Hägnader och stängsel i kulturlandskapet Historik och arbetsbeskrivning över äldre och modernt hägnadsarbete JOHN-ERIC GUSTAFSSON d1) Q(.) Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetets förlag Box 5405, 114 84 stockhol m Tel.08-5191 8000 ax08-5 191 8083 F www.raa.se e-post: bocker@raa.se Praktisk fornvärd nr l Redaktör Agneta Modig Fota Samtliga foton av författaren om inte annat anges Omslagsfoto Gärdesgård i beteshage. Sundsmålen, Lommaryd, Småland Teckningar Erling Svensson Layout Alice Sunnebäck © 2002 Författaren och Riksantikvarieämbetet 2:1 ISBN 91 - 7209·249·1 Tryck Elanders Gotab 2002 Innehåll Förord till andra upplagan 5 Inledning 7 1. Historik 8 Betet i kulturlandskapet 8 Byordningar och stängsel 8 Varför stängsel? 9 Från järnåldern 9 Äldre stängsetskyldigheter 11 2. skyldigheter och rättigheter 13 Ägofredslagen 13 Miljöbalken 15 lagen om djurskydd l 6 3. Bete - betesteknik - djurhantering 17 stängselbehov 17 Betessystem 18 Djurbeläggning 19 Djurens betesteknik 19 4 . Äldre hägnadstyper, 1700-1900 Varför gamla hägnader? 22 stenmurar 24 Jord- och tångvallar 27 Trägärdesgårdar 27 Häckar 34 22 5. Tråd- och nätstängsel 35 stolpar 36 Rötskyddsbehandling 37 Slanor 40 Järntråd, taggtråd 40 Nät 42 3 6. Uppsättning 47 stolpar 47 stagning 49 Trådhöjd 50 Fårnät 53 Viltstängsel 54 Verktyg 57 7. Elstångsel 60 Elektronik 60 liten eliära 60 Funktion 62 Kontroll och märkning 62 Bestämmelser 63 Aggregat 64 Elstångseltråd 65 stolpar 67 Isolatorer 70 Jordning 72 stängselkabel 74 Uppsättning 74 Skötsel 76 Hjälpmedel och tillbehör 76 Felsökning 81 8. stängselgenomgångar 82 Körgrindar 82 Fåristar 85 Gånggrindar 88 Hanteringsfållor 93 9 . Kostnader 94 1O. Ordförklaringar 97 11. Myndigheter och organisationer 99 12. Litteratur 100 Lagar och föreskrifter l 01 Bilaga 102 Regler för uppsättning och användning av eIstängsel l 02 Register 106 4 HÄGNADER OCH STÄNGSEL Förord till andra upplagan Denna skrift utgavs första gången I989. Den har rönt stor efterfrågan och är nu utgången från förlaget. Under de mer än tio år som gått sedan texten skrevs har flera uppgifter om material och regelverk, samt sakuppgifter som gäller nutida förhållanden, blivit föråldrade. Vi bar därför funnit det angeläget att ge ut en ny reviderad upplaga av boken. Författaren som numera arbetar med fornvård och kulturlandskapsvård vid länsstyrelserna i Jönköpings och Östergötlands län, där planering och uppsättning av olika stängsel är en av arbetsuppgifterna, har kompletterat texten. 5 Inledning Med detta häfte inleds utgivningen av en liten skrift­ serie som behandlar den praktiska fornvården. Vi räknar med att många som på olika sätt är engagera­ de i arbetet med att bevara och vårda kulturminnen i landskapet ska ha nytta av dessa skrifter. I samband med kurser om vård av det gamla od­ lingslandskapet och i den dagliga kontakten med markägare, djurhållare, natur- och kulturminnes­ vårdare har framkommit behovet av en samlad infor­ mation om hägnader förr och nu. Den som vill för­ djupa sig i ämnet får tips i litteraturhänvisningen. Denna första skrift i serien är författad av John­ Eric Gustafsson som har mångårig och beprövad er­ farenhet av fornvård från sitt arbete vid Riksantikva­ rieämbetet. Ett särskilt tack riktas till Anders Råsberg, Jönkö­ ping, och Bengt Lundin, Lomma, vilka välvilligt har bidragit med värdefulla synpunkter och ställt eget bildmaterial till förfogande. Boken ska förhoppningsvis inspirera och ge kun­ skap till djurhållare, planerare och arbetsledare inom stat och kommun, vilka i sitt arbete sysslar med stängselfrågor. Gustaf Trotzig Hägnad från Fårö. Foto Erli ng Svensson. 7 1. Historik Betet i kulturlandskapet Kulturlandskapet är dec landskap som präglats och utnyttjats av människan för odling och djurhållning. Många av de värdefullaste landskapstyperna som vi vill värna om i landet är naturliga gräsmarker som uppkommit genom husdjurens betning. Denna beres­ drift har pågått i hundratals, i vissa områden tusen­ tals år, i en del fall kontinuerligt och i andra fall med kortare avbrott för uppodling eller igenväxning. Ex­ empel på några sådana särskilt värdefulla områden är de östskånska backängarna (Brösarps backar), de öländska torrängarna nära alvarmarken, delar av de skånska fäladsmarkerna, vissa serandängar vid in­ sjöar, på Västkusten och längs Östersjökusten, gamla ek- och björkhagar, enbuskbackar och åbrinkar. Alla dessa områden måste betas för att deras flora, fauna, jordmån och landskapskaraktär ska bibehål­ las. Betesdrift på de olika marktyper som är aktuella att hå lla i hävd stöter idag på många problem. De är oftast ekonomiskt marginella från både jordbruks­ och becessynpunkt. Stängselkostnaderna är ofta av­ görande. Vid val och utformning av stängsel måste, förut­ om ekonomiska aspekter, även beaktas risker för ska­ dor på både inhägnade och vilda djur. Allmänt kan sägas att ett bra bete är bästa stängsel. Byordningar och stängsel Det gamla bysamhället och stängselorganisationen har gemensam historia, ömsesidig förpliktelse och konsekvens. Det ena förutsatte det andra. "Stängslet 8 HÄGNADER OC:H STÄNGSEl var under byväsendets tid huvudkännetecknet för en odling. Utan stängsel eller övervakning av betesdju­ ren fanns ingen odling, ingen kultur och icke heller natur, ty denna identifieras med öde", skriver Mårten Sjöbeck i boken Det sydsvenska landskapets historia och vård. Varför stängsel? Människan har i alla tider haft stängsel av olika mo­ deller och funktioner. Varför har vi då stängsel? I hu­ vudsak ska stängslet fungera som skydd och gräns­ markering. Som skydd ska stängslet utestänga vilda djur eller andra fiender men även hålla inne exempel­ vis boskap. Det ska även hindra från olyckor vid t.ex. branta stup, gruvhål, stenbrott och dylikt. Stängsel i olika utföranden har ofta utgjort gräns­ eller revirmarkering och i vissa fall även fungerat som insynsskydd. Från järnåldern De äldsta rester av stängsel och hägnader som finns bevarade i vårt land är de fossila stensträngarna och i en del fall hela stensträngssystern från järnåldern (soo f.Kr.- rooo e.Kr.) som finns i jordbruksområden i Syd- och Mellansverige. I Östergötland och Väster­ götland finns flera stora områden som är vetenskap­ ligt undersökta. Här finns bl.a. Brunsbo äng utanför Skara och Levene äng norr om Vara. Undersökta om­ råden finns dessutom bl.a. på Öland, Gotland, i delar av Skåne och i Göteborgsområdet. Inventeringar av dessa odlingsspår pågår över stora delar av landet. Detta är så mycket mera befogat nu, då landskapet genomgår en våldsam omvandling med exploate­ ring, igenväxning och radikala markberedningsme­ toder i skogsbruket, som på några årtionden raderar ut vad människan åstadkommit under ett par tusen år. HisTORIK 9 Från järnåldern och ända fram till början av 1900-talet utgjordes materialet i stängsel och hägna­ der av sten, jord, torv, tång, trä eller kombinationer av dessa material. Materialvalet styrdes naturligtvis i första hand av tillgången. Det vanligaste var någon form av träbägnad. De äldsta stenhägnaderna, sten­ strängarna, är förmodligen hopplockade av lös od­ lingssten och dessa låga murar kompletterades sedan med någon form av trä överbyggnad. Den mest typis­ ka svenska gärdesgården under flera århundraden har bestått av lodräta störpar (stolpar), lutande gärd­ sel (slanor) och band av vidjor (grenar) eller hank. l Egil Skallagrimssons saga (från 12oo-talet) finns så­ dana trägärdesgårdar beskrivna från Västergötland . Den andra stora hägnadstypen är stenmuren. Den finns nämnd i skrift från 1500-talet av Olaus Mag­ nus, och finns främst i Götaland. Till alla trägärdesgårdar, som har relativt kort livslängd, åtgick mängder med virke. För att skydda skogen startade i början av 1700-talet kampanjer för stenmursbyggande, och 1730 kom en förordning om att lägga stenmurar i stället för att resa trähägnader. Dessa pålagor vann ingen större förståelse hos allmo­ gen som endast sörjde för hälsa och bröd för dagen. År 17 57 kom storskiftesförordningen och i samband med befolkningsökning och bättre jordbruksredskap (plogen) ökade uppodlingen. År 1827 kom Lagaskif­ tesstadgan och först under r8oo-talet blomstrade stenmursbyggandet som mest. I början av 18oo-talet byggdes flera stora statliga anläggrungar av sten . Göta kanal byggdes under åren r8ro-r833· Vid dessa arbeten deltog ofta kommenderade indelta sol­ dater som vid hemkomsten utnyttjade de kunskaper de fått i stenmursbyggande. Detta kan vara en anled­ ning till att exempelvis Småland har så många väl­ byggda stenmurar. I Sydskåne byggdes hägnader av jord, torv och i en del fall av tång. Dessa vallar kompletterades ofta med buskplantering för att förstärka effekten. Längre 10 HÄGNADER OCH STÄNGSEl l det äldre kulturlandskapet var stenmuren ett vanligt inslag och inramade ofta bygatan som här i Asklanda socken, Västergötland. Dessa murar är utmärkta skydd och ti llhåll för djur och växter. De har också stort skönhetsvärde. Vintertid kan de dock vålla bekymmer vid snöröjning. De flesta stenmurar är nergrävda till frostfritt djup och fungerar då också som utmärkta dräne­ ringsdiken utmed vägar och åkrar varför man bör tänka efter noga innan man raserar dessa kulturminnen. stenmurar i odlingslandskapet är skyddade som biotoper. norrut byggdes hägnaderna av sten eller jord och för­ stärktes med ris- eller trä verk. I norra Sverige använ­ des så gott som alltid trävirke. Äldre stängsetskyldigheter Någon form av hägnadsskyldighet är, sedan medel­ tiden, inskriven i de flesta landskapslagar. Denna skyldighet åvilade i de flesta fall dem som hade åker och äng. Skogs- och betesmarkerna var som regel inte hägnade utan djuren strövade fritt. Enligt 5 kap. 3 § Byggningabalken i 1734 års lag var det stadgat, "att Gärdesgård bör stängas tät och fast, 2 aln hög och 2 aln emellan vart par stör" . (2 aln -ungefär 120 cm.) Några bestämmelser om mått H ISTORIK 11 på scenmurar fanns inte erors att man hade utövat på­ tryckningar för att skogen skulle sparas. J en ny förordning r8rs kom ett tillägg där olika hägnaders mått fastställdes. De hägnader som omfat­ tades av denna förordning indelades i följande grup­ per: r. Srängsel av trä, gärdesgård, staket eller plank. 2. Scengård med eller utan gärdesgård eller vall ovanpå. 3. Jordvall med eller utan gärdesgård eller häck ovanpå. 4· Vattengrav. 5· Levande häck. I början av r8oo-raler ifrågasattes principen om häg­ nadsskyldighet. De som hade mycket åker ville istäl­ let att djurägarna skulle stå för hägnadsplikten- be­ tesmarkerna skulle inhägnas istället för åkrarna och ängarna. Den rättsliga förändringen av detta kom r8 57 och innebar lättnader i de sädesproducerande slättbygd­ erna. Stängsel över stora områden kunde tas borr och det blev billigare att genomföra skifte. Under r8oo-talet fortsatte man att bygga stenmu­ rar. Det var mer arbetsbesparande att bygga dubbla stenmurar än hankgärdesgårdar, men de var inte lika effektiva. Hankgärdesgårdarna förenklades och man övergick till vidjor, virket minskade i gärdesgår­ darna och de blev glesare. Detta gjorde dem enklare att bygga men också hållbarare, då de blev lättare. Omkring r89o infördes jämtråd som till att börja med ersatte vidjor. I alla delar av landet förekommer lokala varianter av stängsel och vissa typer har levat kvar längre i en del områden. Man kan i äldre litteratur finna "rätt" stängseltyp för sin trakt. I denna bok ska endast de vanligaste, gamla hägnadsmodellerna beskrivas. 