* ffiJ * MARTHAS LILLA GRÖNA INSPIRATION TILL EGET GRÄVANDE l NYTTOTRÄDGÅRDENS HISTORIA LENA NYGÅRDS INNEHÅLL O lnledning ................................................................................................. ..................... 5 O Trädgården -en kvinnohistoria ........................................................................... 6 O Norrbys i Väte- en gård med rötte r i 1500 -talet... ....................................... a O Välkommen i n i trädgården på Norrbys ......................................................... lO O Köksträdgården ............................ .. .. ...................................................................... l O O Fruktträdgården ...................................................................................................... 22 O Doftande pioner............................................. ..... .. .. ........................................... .... 26 O Krukväxter på Norrbys ......................................................................................... 33 O Att samtala kring odling till husbehov ........................................................... 36 O Att intervjua - ett möte mellan människor .................................. .. .. ............ 38 O Äldre växter med historia ......... .. ............................... .............................. .. ......... 4 3 O Vem arkiverar odlingshistoria ............................................................................ 44 O Litteratur att inspireras av................................................................................... 45 O Egna anteckningar ................................................................................................. 46 4 MARTHAS lillA GRÖNA MARTHAS LILLA GRÖNA INSPIRATION TILL EGET GRÄVANDE M arthas Lilla Gröna handlar om en gårdstomt på Gotland, både om vad den kan berätta men även om alla de frågor den väcker. Denna bok vill inspirera till att, innan det är för sent, börja samla in minnen och erfa­ renheter från äldre människor som i hela sitt liv odlat sin trädgård både till nytta och till nöje. Gården där Martha levde och verkade heter Norrbys, ligger i Väte socken på mellersta Gotland och har gamla anor. När Martha Johansson, den sista av brukarna, dog 1995 testamenterades gården till Gotlands Fornvänner. År 2002 blev Norrbys ett kulturreservat. MARTHAS LillA GRONA TRÄDGÅRDEN - EN KVINNOHISTORIA Varje trädgård bär på sin alldeles egna historia färgad av levnads­ villkor, lokala traditioner och förutsättningar. Många gånger är trädgården skapad av kvinnohand. Den har ofta vuxit fram under lång tid då varken tid, pengar eller tradition har funnits för att skapa "en färdig" trädgård. Avkastningen från trädgården -grönsaker, frukter och bär har gett ett välkommet och många gånger nödvändigt tillskott till hushållet. Blommorna i rabatterna fröjdade ögat, buketter smyckade hemmet och gravarna på kyrkogården, som gåva var de till glädje för både givare och mottagare. Att läsa en gammal trädgård Vi har en lång tradition och goda kunskaper i att bevara byggnader och föremål men även då det gäller att tolka och förstå, ta tillvara och vårda inägo- och utägamarker som hör till de äldre jordbruken. Vi använder gamla hantverksmetoder vid renovering av byggnader. Där ängsmark och åker fortsätter att brukas är vi rädda om gamla åkerogräs och äldre sädesslag och vi använder äldre odlingsmetoder och redskap. Metoder och intresse för att läsa av och ta tillvara värdena i miljön närmast kring bebyggelsen, gårdstomten, är betydligt mindre utvecklat. Trädgården - ett flyktigt arv På Norrbys var det Marthas arbete att sköta trädgården. Kökslan­ det skulle om vårens redas och sås, ogräs rensas och växter bindas upp, grönsakerna skördas och tillagas. Fruktträden skulle stöttas och gallras, och om hösten skulle frukten skördas och tas tillvara. Blomsterrabatterna skulle ansas, rensas och blommorna stöttas. Om man idag går runt i trädgården ser man spåren efter Marthas arbete och hennes stora intresse för växter och odling. Men en trädgård är ett flyktigt arv, som fort kan förgås när den omsorgsfulla handen och det kunniga ögat inte längre finns där. 6 MARTHAS LILLA GRONA En tyst kunskap Martha hade, från det att hon var liten, bit för bit erövrat de kun­ skaper som behövdes för att sköta en trädgård och att ta tillvara dess frukter. Marthas mor Vendela hade sina erfarenheter som hon gav vidare till sin dotter. Många gånger var detta kunskaper som inte förmedlades med ord utan i själva görandet. Den unga Martha såg hur Vendela gjorde, tog efter och la det till sina tidigare erfarenheter. I den tid som blev den vuxna Marthas kom nya metoder och redskap som underlättade arbetet, dessa erfarenheter fogades till de gamla. Det kan vara svårt att få syn på denna kunskap. Många gånger gör man saker utan att tänka på det, man kanske aldrig har satt ord på det för det är så vardagligt. Och just därför att det är så vardagligt och för att odlingen av vår mat är så grundläggande är det viktigt att ringa in, fånga upp och sätta denna kunskap på pränt. Spår av trädgårdsodling Gården Norrbys har gamla anor men de tydligaste spåren av odling i trädgården är från 1900-talet och framför allt från tiden efter 1936 då det nya bostadshuset byggdes. Blomrabatter med äldre perenner, fruktträd, bärbuskar och prydnadsbuskar är mestadels från den tiden. Från samma tid finns också lite fotografier till hjälp när berättelsen ska lockas fram ur trädgården. En annan och ovärderlig källa till att förstå spåren från träd­ gården på Norrbys är de äldre människor som fortfarande lever kvar i trakten - människor som kände Martha och som har egna liknande erfarenheter av odling under det förra seklet att berätta om. MARTHAS LILLA GRÖNA Flygfoto över Norrbys. NORRBYS l VÄTE - EN GÅRD MED RÖTTER l 1500-TALET 1940 Långsamt börjar gården vakna. Det ryker ur skorstenen, gröten står och puttrar på vedspisen. När de första morgonsysslorna är gjorda samlas familjen till frukost i köket. Edvin är ute i ladugården och ser till att mjölk­ ningsanläggningen, som nyligen installerats, fungerar som den ska. Korna står på rad i sina mjölkbås, de råmar, mjölken spänner i !juvren. Edvin får hjälp med mjölkningen av sin mor Vendela den här morgonen. Erik har gått bort till Långängen med gårdens hästar för att släppa ut dem på det nya betet. Betet på "Snabben", den närmsta ängen, har börjat ta slut. Nytt grönt gräs hägrar för de fyra hästarna! a MARTHAS LILLA GRÖNA Norrbys. I huset installerades elektricitet och centralvärme. På övervåningen byggdes ett badrum. Åren mellan 1920 och 1938 var det dåliga tider i Sverige. Efter 1938 steg produktionen och med det priserna. Då familjen hade en långtgående självhushållning var man inte så beroende av rådande konjunkturer utan klarade sig bra. Investeringar som man hade gjort gav en bra avkastning till gården. Syskonen var ansvarsfulla och arbetade hårt men den egna åldern tog så småningom ut sin rätt och tiden gick ifrån dem. Inga barn eller släktingar stod i tur att ta vid och det mesta förblev som det var då på 40-talet när gården var som mest expansiv. 