Kårböle skans Berthelson, Bertil Fornvännen 1943(38), s.213-220 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1943_213 Ingår i: samla.raa.se KÅRBÖLE SKANS AV BERTIL BERTHELSON U nder tidig medeltid utgjorde Ljusnans dalgång en viktig förbindelseled mellan det centrala Sverige och bygderna omkring Storsjön. Även för kontakten med Härjedalen och det egentliga Norge spelade denna väg en betydande roll. I Färila socken för namnet Kasteln vid älvens norra strand ungefär halvvägs mellan Färila och Kårbölo kyrkor tanken till en medeltida befästning, en kastal, av samma art som nere i kustlandet. Denna byggnadsform tillhör på norrländskt område i regel slutet av 1100talet och möjligen början av följande århundrade, ett faktum som i sin mån bestyrker att leden utmed Ljusnans norra strand tidigt ägt framträdande betydelse.1 Så småningom överflyttades emellertid trafiken från norra till södra sidan. Ett vittnesbörd härom är bl. a. den under 1400-talet förekommande uppgiften om en försvarsanläggning i Kårböle 2 där traditionen också gör gällande, att den första kyrkan uppbyggts 1599. Men i förhållande till Färila har Kårböle givetvis under hela medeltiden intagit en sekundär ställning. Några spår av den medeltida befästningen kunna numera icke iakttagas på platsen. De synliga läraningarna härröra nämligen helt och hållet från den under 1600-talet tillkomna skansen, vilken dock med all sannolikhet förlades till just det ställe, som redan långt tidigare utsetts som försvarspunkt. Det är överhuvudtaget betecknande för 1600-talets skansbyggnader i det inre Norrland att den inhemska medeltidstraditionen sammansmälts med don samtida befästningskonstens anläggningsprinciper, 1 Gustaf Hallström, lands Försvar 1930), s. 56 kastaler i Hälsingland och svar 1942), s. 50. 2 L. L. L u n d h , Kårböle Medeltida försvarsverk i Norrland I (Norro. 62. B e r t i l B e r t h e l s o n , Kyrkor och Jämtland under medeltiden (Norrlands Förskans, Ljusdal 1932, s. 10. 214 BERTIL BERTHELSON sådana dessa tagit sig uttryck framförallt i det nederländska befästningssystemet. 3 De svenska medeltidsborgarna byggdes gärna på en halvö eller en tämligen nära stranden belägen holme, där man kunde ordna ett effektivt försvar. Valet av dylika byggnadsplatser lämpade sig givetvis särskilt för en borgherre, som i första hand önskade säkerhet för sig och sitt hus. Men i den mån man behövde skapa skydd för en större bygd och ville åstadkomma hinder mot fientligt framträngande, måste naturligtvis befästningsverken dragas fram ur sitt avskilda läge och placeras på de punkter, som kunde vara av betydelse i ett större sammanhang. I Kårböle måste man ha räknat med behovet av en spärr utmed den stora Härjedalsvägen, som leden utmed Ljusnans strand också kallades. Man valde därför en punkt, där vägen löpte på obetydligt avstånd från den ganska höga älvstranden. På motsatta sidan om vägen höjde sig terrängen upp mot den bergsformation som i senare tider fått namnet Skansberget. Ehuru man icke känner tidpunkten för skansens iordningställande till en försvarsanläggning av modernare typ, har man anledning att datera den till den första stora skansbyggnadsperioden på norrländskt område, Baltzarfejdens tid 1611—1613, då de äldre skansarna på Frösön och i Mörsil samt skansen i Rismyr vid Älvros tillkommo.4 Det är f. övr. anmärkningsvärt, att det från norsk sida icke ansågs nödigt att utföra befästningsverk mot den dåvarande svenska gränsen, under det att svenskarna, så snart de fått tillfälligt fotfäste i Jämtland och Härjedalen började skapa försvarspunkter där. Eftersom man på svenskt håll redan vid denna tidpunkt funnit det av vikt att bygga en skans vid Älvros på den norska sidan om gränsen, är det sannolikt att man även försett det svenska gränsområdet med en säkrare försvarsanordning än den medeltida befästningsanläggningen kunde erbjuda. När majoren Mathias Francken under det påföljande kriget 1644— 1645 var befälhavare för en styrka på Kårböle skans, beklagade han sig över de dåliga förhållandena därstädes. 5 Försvarsverket bestod 3 B e r t h e l s o n , Skansarna i Jämtland och Härjedalen (Norrlands Försvar 1943), s. 20 f. 4 B e r t h e l s o n , Skansarna, s. 24. 