12 HIIGNADER OCH STÄNGSEL 2. skyldigheter och rättigheter Som tidigare nämnts har stängselplikten sedan gam­ malt varit reglerad i lagar och förordningar. De lagar som idag är aktuella och gällande är: Ägofredslagen Miljöbalken Allemansrätten Områdesskydd Biotopskyddsområde Täkter Stängselgenombrott Jaktkungörelsen Djurskyddslagen Ägofredslagen Nu gällande lag om ägofred 1933 :269 är inskriven i Byggningabalken. Den omfattar ett sjuttiotal para­ grafer och behandlar bl.a. vård av hemdjur, stängsel­ skyldighet, föreningar och betessamfälligheter, tviste­ frågor m.m. I lagen talas om att alla som håller hemdjur, dvs. hästar och nötkreatur, är skyldiga att hålla dem i så­ dan vård att de inte kan komma in på andras ägor. I denna lag regleras även vem som är stängselskyldig och hur stängsel ska vara beskaffat. Vidare är det bestämt att stängsel ska vara fullt funkt ionsdugligt (i fredgillt stånd) från den 15 maj tills det blir tjäle i jorden. I ägofredslagen talas även om skadestånd om djur kommer in på annans mark. Viktigt är att djurägaren är ansvarig även om annan har släppt ut djuren. 13 I S Var, som äger eller till underhåll eller nyttjande mottagit hemdjur, vare pliktig att medelst häg­ nad eller vallning eller på annat sätt hålla så­ dan vård om dem, att de ej olovligen inkomma å annans ägor. 2 § Nyttjas fastighetsägor till bete för hemdjur och finnas djuren tjänligast genom stängsel kunna hållas från angränsande ägor å annan fastig­ het, skall på yrkande från endera sidan stängsel hållas mellan ägorna. Mellan ägor skilda av väg, varå grind eller led ej må hållas, äger stängselskyldighet ej rum. 3 § Föranleds stängselskyldighet av betning alle­ nast å ena sidan, tage den sidan del i stängslet med tre fjärdedelar och grannen blott med en fjärdedel. l annat fall rage vardera lika lott. 4 § Stängsel skall sättas i ägogränsen. 5 § Stängsel skall vara så beskaffat att det fredar mot större hemdjur {hästar och nötkreatur). Kommentar: Denna paragraf gäller även för får på Få rö socken på Gotland, och Tjörns härad Bohuslän samt för får och getter i Västernorrland och delar av Jämtland. Enligt tolkning av lantbruksnämnden är i övrigt ägare till mindre djur {exempelvis får) ensamma skyldiga att hålla stängsel. 6 § Stängsel skall om våren vara i fredgillt stå nd den I 5 maj och därefter underhållas, intill dess på hösten tjäle kommer i marken. 47 § Kommer någons hemdjur olovligen in på an­ nans ägor och gör därå skada, vare djurets ägare pliktigt ersätta skadan, ändå att han ej är därtill vållande. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger ha n söka åter av den, som vållat skadan. Kommentar: Djurhållaren är ansvarig även om någon a nnan har släppt ut djuren. l 4 HÄCNADER OCH STÄNGSEL I lag 1945:II9 stadgas även om stängselskyldighet för innehavare av järnväg. Miljöbalken I nya miljöbalken, som ersätter tidigare naturvårds­ lag och skötsellag, finns reglerat om bland annat: Allemansrätten (MB 7 kap. I och 30 §§)som är en oreglerad sedvanerätt innebär att alla ska ha tillgång till naturen. Detta innebär dock att allmänheten inte får störa eller förstöra någons egendom. Den som håller stängsel i område av betydelse för friluftslivet är skyldig att ordna grindar eller genomgångar. Så­ dant stängselgenombrott {MB 26:II) är ersättnings­ berättigat. Biotopskyddsområde {MB 7 kap. II§) som ger ett generellt skydd för hotade dj ur- och växtarter i bl.a. alleer, stenmurar och odlingsrösen. Strandskyddsområde (MB 7 kap. 13-17 §§)som ger ett generellt skydd roo-300 meter från strand­ linjen. l miljöbalken (MB 12 kap. II § och Förordning om områdesskydd 23 §) regleras också uppförande av hägn för bl.a. hjort och vildsvin. I jaktkungörelsen {SNFS 1994:3) ges föreskrifter om utförande och ma­ terial i ett vilthägn. I miljöbalken finns regler om hänsyn till natur­ och kulturvärden (MB 12 kap. 7 - 10 §§). Jordbruksmark får tas ur jordbruksproduktion ti­ digast åtta månader efter det att anmälan om åtgär­ den har gjorts till länsstyrelsen, om inte länsstyrelsen medger något annat. Anmälan behövs dock inte om åtgärden är av ringa betydelse för jordbruket på brukningsenheten eller för natur- och kulturmiljön och inte heller när marken tas i anspråk för verksamhet vars tillåtlighet prövats i särskild ordning. Statens jordbruksverk får efter samråd med Natur­ vårdsverket och Riksantikvarieämbetet meddela när- SKYLOIGHETER OCH RÄTTIGHETER l 5 mare föreskrifter om innehållet i en anmälan enligt första stycket om att ta jordbruksmark ur produktion. Föreskrifter som avses i 12 kap. 8 § miljöbalken om den hänsyn till natur- och kulturvärden som skall tas vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket meddelas av Jord­ bruksverket efter samråd med Naturvårdsverket och Rjksantikvarieämbetet. Lagen om djurskydd I lagen om djurskydd (1988:534) finns bestämmelser om vård och behandling av våra husdjur. I detta sam­ manhang gäller att när djur är på betesgång får deras rörelsefrihet inte inskränkas genom att tyngd eller dylikt hindrande föremål fästs vid djuret eller att oli­ ka delar av djurets kropp sammanbinds eller genom att djuret sammanbinds med annat djur. Man bör även se till att det på betet, på drivvägarna eller i rastgårdarna inte finns lös taggtråd, främmande före­ mål, giftiga ämnen eller annat som kan skada djuren. 16 HÄGNADER OCH STÄNGSEL 3. Bete- betesteknik­ djurhantering stängselbehov Det är vanskligt att beräkna hur mycket stängsel som finns idag eller som behövs för att hägna in all an­ vändbar betesmark. För att visa det stora behovet av stängsel och stängselunderhåll ska här göras ett för­ sök till beräkning. Enligt jordbruksstatistik är betesmark sådan mark som kan användas till bete men som inte är lämplig att plöja. Betesmarksarealen har de sista ro åren minskat med mer än 130 ooo ha till 450 ooo ha varav den största delen finns i Götalands skogsbygder. Samti­ digt har åkerarealen sjunkit något. Grovt räknat finns ca hälften av åkerarealen (1,3 miljoner ha) i skogsbygder med kombinerade jordbruks- och.skogs­ företag där åkerarealen är inhägnad och betas med jämna mellanrum. Detta ger ca r,7 miljoner ha in­ hägnad mark. I landet finns 1,7 miljoner nötkreatur, 193 ooo tackor och 24 3 ooo lamm. De senaste ro åren har djur­ antalet minskat något totalt där den största ändring­ en är att antalet mjölkkor drastiskt har minskat. Samtidigt har antalet jordbruksföretag n;tinskat med nästan 30 %. Detta innebär att färre bruka~e ska skö­ ta allt större företag med mindre antal djur. Tiden för att underhålla stängsel blir därmed allt mindre och kräver enkla, rationella och underhållsfria stängsel.. Som regel är varje betesfålla eller inhägnad myck­ et liten och kan bedömas till ungefär r ha eller ca 400 meter stängsel varav roo- 2oo meter är gemensamt stängsel. Enligt denna bedömning finns ca so ooo­ 6o ooo mil stängsel varav minst 5 ooo mil årligen 17 måste förnyas . Det är I 1/4 varv runt jorden. Beräk­ ningen i detta exempel kan naturligtvis diskuteras men storleksordningen av hägnadsbehovet torde stämma ganska väl. Motiven för att ett markområde ska hägnas in och betas är i huvudsak • att på ett rationellt sätt utnyttja betesproduktionen och därvid ta tillvara avkastningen, utnyttja sä­ songsvariationer i betestillväxten och djurslagens olika betesvanor, • att hålla ett landskap öppet och hindra igenväx­ mng. Inhägnad kan dessutom göras för att skydda ett om­ råde exempelvis vattentäkt, gruv- eller industriom­ råde. Betessystem Hästar, nötkreatur, får eller vilt har alla olika teknik, vanor eller behov vid bete. Djuren tillgodogör sig dessutom vä:JVtenergin på olika sätt. Allt detta har stu­ derats noga i en rad försök under 1970-talet och det mesta finns publicerat i skrifter och rapporter från Lantbrukshögskolan. Nedan beskrivs kortfattat någ­ ra betessystem och djurens betesbeteenden. Kontinuerlig betning innebär att samma djurfålla används under hela betessäsongen. Detta innebär att det kan vara svårt att anpassa djurbeläggningen efter betestillgången, det blir svårt att sköta betet och det kan lätt uppstå parasitproblem. Fördelar kan vara att stängselkostnaderna blir låga, man slipper flytta dju­ ren, och vattenförsörjning och eventuell stödutfod­ ring blir enklare. Rotationsbetning innebär att betesmarken delas in i ett antal fållar där djuren betar ett par tre dagar varefter de flyttas till nästa. Området får växa till under 2-3 veckor. l8 HÄGNADER OCH STÄNGSEl stripbetning innebär att ett större betesområde de­ las av i en mindre del med hjälp av ett lätt flyttbart elsrängsel som gränsar mot den obetade marken. Det­ ta flyttas sedan en eller flera gånger per dag. Denna metod används främst vid intensivbete av exempelvis foderraps eller ettåriga rajgräs. System för stripbet­ ning beskrivs under rubriken E/stängsel, sidan 6o. Krypbetning är en form av rotationsbetning där man låter kalvar och lamm få det bästa betet genom att de tillåts passera genom stängslet via passager el­ ler hög tråd. Kombibete innebär att olika djurslag avlöser var­ andra på samma betesmark. Djurbeläggning Hur många djur ska man eller kan man ha på betes­ marken? Den som endast avser att producera kött via naturligt bete måste göra noggranna uträkningar om olika avkastning och hur djuren bäst kan utnyttja be­ tesmarken. Om man däremot avser att hålla landska­ pet öppet med hjälp av betesdjur gäller det snarare att beräkna hur många djur som erfordras för att hål­ la gräs- och slytillväxten nere. Beroende på markens produktionsförmåga samt på väderlek blir det stora variationer, men som rikt­ märke för att hålla en normal hagmark välbetad kan rekommenderas I-2 ungdjur/ha eller 5- 6 tackor/ha (pälsfår). Djurens betesteknik Vill man bevara det gamla kulturlandskapets växter i de naturligt betade gräsmarkerna så måste man ta hänsyn till inte enbart betet utan även till hur de oli­ ka djurslagens teknik att beta påverkar flora och marktillstånd. En gräsmark som betats under lång tid har betydligt större antal växtarter· än en likartad som lämnats att växa igen. BETE - BETESTEKNIK - DJURHANTERING 19 Genom djurens tramp underlättas bl.a. frösprid­ ning och ruvbildning minskar. Nötkreatur, som ju har tänder endast i underkäken och en kraftig valk i överkäken, sliter av växterna med tungan . Dessa djur är inte lika nogräknade som t.ex. får. Fåren är finsmakare och ratar gammalt för­ vuxet gräs och fröstänglar. En äldre, enbart fårbetad mark, kan därför på avstånd se ovårdad och igenväxt ut trots att markytan är mycket välbetad. Hästar, som har tänder i både över- och underkä­ ken, biter av växterna nära markytan och den hästbe­ tade marken ser därför mera finputsad ut. Vill man åstadkomma en välbetad kulturmark är därför sam­ bete mellan olika djur den bästa lösningen. Olika djurslag kan också vid konkurrens om samma betes­ mark utföra ett intensivare bete. Genom djurslagens olika betesvanor blir deras in­ flytande på landskap och växtlighet olika. Efter lång­ varig betning i vissa områden kan man urskilja land­ skap som har präglats av får, t.ex. Ölands alvar och Gotlands kalkhällmarker. Hästar har präglat miljön kring vissa gårdar, och getter kring en del fäbodar i Norrland. Landskapet var under r8oo-talet mera präglat av fårbete än under I900-talet. Dagens landskap har på­ verkats av nötkreaturen. När man i dagens debatt om livsmedelspolitiken talar om nedläggning av åker- och betesmark värnar både jordbrukare och allmänhet om att bevara ett öppet landskap. Vad menas då med ett öppet land­ skap? Är det det intensivodlade landskapet utan möj­ lighet till vistelse eller ett mångskiftat med både åker, äng och hagar? Det senare kan bara skapas och bibe­ hållas med hjälp av betesdjur. Det öppna - betade - landskapet är till syvende och sist beroende av markägarens eller djurhållarens djurinnehav och hans intresse för betesdrift. I de om­ råden, där samhället av kanske främst naturvårdan­ de eller ku lturhistoriska skäl bidrar med resurser för 20 HÄGNADER OCH STÄNGSEL att hålla landskapet öppet, bör dock krav ställas på val av betesdjur för att nå det resultat man förväntar sig. ED-medlemskapet har från I995 påverkat jord­ brukspolitiken såtillvida att olika stödformer och ett långtgående regelverk styr vilka marker som betes­ hävdas. Det diskuteras också om stödformer för att enbart hålla ett öppet landskap. BETE - BETESTEKNIK - DJURHANTERING 21 4. Äldre hägnadstyper, 1700-1900 Alla stängseltyper har de senaste 200 åren haft lokala variationer. Över hela landet förekommer också lo­ kala benämningar och uttryck för stängsel och häg­ nadsarbete. För den specialintresserade hänvisas till litteraturförteckningen i slutet av boken. De vanligaste hägnadstyperna som kort ska be­ skrivas är • stenmurar • jordvallar • tångvallar • trägärdesgårdar • häckar, levande hägn. Varför gamla hägnader? De rester av våra gamla hägnadssystem som finns kvar hotas idag från flera håll, bland annat av • bortodling vid omarrondering och som odlings­ hinder • vägförbättringar • igenväxning och rationellt skogsbruk (markbered­ ning) • landsbygdens avfolkning. Kunskaperna om gamla stängsel försvinner. Om man vill bevara rester av vårt gamla kulturland­ skap är de gamla hägnaderna mycket väsentliga in­ slag. De bäst bevarade hägnaderna i landskapet är den gamla gränsen mellan inägan och utmarken. lnägomarken var den brukade åkern och slåtter­ ängarna närmast byn eller gården. Där den slutade tog utmarken vid. Denna var som regel skogbeväxt och här gick djuren på sommarbete. För att skydda 22 HÄGNADER OCH STÄNGSEL En varia nt av stengärdesgård är den s.k. gropavailen där muren förstärkts genom grävning på utmarkssidan. schaktmassorna har lagts på insidan av muren. Bilden visar en gropavall som leder tvärs över ett gravfält med resta stenar vid Brudföljet, Annelund i Västergötland. åker och äng mot boskapen anlades ofta rejäla häg­ nader som ännu idag kan återfinnas runt byarna och gårdarna men de ligger idag som regel i äldre skogs­ mark. Från bykärnan och ut till denna skog finns ofta rester kvar av den gamla fägatan (fädreven) där dju­ ren drevs ut på gemensamt bete. Mellan åker och äng fanns som regel inget stängsel eller ett betydligt enk­ lare. Efter skörd på åker och äng kunde sedan djuren tas dit för bete. Om exempelvis ett byalag eller en nembygdsför­ ening vill bevara något av det gamla landskapet, är det av vikt att känna till dessa gränser för att få för­ ståelse för de olika naturtyperna och den historiska utvecklingen. Om man med modern stängselteknik och moderna betesmetoder vill visa detta landska p, bör man tänka på att söka efter plogkauterna, mark­ vägarna eller andra spår från gamla brukningssätt. Stängslet och vården bör följa dessa gränser. ÄLDRE HÄGNAOSTYPER, I ?00-1900 23 stenmurar Scenmuren är den äldsta och bäst bevarade hägnads­ typen. Den förekommer i större delen av Götaland och Svealand. Scenmurar finns i flera varianter. De vanligaste är enkelmur, halvmur och dubbelmur. Enkelmur Den äldsta och enklaste formen av stenmur är enkel­ muren. Muren är upplagd av en enkel rad stenar på varandra. l borren kan eventuellt Ligga dubbla stenra­ der. För att binda ska stenarna helst ligga över skarv (se bild). På Öland och Gotland är murarna ofta byggda av flata skifferstenar. Enkelmuren har dålig hållbarhet då den är ranglig och stenarna lätt ramlar ner vid beröring. Detta kan dock ha en avskräckande effekt på betesdjur. Tjällossningen på våren raserar ofta muren men den är lätt att komplettera då stenar­ na bara behöver plockas upp. Dessa enkelmurar an­ vändes mest som gränsmarkeringar men även som djurhägn. Enkelmuren kompletterades ofta med "ris hag". Årligen höggs då ris och buskar exempelvis enbuskar, slån, hagtorn och dylikt som lades eller hängdes löst över muren. Den kunde även kompletteras med en överbyggnad av korsande störar och längsgående slanor. lnägomarken. Den betade utmarken. Murad stengärdesgård. löst upplagd stengärdes­ gård. Jordvall med stengärde. Jordvall med dike, s.k. gropavall. 24 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL Halvmur En variant av enkelmuren är halvmuren. Denna är en kombination av stenmur, jordvall och dike och har förekommit i en del områden, exempelvis "gropa­ vall" i Västergötland. En enkel stenmur lades med svag lutning inåt. Ut­ anför grävdes ett dike och jorden fylldes på på insi­ dan som stöd åt muren. Denna mur förekommer även som gränsmarkering i en del romantiska parker. Halvmuren förekom ofta som gränsmarkering mot kyrkans, godsets eller kronans egendom. Muren kun­ de även kompletteras med häckplantering för att för­ stärka hägnadsskyddet. Dubbelmur Den stenmurstyp som framför allt har präglat det syd- och mellansvenska landskapet är dubbelmuren eller skalmuren. Efter laga skiftets genomförande ca r82o började uppodlingen och därmed stenbrytning­ en att intensifieras. I samband med detta började man bygga dubbelrnurar. Först grävdes ett dike till frostfritt djup eller åt­ minstone matjordsdjup. Matjorden behövdes till åkern och muren skulle inte påverkas av tjällossning. Diket fylldes därefter med stora stenar varpå de båda ytterkanterna byggdes (skalet) och mellanrummet fylldes med småsten. Till skalet eller sidorna valdes de bästa stenarna, som skulle ha Liggsida, byggsida och visesida. Ligg- och byggsidorna skulle vara så jämna att stenen kunde ligga stadigt och att ny sten kunde byggas ovanpå. Den finaste sidan, visesidan, skulle vara slät och visas utåt. I den mån man inte hade naturliga sådana stenar bearbetades de ofta med slägga, knoster och mejsel. Byggstenarna lades sedan i förband, dvs. ny sten lades över skarv mellan underliggande stenar. En del stenar skulle dessutom vara bindare, dvs. de skulle gå in i muren för att bin­ da ihop yttersidorna. Mindre håligheter i sidorna fylldes med småsten som kilades fast. ÄlDRE HÄGNAOSTYPER, 1700-1900 25 Dubbelmurarna är ca r-1,5 meter höga och kan variera i bredd från r-2 meter upp till 7- 8 meter be­ roende av tillgången på sten. Även dubbelmuren kun­ de kompletteras med träöverbyggnad och en variant är s.k. halvgärdesgård som består av en låg, bred, enklare byggd dubbelmur som kompletteras med en trägärdesgård som överbyggnad. Reparation och underhåll av stenmurar Många av de murar som ska bevaras är i behov av reparation och underhå ll. De har ofta raserats p.g.a. tjällossning eller att trädrötter i omedelbar nä1·het av muren har lyft bottenstenarna eller vält muren. Alla träd närmare muren än r- r,5 meter bör tas bort var­ efter det skadade murpartiet plockas ner till botten­ stenarna. Därefter byggs muren upp på nytt efter ovan nämnda principer. Man ska då försöka bygga ihop det nya partiet med den gamla muren. Enkelmuren är betydligt enklare att underhålla då nedrasade stenar bara behöver läggas upp på nytt och eventuellt gillras. De här beskrivna murarna är som regel kallmura­ de, dvs. stenarna är ihopfogade utan hjälp av binde­ medel eller fogbruk . M ånga murar kring t.ex. kyr­ kor, utmed vägar, parker och dylikt är fogade med kalkbruk eller cement som många gånger har tillfo­ gats efter byggandet för att ge en slätare och jämnare yta . Dessa fogar har mycket dålig hållbarhet då fukt­ rörelser i muren gör att fogarna oftast fryser sönder vintertid. Princip för stödmur. Basen bör vara l ,s gånger höjden. 26 HÄGNADER OCH STÄNCSEL Om muren är byggd som stödmur i exempelvis en terrass är det viktigt att basen är tillräckligt bred (1,5 gånger murens höjd) och att finkorniga massor inte tränger igenom muren och gör att den fryser sönder. Jord- och tångvallar Princip för uppbyggnad av jordvall. Princip för tångvall. En hägnadsvariant som endast förekommer i Skåne och sydligaste Småland är jordvallen. Vallen är ca 2 meter bred vid basen och består oftast av finkornig jord och ibland sten i botten. De svagt inåtlutande sidorna och krönet är täckta av grästorv som skurits intill vallen. Torvorna vändes med grässvålen utåt och har då möjlighet att växa fast. Vallen packades och byggdes efterhand på med ny torv. Gamla upp­ gifter beskriver ända upp till manshöga jordvallar. Utmed den skånska sydkusten vid Falsterbo och Skanör finns hägnader byggda av tång (danska tang­ die). Materialet som har använts är gräs- eller band­ tång som samlats ihop på stranden och därefter tor­ kats. När tången torkat läggs den i paket till en vall, ca 1,5-2 meter bred vid basen och upp till ca 1,5 meters höjd. Tångpaketen, ca 6ox6o cm, och 10- 15 cm tjocka läggs på varandra och kanterna viks in i vallen (se figur). För att stärka vallen kan den eventuellt arme­ ras med lodräta störar. I senare tid har även järn­ stänger använts. Överst täcktes tången med ett lager grästorv. Bandtången har i torkat tillstånd mycket lång varaktighet men packades efterhand varför val­ len fick byggas på årligen. De gamla vallarna är där­ för varvade av tång och grästorv. Både jord- och tångvallar har på fl era platser kompletterats med trädplantering, pilevallar. Trägärdesgårdar Den hägnadstyp som tydligast har präglat och all­ mänt förknippas med det äldre kulturlandskapet är trägärdesgården. Trägärdesgården har mycket lång ÄLDRE HÄGNADSTYPER, I?00-1900 27 historia och ingen annan hägnadstyp har så stora variationer i modeller och utförande som denna. Gärdesgården har förekommit i alla delar av landet som har skog. Den stora variationsrikedomen åter­ speglas även i alla namn som trägärdesgårdar har över landet. Gemensamt för trägärdesgårdarna är dock att de är oerhört virkeskrävande vilket medförde statlig propaganda mot dessa hägnader under slutet av qoo-talet. Några grundläggande skillnader i olika gärdes­ gårdstyper finns dock. I stort kan trägärdesgården in­ delas i • korsgärdesgård • bändgärdesgård • stånggärdesgård • flätgärdesgård • timmergärdesgård • hankgärdesgård . Gärdesgårdar avgrän­ sade åker och äng från den betade ut­ marken. Bilden visar en väl underhållen femparagärdesgård vid Stenkar, Flisby socken, Småland. 28 HÄGNADER OCH STÄNGSEL EXEMPEL PÅ ÄLDRE HÄGNADSTYPER Korsgärdesgård Bändgärdesgård Flätgärdesgård Kortgärdesgård Långgärdesgård Ä LDRE HÄGNAOSTYPER, I ? 