2002-2008 Livet på gården stillnande med tiden. Djurstallarna tömdes och marken arrenderades ut. I huset blev det tystare och tystare. Brodern Erik dog 1976 och Edvin dog 1985. Efter ett långt och idogt liv avled Martha 1995, 92 år gammal. Martha testamenterade Norrbys till Gotlands Fornvänner. Martha förstod att gården hade ett stort historiskt värde och hennes önskan var att berättelserna om gården och dess människor skulle förmedlas till kommande generationer. 2002 öppnades Norrbys på nytt. Gården är ett kulturreservat där alla delar, såväl gårdsbyggnader som gårdstomt och marker är viktiga att vårda, visa och bevara. Byggnaderna har nu renoverats. Grisarna, hönsen och hästarna har sommartid på nytt flyttat in i uthusen och stallet och fåren betar ute på gårdens betesmarker. På åkrarna växer säden hög och åter maler kvarnens åldriga stenar säd till mjöl. 2007 påbörjades en dokumentation av arbetet på gården genom intervjuer med traktens äldre invånare. Till att börja med dokumen­ terades gårdstomten genom samtal med en grupp kvinnor i Väte hembygdsförening. Genom deras berättelser har Manhas arbete på gården blivit mer synligt. Samtalen kommer att fortsätta, nu också kring andra ämnen. 10 MARTHAS LILLA GRÖNA VÄLKOMMEN IN l TRÄDGÅRDEN PÅ NORRBYS Gårdstomten på Norrbys är 5900 kvm. Ett staket avgränsar gårds­ tomten från gårdsplan, åker- och ängsmark. Här inne bland bonings­ hus, brygghus, sädesmagasin, utedass och svinhus finns en frukträd­ gård och en köksträdgård. Fruktträdgården ligger i den södra änden av gårdstomten. Bakom boningshuset ligger kökslandet där även hallon och bärbuskar är planterade. Blomsterrabatter ramar delvis in boningshuset men finns även som små öar i gräsmattan i närheten av huset. En stor perennrabatt skärmar av svinhuset mot den övriga tomten. Här och var på tomten finns prydnadsbuskar och träd. I vårtid växer tusensköna och gullviva rik ligt i gräsmattan. Från grinden leder en grusgång kantad av rabatter med rosor fram till husets entre. KÖKSTRÄDGÅRDEN Bakom det stora boningshuset, nära köksingången, ligger Marthas köksträdgård. Runt kökslandet fanns en gång röda och vita vinbär, krusbär och hallon. En röd vinbärsbuske har överlevt åren sedan Martha inte längre orkade eller kunde sköta om sin trädgård . Denna lilla buske har nu planterats om och beskurits för att :-===~=-=--;:--=::::---.....--.__,=--.kunna få kraft a t t bör j a om på nytt. Recept ur Marthas kokbok. MARTHAS LILLA GRÖNA 11 Längs med staketet mot hemåkern har ett hallonland åter grävts upp. Grannen, Bäcks Maria, fick för länge sedan hallonplantor av Martha och de har nu återplanterats inne i det nygamla landet. I en annan av granngårdarna finns hundraåriga krusbärsbuskar, stick­ elbär både gröna och röda och sticklingar från dessa gamla friska goda sorter kommer att planteras intill kökslandet. I ena kanten av köksträdgårdslandet finns, sedan Marthas tid, rabarber och libbsticka. Vad och hur Martha odlade i övrigt har kvinnorna i Väte berättat. Deras minnen av Marthas trädgårdsland, tillsammans med deras egna erfarenheter av trädgårdsodling och minnen från uppväxten, har gett en bild av hur Marthas trädgårds­ land en gång såg ut. "Hon var noga att hon skulle vara självförsörjande på allting" Birgit, en av grannkvinnorna som bor på sin föräldragård i Väte, räknar upp vad som växte i hennes mammas trädgårdsland på 30-talet. Där fanns spenat, spritärter, morötter, rödbetor, kålrötter, schalottenlök, skärbönor, palsternacka, gurka, dill, persilja, bruna bönor och sommarpotatis. Tittar man och jämför med vad som var kvar i matkällaren efter Marthas död så fanns mycket av detta konserverat i glasburkarna som ännu stod kvar på hyllorna. Birgit minns att Martha även odlade pumpa och haricotvertbönor. Matkällaren på Norrbys. MARTHAS LILLA GRÖNA n Ann-Marie, en annan granne, berättar om olika mattraditioner från sitt hem. Bruna bönor eller gulbönor, för de är gula i färgen, kokades sötsura och åts tillsammans med julskinka på annandag jul. Grönärter eller spritärter, morötter och skärbönor användes mest färskt till grönsakssoppa. "Spännvälling" var en redd soppa som kokades av bondbönor och morötter. Ann-Marie minns att hennes mamma odlade blomsterbönor i slutet av 20-talet. Med sina röda eller vita blommor och sitt höga och klängande växtsätt förenade man nytta med nöje och lät dem växa vid en vägg eller veranda. Baljorna var möra och de användes som skärbönor innan bönorna vuxit sig stora inne i baljorna. Skärbönorna som odlades skars tunt och saltades in, sedan kokade man dem till stuvning. På Norrbys liksom på andra gårdar odlades potatisen ute på åkern men Martha brukade också sätta några i kökslandet för att lätt kunna gräva upp ett kok till middagen. Rosenpotatis eller "rosar" är en sort som var vanlig på Gotland. "Schalottenlöken har följt mig hela livet" Gertrud som bor i Väte odlar en schalottenlök som hon har efter sin mor Helga och sin mormor Emma. Löken har odlats sedan 1900-talets början på gården Frändarve i Eskelhem. Traditionen sa att löken skulle sättas på Josefina-dagen. Redan som liten fick Gertrud hjälpa till att sätta och rensa löken, hon fick lära sig att "löken skulle sättas med ett mellanrum så att ogräshackan gick emellan och att man skulle knyta ner löken när blasten la sig". Efter att löken skördats fick den ligga och torka på ett nät under tak innan den lades ner i källaren. Löken är tålig, den klarar lite köldgrader. Den klarar sig bättre om den får ligga kvar i sitt knippe än om man delar dem, menar Gertrud. 