästan uttorkat träsk, vars vatten synbarligen letts ned i en mot söder grävd grav, som följer vallen något mer än 200 meter fram till en från vallen utbyggd fördämning (14 å kartan). Innanför vallen ligger Västergarns nuvarande kyrka (9 å kartan), som utgör koret till en aldrig fullbordad kyrkobyggnad av även för gotländska förhållanden stora mått. Omedelbart norr om kyrkogårdsmuren synas grundmurarna till en liten romansk kyrka utan torn (7 å kartan). I samband med kartläggningsarbetena lät jag frilägga dessa murar så mycket, att planen kunde inläggas på kartan. Kyrkan synes ha endast en byggnadsperiod. Sockeln har den under äldre romansk tid vanliga profileringen, stenhuggartekniken visar, enl. vad antikvarien Erik Lundberg haft vänligheten meddela mig, att den uppförts under 1100-talets förra hälft. Den är sålunda den enda kyrka på Gotland från denna tid, som ej undergått om- och tillbyggnader, öster om denna kyrka ligger en ruinkulle, som döljer lämningarna efter en av tuktad sten uppförd kastal med rund grundplan V A S T E RG ARN 69 ID 10 WM Skansudde Uthol Karta över Västergarn. Fig. 4. Skala 1: 50.000. Efter geol. kartbl.s svarttryck. (fig. 6). Dess inre diam. ä r 10 meter och m u r a r n a s tjocklek omkr. 2,5 meter (8 å k a r t a n ) . Ä n n u längre österut och utanför vallen ligga tre g r a v h ö g a r av förhistorisk k a r a k t ä r , vilka egendomligt nog ej tidigare s y n a s ha uppmärksammats (4—6 å k a r t a n fig. 1 ) ; de äro av mig inlagda på det u t d r a g u r det geologiska kartbladet, vilket h ä r återgives som fig. 4. Å r 1928 företog H a r a l d H a n s s o n en mindre grävning å ett område söder om k y r k o g å r d e n och väster om folkskolans tomt (fig. 1:11). Härvid anträffades ett slags golv av s m ä r r e khimpstenar och kalkflisor. Förekomsten av k a l k b r u k i den omgivande jorden antydde, att h ä r legat en medeltida byggnad av sten. ö v e r detta golv utbredde sig ett 5—15 cm. djupt k u l t u r l a g e r med jord och småsten, innehållande djurben, hårt k a l k b r u k och en mängd artefakter*. Bland dessa fynd u t g ö r a s de äldsta daterbara föremålen av bottnen till ett dosspänne samt ett djurhiivudspänne. Det förra k a n ej date* Genom vänligt tillmötesgående från dr Hanssons sida är jag här i tillfälle att offentliggöra resultaten av hans undersökning. 70 ERIK F LO D E RU S Västergarn. Fig. 5. Grundmurarna till den romanska kyrkan. Foto förf. Västergarn. Fig. 6. Kyrkan, ruinkullen ined kastalen samt t. b. i förgrunden en gravhög. Foto förf. V A S T E fl G Afl.V 71 tiWiW^ ^^^^^^m^^^^^^^ml^f^^ ^m Mllilllllll' 10 0 Fig. 7—10. Fynd anträffade innanför vallen, Västergarn, fig. 9 skala l /„ övr. naturl. storl. ras närmare än till vikingatidens slut, det senare (fig. 7) tillhör början av 1100-talet5. Den stora massan av de av Hansson gjorda fynden tillhör medeltiden, och då snarast dess senare del. Sju mynt, samtliga präglade på Gotland under 1300-, 1400- och början av 1500talen, ge en antydan härom. Keramiken utgöres av gotiskt stengods, s. k. siegburgerkrus samt glaserat rödgods. Bland de övriga fynden märkas en dräkthake (?) av brons (fig. 9) samt en elegant arbetad hornkam (fig. 10) vars skenor äro genombrutna i ett geometriskt mönster, som ytterligare framhäves av underlagda metallskivor. Liknande kammar kännas från Sigtuna 6 , Lund, Oslo, Trondheim och " H a n n a Rydh, Dosformiga spännen från vikingatiden, Sthlm 1919, fig. 93. 