De11 medeltida kyrkan i Rök som revs 1843. T eck11i11g i A TA. O m Rökstenen Långt innan den första kyrkan byggdes i Rök var Rök tenen vida synlig över Ost­ göta lätten nedanför Omberg. Ä ven i dag imponerar den på besökaren, trots sitt py­ ramidliknande skyddstak. Stenen är mäktig, två och en halv m eter ovan jord och drygt en meter under mark­ ytan. I bredd varierar blocket mellan en och en och en halv meter och i tjocklek mellan två o ch fem decimeter. D ess topp­ parti lutar en aning nedåt åt höger och de s sidor är något svängda, den vänstra vagt utåtbuktande och den högra något välvd in åt. D etta bidrar till att ge Rökstenen dess sä rpräglade form. Genom vittring har stenen tatt en gulak­ tig yta. Denna uppstod långt innan stenen ristades. Blocket består av en ljusgrå fin­ kornig granit. Det är format av naturen och troligen hämtat i närheten av den plats där det först restes. Rökstenen är översållad m ed runor och lönnrunor som bokstavligen täcker stenen från toppen och ned till marken. På framsi­ l , ... ~.~ f l ...... IH Johan Hadorph s tecknir1g från 1670-ta/et av Rökstenen i tiondebodens m11rviigg. A T A. Prosteri Hedmarks avritrringar innan stenen m11rades in i den nya kyrkans vapenh11s 1843. A TA . 2 En tid stod stenen vid den västra kyrkogårdsmi/mi i en liten vikingainspirerad t1'äbyggnad. A T A. dan finns ca 280 runor och på baksidan ca 425 runor och lönnrunor. Runristaren har disponerat inskriften så att all text, även den på toppytan, skulle vara läsbar för den som stod på marken. Alltsedan Rökstenen restes någon gång under första hälften av 800-talet måste den ha fascinerat många människor genom sin mäktighet, genom mängden av runor och den gåtfulla inskriften. Vi vet inte exakt var den ursprungligen stod, m en troligtvis restes den mycket nära sin nuvarande plats. Den har flyttats flera gånger m en bevarats märkligt väl, trots att den har an­ vänts som byggnadsmaterial. På 1100-talet byggdes en kyrka i Rök som troligen har fatt sitt namn efter run­ stenen. Ordet " rök" användes förr i östgö­ tadialekten om sädesskylar, en samling av i rader parvis uppresta kärvar. Det är sam­ ma ord som i gotländskans "rauk " (en fri­ stående klippa vid havet) och kan i äldre östgötska ha betecknat en större rest sten. Intill kyrkan byggdes en tiondebod av sten. I dess mur infogades då Rökstenen liggande med framsidan utåt, utan att ska­ das. Kanske vittnar det om att medeltidens bönder i Rök hyste vördnad för detta min­ nesmärke från förfådernas tid. Under storm aktstiden växte det fram ett starkt intresse för Sveriges förflutna. Den sägenomspunna runstenen lockade i bör­ 3 Srenelljlyttas till si111111vam11de plats 1933. ATA . jan av 1600-talet runforskaren Johannes Bureus till Rök. På 1670-talet besöktes Rök av fornforskaren Johan Hadorph , och resultatet återfinns i form av ett träsnitt i det 1750 utgivna verket "Bautil". I C.F. Broocmans beskrivning av Östergötland från 1760 står det om Rök, att av "gamla Minnes-märken är uti Kyrkabodsmuren en Runsten insatt, som är alldeles obegrip­ lig och oläslig". Under första hälften av 1800- talet skulle en ny kyrka byggas i Rök. Den gamla kyrkan revs 1843 liksom tiondeboden, troligen för att man skulle ra sten till den nya kyrkan. När runstenen togs ut ur mu­ 4 ren, upptäckte man att den var ristad på alla sidor. Prosten Hedmark i Rök fann den så märklig att han gjorde en bläckteck­ ning av de sidor som varit dolda , varefter stenen murades in i innerväggen till den nu va rande kyrkans vapenhus. Rökstenen glömdes dock inte bort. Forskarna var medvetna om att den var ett av Nordens märkligaste runmonument. 1862 togs där­ för stenen ut ur väggen och restes vid den västra kyrkogårdsmuren mitt emot kyr­ kans torn. Här kom den dock inte till sin rätt. Därför flyttades Rökstenen 1933 till sin nuvarande plats strax utanför kyrko­ gården på södersidan. Rökstene11s fram och baksida . Foto Bengt Lundberg . Runorna Rökstenen är gåtfull, både genom sitt in­ nehåll och genom de olika runor och lönn­ runor som ristaren har använt. Då Johan­ nes Bureus besökte Rök och tecknade av framsidans inskrift kunde han inte tolka runorna och därför inte heller förstå vad de berättade. De skilde sig nämligen avsevärt från den typ av runor som han hade lärt sig att läsa genom att studera vikingatida runstenar. Bureus förde därför in Rök­ inskriften i den avdelning i sin anteck­ ningsbok där han samlade inskrifter som han inte kunde tolka. Om Bureus hade kunnat granska stenens alla inskriftsytor, skulle han ha blivit ännu mer rådlös. Han skulle nämligen då ha konfronterats med tidigare okända runor från ett äldre 24­ typigt runalfabet och dessutom med komplicerat uppbyggda lönnrunor. Vad är då runorna för slags skriftsy­ stem? Var och när skapades det? Ingen forskare har ännu kunnat ge helt överty­ gande svar på dessa frågor. Men nya ron­ fynd har tillsammans med framsteg inom s den jämförande historiska språkforsk­ ningen och alfabetforskningen avgränsat problemen och rensat bort en mängd ohållbara teorier. Under de senaste årtiondena har man funnit flera runristade föremål som arkeo­ logiskt kan dateras till de förs ta århundra­ dena av vår tideräkning. Språkforskning­ en har visat att det ljud- och teckensystem som återspeglas i de äldsta inskrifterna pe­ kar på att runskriften har skapats senast vid vår tidräknings början, antagligen ännu något tidigare. Runornas ursprung Forskningen har vidare visat att skriftsys­ tem inte lånas in utan vidare som abstrakta system. Snarare är det så att den som ska­ par ett nytt skriftsystem gör det utifrån sina egna kunskaper i att läsa och skriva det mönsterbildande språket. Detta innebär också att vederbörande har behärskat det impulsgivande skriftsystemet i dess hel­ het, t ex reglerna för läsriktning, ortografi och bruk av skiljetecken. Detta gäller även för runskriften. Vid tiden för Kristi födelse och något tidigare levde germanska folk i nära kon­ takt med det romerska riket. Vi vet att några av dessa stammar har använt runor, andra kan också ha använt runskrift som vi idag inte har några spår av. D etta skriftsys­ tem med ett alfabet på 24 runor har vissa drag gem ensamma med skriftsystem i Medelhavsområdet under tiden före den klassiska skriftperioden. Några runformer överensstämmer med bokstäver i det latinska alfabetet, såsom r, i, b. Andra kan vara omformningar som f, u (ett upp och nervänt latinskt V), k (la­ tinskt C eller snarare K), h, s, t, l (ett upp och nervänt latinskt L). Andra runformer 6 har sina närmaste motsvarigheter i grekis­ kan, tex o (grekiskt omega) . Men runor som g, w, j, p har obetydlig likhet med grekiska och latinska bokstäver av mot­ svarande ljudvärde. Reglerna för runskriften har stor likhet med dem som gällt för de förklassiska skriftsystemen, t ex avsaknad av en be­ stämd riktning för skriften (den kunde lö­ pa från vänster till höger och frå n höger till vänster eller vara en kombination av bå­ da), enkelteckning av dubbelkonsonanter, avsaknad av uppdelning i ord. Runskriften m åste därför ha skapats tidigt i den urger­ manska perioden. Utgångspunkten har varit en skrifttradition i Medelhavsområ­ det vid en tid före standardiseringen av den klassiska grekiska och latinska skriften. Men det är än så länge inte helt säkert vilket M edelhavsalfabet som var den di­ rekta förebilden för runalfabetet, även om vissa skäl talar för det latinska. Man kan inte heller helt bortse från att det kan ha förekommit influenser från flera olika al­ fabet . Var runskriften än skapades och efter vilken modell den än formades så spreds den snabbt i den germanska världen . Om­ kring 500 e Kr användes runor i nuvarande Danmark, Norge, Sverige och England, m en det finns också fynd från Tyskland, Polen, Ungern och Ryssland. Runinskrif­ terna är de äldsta språkliga vittnesbörden för många germanska språk. Dessa nästan alltid kortfattade inskrifter på ett eller någ­ ra få ord som skars, punsades, präglades eller höggs in i metall, ben, trä eller sten har