a.p cJ'b Riksantikvarieämbetet MARIE PETERS .ON (Lagen om kulturminnen l988.) Riksantikvarieämbetet är den centrala, statliga förvaltningsmyndigheten för kulturmiljövård i Sverige. Huvuduppgiften är att svara för den samlade ledningen av kulturmiljövården uppdelat på verksamhetsgrenarna myndighetsarbete, kunskapsuppbyggnad, vård och publikarbete. Riksantikvarieämbetets övergripande mål är att • Bevara och förmedla kulturarvet, • Stärka den lokala identiteten, Skapa kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön, Möta hoten mot kulturarvet samt Bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sammanhang. Syna staden MARIE PETERSON Q f) d'O Riksantikvarieämbetet Riksantikvarieämbetets förlag Box 5405, 114 84 5tockholm Tel. 08-5191 8000 Fax 08·5191 8083 www.raa.se Omslogsbild lena Johansson/Mira Redokttir Agneta Modig 81/dredokttir Margareta Söderberg Grofisk form lottie Hallqvist/Graffoto AB Repro Graffoto AB C 1999 Riksantikvarieämbetet 1:1 JSBN 978 91 7209-632-5 (PDF), 2012 Innehåll Inledning 5 En resa I 5 Torn och spiror 55 En zap-fri zon 79 Bilar 100 121 sökordsregister INLEDNING Vad är det här? Det här är en bok om de svenska städernas historia . Den är inte komplett, det skulle bli en bok i kolossalformat. Du får tänika dig bokens innehåll som det man ser när man tittar ut över ett vidsträckt landskap från ett högt torn. Det är en utsikt i både i tid och rum, så att vissa platser syns tydligare än andra och det som befinner sig långt bort i tiden försvinner nästan vid horisonten. Du kan använda boken som en mental karta när du vill se hur och var och varför svenska städer har vuxit fram . Den ger förslag på hur du kan undersöka den stad där du bor, där du går i skolan eller arbetar. Varför ser Kalmar ut som det gör? Varför ligger Göteborg där det ligger? Varför ligger det rådhus och kyrkor vid så många torg? Den här boken ger förklaringsmodeller som du kan pröva och den kommer att ställa fler frågor än den besvarar. l slutet finns en lista över Sveriges kungar så att du kan se vem som regerade när. Blir du extra intresserad finns det alltid någon som vet mer som du kan fråga. Du kan söka på Internet, på bibliotek, i arkiv och på de olika länsmuseerna. Den här boken är bara en början. När man talar om historiska förlopp och händelser är det lätt att använda tiden som byggklossar. Man bollar med hela sekel, grabbar tag i ett årtionde - det verkar både tydligt och behändigt att dela in allt i tiotal och hundratal. r8oo-talets människor hade det si och så. 1950-talet präglades av optimism. Vad betyder det? Att folk omedelbart blev optimistiska 19 so och slutade med det 1959? Historien består av en ständig rörelse och ständiga motsättningar som inte alls tar hänsyn till tiotalsmoduler. Den kan tyckas röra sig snabbt i våldsamma händelser som bryter ut och kastar allt överända. Den kan masa sig framåt i långsamma processer där nya ideer och tänkesätt sipprar ner genom åren och sprider sig. Om det inte står exakta årtal i texten får du tänka dig tidsangivelsen som en markör, så att du vet på ett ungefär var i historien du befinner dig. Historia är egentligen en berättelse om mänskliga erfarenheter och oavbruten förändring. Överallt förändras allting hela tiden. Människor har tänkt och tillverkat, byggt upp och rivit ner, fattat beslut, slagit ihjäl varandra och slutit fred. Med jämna mellanrum har människor bytt ideer och tänkesätt S YNA S TADEN 5 som präglat hela deras tillvaro. Vi säger an jorden är rund. Vi säger att vi "vet" det. Men för inte så särskilt länge sedan "visste" människor att jorden var platt. Alla tror numera på förekomsten av atomer och elektroner. Ingen har någonsin sett en med blotta ögat, men aHa tror på atomen ändå. Änglar då, är det någon som tror på dem? Nej, ingen tror numera att änglar verkligen existerar, men under medeltiden trodde var och varannan människa att änglar faktiskt fanns, precis som man trodde att svalor övervintrade på sjöbottnar och att det gick att göra möss av ost och smutsigt linne. Varje "tanke-epok" är övertygad om att dess sätt att tänka är det enda rimliga och riktiga. Historia är inte bara srora händelser. De är toppar som reser sig över ett oändligt landskap som består av vardagens historia. Människor har stigit upp, arbetat, tröstat barn, ätit, varit sjuka och förälskade, skrattat och gråtit och dött i sina sängar. Hur och när städer har uppkommit hör ihop med både den "stora" historien och den "lilla". Vad är en stad? Det kan se ut som en banal fråga, men det betyder inte att den är ointressant. Inte helJer betyder det att man är överens om definitionen. Vill man göra det enkelt för sig kan man titta på vad som skiljer staden från omgivningen. Då blir städer fläckvisa ansamlingar av människor och byggnader. Tittar man på ordets rot, elJer etymologi, betyder stad helt enkelt en plats, en stående uppehållsort. Det ger en bild av något som är stadigt och permanent och det är en del av stadens grunddefinition: permanens. Men staden är också rörelse, variation och mångfald. En väsentlig del av den moderna stadens rörelser består av transporter och resor. Städer är mötesplatser och knutpunkter där man inte bara, kanske inte ens särskilt ofta, träffar bekanta. Främlingar korsar din väg- turister, konferensdeltagare, studenter, flyktingar. Ju större stad desto fler obekanta, desto fler rörelsemönster och skärningspunkter, desto fler oväntade händelser. Det är staden som gör variationsrikedomen möjlig. Staden är öppen för alla, både för främlingar och för bofasta men det kan låta mer romantiskt än vad det är. Att staden är öppen för vem som helst betyder inte att alla får sin givna plats. Staden som mötesplats innebär också att det uppstår motsättningar, något som kan vara både fruktbart och problematiskt. En stad ska också innehålla en specialiserad yrkeskår och en specialiserad varumarknad. Ju fler invånare desto större specialisering. Slår man upp telefonkatalogens gula sidor för en stor stad som Stockholm och råkar hamna på "D", kan en sida visa upp så olika tjänster som Detektivbyråer, Diamantverktyg, Dietister och Dikteringsmaskiner. Om man vilJ köpa möbler i en liten stad har man kanske en eller ett par affärer att välja på. I en stor stad har "möbler/heminredning" finfördelats på olika specialister, så att det finns en affär som bara säljer persienner och en som tillverkar specialritade 6 INLEDNING trappor. Många olika sorters yrken och tjänster- förutsättningen för en stad är naturligtvis att där finns något att göra. Staden måste vara knuten till en näring och människor måste bo i den. Man anlade inte Kiruna för att människor längtade efter att bo just där. Kirunas existens förutsätter järnmalm och gruvverksamhet. Allt det där säger viktiga och helt riktiga saker om en stad, men något väsentligt saknas ändå. En stad väcker känslor och olika städer sätter olika slags märken på både bofasta och besökare. Aten "känns" inte på samma sätt som Paris eller Barcelona, Skövde har inte samma stämning som Piteå eller Västervik, Srockholm ger ert annat avtryck än Göteborg. Det är inre lätt att ringa in en stads "själ" men den finns där. Det som gör en plats till en stad har inte bara med storleken att göra. Det har att göra med hur ljuset faller mellan husen och hur tystnaden låter om nätterna. Det handlar om i vilket tempo stadens invånare rör sig, vilken stil deras kläder har och hur deras röster låter. Kanske kan man säga att en stad är en mötesplats för historier, att varje stad har en skattkammare fylld med berättelser. Och att staden bara visar sitt rätta ansikte om natten då de lagrade berättelserna dunstar från gatorna som lagrad jordvärme. Visioner "Här skulle jag vilja vakna varje morgon. Här ska vi bygga vår stad. Husen ska ligga vid stranden bland blommor och fåglar. Babar visar vad som ska göras och sätter upp skyltar där gator och hus ska ligga. Han säger till några att fälla träd, andra att köra sten. Timmer ska sågas, gropar grävas. Alla tycker det är roligt att arbeta!" (Babar bygger en srad av Jean de Brunhoff. Översärming av Gallie Eng. Ra ben & Sjögren Bokförlag.) Det är elefantkungen Babar som drömmer om den framtida staden Celesta. Där staden ska ligga är det ännu bara djungel, men Babar ser framåt. Han har, trots att han är en tecknad figur, fått en vision. Och det är precis vad vision betyder: att se något som ännu inte finns. Det betyder inte att visionen kommer att förverkligas. När Leo Claretie i slutet av r8oo-talet såg in i framtidens Paris, såg han ett skyddstak av kristallplattor som kunde skjutas över staden när det regnade. Detta skulle inträffa 1987 -så långt framåt i tiden borde det vara möjligt att genomföra. Städcr har alltid lockat till storslagna ideer och huvudstaden har frestat många till fantastiska ritningar. Nikodemus Tessin den yngre- han som ritade det nuvarande slottet i Stockholm- tyckte att man skulle förvandla det centrala Stockholm till en kunglig paradstad med enorma torg och palats. Ett annat förslag som på fullt allvar diskuterades var att schakta bort hela Riddarholmskyrkan. En annan ide var att bygga ett egyptiskt gravmonument på Norrmalmstorg i form av en gigantisk pyramid. Mycket närmare vår egen tid är ett förslag kallat Adantis,198o. Det skulle bli en nöjespark djupt under jorden på Biasieholmen i Srockholm, med en lång, låg krypta och valvtäckta grottor. Dagsljuset skulle sippra ner i grottorna genom en spricka däruppe i marknivå. Som om någon tagit en skarp kniv och gjort ett djupt snitt i marken. Många visioner stannar på pappret, storslagna ideer som av olika anledningar inte har blivit verklighet. Stadens utseende utvecklas och förändras, det är en process där alternativ väljs och väljs bort. Arkitekter lämnar sina bidrag som lösningar på praktiska problem och ibland är det de har ritat något som ingen kunnat drömma om. Det är därför urvecldingen ibland tar oväntade språng. Att veta och känna För att förstå hur en stad vuxit fram och varför den ser ut som den gör måste du kunna lite om historiens gång. Det betyder att den stora och den lilla historien är Lika viktiga. Om man inte känner till den politiska historien begriper man inte varför det grundades så många nya städer i Sverige under r6oo-talet. Samtidigt är det bra att veta att vår uppfattning om tiden förändrades under samma sekel. För att förstå hur en stad "kändes" för ett par hundra år sedan, måste man kunna föreställa sig mörker. Då blir det också lättare att inse hur mycket städernas utseende och atmosfär förändrades med elektriciteten. Städernas utveclding är alltid kopplad tilllandets ekonomi. Med det är ett förhållande som kan berättas på olika sätt. Västerås är historien om starkström. Helsingborg däremot berättar om havre. HistOrien är en pågående berättelse som man kan närma sig med frågor. Det är inte säkert att man får ett helt pålitligt svar och ju längre bak i historien man går, desto suddigare blir det. Då får man ställa en ny fråga och vrida på svaret, gissa och fundera. Tycker man att svaret verkar rimligt och vettigt håller man sig till det, tiJis det finns en god anledning att söka ett nytt. En stad uppstår inte ur ingenting och kommer inte till av en slump. Den kan inte isoleras från historien och är alltid kopplad till tid och människor. Och glöm inte: marken den står på . Staden är också ett geografiskt område. Hur den ser ut har med topografin att göra . En fråga- eller tre: Varför ska man veta något om detta? Är det "bra" eller nyttiga kunskaper? Vad ska man ha dem till? Vid FN:S konferens Habitat n i Istanbul 1996, spådde man att drygt hälften av jordens befolkning kommer att bo i städer år 2000. {Du kan kontrollera om deras prognos var riktig.} I Sverige bor redan nu nio av tio människor i städer. Majoriteten av Sveriges befolkning har alltså någon form av stadsmiljö omkring sig hela dagarna. Att veta något om din stad är detsamma som att veta något om din vardag. Du kan "läsa" din fysiska miljö. 10 INLEDNING stadens torg Någonstans inne i staden ligger der alltid ett torg. Det är bokens utgångspunkt och mötesplats. Vi kan göra utflykter i både tid och rum men vi kommer alltid tillbaka till torget. Om man ser staden som en serie offentliga rum är torget vårt kollektiva vardagsrum. Ser man staden som en kropp, är torget dess hjärta, eller varför inte, dess mage. Väljer man i stället att betrakta staden som en plan eller ett system, är torget ett nav. En stad kan ha flera centrala punkter och torgen kan ursprungligen ha haft olika funktioner. I Växjö ligger Teatertorget som planerades i början av I8oo-talet som Nya Torget och sedan bytte namn till Trätorget, Oxtorger SYNA STADEN 11 12 INLEDNING och Busstorget alltefter den verksamhet som var mest dominerande. Kring torgen har stadens viktigaste byggnader samlats: kyrka och rådhus, handelshus och bank. Torgen är platser för mänskliga grundbehov: att utbyta kunskaper och varor, tankar och känslor. Utbyte och sällskaplighet- människor har alltid träffats på torg. Inte heller torgen ligger där de ligger av en slump. De är resultatet av planering som bygger på en ide. Hur torgen ser ut beror på när de blivit anlagda. De speglar sin tids värderingar, vad människor ansåg vara vackert eller viktigt eller nödvändigt. Kring vissa torg har husen stått på samma plats i hundratals år. Kring andra är det arkitekturmöten, där byggnader från sekelskiftet får samsas med hus från 196o-talet. I en stad är det förflutna alltid närvarande på ett eller annat sätt. Du kan avläsa tidsskikt som ligger lagrade över varandra. Utan att ta ett enda riktigt spadtag är det ändå som att bedriva en form av arkeologi eller om man så vill: som att skala lök. Stadsplan och gatunät är stadens grundläggande beståndsdelar. De är långlivade och man kan fortfarande se hur vissa gator gick på medeltiden. Förutom det som går att se med blotta ögat kan du som källor använda stadskartor och fotografier. Dessutom finns det ett underjordiskt arkiv, de delar av staden som ligger under nuvarande yta och som blottläggs i arkeologiska undersökningar. Se dig omkring Det är sällan städer försvinner. Det du framför allt behöver har du alltid till hands: ett par ögon. Ställ dig på ett rorg mitt i staden- åtminstone i tanken- och se dig omkring i det som är nu. Hur ser städerna ut i slutet av 1900-talet? De har sprängt sina gränser så att det runt stadskärnan nu finns en eller flera ringar av förorter. Och det här är en utveckling som har gått snabbt, med avstamp i 50-talet. Av alla årtionden på 1900-talet är kanske 50-talet det mest moderna därför att man var så förtjust och entusiastisk över allt som var nytt. Allting verkade möjligt och det var också på so-talet som någon för första gången kunde flyga fortare än ljudet, på so-talet kom poliovaccinet och det togs fotografier av månens baksida. Ingenting kunde stoppa den moderna tiden, den måste släppas ända in i centrum så att staden blev modern in i hjärteroten. so-talet innebar radikala city-saneringar (du läser mer om det i kapitel 4) och en offentlig sektor som började växa. Sverige organiserades om så att 2 300 landskommuner blev 8oo storkommuner. l Sverige drev man en mycket aktiv bostadspolitik som skulle bygga bort både bostadsbrist och trångboddhet. 