8 E r i k F l o d e r u s , Sigtuna fornhem. Vägledning, Sigtuna 1926, fig. 20. 72 ERIK FLODERUS Bergen, där två dylika anträffats djupare än brandlagret från 1248. 7 Grieg anser att typen kommit i b r u k senast i början av 1100-talet och hållit sig i b r u k fram i 1200-talet. Då tekniken kännes från England, bland annat från ett medeltida s k r i n från York, anser h a n att typen g å r tillbaka på engelska förebilder. E n i A r u p s g a t a n i Oslo funnen kam 8 h a r liknande uppböjda ändpartier. Grieg anser den knappast vara y n g r e än 1200-talet. Till dessa fynd kan ytterligare läggas ett hästskospänne av b r o n s i Gotlands fornsal, anträffat vid g r ä v n i n g a r på k y r k o g å r d e n . Det tillhör 1000-talet eller början av 1100-talet (fig. 8). I samband med kartläggningsarbetet hade j a g tillfälle att upptaga n å g r a s m ä r r e provgropar å området nordväst om k y r k a n (fig. 1: 10). Härvid anträffades kulturlager av 3—4 dm:s mäktighet, vilande direkt på den orörda flygsanden. F y n d e n utgjordes av djurben, n å g r a s m ä r r e järnföremål, s k ä r v o r av s i e g b u r g e r k r u s samt lerklining. Den sistnämnda antyder, att på platsen funnits h u s med lerklinade väggar. Allt visade h ä n på en tillfällig, medeltida bebyggelse. E n g r a n s k ning av de diken, som i olika r i k t n i n g a r genomkorsa området innanför vallen, gav samma resultat. P å flera ställen iakttogos hög- eller senmedeltida keramikfragment i lagren n ä r m a s t den orörda sanden. P å intet ställe overslego k u l t u r l a g r e n 0,5 meter. I V ä s t e r g a r n s a k n a s helt den för Birka, Hedeby, Sigtuna, L u n d och det äldsta Visby så karakteristiska med våglinjer ornerade keramik, som blivit kallad baltisk-vendiskt svartgods. De inom vallen gjorda fynd, som k u n n a föras tillbaka till 1000-talet eller 1100-talets början, äro ej flera än tre, samtliga anträffade i närheten av området med de båda k y r k o r n a och kastalen. De obetydliga k u l t u r l a g r e n stå j u även i s k a r p kontrast mot de väldiga kulturlager, som de ovan u p p r ä k n a d e städerna k u n n a uppvisa. Redan på grundval av dessa fakta torde det ej vara förmätet att definitivt avliva teorien om en redan under 1000-talet existerande stadsliknande bebyggelse i Västergarn. 9 De utanför vallon belägna g r a v h ö g a r n a , som tillsammans med 7 S i g u r d G r i e g , Middelalderske byfund fra Bergen og Oslo, Oslo 1933, fig. 181. 8 G r i e g , a. a., fig. 182. 9 I ett intervjuuttalando i St. D. hösten 1928 framhöll även Harald Hansson, att inga säkra belägg funnos för en äldre datering av Västergarn än till 1100-talet. V ÄST E R G A R S 73 eventuellt bortodlade g r a v a r aldrig k u n n a h a bildat annat än ett mycket litet gravfält, bevisa dock, att en bebyggelse funnits på platsen redan under slutet av vikingatiden. Av allt att döma ha de utgjort gravfältet till en gård, som legat i närheten av k y r k o r n a och kastalen. Å r 1865 företog prosten C a r l Herlitz i Sanda en grävning i kastalen, troligen på föranstaltande av P . A. Säve, varvid h a n påträffade »människoskeletter, pilspetsar jämte a n d r a saker av mindre värde» 10 . F y n d e n överlämnades till läroverket i Visby, men k u n n a n u m e r ej identifieras bland dess i Gotlands fornsal deponerade samlingar. Vid detta tillfälle upprensades kastalens inre ned till bottnen, men den h a r sedan å n y o fyllts med sten från den nedbrutna vallen. Herlitz uppger även i sin berättelse fynd av »silvermynt och fragmenter av runstenar» i eller tätt intill vallen. Möjligen avses härmed en runristad, medeltida gravhäll, n u förvarad på kyrkogården, till vilken jag skall återkomma nedan. Beträffande de gotländska k a s t a l e r n a s datering ha flera åsikter framförts. Lithberg h a r sålunda velat anse dem som fasta p r ä s t h u s , uppförda intill k y r k o r n a senast vid 1100-talets mitt 11 . Martin Olsson h a r ej direkt gått in på frågan om deras datering men framhåller, att de svenska befästningsverken av detta slag äro i det n ä r m a s t e samtida med de danska, av vilka n å g r a äro dokumentariskt daterade, d. v. s. från 1100-talets senare del eller senast från 1200-talets början 1 2 . Slutligen h a r Nils P . T i d m a r k i ett p a r s m ä r r e arbeten 1 3 framhållit k a s t a l e r n a s profana k a r a k t ä r och deras betydligt större ålder än fastlandets. H a n upptar sålunda den av H a n s Hildebrand framförda teorien, att k a s t a l e r n a uppförts redan i slutet av hednatiden som skydd för den invid h a m n a r n a boende befolkningen och deras upplag av varor 1 '. Därefter h a de övergått till att bli försvarstorn för de första t r ä k y r k o r n a . N ä r sedan s t e n k y r k o r med torn ersatte träk y r k o r n a , var k a s t a l e r n a s roll utspelad. Beträffande V ä s t e r g a r n s kastal synes mig för n ä r v a r a n d e ej n å g r a skäl motsäga ett antagande, att den uppförts som försvarstorn till en intill densamma belägen gård, som då varit bebyggd med träbyggna10 11 12 13 14 Berättelse i A. T. A. Kastaler och borgar, Rig 1932. Kastaler från romansk tid på Sveriges östkust, Fornvännen 1932. Senast i Kastalproblemen, Visby 1933. Sveriges medeltid, II, s. 691 ff. 74 ERIK F LODERUS der. Måhända har den lilla romanska kyrkan efterträtt en träkyrka, vilken uppförts som gårdskyrka. Kastalen kan, synes det mig, mycket väl vara uppförd under 1100-talet. Med all sannolikhet är även kastalen äldre än vallen, i vilken den inbyggts på samma sätt som förhållandet är med vissa stenhus i Visby, vilka utnyttjats, när stadsmuren uppfördes. I annat fall hade man givetvis väntat, att kastalen uppförts vid någon av vallens ändpunkter. Ett dylikt läge har ju Kruttornet i Visby i förhållande till den jordvall, som förmodas ha omgivit det forntida Visby, och vars sträckning, som Ragnar Josephson 15 och därefter Adolf Schiick16 påvisat, ännu kan iakttagas i det nuvarande gatunätet. Troligen har Kruttornet haft en motsvarighet i söder vid den nuvarande Donnersplan 17 . En bestämd datering av vallen kan ej nås på arkeologisk väg. Dess byggnad överensstämmer emellertid ej med vallarnas i Birka och Hedeby. Bäst känd är Hedebys vall, som närmast haft karaktären av dubbla palisader, vilkas mellanrum fyllts med jord och sten. Någon inre gråstenskärna finnes ej där eller i Birka. Ofrånkomligt är emellertid, att vallen uppförts för