5 B i r g e r S t e c k z é n , Striden om Jämtland 1644—1645 (Heimbygdas tidskrift: Fornvårdaren II: 2—3 = Jämtländska studier, festskrift till Eric Festin 1928), s. 278 f. L u n d h , a. a., s. 22 f. R .1 II II O L E SKANS 215 : ,^TrVl*t :---4 *sU Fig. 1. Kårböle skans med omgivningar. Efter karta i Krigsarkivet (Kårböle 1). The Kårböle fort with surroundings. After a map in the Military Records Office (Kårböle 1). då av två timmerväggar med jord emellan. Avståndet mellan de båda väggarna var ungefär 1 aln. Därutanför befann sig en grav, som var knappt 3 alnar bred och endast i y 2 aln djup. Ytterst funnos pallissader av dåligt nedslagna pålar. Francken beklagade sig också över att skansens inre skulle ligga öppet för fiendens blickar, om denne bemäktigade sig Skansberget. Uppenbarligen avser Franckens skildring den vid 1600-talets början anlagda eller ombyggda skansen, vilken till sina huvuddrag erinrar om de ungefär samtidiga, nyssnämnda anläggningarna på Frösön, i Mörsil och i Rismyr, där det nederländska systemet kommit till 216 /( E R T 1 L B E R T II E L S O N KARBOLE SKANS |T - J _faMA .• 'V ?:/.! N/ / •v .O I . Fig. 2. O. Widmarks karta över Kårböle skans 1876. ATA. C. O. Widmark's map ot Kårböle fort 1876. en första, primitiv tillämpning. Huvudelementen återfinnas: jordvallarna och gravarna samt — att döma av kartor och uppmätningar — ansatser till bastioner. Att anläggningen förenklats genom att bygga timmerväggar med jord emellan hänger naturligtvis samman mod den goda tillgången pä virke, men har tydligtvis varit till förfång för anläggningens styrka. Förekomsten av bastionarlade utsprång — men icke fullt utbyggda bastioner — kan anses vara ett ganska säkert tecken på att anläggningen härstammar från 1600-talets början, emedan man även på norrländskt område längre fram under samma århundrade konsekvent tillämpade mera utvecklade anläggningspriuciper. Detta gäller t. ex. de under kriget 1644—1645 anlagda skansarna på Anderson vid Sunne och i Långa utmed Ljusnans övre lopp.6 Såväl kartor som bevarade lämningar på platsen visa att icke heller Francken företog någon principiell omgestaltning av skansen. Om så skett, skulle denna utan tvivel uppvisat en modernare planlösning. Men han fördjupade graven till IOV2 alnar och breddade den till • B e r t h e l s o n , Skansarna, s. 31 ff. K Å R B Ö L E SKANS 217 14 'A alnar. Efter dessa arbetens slutförande beräknade man att vid normalt vattenstånd i L j u s n a n ha vatten till 5 a l n a r s höjd i vallgraven. P a l l i s s a d e r n a gjordes också kraftigare. F ö r att s t ä r k a vägspärren anlades på a n d r a sidan vägen en försvarslinje (en vall) fram till Skansberget, på vars sluttning ett p a r värn uppfördes. 7 Den äldsta planen över skansen befinner sig i krigsarkivet. 8 Den s y n e s v a r a utförd omkring 1700 och visar en anläggning, som h a r i det n ä r m a s t e kvadratisk form och med sin n o r r a sida direkt ansluter sig till älvstranden, medan vägen löper parallellt med och omedelbart intill södra sidan. Den av lantmätaren C. O. W i d m a r k 1876 upprättade ritningen 9 visar i allt väsentligt samma plan som den föregående men antyder dessutom åtminstone en del av försvarslinjen på södra sidan om vägen. J. A. W i s t r ö m h a r fogat följande beskrivning till uppmätningen: Beskrifning till Kartan öfver Kårböle skansen i Färila. De förskansningar ifrån forna tider man påträffar inom Helsingland kunna hänföras tilr tvänne slag nämligen dels sådana, som äro belägna efter kusten och som tjenade till skydd emot fiendtliga anfall från Sjösidan, dels sådana, som ligga längre in i landet och utgiorde värn mot fiendtliga infall från Norge. Ibland de förra, som hafva en vida högre ålder, må nämnas Faxehus vid inloppet till Söderhamn, Tunaborg invid Tuna kyrksjö och det forna inloppet till den floddal, der Sunhede (Högs) kungsgård var anlagd, samt befästningarne å Borgarborget i Forsa vid norra stranden af sjön Deken i närheten af Skyttnäs by. Till de sednare höra fästningsverken vid Norrboån vid sundet mellan de stora Dellsjöarne samt skansen vid Kårböle. Af alla dessa befästningar finnas ej mer än ruinerna kvar. Kårböle skans är belägen inom Färila sn i vestra Helsingland 1/8 mil från Kårböle by samt 6/4 mil från nuvarande länegränsen. (Den gamla riksgränscn, som gick 1/4 mil öster om Kolsätters by i Herjedalen, flyttades östligare 1864, då Yttre Högdals Sn, som tillhört Helsingl., lades under Jämtlands län.) Den är anlagd i ett trångt pass mellan det s. k. Skansberget och Ljusneelf helt nära den allmänna landsvägen, som går till Jämtland och Herjedalen. Skansen med sitt blockhus (D) antages hafva uppstått under de oroliga tiderna i början af Kalmare Unionen. (C. P. Ströms Helslnglands o. Hels. Regementes Krigshistoria Sid. 15. P. H. Widmarks beskrifn. öfver Helsingl. sid. 115.) Skansen sjelf är fyr7 8 9 L u n d h , a. a., s. 23. Kårböle 1. ATA. 218 BERTIL BERTHELSON K'.'irl*olc .