Runstensbilder i Rostocks universitetsbibliotek Svärdström, Elisabeth Fornvännen 1939(34), s. 314-315 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_314 Ingår i: samla.raa.se 314 SMÄRRE MEDDELANDEN HUNSTENSBILDER I ROSTOCKS UNIVERSITETSBIBLIOTEK Under signum Soand. fol. 51 förvaras i universitetsbiblioteket i Rostock en samling träsnitt av svenska runstenar. Bilderna, 131 stycken, äro avdragna på lösa folioblad, ett för varje avdrag, i undantagsfall äro bladen dubbla. Träsnitten äro genomgående utomordentligt vackra och tydliga, papperet av god kvalitet. Hola materialet förvaras i en pergamentklädd pärm. Samlingens 20 första blad (nr 1—19 med två stycken nr 9) ha tryckt numrering anbragt omedelbart till vänster om bilden. Nr 20—83 ha märkts med gammal bläcknumrering, övriga bilder äro onumrerade. De 20 första bladen skilja sig också från do övriga genom en ovanför bilderna angiven, handskriven ortsbestämning. Sådan saknas helt hos övriga bilder i samlingen. Beträffande två runstenar, nr 17 och 18, finnes inskriften delvis translittcrerad och på nr 18 översatt till latin. Samtliga träsnittsbildcr återfinnas i J. Göransson, Bautil, Sthlm 1750, ehuru Rostocksamlingens numrering icke sammanfaller med Bautils. Rostocksamlingen innehåller följande runstcnsavbildningar: Baulil nr 1—3, 5—12, 14, 18, 20, 21, 24, 25, 27, 30—32, 35—47, 50, 51, 57—61, 65, 68, 71, 73, 93, 96—99, 101, 102, 105, 109, 115, 116, 166, 181, 200, 204, 206, 210, 212—215, 218, 222, 223, 226, 228, 230, 232, 233, 237, 238, 240, 278, 449-471. 473—495, 632, 722, 1113, 1116, 1 128, 1133, 1152. Beträffande Ro-stocksamlingons proveniens har jag endast kunnat utröna, att densamma tidigare tillhört översten Adolph Fr. von Bassewitz, vilkens hela bibliotek med dess omfattande litteratur rörande skandinavisk fornkunskap och historia genom testamentariskt förordnande 1740 till Riddorskapct i Mecklenburg sedermera införlivats med Rostocks universitetsbibliotek. I K. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademiens bibliotek, Stockholm, förekommer en samling liknande runstenssnitt, 127 stycken. Dessa bilder ha exakt samma utseende som do rostockska. Flertalet, 118 stycken, äro sammanbundna i en pärm, medan 9 stycken ligga lösa i pärmen. Dessa lösa bilder visa heller inga spår av att ursprungligen ha varit inhäftadc med de bundna. 7 av dem äro för övrigt dubletter till bundna blad. Vitterhetsakademiens bundna blad motsvara följande nummer i Bautil: 28, 29, 33, 34, 52, 55, 62-64, 66, 67, 69, 70, 72, 74, 77—89, 91, 94, 117, 119, 121, 122, 124—126, 128, 129, 136, 173, 192, 216, 219, 221, 239, 250, 256, 300—304, 307, 311—313, 315—333, 335—337, 345—348, 350—352 497, 522, 533, 534, 536—539, 5 5 2 559, 571—580, 1063, 1 065, 1 072, 1074, 1118, 1121, 1124, 1129. Lösa blad utgöra följande nummer: 21, 126, 127, 345 (2 st.), 1063, 1065, 1072, 1074. En jämförelse mellan de båda samlingarna visar omedelbart, att träsnitten med ett undantag utgöra olika runstensbilder, och att samlingarna sålunda komplettera varandra. Undantagsbildon, Baulil nr 21, återfinnes visserligen i båda samlingarna men förekommer i Vitterhetsakademiens exemplar endast som ett av de omskrivna, lösa bladen. SMÄRRE MEDDELANDEN 315 Vitterhetsakademiens träsnittsamling uppgives1 härröra från dåvarande sekreteraren i Antikvitetsarkivet Johan Helin, sora redan vid sitt tillträde 1725 av den nämnda befattningen umgicks med planen på ett fortsatt utgivande av Johan Peringskiölds Monumenta Uplandica och därvid påbörjat avtryckandet av de i Antikvitetsarkivet förvarade trästockar med runstensbilder, som tidigare skurits genom Johan Hadorphs och Peringskiölds försorg. Vissa omständigheter gjorde, att tryckningen icke fullföljdes. Som ett resultat av detta Helins arbete före tillkomsten av Bautil torde man alltså böra betrakta den serie av 250 olika runstonsbildor, som tillsammans synes föreligga i de båda anförda samlingarna i respektive Vitterhetsakademien och Rostocks universitetsbibliotek. Elisabeth Svärdström ' Jfr H. S c h u c k , Kgl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, dess förhistoria och historia, del IV, Sthlm 1935, s. 589. LITTERATUR OCH KRITIK OM BOPLASSFOLKETS OB.WSKICK En kritikk og ett svar I en avhandling i Fornvännen 19361 gir Arvid Serner mig det råd å rovidore min preaniraistiske opfatning av dödstroen hos boplassfolket i nordisk steinalder, fordi min teori bygger på en gravskikk som ikke kan påvises. I sin doktoravhandling 1 kommer Serner tilbake til mitt arbeide.3 Mon her er den lotte ironi erstattet med streng kritikk. Det heter nå at jeg har behandlet materialet »decidedly uncritically» (s. 7), og at mine undersökelser »lose all significance with his using for his examination, either skeletons, not from the Older Stone Age, or fragments of skeletons» (s. 19). Da mitt arbeide utkom, var arkoologene enige om at en del av kjökkonraöddingene inneholdt ganske simple gräver sora stammet fra boplassfolket. I do siste årene har en fornyet undolsökelse av materialet* for så vidt rokket enigheten som man for enkelt funds vedkommendc har betvilet förekomsten av gräver fra kjökkoninöddingenes egen tid. Stillingen er imidlertid nå så vidt avklaret at en kan slå fast folgende: Virkoligc gräver föreligger sannsynligvis i folgende skjelctt1 A. S e r n e r , Boplatsfolkets begravningsskiok. Fornvännen 1936, s. 239. * A. S e r n e r , On »Dyss» Burial and Beliefs about the Dead during the Stone Age with special regard to South Seandinavia. Lund 1938. 3 G. S v o r d r u p , Fra gravskikker til dödstro i nordisk stenålder. Skr. utg. av det norsk vid. ak. i Oslo 1927. * Serner bygger seerlig på O. R y d b e c k s kritiske avh. i »Meddelanden» 1934, s. 34 ff., mens han ikke har gjort bruk av E. Floderus' utgravninger av jordgraver ved Västerbjärs i Gothem.