14 MARTHAS LILLA GRÖNA "Man kan inte lägga alla ägg i en korg" I den tid då man var beroende av det som odlades på gården för sin försörjning fick man odla lite av varje. Somliga år fick man bättre skörd av vissa grönsaker än av andra. Det mesta som odlades gick direkt in i hus­ hållet men under några år odlade en del av hushållen i trakten även gurkor och haricotverte till Klintebys, konservfabriken i Klinte. Odlingen gav lite kontanter till hushållet. När det var säsong var arbetet med bönorna och gurkorna intensivt och stora som små fick hjälpa till. Gurkorna skördades under tre veckors tid och skulle plockas två gånger i veckan. Innan de skickades iväg i säckar mättes och sorterades gurkorna. Stora eller krokiga gurkor gav inget. Bönorna skördades också i omgångar när de var lagom stora. Om man snoppade dem kunde man få tio öre mer betalning. Gotländska arvesorter "Gulböna från Östergarn", "Sanda" och "Gauk" är några av de arvesorter som finns av bönor. Dessa bönor har gått i arv genera­ tion efter generation som ett minne av tidigare generationers arbete men även för att sorten är rikgivande, god eller ger en tidig skörd. Bönorna skulle av tradition sås på Biendadagen då risken för frost var över. "Frändarve" är en potatislök. En sättlök ger ett knippe med lökar som man sedan spar sättlök från till nästa års odling. Potatis­ löken odlades runt om i hela Sverige ända tills det blev möjligt att köpa sättlök till stor gul lök. Trädgårdsmållan "Gräne" har odlats sedan 1900-talets början i Gräne i Stenkyrka. Mållan eller "mållaspenaten" används som spenat men kan skördas under längre tid. Berit, som har den efter sin mor Rode, berättar: "jag har tyckt om smaken av den- använt den som vanlig spenat. jag odlar den mycket av nostalgiska skäl. Mamma hacka sönder den och frös." MARTHAS LILLA GRONA 15 Nässlor och kajp - vårens primörer På vårsidan när förråden av konserverade grönsaker började ta slut och stukorna tömts på rotsaker blev de späda nässelskotten och de mjälla kajpbladen efterlängtade. Soppa på skogslökens eller kajpens blad är fortfarande den mest och hetast efterlängtade soppan om våren på Gotland. _: _ :?(#/Jiop~a --- -------:::::::::::: ::::::::::::::::· -- -2 dt_~h!jp -- ---- --- ----- -- --- ---------- -· --- '~-~ - - ---- - ---- - - --- __ _/_kl!i/o_~--- ---- ----- -- --- ---- ---­ 1 ~to~liik _24_~~ --- ------- --- ---- ------- ---- -- -· -__ _ 4t7/.t _ o~R-E/J/J4 _ ______ __ __ __ _ _ ___ __ __ ___ ___ _ _ __ _ _ .. - Pt#å.lf4(!1.tt,Q~J,Ja/t --- -- ­ --- -- -- -----­ -- -- ~_lii/wJ,?l/4-_ 4t!1ii~, --------------------- ---- --­ -__ ~ii!t/;,pjpE,t?_ o~l4tAA4-~Ht1!!!4, ----Spii4. IJW!, P.t4iPM-Q~ ~!TJ#Mii!t IJ'W!, ------------­ __ __ f!.WM~·- t-_ 4/t. Pf/.?R-f4. o~R-~M4 _e!4P!h __ _. _CZ~Aopprpt!JW/,_g~l!ll!fTV11P.~! _ Ur Guta Gott 1990/91 "Varje elev hade en trädgårdssäng" Flera av kvinnorna i Väte hembygdsförening har lärt sig odling genom att tidigt praktisera hemmavid men också genom arbetet i skolträdgården där köksodling fanns med på schemat. En kvinna berättar: "Varje elev hade en trädgårdssäng. Fröken var med och instruerade. jag hade alltid lök. Trädgårdsarbetet var sommarlovs­ arbete, man åkte upp i veckan och vattnade. Vatten fick man ta vid pumpen vid lärarbostaden. Det fick inte vara ogräs. Vi fick betyg, flitbetyg". 16 MARTHAS lillA GRÖNA Varje år städslades hjälp för att gallra och rensa rovlandet. På brygghusets vind ligger en liten säck med hackor, ihopsam lade sista gången som rovlandet rensades. MARTHAS LILLA GRONA 11 SLU - en skola för landsbygdens ungdom SLU, svenska landsbygdens ungdomsförbund var en politisk förening som samlade ungdomarna till kurser och tävlingar inom de mest ski lda områden. Då ungdomarna slutade skolan vid tretton års ålder blev SLU som en fortsättningsskola. Man träffades på lördagar två gånger i månaden för att i studiecirkelns form lära sig allt från rättskrivning till trädgårdsodling. "jag var så blyg när jag var liten m en har lärt mig att våga framträda , det har jag lärt mig genom SLU" berättar Birgit. Tävlingar i betgallring och traktorkörning lockade både pojkar och flickor. Honung till bröd och mjöd På flygfotot över Norrbys kan man se bikupor som står på rad i fruktträdgården. Det var Edvin som skötte om bina och som vår och sensommar skattade dem på honung . På våren flyger bina, ivriga att fylla på sina sinade förråd, från blomma till blomma bland fruktträden och gör nytta. MARTHAS LILLA GRÖNA 11 Honungen användes till mjöd och "Gotlandsdricke" som bryggdes hemma på gården men smaksatte även brödet som bakades i gårdens bakugn. Bakugnen och kölnan, där malten torkades, finns kvar i brygghuset och används idag av hembygdsföreningen vid brygg- och bakdagar på gården. Kökslandet- en kvinnasyssla Arbetet i köksträdgå rden hörde till kvinnornas arbetssfär. Så var det på Norrbys liksom på gårdarna runt omkring. När det var dags att så på våren krattade man till jorden i sängarna och drog upp så raderna . Fyra rader rymdes i varje säng. Man drog upp raderna med ett snöre eller så kunde man använda en bräda med fyra inslagna knaggar till att få jämna rader. Mellan sängarna fanns trampade gångar. Frö fanns att köpa i affären. Hade man ärende in till Visby fanns Schenholms Frö- och Kruthandel på Adelsgatan eller Pettersons Fröhandel nere på Stora torget, som saluförde små och stora frö­ mängder av allehanda sorter. Frö till bondbönor, bönor och ärtor och sättlök till potatislöken hade man tagit undan från fjolårets skörd. När ärterna började risa sig satte man ner hasselkäppar som man drog snören emellan som stöd för ärterna att klänga på . Om det blev torrt väder fick man lov att vattna. Man var noga med att spara tvätt- och diskvatten till att vattna med. När bönorna skördades tog man två knippen, band om och hängde över staketet så de fick torka. De togs sedan in på vinden för att eftertorka. På höstkvällarna satt gamla och unga tillsammans och hjälptes åt att sprita ärterna. 18 MARTHAS LILLA GRÖNA • Har man sparat frö och utsäde till nästa års sådd eller har det varit vanligare att köpa frö? • Hur vanligt har det varit att man har fröodlat kålrot, rova och morot - växter som går i frö först andra året? • Har man bytt frö med varandra? • Har du minnen från din barndom av att du fick hjälpa till i trädgårdslandet? • Hur upplevde du arbetet? • Hjälptes dina föräldrar åt med trädgårdsodlingarna eller var arbetet uppdelat? • Minns du hur det gick till när du fick lära dig hur man odlar? • Är det någon speciell erfarenhet som du har burit med dig och som du själv använder när du odlar ditt eget trädgårdsland idag? • Har man haft några speciella trädgårdsredskap som skiljer sig från grepen, spaden, ogräshackan och kultivatorn? • Hur gick det till när landen gjordes i ordning på våren? • Har man haft en speciell växtföljd för att inte, som man säger i Ångermanland, "tråsätta" (utarma) jorden? • Hur drogs fårorna upp? Med handen eller med redskap? • Har man använt såmaskin eller har man sått för hand? På vinden i brygghuset på Norrbys står en såmaskin med möjlighet att reglera olika fröstorlekar. Om Martha använde den i sitt träd­ gårdsland eller om den användes för att så några rader rovor eller kålrötter ute på åkern vet vi ingenting om. • Hur har man tänkt när platsen för köksväxtlandet valdes ut? • Har man haft tankar kring hur kökslandet såg ut i egna ögon och i andras ögon? • Hur har man sett och tänkt kring ogräs? 