00-!900 29 Korsgärdesgården är en enkel hägnad som använts för tillfälliga stängsel. Två störar ställs i kors mot varandra och i krysset läggs gärdselslanor. I Norr­ land benämns modellen gikhag. Bändgärdesgården är också en hägnadsmodell som använts för tillfälliga inhägnader kring exempelvis svedjeodlingar. Den förekommer endast i Sydsverige. En enkelrad med störar sattes i marken. Mellan dessa flätades snedställda slanor eller skedar (kluvna trästarnmar) som genom spänningen hölls fast utan hjälp av band eller andra fästanordningar. Andra be­ nämningar är skedgärdesgård eller bränngärdesgård. Stånggärdesgård består av stolpar varpå man fäster två-tre liggande slanor. Jfr slanstaket. FJätgärdesgården var den vanligaste hägnaden i Europa från tidig medeltid fram till1 7- och r8oo-ta­ let. Den liknar bändgärdesgården men har oftast flä­ tat ris eller mindre grenar horisontellt eller något lu­ tande. T immerhagen eller stockgärdet är en stängselform som endast finns i norra Sverige. Timmerhagen byggs av 6-7 meter långa stockar, ca 15 cm i dia­ meter. Hagen byggs genom att två parallella stockar läggs ut på ömse sidor om hägnets mittlinje med ca 0,5 meter mellan linjerna. I båda ändarna görs ut­ huggningar liknande dem för knuttimring. Mellan dessa stocklinjer varvas sedan med tvärstockar ca r meter långa och t immerhagen byggs upp till önskad höjd. H agen kan även förstärkas med korsställda stödstörar på mitten. l stä llet för korta tvärstockar kan de långa stock­ arna även läggas i svag sick-sackning som ger sam­ ma effekt. 30 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL HCll\l< gä.rd.u 9.U.d.e.~VJ ut bred""".l • Eu.ropa.. Karta över hankgärdesgårdens utbredning i Europa. Den virkeskrävande gärdesgård en hör sam· man med skogsbygder som domineras av barrträd. (Efter Janken Myrdal: Hägnaden, arbetstiden och bygdelaget. RIG 1977.) Hankgärdesgården är den typ som allmänt förknip­ pas med det äldre kulturlandskapet och som fortfa­ rande nyuppförs. Hankgärdesgården finns i flera varianter men de vanligaste är kortgärdesgården respektive långgär­ desgården. Gärdesgården byggs av störar, gärdsel av gran eller tallslanor samt hankar eller vidjor. Störarna är oftast av en eller finvuxen gran som sätts parvis med ca r- 1,5 meter mellan varje par (en­ ligt gammal lag högst 2 alnar). Störarna ska stå lod­ rätt eller svagt bakåtlutande i vinkel mot gärdslena. Gärdsel görs av randbarkade hela eller yxkluvna granslanor som är att föredra framför tall. I långgär­ desgården är slanorna ca 3- 5 meter långa och i kortÄLDRE HÄGNAOSTYPER, !700- 1 900 31 gärdesgården något kortare. Gärdslena läggs sedan svagt lutande mellan störparen. Beroende på grov­ leken behövs 8-Io gärdsel i höjd. För att hålla gärds­ lena uppe fästes en antal hankar eller vidjor runt stör­ paren. Till vidjor och hank används en- eller gran­ kvistar. Hank kan tillverkas i förväg av smala grenar som flätas till ringar och torkas. Dessa träs sedan på störparen uppifrån alltefter som gärdsel läggs på. Vanligtvis används 3 par hankar på varje störpar. Vidjor, som har samma funktion, görs av färska grangrenar, ca 2-3 cm grova. Grenarna rensas från småkvist utom längst ut i toppen samt klyvs och ska­ las för att bli böjligare. För att bli mjukare värms, "basas", vidjorna (obs. bränns ej) över öppen eld innan MODELL ÖVER HANKGÄRDESGÅRD o Hank Vidjor 7 3 1 1,0M ~$5 UNOIE~ FÖ~T...._ ~tANA/-11 MEN INGE"t' BANO ~ 1. Första bandet (hanken vidjan) = 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. Fotvidjan Slana nr 2 Första och enda bandet Slana nr 3 Slana nr 4 Mellanvidja Första bandet Andra bandet Slana nr 4 Slana nr 5 Första bandet Slana nr 5 Andra bandet Slana nr 6 Nackvidja Första bandet Andra bandet Slana nr 6 Slana nr 6 Tredje bandet OBS! Först fr.o.m. 6:e slanan användes 3 band till varje slana. 32 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL stenhägnad med korsade störar och längsgående slanor. Kombinerad sten- och skigärdesgård. de flätas runt och mellan störparen (se figur). För var­ je varv ska vidjan vridas ett halvt varv runt sig själv för att inte spricka. Barksidan p å vidjan ska alltid ligga utåt. För att förstärka gärdesgården fästes stödstörar på vartannat störpar växelvis åt vardera hållet. Dessa stödstörar ska luta svagt i vinkel mot gärdslena och fästas i översta hanken eller vidjan. I långgärdesgår­ den ligger gärdslena oftast över fem par störar (fem­ paragärdsgård) medan de i kortgärdesgården bara går över tre störpar och då står mera upprätt. När man bygger en hankgärdesgård bör man vara 2- 3 personer och virket läggs ut i förväg längs stängsel­ linjen. Ä LDRE HÄGNADSTYPER, I700-I900 33 på En välbyggd hankgärdesgård kan ha en livslängd 20-30 år. Häckar En stängselform som bör nämnas är det levande häg­ net, dvs. en livskraftig, planterad häck som förutom att vara stängsel för boskap har funktion som insyns­ skydd och inte minst läskydd. En tätvuxen häck ger lä skydd inom ett område som motsvarar ca I 5 gång­ er dess höjd. En två meter hög häck ger alltså läskydd ca 30 meter. Häcken kan antingen vara tuktad eller friväxande i höjd och bredd. Till friväxande häckar kan använ­ das berberis, vresros, syren, ölandstok, hagtorn, li­ guster eller måbär. Till den klippta häcken kan dess­ utom användas lind och avenbok samt ibland gran. Gamla hägnader, främst stenmurar, har idag för­ utom stängselfunktionen stor betydelse för växt- och djurlivet, då miljön på och invid dessa hägn är ut­ märkt för smådjur, insekter och sällsynta växter. Det­ ta har särskilt stor betydelse i det storskaliga öppna jordbrukslandskapet. 34 HÄGNADER OCH STÄNGSEL 5. Tråd- och nätstängsel Det idag i särklass vanligaste stängslet i betesmark är någon form av permanent tråd- eller nätstängseL Omkring 1890 infördes järntråden vilket avsevärt förenklade hägnadsarbetet. Taggtråden uppfanns i USA på I 86o-talet då prärien skulle uppodlas. I sam­ band med första världskriget blev taggtråden vanlig här. Redan vid sekelskiftet 1900 fanns fårnät i flera utföranden och dessa lanserades i Sverige före tagg­ tdden. Det gemensamma för alla dessa stängsel är att någon form av tråd eller nät är uppspänt mellan stolpar. I nästan alla modeller är stolpens utförande och kvalitet avgörande för stängslets livslängd. För att spara virke rekommenderades kring sekelskiftet 1900 ovan avbildade modell av sian-/trådstängseL 35 stolpar De flesta stolpar till permanenta stängsel är av trä, men även järnrör, stänger eller plast kan förekomma. Av trästolpar förekommer runda, sågade eller kluvna av ek, furu, en, lärk eller gran. Alla stolpar bör vara raka. Detta ger ett trevligare intryck och de är lättare att sätta upp. Virke till stolpar ska helst vinterhuggas, dvs. huggas mellan lövfällning och savtid. Träslag Eksroipar av bra dimension har lång varaktighet utan rötskyddsbehandling. De ska då innehålla stor mängd kärnved då den yttre splintveden är lika ovar­ aktig som annat lövvirke. Stolparna kan användas runda och randbarkade, kluvna eller sågade. Kluvna stolpar ska yxklyvas, dvs. spräckas i sin naturliga delning. Varje stolpe bör då vara minst I 5 cm i dia­ meter, och innehålla kärnved. Klenare eksroipar som är kluvna med sågklinga är direkt olämpliga då klyvningen inte alltid sker i kärnan eller stolpens centrum. En sådan stolpes hållbarhet är endast ett par tre år. Sågade ekstalpar ska innehålla kärnved och vara minst 7 5 x7 5 mm. Stolpar a~ lärk, en eller saktvuxen gran utan rötskyddsbehandling har ganska bra håll­ barhet. Stolpar av furu och fortvuxen gran utan röt­ skydd är direkt olämpliga. Dimensioner Längden på mellanstolpar bör vara I 8oo mm, bryt­ och hörnstolpar ca 2 200 mm och till viltstängsel ca 3 ooo mm. Diametern på runda stolpar till tråd och nät bör vara minst 50-90 mm, hörn- och brytstolpar 9o-I20 mm, medan sågade stolpar bör ha ett mått på minst 75x75 mm. 36 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL Rötskyddsbehandling Rötskydd kan erhållas genom • tryckimpregnering • uppsugning, doppning • bestrykning. Tryckimpregnering ger det bästa rötskyddet och idag säljs impregnerade furustolpar med 30 års rötskydds­ garanti. Vad är impregnering? Impregnering är en kemisk vidareförädling av träet som ska göra det motståndskraftigt mot t.ex. röt­ svampar och insekter. Det är endast furuns splintved, dvs. ytveden, som kan impregneras. Man kan skilja på tryck- respektive vakuumimpregnering. För tryck­ impregnering eftersträvas att all splintved ska be­ handlas medan vakuumimpregnering endast ger ca 1 0 mm inträngning. Vid impregnering används som regel vattenlösligt saltimpregneringsmedel, oljelösligt träskyddsmedel eller kreosotolja. Den vanligaste metoden är behandling med vat­ tenlösliga saltimpregneringsmedel som bland annat innehåller koppar, krom och arsenik s.k. CCA-medel (Copper, Chrom, Arsenic). Oljelösliga medel består av ett eller flera aktiva ämnen som är lösta i ett organiskt lösningsmedel ex­ empelvis lacknafta. Inblandar finns också vax, hart­ ser och bindemedel. Dessa medel ger till skillnad från vattenlösliga medel ingen fiberresning eller dimen­ sionsförändring hos virket och lämpar sig bäst för be­ handling av snickerier. $edan pentaklorfenol förb judits används ofta tenn­ föreningar. Oljelösliga medel är inte lämplig~ för vir­ ke som ska ha markkontakt. Ett av världens mest använda träskyc,ldsmedel är kreosotolja som erhålls som biprodukt vid koks­ Endast furuns ytved, splinten, går att impreg­ nera. Kä rn an innehåller pinosylvinfenoler som ger den en vi ss naturlig motståndskraft mot röta, dock inte i nivå med den impregnerade splintens. TRÅD- OCH NÄTSTÄNGSEl 37 framställning. Kreosotimpregnering används bl.a. till järnvägsslipers och ledningsstolpar. Kreosotolja kan ge hudskador och bestrykningsmedelmed kreosot är inte längre tillåtna. saltimpregnerat trä har en karakteristisk grön färg som övergår i grågrönt. Vid impregnering ökar träet i vikt med 50 % men efter torkning är viktök­ ningen obetydlig. saltimpregnerat trä är luktfritt. Observera att träet måste torka ordentligt före an­ vändning. r annat fall riskeras sprickbildning. Kreosotimpregnerat trä är brunsvart med en mycket stark lukt som avtar långsamt. Träet är ca I s-20 % tyngre än obehandlat. Oljeimpregnerat trä är som regel ofärgat och saknar lukt efter torkning. Träet ökar inte i vikt. Salt- och oljeimpregnerat trä kan ytbehandlas som vanligt trä medan kreosotimpregnerat inte kan målas. Tryckimpregnerade, sågade eller kluvna stolpar finns idag att köpa på flera platser. För den som har egen skog är ett alternativ att sälja stolpvirke till im­ pregneringsverk och återköpa färdiga stolpar. Impregnerat trä kvalitetskontrolleras av Nordiska Träskyddsrådet, NTR och klassas i 4 klasser: A, AB, B och M . NTR Dokument Nr 1:1998 gäller för rundvirke, sågat virke och snickerier av i första hand furu som av tekniska och ekonomiska skäl är det träslag som huvudsakligen impregneras i Norden. Trä impregnerat enligt klass A är avsett att använ­ das för virke i markkontakt och i sötvatten, samt i särskilda fall ovan mark, där man har en betydande risk för rötangrepp. Exempel på användningsom­ råden är ledningsstolpar, sliprar, stängselstolpar samt trall i direkt markkontakt. Innehåller vattenlös­ ligt medel eller kreosotolja. Trä impregnerat enligt klass