En kyrklig dräktprydnad med inskription Wideen, Harald Fornvännen 178-181 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1938_178 Ingår i: samla.raa.se

FYND OCH FÖREMÅL I SVENSKA MUSEER
EN KYRKLIG URÄKTPRYDNAD MED INSKRIPTION Bland de fynd och föremål från Skara domkyrka, sora förvaras i Västergötlands museum, finnas ett par vackra guldsmedsarbeten (VFF mus. 1547) om vilka en äldre kataloganteckning förmäler, att de tillhört »en fordom i Skara Domkyrka befintlig chorkåpa». 1 Det större av dessa stycken (tig. 1), som väl varit korkåpans spänne, är sammansatt av två reliefer, föreställande Kristi födelse och gjutna i samma

Fig. 1. form. På spännhaken sitter en liten statyett av den heliga Katarina av Alexandria, bärande svärdet och hjulet. Allt är gjutet i en mässingshaltig metall; framsidan är brännförgylld, baksidan brännförsilvrad. Det mindre stycket (fig. 2), som är ett gångjärn, får sin karaktär bestämd av två identiska, gjutna maskaroner, infattade i ovala, tvärstrierade ramar, omgivna av ingraverade, radiärt gående strålknippen. Spännehalvornas kanter äro konturerade i starkt karnisformade svängar, vilka ytterligare framhävas genom gravyr. Ledgången prydes av en Katarina-statyett, gjuten efter samma modell sora det större spännets helgonbild och därigeDenna kåpa med spännen namnes även i Skara-delen av den Sundholmska topografiska saralingen i Skara Stifts- och Landsbibliotek.
1

FYND

OCH FÖREMAL

I SVENSKA

MUSEER

179

nom tydligt angivande föremålens samhörighet. Baksidans hälfter äro fodrade med fastnitade vitmetallplåtar. På den ena av dessa plåtar finnes en inskrift av följande lydelse: KATHARINA SEVBERTIN • DNA ABBATISSA • CAELI • PORTAE • HEC • PETATIS • ERG : OFIERI • FECIT : ANNI • SALVTIS 15 9 3. För inskriftens anordning jämför fig. 3! I översättning skullo texten lyda så: Fru Katharina Seubertina (? Seubott), abbedissa i Himmelspförte, lät i from nitälskan göra delta (arbete) frälsningens år 1593.

Fig. 2. Inskriftens upplysningar hänvisa oss till att i utlandet söka den försvunna korkåpans hemort och underrättelser om den fromma beställarinnan. Porta Coeli, Himmelspforte, är ett bekant klosternamn på kontinenten; det bars av bl. a. fyra nunnekloster tillhörande cistercienserorden.' Ett av dessa, beläget vid Wurzburg, förestods under åren 1592—1630 av abbedissan Katharina Seubott, vilkens dominat utmärktes av omfattande byggnadsarbeten på kloster och kyrka. 3 Uppenbarligen avser namnet KATHARINA SEVBERTIN i vår språkligt allt annan än felfria (märk PETATIS-ERG: OFIERI!) inskrift Katharina Seubott i Himmelspforteklostrot vid Wiirzburg. Inskriftens språk, latinet, har åstadkommit nanmförändringen, vartill även gravörens onöjaktiga återgivande därav bidragit. Märk även, att spännenas helgon, Katarina av Alexandria, är abbedissans namne! Om hon därtill varit klostrets skyddspatron, känner jag ej. Det nu påvisade faktum att Skara domkyrkas skrudkammare forLexikon fUr Theologie und Kircbe, herausgeg. von M. B u c h b e r g e r . Bd V. Freiburg i. B. 1933. 5 Kunstdenkmäler Bayerns, Unterfranken XII, s. 214.
8

180

FYND

OCH FÖREMÅL

I SVENSKA

MUSEER

dom ägt en praktfull korkåpa, tillverkad 1593 genom en sydtysk abbedissas försorg, gör det uppenbart, att den dyrbara dräkten icke kommit hit på rätta vägar. Säkert ha vi att göra med ett krigsbyte, taget av svenskar under trettioåriga kriget. Allom bekant är Gustav Adolfs intåg i WUrzburg i oktober 1631, hans stormande av fästningen Marienberg, den svenska härens månadslånga kvarter i Wiirzburgs omgivningar och alla sagolika berättelser om det byte, som här föll i plundrarnas händer. Man torde inte taga miste, om man i dessa händelser söker lösningen till Skara-spännenas gåta. Såsom direkt jämförliga med den förlorade Skara-kåpan framstå två