1960- och 70-talet kallades för de stora SY NA S TA DI'.N 13 programmens tid; mest känt är miljonprogrammet som startade I965. På tio år skulle det byggas r miljon bostäder över hela Sverige för att råda bot på en akut bostadsbrist. Byggverksamheten var enorm när förorterna blev städernas yttersta årsringar. Byggnadsindustrin rationaliserades, dörrar och fönster kom i standardformat, husen monterades ihop av prefabricerade betongdelar, som ett slags mega-lega. I Stockholm byggdes Tensta och Rinkeby, Hallunda och Skärholmen, i Göteborg Bergsjön och Angered, i Malmö Rosengård. Det finns nästan ingen period som blivit så utskälld som 6o-talet. En del kallar stilen för "brutalfunkis". Ett exempel på en byggnad i brutalfunkis-sti l, som säkert många har besökt, är Kaknästornet i Stockholm. Centrum blev ett ord med stark laddning; det var modernt. Hade orten där man bodde ett centrum var den inte vilken håla som helst. Idag har centrum inte kvar något av sin lockande klang. Det finna inget häftigt i ett centrum. I ett city däremot kan det hända något. I so- och 6o-talets bostadsområden byggdes det centrumhus, som ibland inte var mer än en mjölkbutik, en tobaksaffär, en frisör, kanske ett postkontor. Det var kananår för Sverige och svensk industri, alla kurvor pekade uppåt och allting skulle vara stort: stora hus, stora drömmar och srora skyltar. Man skulle t.o.m. handla stort i stora kundvagnar och centrumhusen förvandlades till köpcentra som i sin tur blev gallerier, på 70- och Bo-talet. Då flyttades torgen, de offentliga samlingspunkterna och marknadsplatserna, inomhus och blev med ens bara tillgängliga så länge affärerna hade öppet. Att kunna röra sig ut och in mellan affärerna utan att behöva ta minsta hänsyn till vädret, är bekvämt och behagligt, åtminstone vintertid. Men ett levande torg ska vara en organisk del av staden och inte avhängigt privata affärsintressen. Eftersom vi i Sverige har en stark offentlig sektor, en aktiv bostadspolitik och stora affärskedjor, har vi också många städer som liknar varandra, med hus som också liknar varandra. Som visar att just den här staden också är ansluten till välfärden. Varuhus och gallerior och restaurantkedjor - allting skyltat på precis samma sätt över hela landet. Och parkeringshus. För en modern svensk stad innehåller alltid biltrafik som någonstans måste ta vägen. En bil tar ju plats, antingen den befinner sig i rörelse eller inte och det innebär större eller mindre problem. En sen 1900-talsstad brusar och larmar, flimrar och glittrar av ljus om nätterna, pulserar och strömmar. Människor rör sig i alla riktningar med hundra ärenden och mål, förflyttar sig över och under jord åt alla håll, bilar tutar och bullrar, trafikljusen slår om. I en stor stad går allting snabbt och kvickt och ögonblickligen, det är livligt, hetsigt och nervöst. En stor stad sover aldrig. Hur kom vi hit? 14 INLEDNING KAPITEL I En resa Om vi tänker oss en tidsresa bakåt, förbi motorvägssystemen och alla avfarter, förbi den första bilen som rullade på ganska makligt och förbi hästdragna vagnar och kärror och städer som glesar ut och blir mindre och lägre, för att till sist inte vara mer än några enstaka grå hus och gärden och fält och åkerlappar- då kommer vi ut i ett annat slags landskap som ligger ungefär rooo år bakåt i tiden och som vi inte vet någonting om helt bestämt. Man får fantisera, gissa och försöka föreställa sig hur det såg ut: inga städer, inga stora sädesfält och inga breda vägar som skär genom landskapet. Hur kan det ha varit att gå längs stigar i dessa täta skogar, utan karta, utan någon som helst överblick över trakterna man färdades genom? frågar sig Maja Hagerman som är vetenskapsjournalist och har skrivit en bok om Sverige i skiftet mellan vikingatid och medeltid: Spåren av kungens män. Hon beskriver ett land med små "öar" av ordnad bebyggelse, områden som är välbekanta och trygga. Mellan bygderna står skogen som både skyddar och isolerar. Ska man resa genom landet och vill undvika skogen tar man vattenvägen upp längs kusten från Skåne till Mälaren. En sådan resa tar fem dygn. Landvägen, som man kan följa än idag, tar förstås ännu längre tid, en vandringsled som går som en stor pulsåder genom landet. Man följde spåret till fots eller färdades till häst och när ett spår var oframkomligt körde man upp ett nytt vid sidan av. Det fanns alltså inga tydliga linjer av vägar i landskapet, bara upptrampade spår som löpte uppe på höjderna, längs åsar och över vadställen . Den tog tid att komma någonstans. "Att resa var också att vänta: på sunnanvind, på skjutshjälp, på snöfall till släden, på isläggning över ån eller töväder. Ideligen gick man vilse och fick orientera sig med sinnenas hjälp. Hördes får bräka, kändes doften av rök någonstans?" Resorna var fyllda av bekymmer längs vägen. Hästarna kunde gå ner sig, ryttarna fick ridsår och de som vandrade fick skoskav. Det fanns inga kartor och inga klockor, inga abstrakta mått för tid och rum. En resas längd mättes i antalet dagar man var på väg. Ett avstånd mättes med de steg man tog eller i hur SYNA STADE.N 15 många raster man måste göra på vägen. "För att beskriva en resas längd räknade man den i rast, bet eller pusthåll; alltså hur många gånger man fick stanna för att vila. Precis allt i denna värld mättes mot ens egen kropp och ens egna handlingar: fot, tum, hårsmån, tvärhand eller aln (en aln mättes från armbågen till fingertopparna). Människan var alltings mått." (Spåren av kungens män av Maja Hagerman, Ordfront.) Det är här som den svenska stadens historia börjar, i en tid när det inte finns vare sig kung eller kyrka eller karta, inga böcker och inga mynt. De första städerna En marknad var en anledning att ge sig ut på resa. Där träffades man för att byta varor, både med folk från trakten och dem som kom långväga från. En del marknader var mycket specialiserade och säsongsbetonade, medan andra var lokala där folk som bodde i närheten kunde köpa och sälja sitt överskott. Men de största marknaderna uppstod för att fylla rika och avlägsna uppköpares behov nere i Europa. De behövde särskilt fina och värdefulla saker, lyxprodukter om man så vill, och det fanns goda anledningar att ha handelsförbindelser med länder i norra Europa, som Sverige. Vi kunde erbjuda fina pälsverk av räv och mård och björn, läder till seldon och stövlar. Från Mälardalen kom en åtråvärd vara: järn, och både mälarbor och gotlänningar hade kommit i kontakt med arabvärlden. Hem på sina båtar förde de med sig arabiska silvermynt, smycken och tyger, alltsammans mycket intressant för de utländska uppköparna. Att bära dyrbara ting, som ett vackert smycke, var ett sätt att markera tillhörighet och placera sig i hierarkin. Och hade man visat vilken grupp man tillhörde, hade man också talat om vilka man höll distans till. Det finns olika teorier om hur och varför städer har uppkommit. Det har varit vanLigt att betrakta stadsbildningen ur ekonomisk synvinkel och då blir handeln det viktiga. Städerna har uppstått ur handelsplatser där människor träffats för att byta varor. Nu har man i stället börjat knyta stadsbildningen till kungamakten. Städerna har inte "poppat" upp spontant utan varit medvetna satsningar för att stödja och förstärka kungamakten. Innan det fanns en kung, med den betydelse vi lägger i ordet, styrdes de olika bygderna av stormän eller hövdingar. Deras makt och inflytande byggde på vänskapsband. Tillhörde man en mindre betydelsefull familj var det bra och praktiskt, ja helt nödvändigt att stå på god fot med stormannen. Då kunde man räkna med hjälp och beskydd. När stormännen blev rikare och bättre organiserade uppstod ett slags hövdingadömen som kontrollerade viktiga handelsvägar och hade fasta tingsmöten. Men nerifrån Europa kom signaler om en annan syn på makten. När man tidigare krönt en hövding eller en kung hade man följt ett slags ritual. Först ett val av person och sedan en enkel ceremoni, kanske vid en ring av stenar 16 EN RESA där den nyvalde hövdingen fick sätta sig på sin plats på den stora stenen i mitten. Det som nu har hänt är att den kristna kyrkan blandat sig i leken. Kungens kröning utförs och leds av påven eller ärkebiskopen. Kungen blir smord med olivolja blandad med örter, han ikläds en kungamantel och får ta emot en spira, ett svärd och ett äpple, de s.k. riksregalierna. Ceremonin är en skickligt iscensatt föreställning där man inte sparar på prakten. Vad man ville tala om var att kungariket bestod trots att den förre kungen var död. Allting skulle fortgå som vanligt därför att kungamakten var instiftad av gud: kungen går men riket består. Den svenska kungalängden (listan över regenter finner du på sidan 120) brukar börja med Erik Segersäll, någon gång i slutet av 900-talet. Men något rike i egentlig bemärkelse är Sverige ännu inte. Det är svårt att göra sig en klar bild av hur det gick till när den kristna kungamakten "satte sig på plats" . Om Erik Segersäll vet vi inte mycket förutom namnet. Kanske var det han som drog upp planerna för det äldsta Sigtuna. Hans efterträdare hette Olof Skötkonung. Han kan också knytas till Sigtuna där han lät tillverka de första svenska mynten. Olof hade ett splittrat rike. Den södra delen, Götaland, var kristet, medan hedendomen fortfarande härskade i Svealand. Samtidigt som Skara blev det första svenska stiftet, offrade man åt hedniska gudar i Uppsala. (Det var Olof som grundade Skara stift.) Så något avgränsat, enat rike fanns inte. Man kunde inte märka ut ett avgränsat landområde på en karta eftersom det inte fanns några kartor. Att bilda ett rike handlade i stället om att skapa en ide eller en föreställning om ett kungarike och för det krävdes tydliga symboler och ritualer. Iden om ett kungarike måste också förpackas ideologiskt och det tog biskoparna hand om. De tillhörde den innersta kretsen kring kungen, de svor honom trohet och fick i gengäld gods och egendomar. En viktig del av politiken bedrevs också med hjälp av familjen. De främsta familjerna i Norden och runt Östersjön gifte bort sina barn med varandra. Det var ett sätt att lösa tvister och skapa band, få allierade och ändra på maktförhållanden. Kungarike var alltså ett begrepp med sköra konturer. Valet av kung kunde stå mellan flera kandidater som ansågs värdiga. Att äldste sonen skulle ta över efter pappan var ingen självklarhet. Själva kungamakten var inte heller särskilt tydlig. Kungen var kung därför att andra omkring honom accepterade att han var det. Hans maktställning kunde förstärkas om han dessutom var erkänd i andra länder eller av påven. Någon huvudstad, ett slags fast punkt för kungamakten, fanns inte. Kungen befann sig på resande fot mellan olika landskap för att försöka hålla ihop sitt rike. De här första, tidiga kungarna är Sveriges egentliga riksbyggare. De har flera olika redskap till hjälp: mynt, kyrkor och försvarstorn som byggs i sten. I Västergötland uppstår en blomstrande hamnstad: Lödöse. På en holme i Mälaren byggs ett försvarstorn som senare kungar ska förvandla till en borg: Tre Kronor. Det är första fröet till Stockholm. Ett liknande torn ställs i 18 EN R ES A Kalmar. Man börjar ana konturerna av ett försvarssystem längs kusterna. Kungen heter Knut Eriksson och vi står precis på gränsen till 12oo-talet då stadsbildningen plötsligt tar fart. Medvetet skapade platser för kungamakten, för handel och omsättning av mynt blir de nya redskapen i byggandet av ett fast kungarike. Det här sker på många olika platser i landet samtidigt och särskilda villkor knyts till den plats som ska få kallas stad. På bestämda dagar ska det säljas varor inne på stadens torg. Utanför staden råder handelsförbud. Stadsgränsen är ingenting märkvärdigt, bara ett dike eller ett staket, eftersom det inte är fråga om försvar utan om entreavgift. De som kommer utifrån måste betala tull, en tidig form av beskattning, som går direkt till kungens kassa. I staden finns det minst en kyrka, en kungsgård och en kunglig fogde. Städerna är inte anlagda på måfå. De ligger vid platser som är värda eller viktiga att kontrollera, längs en linje som går tvärsöver Sverige, från Lödöse vid Göta älvs mynning, över Skara, Linköping, Skänninge och Söderköping mot Östersjön och sedan i en krans runt Mälaren: Strängnäs, Arboga och Uppsala som alla tre är biskopsstäder. Enköping och Sigtuna är proststäder och Arboga är låset mellan Mälaren och Hjälmaren. Ett tecken på att det är kungen som styr och bestämmer över stadsbildningen är stadslagen, utfärdad av kung Magnus Eriksson 1356. Stadslagen säger att det är kungen, i enstaka fall en högadlig person, som grundar staden, som bestämmer var staden ska ligga och donerar marken. Särskilda stadsprivilegier reglerar stadens rättigheter och skyldigheter. Privilegierna kan bekräftas, förändras eller dras in. Hur gick det till när städerna anlades? Ja, inte är det fråga om någon spontan framväxt! De anläggs medvetet vid knutpunkter där vattenleder möter landsvägar. Här var man tvungen att lasta om och byta transportmedel. Här kan ha funnits någon form av bebyggelse, kanske indelade tomter och en sockenkyrka. Nu blir de här platserna städer enligt ett importerat koncept. I grunden liknar de högmedeltida städerna ute i Europa varandra. Man har haft en uppfattning om vad man ska göra, en plan innan man går till verket. Man bygger en stad. Hur såg staden ut? Den kunde byggas kring en enda lång huvudgata som blir det betydande "stråket" genom staden. r allmänhet löpte den parallellt med ett vattendrag som t.ex. i Sigtuna. I det allra äldsta Sigtuna var det inte handel och kommers som stod i centrum. Det fanns inga tvärgator eller gränder som gick ned mot vattnet, eftersom hamnen inte var viktig. Det är inte fråga om en handelsstad utan om en mötesplats där den kristne kungens män ska kunna samlas. Man tror att här fanns en kungsgård och strax bredvid stod stadens första kyrka i trä. (En kungsgård är en större gård som ägs av kungen eller kronan. Den användes som tillfällig bostad och rastplats.) Helt nära låg också guldsmedernas verkstäder, där den praktfulla utrustning som hovet behövde SYNA STADEN 19 tillverkades. Ännu viktigare: här tiHverkades Sveriges första mynt med kungabild och kristet kors. I Simrishamn och i det äldsta Stockholm såg det ut på ett annat sätt. Där gick långgatan eller huvudgatan i vinkel mot strandlinjen. I Arboga, Helsingborg och Skanör gick flera långgator parallellt med stranden och mellan dem löpte korta tvärgator. I Visby såg gatunätet ut som revben, tätt med gränder som gick ned mot vattnet. Det kan ha berott på att sjöfarten ökat och att båtarna blev större och behövde djupare vatten. Hamnen växte och fick träkajer och rader av bryggor och då behövs det också fler garor för att ta sig dit ner. Ett oregelbundet mönster av brutna tegelytor -så ser Visby ut i fågelperspektiv. En medeltida stad är tråcklad med krokiga sömmar och smala gator som mörka fåror mellan husen. Visby är ett gytter av sten där alla byggnader ser ut att vara vända mot vattnet. Havet är själva förutsättningen för den medeltida stadens storhetstid under uoo-talet, då Östersjöhandelns a lla trådar löper samman här. Handel och sjöfart och varor är stadens byggnadsmaterial i lika hög grad som sten. Visby är ett nordiskt Manhattan, En medeltida stad, som Visby, är tråcklad med krokiga sömmar och smala gator går som rännor mellan stenhusen. 20 EN RESA det känner man på lukten. Havet luktar salt och friskt och ruttet och havslukten blandas med kryddofter och stanken av saltad fisk från Norge och Skanör och utspillt öl från Bremen och Rostock och främmande lukter av engelskt tyg och sydfrukter och pälsverk från Ryssland. Rop och svordomar p å alla slags språk hörs när salttunnan som just hissats upp i lastbommen går sönder och snöar gränden knastrigt vit. Visby är ingen romantisk plats, den är en praktisk och hårt arbetande handelsstad, där det är tätt mellan magasin och packhus. När man kommer ut på ett av stadens torg, t.ex. Stora torget, känns det som en utandning där det öppnar sig och breder ut ett stycke offentligt golv och himmelstak. Med tanke på vilka sofistikerade städer som fanns vid den här tiden i Europa, ter sig de svenska städerna små och enkla. Men känslan av den stora pausen som infinner sig på torgen är densamma i Visby och i t.ex. San Gimignano, en liten italiensk bergsstad i Toscana som är berömd för sin "sky-line" av torn. Visserligen återstår bara 13 av 70 torn, men det är i alla fall imponerande. Tornen fungerade både som förråd och försvar och bär också minnen från den tid när stadens rika familjer bråkade. Då stod de uppe i tornen och kastade sten på varandra. San Girnignano är en tät medeltidsstad och det gör att de små centrala torgen verkar större än de är. Öppningarna in mot torgen är smala och tornen liksom lutar sig in över platsen. Det här är ett fenomen som är en av det medeltida torgets hemligheter. Den lilla skalan, de smala gatorna och de begränsade perspektiven gör att torget, i relation till sin omgivning, verkar mycket stort. Man kan uppleva samma sak om man är så lycklig att man promenerar i Venedig. Efter att ha strövat hit och dit genom vindlande gränder är man inställd på små mått. Man kan bara överblicka den smala gatan ett tiotal meter framåt. Och så plötsligt öppnar sig perspektivet ut mot en öppen "Campo". En annan medeltida sida var den praktfulla, storslagna och medvetna, som Piazza del Campo i Siena. I Siena fanns en stark stadsstyrelse, det fanns gott om pengar och en tydlig vilja. Man byggde ett rådhus med höga torn och drog rinnande vatten fram till torgets fontän. Man hade t.o.m. fem stycken offentligt anställda grisar som skulle hålla torget rent från ruttnande grönsaker efter marknaden. Piazza del Campa verkar vara ett helt slutet torg, trots att elva gator mynnar här. Men de är så smala och ibland valvtäckta att ögonen slinker förbi dem när man låter blicken svepa runt torget. Och trots att själva platsen egentligen är oregelbunden ger den ett medvetet planerat intryck. Alla hus verkar vända sig mot torgets huvudbyggnad, Palazzo Publico, och marken sluttar jämnt från alla håll in mot samma punkt framför palatset. Sedan har man placerat fontänen, palatset och en liten avloppsbrunn längs en gemensam axel, men det är inte torgets faktiska mittaxeL Torget har en "vertikal accent" d.v.s. ett torn, som inte heller står där man förväntar sig. Här finns ingenting av slump utan en mycket bestämd uppfattning om vad som är vackert och överraskande för ögat, medan torgen i San Girnignano SYNA STAOEN 21 En annan sida av den medeltida staden är storslagen, medveten och praktfull. Piazza del Campo i Siena. verkar hele oplanerade. Tornen som sticker upp runt torget uttrycker lika många vi ljor. Men tillbaka till en särskilt viktig svensk stad . Mälaren hade två lås, ett vid Hjä lmaren där Arboga blev placerat och ett vid Saltsjön. Just där Mälarens sötvatten rinner ut i salt vatten låg en liten holme, Stadsholmen. Här byggdes en borg eftersom läget var strategiskt viktigt, både för handel och försvar. Dec var hit som de stora cyska handelsfartygen seglade för an hämta varor från Mälardalen, Bergslagen och Norrland. På bara några decennier växte platsen till en av rikets största och mest betydande städer: Stockholm. Första gången staden nämns i skrift är i ett brev från 120o-talet, med Birger Jarl som avsändare. Då är det ännu för tidigt att kalla Stockholm för huvudstad, men det faktum att Birger Jarl befann sig där, berättar att staden var viktig. 