AB är avsett för an­ vändning i utsatta konstruktioner ovan mark, som t.ex. staket och vindskivor. Får inte innehålla arsenik eller krom. 38 HÄGNADER OCH STÄNGSEL Trä impregnerat enligt klass B är endast avsett för utvändiga snickerier som fönster och dörrar. Trä impregnerat enligt klass M är avsett att an­ vändas i träkonstruktioner som riskerar att angripas av marina träskadegörare, t.ex. skeppsmask, samt i konstruktioner som utsätts för extrema påkänningar eller för vilka man ställer särskilda säkerhetskrav. Exempel på användningsområden är kajanlägg­ ningar, grundpålar och kyltorn. Uppsugning eller doppning Man kan själv göra impregnering genom doppning eller uppsugning. Råa stOlpar med färsk snittyta placeras i ett kärl med impregneringsvätska. Det vat­ tenlösliga mediet sugs då med saftströmmen upp i träet alltefter som stolpen torkar i övre änden som bör vara barkad. Efter impregnering några dagar måste stolpen torka lång tid, upp till ett par månader, för att preparatet ska fixeras och inte urlakas i mar­ ken. För denna metod kan man använda något medel med kopparsulfatlösning. Även spillolja löst i lack­ nafta är användbart. Observera att flera äldre preparat, som exempel­ vis pentaklorfenol och arseniklösningar är förbjudna. Uppsugning även under längre tid ger dock endast ytlig inträngning av medlet och kan inte jämföras med tryckimpregnering. Bestrykning Bestrykning med pensel ger endast ytlig behandling och är ofta meningslös då den inte förlänger hållbar­ heten hos träet men ger större risk för urlakning i marken. Hållbarhet En obehandlad furu- eller granstolpe håller normalt 4-5 år medan en tryckimpregnerad håller ca 30 år. Glöm inte att räkna med stolpbyte vid kostnads­ beräkning av stängselarbete. TRÅD- OCH NÄTSTÄNGSEL 39 Ett dyrare alternativ är stolpar av stål eller lättme­ tall som kan fås tillkapade av rör, L- eller T-stål profiler. Stålrör måste vara galvaniserade eller rostskydds­ målade. Slanor Stängselslanor kan vara runda, kluvna eller fyrsåga­ de av gran e!Jer tall. Slanorna ska vara hel- eller randbarkade och vara lagom grova, ca 90-130 mm 0 och minst 3 meter långa. Slanor kan ensamt an­ vändas som stängsel men oftast i kombination med tråd eller nät. Sågade furuslanor kan tryckimpregne­ ras. Om man i ett stängsel använder enbart slanor bör de vara minst 30xroo mm. Slanor fästes enklast genom spikning och bör skarvas kant i kant eller omlott mitt för stolpe. Järntråd, taggtråd Tråd som används i permanenta stängsel är vanligt­ vis slät järntråd, taggtråd eller wire. Slät tråd i stängsel bör vara galvaniserad och minst 2,5 mm grov. Den stänger inte lika bra som taggtråd men är ett bra komplement i exempelvis viltrika områden. Taggtråd Den största delen av gamla stängsel utgörs idag av den omstridda taggtråden. Den har bra stängnings­ förmåga och används huvudsakligen för inhägnad av nötkreatur. Taggtråden är otrevlig att handskas med och kan åstadkomma sror skada på betesdjur, män­ niskor och vilt. Taggtråd finns i flera utföranden. Idag finns ingen tillverkning i Norden utan huvuddelen importeras från andra länder. Belgien, Spanien och realien har stor tillverkning i Europa. I slutet av 1980-talet sål­ des mer än I ooo ton taggtråd i Sverige. År 2ooo importerades endast ca 480 ton och försäljningen är 40 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL endast en liten del hos stängselföretagen. Förutom inom jordbruket används taggtråd runt industrier och för militära ändamål. Fortfarande finns mängder med gamla taggtråds­ stängsel i övergivna betesmarker som vållar stort li­ dande för det vilda. Under senare år har debatten handlat om förbud mot taggtråd men motioner i riks­ dagen har inte fått gehör för ett förbud. Taggtråd finns att köpa i några kvaliteter med två tvinnade trådar med taggar på ca var r o:e cm. Mjuk tråd är lättare att handskas med men töjer sig lättare. Det finns även tvinnad slät tråd utan taggar. Taggtråd finns i flera kvaliteter och dimensioner från 1,4 mm till 2,5 mm i diameter på trådarna. Trå­ den är som regel varmförzinkad och finns i olika stål­ kvaliteter. Den som sätter upp taggtrådsstängsel ska vara noga med följande åtgärder: • Stängslet ska vara fullt synligt även på av­ stånd. Om stängslet är skymt ska det kom­ pletteras med en slana för att hindra skador på både människor och djur och inte minst på vilt som älg och rådjur. • Taggtråd ska undvikas i vallgator, invid vat­ tenplatser och där trängsel kan uppstå. • Spetsiga hörn ska undvikas eller stängas av. • Taggtråden ska hållas väl sträckt. • Inspektera rostskador som lätt leder till stängselbrott och skaderisker. • Taggtråd får aldrig göras strömförande. Beträffande montering, se vidare under avsnittet Uppsättning sidan 74· Wire Varmgalvaniserad stålwire, ca r,75 mm grov, an­ vänds i en del stängsel. Den är mindre lämpad i perTRÅD- OCH NÄTSTÄNGSEL 4l manenta stängsel än slät tråd då galvaniseringen kan vara ojämn inuti wiren. En wire som går av ringlar ihop sig och kan åstad­ komma svåra skador på djuren. Wire används däremot med fördel i elstängsel. Se vidare kapitlet E/stängsel, sidan 6o. Nät I följande avsnitt behandlas nät för inhägnad av nöt­ kreatur, får, vilt, exempelvis hjort och renar. Nätkvaliteten bestäms av följande faktorer: • • • • Vikten per meter vid viss höjd och maskstruktur. Ytbehandlingens jämnhet och tjocklek. Ståltrådens hårdhet. Förbindelsen mellan vågräta och lodräta trådar. I olika fabrikat finns olika kvaliteter på ståltråden. En del nät har högre stålkvalitet och större elasticitet. Tråddimensioner Dessa varierar mellan olika fabrikat och nätkvalite­ ter. Trådarna bör hålla en minsta dimension enl. följ ­ ande: Kanttråd 3,25-3,75 mm. Innertråd 2,30-3,00 mm. Näthöjd Näten levereras i olika höjder: • Fårnät 900- I 200 mm. • Renstängsel I soo-I 8oo mm. • Viltstängsel I 725-2 o8o mm. storlek och kvalitet De vanligaste fabrikaten har lite olika beteckningar för modell, storlek och kvalitet. Gunnebo, som är enda svensk tillverkare anger modellen: FS= får­ stängsel, VS= viltstängsel och RS= renstängsel. Kva­ liteter finns i EP, A och B där EP är den kraftigaste. 42 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL A.MERI KANSKA JUMBO­ STÄNGSLET STARKAST HÅLLBARAST OCH ANDA :C:~~e~!i Annons för nätstängsel 1908. S TOCKHOLM. Au.M TfL, 4040 Andra fabrikat anger i näthöjd cm/antal horisontella trådarlem avstånd mellan vertikala trådar. Exempel 200/17/3o anger 200 cm högt, 17 horisontella trådar och 30 cm mellan vertikala trådar. Kvalitetsbeteckning kan också anges enligt S= Su­ per, M= medium och L= light. Gunnebo anger kvalitetsbeteckning enligt följande: EP-kvalitet. Nät med grövsta trådtjocklek, vanligen 3,75 mm/3,00 mm, och 300 mm mellan vertikala trå­ dar. Stolpavstånd ca 4 meter. A-kvalitet har något klenare tråd men bara r 50 mm mellan de vertikala trådarna, vilket ger mindre mas­ kor. För rastgårdar finns speciella nät med små maskor. Stolpavstånd ca 3 meter. TRÅO· OCH NÄTSTÄNGSEL 43 B-kvalitet har samma maskstorlek som A men klen­ are tråd. Nätet kan användas vid kortvariga inhäg­ nader. Stolpavstånd högst 2,5 meter. Samtliga nätmodeller har mindre inbördes avstånd mellan de understa horisontella trådarna. Flätning Förbindningen mellan de horisontella och vertikala trådarna har stor betydelse för nätets funktion och livslängd. Det finns för närvarande tre olika sätt att förbinda trådarna: • ögla • knut • svetsad fog. Gu nne bo har en enkel ögla som vid en bockning på vertika ltråden låser foge n. Denna ögla är inte helt fast utan kan flyttas med våld. Cyclone, som kommer från Nya Zeeland, har en egen specialknut som dess- Nät med elasticitetsböjar dvs. bockningar på tråden, som tar upp variationer i den spänning som uppstår vid kuperad terräng. Gunnebo. Specialknut för viltnät eyelon e. De hela vertikaltråd· arna fungerar som en rad "stolpar" mellan stolparna och ger stadga åt nätet. Den hela vertikaltråden av­ lastar stolparna en del av belastningen från horisontaltrådarna. T.v. nät med ögleknut. T .h. nät med vriden knut. 44 H AGNADER OCH STÄNGSEL Vriden knut, 6 varv. utom är vriden vilket gör den helt fast. Dessa förbind­ ningar gör att vertikaltrådarna är genomgående och lika långa som näthöjden vilket gör nätet stabilare. För att öka elasticiteten har de vågräta trådarna bockningar var xso:e mm, varigenom stängslet, när det är väl spänt, har tillräck lig fjädring för att motsta temperaturväxlingar och andra påkänningar. Näten har en viss studsmatteeffekt. Vriden knut innebär att den lodräta tråden är av­ klippt vid och vriden runt varje vågrät tråd. Denna knut gör nätet mindre stabilt i höjdled. Fördelar med svetsad fog är att det ger ett slätare nät utan utstickande trådändar. Ett svetsat nät måste ytbehandlas efter svetsning. Nackdelar med svetsad fog är att denna är orörlig vid dragpåkänning vid t.ex. utrullning av nätet eller då djuren trycker mot nätet, vilket ofta resulterar i att fogen eller tråden invid denna brister varefter nätet fungerar sämre än ett med rörlig knut. En eventuell brottyta i svetsfogen är inte rostskycldsbehandlad. Ytbehandling Nät och tråd är som regel rostskyddsbehandlade ge­ nom elgalvanisering eller varmförzinkning. Vid elgalvanisering läggs ett mycket tunt zink­ skikt på järnet genom elektrolytisk behandling. Zink­ skiktet blir betydligt tunnare än vid varmförzinkning, som görs genom att materialet doppas i smält zink. Elgalvanisering ger ett sämre rostskydd men materia­ let tål slag, böjning och sträckning betydligt bättre än varmförzinkning. Varmförzinkning ger ett relativt tjockt, 50-100 my, zinkskikt men detta kan lätt flagna och spricka vid omild behandling. I broschyrer förekommer andra uttryck som t.ex. starkförzinkning, vilket då avser varmförzinkning. Vid tillverkning av flätade nät görs elgalvanise­ ring före flätningen medan svetsade nät varmgal­ vaniseras i färdigt skick. T RÅD- OCH NÄTSTÄNGSEl 45 Olika nättyper finns, bl.a. för industri- och träd­ gårdsändamål, s.k. flätverksnät, svetsade nät för till­ fälliga inhägnader eller avspärrningar samt sexkant­ nät för burar eller rastgårdar. Krav på stängselnät När man väljer ett stängselnät bör det vara • tåligt mot mekanisk åverkan såsom slag, böjningar, snötyngder, tryck. • bra korrosionsskyddat i framför allt fogar och sammanbindningar. • elastiskt och tåla stora temperaturskillnader {+30° till-30°). 46 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL 6. Uppsättning Ett stängsel bör monteras så rakt som möjligt för att bli hållbart. stolpar stolpar på raksträckor, mellanstolpar. 