20 MARTHAS llll A GRÖNA • När ärterna och bönorna började växa sig höga hur band man upp dem? • Hur har man tröskat ärterna och bönorna - för hand eller med tröskverk? Hur var tröskverket konstruerat? Om möjligt - gör en skiss eller ritning av redskapet. Ta fotografier från olika håll som stöd för minnet och den egna skissen. • Hur har skörden från trädgårdslandet använts? • Finns det recept eller andra husmorsknep som gått i arv? • I min ägo finns en skärmaskin för bönor. Har det funnits andra redskap och maskiner som underlättat beredningen av köksväxterna? • Hur förvarades de torkade ärterna och bönorna? • Vilda växter och vilt växande kryddor - vad har man använt, på vilket sätt och i vilken omfattning? Egna frågor: .... .. . .. .. . . . .... .. .. . ...... ... .. . .. . ....... .. . .... . .. .. .. ... .... . .. . .. .. .. .. .. .. . MARTHAS liLLA GRÖNA 21 FRUKTTRÄDGÅRDEN I fruktträdgården på Norrbys växer äppelsorter som Signe Tillisch, Ribston, James Grieve, Åkerö och Gravensteiner. Här finns även det gotländska Stenkyrketrädet med sina friska aromatiska gula äpplen med röda prickar. Stenkyrkeäpplet skulle, på Marthas tid, plockas vid Klinte marknad som alltid inföll sista lördagen i september. Tidigare fanns här i trädgården även Sommaräpple men de har gått ut. Greve Moltke och Gråpäron är två av flera olika päronsorter som finns kvar. Flera sorter av plommon och körsbär finns också. Fruktsorterna är valda för att ge frukt till hushållet under en längre tid. Man har valt handelssorter framför lokala sorter. Under det tidiga 1900-talet fanns en tradition att det skulle vara "riktiga" handelssorter som planterades. Idag uppmärksammar vi lokala sorter som kommit till genom kärnsådd och som lyfts in och vårdats i fruktträdgården. På Gotland finns det fina Lerapäronet som lär vara en av få ursprungliga svenska lokalsorter. Karinäpplet från Line och Munk­ plommon är några andra lokala sorter som är väl värda att spridas. Fruktträden på Norrbys är gamla och står som avlövade skulptu­ rer i höstskymningen. Några av dem planterades innan det nya huset byggdes. Fruktträden sträcker sig högt mot himlen, några av dem har funnits här redan när Martha och hennes bröder föddes. Då planterades fruktträden glest för att de skulle kunna få plats att växa sig stora. De beskars för att ge luft i trädkronan men tilläts ha sitt naturliga växtsätt. När hösten kommer och träden har fällt sina löv står de där resliga och knotiga och sträcker sina stammar och grenar högt mot himlen - likt en hundraårig skulpturpark. 22 MARTHAS llll A GRÖNA Päron av många olika slag När kvinnorna i Väte berättar om frukt som fanns i deras barndoms trädgårdar dyker sorter upp som Fossnotar, Hängpiggar, Tryck­ halsar, Torkpiggar, Bergamotter, Senapspäron, Havarpiggar, gröna Syltpäron, Vinpäron, Ättikspäron, J ungfrulår, Stensläggar och Schnepiggar. De är alla olika slags päron som av tradition funnits i de flesta av trädgårdarna. Fossnotarna mognar tidigast och är goda en vecka. Stensläggarna mognar först till våren. Många av lokalsorterna är hårda och man är tvungen att koka in dem innan de går att äta. I de äldre fruktträdgårdar finner man många fler päronträd än i dagens fruktträdg årdar. En anledning kan vara att de lokala päron­ sorterna är härdiga. Päron kräver ett varmare klimat än äpple och trivs bra här på Gotland. En annan orsak kan vara att päronen har kortare hållbarhet och är svårare att lagra än äpplen. Idag har vi inte tid att ta tillvara päronen på samma sätt som man gjorde tidigare. Våra förmödrar hade en helt annan tradition och kunskap att ta till vara trädgårdens frukter genom torkning, inläggning och konservering. Ingefärspäron - till detta användes Jungfrulår som var lite större päron och grönskära med röd kant. De kokades in och förvarades i stenkrukor och åts tillsammans med kött och potatis. Senapspäron -man tog Bergamotter, lät skalet vara på och kokade dem. Sedan lades de in med senapskorn och serverades till stek. Piggvälling - risgrynsvälling med päronbitar. Piggattar -gjorde man av Torkpiggar eller Bergamotter, som var små runda päron, förvällde och skar dem i klyftor och torkade dem i ugn. De förvarades i papperspåsar, torrt och svalt i skafferiet. Piggattar var eftertraktat godis för barnen. "När jag skulle ut och arbeta i trädgården fick barnen piggottar, då visste jag vad de höll på med" berättar Marianne. Ättikspäron - päron kokades in med pepparrot och senapsfrön och förvarades i lerkrukor. MARTHAS LILLA GRÖNA 23 ---_7_ dt_ tnlii!J9nilyj6iit:ti/c4 ----.. -... -- .. -- .. -- .. -... -... -.- .-- -.-.-­ _ ,5,5_t/L~6jJt/,t_ -- ---·- ··· ···-· ···· ··-· ····- ··· ····-···-····· -~,5_t/Lfl!#t!!-______ . -··- ·- .. -· ·-·-. ·-· ·-· -··--. -· -· ·­ _ 63_8g_uvn,6o_c/r4_ - ·-- - - --- - - ·-- - - -- - ----­ ---! /cfJ _6i24/J_--------­ __ _ ~,5_/r:sp/.o11l111Qn, (U)._ 6/JiJkoll/'toiTIJTU)n.._ t/42- /J/.4 plo_ 1111TW_a_ --- _9.g_t_I7441U.fliJcot-_- -- ---------- ----- -- --- -- -----­ Inkokta plommon till stek ur Marthas kokbok Frågor till en fruktträdgård • På Norrbys ligger fruktträdgården längst bort på gårdstomten och träden är planterade i raka rader. Hur har man planterat träden i din trakt eller i din trädgård? • På Norrbys är träden planterade i gräsmattan med gräs ända intill stammen? Finns det andra traditioner hos dig? • Finns det äldre fotografier från fruktträdgården? • Gör en ritning över trädgården. • Har den alltid sett ut så här eller har den förändrats över tid? • Vilka fruktsorter odlades förr? • Varifrån fick man fruktträden? • Hade man några lokala sorter? • Kan man se spår av att man ympat själv? • Varifrån fick man ympkvistar? • Hur har man lärt sig konsten att ympa? • Finns det några berättelser om fruktträd? Har man fått eller gett bort som vid dop, bröllop eller andra högtider? • Är det fortfarande de sorterna som odlas idag eller har man planterat nyare sorter? Vilka? Fruktträden på Norrbys har beskurits under årens lopp för att få in ljus i trädkronan. Där grenar har sågats av har man strukit linoljefärg för att förhindra röta. På andra ställen har man använt s1g av ympvax. 