därför en stor språkhistorisk betydelse, även om de ofta är m ycket svåra att tolka . Svårigheterna att tolka inskrifterna har säkerligen bidragit till uppfattningen att runorna ursprungligen användes i magiskt rf\~~R ~~'f~ i~MNt oM~ f u th a r k g w h n i j p e R s t b e m l nq d o D e11 äldre ntnradm med 24 tecken . f uthork 'f t~ ~~Pt~V *tlt~ t B hnias t bml R De11 yngre n111rade11 med 16 1/ormalmllor. f ~1\D~R~ t~l~' 1~t~ utho r k hnias tb mi R Dm yngre ru11mden med 16 kortk11istnmor (Rökmnorna). syfte. Till denna kan också ha bidragit att sj älva ordet " runa" ansetts ha haft en ur­ sprun glig betydelse av " hemlighet, hem­ ligt budskap", och varit besläktat m ed det tyska verbet " raunen " , 'viska'. Men i de äldsta inskrifterna betyder inte o rdet runa detsamma som " runtecken ", utan " in­ skrift, skriftlig t m eddelande". D et är m öj­ ligt att det i stället skall härledas från en ursprunglig betydelse "skrapa, rista , göra skåro r" . Ordet skulle då helt enkelt vara en beteckning fö r skrift på sam ma sätt som vårt " rita" och engelskans "writ" och " w rite", alla besläktade m ed tyskans " rit­ zen' ', 'skrapa' . D e fl esta forskare är idag överens o m att runskriften liksom annan alfa betisk skrift skapades fö r all slags skriftlig komm uni­ katio n och alltså även kunde användas i m agiskt syfte. 7 Runristarna Vi vet inte mycket om "runristarna", om dem som ristade runinskrifterna, eller om hur spridd kunskapen om runor var. Vil­ ket ansvar hade runristaren för den inskrift han ristade in? Formulerade han den själv, eller ristade han helt enkelt in en text på uppdrag av andra? Vilken ställning hade han i samhället? Inskriftsmaterialet är för litet för att ge några säkra svar. En runfors­ kare har gjort den tänkvärda hypotetiska beräkningen att om det i det germanska området samtidigt fanns tio runmästare och de årligen tillverkade tio inskrifter var, skulle det under perioden l 00-500 e Kr ha skapats ett "runbibliotek" på 40 000 in­ skrifter. Inte ens ett hundratal är bevarade från denna period! Runornas form Runorna kom till användning under många århundraden och hos många olika folkstammar. Det medförde att deras form förändrades med tid och plats. Lokala for­ mer utvecklades och fick spridning. Hos nordborna reducerades antalet runor till sexton samtidigt som de i många fall fick ändrade former. Förändringar av teck­ ensystemet i de nordiska runinskrifterna kan konstateras redan i inskrifter från 600­ talet och tycks ha varit helt genomförda under 700-talet. De resulterade i ett skrift­ system som byggde på runorna i de vi­ kingatida 16-typiga runraderna (futhar­ kerna). Den ena huvudvarianten brukar kallas normalrunor, den andra kortkvist­ runor (ibland också Rökrunor efter den mest kända inskriften med dessa tecken). Kortkvistrunor har en enklare form än normalrunorna och man har hävdat att de skapats för en mer kursiv skrift som var avsedd för praktiskt bruk, tex skriftliga meddelanden eller ägarmarkeringar på trä­ pinnar eller föremål. Variantformer uppträder i de två runra­ derna. I många fall används runformer från de två runraderna i en och samma inskrift. Ordningsföljden i runalfabetet avviker markant från den i andra alfabet. Kanske var det minnestekniska skäl som ur­ sprungligen låg bakom detta förhållande. Den fasta ordningsföljden med en uppdel­ ning av runraden i tre grupper, "ätter", bestod så länge runorna var i bruk. Den var en förutsättning när runorna användes i lönnskrift, eftersom en viss runas plats i runraden då kunde anges med en talsym­ bol, en teknik som på olika sätt kom till användning bl a just på Röks tenen. 8 Hå"ngsmycke i f orm av ett vikingalwv11d, Hageby­ höga i Östergötland. 900-ta/. A T A. Varin och Värnad Om människorna bakom inskriften på Rökstenen vet vi mycket litet. Två namn har här en central ställning, Värnad och Varin. Om Värnad far vi veta att han var son till Varin och om Varin att han ristat inskriften och rest stenen till minne av den döde sonen. Tillkomsten av ett sådant imponerande minnesmärke förutsätter att den som rest det haft en framträdande social och ekono­ misk ställning i samhället. Varins och Vä­ rnads ätt måste ha hört till den härskande samhällsklassen på 800-talet. Samtidigt som runstenen är ett magnifikt monu­ ment, är den också en symbol för en ätts framträdande ställning i denna del av Ös­ tergötland. Men om de två männen vet vi alltså inte mycket. Till och med deras namn är dunkla och tycks höra hemma i mytens och sagans värld. Namnet Värnad finns inte belagt i någon annan runinskrift. Inte heller är det med säkerhet känt från medeltida källor. Men slutledet -mod in­ går i vikingatida mansnamn som Asmod, 9 Härmod och Tormod. Det senare namnet kan ha haft en ursprungli g betydelse av "som har ett mod likt guden Tor" eller "som har mod att våga" (till verbet pora) och kanjämföras med adjektivet hin pur­ mupi, "den dristige " med samma bety­ delse i Rökstenens dikt . Svårare är det att förklara förleden i inskriften uamop. Det vacklande bruket att beteckna vokalerna i inskriften ligger väl bakom en del forska­ res uppfattning att förleden är besläktad med ordet "vi", 'heli g plats, tempel'. Namnformen Vämod återspeglar en sådan tolkning, men den är ljudhistoriskt svår att försvara . Den kultiska associationen eller innebörden i orden uamop, hin pur­ mupi, pur "Tor" och uiauari "viets väk­ tare" leder lätt till en förmodan att det kunde finnas ett bestämt samband emellan dessa ord i inskriften. Men det är inte alls klart hur ett sådant skall förstås. Rökste­ nens Vämod är därför ogripbar för oss på m ånga sätt. Varin ristade stenen Stenens mästare Varin var länge ensam om sitt namn i de svenska runstenarnas rika namnvärld. Det var egen tli gen bara känt från västnordiskt område, och då som namn på sagokungen Varin . Kanske före­ kommer det också i Eddans mytiska ortnamn Varinsfjord, Varinsö och Varins vik. Genom ett nyligen gjort fynd av en småländsk runsten vid Mellby ky rka har namnet dock få tt en ytterligare förankring i verkligheten. Om vi förutsätter att Varin, som in­ skriften säger, har gjort ristningen på Rökstenen, kan vi också dra vissa slutsat­ ser om honom. Han m åste ha varit en mycket skriftkunnig diktare och berättare. Varin ägde också en utpräglad estetisk 10 känsla för form och dekor. Rökstenen är ett medvetet konstverk ur all a dessa aspek­ ter. skriftkonstnären Varin har uppenbarli­ gen haft en lång erfarenhet av att använda runor. Det visar deras säkra former och sättet att ställ a upp inskriften. Varin har haft en rik kunskap om runor och har be­ härskat både det äldre skriftsystemet med 24 runor och de yngre vikingatida kort­ kvistrunorna . Att han valt just denna vari­ ant av de vikinga tida runorna kan bero på hans vana att använda just denna runtyp och på inskriftens osedvanli ga längd. Va­ rin har också ägt avancerade kunskaper om lönnrunor och tillämpat ett antal olika principer då han ristade sådana. Berättaren Varin har haft en stor sägen­ repertoar som också tycks ha omfattat diktning i bunden form. Kanske har det i den ingått sådant som varit levande berät­ tartradition inte bara i Norden utan också på kontinenten . Esteten Varin röjer sig redan i valet av den sten som han skulle använda för att skapa sitt konstverk, i den ornamentala uppställningen och fördelningen av rist­ ningen. Han strävade medvetet efter deko­ rativa effekter genom utformningen av de korsformade lönnrunorna på baksidans överdel och stenens toppyta samt genom de två raderna med ornerade äldre runor vid basen och på vänstra långsidan. Frågan är om man inte också kan spåra en medve­ ten vilja att arbeta med språkliga tecken, med text i medveten motsättning till rista­ de bildframställningar. " " " Svartkilila , .... Solborga ... HHiingstacl Gimmtntod ... HAJ LA Runnestad ~- Rökbygden på ·r 800-ta /et. Frår Htsrälln ingen vid Röksretr en. Mål­ ning a11 På/ Ryd­ berg . Rök på 800-talet Hur Varin levde sitt li v och med vilka han delade det och hur