750· 1.100 l Hörnstolpe / / / Grindstolpe Man börjar lämpligen med att sätta upp hörn-, bryt­ och grindstolpar och spänner därefter ett snöre mel­ lan dessa för att få stängslet rakt. Det är av största vikt att hörnstolparna sätts fast ordentligt då de ska tåla mycket stor belastning. Hörn- och grindstolpar ska sättas ner minst 7 5 cm i fast jord och ca IIO cm i lös jord för att klara på­ frestningarna. Trästolpar kilas fast med sten och/eller möjligen fast jordmateriaL Trästolpar bör inte gjutas fast med betong vilket ofelbart ger rötskador då betongen av­ ger fukt under många år och aldrig medger riktig ut­ torkning. Metallstolpar ska däremot gjutas fast (gäller hörn­ och grindstolpar). Använd färdig betong (K-250) eller blanda r del cement och 3- 4 delar sand till trög­ flytande konsistens. På berg kan metallstolpar borras ned och kilas fast. Trästolpar kan fästas på nerborrade järndubbar eller fästas med konsol som hålls fast med stentyngder. Mellanstolpar av trä sätts ner minst 40 cm i fast mark eller 7 5 cm i lös mark och på ett inbördes av­ stånd som gör att stängslet får tillräcklig stadga. Nor­ malt varierar stolpavståndet mellan 3 och 4 meter för tråd och nätstängseL För elsrängsel kan man ha be­ tydligt längre stolpavstånd, ca ro meter. Avståndet mellan stolparna är till stor del beroende på tråd­ eller nätkvalitet, djurslag som ska hägnas inne samt 47 markens tOpografi. Stolpar närmast brytstolpar sätts något närmare dessa, exempelvis 1,5-2,5 meter. PRINCIP FÖR FASTKILNING AV GRÖVRE STOLPAR Rotkilning utföres till ett väl sammankilat stenlager. schaktmassor fylls på och packas i skikt enl. tig. t.h. runt stolpen tills 15 cm återstår. stolpen kilas därefter vid jordbandet så att god kilverkan uppnås. OBS. Betong ska normalt inte användas men kan i undantagsfall användas som enbart rotkilning. T.v. enstaka stolpe på berg. T.h. flera stolpar i följd på berg. • ... ... .. ' ,,, ,, l Il l •• l l'' ol l Il' På berg kan stolpar fästas med hjälp av dubb eller plattjärn som borras ner i berget. Enstaka stolpar kan fästas med triangel­ stöd. 48 HÄGNADER OCH STÄNGSEl stagning Där stängslet bryter mer än 4 5 grader, i t.ex. hörn, kan man staga med sned eller horisontell sträva, som kan göras av stolpmaterial eller sågat virke. Vid mindre brytpunkter stagas med en tryck- eller drag­ sträva. EXEMPEL PÅ STAGNING AV HÖRN ~ " ...... ' '"' kl> r-­ ' f< t-­ t-­ " ' ' r--, ' "- ', o\ r,' stagning med sträva och ståltråd. Hörnstolpar bör stagas med strävor som stöder mot när­ maste stolpe. --! ..::: Trycksträva i/II I ~ "'" ... ­­ UPPSÄTTNINC 49 Dragsträva Fästpunkter Börja med tråd eUer nät i en hörn- eller grindstolpe och fäst därvid tråden eUer nätet runt stolpen och vira trådänden runt sin egen tråd. Börja eller avsluta aldrig ett nät eller en tråd med enbart spikning. Detta håller inte för belastning från djuren. Tråd/nät dras sedan på insidan av stolparna, dvs. på den sida av stolpen där de inhägnade djuren finns. Detta görs för att belastningen på tråd/nät ska tas upp av stOlparna även om märlan lossnar. $karvning av tråd eller nät bör göras vid stolparna. Vid skarv­ ning måste tillses att inga vassa trådändar sticker ut som kan skada djuren. Vid hörnstolpar ska tråd/nät alltid dras på utsidan. Rulla ut tråd/nät så långt som möjligt och fäst på varje .stolpe. På trådstaket börjar man med att fästa med understa tråden. Nätändar ska viras runt stolpe. Ej fästas enbart med märlor. Trådhöjd Avståndet mellan trådarna, trådhöjden och stolpav­ ståndet anpassas efter de djur som ska hägnas in, samt terrängförhållanden. Följande kan rekommen­ deras. Till mjölkkor och ungnöt på permanenta beten bör stolpavståndet vara 3-4 meter med tre trådar. Man kan även ha mellanliggande slana och kortare srolp­ avstånd. Vallgata till mjölkkor ska inte ha taggtråd utan görs av stanstaket eller med slät tråd och stolpav­ stånd på 3 meter. För dikor och kalvar kan man behöva fyra trådar. För hästar bör man ha ett kraftigt slanstängsel med stolpar minst rooxroo mm och kraftiga sågade slanor eller i kombination med eltråd . Taggtråd bör undvikas men kan vara lämpligt att sätta omedelbart över eller upp till ro cm över översta slanan. Detta görs främst för att skydda slanan mot "krubbitare". Vid hörnstolpar ska nät/ tråd dras på utsidan av stolpen. 50 HÄGNADER OCH STÄNGSEL EXEMPEL PÅ TRÅDHÖJDER FÖR OLIKA DJURSLAG 1.000 600 Två taggtrådar. 11\11\l \ ll!INll\ 1\llll\l~lll\IIIVMhllllll\llllhlt. 2 mm 0. n 1.100 800 500 111\lno llllllllllll\lllllllllflllllllll\11111\llllllllijllllllllliiiiii\III\IIIIIIIIIU tUI\1 1.100 1.000 700 500 Två taggtrådar med mellanliggande slana slät tråd> 2 mm 0. IIIUI + IIIIII/IIIII\JJ\I II niJA\111111\IIII\IIIIhllllllllll\ll iiii\J IIIIIUIIII\IIillllll\ llf~/1 ~.500 -4.000 + UPPSÄTTNING 5l .3. 000 .. r Il.· SÅGAT VIR,L<..E \IW\\"'': l • .. 50~<100 l ~o o ~ 0 .. \U\ \\\\\\!'4"11_,\,(\\\1'\\t\l hN.\IIh\.\(\ \ h\\lv..\\l(h\\l \\Ml\\\h'' ''llff,\ 1\'U\ \\M\ l t U\\\A\If --..1 ~ 1 l l l :l • • :' i: &~~VNING P.i.. . • i: l STO'-l=E BÖ"'S'------..u FJÄDERGRIND l För andra typer av genomgångar se under kapitlet Stängselgenomgångar, sidan 82. s tängselprovare För kontroll av spänning i stängselsystemet bör man ha någon form av spänningstestare. Det kan vara från en enkel testare med blinkande lampa som visar att det finns ström, till professionella digitala voltmä­ tare som anger spänningen. Kontrollmodul Vid användning av elsrängsel vid havsstrandängar, åar eller andra vattendrag med varierat vattenstånd kan det uppstå problem om vattnet stiger över lägsta tråden och korrsluter systemet. För detta ändamål finns speciella kontrollmoduler som kopplas på ne­ dersta tråden och slår av st römmen där om vattnet stiger över tråden. Larmanordning I vissa av de modernaste aggregaten finns inbyggt ett speciellt alarm som utlöses när spänningen i tråden sjunker under ett inställt värde. Detta larm kan även ELSTÄNGSEL 79 kopplas till exempelvis telefon eller siren. Dessutom finns kontrollampor som på långt avstånd visar om stängslet är i funktion. Varningsskyltar När elstängsellöper utmed allmän väg, eller där all­ mänheten vistas, ska det på var roo:e meter finnas uppsatta varningsskyltar i gul färg med svarta bok­ stäver och texten "Var försiktig- Elektriskt stängsel" samt symbol. Texten ska finnas på båda sidor och vara beständig. Skylten ska vara minst 2roxros mm. ~ Skylt för markering av el­ stängsel utmed allmän väg. Så ... SKARVAR OCH VERKTYG .....,.__""""(~~~ ~~ ~ ~==== T.v. skarvning av slät träd. Ovan: Exempel på knut med ståltråd vid hörnstolpe. EXEMPEL PÅ STÄNGSELVERKTYG Griper som ett skruvstäd. $ o o o o ~ oo o o Håller som en rör· tång. Dubbelsidig häv­ stångsprincip ger lättare avbitning. Universaltång med märl­ utdragare och hammare. 80 HilCNADER OCH STÄNCSEL Felsökning FELSÖKNING NÄTMODELL I. Koppla bort aggregatet från stängsel och jordtrå d. 2 . Kontrollera att aggregatet arbetar rätt genom att använda en stängselprovare, aggregatets indikatorlampa eller en glöd­ lampa. Om aggregatet ger full spänning ska felet sökas på stängsel eller jordning. Koppla in stängsel och jordning. 3. Kontrollera jordningen. (Se rubriken Jord­ ning, sidan 72.) 4· Om jordningen är felfri ska stängseltråden kontrolleras. Kontrollera att tråden ligger rätt vid alla isolatorer, att dessa är hela och att inget ligger emot tråden. Kontrol­ lera alla skarvar. 5. Med digital spänningsmätare kan man mäta sig fram, eftersom spänningen sjun­ ker närmast felet. VANLIGAFEL I. D åliga eller smutsiga isolatorer. Sprickor. 2. Lösa eller korroderade trådskarvar. 3· JordningsfeL 4· Fel på aggregatet. 5. Kortslutning. Tråden ligger t. ex. på mar­ ken. FELSÖKNING BATTERIMODELL r. Kontrollera batteriet. 2. Kontrollera att batteripolerna är fria från korrosion. 3. Kontrollera kopplingen tiU stängseltråden. 4· Kontrollera i övrigt som för nätmodelL ELSTÄNGSEL 8 l 8. stängselgenomgångar I alla typer av stängsel måste någon form av genom­ gångar ordnas. Det måste finnas grindar eller genom­ gångar dels där körvägar korsar stängslet, dels där djuren ska passera mellan olika betesfållor eller in till betesmarken. Därutöver behövs genomgångar för människor. Det är svårt att stänga ute människor, därför bör man ordna någon form av passage. An­ nars får man reta sig på avklippta trådar, nedrivna stolpar och lössläppta djur. Den lämpligaste genom­ gången för människor är en anordning som ej behö­ ver stängas, exempelvis ristar, vinkelgenomgångar eller trappor. Dessa kan oftast anordnas vid sidan om en körgrind som då kan hållas låst. Vilken form av genomgång som är lämpligast styrs oftast av stäng­ seltyp och djurslag. I områden med mycket besökare och där det är glest mellan genomgångarna bör dessa utmärkas med hänvisningsskyltar. Allmänt gäller också, att det bör vara lättare att passera stängslet vid genomgången än vid sidan om. Körgrindar Genomgångar som ska användas för traktor eller an­ nat jordbruksredskap ska vara minst 3 meter breda. Den vanligaste grinden är byggd av bräder i fack­ verkskonstruktion med upphängning i ena änden och någon form av låsanordning i andra. Grindstolparna bör vara mycket kraftiga och långa för att tåla på­ frestningarna. Stolpen bör vara minst 20 cm i diame­ ter och nergrävd minst r meter djupt. 82 HÄGNADER OCH STÄNGSEL Denna typ av grind var förr vanlig på Gotland. '~ ....................... ........ ......... ::J) ............ ............ ........ ~ ::J) Grinden kan förses med flera horisontella bräder eller kläs med fårnät Principskiss för trägrind. strävning. Bräder ca 25x 120 mm. STÄNGSELGENOMG ÅNGAR 83 Kasserade telefonstolpar är lämpliga som grind­ stolpar, liksom kraftiga stenstolpar. Grinden görs an­ tingen av trä eller stålrör. Om det finns får kan grin­ den fyllas med fårnät som spikas på insidan. Grinden bör då vara minst lika hög som näthöjden. Metall­ grindar blir som regel dyrare och kräver stabilare stolpar men har betydligt längre hållbarhet. Grindar kan göras självstängande genom en stållina i över­ kanten på grindens fria ände och i toppen på gång­ järnsstolpen, som måste vara minst r meter högre än grindhöjden. På en grind som öppnas "utåt" ska li­ nan vara fäst på grindstolpens "insida". l grindöppningar som ej behöver öppnas ofta kan man göra en genomgång med slanor som dras åt si­ dan. Dessa bör dock låsas med sprint eller liknande för att djuren ej ska kunna öppna dem själva. Flera slanor kan även förbindas inbördes med exempelvis en kätting. Den vanligaste öppningen i ett tagg­ trådsstängsel är att två- tre stolpar är löst fästa i mar­ ken och ändstolpen fastbunden i en grindstolpe. När En genomgång, •led", bör anpassas till stäng­ seltypen. Vid en trä­ gärdesgård kan ett enkelt led göras av runda granslanor. Svarttorps socken, Småland. 84 HÄGNADER OCH STÄNGSEL Detalj av stängselled. stängslet ska öppnas lossas stolparna och förs tillsam­ mans med taggtråden åt sidan. För att låsa grindar finns en mängd lokala varian­ ter av anordningar. Det finns enkla haspar, klykor och mer utvecklade fjäderlås och ledade järnklinkor. Om möjligt bör man bevara lokala variationer av grindlås vilka oftast utformats av någon bysmed. Fä ristar Vid större vägar, där man ofta passerar med fordon, kan en färist anläggas. Med denna slipper man grin­ dar som måste öppnas och stängas. För att en färist ska fungera problemfritt är det viktigt att den utförs på rätt sätt. En färist fungerar som ett glest spaltgolv STÄNGSELGENOMGÅNGAR 85 som klövdjur normalt inte passerar p.g.a. obehaget i klövarna. Färistar kan göras av järnvägsräls, stålrör eller kantställda plankor, vilka läggs som ett galler över ett dike. Avståndet mellan räls eller plank måste vara mer än 10 cm och risten bör vara minst 2-2,5 meter bred så att djuren ej kan hoppa över. Om man använder kantställda plankor bör överkanten fasas. Runda stålrör, minst 50 mm i diameter, är ett mycket bra alternativ. Djupet under risten bör vara minst 70 cm och lätt att rengöra från löv och annat skräp som samlas. Observera att risten ska kunna snöröjas vintertid. Det är också viktigt att det finns avledare på ömse sidor om risten så att djuren inte kan "skrådda", dvs. hoppa snett över risten. Underliggarna bör heller inte vara av för bred konstruktion som lockar djuren att gå mellan spalterna på dessa underliggare. Vid inten­ siv och tung trafik med exempelvis traktorer och last­ bilar samlas lätt, vid leriga vägar, mycket jord och lermassor på dessa underliggare och risren särts ur funktion. Järnvägsräls ska inte användas som underliggare i ristar eller broar då räls blir skör och lätt brister vid kyla. En riktigt byggd färist fungerar som utmärkt grind över trafikerade vägar. Denna rist är gjord av järnrör som hindrar djuren att passera. 