*k«n* c ,,,.,.,.„• m Fig. 3. G. Westerlunds uppmätning av Kårböle skans 1912. G. Westerlund's survey of Kårböle fort 1912. kantig med en bastion i hvart hörn, hvaraf 3ne ega 18 alnars hals, men den 4de i sydvestra hörnet endast 15 alnars och är en afskuren bastion. (Se C. P. Ströms beskrifning öfver Färila Sn sid. 60). Den upptager hela rummet mellan vägen och Ljusneelf, med norra sidan mot elfven och den södra längs landswägen. Rundt om skansen löper en graf, som är 101/4 aln djup och 13 aln. bred. Inuti skansen synas grundraurarne till en byggnad 37 aln. lång och 10 aln. bred med källare under. För öfrigt är planen derstädes med undantag af manskapets uppställningslinier uppgräfd i små 4-kantiga nära 2 aln. djupa gropar, uti hvilka ett hörn hyser ett stenröse såsom lemningar efter der inrättad eldstad. Dessa gropar äro anlagda i linier. Ett bröstvärn (EF) af 100 aln:s längd och en löpgraf med lika djup och bredd som vid skansen hindrade fiendens framträngande mellan bergets fot och landsvägen, öfverst å detta berg, som benämnes Skansberget, har ett blockhus varit anlagdt midtför skansen. Stenfoten till detsamma är ännu kvar och mäter 221'2 aln i fyr- K Å R B Ö L E SKANS 219 kant med källare åt en sida och spisrund lagd i midten af byggnaden. Skansen med sitt blockhus skall äfven i sednare krigen under Eric XIV, Carl IX samt under Drottning Christina varit begagnad (Se Widmarks beskrifning öfver Hels. sid. 115), men öfvergafs under Carl X Gustafs tid omkring år 1655. (Ströms ofvannämnda beskrifning sid. 61.) Hela skansen och löpgrafvarne såväl som platsen inom blockhusets murar äro nu till större delen öfverväxta med granskog. Hudiksvall d. 8 januari 1879. J. A. Wiström De av Wiström meddelade historiska uppgifterna om skansens anläggningstid samt om dess användning under Erik XIV:s dagar kunna icke verifieras. I övrigt äro hans upplysningar mycket värdefulla och överensstämma i huvudsak med de fakta vi känna från annat håll. Oriktig är dock uppgiften, att skansen skulle ha övergivits omkring 1655. Sedan den under kriget 1657—1658 varit utsatt för hot från en norsk styrka, som befann sig i Rismyr, låg den oberörd av krigiska händelser till 1676 då den i samband med det nya krigsutbrottet reparerades av allmogen. Efter fredsslutet 1679 övergavs skansen definitivt.10 Den modernaste uppmätningen av skansen utfördes 1912 av dåvarande löjtnanten vid Dalregementet G. Westerlund. 11 Planen överensstämmer mycket väl med de äldre ritningarna. Numera tillhör skansområdet delägarna i Kårböle skifteslag, vilka sökt kontakt med riksantikvarieämbetet för att erhålla de anvisningar som krävas för att vårda platsen i överensstämmelse med fornminneslagens bestämmelser. Den angelägnaste åtgärden är att verkställa renhuggning av det nu kraftigt skogbevuxna området. Sedan detta ägt rum, kan det visa sig möjligt och önskvärt att genomföra en återuppläggning av de delvis raserade vallarna och de partiellt igenfyllda gravarna. 10 11 L u d v i g W : s o n M u n t h e , Kungl. Fortifikationens historia, III: 1. Krigsarkivet, Kårböle 2 a. '220 B E R T I L B E R T II E L S 0 N BERTIL BERTHELSON: Kårböle Fort. During the Middle Ages, after the main connection along Ljusnan had been moved from the north side of the river to the south, a fort was built at Kårböle between the river and the road, on the spöt where a more modern fort was built during tho Baltzar foud in 1611—1613. It was of tbo same type as tho nearby Rismyr fort at Älvros and the older forts on Frösön and at Morsil. It was approximatcly square and consisted of timbor-covered ramparts with trenches outside them. Improvements woro carried out during the war of 1614—1645. After the condusion of peace in 1679 the fort was definitivoly abandoned.