22 EN RESA 1 500- OCH J600- T ALE T Sa har tHkre EnkLassota att Smekholm tog ~·g ur pa 1 ~oo-t.tlct Lnl.. \ar mtcrnbrc och satt tangen p.1 kungltgJ slorter. Sraden hade 10 ooo an\'anJre, der 'ar ante mrckct att ~J.. n ra med, men den \'.tr anda landers huvudsrad med vacl..r.t srenhu-. o~.:h kHkor och koppartak pa slottet. Vädersolar över huvudstaden Mitt på ljusa dagen i april 1535 såg folk fem flammande ljusringar på himlen över Stockholm. Fenomenet tolkade man genast som ett dåligt tecken direkt från Gud, ett varsel om straff för att kungen och kyrkan inte skött sig som de borde. En målare fick i uppdrag att föreviga den ovanliga dagen, en målning som kallas Vädersolstavlan. Vi skulle väl kalla sådana ljusringar för halofenomen och även om ringarna var ovanligt många är det inte dem vi ska koncentrera oss på här. Vädersolstavlan är ett "porträtt" av huvudstaden; Stockbolm har blivit så pass viktigt att det är värt att måla av. En huvudstad förutsätter ett avgränsat land - den ska ju vara huvudstad i någonting - och den som tar ett fast grepp om Sverige är Gustav Vasa. Medeltidens samhälle hade varit lokalt; man levde och arbetade och dog i sin bygd, i den egna trakten. Utåt var landets gränser oskarpa och inåt bestod det av en lös samling landskap. Alla hade de stor självkänsla och lust att styra sig själva och dessutom kunde både biskopar och adelsmän utöva väldig makt. Gustav Vasa utvecklar den lokala administrationen, det vill säga skattefogdar ute på landsbygden, han gör Sverige tydligare med fasta gränser utåt. Stockholm börjar likna en huvudstad. När han dör lämnar han ett helt annat Sverige efter sig och inte nog med det: han lämnar hela riket i arv till sina söner. Erik (som har nummer 14, XIV) får helt enkelt makten till skänks av sin far. Att kungamakten skulle gå i arv var fullkomligt unikt, så hade man aldrig gjort förut, men så skulle det hädanefter bli: ingen svensk kung skulle längre behöva förhandla med biskopar och stormän innan han kunde bestiga tronen. Hur skulle man nu bära sig åt för att få folket att gå med på det här? Jo, genom att ta till världens äldsta påtryckningsmedel: hota med våld. Gustav Vasa använde sig av tyska legoknektar och genom ständiga rättegångar kunde han skrämma dem som hade en avvikande mening till tystnad. En ännu effektivare metod var att använda sig av prästerna som ju faktiskt var professionella talare och verkade förtroendeingivande. Folk skulle lära sig att lyda kungen och det var prästerna som lärde dem från kyrkornas predikstolar. Maktapparaten byggs ut Efter r2oo-talets stora byggrush kommer stadsbyggandet igång igen i slutet av Gustav Vasas regeringstid. Det är den kungliga maktapparaten som byggs ut med städer strategiskt placerade där det finns ekonomiska intressen att ta till vara. Förr hade man kunnat använda sina tillgångar som man själv ville och tyckte. Det fanns ingen "uppifrån" som kunde lägga sig i och kontrollera vad man hade för sig. Kungen kunde inte åka omkring själv och kontrollera att folk betalade sina skatter, men det kunde hans fogdar och ståthållare, kungens eller kronans representanter ute i landet. (Ståthållare kommer så 24 EN RESA Vädersolstavlan hänger i Storkyrkan i Stockholm. Den är en kopia, utförd 1636, av den ursprungliga tavlan. Vem som målade originalet är osäkert. SYNA STADEN 25 småningom att kallas landshövdingar). De för kassabok över inkomster och skatter som arkiveras i kungliga räntekammaren. Vi har fått början till en statlig byråkrati och tagit första steget mot en verklig centralisering av den politiska och ekonomiska makten. Kom också ihåg att det är nu som handel och tidig industri blir mer lönsamt än jordbruk! Medeltidens nordligaste stad var Gävle, men Sveriges "stadsgräns" flyttas stadige längre norrut, ända upp till Umeå, som får stadsprivilegier 1588. Längs norrlandskusten anläggs också Hudiksvall (1 582) och Härnösand (1 585) och lägger vi till Mariestad (1583 ) och Karlstad (1 584) ser vi vilken fart det var på stadsbyggandet under ett enda årtionde. En stark kungamakt som är kopplad tiJI Gud är en ide som vi brukar förknippa med 16oo-ralet, men den har, som vi har sett, uppstått mycket tidigare. Nu växer den sig allt starkare. Kungens maktutövning, det han kan bestämma över, stramar åt människors liv och tränger djupt in i deras vardag. Det är stormaktstid och räknar vi i kungar börjar den med Gustav Il Adolf och slutar med Karl XII. Sverige är till ytan ett av Europas största länder och det är därför som den [j[Ja ön Trossön plötsligt ligger centrale i det svenska riket som hade provinser söder om Östersjön. T rossö ligger innanför Sturkö, Tjurkö och Hasslö, ett skyddande öband framför en bred vik i Blekinge. Längre in ligger som sagt Trossö som på I6oo-talet ägdes av en bonde, Virus Andersson . Virus fick sälja sin ö, eller rättare sagt, tvingades sälja den till svenska staten. Här, där det i stort sett inte fanns någonting, skulle man nämligen anlägga en stad, en bas för den svenska flottan. Här fanns en naturlig och isfri hamn där skeppen kunde ankra skyddat. Här kunde man lägga ett varv för att bygga och reparera båtar. Orörd mark med knaggliga berghällar och en stadsplan där alla gator var raka och alla vinklar var räta. Det gick inte ihop, men det måste gå och ansvariga för detta djärva projekt var några av Sveriges främsta arkitekter på den tiden, Erik Dahlberg och Nikodemus Tessin, både den äldre och den yngre (alltså pappa och son). Ambitionerna med Karlskrona var stora, det hörs på namnet: Karls krona. Och staden bjöd på både utmaningar och problem. Mitt i stan och mitt på ön, skulle förstås Stora Torget ligga men öns högsta punkt var konvex och det tog oerhört lång tid att få det färdigt. Länge var torget bara en backe med så många bergsknallar att det var oanvändbart som marknadsplats. "Torget är väl det värsta man vill se", skrev en besökare i staden 1768- då hade det gått nästan nittio år sedan staden grundades. Går man till torget idag är det framför allt en sak som slår en: storleken. Det är ett monumentaltarg med stora luftiga öppningar mellan byggnaderna. Det verkar för stort för att passa ihop med resten av staden. Men storleken var själva poängen; det var ett sätt att tala om att Sverige var en stormakt med en ställning som krävde ansenliga proportioner. Och stora ord med 26 EN RESA tyngd i. Därför var kyrkor viktiga i Karlskrona. Där kunde man kombinera predikningar med politisk propaganda för statens krigspolitik Vid torget ligger två kyrkor, Trefaldighetskyrkan och Fredrikskyrkan. Nere vid Örlogshamnen ligger Amiralitetskyrkan, ett provisorium som fortfarande står kvar och rymmer 3 ooo personer. Fredrik af Chapmans fregatter Karlskrona var vid skiftet till 17oo-talet en av Sveriges största städer och Karlskronas varv var Sveriges största arbetsplats. Timmermän, segelsömmare och bildhuggare till galj onsbilderna -vid Karlskronas varv var 700 man sysselsatta med att tillverka en enda sak: skepp. Skeppsbyggeri hade tidigare varit en fråga om skickligt hantverk. Men nu krävdes det snabbare båtar som hade högt batteri. (Det är de uppradade kanonerna som kallas batteri.) För att kunna bygga sådana skepp krävdes andra kunskaper än rent hantverkskunnande. Båtbyggande förvandlades till vetenskap och var det någon som visste att nya tider krävde nya båtar, så var det Fredrik af Chapman. Han var nästan född i sjön, på örlogsvarvet i Göteborg, och hans morfar hade också varit båtbyggare. Fredrik kom till varvet i Karlskrona i slutet på 1700-talet och nu blev det lysande tider för svenskt skeppsbyggande. Arbetstakten var så hög att man jobbade i dubbla arbetslag parallellt med två båtar samtidigt. Efter af Chapmans ritningar byggde man tio linjeskepp och tio fregatter på bara tre år. (Linjeskepp är de största seglande krigsfartygen, långsamma och svårmanövrerade men med kraftigt batteri. Ett linjeskepp kan ha upp till 130 kanoner. Fregatterna är mindre och snabbare än linjeskeppen. Chapmans fregatter hade 40 kanoner vardera.) Stockholms äldsta vandrarhem är uppkallat efter honom, ett fullriggat segelfartyg som ankrat för gott vid Skeppsholmen. Karlskrona är den sista svenska stad som anlades under r6oo-talet. Dessförinnan har ytterligare 26 städer fått stadsprivilegier. Det är inte fel att kalla detta för en guldålder. Förutom de nya städerna är man dessutom sysselsatt med andra stora förändringar. Städer regleras- de får nya stadsplaner- eller flyttas. Det är en kolossal aktivitet som saknar motstycke i den tidens Europa. Makten har koncentrerats ännu tydligare till kungen, allt sker i hans namn och enligt hans vilja och makten är långt ifrån anonym. Kungens namn och vapen finns på mynt och lagar och alla offentliga handlingar. Det firas födelsedagar och kröningsdagar, det hålls lovtal och predikningar, till hans ära reser man statyer. Stockholm du bblar sin folkmängd 6 gånger om under r6oo-talet. Kulmen nås i slutet av seklet då stadens 57 ooo invånare utgör mer än en tredjedel av rikets totala befolkning. Det är ingen tvekan om att Stockholm nu är huvudstad och hit koncentreras landets förva ltning. Men de flesta andra städer förblir små, och småstaden med låg träbebyggelse, kom att bli typisk för Sverige. SYNA STAOEN 27 Att vara en stormakt är en ställning som kräver god ekonomi, och en stark kungamakt förutsätter organisation och kontroll. I stadsbyggandet syns den politiska viljan och städerna blir nu definitivt den ekonomiska maktens centra. Vissa näringar väljs ut, sådana som är viktiga att kontrollera och möjliga att utveckla och beskatta. Därför läggs ett band av städer genom Bergslagen för att man ska kunna kontrollera bergsbruk och metallhantverk: Sala, Avesta, Falun, Kristinehamn, No ra, Askersund, Lindesberg och Säter. Nordligaste scaden är nu Piteå. staden som försvann Städernas rättigheter och skyldigheter reglerades i de stadsprivilegier som kungen delade ut när en stad grundades. De gav staden rätt att kalla sig just "stad". Men det betydde inte att man bara kunde spika upp privi legiebrevet på väggen och säga jaha, det var det. Privilegierna kunde förnyas men de kunde också dras in och det var vad som hände med Grythyttan som bara fick vara stad i fyrtio år. Grythyttan har ett litet torg precis mitt samhä llet och att det över huvud taget existerar ett torg här beror på silver och finländare. Finland hörde i början av r6oo-talet till Sverige och i den delen av riket var det vid den här tiden nödår och oroligheter. Invandringen från Finland blev kraftig och betydde tillväxt för bl.a. bergslagsbygderna. Grythyttan var då en hyttby med bergsmansgårdar som vuxit upp kring en ny teknik: masugnens möjlighet att smälta malm till järn. På r63o-ralet hittades silver, vilket gjorde alla glada, för Sverige var hårt ansträngt efter 30-åriga kriget och behövde alla tillgångar som fanns art få. Hyttbyn eller "bergsfläcken" Grythyttan upphöjdes till stad r64r med handelsprivilegier från Bergsämbetec. In till den nya lilla staden flyttade hantverkare och arbetare, mark skänktes av drotming Kristina och staden ordnade sig kring det nav städer brukar ha: torget. Härifrån kan man ana den första stadsplanens rutnät, med torget i mitten och gator som löper mot var sitt väderstreck. Gatunamnen berättar om vad som en gång funnits: Prästgatan, Kyrkgatan, Skolgatan och Smedsgatan. Äldst vid torget är kyrkan, timrad och faluröd, därefter kommer Gästgivargården. Stormakten Sverige måste ha ordning på vägnätet så att statens ämbetsmän snabbt och effektivt kunde resa mellan olika orter. Resorna var långa och för att hästar och resenärer skulle få mat och vila, inrättades gästgivargårdar. I Grythyttan var allting så fint ordnat men det blev aldrig tillräcklig fart på silverhanteringen och med ett enda penndrag försvann stadsprivilegierna r682. Ordning och reda I både Grythyttan och Karlskrona användes samma slags stadsplan som skvallrar om vilka ideal som gällde på r6oo-talet. Ordning var det självklara idealet, antingen man skrev ett politiskt tal eller ritade en fasad. Ordning och 28 EN RE SA reda var det också när man skulle planera en stad, och stadsplaner från den här tiden brukar man kalla rutnätsplaner. Hur de ser ut hörs ju på namnet: ett systern med gator som löper parallellt genom hela stadsområdet och skär varandra i mer eller mindre räta vinklar. Torgen ser ut som utsparade tomrum i mitten, men det finns åtminstone två exempel på torg som är lite extra. De är hörnslutna, fyrkantiga torg där gatorna mynnar mitt på sidorna, och de ligger i Uppsala och Piteå. Den äldsta genomförda rutplanen som var strikt rätvinklig lades över Norrköping r6r3 när staden skulle utvidgas. Regleringar - att planera om staden och göra den modernare- var lika viktigt under den här tiden som nygrundningar. Man passade ofta på efter en stadsbrand då det var enkelt att börja om från början. När Stockholm brann r625 lade man en rutnätsplan över västra sidan av Stadsholmen (Gamla Stan), och skulle en svensk stad regleras använde man hädanefter en sådan här rätvinklig plan. Det var stora projekt och ambitionerna var inte mindre- i mitten av r6oo-talet kunde man bara genomföra hälften av förslagen. En del var helt orealistiska och tog ingen hänsyn alls till hur den nuvarande staden såg ut. Visby tyckte man t.ex. borde ändras i grunden, bort med alla vindlande gator och gränder och fram med en rutnätskarta som skulle räta ut allt det krokiga. Städer anlades också på platser som var viktiga ur militär synvinkel, vid kusten och vid landets gränser. Göteborg, som var en av r6oo-talets viktigaste etableringar, anlades som Sveriges port mot väster. Värsta fienden var Danmark så man satsades stort och militärt på att försvara Västsverige mot angrepp därifrån. Rent maktspråk talade också städer i känsliga gränslandskap som Blekinge och Bohuslän där vi hittar Karlskrona, Karlshamn och Strömstad. De är fortifikationsstäder eller fästningsstäder, dvs. städer med en militär anläggning och här använder man också rutnätsplaner. Runt befästningsstaden löper en gördel med bastioner. Titta på kartbilden över Landskrona (s. 30), stadsformen liknar en månguddig stjärna. Stjärnans uddar är bastionerna. Städer kunde också flyttas och leva vidare med nytt namn och på en bättre och mer skyddad plats. Göteborgs föregångare hette Nya Lödöse och den staden flyttades två gånger. Ett skäl att flytta en stad var landhöjningen. Av de norrländska städer som grundades kring skiftet mellan rsoo- och r 6oo-talet är det bara Härnösand och Söderhamn som ligger kvar på sin ursprungliga plats. Ett annat skäl till flyttning var att kanonerna blivit bättre, de kunde skjuta både längre och med kraftigare laddning än förut. Då blev det nödvändigt med ett skyddat område runt fästningen, en frizon utan bebyggelse så att fienden inte kunde gömma sig bland husen. När en stad skulle grundas korn initiativet uppifrån, dvs. från kungen. Men när städer skulle regleras kunde staden själv ta initiativet och när Skövde brann 1759 arbetade stadens borgare fram en ny stadsplan, eftersom landshövdingen hotade med att avskaffa staden helt och hållet. SYNA STADEN 29 Under 1600-talet var ordning det självklara idealet Ordning och reda var det också når man skulle planera en stad. Vissa städer placerades vid strategiskt viktiga punkter och hade mihtara anläggningar, s.k. fästmngsstader. De hade rutnätsplaner och runt stadskärnan lopte en gördel med basttoner. Titta på planen over Landskrona, upprättad av Enk Dahlberg 1680 Staden liknar en månguddig stjärna och stjårnans spetsar är bastioner. Att bära tiden på sig Om vi sammanfattar r6oo-talet är det två saker man särskilt tänker på: stark kungamakt och krig. (Vid sidan av 30-åriga kriget slåss Sverige mot Danmark, Polen, Ryssland och Nederländerna.) Det där är den stora historien men r6oo-talet var också ett århundrade då vi fick toalettpapper och vattentoaletter, choklad, paraplyer och soffor, djupa tallrikar och servetter. Saker som vi numera är så vana vid att vi betraktar dem som en självklar del av vardagen. Under r6oo-talet presenterades dessutom två saker som förändrade människors liv på djupet: minutvisaren och den bärbara klockan. Innan Christiaan Huygens, som var holländare, började titta på stjärnor, hade tiden varit formad som en cirkel. Ett kretslopp som snurrade runt, runt och där allting upprepade sig stadigt och lugnt. Man gick upp med solen och slutade arbeta när det blev mörkt. Det var en lunk som bestämdes av naturen. Det är här Christiaan Huygens kommer in i bilden. Han var astronom och för att kunna göra sina observationer på himlen behövde han en exakt klocka. Så han uppfann pendeluret. Han hade mycket att göra; förutom att titta på stjärnor sysslade han med fysik och matematik. Pendeluret verkar han ha kommit på av bara farten därför att han behövde det. SYNA STADEN 31 Men den moderna tiden börjar inte med honom. Det mesta har alltid börjat tidigare och iden till pendeluret var egentligen Galileis. Och det finns mycket som talar för (här är man inte riktigt överens) att en tidsuppfattning som liknar vår, redan fanns i medeltida städer. I staden kunde man ha yrken som inte var beroende av naturens "klocka", på samma sätt som bondens eller godsägarens var det. Och mekaniska ur dök upp redan på r3oo-talet med timmen uppdelad i 6o minuter. Men det är på r6oo-talet som den mätbara tiden bryter igenom som något verkligt och pålitligt. Med ett fungerande pendelur behövdes det bara en spiralfjäder och en minutvisare och tiden kunde plötsligt delas upp i mycket små delar. Och på den vägen är det. Pulsen i ett modernt samhälle tickar snabbt, kanske kan man säga att det är snabbheten som är karakteristiskt för den moderna världen. Det innebär omväxling och variation men också otålighet, rastlöshet och stress. Själva tiden verkar gå fortare -fast det gör den ju inte. Vi har bara möjligheten att finfördela tiden ända ner i hundradels sekunder och numera är det enda sättet att utse en vinnare i många idrottstävlingar. År 1998 blev tolvslaget r sekund försenat och därför petade man in en skottsekund, 23·59·59 inträffade två gånger. Jorden ska snurra precis ett varv, det var den ursprungliga definitionen av ett dygn. Men nu mäts tiden med atomur, så exakt att en tidpunkt kan anges ända ned till en miljarddels sekund. Av någon anledning har jordklotet visat en tendens att sacka efter. Den första extrasekunden infogades 1972 och sedan dess har vår planet sölat 22 gånger till. Pendeluret och minutvisaren innebar en revolution. Inte som en stor smäll från en dag till en annan, mer som en explosion sedd i slow-motion. Långsamt men obönhörligt förändrades människans uppfattning och tankar om tiden. Arbetstider och punktlighet blev nya begrepp. I stället för en cirkel ritades nu tiden som en linje, den blev lineär. Minurvisaren knatade på runt urtavlan, man kunde se hur tiden gick. Hur den försvann. Peter Englund som är historiker har skrivit om tidens historia: "Det är lätt att glömma bort att den snävt uppmätta tiden mellan sömn och sömn och mellan födelse och död, den tiden är ingen upptäckt utan liksom uret en uppfinning. Att bli påmind om ett dylikt faktum och att lära sig att inte förväxla natur och historia, är enligt min mening en av de stora poängerna med studier i historia." {Förflurenhercns landskap av Perer Englund. Atlantis.) Den lineära tiden är mekanisk och den tränger sig på, bokstavligen ända in på kroppen. J slutet av r6oo-talet blir det vanligt att bära tiden på sig som fickur. De dominerar klockmarknaden ända fram till första världskriget då armbandsuret gör entre och den mätbara tiden fasroar intill pulsen på handleden. 