24 MARTHAS llll A GRÖNA Bo Hammar i Hörsne på Gotland kokar sitt eget ympvax av fårtalg och harts som stryks på när det fortfarande är ljummet. Det ger en elastisk yta som inte spricker vid kyla. • Hur har man tänkt kring beskärning i din trädgård? • Finns lokala recept på ympvax? Träden på Norrbys är gamla och har vuxit sig höga. Redan på Marthas tid var träden för höga för att man skulle nå att handplocka frukten. Två olika sorters fruktplockare finns i uthuset på Norrbys. • Har man använt fruktplockare i din trädgård? Hur ser de ut? • Är de tillverkade på gården eller är de inköpta? • Har man haft speciella korgar att plocka frukten i? • Hur har man förvarat frukten? • Hur användes frukterna i hushållet? • Hur mycket av frukten åt man färsk? Åt hela familjen av den färska frukten eller var det mest vanligt att barnen åt av den? Hur viktig var tillgången på frukt och bär i hushållet? • Finns det recept eller någon som minns hur man konserverade och tillagade frukten? • Finns det någon som minns och kan berätta hur frukten eller efterrätten som man fick på söndagen smakade? Egna frågor: .......... . •...... •.. .. ... •.. .. .. .•.......• .. .. .. .•.. .. ... •.... ...• .... .. .•.. .. .. .. MARTHAS LILLA GRÖNA 25 DOFTANDE PIONER En flicka på besök står framför perennrabatten som löper längs med svinhuset. Det är någon gång i juni och de höga prästkragarna blommar - här finns både dubbla och enkla. Luktpioner är plan­ terade med jämna mellanrum och de tunga vita och rosa blom­ morna nickar i solvärmen. I våras blommade vårkrage, kejsarkrona, hyacint, pingstlilja, påsklilja och tulpan och i kanten längs med de snedställda stenarna blommade vivorna. Pärlhyacinterna har redan blommat ut men går man närmare så kan man känna den ljuvliga försomriga doften från de gula dagliljorna. jacobsliljor och tigerliljor väntar på att slå ut. Irisens smala blad gömmer de vackra blommorna som slår ut i slutet av juni. Sommarens dagar går fort och blommorna avlöser varandra som i stafett. Snart är vi inne i augusti och de blommande riddar­ sporrarna kommer att resa sig över blålila stormhatt, rosa, röda och vita höstflox och blålila höstaster. Blommorna räcker för att varje lördag plocka vackra buketter till att smycka familjegraven på kyrkogården. 26 MARTHAS llll A GRÖNA Marthas perennrabatt har, sedan Norrbys blev kulturreservat fått ett nygammalt innehåll. Rabatten hade vuxit igen och syren och kirskål hade tagit mer och mer utrymme från perennerna. Rabatten grävdes upp, lupiner och lökar sparades, stenplattorna och kant­ stenarna togs tillvara . Genom grannkvinnornas berättelser och gamla fotografier vet man vad som en gång växte i rabatten. Nya perenner har köpts in och planterats men på sikt kommer de nya sorterna att ersättas med gamla lokala sorter. Dessa har många gånger ett annorlunda utseende, ibland ett annat växtsätt. De är verkliga klenoder som är värda att bevaras. Rabatterna runt huset Grusgången frå n järnstaketet som avgränsar gårdstomten från ladu­ gårdsplanen fram till huset, kantas idag liksom på Marthas tid av två smala rabatter. Rabatterna försvann under en period men är nu återskapade och där växer småblommande rosa rosor. Gången leder fram till stora trappan och entren med sina resliga pelare. Planteringarna som ramar in entren har säkert sett olika ut under olika tider. MARTHAS LILLA GRÖNA 27 På fotografiet ser man att det på framsidan och på ena gaveln finns rabatter med rosor och blommor. Man kan också se att rabatten fortsätter på den södra gaveln. Grannkvinnorna minns att det även fanns rabatter på köksgaveln där det växte fantastiska julrosor. En av kvinnorna berättar: "När det var kyrkkaffe så kom Martha med stora fång av julrosor och placerade ut på borden. De var så fina, och hade så välformade blommor och fint grönt, de trivdes på Norrbys." En av Marthas julrosor lever kvar, men nu i rabatten på framsidan som idag är den enda rabatt som bevarats. Här växer i vårtid vintergäck, snödroppar, krokus och tulpaner. Rabatten kantas av en låg rosa fjädernejlika som idag breder ut sig som en grå matta med rosa inslag över kanten mellan rabatt och grusgång. På den högra sidan av trappan planterar Marianne, en av grannarna, varje år knölar till en gammal blå dahlia som Martha fick av henne 1993. Varje höst grävs knölarna upp och förvaras över vintern i källaren på Norrbys. En kvinna berättar att när de hade kor, förvarades dahliaknölarna över båsen i ladugården där det var frostfritt . På var sida om trappan kommer varje år spirorna av en jätte­ stäpplilja upp. Martha bekantade sig med växten hos en av grann­ kvinnorna och blev så förtjust. När Martha sedan fyllde år den 29 september fick hon en lök. Detta hände någon gång på 80-talet. Sedan dess reser sig liljorna likt pelarna strävsamt uppåt varje sommar. I en av grannträdgårdarna växer idag en röd krysantemum som skänkts av Martha. På Norrbys har den gått ut men kommer att återplanteras där på nytt. I en annan trädgård finns en gul iris som också kommer från rabatterna på Norrbys. 28 MARTHAS Ull A GRÖNA Utsmyckning av familjegraven På lördagseftermiddagarna, när hushållsbestyren var undanstökade, kunde man se Martha komma gående vägen fram till kyrkan. På sommaren var hon klädd i rent förkläde och sommarhatt. När det kylde på om hösten tog hon på sig sin röda knäppkofta. Håret var prydligt uppsatt i knut, gången var rak och stilig. Från trädgårdens rabatter hade hon plockat en bukett till familjens grav. I vårtid -pingstlilja, hyacint och tulpan och i sommartid - nejlika, prästkrage och ros, en hälsning från hemgården. Gravarna på kyrkogården vid Väte kyrka blev planterade med dahlior och tagetes. Till vaserna använde man de blommor som fanns i trädgårdarna vid de olika årstiderna. Lördagen var grav­ smyckningsdagen. Smyckning vid begravning I äldre tid bjöd traditionen att när någon dog på gården skulle liket stå i förmaket eller salskammaren. Lakan hängdes för fönstren . Man samlades hemma för en utfärdsandakt då locket på kistan lyftes av och prästen läste och kantorn spelade något stycke. Efteråt serverades en vit bulle och några kakor. Sedan gick man tillsammans till kyrkan för själva begravningen. På båda sidor om vägen hade man lagt ut granris i plogform. När begravningsgästerna gått skulle likrummet göras i ordning. Bockarna som kistan stått på skulle slås omkull mot varandra för annars skulle det "bli lik igen". Enriset eller granriset som hackats och täckt golvet när kistan stod i rummet skulle nu sopas bort och fönstren öppnas så att rummet vädrades ut. Sen skulle mattorna läggas på golvet och bordet dukas innan gästerna kom tillbaka från kyrkan. MARTHAS LILLA GRÖNA 29 Gräsmattan Det är juni månad, gräset börjar växa sig högt igen efter att man slog det i slutet av maj. I gräset växer blommor av olika slag, de hinner växa till sig när gräset inte klipps varje vecka. Innan den första gräsklipparen kom slog man delar av gårdstom­ ten med lie. Det friska gröna gräset samlades ihop till kycklingarna och kaninerna. På 40-talet fick man en nymodighet till Norrbys, en gräsklippare med uppsamlare! Inhägnad och grusgångar På flygfotot över Norrbys ser man grusgångarna som ligger rakt ut­ stakade runt huset, fram till köksträdgården och bort till magasinet. Från stallplanen leder också en grusgång fram till husets entre. Idag finns bara grusgången fram till entren kvar. Överallt annars är det gräsmatta som breder ut sig på gårdstomten. Gårdstomten avgränsas mot gårdsplanen med ett järnstaket som morbror Rullan tillverkat. Frågor till en perennrabatt Växterna på Norrbys har hittat sina olika vägar ut till andra träd­ gårdar men de har också kommit till Norrbys på olika sätt. Traditio­ nen att byta, ge bort eller betala med sticklingar, skott och lökar är gammal. 