86 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL R...ÄLS 5LLS~ ST~l-R§R._ 60 M M 6JÄL~R_ 175 X17ö ELLS~ SL\ PE:R.S MIN 150 x 200 ZJ t-, - r- - r­ ,..... ~ ~ ~ .J :~ ~ 1()<0 ~ oo OJ ~ oo ., ai - - - Tsoo T6oo'T L- .-'--i 4. 000 (ELLER_ SAMMA SOM KPeyÄGEN) B~DO ' PLAN AV SPALTBRg l MAX AVST..8.ND f:=ÖR. UPPLAG 1.800 VID LÖ8 vOR...P UT80TINA5 MED PAC~TEN STÄNGSELGENOMGÅNG AR 87 Gånggrindar Med gånggrindar avses: • • • • öppningsbara grindar vinkelgenomgångar gång- och skidristar trappor och stättor. En gånggrind bör vara ca 1 meter bred och ha någon form av självstängning samt låsanordning. Själv­ stängning kan göras med en kraftig spiralfjäder som fästs lodrätt med en ände i gångjärnsstolpen och den andra i grinden. Stolparna kan även lutas svagt så att grinden alltid stängs automatiskt (se bild). &TOU>Il jl1' 1SO SJÄLVSTÄNGANDE GRIND <. '''' 'l l ' L••• J ' En vinkelgenomgång kan normalt bara användas där man inhägnar hästar och nötkreatur eftersom får och kalvar lätt kan passera igenom . En vinkelgenomgång är lätt an göra men måste utföras på korrekt sätt för an fungera. Det är viktigt an vinkelbenen går förbi stängslet så an man måste gå i vinkel genom passa­ gen. Öppningen bör vara ca 35-40 cm och stolpar och virke vara av kraftig konstruktion. Detta gäller speciellt om det finns många nötkreatur som ofta samlas vid en genomgång och län trycker sönder vir­ ket och stolparna. Det är också viktigt an ingen tagg­ tråd får finnas i eller nära genomgången, där män­ 88 H ÄGNADER OCH STÄNCSEL SJÄLVsrÄNGANDe VINK.El.GENOMGÅNG 600 MM 900MM ,...-. .~ / 1 1 II II oo Oo ~:: 41~Air.l ,,. / 45"150MM t/niKitdftHttllfilfl'11111t11111f'fo STOL.PE. MIN6T I'IO MM h~W. j6 VINKELGENOMGÅNG OBS! Taggtråd får ej finnas i genomgången. En kombination av vin­ kelgenomgång och grind som kommer från Nya Zeeland fungerar ut­ märkt för alla djurslag. Det är då viktigt att följa rekommenderade stolp­ och virkesdimensioner enligt bild. Det kan re­ kommenderas att alltid ha kraftiga stolpar och virke i genomgångar. J7\ =• GÅNGJÄR/-1 GR.I.NOt1Ä.NGS&....e. ~ ~ GR.IND6ES1AG niskor kan fastna och riva sönder sig själva eller klä­ der. Lämpligast är att spika träslanor i sektionen när­ mast genomgången. En variant är också att trä ett gummi- eller plaströr över taggtråden närmast ge­ nomgången. STÄNCSELCENOMCÅNGAR 89 En bra men dyrbarare genomgång är gång- eller skidristen. Denna är lämplig som genomgång i får­ stängsel samt i områden där djur hålls ute vintertid och skidspår passerar. Enskidrist kan utformas vinkelrätt mot stängslet eller parallellt. Öppningen bör vara minst Bo cm bred för att kunna passeras med barnvagn eller rull­ stol. Risten kan tillverkas av sågad ek eller tryckim­ pregnerat virke. Spa ltöppningen bör vara ca ro cm. Vid en gångrist är det mycket noga med avledare på GÅNGRISTMODELLER _Q_ :: :: ~ 800 -1 ~!500~ :: :: 90 HÄGNADER OCH STÄNGSEL En enkel övergång för trägärdesgård eller fårnät görs av två eller tre vinkelstä llda plankor. Slängselgenomgångar ska låta människor passera på ett smidigt sätt samtidigt som de olika djurslagen hålls inhägnade. Om möj­ ligt bör några passager vara anpassade för äldre eller rörelsehind­ rade personer. l detta fall kan inte en rullstol passera men trappan kan lätt ändras till ristmodell och är då handikappanpassad. ömse sidor om risten och en variant är att dra in får­ nätet ca 1,5-2 meter (se skiss) . En gångrist kan vid behov kompletteras med en självstängande grind. Den enklaste genomgången är någon form av stätta eller trappa över stängslet. Den kan utföras av tryckimpregnerat virke eller kluvna ekslanor. En variant som kan användas till både gärdesgår­ dar och tråd- och nätstängsel är att en eller flera planSTÄNGSELGENOMGÅNGAR 91 +-STÖoeeN M6D -O&~I't.., 60X100 MM -----~ STÄTIOR av trä där man får ordent­ ligt stöd för handen. OBS, hand­ ledarna måste vara minst 2 meter långa. Dessa modeller kan användas över nät, tråd, elstängsel eller murar. · Enkel stängselövergång. Kan användas vid: nätstängsel, trådstängsel, gärdesgård eller el­ stängsel. SVÄNGKORS Enkel genomgång vid nöt- och hästbete. kor spikas på pålar korsvis genom stängslet. Detta kombineras med en rejäl stolpe som handstöd och en slana över översta tråden eller nätet. Denna över­ gång är lätt att göra och lätt att använda. En modell av stätta där man spikar bräder vågrätt på ömse sidor av ett nätstängsel är svårare att ta sig över och det är risk för art man fastnar i nätet. En vanlig variant av stätta är två mot varandra lutande stegar, som kan göras av sågat virke eller barkat rundvirke. Det är viktigt att trappstegen spi­ kas fast ordentligt och att man har hållbara lejdare. Denna stätta kan ställas över eller i en öppning i stängslet. Den kan även tillverkas hemma och monte­ ras på plats. 92 H ÄGNADER OCH STÄNGSEl På marken invid en stätta bör man lägga flataste­ nar eller makadam för att slippa vattenfyllda gropar som lätt bildas om stättan utnyttjas ofta. Över murar och höga vilthägn kan man anordna någon form av trappa som spikas ihop av bräder. Hanteringsfållor För större djurbesättningar, som eventuellt också be­ höver flyttas med fordonstransport mellan olika be­ ten, är det lämpligt att anordna någon form av hante­ ringsfålla och eventuellt en lastningsbrygga. Detta är också bra att ha när man ska sortera och behandla djur utan att riskera skador på människor eller djur. En hanteringsfålla inhägnas lämpligast i ett hörn av betesområdet. Man låter uppsamlingsplatsen sluta i en tratt som leder fram till en behandlingsbur. Här kan man märka, avmaska eller på annat sätt behand­ la djuren, innan man släpper dem vidare. Fållan kan sedan avslutas med en lasrningsbrygga. Stängslet i en hanteringsfålla ska göras av grovt virke, minst soxxoo mm, och grova stolpar, minst 20 cm i diameter och vara minst I 50 cm högt. Taggtråd får inte användas. Vid alla större fållor bör någon form av hante­ ringsfålla anordnas för att lätt samla djuren vid exempelvis transporter eller behandling. Enkel fålla vid Skåre skansar, Maglarps socken, Skåne. STÄNGSELGENOMCÅNCAR 93 9. Kostnader Vid uppsättning av hägnader och stängsel är kostna­ den oftast styrande vid val av modell och material. Är huvudsyftet att få ett kulturhistoriskt riktigt stäng­ sel kan man bortse från detta. Vid planering av ett stängsel bör man vid varje tillfälle göra en egen kostnadskalkyl. Totalkostnaden är beroende av bland annat material, arbete, avskriv­ ningstid, underhåll och frakter. De största kostnader­ na gäller stolpar, arbete och eventuellt nät. Arbets­ kostnaden varierar stort beroende av eget arbete eller anställd arbetskraft. Avskrivningstiden kan variera mellan 20 år för tryckimpregnerade stolpar och högst 5 år för oim­ pregnerade. I en del anvisningar för bland annat vilt­ hägn anges en avskrivningstid på 40 år. Detta är ore­ alistiskt och kan leda till grova felkalkyler. Att ange tidsåtgång vid stängselarbete är mycket vanskligt, då flera faktorer är avgörande, bland an­ nat terrängförhållanden, materialval, hjälpmedel och färdighet. På sidan intill visas ett förslag till kostnadskalkyl. 94 HÄGNADER OCH STÄNGSEL Material: Hörnstolpar ....... st x ....... kr Mellanstolpar .......st x ....... kr Slanor .......st x .......kr Nätmodell ....... m x ....... kr Trådmodell ....... m x .. ..... kr Trådspännare .......st x .......kr Isolatorer .......st x ...... .kr Grindar, genomgångar Div. spik, krampor Handtag A. SUMMA MATERIAL Arbetskostnad: Eget arbete ....... tim x ....... kr Anstä lld ....... tim x ...... .kr Maskinkostnad ....... tim x ....... kr B. SUMMA ARBETS­ KOSTNAD SUMMA C. SUMMA TOTAL ANLÄGGNING Avskrivningstid: 5 år 20% x A+ B ro år ro % x A + B 20 år 5% x A + B D.= ÅRSKOSTNAD AVSKRIVNING Underhåll: Tillsyn .......tim x ....... kr Material: Stolpar ....... kr Isolatorer ....... kr Tråd ....... kr E. SUMMA UNDERHÅLL Summan av D+ E= årlig kostnad. KOSTNADER 95 Nedan har gjorts ett försök till kostnadsjämförelse mellan olika stängselmodeller. Kostnaden avser endast material och är angiven i relationstal istället för kronor. Förhållandet mellan material- och uppsättnings­ kostnad är nog detsamma dvs., ett billigare elsräng­ sel är lättare att sätta upp än ett dyrare viltstängseL Relationstalet för det billigaste har satts till I och dessa förhållanden torde stämma även i fortsättningen. Kostnaden för elaggregat och elström är inte med­ tagen. Ett nätdrivet elaggregat klarar långa stängsel­ sträckor och underhållet bör inskränka sig till utbyte av något kretskort. Modell A är ett elsrängsel med tryckimpregnerade stolpar med 8 meters avstånd och 3 trådar alternativt Insultimber 3 trådar. Modell B. Taggtråd med tryckimpregnerade stolpar med 4 meters avstånd och 3 trådar. Modell C. Fåmät av EP kvalitet, 4 meters stolpavstånd. IOO cm högt med Modell D. Viltstängsel EP kvalitet, 200 cm högt och med 4 meters stalpavstånd och 2 taggtrådar. Relationstal A I B C D s,s-6 96 H IIGNAOER OCH SliiNGSE.L 1O. Ordförklaringar Avrösningsjord, ej odlingsbar mark, stenrösen, häll­ mark och dylikt Bete, betesgång, utfodring Betning, bl.a. betesgång, bete Gärde, fält, åker, inhägnad Hage, löväng, lund, dunge, hult, äng, betesmark Hank, hängare, vidja. J fr "hank och stör" Inrösningsjord, odlingsbar mark Inäga, inhägnad åker och ängsmark Krampa, märla, järnhake Krypbetning, betesform där kalvar och lamm får bäs­ ta betet genom att krypa under ett stängsel som håller ute de vuxna djuren Märla, krampa, hyska, ögla Rotationsbetning, betesmark som indelas i flera mind­ re fållor vilka betas i kortare omgångar Sambete, samtidigt bete med olika djurslag exempel­ vis nöt och får Sambruksbete, bete på gemensam mark med flera djurhållare Slana, benämning på smäckert rundvirke, stång eller stör, i regel av gran, som används till stängsel. Kan även vara sågat virke ca soxioo mm 97 Stripbetning, betessystem där nytt bete erbjuds djuren genom att ett lätt flyttbart stängsel flyttas dagligen Stängsla, stänga, inhägna, gärda, kringgärda, omge Stätta, trappa över gärdesgård (stängsel) Stör, stång, käpp, påle, slana Tun, gård, lid, inhägnad Tuna (tun), i ortnamn syftar på inhägnad; ibland helig plats Utmark, betesmark utanför åker och äng Vidja, mj uk kvist, gren, spö 98 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL 11. Myndigheter och organisationer Riksantikvarieämbetet (RAÄ) ~aturvårdsverket(S~) Jordbruksverket (SJV) skogsstyrelsen (SKS ) Länsstyrelsen, se respektive län skogsvårdsstyrelsen, se respektive län Elsäkerhetsverket (ELSAK) Svenska Elektriska Kommissionen (SEK) Kemikalieinspektionen Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) Svensk Mjölk Svenska Fåravelsföreningen Riksförbundet för svensk hjortavel Svenska träskyddsinstitutet 99 12. Litteratur Arnborg, Gunnar: Stenmur,n. Odlarmöda i Väster­ götland. Mölnlycke 1980. Campbell, Åke: Skånska bygder under förra hälften av 1700-talet. 