32 EN RESA Svar från en bok och en klänning "Vid husknutarna stod hästar bundna och utanför de stora handelshusen väntade kuskar med sina ekipage. En uppsyningsman och ett par tullsnokar gick utmed raderna av packning och måttade med sina käppar över balarna. Med sin korg på en tunna hällde en kärring upp kaffe och sup för några bärare." Historiska kunskaper kan man också få genom att läsa skönlitteratur. Någon har en bra historia att berätta och har gjort sig besväret att forska och även om varje liten detalj inte är historiskt korrekt kan man få en känsla för hur det var, t.ex. i 1700-talets Stockholm: "jag såg upp mot masterna i motljuset. Det kluckade kring skeppens kölar och trävirket knakade. Bakom mig låg de höga handelshusen som stolta vilddjur i solen, det breda tullpackhuset som en sovande vildhäst i morgongasset." (Vänd dirr rimglas av Niklas Rådsrröm. Gedins.) Vad kan en klänning berätta - t.ex. en klänning sydd för Lovisa Ulrika 1751? Först och främst berättar den om ett särskilt tillfälle: hon ska bära den när hon kröns till drottning och därför är den extra praktfull. Klänningen berättar också något alldeles konkret om hennes kropp. storleken visar att hon var liten till växten och att hon antagligen inte kunde andas ordentligt när hon hade klänningen på sig. Men det var helt enligt tidens mode; flickorna snördes i korsetter från 4 års ålder för att forma skelettet och skapa en getingsmal midja. Kan ett plagg verkligen ge historiska kunskaper? En klänning - eller en rustning, en stol eller en sked - kan ge dig ett titthål in i historien. Ting kan berätta- men inte av sig själva. De får liv av dina frågor och associationer. Vad kan en klänning berätta- t.ex. en klänning sydd för Lovisa Ulrika 1751? Först och främst berättar den om ett särskilt tillfälle: hon ska bära den när hon kröns till drottning och därför är den extra praktfull. Klänningen berättar också något alldeles konkret om hennes kropp. Storleken visar att hon var liten till växten och att hon antagligen inte kunde andas ordentligt när hon hade klänningen på sig. Men det var helt enligt tidens mode; flickorna snördes i korsetter från 4 års ålder för att forma skelettet och skapa en getingsmal midja. Och lika fint som en smal midja var breda höfter. Det kan se nästan absurt ut med den hopsnörda midjan och sedan ett höftparti som ser ut som två breda hyllor på var sida om den smala midjan. Men detta ansågs som höjden av elegans och överdrevs säkert en aning för att markera att det var en drottning som skred fram. Gå normalt var det inte fråga om, fem ringar av rotting spände ut klänningen som en ballong och tre och en halv meter släp kom glidande där bak. Som hjälp för att orka bära upp härligheten fanns en kort järnstång insydd i livet, en s.k. planschett. Du kan också ställa frågor om personen - vem var Lovisa Ulrika, var kom hon ifrån, hurdan var hon och vilket slags drottning blev hon? Eller du kan ställa frågor om den stad där hon blev krönt och verkade som drottning. Stockholm hade vuxit till 70 ooo invånare på I7oo-talet och precis som tidigare trängde man ihop sig kring vattnet. Dynamiten var inte uppfunnen ännu och man kunde inte spränga bort berg som stod i vägen för stadens expansion. En liten men viktig nyhet var att man började ordna med trottoarer i slutet av I?OO-talet. De som var ute och gick hade fått samsas SYNA ST AD EN 35 med hästdragna vagnar och kärror, men nu blev det ett mode an ordna en "tronoire" på var sida om körbanan. Tronoarer behövde inte Lovisa Ulrika bekymra sig om eftersom hon åkte skyddat i vagn, i annat fall hade tyget i hennes kröningsklänning blivit solkigt. Det var täckt med broderier av guldoch silvertrådar och spetsarna var tillverkade i Sverige. För att minska landets beroende av import satsade staten på I?Oo-talet på an stödja inhemsk industri: metall-, tobak- och textilindustri. Ett tecken på an utrikeshandeln växte var Ostindiska kompaniet som startade i Göteborg, 1731. Det fanns ostindiska kompanier i andra länder med sjöfart, t.ex. i England, som hade monopol på sin handel. En grupp köpmän från Skottland som inte kunde dra nytta av den lönsamma verksamheten ville satsa pengar i ett motsvarande svenskt kompani. Trots namnet gick inte särskilt många resor till Indien utan till Kanton i Kina. En resa brukade vara i ett och ett halvt år och när fartygen avseglade från Sverige var de lastade med järn och trä. Under 1700-talet blev allt som var kinesiskt otroligt populärt- hos dem som hade det gott ställt vill säga. Ostindiska kompaniet hjälpte till genom att fylla fartygen som skulle hem igen från Kanton med porslin och te, siden och silke och pärlemor, pappersblommor och lackerade möbler. Kina blandade sig i de svenska hushållen ända in i köken, med te och punsch och ris och rotfrukter. (Ostindiska kompanihuset vid Norra Hamngatan är numera Göteborgs Historiska Museum.) Ett lutande torg med korvupplevelse sluttningen åt väster ner mot sjön, med fjällen i fonden, med ljus och rymd över skallen, det är ett fint läge för en stad. Där ligger Östersund, staden med ett lutande torg. Under 16oo-talet anlades 27 städer, en verksamhet som speglar utvecklingen av det svenska storväldet. Under 1700-talet växte befolkningen långsamt och näringslivet gick sin gilla gång, inte mer. Enväldet avskaffades 1719 och en enda stad grundades: Östersund, !786. Den första stadsplanen ser ut som ett spelbräde med kvadratiska rutor, symmetriskt ordnade kring torget i mitten. Staden växte långsamt och hade trettio år efter grundaodet bara 200 bofasta invånare. Tomterna inhägnades med gärdsgårdar, gatorna var leriga och på torget växte det gräs mellan uppstickande stubbar. Östersund fick bli residensstad för an få fart på tillväxten. "Här bygger de och timrar så att man sig just förbluffad bliver", skriver herr Berg i sin dagbok på sommaren 1846. Staden fick läroverk och kyrka, på Storsjön gick ångaren Jemcland och handeln började blomstra. Man införde fasta torgdagar och till Gregoriemarknaden i mars kom det tusentals människor till Östersund för att handla, ända från kuststäderna ute vid Bottenhavet. Vid torget, i kvarteret Buntmakaren, uppfördes en handelsgård på 1840- 36 EN R ES A talet, som kallas Freskens gård efter handlare Robert Fresk. Där hade ban en stor affär och en stor familj med tolv barn. En dag drabbades Fresk av en stor knäpp av ljus i skallen. Han blev religiös, ban hade drabbats av något som på den tiden kallades för "den arbmanska väckelsen." Nu var det inte längre tid för affärer, Fresk ville ägna all sin tid åt att omvända de stackare som ännu inte såg klart, men först högg han sönder alla vinfaten i affären och vinet rann i floder ända ut i rännstenen. Det ursprungliga torget var kvadratiskt med slutna hörn och med huvudgatornas mynningar i torgets sidor. I början av seklet utvidgade man torgytan som nu blev en rektangel med öppna hörn men lutningen var, och är fortfarande, kvar. Man kan undra hur många äpplen och potatisar som under årens lopp rullat utför. Just nu står något på torget som är rent otroligt svenskt: en korvkiosk. På sommaren ställs det ut bänkar och blommor och där samlas mycket folk som fortfarande kan betrakta Freskens gård, den gamla saluhallen och Storsjöteatern medan de äter varm korv med bröd och ketchup och senap och rostad lök och bostongurka och räkmajonäs och allt annat som är absolut nödvändigt för en äkta korvupplevelse. Nattsvart Om man nu i stället för att äta varm korv vill försöka att föreställa sig en promenad genom en stad för 250 år sedan, får man tänka sig en annan slags ljudbild utan något monotont buller från bilar och bussar. Och eftersom staden var mycket mindre än den är nu, var den ljudkuliss som bestod av mänskliga ljud- rop, röster, steg - också mycket svagare. Det där går ganska lätt att föreställa sig. Alla har någon gång varit uppe en tidig morgon i en stor stad och hört den speciella, lätt ekande tystnad som uppstår när en storstad inte går på högvarv. Men det finns något annat som är viktigt att förstå och mycket svårare att föreställa sig: mörker. För att få en komplett bild av en stad, ja, faktiskt för att kunna förstå människan i det förindustriella samhället måste du kunna föreställa dig mörker. I en modern stad blir det aldrig mörkt, inte heller i ett normalt, modernt hem. Det finns ingen gräns mellan dygnets mörka och ljusa timmar, den gränsen har vi utplånat med hjälp av elektriskt ljus. Men du behöver bara gå 200 år bakåt i tiden för att det ska bli nermörkt när skymningen fallit. Ett kompakt, sotsvart mörker. Inomhus lystes rummen upp av brasor, av tjärstickor och enkla oljelampor. De kunde man inte bara tända och sedan lämna utan tillsyn. En brasa krävde pyssel och vakthållning, eldfaran var ständigt närvarande och det kunde räcka med en gnista i ett obevakat ögonblick för att hela huset skulle brinna upp. Inte såg man särskilt bra heller. Ett vanligt motiv på tavlor från den här tiden är människor som hukar och kurar och trängs kring en liten svag ljuskälla. De befinner sig i en trång krets av ljus som inte orkar fram till rummets bortersta hörn. SYNA STADEN 37 Att ta sig fram i städerna efter mörkrets inbrott var inte lätt. Den som måste gå ut fick ta lj uskälla med sig- ett bloss eller en lykta med ett litet talgljus. I städerna lyste man upp gator och torg med facklor eller små oljelampor som kallades vargögon, men de lyste svagare än ett stearinljus. "Men ögonen vänjer sig vid mörkret. Man spärrar upp dem och upptäcker snart nyanser och skiftningar i det som pågår. Det visade sig vara det gamla vanliga, kärleksfulla famntag, tiggeri, affärstransaktioner, spel, rån, utpressning och olika sorters sömn. " En stad om natten var små dunkla öar av ljus i mörkret och man fick försiktigt kryssa fram mellan sopor och skräp. "En sovande gris som drar in benen när vi passerar. I en lukt av lort och gröt korsade vi torget i längdriktningen och kom fram till en kyrka med öppen portal. Ett kort ögonblick mötte jag glimmande ögon, jag såg en arm, en röd ärm, en flaska, en kniv, vi slukades upp av det fullständiga mörkret i en gränd." (Virtuosen av Margriet de Moor. Översättare: Signe Zeilich-Jensen Norstedts förlag. ) När gasen kom användes den först bara utomhus eftersom det fortfarande fanns problem med förbränningen: dålig förbränning gjorde att gasen läckte ut i rummet och även om man nu såg bättre blev man samtidigt så dåsig att det inte gick att hålla sig vaken. Med gas, och så småningom el, blev det lättare att röra sig ute efter mörkrets inbrott. Men belysningen var inte bara en fråga om bekvämlighet. Den handlade också om disciplin och i en upplyst stad var det lättare att upprätthålla lag och ordning. Att vara beroende av dagsljuset styrde arbetsrytmen och fördelningen av arbetet över året. När solen gick ner kunde man inte utföra mer arbete, vilket betydde att man arbetade längre under årets ljusare del och hade korta arbetsdagar under vintern. Mörkret stod bokstavligen som ett stort ogenomträngligt hinder för industrialiseringen som krävde arbetsinsatser dygnet om. När förmannen därför hängde upp en bågljuslampa vid timmersorteringen i Näs sågverk i Dalarna, var det första steget taget mot att sudda ut gränsen mellan natt och dag. Det gick så fort. År 1876 strilar det kalla, blå ljuset ned över arbetarna i Näs, 1879 lanseras Edisons glöd[ampa och 1 881 monteras två stycken upp på en provmånad vid Gustav II Adolfs torg i Stockholm. Elektriciteten var underbar! Lamporna sotade inte, behövde inte passas, de luktade inte och de gav starkare lj us än något annat man någonsin sett. Det gick en våg av ljus över landet som drev mörkret på flykten. Det räcker med en gnista • •• •• • Riddarfjärden i Stockholm målad av Eugene Jansson 1898. Det finns ett annat ljus i historien som förr eller senare flammar upp och som drastiskt förändrar städernas utseende: stadsbränder. Tänk på vad man egentligen menar när man ropar: Elden är lös! Den är lös, frisläppt, utan hinder, en okontrollerbar kraft som förstör allt som kommer i dess väg, frisläppt genom en bagatell eller ett litet, fånigt misstag. I Smadebecks gård vid Storbron i Västerås hade Brita Hansdotter, som var piga på gården, just bränt brännvin. Ingen visste att skorstenen hade spruckit uppe vid taket, där gården hade sin höskulle. Det tog en kvart innan hela gården och gården bredvid var nedbrunna. Morgonen därpå låg nästan hela Västerås i rykande ruiner. När mrs Patrick O'Learys kviga sparkade omkunt en oljelampa i ladugården brann Chicago. Detta hände 8 oktober 1871 och roo ooo personer blev hemlösa . I Sverige brinner under en femtonårsperiod (1834-49): Vänersborg och Söderhamn, Växjö brinner två gånger, Halmstad, Åmål, Kristianstad, Hedemora och Lidköping. När Karlstad brinner något senare står en liten pojke i fönstret och tittar på: "Med ens befinner ;ag mig på en öppen plats. SYNA STAD E N 39 Vart jag ser är det eld- eld i husen, eld i luften, eld överallt. Hela världen brinner. Det dånar, det knakar, det skriker, det väser och viner." När pojken blev stor skulle han bli en av Sveriges största poeter. H an hette Gustav Fröding. Det brinner längs hela Norrlandskusten, i Hudiksvall, i Umeå och i Söderhamn (igen). "Det var vid middagsdags, mitt i sommaren. Folk satt på restauranterna så länge de kunde. När husen intill började brinna kom skänkjungfrun in och sa: Nu får allt herrarna lov att gå." Lite besk humor strax före sekelskiftet, men den behövdes. Den 25 juni r888 fick en eldsgnista fäste i ett uthus och på åtta timmar var de flesta av Sundsvalls I I ooo invånare hemlösa. Hettan var så stark att fönsterrutorna smälte och blåstes ut som bubblor ur sina bågar. Men stadsborna hade varit med om bränder förr och hade ordentliga försäkringar. Det Sundsvall som brann upp var en liren traditionell träsrad. Det nya Sundsvall skulle bli en stad i sten som var unik i Sverige. Sundsvall var centrum för en expansiv sågverksoch trävaruindustri: "jag såg och såg och vart jag såg jag endast såg, såg vid såg." Det sågade timret var Sveriges viktigaste exportvara och här fanns en av landers största exporthamnar. Sundsvall var också en viktig handelsort där man tog in importvaror som socker och kaffe, kött och spannmål. Här fanns alltså, förutom försäkringspengar, förmögna grosshandlare och s. k. träpatroner och det var deras drömmar om en europeisk storstad i Norrland som skulle bli verklighet. Man anlitade landets främsta arkitekter och hantverkare och drömmarna fick konkret stöd i en ny byggnadsstadga. Ljus och rymd var viktigt, prydligher och bättre brandskydd. (Det brandskydd som fanns var organiserat som en blandning av brandvakt och allmän värnplikt. Om det började brinna kallades alla traktens män till släckning. Den första yrkesbrandkåren hittar vi i Berlin r8 51, militärt organiserad och redo att rycka ut när som helst och den blev förebild för brandförsvar i hela Europa.) Före branden var Stora Torget i Sundsvall ett vanligt småstadstorg omgivet av låga hus, men nu förvandlades det till ett prakttorg där en del hus ser ut som garnerade tårtor- eller plånböcker tyckte författaren Lubbe Nordström: 40 EN RESA "Det är inte vackert men det är pompa, det är som en arme av jättelika plånböcker, ställda på kant och med ägarnas initialer skimrande i den höga norrlandsluften. " Rent och snyggt och säkert Ingen annanstans i Sverige byggdes det under r89otalets första fem år så mycket som i Sundsvall och Sundsvall är också en av de