han, hans fa milj och släk t bodde to rde vi aldri g få kunska p om. M en den beb yggelsehistoriska fors kning­ en ka n åtmi nstone ge oss en ram fö r deras li vs milj ö i stort. N är Rökstenen på 800-talet restes vid utkanten av slättlandet m ot skogsb ygden i söder, hade slätten sedan länge va rit land­ skapets hj ärta. Sex eller sju tusen år tidi ga­ re hade den äldre stenåldern s j äga re och fi ska re bö rj at finn a sitt uppehäll e runt T åke rn . Omk ring fyra tusen år hade fö rflutit sedan den yngre stenålderns bönder börj a­ de bru ka den bö rdiga , ka lkrika j orden på slätten och att håll a boskap här. Bondens li vsform har sedan dess präglat bygden . D en sociala skiktnin gen av b ro nsåld erns bondesa mhälle und er de två årtusendena fö re Kristu s åters peglas i ett tjugo tal sto ra gravhöga r runt T åkern , av den typ som är så karaktäristisk fö r slättlandskapen i D an­ ma rk , Skåne och övri ga Gö talandskap. G ra v få l ten ute på slätten från den äld re 11 järnåldern omkring och efter Kristi födelse har till stor del försvunnit genom bortod­ ling. För att ra en uppfattning om perio­ dens bebyggelse rar man söka sig till den lövskogsrika bygden nära Holaveden i sö­ der, där gravfäl ten har bevarats bättre ge­ nom att de legat på bergsklackar och mo­ ränbackar. I det landskapet flnner man också rester av järnåldersböndernas häg­ nader, sk stensträngar, som skiljde inägor från utmark. Möjligen har sådana också funnits ute på slätten men med tiden odlats bort. Någon mer ingående kunskap om hur man brukade marken ute på slätten under den bebyggelsehistoriska period då Rök­ stenen kom till, dvs yngre järnåldern om­ kring 500-1050 e Kr, har vi inte. Det kan bero på att bönderna ändra t sina bruk­ ningsformer, men också på att de under denna tid anlade de byar där man ännu idag bor och brukar jorden, och att det konti­ nuerliga bruket av jorden har utplånat spå­ ren av äldre odlingsformer. Rökbygden under järnåldern Normalt har den yngre järnålderns byar i Östergötland sina gravfält kvar i närheten av bytomten. Gravfälten brukar bestå av högar och övertorvade stensättnin gar, s k höggravfält. A v sådana ftnns det knappt tjugo stycken kvar på denna del av slätten, i några fall stora och välbevarade som vid Häggestad och Jussberg i Heda någon halvmil sydväs t om Rök. Sannolikt har m ånga sådana gravfält odlats bort, och sä­ kerligen har varje gammal storby ute på slätten haft sitt bygravfält. Byarnas ålder­ domliga namn och deras höga jordetal i senare tiders skattelängder talar för det . Under vikingatid har alltså slätten varit så 12 gott som helt fullkoloniserad av en välbe­ ställd bondeklass. De arkeologiska vittnesbörden om b yg­ den i Rök under 800-talet är alltså ganska svaga. Kan vi då med hjälp av källor från medeltiden och senare vidga vår kunskap om li vet i dessa trakter? Under den tidiga medeltiden fick området vid Omberg en rikspolitisk betydelse genom att den Sver­ kerska kungaättens stamgods låg vid Al­ vastra och Sverker den äldre donerade j ord, så att landets första cistercienserklos­ ter kunde grundas där 1143. Framväxten av denna stormannaklass var säkert en följd av områdets gynnsamma förutsätt­ ningar och av kontinentala kontakter. Ä ven en annan kungaätt, Birger jarls Bjäl­ boätt, kom något senare under medeltiden att här skapa en viktig maktposition. Bland anna t var Vadstena en av Bjälboät­ tens gårdar. Karaktäristiskt är också att många av de gam la romanska sockenkyr­ korna i området ursprungligen har byggts som gårdskyrkor för en kung eller en stor­ man. Ortnamnet Hov på en bebyggelse i det öppna slättlandskapet drygt en mil nordost om Rök och invid T åkern antyder att platsen har varit av stor betydelse redan under förkristen tid , och ett rikt bestånd i H ovs kyrka av runristade gravmonument från missionsperioden visar på dess bety­ delse under tidig medeltid . När började då det skeende som gjorde området så politiskt betydelsefullt under äldre medeltid? I Bjälbo uppfördes mot slutet av 1000-talet en träkyrka strax norr om den nuvarande, och runmonumenten i Hov vittnar om att en kyrka och en kyrko­ gård har funnits där tvåhundra år efter det att runstenen i Rök restes . Liknande grav­ monument har också funnits i Väversunda och Roglösa. Det är inte osannolikt att ätt­ Några av rllll­ stensfmglll elllen jrår1 H ovs kyrka i Östergötla11d. 10­ och 11 OO-tale11. ATA. lingar till Varin varit med om att ta initia­ tiv till och bekosta den nya trons monu­ ment, den romanska stenkyrkan i Rök. Och man kan ställa frågan om Rökstenen är en tidig maktsymbol i en sådan utveck­ ling. Byarna kring Rök Det är inte heller osannolikt att det finns ett samband mellan den plats som va ld es för Röks kyrka och dess uppgift under för­ kristen tid. Jordeböcker från 1500- och 1600-talen och lantmäteriakter från 1600­ och 1700-talen visar att Häjla by, strax öster om Röks kyrka, har varit moderbyn för flera utflyttarbyar i Rök, bl a den stora byn Ingvaldstorp i söder . En annan mind­ re avgärdabebyggelse till Häjla har sanno­ likt det nu försvunna Sibberyd varit. Jor­ deböckerna och lantmätarnas kartor visar att det har legat i närheten av platsen för prästgården och kyrkan. Denna plats mås- te rimligen ha haft en speciell funktion, redan innan kyrkan byggdes. Den fick namnet Rök av själva stenen, och senare kom hela socknen att bära detta namn. Det är mycket lockande att förknippa Sibbe, viets vaktare i Rökstenens inskrift, med detta Sibberyd. Det kan förh ålla sig så att Rökstenen har rests vid en helig plats, ett vi, och givit namn åt detta. Sibbe, viets föreståndare eller värjare -jämför medel­ tidssvenskans kirkioväriande, 'kyrkvärd' ­ kan ha bott där på en avsöndri ng till Häjla. Den har då ratt namnet Sibberyd efter ho­ nom. Den gamla hedniska kultplatsen har några hundra år senare kristnats till kyrk- · plats och prästen ra tt Sibberyd eller en del av det att leva på som si tt bol, som den medeltida Ostgötalagen uttryckte det. Ä ven byn Ingvaldstorp kan förmodli­ gen förknippas med Rökstenens inskrift. Byn är en avsöndring från Häjla och har sannolikt ratt sitt namn av de Ingvaldsätt­ lingar som nämns i inskriften. 13 Rökbygden från vå'ster med Häjla i bakgrunden. Foto Jan Norrman. Det tycks alltså finnas ett samband mel­ lan Rökstenen och inskriften på den och platsen där kyrkan nu ligger och Sibberyd och Ingvaldstorp. Häjla har varit den vik­ tigaste byn i trakten, och från den har san­ nolikt Sibberyd (Prästgården) och Ing­ valdstorp avsöndrats. Ingvaldsättlingarna och Sibbe nämns förmodligen i inskriften, därför att Varin och Vämod har varit släkt med dem. Häjla har sannolikt varit huvud­ säte för Varins släkt och där har Varin bott. Det kan i så fall förklara förekomsten av en kultplats som även kan ha använts av dem som bodde på slätten däromkring. Invid en sådan plats, där också en viktig väg gick fram, var det naturligt att resa en runsten för att den skulle ses av många. Rökstenen räknas som vårt märkligaste runmonument. Det är därför svårt att vär­ 14 ja sig mot tanken att dess upphovsman har hört till en på 800-talet ledande ätt i områ­ det kring Rök och vid Omberg. Om det har varit en mäktig hövdingaätt, kan man naturligtvis också ställa sig frågan ifall hövdingen och runristaren varit en och samma person eller om vi har haft samma situation som i Västnorden med hövding­ ar och deras lovprisande skalder. Inte minst anmäler sig den tanken, ifall man uppfattar Rökstenen som ett litterärt do­ kument. Det är också värt att notera att vi i 1000-talets runinskrifter möter några run­ ristare som till sina namn fogar beteck­ ningen "skald". Men i fråga om Rökste­ nens runristare är vi ute på hypotesernas osäkra mark. Vad vi med säkerhet kan konstatera är att stenen säger att Varin ris­ tade runorna. Stenrelieffrån Lindisfarne, England. 