30 MARTHAS LILLA GRÖNA • Har man haft några speciella traditioner kring att byta växter med varandra i din trakt? På vissa platser är växtbytardagar eller försäljning av sticklingar på syföreningsmöten eller andra sammankomster återkommande händelser. • Hur vanligt har det varit att man har köpt växter? • Av vem har man köpt frö och plantor? • Har man använt sig av vilda växter från naturen som man planterat in i trädgården? I vissa trädgårdar kan man hitta kalvnos, Misopates orontium, som är en ettårig lejongapsväxt. Den är ett åkerogräs som ibland har spridit sig till trädgårdens blomsterland där den trivs i barjord. Dyker den upp i ditt trädgårdsland, var rädd om den för den är utrotningshotad. • Hur har man tänkt kring hur växterna har planterats ut i blomlandet? Vad har bestämt platsen där de växer? • Rudbeckia har av tradition planterats vid utedasset. Finns det andra växter som planterats på speciella platser? • Varje bygd har sina typiska växter. Vilka växter har varit typiska för din trakt? • Går det att minnas växter som har varit på modet under olika tider? "Solsickar" och "Damaskar" är lokala gotländska namn för ring­ blomma och nattviol. • Finns det dialektala namn på växterna på din ort? • Eller har en speciell person fått ge namn åt en växt? • När har man klippt ner fjolårsveden-på hösten eller våren? • Finns det speciella knep kring hur de gamla perennerna ska tas tillvara eller hur ofta de ska delas? MARTHAS LILLA GRÖNA ll • Har man gödslat perennerna? Med vad har man gödslat? • Hur har frostkänsliga växter som dahlia, knölbegonia och gladiolus förvarats över vintern? • Vilka redskap har använts vid arbetet i blomlandet? • Hur har man bundit upp och stöttat växterna? • Hur har man gått tillväga med de ettåriga växterna? Har man förgrott eller sått direkt? • Har man haft speciella märkesdagar kring sådden eller när det har varit dags att plantera ut plantorna? På Norrbys har man ramat in den stora perennrabatten med sned­ ställda stenar, i andra trädgårdar kan man hitta gjutna betongplattor runt blomsterland och i gångar. • Har din trädgård några sådana dekorationer som samtidigt haft funktion av att avgränsa gången eller gräsmattan från jorden? • Har man haft speciella traditioner kring hur man använt olika blommor vid olika högtider som födelsedagar, dop och begravning? • Finns det ideer om olika slags vaser för olika blommor och blomsterarrangemang? Har vaser varit en viktig gåva vid speciella tillfällen som när man flyttar hemifrån eller gifter sig? Egna frågor: . . ... . . .... .. .. . . . . ... . . . . .... . .. . . . . . .... .. .. . . . .. .. .. . . .... . . . . ... . .... .. .. . . . .. . 32 MARTHAS LILLA GRÖNA KRUKVÄXTER PÅ NORRBYS I det som var det Johanssonska hemmet finns idag inga av de kruk­ växter som modern Vendela eller Martha en gång trivdes med och skötte om. Ann-Marie, Birgit och Marianne, några av Marthas vän­ ner, minns dock blomsterprakten i gårdens fönster och på piedesta­ ler i rummen på nedre våningen. På Norrbys finns det fönsternischer i alla vädersträck, så Marthas krukväxter kunde få sitt ideala läge för att trivas. I finrummet invid soffan står en piedestal. Liksom i rummet intill, finns det flera piede­ staler och blomsterbord för Marthas krukväxter. I fönstren stod en gång engelsk pelargon, dr Westerlunds hälsoblomma, stjärn­ blomma, hibiskus, balsamin, femöring och tvåöring-som även kallas för "ugglemor". I Marthas sovrum fanns en doftranka. På piedestaler stod mönjelilja, novemberkaktus och elivia - växter som när de blir till åren komna behöver stort utrymme och passar att stå på piedestal. MARTHA$ LillA GRÖNA 33 En kvinna berättar: "Tvåöringar, de röda hade hon (Martha) mycket av. Femöring­ arna är blå och lite större. De var moderna på 50- och 60-tal. Om vintern satte man ner dem i källaren och fick stå torrt. På våren tog man upp dem och gav dem ny jord och började vattna." Äggskal och tvålstumpar Prunkande blomsterprakt inomhus är ingen självklarhet. Kruk­ växterna har alla olika behov och behöver en kunnig hand. De äldre husen med sina djupa fönsternischer och vedeldning höll en lägre temperatur än hus med centralvärme som många gånger ger en alltför torr luft. Kvinnorna i Väte hembygdsförening har delat med sig av sina knep som de många gånger har fått med sig hemifrån från sina egna mödrar. En del kanske förmedlades genom kursen "Blommor i kruka och vas" som hölls av Centerns kvinnoförbund. Äggskal i blomvattnet och tvålstumpar i vattenkannan är två väl­ kända knep. En kvinna berättar om sin farmor, som när hon under kriget spann garn la kardull i pelargonerna som hon sedan vattnade på. "Det var vällorten i lammullen som lakades ur och gav näring". Samma farmor la snöbollar i vattenkannan för att göra vattnet mjukt eller använde nässelvatten att vattna med. Blomskott till salu Den första fredagen i maj brukade syföreningen i Väte hålla auktion. Då såldes bland annat skott från hemmets olika krukväxter men även plantor från trädgården. Den här traditionen har fortsatt med auktion både vår och höst där man bland fina handarbeten också kan hitta skott av olika krukväxter. 