Fig. 3. mässhakar från respektive Fåglums och Härjevads kyrkor i Skaraborgs län, vilka arbeten bära furstbiskopsdömet Wiirzburgs vapen och tydligen ingått i det av svenskarna här år 1631 tagna bytet.4 Som givare kan man tänka sig en befälsperson i Västgöta ryttare, vilka deltogo i Gustav Adolfs tåg och plundringar i Wiirzburgs biskopastift i oktober 1631. Befälhavaren, överste Erik Soop, vilkens ståtliga, av Pieter de Keyser utförda gravmonument vi se i Skara domkyrka, kan dock knappast antagas vara den okände givaren. Just i oktober 1631 låg han nämligen sjuk i Anklam i Pommern och hade uppdragit överbefälet åt sin bror Knut Soop till Bronäs. 5 Det bör även vara av vikt att i detta sammanhang lufta ett par notiser om västgöten Lars Andersson Kalf, vilken i oktober 1630 varit i fält som predikant för allt fotfolket och kavalleriet. Han hade »i Tyskland inånga excesser begångit och särdeles berövat inånga kyrkor, uttagit deras mässhakar och särkar». 1650 säges han »sitta i en god och rolig belägenhet», vilken han kanske delvis hade sin nyssnämnda ambition i kyrkliga ting att tacka för.6 Katalog över Gustav II Adolfs Utställn. i Stockholm 1932 (1932) nr 605 och 606. 5 N. B e i f r a g e , Erik Soop och Västgöta ryttare 1622—1631. (1934) s. 94. 6 Krigskollogii prot, d. 'V? 1650. — Krigskollegii registratur d. a h 1650.
4

LITTERATUR OCH KRITIK

181

Den rövade korkåpan har, efter vad stoffrester i beslagen visa, varit ett dyrbart arbete i silvcrbrokad mod grönt sidenfoder. Härtill kan läggas den intressanta uppgiften av C. R. af U g g l a s i dennes anteckningar rörande västsvensk kyrklig konst på Jubileumsutställningen i Göteborg 1923 (nr 1218—1219, avskr. i Göteborgs Musei arkiv) att man 1923 framtog och granskade ett hopvikt stycke av pergament, som finnes instucket i det mindre spännet. På lappen, som var mycket fragmentarisk och förstörd, hinns notskrift med latinsk text i sengotiska minuskler, svart, röd och blå skrift.7 Ytterligare upplysningar torde man svårligen kunna avvinna dessa dräktsmycken; de ha genom det ovan meddelade redan lämnat ett vackert bidrag till vår äldre kulturhistoria. Harald Widéen

LITTERATUR OCH KRITIK
Kommentar till Eivind S. Engelstads uppsats Hanseaferkunsten eller »Den baltisk-nordiske kunst» (Fornvännen 1938, h. 2).
Dr Engelstads uppsats är något missvisande. Jag är ledsen att säga det, och tillbörlig hänsyn borde fordra, att jag bevisade det. Tyvärr har jag icke tid och måste därför bedja Dr Engelstad ursäkta mig. Detta är dubbelt beklagligt, emedan en fortsatt konversation skulle kunna bli både angenäm och vetenskapligt nyttig, men jag måste som sagt avstå, åtminstone för tillfället. Den intresserade läsaren hänvisas till uppmärksamt genomläsande av min påtalade artikel i Fornvännen 1936, s. 85, och av Dr Engelstads ovanstående. Johnny Roosval

H E R B E R T K I J H N : Die Vorgeschichtliche Kunst Deutschlands Im Propyläen-Verlag, Berlin 1935.
Det er unektelig et dristig cksperiment å skrive Tysklands kunsthistorio fra paleolitikum til den romanske kunsten på 198 sider. Det krever ikke bare et voldsomt materialkjennskap, men det krever en så dyp innleving i hele dette svsere, uensartete stoffet at en greier å skille det vesentlige ut fra det uvesentlige. Det krever fram for alt evne til å konsentrere sig om oppgaven: å skrive k u n s t e n s h i s t o r i e , — å samle det hele under en synsvinkel, skapo en sammenhengende linje. ' Jfr även C. R. af U g g l a s ' västra Sverige», Gbg 1923, s. 59. vägledning »Äldre kyrklig konst från