700-ta/. En­ ligt en tolkning visar den ett ar1grepp av vikingar. British Museum. Ute i världen Hur var den kulturella situationen ute i Europa när Rökstenens inskrift skapades? Under och efter folkvandringarna hade en kultur med romerska, keltiska och ger­ manska inslag börjat växa fram i Västeuro­ pa under inflytande av den nya kristna tron. Den utsattes under tidig europeisk medeltid för kraftiga påverkningar eller angrepp från alla väderstreck. I söder ryck­ te de muslimska araberna upp genom Ibe­ riska halvön och trängde in i Sydfrankrike, i öster pågick ständiga strider med slaver, ungrare och andra folkgrupper i områdena från Elbe till Lech och i kustområdena i norr och väster härjade de nordiska vi­ kingarna. Betydelsefulla kulturmiljöer, rika klos­ ter på Irland och lärda centra som det nord­ umbriska York i England, Toledo och Se­ villa i det västgotiska Spanien, skövlades eller stördes i sin verksamhet. "Västerlan­ det" med en spirande gemensam skriftkul­ tur skrumpnade ihop till ett område som motsvarar dagens Frankrike, västra Tysk­ 15 Europa u1·1der 800­ ta/et. Från litställ­ ningen vid Rökste­ IWL Måln ing av På/ Rydberg. land , södra E ngland och no rra Italien. Fö rst i bö rjan av 1100-talet bö rj ade detta kulturområde åter att expandera. D et ut­ breddes i öster geno m bo ndekolo nisatio­ nen på andra sidan El be, på Iberiska halvön geno m m o rernas gradvisa undan­ trängande, i det nu kristna N o rden geno m Hansan och i M edelhavsområdet geno m ko rstågsrörelsen. Karl de11 stores eget namnshi.ffer. D en tid.iga m edeltiden präglades av en livskraftig kulturell utveckling i ytterom­ rådena, snarare än i kärnområdet. O ckså fö rnyelsen av den latinska klassiska k ultu­ ren hade delvis sitt ursprung på Irland och i England. K arl den store hämtade sålunda den lärde Alquin från York för att leda sin kulturella refo rm verksamhet och Karl den skallige inkallade Duns Scotus från Irland . En vital kultur levde i periferin, till vil­ ken den romerska k ristna kulturen inte ut­ sträckt sitt inflytande: i det hedniska N o r­ den och det muslimska Spanien, i det östli­ ga B ysans och det fram växande ryska ri­ ket, Gårdariket, " riket av städer", som no rdborna kallade det. D e städer dit den politiska, ekono miska och kulturella ut­ vecklingen fo kuserades var inte till Ro m 16 Detalj jrå11 gotlä11dsk bildste11. Hammars i Lärbro. eller andra städer i centrum, utan till halv­ miljonstäder som Cordoba och Konstan­ tinopel, där arabiska eller grekiska, och inte latin, var kulturspråket. Ytterkantskulturerna levde inte i isole­ ring utan hade m ånga förbindelser med centrum. Norden var inte så isolerat som man ibland har ansett. Här bevarades knappast en ursprunglig germansk kultur. Vikingatidens kultur är i mångt och myck­ et ett resultat av impulser som strömmade in från England och kontinenten i sam­ band med de på krig och handel inriktade vikingatågen. Men dessemellan fanns långa perioder med fredliga kulturella för­ bindelser som ibland utvecklades till verk­ liga blandkulturer. I England tillkom un­ der 900-talet den s k Danelagen, "området med dansk lag", en nordisk-angelsaxisk och därmed också hednisk-kristen kultur, i vilken de nordiska hövdingarnas hednis­ ka trosformer påverkades av den kristna tron. Detta blev av den största betydelse för den kommande utvecklingen i de nor­ diska länderna. Er1 kvh111a i viki11gadräkt. Hängsmycke, 900-ta/. Hagebyhöga i Östagötland. Foto Fin11 Martr1a. 17 Sigurdsristningen på Ramstmdsberget i Sörmland. 1000-ta/. Foto Bengt Lundberg. Berättarna Långt innan man hade lärt sig att bevara berättelser och dikter genom att skriva ner dem på pergament och papper hade man fört dem vidare från generation till genera­ tion i muntlig form. I den skriftkultur som kristendomen förde med sig fanns det ing­ en plats för denna muntliga hedniska litte­ ratur. A v en rik muntlig forngermansk dikt­ ning finns det därför bara brottstycken be­ varade genom tillfälliga uppteckningar i medeltida handskrifter. Att sägner och 18 hjältedikter har traderats muntligen hos tex franker och langobarder framgår av historieskrivare som Gregorius av Tours på 500-talet och Paulus Diaconus på 700­ talet. Då Jordanes på 500-talet skrev sin historia om de gotiska folken använde han sig sannolikt bl a av muntlig traderad hjäl­ tedikt som material. I dessa sägner och dikter hade historiska händelser och förhållanden i det förflutna omformats till myt och dikt. Olika folk­ stammars levnad och undergång förtäta­ S igt1 rdsristni ngen. des till hjältars liv och död i en mytisk värld. En del av dessa myter levde vidare och möter oss många hundra år senare i omgestal tad form i den fornnordiska litte­ raturen. Framför allt hade de nedtecknats på Island. Den muntliga karaktären med­ förde dock att många berättelser och dikter försvann praktiskt taget spå rlöst, då de kulturella förhållandena förändrades un­ der medeltiden. När de tecknades ned be­ rodde det på slumpen eller på intresset hos någon lärd man. Tack va re dessa brott­ stycken och genom reminiscenser i dikt­ ning på 1100- och 1200-talen vet vi att man i det germanska Europa i århundraden sjöng och berättade om folkvandringsti­ dens omvälvande öden och händelser. Det har handlat om kampen mot hunnerna och om släktfejder inom de olika stammarna eller om bedrifter av hjältar som Sigurd Fafnesbane och Didrik av Bern (på den tidens tyska namnet på Verona), dvs Teo­ derik den store. den fornhögtyska Hildebrandssången, som finns nedtecknad på några sidor i en klosterhandskrift från 800-talet. Karaktä­ ristisk för versen i hjältedikterna var den allittererande långraden, sammanhållen av bokstavsrim, ("död är Hildebrand, Herib­ rands son"). Allitterationen var ett g rund­ element i den forngermanska poesin. And­ ra typiska drag var de fasta formlerna och det högtidliga eller ålderdomliga ordvalet, t ex Rökstenens stillir flutna "sjökrigarnas hövding", skati Maeringa "den förnämste av Maeringar". Det gällde ord för kamp och strid och för begrepp som hövding, Hjältediktning Hur mycket av detta rika sagostoff som på Rökstenens tid hade fått en fast konstnärlig form vet vi dock inte. Ett av de få brott­ stycken av sådan muntligt traderad dikt som har bevarats i skrift är ett fragment av Så här 11ppjattades vikingaskaiden Egil Skalla­ grimsson på 1600-talet. Från en isländsk handsk•·ift. 19 krigare och vapen. Ibland användes tvåle­ dade omskrivningar. Striden kallades för "Odens stormväder", svärdet för "stri­ dens glans", skeppet för "sjökungens häst", guldet för "Frodes säd" osv. Våra äldsta litterära minnesmärken, de urnordiska runinskrifterna, visar påfallan­ de överensstämmelser med germansk poe­ si från fornmedeltiden i fråga om versform och bildspråk. Redan den norska Tune­ stenen från 400-talet röjer en litterär ge­ staltning med ett högtidligt ordval och en w-allittererande avslutning: ek wiwaR afteR woduride witadah[a]laiban wor [a]hto, "Jag Viv gjorde (runorna) till min­ ne av Vodurid, brödutdelaren". På en guldbrakteat från 500-talet funnen på Tjurkö i Blekinge, möter vi en poetisk omskrivning för guld, en guldkenning: "det välska kornet". 7]urköbrakteaten med sin poetiska ir1skrijt i nmor. 500-ta/. Blekinge. Foto Bengt L11ndberg. Den muntliga traditionen I en skriftlös tid var muntliga minnesver­ ser bärare av traditionen. Huvudsyftet med sådan katalogartad diktning var att meddela kunskap. Diktarten är uråldrig. Spår av den finns redan i Tacitus' Germa­ nia (omkring år 100 e Kr). På Island dikta­ des och framfördes sådana ramsor (isl. pulur) av "tulen" (isl. pulr "förtäljare, vis man"). I mer sammanhängande form finns minnesverser framför allt bevarade i den rika fornengelska litteraturen. I dikten Widsid räknar den vittbereste skalden upp de hövdingar, hjältar och folk som han besökt. I hans katalog av namn möter vi hövdingar och stammar som för oss i de flesta fall förblir namn, men som i höv­ dingahalien väckte innehållsrika associa­ tioner till liv: "Jag var hos hunner och hos (h)redgoter och hos svear och hos götar och hos syddaner. Hos vendler jag var och ... hos vikingar . . . " A v muntlig dikt­ ning på folkspråket under 800- och 900­ talet kan ingen i Europa mäta sig med den äldsta norsk-isländska. Av denna är skal­ dediktningen om norska hövdingar den mest konstfulla med invecklade versmått och omskrivningar. Den ungefår samtida eddadiktningen behandlar ett stofffrån ge­ mensamma germanska hjältesagor, eller skildrar med bred realism gudarna och de­ ras liv i As gård eller deras strider med jät­ tarna och andra äventyr. Tack vare att muntlig diktning bevarats på kontinenten, i England och på Island, upptecknad på folkspråken eller återberät­ tad på latin, har vi en möjlighet att förstå den litterära bakgrunden till Rökstenens inskrift. Utan dessa skriftliga källor från medeltiden skulle Rökstenen stå som ett stumt minnesmärke från ett avlägset för­ flutet. 