svenska städer som planeras efter Sveriges första stadsbyggnadslag: 1874 års byggnadsstadga för rikets städer. Enligt stadgan måste det i varje stad vara lätt att ta sig fram och staden ska ordnas så att det inte är ohälsosamt att bo där. Ljus och frisk luft och grönska är viktigt. Vackert ska det också vara och brandsäkert. Nu ska varje stad enligt lagen ha en stadsplan som består av en karta och en beskrivning av gator och torg och kvarter. Varje stad måste också ha en byggnadsordning och inrätta en byggnadsnämnd. Rutnätsplanen med räta vinklar var fortfarande idealet men med större variation på gator och kvarter. Här och där dyker det upp andra ideer från kontinenten, detaljer som drar andra linjer i allt det raka. Ringgatan är en sådan - mest känd är Ringstrasse i Wien - och i Sverige ser vi den i Nya Allen i Göteborg, i ringen av promenader i Norrköping och i Ringvägen i Stockholm. Stjärnplatsen är en annan ide - som Place d' Etoile i Paris -en rund öppen plats med "utstrålande" gator. Det bästa exemplet på en stjärnplats i Sverige är Karlaplan i Stockholm. Ett särskilt tecken i tiden var esplanaden som egentligen är ett smalt parkstråk med trädplanteringar och gator på båda sidor. Men det vanliga var en bred gata med rader av träd i mitten. Esplanaderna skulle helst vara flera, de skulle gå genom hela staden på flera ställen och i olika riktningar. Deras främsta funktion var att fungera som brandskydd men de sammanfattade också allt det som byggstadgan föreskrev: skönhet, sundhet och bekväma kommunikationer. En av de första esplanaderna i Sverige- och den bredaste- är Rådhusesplanaden i Gävle från r869. Ett tecken i tiden var breda gator med träd i mitten, s.k. esplanader. Ljus, luft och grönska var viktigt i det sena 1800-talets städer. De skulle vara vackra och brandsäkra, det skulle vara lätt att ta sig fram. l esplanaden rymdes allt detta, t.ex. Rådhusesplanaden i Umeå. SY N A ST AO E N 41 Här måste vi nu prata lite om renlighet. På 18 30-talet drabbades Europa för första gängen av koleraepidemier. Paris - där det redan bodde nästan I miljon människor - råkade särskilt illa ut. Koleran var en gåtfull och våldsam sjukdom. Den som gick upp frisk på morgonen, kunde vara död på kvällen. Koleran spred skräck och undergångsstämning eftersom man inte förstod hur folk blev smittade. Det var bara några få forskare som kände till att det fanns något som hette bakterier -inte förrän r882 upptäcktes kolerabakterien av en tysk läkare som hette Robert Koch. Vad folk såg var mängder av människor som dog i kramper och spyor och rykten började spridas om att det var giftmördare i farten. Det var inte otänkbart att läkarna hade sitt finger med i spelet. De var ju oftast de sista som såg patienten innan han eller hon dog. Det kunde också tänkas att de rika hade kommit på ett djävulskt sätt att göra sig av med arbetarklassen, för att den inte skulle växa och kunna ställa till med bråk. Sverige hade stränga karantänsregler och länge såg det ut som om vi skulle klara oss. Men 1834 nådde epidemin Göteborg och spred sig snabbt norrut. I augusti blev de första stockholmarna sjuka och snart var nya rykten igång. Nu var det mystiska personer som setts smyga omkring på nätterna och hälla arsenik i brunnarna. Läkarna hade egentligen ingenting att komma med, men man försökte med alla knep och kurer som fanns: opium, kräkmedel, åderlåtning. Man prövade varma omslag med brännvin och peppar eller senapsdegar på magen. I Stockholm dog 3 665 personer. Räknat i dagens befolkningsmängd, morsvarar det ungefär 45 ooo dödsfall på några veckor. Det var framför allt de fattiga delarna i stadens utkanter som drabbades, men det fanns ingen som kopplade sambandet mellan sjukdom och bebyggelse. Det gjorde man däremot i England där man började diskutera om inte stadsplanering skulle kunna fungera som förebyggande hälsovård. Frisk luft var lösenordet, mycket frisk, cirkulerande luft, både inomhus och utomhus. Man måste också vara mycket mera noggrann med dricksvattnet och avloppen och se till att de inte blandades. Den som stadsplanerade var någon man skulle lyssna till, de råd han gav borde man följa . Och man i det här fallet var lika med samhället. Att vädra och hålla sig ren - det var tidens slagord. Översätter man det här till stadsplanen blir det breda gator som släpper in ordentligt med luft mellan husen och parker och grönska för att syresätta luften. När gatorna breddas syns skarven tydligt mellan den gamla staden och den nya. Det är en av stadens årsringar. Ordning och oordning 1874 års byggnadsstadga går hand i hand med en kraftig högkonjunktur. Det går framåt för viktiga industrinäringar och det går fort. Trävaru-och verkstadsindustrier och malmbrytning växer snabbt och det bildas samhällen som blir städer under 1900-talet: Fagersta, Sandviken, Hagfors, Karlskoga. 42 EN RESA I det förindustriella samhället hade städerna haft fasta gränser men nu växer de så att det bokstavligen knakar. Två motstridiga krafter, ordning och planering, kämpar mot oordning och upplösning. Huvudstaden håller på att bli en riktig storstad. Här ligger riksbanken och börsen och hit vill stora företag gärna förlägga sina huvudkontor. Och över alltihop reser sig i Stockholm en märklig byggnad högt över hustaken: telefontoroet. Det var ett stålskelett, ett jättelikt utropstecken: här kommer den nya tiden! Stockholm hade världens största telefonstation med kapacitet för 7 ooo abonnenter. Hur snabbt utvecklingen gick förstår du om du ställer några enkla frågor: När lämnade Graham Bell in sin patentansökan för en telefoniapparat? (14 .2.!876.) När drogs den första telefonledningen i Sverige? (1877.) Och den här frågan kan du fundera vidare på : varför gick det så snabbt just i Sverige? (Sverige är fortfarande ett telefonpratande land. Numera är vi ett av världens mobiltelefontätaste länder.) Det sker också en förskjutning av de stora städernas betydelse. Göteborg blir Sveriges viktigaste exporthamn. Helsingborg och Malmö blir knutpunkter för spannmålsexporten och Sundsvall tar hand om trävarorna. Norrköping hade varit landsortens ledande industristad, men blir nu nedflyttad till fjärde plats, vilket speglar den roll textilindustrin hade i den svenska industrialiseringen. Gatorna blev bredare och husen högre. Man byggde hyreshus med fem våningar och affärer i bottenplanet, det är stenstadens hustyp och samma hushöjd syns i hela Europa, i Paris och Berlin och i Wien. Städerna behövde mängder av nya byggnader. Det behövdes fabriker och industrilokaler och bostäder till arbetarna. Det byggdes teatrar, badhus och museer. Skolor och sjukhus behövde särskilda byggnader, precis som rådhus och stadshus, vattentorn, elverk och gasverk. Men industrialiseringen gav inte bara upphov till snygga stenstäder med trädkantade gator utan också till trånga gyttriga områden. I städer som dominerades av industri, t.ex. Kiruna, Borlänge och Västerås, blev gränsen mellan arbetare och välbärgade människor plågsamt tydlig. Stockholm började bli segregerat och de sociala skillnaderna blev tydliga i stadsbilden. Det blev skillnad mellan olika områden och olika stadsdelar, t.o.m. fördelningen av dekor på husens fasader visade att det var finast att bo på första och andra våningen i gathuset. (När man började installera hissar blev de översta våningarna också attraktiva.) Till Stockholm flyttade dessutom mängder av människor vilket ledde till en akut bostadsbrist. Vad som helst som kunde kallas rum hyrdes ut av värdar som varken hade moral eller medkänsla. Folk fick bo i skjul och på vindar och höskullar. För de flesta var trångboddheten en plåga när vanliga arbetarfamiljer skulle tränga ihop sig i ett rum och kök. Ofta fick de ha inneboende för att klara hyran. SY NA STAOEN 43 44 EN RESA l industrialiseringens spår följde inte bara snygga stenstäder utan också trånga, mörka och gyttriga områden. De sociala skillnaderna syntes tydligt i stadsbilden. Bilden är tagen 1917 på bakgården vid Bräddgatan 12-14, kvarteret Höfveln, i Norrköping. Klyftorna mellan rika och fattiga var enorm och för att förstå vad det innebar räcker det inte med statistik och siffror. Det är skönlitteraturen som kan ge en konkret bild av den tidens miljöer. Martin Koch skrev en roman 1912 som hette Arbetare: "Husen visar öppet fram all sin smuts, allt sitt eländej två ändlösa rader av fattigdom och hjälplöshet. En väldig rännsten liknade det hela, en kloakledning med förpestad luft, helvetet kan inte tänkas värre." Det är mot bakgrund av sådana sociala klyftor som arbetarrörelsen växte fram. Eftersom den ställde sig utanför det borgerliga samhället från första början, betraktades den som obekväm, kontroversiell och farlig. Landets första Folkets Hus var en ombyggd snickarverkstad i Kristianstad och det första, nybyggda öppnades i Malmö, ett hus som kallades "en säker tillflyktsort för förföljda tankar". Linjalen åker ut Skulle man stadsplanera var det fortfarande rutnätsplanen som gällde. Det var en form och ett ideal som dominerade totalt. Och när någonting har funnits länge är det bara en tidsfråga innan något nytt dyker upp. Någon vill pröva något annat, tänker på ett nytt sätt, ser en oprövad möjlighet. Någon vill göra tvärtom. I den övre änden av Sverige, så högt att det ser ut som om den är på väg att klättra ut över kanten, ligger Kiruna, 14 mil norr om polcirkeln. Att se en stad här uppe innan det fanns så mycket som en koja var verkligen en vision. Att sedan genomföra iden var ett experiment; Kiruna är ett unikt exempel på stadsbyggnadsideal från 1900-talets första år. Ett europeiskt mode som hittade vägen upp till den svenska lappmarken, ideer som var en protest mot räta vinklar och stadsplaner som liknade geometri. Nya tankar strömmade in i Sverige och fångades upp av arkitekt-studenter som fortfarande gick SYNA STADEN 45 sina sista årskurser på Tekniska Högskolan i Stockholm. En av dem var Per Olof Hallman som gick till angrepp mot "ingenjörsstäder" som kommit till med hjälp av linjalen. Vad var det då som var så nytt? Jo, man skulle noggrant studera de lokala förhållandena, alltså hur staden eller marken faktiskt såg ut och forma en stadsplan som följde landskapet. De nya ideerna passade tiden som hand i handske. "Naturliga" stadsplaner innebar bara små ingrepp i landskapet och de var ofta enkla, snabba och billiga att genomföra. Det här var en tid då man intresserade sig mycket för naturen och man tyckte om tanken på att en ny stadsplan skulle anpassa sig till det som redan fanns . Det som var gammalt och svenskt var fint. Planen för gruvstaden på berget Haukivaaras sluttning var en av de första i Norden där de här ideerna tillämpades. Lätt var det nu inte. Terrängen var besvärlig och stenig, på flera ställen sumpig, och höjdskillnaderna kunde vara så stora som 6o meter. Men att studera naturen var ett livsvillkor skrev Hallman och man "fick inte låta sig avskräckas av strapatser." Den stadsplanearbetare som inte kände den terräng för vilken han planerade, skulle inte "åstadkomma annat än slarvigt hafsverk". Planen såg följdaktligen ut så att gatunätet drogs i nord-sydlig riktning och därmed vändes bara husens gavlar åt det sämsta väderstrecket- norr. Gatorna anpassades efter terrängen och parkerna passade man på att lägga där det blev besvärliga höjdskillnader. Rakt genom staden skulle en 24 meter bred esplanad dras, men inte efter linjalen, den skulle vindla som en ringlande pulsåder. Det skulle inte heller finnas ett centraltorg mitt i stadskärnan utan torg och öppna platser spreds över hela samhället där de passade bäst. En jordbunden fågelväg Under r8oo-talet får vi bara några få helt nya städer. I stället växer det fram en ny sorts samhällen som blir städer under 1900-talet. (Nästan en tredjedel av Sveriges städer får stadsrättigheter under r9oo-talet.) Om de gamla städerna växte upp kring vattenvägar, byggdes de nya städerna längs järnvägen. Järnvägen var avgörande för hela samhällsutvecklingen. Som en "jordbunden fågelväg" förenade den folk, varor och marknader. De första trafikbanorna öppnades r856. Det var trettio år efter England, nio år efter Danmark och tre år efter Norge. Varför kom Sverige igång så sent? Brist på pengar förstås, Sverige var fattigt, men vi hade också jämförelsevis bra landsvägar och hade satsat stora pengar på Göta Kanal och andra vattenvägar. I Sverige var staten djupt engagerad i järnvägsbyggandet och hade ansvar för de viktigaste banorna. Det statliga postväsendet byggdes ut i takt med järnvägarna vilket innebar att statsmakten blev synlig överallt i landet. Stambanorna var ett viktigt steg mot att undanröja hindren för näringslivets utveckling och de drogs därför medvetet genom ödemarken, i inlandet, inte 4 6 EN RESA genom tätorterna, inte längs kusterna. Varför konkurrera med ångbåtstrafiken som ändå fungerade så bra? En stor stad fick bilda utgångspunkt, därefter en stad till och ytterligare en och sedan som ett streck ut i vildmarken. Start i Malmö, sedan Lund, men därefter gick järnvägen inte till Kristianstad utan till Hässleholm, den gick till Alvesta och inte till Värnamo, till Nässjö i stället för till Jönköping. Med hjälp av järnvägen blev orten ansluten till det moderna livet och fick post, telegraf och telefon. Med järnvägen slutade man an leva lokalt och lokaltiden, som beräknades efter ortens solstånd, upphörde att gälla. Till de nya stationssamhällena drogs industrierna som till en magnet eftersom de automatiskt fick goda transportmöjligheter för sina varor. Järnvägsstationen blev en ny medelpunkt i städerna, gärna med ett parkliknande järnvägstorg framför. Som i Nässjö: en bred esplanad från stationshuset fram till ett torg där man senare lade stadshuset. När man anlände till staden skulle detta vara det första man såg när man öppnade stationshusets port och steg ut: något snyggt och propert och planerat. Det här innebar att järnvägsorterna fick en tydlig fram- och baksida. Framsidan var vacker och prydlig- på baksidan låg magasinen, lokstallarna och industrierna. Nu var det inte alla som jublade. Det är det aldrig när något nyn inträffar. Ute i Europa diskuterade man livligt vad den nya tidens resor egentligen innebar. Var det inte skadligt an åka tåg? Människan var absolut inte skapad för det nya färdsättet där landskapet utanför fönstren svischade förbi och man aldrig hade en chans att fästa blicken på något förrän det redan var borta. Allvarligt talade man om tågresenärer som hastighetens offer och om hur tågen "kastade om världen". Utredande artiklar gav råd om hur man skulle bära sig åt: var skulle man titta när man san i en kupe så att man slapp se folk i ögonen? De som var positiva kunde göra samma slags överdrifter och såg tågen som lärare i jämlikhet och broderskap. Alla slags människor for med samma tåg som drevs av samma kraft. Men tåget var ----------------------------~~----------------------· Amerikanska ar . Wheeler & Wils. ons i Newyork prisbemnta och patcntcrad. c tillver'ming. Fllll'lkarr, Glashammare och Gnns~yarr, finnes ständigt ~ommissions -Lager samt rdrsliljes till betydligt under härstildes gillande priser. - Undervisning gratis. Sy-machlner med alla uertill hörande nya dt..far, såsom: : N.:o 24 Vesterlängga,tan, l.tr. upp. Annons 48 EN RE SA fr~n JULIUS yACOBSSON , 1864. naturligtvis inte mer jämlikt än något annat, utan indelat i samma slags klassystem som samhället utanför. Och sedan fanns det en del som bara hade tråkigt: "På tågresor har jag så tråkigt att jag efter fem minuter börjar yla av tristess. Medresenärerna tror sig höra en vilsekommen hund men alls inte, det är monsieur Flaubert som stönar." (Flaubert var en fransk förfartare som bl.a. skrev romanen Madame Bovary.) Al. ,, Ju a•lue botttll•t6rii&Uu4t.n 16r tltd.fo btlolknl•t•Å dtu blttrt. IIUlllllllflD nR llU lt!lillrlJII 1111 Mflllil!lll tllll Rösta dittför mer1 Arbetareporll!!! Valaffischer ur boken •Affischernas kamp", utgiven av Socialdemokratiska arbetarpartiet 1979. Här är några viktiga årtal på väg mot sekelskiftet: 1864 Näringsfrihet införs och skråtvånget avskaffas. Varje medborgare har nu rätt att utöva vilket yrke som helst, var som helst. 1876 Statsministerä m betet inrättas. r889 Socialdemokratiska arbetarpartiet grundas. 1866 Ståndsriksdagen ersätts med tvåkammarriksdag, en form som behålls ända till 1907 Alla vuxna män får rösträtt till andra kammaren. 