1928. Det svenska jordbrukets historia. 5 delar. Stockholm 1998-. Enström, Varda: Gotländska gärdesgårdar i trä. YMER 1933. Erixon, Sigurd: Gärdesgårdstyper i Blekinge. Ble­ kingebygder 1925. - Knuttimrade gärdesgårdar på Södertörn. Bygden 1925. Gustafsson, Gotthard och Biörnstad, Arne: Skansens handbok i vården av gamla byggnader. 198r. Hagander, Sten . Gärsgår'n i vårt landskap. Ut bild­ ningsgruppen Grödinge 1995 · Hamberg, Axel: Gärdesgårdar i Jokkmokks socken. Fataburen 1926. Holmer, Gunnel: Stenen - följeslagaren. Kronobergs­ boken 79-80. Årsbok, Kronobergs läns hembygds­ förbund . 1980 Växjö. Sid. 85-roo. Joackimsson, Åke: Spara på husbehovsvirket. skogs­ vårdsföreningens folkskrifter nr 14, Stockholm 1908. Karlsson, Roland och Schibbye, Karin: Hamlad pil i vall och alle. Lantbrukshögskolan Alnarp. Träd­ gård 28 1972. Liden, Oskar: Gamla småländska gärdesgårdstyper. I: Årsbok/Hylten-Cavalliusföreningen för hem­ bygdskunskap och hembygdsvård. Sid. 99- rr6. 1942. l 00 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL Linnarsson, Liru1ar: By, bygd och gård i mellersta Västergötland del L Lund 1948. Myrdal, Janken: Hägnadernas historia ur Odlings­ landskap och livsform. Bygd och natur. Årsbok 1979· - Hägnaden, arbetstidenoch bygdelaget. RIG 3:1977. Nordiska Museet, Nordiska Museets arkiv. Fråge­ lista 1948 . Nordström, August: Luleåkultur 1925. Råsberg, Anders & Wahlberg-Leander Kajsa. Stängsel. LT:s 1997. SCB Jordbruksstatistisk Arsbok 2000. Sjöbeck, Mårten: Skånska gärdesgårdar. RIG 1925. - Det sydsvenska landskapets historia och vård. Landskronatraktens Natur VI 1973· Wesslen, Gösta: Våra hägnader. Skogen 1914. Svenska skogsvårdsföreningen. Lagar och föreskrifter Ägofredslagen, Lag 1933:269 om ägofred: änd­ ringar 1977:667 Miljöbalken MB 1999 Allemansrätten MB 7 kap. r och 30 §§ stängselgenombrott MB 26: II Bioropskyddsområde MB 7 kap. II§ Strandskyddsområde MB 7 kap. 13- 17 §§ Vilthägn MB 12 kap. II §Förordning om områ­ desskydd 2 3 § Jaktlagen 1987:259 Jaktkungörelsen SNFS 1994:3 Djurskyddslagen (1988:534) LinERATUR 1 1 o Bilaga Regler för uppsättning och användning av elstängsel För att undvika eller minska risken för personskador och brand i samband med användning av elsrängsel finns regler som ska följas . Nedanstående regeltexter har tagits från den internationella standarden IEC IOII, som ikraftsatts till SS-EN 6Ioii i Sverige, utom när det gäller punkt E4. Denna punkts lydelse har, mot bakgrund av vad som sägs i EI, ändrats i förhållande till SS-EN 6Iooi avElsäkerhetsverket och Jordbruksverket. EI. Elsrängsel ska installeras och användas på ett så­ dant sätt att de inte orsakar någon fara för män­ niskor, djur eller omgivning, och att de, så långt som rimligen är möjligt, är oåtkomliga för barn och inte utsätts för mekanisk åverkan eller obehörig åtgärd. Så långt som de följande kraven är tillägg till, men ej i konflikt med, regler utgivna av ansvariga nationel­ la myndigheter (i Sverige Elsäkerhetsverket respekti­ ve Jordbruksverket) äger dessa giltighet vid installa­ tion och drift av elsrängsel och dess apparater. E2. a. Elsrängsel får inte matas från mer än en el­ stängselapparat. b. Elsrängsel med en tråd får el)dast maras från en stängselkrets på elstängselapparaten. c. Elsrängsel med flera trådar får matas från oli­ ka stängselkretsar från samma elstängselappa­ rat, förutsatt att endast en stängselkrets an­ vänds för att mata en enskild tråd. l 02 HÄGNADER OCH STÄNGSEL E3. För två skilda stängsel ska avståndet mellan stängseltrådarna och eventuella anslutningstrådar vara åtminstone 2 meter. Ska mellanrummet stängs­ las, ska detta utföras med hjälp av icke ledande mate­ rial. E4. Taggtråd får inte elektrifieras i ett elstängsel. Ej elektrifierad taggtråd får inte heller användas i kom­ bination med ett enkel- eller flertrådigt elsrängseL (Råd: Det horisontella avståndet mellan ett elsrängsel och annat parallellgående rörelsehinder bör enligt El­ säkerhets- och Jordbruksverkets bedömningar mot bakgrund av reglerna i punkt Er och inträffade olycksfall inte understiga 2 meter.) Es. Ett elstängsel som löper utmed en allmän väg el­ ler gångstig ska vara utmärkt med varningsskyltar på siktavstånd från varandra. skyltarna ska vara sä­ kert fastsatta på tråden eller på stolparna . E6. Om det är nödvändigt att med luftledning korsa en allmän väg med en stängseltråd eller förbindelse­ ledning, ska väghållaren kontaktas. Avståndet mel­ lan tråden och någon del av vägbanan ska alltid vara minst 5 meter. E7. Där elsrängsel korsar en ridväg eller allmän gångväg ska en icke elektrifierad grind anordnas, el­ ler så ska en övergång med hjälp av stättor finnas. Angränsande stängseltrådar ska vara försedda med varningsskyltar enligt punkt E s. E8. Om det är nödvändigt att öppna ett elsrängsel på ställen, som inte är tillgängliga för allmänheten, ska delar som kan komma att beröras vara· av isolerande material eller vara på lämpligt sätt isolerade från stängslet. E9. Stängseltråd och anslutningsledare får inte fästas på stolpar som används till elektriska luftledningar eller ledningar för telekommunikation. BILAGA 103 Eio. Om ett elsrängsel måste installeras i närheten av en elektrisk luftledning, ska det vertikala avståndet mellan någon stängseltråd eller anslutningsledare och markytan inte överstiga 2 meter. Detta avstånd gäll'er alla punkter belägna inom den rätvinkliga pro­ jektionen av de yttersta ledarna på kraftledningen på markytan och ett avstånd av 2 meter där utanför för kraftledningar som har en nominell arbetsspänning ej överstigande I kV och inom ett avstånd av I5 meter där utanför för kraftledningar som har en nominell arbetsspänning överstigande I kV. Korsningar med elektriska luftledningar ska undvikas där detta över huvud taget är möjligt. Om en sådan korsning ej kan undvikas, ska den göras under kraftledningen och i så nära rak vinkel mot denna som möjligt. Avstånden som anges ovan ska tillämpas. Om korsningar med elektriska luftledningar ej kan undvikas, ska ifråga­ varande elverk, företag eller myndighet kontaktas. En. Där stängseltrådar eller anslutningsledare är in­ stallerade i närheten av luftledning för telekommuni­ kation, ska avståndet mellan stängseltråd eller anslut­ ningsledare och dessa ledningar vara minst 2 meter. Eu. Inuti byggnader krävs för anslutningsledare som arbetar med en spänning som överskrider I kV en speciell isolering mellan ledaren och byggnadsdetal­ jer anslutna mot jord. Denna isolering kan åstadkom­ mas genom att använda tillräckliga avstånd eller högspänningskablar. EI3. Om det är nödvändigt att gräva ned anslut­ ningsledarna, ska ett högt kontaktmotstånd mellan den spänningsförande ledaren och de omgivande marken säkerställas, till exempel genom att använda högspänningskabel i ett skyddsrör av isolerande ma­ terial. Inverkan av nedsjunkande boskapsklövar och traktorhjul ska även beaktas. 1 04 HÄGNADER OCH STÅNGSEL E14. Om ett stängsels jordledare installeras i närhe­ ten av en byggnad, ska avståndet mellan denna jord­ ledare och elnätets skyddsjord och nollanslutning vara minst xo meter. Elektroden till elstängslets jord­ ledare ska helst installeras på en plats med fuktig jord så att god kontakt säkerställs. Elektroden ska, utom för svaga batteridrivna elstängsel, tränga ned i marken till ett djup av minst o,s meter. Exs. Vid installation av elsrängseltråd och anslut­ ningsledare ska skarvar mellan metalltrådar av gal­ vaniskt oförenliga material undvikas eller skyddas mot fukt. Åtgärder ska vidtagas för att förebygga att trådförbindelser lossnar. BILAGA l os Register B Betning 8, 14, 20, 97 beresmarker n - 12, 17-20, 35, 41, 54, 76, 82., 97--98 betessystem r8, 98 berestekniker 17, 19 kombibeten 19 kontinuerlig betning 8, r8 krypbetning 19, 97 rotationsbetning 18- 19, 97 stripbetning 19, 69, 98 Bioropskyddsområden 13, 15, IOI Byggningabalken II, 13 D Distanshållare 67, 75, 77, 78 Djur får 14, r8-2o, 42, 54, 69, 74-75, 84, 88, 97, 99 hjorr 15, 42, 54- 56, 75, 99 hiH13-14, 18, 20,50,74,?8,88,92 nöt 13- 14, I?- I8, 20, 40, 42, 50, 54, 88, 92, 97 ren 42. rådjur 41, 54- 56 vildsvin 15, s6, 57 Djurskyddslagen 13, 16, ror F Felsökningar 81 Färistar 56, 8 s-86 G Grindar 14-15, 55-56, 74, 76, 78-79, 82-86, 88-89,91, 9 5, 103 Girdesgårdar ro-12, 2.3-24, 2.6, 2.8-33, 91-92., 98, 10o-ro1 bändgärdesgårdar 28-30 fJärgärdesgårdar 28- 30 hankgärdesgårdar 12, 28, 31-34 korsgärdesgårda r 28- 30 stånggärdesgårdar 2.8, 30 trägärdesgårdar ro, 22, 26-28, 84, 91 l 06 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL H Hanteringsfållor 93 Häckar I2, 22, 25, 34 Hägnadsskyldighet II-I2 Hörnrör 7I, 77 Impregnering 37- 39 Inägamarker 22, 24 Isolatorer 6o, 62, 64, 6?-68, 7o-72, 74-75> n-?8, 8I, 95 J Jordning 62, 72- 73, 8:c K Knivströmbrytare 78 Konraktdon 72, 77 Kulturlandskap 5, 8, II, I9, 22, 27, 3I L Larmanordningar 62, 79 M Miljöbalken I3, I5-r6, roi Murar Io, II, 23- 27, 92- 93 dubbelmurar 24-26 enkelmurar 24- 26 halvmurar 24-25 stenmurar ro-1 2, I 5, 22, 24- 26, 34, Ioo stödmurar 26, 2 7 N Nät 35- 36, 40,42-47, so, s3-s6, s8-s9, 67, 75, 84, 92, 94- 9 5 ~rnät35,42, 53-54, 83-84,9I,96 tråd- och nätstängsel 35, 67, 9I R Rötskydd 36- 37 s Skyltar 63, 8o, 82, 103 Slanor ro, 24, 3o-31, 33, 40, so, 84, 89, 91, 95 Stolpar IO, 30, 35- 40,43, 47-50, 53, 55- 60, 62- 63, 6?­ 71, 74-75, 77-78, 8o, 82, 84-85, 88-89,92-96, I03 glasfiberstolpar 67- 68, 71 grindstolpar 47, so, 82, 84 mellanstolpar 36, 47, 67,95 REGISTER 107 metallstolpar 40, 47, 55, 68 plaststolpar 36, 68, 7 J. trästolpar 36-39, 47, 55, 59, 67-68, 7o-71, 96 $tagning 49 Stensträngar 9-10 Stängsel 5, 7-15, 17-18, 22-23, 30, 33-36, 39-42, 46­ 47,55-57, 59-60,62,64,66-69,7I,74-75,77- 82,84, 9Q-92, 94, 96-98, 10I-J.03, 105 elsrängsel 19, 42, 47, 6o-68, 71-72, 74- 8o, 92, 96, 102-105 elstängselaggregat 73-74 elstängselapparater 6o, 63-64, 102 elsrängseltråd 63, 6s, 1os fårstängsel 42, 67, 90 hjortstängsel 7 s nätstängsel 3S. 43. 47. s8, 92 renstängsel 42 slanstängsel so, 53 stängselled 8 s stängselprovare 79, 81 stängselsystem 67, 69, 79 stängselverktyg 77, 8o viltstängsel 36, 42, n-ss. 96 T Timmerhagar 30 Tråd 12, 19, 35-36, 4o-4s, 47, so-51, n-54, 56-82, 92, 95-96, 102-103, J.OS plasttråd 66-67 stängseltråd 61, 73, 77-78, 81, I03-104 ståltråd 42, 49, 6s-68, 7•, 8o taggtråd •6, 3s, 4o-41, so-sr, 54-ss. 58,62- 63,67, 77,84-8s, 88-89,93,96,103 trådspännare s8, 67, n, 9S trådstängsel 3 s, 92 trådvindor 77 wirar 4o-42, 66, 69 u Utmarker 22-24, 28, 98 v Vallar 10, 27 jord- och tångvallar I2., 22, 24-2s, 27 Ä Ägofredslagen 13, rot l 08 H ÄGNADER OCH STÄNGSEl Egna anteckningar 109 1 10 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL E GNA ANTECKNINGAR 1 11 l l2 H ÄGNADER OCH STÄNGSEL