20 Inskriften Jag silger de unga det, vilka de M stridsbyten vor 'i ~b'5\D1K\\f /föJ f\\,\fi\1Hi\\\\\RH\tf 1 som tolv gånger blev tagna som krigsbyte, s ITIThJtUti\\~NUI\1·Dt1'fPOIUl båda på en gång från man efter man. Det silger jag som det and· 6 L\\N{W/\Nil\R\\\\'~\'lW\~1\9/FRF ·ra vem som tar nio slöktled sedan miste livet 7 Ud!UIPJ2471\Hiw"R\1 9 8 fi.HWfl/~'1 hos reldgoterna och han dog has dem till föijd av sin skuld. N\1)\H\\\l\'\\\tDöi\\\M'11tll Fi'åll 11/Siiilfllillg · en vid Rökste// e/1. Bilder av På/ Rydberg . 21 FRAHSIDA BAKSI"DA Det silger jag sam det tolfte var Gunns häst 13 1't EL\1 i\\11\\VI tH1\\bYM&ft11JWhr ser föda på slogfililet. där tjugo konungar illtJVff.p VJWrDBi1~h\1 Ht\W\\\'\ ligger. Det säger jag såsom det trettonde·,vilka tjugo konungar satt på Själlond under fyra 1s iilll1w11 P&fhVJ:mrti'IMh~ilrlr 16 em:&\\11\\WW1mst~H\\\~ vintrar, med fyra namn, födda 11 WlmRh~W~·\\\\YhWlR~m åt fyra bröder. Fem med namnet Valke, Rådulfs Sil­ 18 FIJRflDMI%1P/tRt\'?lif''Mhffi'thfltlffil ner, fem Reidulf , Rugulfs st~ner, fem Halsl. Hord­ 19 ~IWI.vl\fTISE (h!fiU:F") : kan också tolkas som red. Rad 1-2 De ovanligt stora runorna här markerar att Rökstenen är ett minnesmärke efter den döde sonen. Uttrycket "dessa runor" syftar på hela inskriften. Det visar att också res­ ten av texten ingår i minnesinskriften efter sonen. Inledningen har en rytmisk form och en särpräglad ordföljd. Den kan läsas som en halvstrof på lj6oahdttr, dvs det van­ liga versmåttet för en högtidlig sång vid denna tid. Rad 3 (samt 21, 23 och 26) Jag säger de unga alternativ läsning jag sä­ ger det folkminnet. ': .. de två strids byten': Sannolikt rör det sig här om värdefulla va­ pen, t ex ett svärd och en sköld eller en hjälm och en brynja, som tolv gånger har tagits som stridsbyte, valrov, och vandrat från segrare till segrare. Liknande motiv med stridsbyten som vandrat från en sago­ hjälte till en annan finns i forngermanska sagor och myter. Rad 10 Reidhavets kust (str~ntu hraif>maraR): ett förkortat uttryck för str~ntu hraif>kuta­ maraR "kusten vid Reidgoternas hav': Det är ett ortnamn från sagans värld. Rad 11 Märingar kallades Teoderiks ätt. Mär- är samma namndel som - mer och användes flitigt i dennes släkt. Fadern hette Theode­ mer och farbröderna Valamer och Vidu­ mer. Enligt fornengelska dikten Deor från 700-talet härskade Teoderik i trettio år över Märingamas borg (Ma:ringa burg), vilken var Ravenna. Teoderikstrofen hör möjligen samman med det som berättas i rad 6-8. Om man räknar med tre släktled (altum) på ett år­ hundrade, motsvarar nio släktled avståndet från Teoderik till den tid då Rökstenen ris­ tades, dvs i början/å 800-talet. Uttrycket att han dog till följ av sin skuld (rad 7-8) kan syfta på att Teoderiks död sågs som ett straff. Enligt kyrkan var han en grym och gudlös härskare. Rad 6 miste livet (lJnurJ>ifiaru): tolkningen oviss. Rad 7 Reidgoterna är en poetisk beteckning på östgoterna, känd från den forngermanska diktningen. 24 Rad 12-13 Gunns häst är en omskrivning, kenning, för vargen. Gunn betyder strid och är nam­ net på en valkyria, Odens kvinnliga tjänare. Valkyriorna hjälpte till att välja ut de käm­ par som skulle falla i strid. Rad 15 Själland (siulunti): tolkningen oviss. En tänkbar tolkning är sjölunden eller lunden vid Sya, en plats ca 30 km öster om Rök. Rad 12-19 bildar en helhet. Formellt är den lätt att tolka, men den är fantastisk till sin innebörd. De tjugo konungarna bildade fyra brödragrupper. I varje grupp hade bröderna samma namn, Valke, Reidulf, Haisl och Gunnmund. Deras fäder var fyra bröder. Varin anspelar här på en sagocykel om tjugo konungar som är okänd för oss idag. Här slutar den berättande delen av in­ skriften. Rad 20 tycks vara en övergång till den mer svårlästa delen med lönnrunor. Denna tycks ha ett direkt samband med Varins släkt. Rad 20 Här är texten svårt skadad och tolkning­ en osäker. De inledande runorna kan läsas som nu ek minni "Nu säger jag min­ net .. :' eller ne ungmänni "Ej för de unga (säger) . . :' Rad 21-22 Dessa rader är huggna med omformade "ornerade" runor ur den äldre 24-typiga runraden. Den egendomliga kvistrunan mitt på rad 21: anger ätt 3 i den yngre runraden och runa 4 i samma ätt. Om man räknar bak­ ifrån här, kommer man till runa !J. Texten kan ha samband med byn Ing­ valdstorp som ligger strax söder om Rök. Denna ligger nära Häjla strax öster om Rökstenen. Stenen står på mark som förr hörde till denna by. . . . som blev gäldad genom en hustrus offer. Innebörden är dunkel. Ordet kvdn betyder "hustru, äkta maka'~ vilket innebär att offret måste avse en äkta man, knappast en son. Rad 23-26 Textens innebörd är svår att förstå. Guden Tor, som namnges i ett komplicerat talchif­ fer på rad 26, kan vara den som "kunde krossa en jätte': Det finns många sagor om Tor som jättedödare. Vad som avses med "åt vilken en kämpe är född" förefaller gåtfullt. Substantivet drcengR, "dräng" betecknar en "ogift yngre man", medan nior, "ättling" avser en man född inom äktenskapet. Vem Vilen var är okänt. Möjligen utgör rad 23-25 en sammanhängande text. Vilen är i så fall identisk med inskriftens tr~ki och den som kunde krossa en jätte. Rad 27-28 Forskarna är ense om vilka runtecken som döljs i de två raderna med chiffer i korsform. Vilka ord tecknen bildar och hur de skall tolkas är däremot omstritt. Tolkningen Sibbe, viets väktare, utgår från att uiauari är en sammansättning av vi, "helig plats, kultplats" och väri, "vär­ jare, väktare". I så fall kan det finnas ett samband mellan Sibbe och ett nu för­ svunnet Sibberyd i Rök. En annan tolk­ ning är Sibbe från Vi. D å tolkas uiauari som ett inbyggarnamn, "den som bor i Vi". Det återfinns möjligen i namnet på grannsocknen Viiversunda, "Vibornas sund". Ett härad ett par mil öster om Rök heter Vifolka. 25 Teoderik den store, 456-526. Guldmedaljong från ca 500. Dubbel storlek. Mttseo Nationale Romano, Rom. "Tjodrik den dristige" Dikten om "Tjodrik den dristige" på Rökstenen avser med all säkerhet östgo­ ternas berömde härskare Teoderik den store. Han föddes omkring 455 och härs­ kade över östgoterna från mitten av 470­ talet. Efter ett erövringståg i Italien grun­ dade han där ett östgotisk rike år 493. Teoderik var en av de stora härskarge­ stalterna under övergångsperioden mellan antiken och medeltiden, och han blev efter sin död 526 en mytisk och övernaturlig gestalt i den folkliga berättartraditionen. I 26 medeltida diktning kom Teoderik av olika skäl att skildras som en grym och gudlös tyrann, en svartmålning som understöd­ des av den katolska kyrkan. Hans död var ett straffför de brott han begått. Redan i en dikt från 830-talet av Walafridus Strabo förkroppsligar han ondskan och gudlöshe­ ten. Det är dock inte säkert att han uppfat­ tades på samma negativa sätt bland de ger­ manska stammarna. I N orden var han i sägner och berättelser under vikingatiden och medeltiden känd under namnet Didrik av Bern. Ä ven om han inte intar någon framträdande roll i den äldsta norsk-is­ ländska litteraturen och allra minst i edda­ diktningen kan myterna och berättelserna om honom ha varit mycket levande i Ost­ norden. Där var man säkerligen medveten om traditionen, känd för oss genomJorda­ nes, att goterna ursprungligen hade ut­ vandrat från Skandinavien (Scandza in­ sula). I början av 800-talet lät Karl den store flytta en ryttarstaty av brons som föreställ­ de Teoderik från Ravenna till Aachen och ställde upp den framför sitt palats. Detta måste ha väckt stor uppmärksamhet och blivit omtalat bland nordborna, som hade kontakter med frankerriket och de karo­ lingiska härskarna på 800-talet. Vi vet inte hur länge statyn stod kvar, kanske förstör­ des den, när vikingarna 881 överföll Aachen och det karolingiska palatset härjades av eld. Genom de nordbor som sett ryt­ tarstatyn i Aachen och kände sam­ tidens berättelser och omdömen om Teoderik tillfördes sägnerna om goternas härskare ytterligare stoff i Ostnorden. Kanske kändeVarintill såväl en äldre tra­ dition, återspeglad i hans citat av strofen ur en dikt om "Tjodrik den dristige", som uppfattningarna av Teoderik som en gud­ lös tyrann. Karl den store till häst. Skt.tlplt4r från 800-talet. Musee du Lotwre. 