1918-21 Demokratins genombrott: allmän och lika rösträtt fö r kvinnor och män. 1970 då Sverige får enkammarriksdag. SYNA STADEN 49 Rubriken "1900-talet" är egentligen helt onödig eftersom vi redan rört oss över gränsen mellan 18oo- och 1900-tal. Och r9oo-talet hinner knappt komma igång förrän det smäller. Första världskriget börjar 1914. Över 8 miljoner människor dör. År 1929 smäller det igen då börsen i New York kraschar och en svår ekonomisk depression sprider sig över världen. Men i romaner och poesi, i konst, musik och teater sprids samtidigt en livskänsla som är intensiv. Under en period mellan två världskrig verkar livsglädjen berusande, ibland nästan desperat och framtidstron är enorm. Allting verkar plötsligt dynamiskt och möjligt att förändra och det krävs nya former för att ta hand om all denna energi. I Paris uppfördes 1925 Ballet Mecanique som var så ny att man aldrig sett på maken, det berättar en kvinna som hette Sylvia Beach och som hade en berömd bokhandel i Paris, Shakespeare & Co. Kompositören hette Georges Antheil och han ansåg att det här var bästa tänkbara publikreaktioner. Han funderade nu på sitt nästa drag. Antingen skulle han begrava sig i arbete eller fotvandra till Italien med sin katt Crazy på ryggen. Till slut försvann han till Afrika, på jakt efter rytmer. Han ville hitta ett ställe där "musiken bara består av pinnar". Mitt i denna virvel av energi dyker det upp en ny rikening inom arkitekturen: funktionalismen. Den var en reaktion mot iden att det fanns ett visst antal fasta hustyper som kunde användas för alla ändamål. Funktionalisterna hävdade i stället att varje rum skulle formas för sin uppgift, rum läggas till rum på ett fritt sätt så att exteriören visade hur husets inre var organiserat. Funktionalismen kom till Sverige med Stockholmsutställningen 1930. Vad som presenterades var inte bara en stil och ett formspråk; det var en nyttoarkitektur med både socialt och politiskt innehåll. Utställningen samlade människor från hela landet och den vände sig inte bara till de välbärgade utan till hela svenska folket. De kom i bussar och med tåg för att vandra en dag eller två i framtidsbyn ute på norra Djurgården. Det var funktionalismens största propagandamanifestation. "Funkis" var en protest mot tillkrånglad arkitektur, målet var det praktiska och enkla. Det som var ordnat, hygieniskt, ja, funktionellt, det var också vackert. Men diskussionerna var hetsiga. Var detta en befrielse från allt gammalt och början på en ny tidsålder? Eller innebar funktionalismen en dödsstöt mot allt det man vant sig vid att kalla skönhet och kultur? Skulle allting nu masstillverkas i fa briker och det klassiska hantverket glömmas bort? Utställningen delade upp arkitekter och vanligt folk i två läger: för eller emot det moderna, för eller emot funkis. I fokus för funktionalismen stod det kollektiva och det internationella, ett socialt ansvar och god industriell formgivning. (I spetsen gick Gunnar Asplund som bl.a. ritat Stadsbiblioteket i Stockholm.) Carl Malmsten ledde .... .. "Publiken blev egendomligt berörd av Ballet Mecanique. Musiken dränktes i y/anden och tjut från alla håll. Folk slog varandra i ansiktet med knytnävarna, man hörde skrän men inte en ton av Ballet Mecanique som pågick där framme hela tiden. De uppretade människorna lugnade sig när flygplanspropellrarna började surra och luftdraget slet peruken av huvudet på mannen bredvid. " (Shakespeare and Company: Min boklåda i Paris av Sylvia Beach. Översättning Harriet Alfons. Albert Bonniers förlag. ) SYNA STADEN 51 VI ..... "' z " "' • "Det kändes som att befinna sig på en gata som fört rakt in i framtiden. Man var redan i UrbsJ den nya människans stad." Ivar Lo Johansson. Funkishus på Gibraltargatan i Göteborg. "Framåt mot det okända, sak samma vilket, bara det inte är något gammalt." August Strindberg om Lund. motståndarlägret som ville värna om det nationella och individuella, som ville bevara hantverket och konstslöjden. Stockholmsutställningen visade att framtidens samhälle och funktionalismens arkitektur hörde ihop. Här fick man se hur den nya, moderna människan skulle bo och det var bostadsavdelningen som väckte mest uppmärksamhet: modellbostäder i funkishus i en ny stadsplanering. Funktionalismen var ett markam brott mot äldre traditioner inom stadsbyggandet och tog avstånd från den slutna kvartersstaden. l stället var det viktigt hur varje enskilt hus var placerat i förhållande till solvinklar och ljusinfalL Funktionalismen fick ett enormt genomslag i Sverige. En del av förklaringen låg i det faktum att många som då bestämde över bostadsbyggandet, fortfarande hade plågsamma minnen av slum och fattigdom. Nu skuJie man bygga ett helt nytt samhälle och det måste då ges helt nya former. Formen skulle vara så ny att den inte hade någon historia. Funktionalismen har också anklagats för att vara historielös. Om du misstänker att du står framför ett funkishus, är det här typiska detaljer du ska hålla utkik efter: geometriskt enkla, ljusa ytor utan dekorationer balkonger med bårräcke släta, putsade fasader i kombination med stål och glas platta tak fönster utan spröjsar. Gunnar Björling. "Allt kan vara tusenannorlunda." • "Tiden och rummet dog igår." Marinetti. • SYNA STADEN 53 KAPITEL 2 Torn och spiror Nu ligger städerna placerade på kartan och torgen i städerna och vid torgen står byggnader som hör till det offentliga livet: makt, nöjen, handel och pengar. Så länge det har funnits mynt i omlopp har det rullat pengar över torgen. Så det är ingen slump att det så ofta ligger banker vid stadens torg. Ett torg bildar ett natmligt centrum i en stad och lika naturligt är det att här placera rådhus eller stadshus. En stad måste ju skötas om, och stadseller rådhusen har varit centrum för stadens administration där man tagit hand om stadens angelägenheter och problem. Ett rådhus, eller stadshus, representerar den världsliga makten. Ibland har gränsen mellan nytta och nöje varit diffus eftersom många stadshus också rymde stOra och pampiga festvåningar. En teater står definitivt för den nöjsamma delen av livet och i många svenska städer finns det teaterhus som byggdes för att ta emot resande teatersällskap. Tidigare hade man fått använda vad som fanns, en offentlig samlingslokal eller helt enkelt en lada . De sällskap som kom resande var utländska, framför allt tyska, och någon teaterverksamhet på svenska växte inte fram förrän i slutet av 17oo-talet. I oktober 1769 kom en svensk teatertrupp till Karlskrona och den gjorde reklam för kvällens förestä llning genom att dela ut små flygblad. Fanns det inget tryckeri fick skådespelarna annonsera själva genom att hela truppen marscherade eller red genom staden. Tåget leddes av en harlekin i brokig kostym som vilt grimaserande och med hög röst gjorde reklam för kvällens förestä llning, medan han red bak och fram, stOd på ett ben eller på huvudet i sadeln -allt för att väcka uppmärksamhet. De rika och förnäma fick köpa extra dyra biljetter som gav dem ett särskilt privilegium: de fick sitta på scenen. Där såg de bättre men ännu viktigare var att de själva blev sedda av den övriga publ iken. För skådespelarna var det naturligtvis mycket irriterande eftersom den här "extra" publiken inte lämnade dem ifred . De störde och pratade högt om pjäsen, skrattade och SYNA STADEN 55 ••• •• • Så här berättar teaterdirektör Smitt om hur der kunde vara en kväll i teaterladan i Växjö, ungefär I 840: "Askådarna hade klätt sig i pälskappor, muffar och väderhuvor. Högst få av de manliga saknade pälsmössa, höga resstövlar och bälgvantar. Att publiken kunde bärga sig var mindre underligt än att de uppträdande kunde uthärda i några och tjugo graders iskyla, då andedräkten syntes från munnen och läpparna var stelnade. Eldstaden var en gammal järngryta med hål i botten och en järnplåt över med träkol till bränsle. På sätt och vis var det en lycka att en ruta i fönstret var sönder och endast ersatt med en usel kudde, som vi ibland tog bort för att släppa ut röken." ryckte i kostymerna. Ibland sträckte någon ut ett ben bara för nöjet att se en skådespelare ramla på ändan. Det var genom de resande teatersällskapen som folk kom i konrakt med de stora pjäsförfattarna, som William Shakespeare och Mol iere. Något annat som var populärt i slutet av förra seklet var dramatiska och spännande och sentimemala pjäser, "rövarromantik", där kvinnor spärrades in i klosterceller och grymma män kom smygande i underjordiska gångar. Kärleksparet fick kämpa för sin kärlek och det var alltid på håret när att de fick varandra: här ligger Eugenie, inlåst i ett valv, djupt ner under jorden. Hon älskar Dorval, hjälten, som sitter inspärrad i valvet bredvid . Det vet inte Eugenie, hon ligger på golvet med en sten som kudde, blek och döende. Publiken ryser- men just som hon ska dö, rasar muren och in ramlar Dorval för art rädda henne. Stora applåder och bravorop- den här sortens pjäser var omåttligt populära. De var spännande och sorgliga och publiken suckade och grät och tyckte att det var fantastiskt bra. Det är lätt att skratta överseende åt sådana intriger idag, men numera sitter ju tusentals personer klistrade framför TV:n flera kvällar i veckan för att titta på TV-såpor. De är inte alldeles olika det sena r8oo-talers skräckromanriska pjäser. Teater var populärt och ett sätt för en stad att öka sin självkänsla var att bygga just ett teaterhus, en permanent byggnad som bara skulle användas till teaterföreställningar, där man satt bekvämt och slapp frysa . Under senare hälften av r8oo-talet uppfördes r8 självständiga teatrar i svenska landsortsstäder, bl.a. i Växjö, Örebro och Sundsvall. Teaterdirektör Smitt var under en rurne på besök i Gävle där man precis byggt ett teaterhus som var "det vackraste av alla med ett utmärkt läge till boulevardens norra ände, på en fri plan, så att i hän delse av eldfara inget hinder möter art från alla sidor komma ut." Teaterbränder var förfärligt vanliga och orsaken var ofta ett gasläckage. Direktör Smitt hade också sett att Gävles teater hade "utmärkta gasledningar". Gävle teater var den första som byggdes efter de nya byggnadsregler som vi talade om i kapitel r. Här fanns r.ex. inga spiraltrappor, uran breda trappor med raka lopp. I Tyskland där 97 teatrar brann ner under en tioårsperiod hade man särskilt studerat pani krusningar och komm it fram till att spiraltrappor var rena dödsfällan. 600 kyrkor Kyrkan är det lätt att få syn på. Den höjer sig ofta över mängden och har en "kropp" som man inte går förbi utan att lägga märke till. Kyrkobyggnaden var förr en symbol för den religiösa makten. Kyrkan tog hand om viktiga delar av der praktiska livet som krävde omvårdnad och omtanke, och själavård är fortfarande en viktig uppgift. Under medeltiden var det kyrkan som skötte undervisningen och tog hand om de sjuka och fattiga. Kyrkan 56 TORN OCH SPIROR märkte ut årets gång och lyste upp ett lunkande vardagsliv genom de återkommande religiösa högtiderna. I det här kapitlet ska vi koncentrera oss på två sorters byggnader: rådhus och kyrkor, därför att de är så vanliga och lätta att hitta och därför tacksamma att studera. De kan se helt olika ut och därför innehåller kapitlet också lite grundläggande stilhistoria. Vissa grundbegrepp är bra att kunna, de är användbara verktyg när man ska läsa av en fasad och tolka detaljer. Vill du fördjupa dig och läsa speciallitteratur blir det lättare om du vet vad termerna betyder. När ett barn ska rita en kyrka brukar det bli en långsmal byggnad med stora fönster i en rad och ett torn i ena änden. Det är ett slags urbild för en kyrka, trots att många kyrkor inte alls ser ut så. En centralkyrka eller rundkyrka har ett runt, kvadratiskt eller flersidigt församlingsrum som ligger centralt, mitt i, och som täcks av en eller flera kupoler som tak. En korskyrka har en plan som ett kors. I en basilika är sidoskeppen lägre än mittskeppet som ofta är försett med fönster. Oavsett vilken typ av kyrka det är fråga om har den olika rum för olika funktioner. Den lilla hall man kommer in i innan man går in i själva kyrkan kallas vapenhus. På den tid när männen var beväpnade lämnade de sina vapen här. Det stora rummet för församlingen kallas långhus och kan i stora kyrkor vara uppdelat i flera skepp, mittskepp och sidoskepp. Det lilla "rummet" längst fram, där altaret står, kallas kor och det vetter oftast åt öster. I sakristian förvaras kyrksilver och mässkrudar. Variationen i planform kan vara stor eftersom kyrkorna bygges om och till under seklens lopp. I hela Sverige finns det 3 700 församlingskyrkor varav drygt 6oo ligger i städerna - du hittar dem lätt, antingen du är ute på stan eller studerar stadskartan: de står centralt eller i det som en gång var stadens centrum när kyrkan uppfördes. Stadens tyngdpunkt kan ju förskjutas som i Falsterbo där bebyggelsen närmast den medeltida kyrkan begravdes i flygsand, vilket innebar att kyrkan kom att hamna i stadens utkant. När man skulle reglera äldre städer med gyttrig bebyggelse och oregelbundet gatunät, blev kyrkan ofta den enda byggnaden som lämnades ifred. Den fick ligga kvar på sin ursprungliga plats, och på en karta över t.ex. Uppsala eller Skövde, ser man att kyrkan står snett infogad i en rätvinklig stadsplan. Har staden brunnit står i alla fall kyrkan kvar - sammantaget kan man säga att kyrkor är som öar från det förflutna. Heliga hus De första kyrkorna var byggda i trä, precis som alla andra byggnader, men med en speciell teknik. Väggarna bestod av stående träplankor eller allra helst kluvna ekstockar, med ändarna nedgrävda i jorden. Även om de flesta kyrkorna var små kunde man med hjälp av den tekniken få rum som var ganska imponerande. En kyrka var ju inte vilken byggnad som helst och det 58 TORN O C H S PIROR fanns regler att följa , både under själva byggtiden och vid invign ingen som var alldeles särskilt speciell. Kyrkan måste invigas av biskopen, - och så är det fortfarande- annars kunde den inte kallas för ett heligt hus. Om Du tittar upp från kartan och ut i staden är kyrkan eller kyrkorna lätta att hitta: ett kyrktorn kan fortfarande sticka upp ur husmassorna även om husen är höga. I den medeltida staden dominerade kyrkan synfältet var man än befann sig. Hög och stor reste den sig ur den låga träbebyggelsen. Var den dessutom byggd av sten eller tegel gjorde den ett mycket mäktigt intryck. Under medeltiden låg kyrkorna inte alldeles vid torgen, utan hade en buffert av låga hus mellan sig och den öppna platsen. En plats för marknad, en plats för gudstjänst, affärer och andliga övningar, de drog nytta av varandra och samma gator ledde till dem båda. I slutet av I6oo-talet blev det vanligare att placera kyrkan vid torget; man var inspirerad av antikens ideal för stadsplanering och dit hörde att kyrkan låg vid någon slags monumental p lats. I Karlshamn ligger kyrkan mitt emot rådhuset vid det srora torger mitt i stan. Fint placerad vid torget ligger också kyrkan i Hjo. Väderstrecken har också haft stor betydelse och der vanliga var att kyrkan lades i öst-västlig riktning med koret i öster, uppståndelsens väderstreck. Gravarna placerades på samma sätt, med den dödes huvud i väster. På den yttersta dagen tänkte man sig att de döda skulle möta ljuset i öster när de reste sig ur sina gravar. Väderstrecken är alltså djupt symboliska så att väster står för den nuvarande världsordningen och öster pekar mot det kommande himmelriket. När man går in i en kyrka och tittar fram mot altaret ser man också den "väg" som leder till himmelriket. Norr ansågs vara ett mycket sämre väderstreck än de övriga. Där härskade mörkret och kanske också de onda makterna. Kyrkans torn har sin egen historia. Under medeltiden sågs tornet som en statussymbol. Det var svårt och dyrt att bygga stentorn, man behövde både experter och pengar. Var församlingen liten och fattig- så var det i många landsbygdsförsamlingar-hade man helt enkelt inte råd. Då var det lättare att resa en fristående klockstapel. En av våra äldsta, bevarade klockstaplar står bredvid S:t Laurentii kyrka i Söderköping. Höga tornspiror förbjöds på 1750-talet för att undvika blixtnedslag. Tornen kröntes i stället av låga huvar och lanterniner, särskilt vanligt under de perioder som kallas rokoko och klassicism (du kan läsa vidare om stilhistoria senare i kapitlet). l mitten av I8oo-talet uppfanns åskledaren och då kom de höga tornspirorna tillbaka. Vill du titta uppåt och studera kyrktorn kan du titta på: lökkupoler på Leksands kyrka eller Kristine kyrka i Falun dubbeltorn på Sofia Albertina i Landskrona eller Kloster i Eskilstuna ett typiskt lanternintorn på kyrkan i Åmål "Det var ingen billig historia. Biskopen kom med sitt följe av medhjälpare och betjänter. De skulle bjudas på ett antal ståtliga måltider under de dygn de stannade på platsen och dessutom förses med andra gåvor, sådana varor som trakten kunde producera, som ersättning för den exklusiva ceremonin. I långsam procession gick biskopen och hans följe tre varv runt kyrkan. Tre gången stötte biskopen sin stav i kyrkporten och ropade ord ur Psaltaren: 'Höjen, I portar, edra huvuden ... 