34 MARTHAS LILLA GRÖNA Frågor till krukväxter i fönster och på piedestal • Vilken betydelse hade krukväxterna i ditt föräldrahem? • Vilken betydelse har de för dig i ditt hem? • Hur fick man tag i krukväxter? • Hur vanligt har det varit att man låtit krukväxter gå i arv? • Kvinnorna i Väte hembygdsförening minns att "Femöringar" och "Tvåöringar" var på modet i Väte socken på 50- och 60-tal. Vilka krukväxter har varit på modet i din socken i olika tider? • Var det vanligt att man gav bort krukväxter vid födelsedagar, förlovningar eller andra högtider? • Vad planterade man krukväxterna i? • Gjorde man egen speciell jord till växterna? • Använde man ytterkrukor? • Fanns det speciella krukmakerier som tillverkade blomkrukor? Egna frågor: .............................................................................................................................................................. MARTHAS LILLA GRÖNA 35 ATT SAMTALA KRING ODLING TILL HUSBEHOV Runt om i landet finns en rik skatt i form av gamla trädgårdar. M ånga av de äldre människor som skapat dessa trädgårdar har slutat odla nu men det är förvånansvärt många som fortfarande odlar sin potatis, lök, kålrötter och morötter för att ha som primörer sommartid men även för att fylla sina källare för vinterns behov. Idag odlar man inte för att det saknas att köpa i affären utan mer för att det sitter så djupt rotat att odla och att det är till sådan glädje. Men framförallt för att man vet att det man odlar själv inte har några gifter och för att de egna grönsakerna smakar så mycket bättre. Historien om dessa gamla trädgårdar är till största delen fortfarande outforskad . Kunskapen kring trädgårdarna och deras trädgårdsmästare har aldrig samlats in av museer, den finns inte samlad i våra arkiv eller bibliotek. Forskning inom trädgårds­ historia har hittills mest inriktat sig på de skrivna källorna. Odling till husbehov har inte dokumenterats, kanske för att det är en praktik som många gånger utförs av kvinnor och många gånger "på tid som egentligen inte fanns ", som en kvinna säjer. Avkastningen från dessa odlingar har mer sällan gett några kontanter utan har gått direkt in i hushållet. Odlingarna har skett utan större åthävor, inga stora investeringar har krävts . Istället har det varit spaden, ogräshackan och vattenkannan som varit till hjälp. Efter skörd har man tagit undan potatis, bönor och ärtor för att ha till nästa år, nya sorter har man fått genom att byta utsäde med varandra . 36 MARTHAS llll A GRÖNA Potatisen tas upp på Norrbys. Erfarenheterna att odla har man fått redan som barn genom att hjälpa till hemma i trädgårdslandet och i rov- och potatislandet med det man förmådde. Genom skolträdgårdarna som fanns runt om i Sverige in på 50-talet och genom SLU och JUF- landsbygdens jordbruksföreningar- har man fördjupat sina kunskaper och tagit del av nyheter. De kan flesta av oss, även vi som vuxit upp i staden, har en eller två generationer tillbaka någon slags relation till landsbygden. Här finns förmödrar och förfäder som odlat sina egna köksväxter som ett viktigt tillskott till försörjningen . Dessa traditioner finns fortfarande inom räckhåll. Men tiden är knapp för att samla in kunskapen som endast finns i dessa odlares hågkomster, den sitter i deras händer och deras erfarna ögon. MARTHAS LILLA GRÖNA 37 ATT INTERVJUA - ETT MÖTE MELLAN MÄNNISKOR Steget till att sätta sig ner för att intervjua äldre människor om deras erfarenheter och minnen kring odling kan kännas stort. Men om man tänker på att ordet intervju kommer från franskans "entrevue" och som betyder möte eller sammankomst, kan det kännas lite lättare. Vi möts kring ett gemensamt intresse för att samtala och utbyta erfarenheter. Du som intervjuar kommer med din nyfikenhet och är inställd på att lyssna och de flesta av oss tycker om att berätta om det vi varit med om och har erfarenhet av. Det blir fantastiska och givande möten kring det som egentligen är grundvalen för vårt liv, maten till att mätta. Att tillåta sig att söka sig fram Mycket av den kunskap som finns i erfarenheter och som man kanske aldrig tidigare satt ord på brukar kallas för tyst kunskap. Den är inte nedskriven utan finns just som erfarenheter som finns där i händerna och många gånger beskrivs som att "man bara gör så". Denna kunskap har ofta gått i arv från generation till generation. Det kan vara svårt att formulera frågor kring detta, liksom det kan vara svårt för den som ska berätta att sätta ord på vad det är man gör och varför man gör det. I det första mötet, samtalet, får man pröva sig fram, lära känna varandra, skapa ett förtroende, hitta ett gemensamt språk. Till att börja med är det bra att ställa vida frågor som öppnar grinden in till minnena kring trädgårdsodlingen och som lockar berättaren att börja minnas. Från den första berättelsen 38 MARTHAS llll A GRÖNA kan man sedan ställa frågor som fördjupar historien, ger detaljer och som ger dig som intervjuare en tråd att nysta vidare på. Den allra bästa mötesplatsen är i berättarens eget hem, kanske i trädgården och vid köksbordet. I trädgården ser man eller påminns man om det som samtalet kommer att kretsa kring. I köket är det lite lugnare och det är lättare att koncentrera samtalet, här där så mycket av vardagen har tilldragit sig. Det förtroliga samtalet Till största delen har det varit kvinnor som ansvarat för odlingarna på gårdstomten. Odlingarna och det som kommit ut därav har vävts ihop med hemmet, familjen och hela livet i sig. När man intervjuar får man ta del av den berättandes minnen och upplevelser. Ibland är det minnen som väcker glädje men det kan också finnas erfarenheter som väcker sorg. Du som intervjuar är kanske den enda som fått del av detta - eftersom du är utomstående och inte är känslomässigt förknippad med minnet. Det är ett stort förtroende att få ta del av en annan människas minnen och ett förtroende måste förvaltas väl. Det är viktigt att vara lyssnande och lyhörd. I berättelsen kan det komma fram svåra saker som man får känna efter om man ska fråga vidare kring. Om man har etablerat en god kontakt kan man oftast fråga "Vill du berätta mer om detta?". Det är viktigt att komma överens före intervjun om hur materialet får användas. Det förtroende du här får, som intervjuare, måste hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Att samtala i grupp Ibland kan det vara givande att samla flera personer till samtal. När man sitter några tillsammans påminner man varandra om saker som man kanske har glömt, som man inte tycker är viktigt eller värt att berätta om för att det kanske upplevs så vardagligt. Man kan vända sig till syföreningen och hembygdsföreningen på orten och berätta att man är intresserad av att samla en grupp till samtal kring odling. De som då väljer att komma är intresserade av MARTHAS llll A GRÖNA 39 ämnet, de känner varandra sedan tidigare och är trygga med varandra . Några har kanske känt varandra länge, vuxit upp tillsammans och det kan bli många intressanta hågkomster och gemensamma skratt under ett sådant möte. Det kan vara en fördel att samla bara kvinnor eller män och kvinnor för sig. Det är annars lätt hänt att männen tar över samtalet och kvinnorna tystnar. Börja intervjua! Man kommer långt med sin egen nyfikenhet - att vilja veta, att vilja förstå. Att tillåta sig själv att