27 T orsstatyett frårr Island. 900-ta/. Foto Film Marina. '1ag säger åt de unga: Tor" På stenens vänstra smalsida avslutas in­ skriften med lönnrunorna pur, skrivna i ett komplicerat talchiffer med 19 tecken. De tolkas naturligast som gudanamnet Tor. Guden Tor var jämte Oden den främste av asagudarna och framstod under vendeltid och vikingatid som den mest dyrkade guden i Norden. Kulten av ho­ nom framgår och omvittnas av ortnamn som Torsåker, Torslunda och Tarshälla i Sverige, Norge och Danmark och på Island. Hans betydelse framgår också av den stora mängden namn i svenska runinskrif­ ter: Torbjörn, Torfast, Torger, Torgisl, Torgunn, Torkel, Torlak, Tormod osv. I de omkring 4 000 personnamn som finnes upptagna i den isländska Landnamabok, återfinnsTors namn i någon form i nästan en fjärdedel av namnen. Helt säkert fanns det ett nära samband med den rikliga före­ komsten av personnamn på Tor- under perioden m ellan folkvandringstid och vi­ 28 kingatid och den religiösa strömning un­ der samma tid som gav dyrkan av Tor en dominerande ställning . I gudasagorna och gudadikterna skildras han som en ung man med en väldig kroppsstyrka som bekämpar kaos, jättar­ nas värld, och skyddar människornas ordnade värld, Midgård. I dessa skildring­ ar och genom benämningarna på honom som jättarnas och trollkvinnornas bekäm­ pare, Midgårdsormens fiende och bane­ man framstår Tor som den store värnaren av gudarna och människornas värld mot omstörtande makter. Snorre avslutar sin skildring av honom med att säga att ingen är så kunnig att han kan räkna upp Tors alla storverk. Samtidigt rådde Tor som åskans och tordönets gud över vädret och därmed Som skyddande an111lett bar vikil1garna Torshamma­ re. De kunde vara tillverkade i si/11er, elegant deko­ rerad som dennafrån Kabbarp i Skån e, men också i j äm. Foto Finn Marin er. T ors fiske på rrmstenen vid Altuna i Uppland. Foto Ber1gt Lundberg . över gröda och årsväxt. Han var därige­ nom bondens gud vilket återspeglas i gravfynden av små amuletter, torsham­ mare, ibland uppträdda på järnringar. Tors starka ställning under slutet av hednatiden framgår också av de talrika be­ rättelserna om honom i gudadikterna, i Snorres Edda och andra litterära källor. I Adam av Bremens skildring från 1070­ talet av hednatemplet i Gamla Uppsala är Tor den mäktigaste guden: "Folket dyrkar bildstoderna av tre gudar på så sätt att den mäktigaste av dem, Tor, har sin tron mitt i salen. På vardera sidan har Oden och Frej sina platser. Deras betydelser är av detta slag säger man: Tor härskar i luften och råder över tordön och blixt, vindar och regn, solsken och växande säd . Den andre, Oden, det vill säga 'raseriet', styr krigen och ger kraft åt människan mot hennes fiender. Den tredje är Frej som skänker fred och njutning åt de dödliga." I några danska och svenska runinskrifter från 900- och 1000-talen förekommer gu­ 29 Dw hedniska n111stenen vid Velal'lda i Västergötlm1d där inskriften avsl11tas med jomre/11 " Tor vige", Foto Bengt L11ndberg. danamnet Tor i formeln Tor vige (dessa runor eller stenen), likaså avbildas tors­ hammare på några runstenar. Hur dessa inskrifter skall tolkas är osäkert. Aterspeg­ lar de en kultisk akt, och är denna i så fall tillkommen under inflytande från eller som en reaktion mot kristendomen? I vil­ ket fall som helst talar kontexten i Rökste­ nens inskrift knappast för att formulering­ en skulle vara en parallell till dem. Här uppträder ju Tor i en episk situation: "Jag säger åt de unga: Tor" eller- med en alter­ nativ läsning - "Jag säger det folkminnet: Tor". Kanske inskriften här åsyftar en sä­ gen om Tor med anknytning till Varins och Vämods ätt. 30 Bildsiw jrå11 Kl i11teby på Got­ land. Foto H Faith -Ell 1933. A T A. N är ristades inskriften o ch varför restes stenen? Själva inskriften på Rökstenen ger inga di­ rekta besked o m när den ri stades . Språk­ fo rskarna är do ck ganska eni ga om att da­ tera den till första hälften av 800-ta let. För det talar bl a det ålderdomliga ru nsvenska språket. Vi m ö ter äldre ordform er som aft 'efter', sunu , sitr, runaR paR 'dessa ru­ nor' i stället fö r reftiR, sun, sitiR, runar pisaR som på 1000-talets runstenar. D en inledande minn es fo rmeln är av en äldre typ än de på de senare vikingatid a runste­ narna. D e runo r som används, de s k Rökrun o rn a eller ko rtkvistruno rna, är också av en äldre typ än de no rmalrun o r som höggs in på 1000-talets runstenar. Utsaga n i inskriften att T eoderik dött för ni o man­ såldrar sedan - m an räkn ar m ed tre man­ såldrar på 100 år - tidfåster också Rökste­ nen till bö rjan av 800-talet, efterso m ös t­ gotern as T eoderik dog 526. "Till minne av Vämod står dessa runo r. Men Varin skrev dem , fa dern , till minne av den döde sonen." - Så klart och enty­ di gt l yder de inledande radern a på Rökste­ 31 nen. Forskarna är eniga om att stenen är ett minnesmonument, rest av Varin efter Vä­ mod och att den saknar kristna inslag. Den är ett monument från hednisk tid och skil­ jer sig klart från de korsmärkta kristna runstenar, som restes i så stort antal på 1000-talet som minnesstenar efter döda anförvanter. Lika klart är det att Rökstenen är unik genom den språkliga utformningen , inne­ hållet, textomfånget och skrivsättet. Tolkningen är osäker Redan genom sin utformning är inskriften svår att tolka i sin helhet. Den består av en berättande och ganska lättillgänglig del, och av en del som ristaren genom att an­ vända lönnskrift avsiktligt har gjort svår för läsaren att förstå . Det tycks som om det oåtkomliga eller det gåtfulla har varit en viktig del av själva tanken bakom inskrif­ ten. Kanske rör det sig här om kunskap som genom att vara förborgad eller svåråt­ komlig ansågs öka i kraft och betydelse. Sådana uppfattningar om kunskapens makt möter vi i en senare tids eddadikt­ nmg. Redan för den samtida läsaren måste det ha varit svårt att på en gång förstå inskrif­ ten helt. Ristaren använde ju ett alfabet med endast 16 tecken. Det gjorde det svårt att veta vad runorna betecknade för ljud. Avsaknaden av mellanrum mellan orden och det förhållandet att en runa samtidigt kunde vara slutbokstav i ett ord och be­ gynnelsebokstav i det följande gjorde det inte lättare för läsaren. Inskriften är också enastående i sitt slag genom sina många antydningar om eller hänvisningar till myter, sagor och sägner, möjligen också till samtida händelser. Den ger därigenom ett splittrat, fragmentariskt intryck. För att förklara inskriften och finna pa­ ralleller till den har man pekat på de samti­ da bildstenarna och bildframställningarna på l 000-talets runstenar och runhällar. Men skillnaderna är stora. På bildstenen är myten direkt förståeli g för betraktaren, men det m åste ha varit ytterst svårt att gestalta den skriftligen på ett så begränsat utrymme och i ett så motspänstigt material som sten. Det tillät inte något längre sam­ manhängande berättande utan bara en an­ tydande framställning med runornas hjälp. Ett litterärt konstverk Rökstenens inskrift kan ses som ett djärvt försök