att skydda en marknadsplats, vars hamn legat i Västergarnsåns mynning, väl skyddad för nordliga och västliga stormar (se kartan, fig. 4). Det är endast å östra delen av området innanför vallen, som kulturlager kunna iakttagas. Här ha synbarligen de tillfälliga bostäderna legat, under det själva marknadsplatsen bör ha legat vid stranden intill hamnen, så som fallet varit i Visby, där det äldsta torget legat innanför sjömuren. För att finna ett svar på frågan, när denna marknadsplats uppstått, ligger det nära till hands att sammanställa denna tidpunkt med uppförandet av den andra stora kyrkan. Enligt Roosval börjar denna kyrka att byggas vid mitten av 1200-talet under ledning av en lärjunge till Brudportalmästaren vid Mariakyrkan i Visby18. Den lilla romanska kyrkan hade vid denna tidpunkt synbarligen blivit för liten, och den nya planeras som en verkligt betydande anläggning. Internationella Stadsbyggnadsutställningen i Göteborg, Gbg 1923, s. 286 o. 352. 16 O. a. a., Fornvännen 1924, s. 7. 17 S c b ii c k, senast a. a., s. 9. 1 H Die Kirchen Gotlands, Sthlm 1911, s. 22^. Jfr även Den gotländska ciceronen, Sthlm 1926, s. 137. 15 V Ä S T E R G A R S 75 D e n n a k y r k a fullbordas dock aldrig. E n d a s t koret iordningställes, och den stora triumfbågen, av vilken tydliga spår alltjämt s y n a s på västfasaden, tillmuras. K y r k a n inviges i detta skick av biskop L a r s från Linköping före å r 1304. I en detta å r avfärdad skrivelse till ärFig. 11. kebiskopen i Uppsala beklagar Arkitekturfragment, anträffat i sig nämligen befolkningen på Gotkastalen, Västergarn. land över, att biskopen vid invign i n g a r n a av k y r k o r n a i Västergarn, Sanda och H ö r s n e onödigt länge uppehållit sig med sin svit därstädes. 1 9 N å g r a arkitekturfragment, som av allt att döma varit avsedda för denna k y r k a , finnas alltjämt i behåll. P å k y r k o g å r d e n ligger sålunda ett skulpterat kapital, som n ä r a överensstämmer med samma mästares kapital å mittkolonnen i Valls k y r k a . I kastalen anträffade förf. 1932 det h ä r återgivna arkitekturfragmentet (fig. 11), v a r s ornament utgör en efterbildning i stor skala av en fossil snäcka, som finns på Gotland. 2 0 Prof. Roosval h a r fäst min uppmärksamhet på, att en liknande detalj förekommer i L ä r b r o k y r k a . P å k y r k o g å r d e n ligger en n u stympad, r u n ristad gravhäll, v a r s inskrift m å h ä n d a k a n h a ett visst intresse i detta s a m m a n h a n g (fig. 12). Inskriften ä r anbragt i ett r i n g k o r s , bl. a. ka ii l ä s a s : . . . p a i r bigu i f f r a j i i l i l . . . imafraii m i p sinum g u p i ok pengat kumin allir p a i r . . . , vilket torde k u n n a översättas med: de bodde i F r ö j e l . . . . (att de må njuta h)imlens fröjd hos sin gud och dit må alla de komma, som .. . 21 I skriften synes Fröjel n ä m n a s , som bekant 19 Rör. biskopens visitationsrättighetor, om vilka talas redan i Gutasagans kap. 5, jfr Bilefelds taxuslista, publ. av R i c h a r d S t e f f e n i Gotl. arkiv. V. 20 Enl. benäget meddelande av H e n r. M u n t h e . . . _ , - . _ . . ,, . , .,,. . " *-nl. O. v. F r i e s en s tolkning, välvilligt meddelad av H e r b e r t G u s t a v s o n . _, s Kunnstad gravsten a Västergarns kyrkogård. Teckn. av förf. rl