'Med en kvist isop i handen stänkte han välsignat vatten på kyrkväggarna, utvändigt och invändigt. Inne på kyrkgolvet skulle två fåror av jord, sand eller aska ligga utlagda från hörn till hörn, så att det bildades ett stort kors i rummet. Däri skrev biskopen nu alfabetet med både latinska och grekiska bokstäver. Tolv små kors målades här och var på kyrkans väggar och beströks med en helig smörjelse, chrisma.'' (Spåren av kungens män av Maja Hagerman. Ordfront.) SYNA STAOEN 59 ett skånskt trappgaveltorn på kyrkan i Falsterbo en rokokohuv på kyrkan i Filipstad en nygotisk spira i gjutjärn på Riddarholmskyrkan i Stockholm. Vid kusten - och på Öland och Gotland- får kyrktornen en speciell betydelse som landmärken. H ögt uppe över Gullmarsfjorden står Lysekils kyrka, murad i bohusgranit. Den syns långt ute på Skagerack och på andra sidan Sverige, på ostkusten, står S:t Botvids kyrka i Oxelösund. Den är ett landmärke som syns långt ut på Östersjön, kanske från färjan som går till Gdansk i Polen. S:t Botvid invigdes 1957, den är byggd i betong och har ett torn som en öppen pyramid. Ett kyrktorn har haft många funktioner, bl.a. som förvaringsplats. Att det syntes var det viktiga och genom sin riktning - uppåt mot himlen - kunde det påminna om att Gud är stor och människan liten. Ett väldigt kyrktorn var också förr en påminnelse om kyrkans makt. Från tornet- eller stapelnhörde man kyrkklockorna ringa och det kunde vara viktiga signaler: högmässa eller brand, själaringning eller bönetimmar. Klockan mätte ut tiden och i början när Sverige var nykristet, var detta fullkomligt nytt. Det ringde till gudstjänst och dop och begravning, det var morgonringning och aftonringning, det ringde för samling och varning. Var det oroliga tider ringde kyrkklockorna för att varna för fiender, eller för att berätta att det var dags att ta till vapen. Klockklangen spred sig som ringar över människornas liv. Den delade in dygnet, året och livet och man ansåg att den var så kraftfull att den kunde hålla oväder borta och jaga pesten på flykten. stenens mästare När man tänker på kyrkobyggnader tänker man oftast på sten. Huggsten, tegel och murverk- och då borde man också tänka på händer. Det är händer och nävar och labbar som huggit och burit och mejslat och murat. Det är i det perspektivet kyrkor blir riktigt imponerande: från grundsten till tornspira är kyrkan människogjord. När man under medeltiden övergick från trä till sten fick man ta hjälp utifrån. Sten till dörrposter och lister och valv skulle vara jämn och len som en barnrumpa. Kyrkan skulle smyckas och dekoreras i sten, detta omedgörliga material skulle tvingas till mjukhet. Till detta krävdes skickliga och erfarna händer och man var till en början tvungen att hyra in byggmästare och stenhuggare från utlandet. Under den romanska perioder kom de från Tyskland och Lombardiet, senare fanns det skickliga stenmästare, inte minst på Gotland. Sten är inte bara sten, rätt och slätt. Otika stenarter har olika "personligheter". Sandsten är mjuk, kalksten är hård. Hårdast och svårast att bearbeta är graniten. Vilket material man valde berodde på tillgång och ekonomi. Ofta växlade man mellan olika stensorter i ett och samma bygge. Det var praktiskt att växla. Vissa sorter 60 TORN OCH SPIROR lämpade sig bäst för murar, medan andra passade bäst till valv. Men det var också vackert att kunna skifta mellan olika stenfärger. Mästarnas arbeten, från katedraler till små kyrkor på landet, kan du se som konstnärliga dikter där allt ska stämma samman: väggar och tak, skulpturer och målningar, pelare, valv och bågar. Varje kyrkbygge var som en egen historia där arbete kunde pågå genom flera generationer, avbrytas, tas upp på nytt, alltmedan mästarna avlöste varandra. Ofta fanns det flera stenhuggare vid ett bygge. För att inte blanda ihop varandras arbeten och få fel betalning, använde sig stenhuggarna av märkning. Varje stenhuggare hade ett eget, personligt märke. Sådana stenbuggarmärken kan du se i de stora domkyrkorna i Skara, Linköping och Lund. Om en pojke ville bli stenhuggare måste han först gå som lärling i flera år och därefter fick han bege sig ut på en gesällvandring. Den skulle vara minst ettårig, ett slags studieresa till fots för att samla erfarenheter och göra teckningar. Nu kunde han kalla sig gesäll- ibland kallas det sven- men för att bli mästare, krävdes det ytterligare två års utbildning. 3 600 takspik och 25 knippen näver En kyrka ska få folk att känna beundran och förväntan och det gjorde man nog när domkyrkan i Kalmar byggdes. Det är en av den svenska barockens ståtligaste kyrkobyggnader och om barocken kan du läsa senare i det här kapitlet. Arkitekten hette Nieodemus Tessin den äldre och arbetet gick på tidens vis mycket långsamt. Det fanns en plan r 6 54 . Sex år senare får Tessin uppdraget. När kyrkan invigs r682 var den bara murad till hälften, till och med första våningen och täckt med ett provisoriskt tak. Helt fullbordad är inte kyrkan förrän en bit in på I700-talet. Kalmar var en viktig stad därför att den låg vid djupt, farbart vatten. Det medeltida Kalmar omgavs av en ringmur och hade en borg med fyra rundtorn. (Borgen är början till Kalmar slott.) Kalmar var en viktig stad eftersom den låg nära gränsen till Danmark och på viktiga städer satsade man stort under r 6oo-talet. Den medeltida Kalmar reglerades och över det medeltida gatunätet lade man en s.k. radialplan, den enda i Sverige, och en sådan plan ser ut som ett cykelhjul. Som nav ligger ett centralt torg och därifrån går det ut gator som strålar, eller som cykelhjulets ekrar. Tittar du på kartan syns radialplanen tydligt till vänster, på fastlandet innanför slottet som skadades svårt under det s.k. Kalmarkriget, r6rr, mellan Sverige och Sten är inte bara sten. Olika stenarter har olika personligheter. l kyrkorna hör sten alltid ihop med händer. Det är någon som har burit, huggit och mejslat. På bilden syns en betongkopia av en av dygderna i Storkyrkan i Stockholm. Originalet höggs på Gotland 1675 av Peter Schultz. SYNA ST A D EN 61 / c o -~ ~ iRJ , ~ ~ :a: ·:r <11 "::;: j -~ ' G / O f o ol o Danmark. Planens yttersta ring med spetsar är en befäsrningsring. Från spetsarna, som kalJas bastioner, kunde man skjuta längs murarnas yttersidor om fienden skulle göra ett storrnningsförsök. Det är bra att komma ihåg att stadsbyggnadskonsten till stor del går parallelJt med befäsrningskonsten, dvs. allt man planerade och byggde för att försvara sig. Särskilt stora ansträngningar gjorde man i militärt viktiga städer, de som låg vid kusterna, eller gränsstäder som Kalmar. Därför flyttades staden i mitten av r6oo-talet 62 TORN OCH SPIROR Det är bra att komma ihåg att stadsbyggnadskonsten till stor del går parallellt med befästningskonsten, dvs. allt man planerade och byggde för att försvara sig. Särskilt stora ansträngningar gjorde man i militärt viktiga städer, de som låg vid kusterna, eller gränsstäder som Kalmar. till Kvarnholmen. Kanonerna hade utvecklats och man kunde skjuta både längre och med bättre sprängkraft. Man ville ha en frizon, ett område fritt från bebyggelse närmast befästningen, så att fienden inte skulle kunna gömma sig bland husen. På kartan ser du att Kvarnholmen fick en helt annan stadsplan, nämligen rutnätsplanen. Mitt i planen, vid Stortorget, sku lle domkyrkan byggas. Det finns flera sätt att göra ett så stort och imponerande byggnadsverk begripligt. Ett sätt är att läsa facklitteratur. Då ka n det vara bra med en ordlista och det får du i slutet av det här kapitlet. Ett annat sätt att är att tänka på verb. Allt det som gjordes för att kyrkan skulle uppstå ur det plana ritpappret: gräva, bära, lasta, lyfta, hugga, hissa, slå, mejsla, borsta, spika, mäta, klyva. Det är arbetsinsatser som berättar om både slit, erfarenhet och omsorg. Du kan också studera arkivmaterial. Hela Kalmar domkyrkas bygghistoria finns bevarad i räkenskapsböcker. Där får vi t.ex. veta arr grundläggningen började på midsommaraftonen den 24 juni x66o. Ganska snart avbröts hela arbetet eftersom man fått ekonomiska problem men det kom igång på allvar 1678. Det hade funnits en kyrka i Kalmar tidigare, Storkyrkan, och den tömde man nu på allt som kunde återanvändas: orgeln, predikstolen, dörrar och beslag. Man samlade till och med ihop blyet från de blyinfattade fönstren. Sex båtsmän behövdes för att ta ner klockorna ur tornet. Arbetsplatsen vid kyrkan kallas byggnadshytra. Den viktigaste personen var naturligtvis byggmästaren, sedan kom stenhuggarna och murarna. Kalkrörare, timmermän, smeder och hantlangare hörde också till arbetsstyrkan. I räkenskaperna finns långa listor över invånare i staden som bröt och rengjorde sten vid den gamla kyrkan och vad de fick betalt: 20 öre per hundrade sten. Sedan skulle stenen bäras på bårar och forslas vidare med åkare till domkyrkobygget. På stadens kajer låg högar av kalk och travat tegel och blockstenar från Öland. Det står också exakt vad som behövdes för att lägga domkyrkans tak: 3 6oo takspik, 406 rolfter brädor, 8 tunnor tjära och 25 knippen näver. Taktegel och glas hämtades från utlandet och glasen kom i kistor som vardera innehöll 120 skivor. Vi vet att det i september kom 12 500 taktegel med en skeppare från Liibeck och vi vet vad han hette: Johan Sijwers. Några färger nämns inte i räkenskaperna förrän 1696, då kyrkan ska dekoreras: guld, silvervitt, brunrot, kimrök, åkergull, berggrönt och Schmaltzblau. SYNA STADEN 6J stadens hjärna "Nästan all snö hade smält undan när Anckarström knappt två veckor senare fick slita spö vid Riddarhustorget. Det var kyligt och grått och en snål vind genomfor staden. Fången var slagen i halsjärn på en hög schavott och fick stå så vid skampålen, barhuvud men i skinnpäls, i över två timmar. Ovanför hans huvud var hans kniv och pistol uppsatta tillsammans med en namnskylt med texten Kungamördaren Anckarström. (...) Till slut hängdes han upp och pryglades grundligt med spö så att blodet rann. Runt oss hurrade och hejade folk och man skrek att bödeln skulle ta i hårdare. Men kar/n slet redan så att svetten lackade och han verkade helt okänslig inför hur hans offer skrek och vek sig under spös/agen. Senare fick vi höra att bryggarna Westman mutat knekten att slå hårdare än brukligt och att de spön som användes först blivit lagda i saltlake." (Vänd ditt timglas av Niklas Rådström. Gedins.) På torget, eller vid rådhusets dörr, utdelades vissa straff offentligt. En ogift kvinna som blivit med barn kunde kedjas fast vid skampålen som ibland kallas kåk. Blev man slagen vid skampålen kallades det "kåkstrykning", ett uttryck som finns kvar i språket: ett kok stryk. En man som skottat snö över på grannens comt fick rida på Trähästen som straff, ett slags stor träbock med sylvass rygg. För att det skulle var extra plågsamt fick den srraffade "rida" med tyngder fästa vid fötterna. Spöstraff var vanligt och utdelades i par; man slog med två spön i varje slag. Högst 40 par för män och 30 par för kvinnor. Om torget är stadens hjärta kan man kan säga att rådhuset är stadens hjärna. I varje stad finns det ett rådhus eller ett stadshus, ibland bådadera. Du kan undersöka var det är placerat och vad placeringen berättar. Du kan bestämma byggnadsstil och se om byggnaden har "årsringar". Har den blivit restaurerad? Har den byggts till i en annan stil än den ursprungliga? Vilket eller vilka material har använts? Men studerar du rådhus eller stadshus, är det inte bara en fråga om byggnader utan om hur städerna varit styrda . I Sverige växte stadsväsendet fram under I200-talet- det talade vi om i kapitel I -och i städerna började en särskild grupp människor märkas. Det var borgarna som antingen kunde vara handelsmän eller driva hantverksrörelser i staden . De var bagare och skräddare, bryggare, smeder och skomakare. Stadens styrelse bestod av fogden, borgmästare och ett råd. Fogden var kungens ombud och inga beslut kunde fattas i hans frånvaro. Ordförande i rådet var borgmästarna som alltid var två till antalet. Rådet tog hand om stadens angelägenheter och problem. De såg till att nattvakren och brandvakten skötte det de skulle, att gatorna var rena och hela. Medlemmarna i rådet delade på uppgifterna så att någon kontrollerade de 64 TORN OCH SPIROR mått och vikter som användes av staden och några övervakade handel och hantverk. Rådet krävde in avgifter och kungliga skatter och dömde enligt stadens egen lag. Den här modellen för hur städerna skulle organiseras hämtades från utlandet och till rådhuset kallades stadens borgare för gemensamma möten, "allmän rådstuga". Ett rådhus är en symbol med två sidor. Den ena representerar den kungliga makten, den andra borgarnas självstyre. Att bli borgare innebar att man fick rätten att bedriva handel eller hantverk, men det innebar också skyldigheter, t.ex. att betala skatt. Allmän rådstuga låter som något litet och småtrevligt, men sammanträdessalen i Söderköpings rådhus var 130 m•. Där förvarades stadens viktiga ting som skarprättarsvärdet-det som bödeln använde för att hugga huvudet av en brottsling- stadens fana och stadskartan och rymdmåtten med kunglig stämpel: tunna, spann och halvspann. Städerna var små, ett rådhus kostade pengar att uppföra och det kunde bli en tung utgiftspost. Under medeltiden byggdes rådhusen - de vi känner till- av stadens borgare själva, utan kunglig medverkan. Men med Gustav Vasa och hans söner kom det ekonomiskt stöd om staden var tvungen att bygga ett nytt rådhus. Stadsbränder var ju vanliga. Att ett rådhus "återuppstod" var inget ovanligt. De flesta som byggdes under 16oo- och 1700talet var enkla hus i trä men i Jönköping slog man på stort. Jönköpings rådhus ligger vid H ovrättstorget, ett stensatt salsgolv utomhus för riktiga prakthus. Jönköping låg vid riksvägen och besöktes ofta av resande och därför var det viktigt att ha imponerande byggnader att visa upp. Rådhuset ritades av Erik Dahlberg, en av den tidens främsta arkitekter, och det byggdes i sten, i tre våningar med brutet, valmat tak. Storleken på ett rådhus kunde variera beroende på hur staden var och vilken betydelse den hade. Men ett klocktorn brukade rådhuset ha som "annonserade" att det var här som stadens styrelse höll till. Sammanträdessalen låg på övre våningen och i bottenvåningen fanns allt möjligt: häkte och handelsbod, skolsal och bostad för läraren. Inte förrän i slutet av 17ootalet började man bygga rådhus i sten. Om vi stannar till vid 18oo-talets början bor 10% av befolkningen i städer. stadsbefolkningen kan delas in i tre grupper. De högborgerliga -adel, högre ämbetsmän, en del handelsmän, fabrikörer och patroner- äger hälften av stadens fastigheter och betalar hälften av stadens kronoskatt, trots att de bara utgör 5% av befolkningen. De lågborgerliga är fem gånger så många och betalar det mesta av den återstående kronoskatten. Hit hör hantverkare och lägre tjänstemän. Sedan kommer småfolket; gesäller och lärlingar, pigor och drängar, som ingår i borgarnas stOrhushåll. Det är stadens största grupp men de saknar inflytande. Det är borgarna som äger staden, som styr och förvaltar den genom allmän rådstuga. De är bara borgarna som kan närvara vid rådets möten och diskussioner och de tar också hand om praktiska uppgifter som snöröjning, brandskydd och underhåll av gator. De bekostar 66 TORN OCH SP IR OR också kyrka och prästgård, rådhus och andra offentliga byggnader. När städerna förändrades i slutet av x8oo-talet betydde det framför allt att gamla hierarkier rasade ihop och det gamla borgerskapet förlorade sin entydiga maktställning i städerna. Med näringsfriheten uppstår ett nytt borgerskap med ekonomisk makt. Det skaffar sig snart inflytande över städernas förvaltning. Samtidigt flyttar det in mängder av folk till städerna och det ställer nya praktiska krav på vatten, avlopp och belysning. När 1862 års kommunlagar kommer innebär det att staden blir en kommun där alla invånare är "medlemmar". Den allmänna rådstugan blir stadens beslutande organ och där har stadsborna rösträtt i förhållande till hur mycket skatt de betalar. Den ekonomiska ställningen är alltså fortfarande utslagsgivande. De gamla rådhusen förlorade sin ställning som maktcentra, de räckte helt enkelt inte till. Städerna måste bygga nytt. De nya stadshusen skulle rymma stora sammanträdeslokaler, s.k. sessionssalar, och alla tjänstemän behövde arbetsrum. Lika viktigt var stora festlokaler. Stadshuset blir en blandning av den gamla tidens rådhus och den nya tidens socitetsbus och byggnaden får storslagna proportioner. Dels beror det på att många olika funktioner ska samsas under ett och samma tak, dels är det ett sätt att manifestera en ny och kraftfull borgerlig kultur. Enklare uttryckt: det ska synas att staden bar en viktig samhällsgrupp med pengar, makt och inflytande. Det enkla klocktornet fick vika för andra, mer imponerande prydnader. Havre och starkström I Helsingborg finns det ett fantastiskt praktfullt rådhus, stort som en tegelborg. Med sina tinnar och torn ser det ut som om det skulle kunna stå på en teaterscen. Det är byggt av tegel men också av havre. Hur hänger nu det ihop? Jo, Helsingborg hade på x8oo-talet blivit den dominerande skånska exporthamnen. Det producerades spannmäl som aldrig förr och viktigaste var exporren av havre. Just i trakterna av Helsingborg producerades det mer havre än någon annanstans i landet. År 1850 hade Helsingborg inte mer än 4 ooo invånare. Vid sekelskiftet hade siffran ökat till 25 ooo. Och det berodde på havren. "Det var helt enkelt dåtidens bensin, den energikälla som drev alla de hästar vilka transporterade varor och utförde det tunga arbetet i jordbruket. Men också tidens spårvagnar, t.ex. i London, drogs av hästar. Efterfrågan på havre var därför mycket stor inte minst i England. Dit gick 90 %av alla havreexport." (Den moderna stadens födelse av Eva Eriksson. Ordfront.) År r88o kulminerade havreexporten, sedan sjönk den hastigt. Men då hade järnvägen redan byggts och Helsingborgs köpmän hade pengar över som kunde investeras i nya industrier. Så var det för Petter Olsson och så var det också för Nils Persson. Båda hade titeln konsul, Petter var den största SYNA STAD E N 67 Entrehallen i Sundsvalls stadshus. En amatörteaterföreställning på nyåret 1906- 1907 i stadshussalongen i Sundsvall. spannmålshandlaren och den som startade Helsingborgs Mekaniska Verkstäder, Nils var mer intresserad av konstgödsel och startade Skånes största konstgödselindustri. Helsingborg dominerades helt av dessa två mäktiga män och deras industrier var mycket fiffigt knutna till jordbrukets behov. När man skulle bygga ett rådhus i staden blev der precis så ståtligt och pampigt som stadens borgare kände sig. Alla städer satsade inte på stadshus utan byggde i stället stadshotell som blev så pösigt eleganta att de blev stadens vackraste hus. Stadshotellen växte upp i takt med järnvägen som gjort det möjligt för många fler att resa kors och tvärs