att använda runskrift för att berätta myter och sägner på ett minnesmonument efter en död son. Rökstenen blev dock, så vitt vi vet, ett experiment utan efterföljd. Inte förrän myter och dikt kunde skrivas ner på smidigt och lätthanterligt perga­ ment omsattesVarinside i praktisk verk­ li ghet. Varin använde Rökstenens rist­ ningsytor för att hedra sin döde son och för att uttrycka sin sorg över honom, men han skapade samtidigt ett medvetet litterärt konstverk. I den mer lättillgängliga delen av inskrif­ ten anspelar Varin på sägner och dikter som förmodligen inte har något anknyt­ ning till Vämod utan hör till den tidens traditionsstoff. Denna del av inskriften har likheter med minnesdiktning som Widsid och annan likartad diktning i fornengelsk litteratur. Dessa dikter återger i en kom­ primerad, ofta katalogartad form anspel­ ningar på historiska förhållanden och för­ svunnen sagodiktning. En sådan bak­ 32 Dm äldsta kända runinskriften om viki11gatåg i österled finns på runstenen från Kälv esten i Östergötland. Stenen är samtida med Rökstenen och ristad med Rökntnor. Foto Ber1gt L11r1dberg. grund förklarar också det högtidliga språk som prä glar inskriften med allitteration och omskrivningar av det slag som var vanligt i den fornnordiska diktningen. Genom att gå från det enkla till det dunkla och svårtolkade ville Varin också sätta läsaren på prov i fråga om innehåll och runkunskap. Den till innehållet och form en mer svår­ tillgängliga delen av inskriften handlar om alstrande, födsel och offer. I detta avsnitt tycks guden Tor inta en framträdande plats. Förmodligen har inskriften här en direkt anknytning till Varin och hans ätt och avser förhållanden mellan gudomligt och mänskligt som Varin undviker att skildra i klartext. I fornnordisk litteratur finns berättelser som bygger på uppfatt­ ningen att människor kan vigas åt en högre makt och ställas under dess skydd m en att de då också har förpliktelser mot denna. Som urgestalt i flera germanska sägner och dikter om framstående ätter nämns gudar eller heroer. Därigenom ges hövdingen och hans ätt en mytisk eller gudomlig för­ ankring och legitimitet. Möjligen ligger en sådan strävan bakom detta parti av in­ skriften. Vi får alltså räkna med att det i den sago­ väv somVarinvävde också kan ha funnits inslagstrådar som ville förknippa guden Tor och olika mytiska sagogestalter med Vämods ätt. 33 Må11ga harfil/Ide­ rat på Rö"kstene11s tolk11ing, bl a riksm1tikvarien Hans Hildebra11d. Fotot är från 1872. ATA. De olika uttolkarna De två inl edande raderna på Rökstenen kan inte missförstås. Men innebörden i den text som därefter följer är dunkel och omdiskuterad. De myter, sagor och dikter som Varin anspelar på är nu glömda och oåtkomliga. Men trots att vi endast kan ana anspel­ ningarna på sagorna och dikterna framstår Rökstenen som ett unikt och oskattbart litterärt konstverk från vår forntid. Det har lockat och lockar om och om igen forskarna att söka sanningen bakom ru­ norna på stenen. Sedan runstenen tagits ut ur vapenhus­ väggen och rests invid kyrkan 1862, kunde språkforskarna studera inskriften på ste­ nens fyra sidor och på dess topp närmare. Sophus Bugge Enligt Sophus Bugge, som 1878 och sena­ re lade grunden till en rätt läsning av in­ skriften, var stenen ett minnesmärke som Varinrest till minne av Vämod. Varin ha­ de ristat in en berättelse om sonens krigis­ ka bedrifter. Dem hade Vämod förm ått att utföra därför att en mäktig forntida kon­ 34 ung hade återfötts i honom. Konungen, Teoderik den store, namngavs i den vers som fanns inskjuten i berättelsen och bil­ dade den poetiska höjdpunkten i inskrif­ ten. De därefter följande avsnitten med lönnrunor kulminerade med att guden Tor angavs vara Vämods stamfader. N ågon helt sammanhängande tolkning kom Bug­ ge aldrig att publicera eftersom han inte var övertygad om att han fullt ut hade förstått alla delar av inskriften. Henrik Schiick De krigiska bedrifter som skildras i in­ skriften hade dock enligt litteraturhistori­ kern Henrik Schi.ick inte utförts av Vämod själv utan av hans förfäder. Den berättande delen var enligt hans mening ett samman­ drag av en dikt om Varins och Vämods lysande ätt och av samma karaktär som den berömda fornnordiska ättedikten Y nglingatal. Avsnitten med lönnrunor och äldre runor torde däremot hänföras till en annan dikt av mytisk karaktär. Rökste­ nen var huvudsakligen ett litterärt monu­ ment. Schi.ick menar att det i Varins hem hade funnits en bonad som med sina bilder framställt ättens historia, och att bonaden gett upphov till en ättedikt som återgetts i Rökstenens inskrift. Men till denna tolk­ ning finns det ingen grund i själva inskrif­ ten . Den förklarar inte heller varför rista­ ren använt lönnrunor. Otto von Friesen Enligt Otto von Friesens suggestiva tolk­ ning 1920 ville ristaren frambesvärja hämnd. Genom att utnyttja alla tänkbara runmagiska medel ville Varin hämnas Vä­ mod, som stupat i strid mot tjugo kungar. Om inte Varin själv kunde utkräva hämn­ den skulle Vämods bror eller bröder ge­ nom inskriften eggas till detta. Invävda i uppmaningen till hämnd fanns manande exempel ur det förflutna med anknytning till släkten eller bygden, t ex bedrifter som rörde två stridsbyten och en helgedoms­ vaktare Sibbe och en man som dräpte en jätte. Inskriften avslutades enlig von Friesen med den i lönnrunor ristade upp­ maningen j:mR till den tilltänkte hämna­ ren, dvs "Var dristig!" En säker tolkning fick man enligt von Friesen om man läste inskriften i samma ordning som Varin hade ristat den och tog hänsyn till de runmagiska tal- 16 och 24­ som Varin hade använt. Inskriftens centra­ la parti med berättelsen om de tjugo kung­ arna hade omringats med rader om 24 lönnrunor i varje för att snärja kungarna och underlätta hämnden på dem. Men ingenting i inskriften styrker att Vämod dött i strid, inte heller talas det om någon hämnd. Härigenom faller den bä­ rande iden i von Friesens tolkning. Elias W essen En helt annan utgångspunkt tog Elias Wessen i sin tolkning 1958. Enli gt honom ville Varin hedra Värneds minne genom att påminna om ett antal hjältesagor och hjältedikter som han lärt sig att minnas och att återge i viss bestämd ordning. Varin var en diktare och berättare och använde Rökstenens ristningsytor för att skapa ett litterärt konstverk och ge uttryck åt sorgen över den döde sonen. Sägnerna och dikterna Varin anspelar på har emellertid inte någon anknytning till Vämod, utan avser olika myter och sägner som berättades på hans tid. Det omdisku­ terade och svårförklarade hoppet från "det säger jag som det andra . .. " på stenens framsida till "Det säger jag som det tolf­ 35 te . .. " på dess baksida kan bero på att Va­ rin bevarade sina berättelser i en viss be­ stämd ordning i sitt minne. Så uppfattas numera Rökstenens in­ skrift. Smärre förändringar har föreslagits för den ordning som inskriften skall läsas efter och man har anfört att texten genom att delas upp i tre tredelade avsnitt till sin struktur har paralleller i fornnordisk dikt­ ning om gåtor eller ordlekar, som i sin tur kan utmynna i nya gåtor. Men man har också riktat kritik mot viljan att se inskriften som reflexer från sagor och dikter, att den bara skulle ha tillkommit i litterärt syfte. En del forskare vill i det som berättas gärna se ett direkt samband med den döde Vämod. Ottar Grönvik Längst i denna uppfattning har Ottar Grönvik gått i en uppsats 1983. Inskriften anspelar enligt hans tolkning på ett antal minnesvärda berättelser eller handlingar, "minnen" som framsades vid gravölet över Vämod. Först kommer en dunkel an­ tydan om ättens urfader (minne 1), sedan om de äldsta förfäderna, bia Teoderik (minne 2) som alltså räknades in i Varins ätt. Efter ett hopp om nio generationer från Teoderik och framåt syftar så minne 12 och 13 på Vämod och den strid, där denna föll. De återstående minnena näm­ ner en kulthandling genom vilken föräld­ rarna ställde ("gäldade") Vämod under en guds beskydd men också förfogande. Som höjdpunkt och avslutning nämns gudens namn, Tor, och en del myter som är knut­ na till honom. Denna tolkning får ses som ett sinnrikt system av förmodanden utan fast grund i inskriften och med språkvetenskapligt dis­ kutabla antaganden. Men betydelsefullt är att inskriftens innehåll anknyts till Varin och hans ätt och att guden Tors centrala plats framhålls. 