pröva sig fram! Efter varje intervju - reflektera över det egna arbetssättet. Vad gick bra? Vad gick mindre bra? Kunde jag ha gjort på något annat sätt? Man lär sig hela tiden nya saker om ämnet och upptäcker nya frågeställningar men det tar också tid att bli trygg med att leda ett samtal. Några råd Ta kontakt med personen i förväg och berätta om vad du är intres ­ serad av att veta. Fråga om det finns fotografier, dagboksanteck­ ningar eller annat som kan ha med odling att göra och som skulle vara intressant att ta del av. Efter det samtalet har berättaren påbörjat er gemensamma resa precis som du som intervjuare har börjat förbereda dig. Skriv ner några stödfrågor till det första mötet. Börja med att ställa öppna frågor så att ni kommer in i ämnet. Vilka minnen har du av odling från att du var barn? Hur ser din trädgård ut i dag? Tillåt att samtalet tar lite omvägar förbi händelser och minnen som kanske inte direkt har med den ursprungliga frågan att göra. Mycket av odlingen har varit så nära förknippat med livet i stort. Genom att gå dessa omvägar kan man ibland nå minnets gömslen och få fram intressant information som det har varit svårt att ställa frågor kring. Stödfrågorna är till hjälp att komma tillbaka på spåret 40 MARTHAS Ll LLA GRÖNA när man ibland känner att man tappat bort sig i samtalet och kommer för långt bort ifrån ämnet. Låt tystnaden tala. Under berättelsen gång kanske det dyker upp frågor som är viktiga. Ibland kan det gå bra att bryta in med en fråga men många gånger kan det vara bättre att inte avbryta utan att istället skriva ner frågan vid sidan om och återkomma till den senare. När man sitter och samtalar med en annan person så händer det att olika tankar och minnen dyker upp. Ibland fångas berättaren av detta och tystnar. Låt tystnaden tala en stund, vänta in och se vad som kommer ut av den. Ibland kan det också bara vara skönt att ta en tankepaus. Bli då inte rädd att orden har tagit slut, berättelsen tar fart på nytt eller så kan det också vara dags att sätta punkt för just det här samta let. Anteckna eller spela in. Innan samtalet påbörjas, bestäm tillsammans hur det ska dokumenteras- med penna och anteckningsblock eller med bandspelare. Det är viktigt att komma överens om hur materialet skall användas och hur det får användas. Det kan kännas tryggt för berättaren att efteråt få läsa igenom utskriften eller de renskrivna anteckningarna för att ha möjlighet att rätta sakfel eller be om att känsliga saker som kommit upp under samtalet ska strykas. Om man antecknar för hand får man göra förkortningar och sammanfattningar för att hinna med . Då kan det vara viktigt att gå igenom och skriva rent anteckningarna så snart som möjligt, gärna direkt efter samtalet. Låter man det gå för lång tid är det svårt att minnas vad som sagts. Genom att spela in samtalet kan du som intervjuar koncentrera dig på samtalet. Nackdelen med att spela in är att det tar tid att skriva ut samta let från inspelningen. Men man behöver inte heller skriva ut allt utan man kan sammanfatta en del av samtalet och anteckna andra delar ordagrant. MARTHAS LILLA GRÖNA 41 När man intervjuar en grupp kan det vara svårt att från en inspelning urskilja vem som säjer vad. Då kan informationen an­ vändas som en allmän kunskap som inte är relaterad till en enskild person. Om det dyker upp information som man vill knyta till en bestämd person kan man antingen under samtalets gång flika in "detta sa den här personen" eller så kan man vid nästa möte fråga vem som sa just detta. Om det är möjligt så är det bra att träffas flera gånger. Efter ett första samta l har minnen väckts tillliv som kan komplettera berät­ telsen. Du som intervjuar kommer att upptäcka luckor i det första samtalet som du vill fråga mer om. Om berättaren kan tänka sig att skriva ner sina egna minnen är det värdefullt eftersom den skrivna berättelsen då har en personlig "röst". TILL SIST Lycka till med dina odlingssamtall Genom att dokumentera och samla in dessa minnen, erfarenheter, fotografier och dagboksanteckningar hjälper du till att ge röst till en stor grupp människor som tidigare inte har blivit hörda eller sedda i sitt arbete med att ur jorden få växter till nytta och nöje att spira. - l 42 MARTHAS LILLA GRÖNA ÄLDRE VÄXTER MED EN HISTORIA I många äldre trädgårdar finns växter som funnits med sedan trädgårdens begynnelse. De har överlevt kalla och varma vintrar, regniga och torra somrar, de kan ha flyttas, delats och nu när den trötta handen inte längre orkar, blivit övervuxna med ogräs. De är överlevare av ett sällsynt slag och kanske av en sort som inte längre finns att få tag på. Programmet för odlad mångfald, POM, har sedan 2002 arbetat med att inventera, dokumentera och samla in äldre kulturväxter. I olika upprop, ett för varje växtgrupp, söker man efter dessa växter. Många av dessa äldre växter kommer att samlas i en nationell genbank som består av en nationell samling på Alnarp i Skåne men även i lokala klonarkiv runt om i landet. Om du i mötet med äldre odlare träffar på växter planterade före 1940 och som har en dokumenterad historia hör då av dig till POM. POM Box 57 230 53 Alnarp På www.pom.info berättas om de olika uppropen. - l l MARTHAS Llll A GRÖNA 43 VEM ARKIVERAR ODLINGSHISTORIA Kunskapen kring odling på gårdstomten under 1900-talet är dåligt dokumenterad. Den kunskap som samlas in vid samtal med äldre odlare idag fyller en lucka och har ett stort värde. När minnena och erfarenheterna samlas in och skrivs ner har en ny källa till kunskap skapats. Varje länsmuseum har ett ansvar att samla in och arkivera sådant källmaterial så att det blir tillgängligt för alla . Nordiska museet i Stockholm är ansvarsmuseum för svensk kulturhistoria. När du som enskild eller ni som grupp har samlat in kunskap i äm­ net kontakta då ert länsmuseum eller Nordiska museets arkiv som tar emot uppteckningar för att bevara dessa för forskning i dag och i framtiden . c 44 MARTHAS llll A GRÖNA LITTERATUR ATT INSPIRERAS AV Bevara och sköta en gammal trädgård Christina Ilminge, Prisma 2004 Handbok i konsten att skriva mikrohistoria Anna Götlind Helena Kåks, Natur och Kultur 2004 Hembygdsgården och det gröna kulturarvet redaktör Gunilla Lindberg, Sveriges Hembygdsförbund 2005 Kvinnor i väglöst land Lilian Ryd, Arena 2005 Köksträdgården - det gröna arvet Lena Israelsson, Wahlström & Widstrand 1996 Trädgårdshistoria för inventerare Anna Andreasson, POM 2008 Vi odlade till husbehov Lena Nygårds, POM 2005 På självhushållets tid Klara Bodin, 1999 M ARTHAS llll A GRÖNA 45 Egna anteckningar: 46 MARTHA5 Llll A GRÖNA MARTHAS LILLA GRÖNA 47 a.p d"' Riksantikvarieämbetet