36 Rökste11e11S inskrift målas i med rödflirg av R1111 Verket. Foto Bengt Lundberg. Rökstenens tolkning idag Även om uppfattningen hos dagens for­ ska re går något isär hur Rökstenens in­ skrift till minne av den döde Vämod skall tolkas står det klart att den är vår märkli­ gaste litterära text från forntiden. Dess in­ nehåll är svåråtkomli gt och ibland dun­ kelt. Man rar intrycket av att runristaren medvetet har velat sätta läsarens skarpsin­ ne på prov. Det har han gjort med olika konstgrepp från det poetiska språket och anspelningar på litterära m yter från fornti­ den och på lokala sägner och förhållanden i Rök med anknytning till Varins släkt och genom att även låta en gåta ra sin lösning i en ny gåta. M en inskriften är inte bara en avancerad forntidsdikt för de invigda utan Rökstenen är också ett verk av en konstnär med en påtaglig estetisk känsla för form och deko­ rativa effekter. Genom sin monumentali­ tet är den säkerligen också en statussymbol för en mäk ti g släkt på östgötaslä tten under 800-talet. Guden T ors framträdande plats i inskriftens senare del kan förklaras av en strävan att ge Varin och hans ätt en gu­ domlig förankring och legitimitet, något som är känt från andra släkter under forn­ tiden. Däremot finns det inget i texten som talar för att inskriften är en magisk text tillkommen för att hämnas Vämods död eller att den skulle vara ett religiöst doku­ ment med kultisk bakgrund i gravölet ef­ ter den döde Vämod. 37 Runverket Runverket är det inofficiella namnet på en­ heten för runor, ortnamn och Det medelti­ da Sverige vid Riksantikvarieämbetets fornminnesavdelning. Vitterhetsakademiens serieverk Sveriges runinskrifter utkom med sitt första häfte år 1900. Initiativet till detta verk, det svenska runverket, togs på 1880-talet av dåvarande riksantikvarien Hans Hildebrand. Men iden var inte ny . Insamlingsarbetet hade pågå tt i hela 300 år. Johannes Bureus, "den svenska runforskningens fader", började redan på 1590-talet uppteckna och avbilda de svenska runmonumenten. Under de följande århundrandena hade han efterföl­ jare som Johan Hadorph, Johan Pering­ skiöld, Johan GustafLiljegren och Richard Dybeck. Arbetet med att författa de första häfte­ na av Sveriges runinskrifter utfördes av läroverkslektorer, som ägnade sina som­ marferier åt runologisk forskning. För att ge stadga åt verksamheten tillsattes år 1933 Vitterhetsakademiens Rum;erkskommit­ ti. Riksantikvarieämbetet skötte de nöd­ vändiga restaureringsåtgärderna inför un­ dersökningarna i fålt. Sedan mitten av 1930-talet har Runverket således haft två parallella verksamhetsområden, det veten­ skapliga och det praktiska i fältarbetet. Den viktigaste uppgiften inom den ve­ tenskapliga verksamheten är utgivningen av de ännu opublicerade delarna av Sveri­ ges runinskrifter. Men dit hör också publice­ ring och tolkning av nyfynd, liksom språklig bearbetning av inskriftsmateri­ alet. D en praktiska uppgift Runverket har är främst att vårda landets runmonument. 38 Runristningar är fornlämningar som väck­ er mycket stort intresse och stor nyfiken­ het hos allmänheten . Trycket är mycket starkt från hembygdsföreningar och pri­ vatpersoner runt om i landet att runrist­ ningarna skall hållas rengjorda och upp­ m ålade. Under sommarsäsongen varje år rengörs och målas ett 60-tal ristningar i samarbete mellan Runverket och Riksan­ tikvarieämbetets Institution för Konserve­ ring. Alla restaurerade runristningar förses också med informationsskyltaL Den tilltagande igenväxningen av kul­ turlandskapet skapar problem för forn­ minnen och fornminnesvårdare . Inte minst gäller detta runstenar. De blir lätt helt kringvuxna av gräs, sly och buskar. Detta skapar en ogynnsam miljö för stenen och ristningsytan far illa. För att alla run­ stenar skall kunna ra årlig tillsyn byggs sedan 1990 ett system med runstensfaddrar upp. En runstensfadder adopterar en sten och åtar sig att vårda stenens närmiljö, och att rapportera om gamla lagningar faller sönder eller om stenen skulle utsättas för skadegörelse. Senare års forskning har klart visat att även massiv och hållfast grani t kan fara mycket illa i den försämrade miljö som luftföroreningar och annat skapar. Geolo­ ger vid Riksantikvarieämbetets Institution för Konservering gör regelbundna mät­ ningar på och vid Rökstenen för att kart­ lägga eventuella förändringar i stenytan och kunna sätta in nödvändiga skydds­ åtgärder om så skulle bli nödvändigt. Lästips Sophus Bugge, Der Runenstein von Rök in Östergötland, Schweden. Stockholm 1910. Otto von Friesen, Rökstenen. Uppsala 1920. Otta r Grönvik, Runeinnskriften på Röksteinen. I: Maal og Minn e 1983. Oslo 1983. Otto Höfl er, Der Rökstein und die Sage. I: Arkiv för nordisk filologi 78. Lund 1963. Lis Jacobsen, Rökstudier. I: Arkiv för nordisk filologi 76. Lund 1961. Sven B FJansson, Runinskrifter i Sverige. Stockholm 1963. 3:e upp! 1984. Ingrid S Jolm sen, Stuttruner i vikingtidens innskrifter. Oslo 1968. Lars Lönnroth , The Riddies of the Rök-Ston e: A Structural Approach. I: Arkiv för nordisk filolo gi 92. Lund 1977. Lars Lönnwth & Sven D elblanc, D en svenska litteraturen Från forntid till frihetstid. Stockholm 1987. Nie/s Age Nielsen, Runene på Rökstenen. Odense 1969. Artur Norden, Sibberyd, Röks prästgård och Rökstenen . I: Forn vännen 55. Stock­ holm 1960. H enrik Schiick, Bidrag till tolkningen af Rökstenen. I: Uppsal a Uni versitets års­ skrift 1908. Klas-Göran Selinge, Östergö tland. 1: Med arkeologen Sverige runt. Stockholm 1980. 3:e uppl1987. Carl Ivar Ståhle och E N Tigerstedt, Sveriges litteratur. Del l. M edeltidens och reform ationstidens litteratur. Stockholm 1968. Elias Wess en, Runstenen vid Röks kyrka . Stockholm 1958. Rökstenen ingår som nr 23 i serien Svenska Kulturminnen , som är en serie vägledningar till några av vårt lands mest intressanta kulturminnen. En aktuell förteckning beställes från Riksantikvarieämbetet. Den första vägledningen om Rökstenen skrevs av Otto von Friesen 1920. En ny liten skrift om sten en skrevs 1958 av Elias Wessen. Fö1jattare: Helmer Gus tavson, Runverket, Raä Omslagsb ild: Bengt Lundberg, Raä R edaktör: Annika Richert Grafisk form: Inger Kåberg UtgiJJare: Riksantikvarieämbetet, Box 5405, 11484 Stockholm, Tel 08-7839000 Tryck: Risbergs Tryckeri AB, Uddevalla 1991 ISBN 91-7192-822-7 39 RÖKSTENENS TEXT Till minne av Vämod står dessa runor. Men Varin skrev dem, fadern, till minne av den döde sonen. Jag säger de unga det, vilka de två stridsbyten var, som tolv gånger blev tagna som krigsbyte, båda på en gång från man efter man. Det säger jag som det andra, vem som för nio släktled sedan miste livet hos reidgoterna och han dog hos dem till följd av sin skuld. Då rådde Tjodrik den dristige, sjökrigarnas hövding över Reidhavets kust. Nu sitter han rustad på sin gotiska häst, med sköld över axeln, den främste av Märingar. Det säger jag som det tolfte var Gunns häst ser föda på slagfältet, där tjugo konungar ligger. Det säger jag såsom det trettonde, vilka tjugo konungar satt på Själland under fyra vintrar, med fyra namn, födda åt fyra bröder. Fem med namnet Valke, Rådulfs söner, fem Reidulf, Rugulfs söner, fem Haisl, Hords söner, fem Gunnmund, Björns söner. Nu för de unga säger fullständigt envar(?) ... eftersporde(?). Jag säger de unga det, vem av Ingvaldsättlingarna som blev gäldad genom en hustrus offer. Jag säger de unga, åt vilken kämpe en ättling är född. Vilen är det. Han kunde krossa en jätte. Vilen är det. Nit. Jag säger de unga: Tor. Sibbe viets väktare avlade nittioårig (en son). Svenska kulturminnen 23 Q(.) eJ-o Riksantikvarieämbetet Box 540 5, S-1 14 84 Srockh olm, Tel o8-783 9000