genom landet. Starkström och stadshotell - vad har de gemensamt? Jo; det elektriska ljuset spreds snabbt över Sverige, men det fanns ett problem. För vanlig belysning behövdes bara svag ström och elektriciteten hade mer att ge. Kunde man utnyttja starkström skulle den också kunna 68 TORN O C H SPIROR användas av industrin. Men man måste ha elströmmen nära till hands - när man överförde elström över långa avstånd, blev förlusterna stora. Hade man bara rätt teknik kunde man transformera elkraften. Börja med låg spänning, transformera den till hög spänning under överföringen och sedan transformera om den igen tilllåg spänning där den skulle användas. Med andra ord: trefas växelström. Då skulle det räcka med några riktigt stora kraftverk som kunde försörja många industrier med elkraft. Det är inte säkert vem som kom på lösningen först. Men på ASEA, grundat r89o, i Västerås, arbetade Jonas Wenström och antagligen var han först. Det här betydde snabb utveckling för svensk basindustri. Gruvföretag och järnverk, pappers- och massaindustrin - alla behövde mycket ström för att kunna producera. ASEA hamnade i Västerås och staden hade plötsligt en storindustri som totalt dominerade den svenska starkströmsindustrin. På städernas gator började eldrivna spårvagnar att glida fram och det var ASEA som tillverkade dem. Västerås växte och ville visa det också. Rådhuset hade blivit för litet och man ville ha ett nytt stadshus. Det som byggdes och invigdes 1904 är ett exempel på monumentalarkitektur, dvs. stort och imponerande, och det innehöll både festvåning, restaurang och hotell. Stadshuset kom att kallas stadshotell och dyrt hade det blivit- 6oo ooo kronor, en svindlande summa på den tiden. Var det ligger? Vid Stora Torget förstås! I Borås har man byggt många rådhus. Det första låg mitt på torget och byggdes så snart Borås fått stadsrärtigheter, r62r . Det gick inte mer än femtio år så ville man bygga ett nytt eftersom verksamheten i det gamla var förknippat med "livsfara och äfventyr". Det nya var precis färdigt då staden brann och rådhuset gick upp i rök. Nästa rådhus tog lite tid - man var tvungen att bygga upp kyrkan också -men 1707 var det klart, det stod i tjugo år och sedan brann det upp. Nummer fyra fick stå i nästan hundra år och därefter var det dags för Borås tredje stadsbrand, 1822. När man skulle bygga upp stadens femte rådhus passade man på att göra torget större, men det spelade inte så stor roll för strax brann det igen. Men hade bara kommit halvvägs men man fick ju börja om från början i alla fall. Håll räkningen nu -Borås sjätte stadshus fick faktiskt stå ifred och användes ända in på 1900talet. Det brann inte men det blev för trångt så stadsfullmäktige beslöt att bygga ett nytt, vilket blev nummer sju. "Hallen är ett försök att forma ett rum på denna breddgrad, där besökaren som passerat polcirkeln kanske finner en vis värme och känner sig välkommen. Där stadsborna inte känner sig tyngda av myndigheternas makt utan under vänliga former kan underhandla om skilda problem." Så förklarade arkitekten stadshushallen i Kirunas stadshus, en hall som blivit stadens vardagsrum och festsal. Han hette Arthur von Schmalensee och stadshuset invigdes 1963. Stadshuset har fungerat som ett riktigt torg, en spontan samlingspunkt SYNA STAOEN 69 Här är det arkitekturmöte mellan nya stadshallen och det gamla rådhuset i Lund. för människor som ville göra sina röster hörda. Det var under gruvstrejken, några laddade veckor vid årsskiftet 1969-70, då flera tusen strejkande gruvarbetare samlades på stadshusets innergård. Det lär också ha varit så att schmalensee när han såg ett av de många direktsända inslagen från strejken slängde sig på telefonen och ringde upp till Kiruna. Oroligt påpekade han att han inte hade tänkt sig att räckena skulle hålla för en riktigt så stor folkmassa. Sveriges, och kanske Europas, minsta rådhus ligger i Sigtuna. Långt in på I 9 so-talet hängde en stor nyckel bakom ena fönsterluckan. Den gick till finkorna och det lär ha varit så att folk som var för berusade för act ta sig hem själva kunde låsa upp rådhusfinkan och sova ruset av sig där. På morgonen kunde man få se stadstjänaren snedda över torget med öl och biff på bricka från StadshoteUet. Fången måste ju få äta innan han släpptes. Vid torget kan man ofta få uppleva h ur olika byggnadsstilar krockar. Det gör de t.ex. i Nyköping där IJOO-talet möter eller kollidera r med r96o-talet. Det nya stadshuset byggdes precis bredvid det gamla rådhuset, påkostat och brutalelegant. Italiensk marmor och orientalisk teak till en kostnad av 22 miljoner kronor. Men när det var färdigt var det för litet och den kommunala förvaltningen fick inte plats. Från början tar alltså borgarna själva hand om stadens praktiska skötsel men när städerna växer lägger man ut de olika uppgifterna på "kommunaltekniska" verk. Med så mycket folk på samma ställe ställdes det nya krav på stadens infrastruktur. Staden måste försörjas med vatten, avlopp, gas och el. Sådana här stora anläggningar kunde vara kommunens stolthet och därför lät man ofta arkitekter formge byggnaderna. (I t.ex. Oxelösund och Skara finns det fina vattentorn!) Men att anlägga spårvägar eller gasledningssystem eller vattenverk var stora uppgifter, det krävdes folk för att kontrollera anläggningarna som i sin tur krävde mer personal som sedan blev ännu mer specialiserade och krävde ännu mer folk . Stadshuset som samlat alla verksamheter på samma ställe sprängdes bildligt talat och förvaltningen började flytta ut till olika lokaler i staden. Sociala reformer gjorde att stadens förvaltning växte; det krävdes folk för att administrera folkpension och socialvård och skola. Den offentliga sektorn ökade våldsamt efter kriget och mest ökade den kommunala delen. År 1960 var 7 %av alla yrkesverksamma svenskar anställda av kommunen. År 1977 var det var femte svensk, eller 8oo ooo anställda. Ett rådhus är alltså den byggnad där borgerskapet samlades och där rådhusrätten hade sina sammanträden. (Rådhusrätten är stadens domstol.) Rådhusen ligger nästan alltid vid torget i stadens centrum. Centralt i städerna ligger också stadshusen som också är byggnader för stadens förvaltning och styre. Ofta rymmer stadshusen också festsalar. Stadshus börjar byggas i slutet av 18oo-talet då den kommunala förvaltningen organiserades på ett nytt sätt. Gränsen mellan stadshus och stadshotell är ibland flytande. Kommunalhus är en byggnad för den kommunala förvaltningen i en mindre stad. De började uppföras på 1920- 30-talet. Efter kommunreformen 1971 används ibland begreppet kommunhus för både kommunalhus och stadshus. Stilarnas historia Stilhistoriska epoker är inte absoluta eller enhetliga begrepp, men de ger en tydlig fingervisning. Inte heller är perioderna klart avgränsade och ibland kan en kyrka - och andra byggnadsverk - ha stildrag från flera olika perioder. Det är praktiskt att kunna skilja de olika epokerna åt i grova drag och att placera dem i rätt ordning. S YNA S T ADEN 71 Liten ordlista för arkitekturtermer: • Absid: ett halvrunt eller mångsidigt rum som avslutar altarrummet i de flesta medeltida kyrkor. Vanligen är absiden täckt med en halvkupol som tak. • Arkad: en serie av bågar som vilar på pelare eller kolonner. Arkaden bär upp en mur, ett bjälklag eller ett tak. • Arkitrav: Den understa delen av bjälklaget som vilar direkt på kolonnernas kapitäl. Arkivolt: den profilering som finns på en båges yta. Bjälklag: den byggnadsdel som skiljer de olika våningarna åt i en byggnad. l ett bjälklag ingår bärlag, (den bärande delen), golv och innertak. Entablement: så kallas bjälklaget i klassisk arkitektur. Entablementet består av arkitrav, fris och kornisch och vilar på kolonner, pelare eller pilastrar. gipsfris man kan se i taket på gamla lägenheter). En fris kan också sitta på väggen eller på golvet - väggfris och golvfris. Men grundbetydelsen är den utsmyckade del av bjälklaget som ligger mellan arkitrav och gesims. Kolonett: en liten kolonn. Kolonetter används som fönsterposter eller som dekor på fasaden. • Gesims: ett markerat listverk som löper horisontellt. En gesims avslutar en byggnads fasad eller en väggyta. Den kan också dela av fasaden mellan våningarna, en s.k. gördelgesims. Den kan ligga mellan sockeln och husets övriga våningar och kallas då sockeleller fotgesims. Man kan också hitta en gesims ovanför en dörr eller ett fönster. • Kapitäl: den översta delen av en pelare, en kolonn eller en pilaster. Vanliga kapitälformer är doriska, joniska och korintiska kapitäl. Kolonn: en rund pelare. En kolonns främsta uppgift är att bära upp horisontella delar i takkonstruktionen. Kolonnen kan delas in i bas, skaft och kapitäl. • Kornisch: profilerat listverk som utgör gränsen mellan fasad och yttertak. En kornisch kan också vara ett listkrön över ett fönster eller en dörr. • Lanternin: en uppbyggnad på taket, som ett litet torn, med fönster. • Pilaster: en halvkolonn. En pilaster syns i flat relief som en del av väggen. Volut: den används som dekoration och ser ut som ett spiralformat, hoprullat band. Voluter finns t.ex. på joniska kapitäl. • Fris: vanligen betyder det en dekorativ, bandformad inramning i taket (som den 72 TO R N O C H SP IR OR ttf>Ll;~Nt>~K Sil L tv'lt:P Hi)~ 6-AVLA~, SoM VA.F.. ~IKT \JT.S.tMt>e O(.H H.att>E lJ Y~UJ" S'i~N~ f'R.OF-U.. e~ Renässansen C:a IJJ0-16JO. Murar i tegel. ofta med ramar av sten kring portaler och fönster som är stora och regelbundet placerade. De kan vara raka eller rundbågade. Utsirade höga gavlar med voluter. Renässansens börJan sammanfaller med Gustav Vasas regeringsår och reformationen. Då lämnar Sverige den katolska kyrkan och går över till den lutherska läran. Nu b•ldas en nationell statskyrka där kyrkan ar underordnad staten och alla dess egendomar tillfaller kronan. Ett av målen för den lutherska läran var att Bibeln skulle översättas till folkspråken. En av de första nya kyrkorna som byggdes var Hertigkyrkan 1 Karlskoga. Byggåret var 1586 och kyrkan uppfördes på mark som skänkts av hertig Karl, Gustav Vasas yngste son. Enligt traditionen kallades marken kring kyrkan för Karls skogar, vilket blev stadens namn: l Karlskoga. Kyrkan var mte stor, bara 12x6,5 meter, uppförd i liggande timmer, och är den nuvarande träkyrkans sakristia. l korfönstren kan du se glasmålningar från 1900-talet som föreställer Martin Luther, den man som startade reformationen. Trefaldighetskyrkan i KristJanstad är en fin renässanskyrka, byggd av Christian IV som fick tidens stil uppkallad efter sig "ChristlanIV-renässansn. Om du bor i Stockholm kan du gå till Jacobs kyrka TP.OLJfl'fN AI"KI~I'T VAN StceN WINKE:L ~ISftAN>"TM>S HfUvA ~eFM.DJ61~ IWI\KA l~z.t!. FRAN kirWEP.PEN Barocken C:a I62D-17JO-talet. Murverket är ofta putsat och fasaden kraftfullt dekorerad med bl.a. pilastrar. Fönstren har ramverk och överstycken. skulpterad dekor kring portalerna. Kung Karls kyrka 1Kungsör är en barockkyrka, liksom, t.ex Kungsholmskyrkan 1Stockholm och Ulrika Eleonora i Söderhamn. Barockkyrkor h1ttar du också i Norrköping. Kalmar och Karlskrona. 74 TORN OCH '> I'IROR ~KJ'ft,I''JV~fN .Ben> N~ DeN :,roM ReP~.SeNTft-noN~ \ • Nyklassicismen C:c1 17fO-I84o-talet. Nyklassicism kallas även nyantik stil. Under Gustav III och Gustav IV Adolf talar man också om den gustavianska stilen som övergår i empir. Den är inspirerad av antikens formvärld med strikt vitputsade fasader, nästan utan dekor, rundbågade eller raka fönster, sadeltak och tom som kröns med lanternin. Adolf Fredriks kyrka i Stockholm inleder den gustavianska klassicismen. Härnösands domkyrka är en nyklassisistisk kyrka, liksom domkyrkan i Göteborg. Vid slutet av 1800-talet förekommer alla stilar parallellt i nya tappningar: nygotik, nybarock, nyrenässans, nyrokoko. Nyklassicism hittar du också i kyrkorna i Karlstad, Uddevalla och Säter. t ~itn'i ~~\ii! f- N>\..ONN Nationalromantiken och jugend C:a r890 -T920. Nationalromantiken är Inspirerad av Vasarenässansens tunga borgar. Murverken i tegel är antingen bara eller tunt slammade. Fönster med v1tmålad spröjs. Parallellt med nationalromantiken löper en stil som kallas jugend. Jugenddetaljer är vanligast i inrednmg eller som dekor. Långa böljande linjer är en sorts JUgend, geometriska mönster är en annan. Byggnader i jugend har putsat murverk och ofta oregelbundet placerade fönster och torn. S:t Johannes kyrka i Malmö och Hjorthagens kyrka i Stockholm är exempel på jugendkyrkor. !>Y'\ ~TAOf~ 75 • Funktionalismen Från I 9JO. T I helt utan dekor, ljusa och slätt putsade, taken är platta, fönstren raka. "Funkis" kombinerar gärna glas och stål. Funktionalismen kan placeras i en större "ism": modernismen, som sträcker sig ända fram mot vår egen tid. Modernism är en strömning i västerländsk kultur som ifrågasätter accepterade traditioner och som vill ersätta dem med en kritisk hållning till världen. Nyckelord för modernismen är förändring och stram enkelhet. ME.D I<.LASSivf51'1~K Imen vid stadens slut upphörde ljuset. Det var som att köra in ett kompakt kolmörker. Mil efter mil på mörka grus- eller asfaltvägar. Detta var en tid före orangefärgade snöpinnar eller vitlysande älgreflexer> de som idag följer oss som hundratusentals kattögon längs vägarna. Det var också en tid före belysning på infartsvägar och långt före starka kvicksilverlampor på stålskelett vid vägkorsningar." (Neon. Eldskrift i narren av Thomas Eriksson. Bokförlaget Prisma.) Det var då det. När började bilen bli ert problem? 102 BILAR Bila och parkera Enkelt uttryckt kan man säga att problemet uppstår när bilarna blivit för många. Är många bilar i rörelse i samma riktning bildas köer. Där flera riktningar skär varandra, t.ex. i korsningar, bildas trafikstockningar. När man vill kliva ur bilen måste den parkeras. Och det var så man blev medveten om bilismens baksida: parkeringsbehovet. Den första åtgärden var att belägga parkeringsplatserna med avgifter, men det räckte inte. Bilen blev en s.k. formgivande faktor, något som stadsplanerarna var tvungna att ta hänsyn till. På världsutställnigen i New York r939 fanns en paviljong som visade framtidens stad, den perfekta bilstaden. Den var byggd i två plan med bilar i det nedre och gågator för fotgängare i det övre planet. Om det var bilarna eller människorna som skulJe få röra sig fritt är svårt att säga. (En variant av denna framtidsvision är planeringen av Hötorgscity i Stockholm.) Ett av många kvarter som skulle försvinna när Stockholms innerstad sanerades. Mäster Samuelsgatan 47 i Stockholm. SYNA STADEN 103 Sergels torg är unikt. Här bor inte en människa. Här finns ingen torghandel. Det är ett torg som alla känner till och har åsikter om. Sergels torg är en del av den stora cityomvandlingen som krävde drastiska ingrepp i bebyggelsen. Gamla och dåliga bostäder skulle bort, in med luft och ljus och gott om plats för trafiken. stockhalm behövde en ansiktslyftning men den förvandlades till en hjärtoperation. När kvarteren kring Sergels torg försvann, utplånades också en del av stadens historia. För att en modern stad ska fungera måste invånarna kunna röra sig i den snabbt och bekvämt. Stadsplaneringen fick utöka sitt ordförråd med termer som matargata, gågata, planskild korsning, lastgata och centrurnkringfart. Problemet var inte bara bilen i sig, utan det faktum att ingen människa bara var biHst. Förr eller senare blev man också fotgängare. Det fanns alltså två, ofta helt motstridiga, behov att tillfredsställa. Vad skulle arkitekterna planera för? Upplevelser i promenadtakt eller i 8o km i rimmen? Vid vägkorsen hade det uppstått köpstäder, vid flodmynningarna hamnstäder och längs järnvägen dök det upp stationssamhällen. Nu var vi på väg in i bilsamhället. Nya krav Bilen förändrade efterkrigstidens städer på ett avgörande sätt men den var inte ensam orsaken till de stora förändringarna i stadsbebyggelsen. Förutom trafikbehov, som parkering och nya trafikleder, letade ansvariga efter attraktiva lägen för affärer och kontor vilket betyder stadens centrum. Och kanske det viktigaste- man ville åt gamla omoderna bostadsområden. Sanera var ett ord i tiden. Samtidigt som förorterna börjar växa till förändrades städernas kärnor och det i en takt som saknar motstycke i stadshistorien. Mellan 1960 och 1970 försvann mer än 40% av bostäderna i äldre bebyggelse i svenska städer. Det är nästan hälften av alla bostäder som fanns i hus byggda under 18oo-talet eller tidigare. Och de förändras inte. De försvinner. Kom också ihåg att det här är en period som brukar kallas De gyllene åren. Det var inte bara guldär i Sverige utan i större delen av västvärlden och de varade från krigsslutet fram till 1972/73 då oljekrisen satte punkt för expansionen. Det var inte många städer som slapp undan rivningsraseriet. Visby, Mariefred, Vadstena, Borgholm och Boden är exempel på städer som fortfarande är relativt opåverkade. I Katrineholm och Hagfors försvann över 8o % av den äldre bebyggelsen. J Oxelösund, Enköping, Köping, Fagersta och Norrköping: 70% eller mer. Vad betyder det, stadsomvandling? Bengt O. H. Johansson, som är arkitekturhistoriker och professor i kulturvård vid Göteborgs universitet, har skrivit en bok om den här perioden i svensk stadshistoria. Där definierar han stadsomvandling så här: att planmässigt anpassa städernas byggnadsmassa och trafikanläggningar till nya funktionella krav. Det vill säga, att effektivt och organiserat anpassa stadens byggnader och gatunät till nya krav. Vems krav på förnyelse? Näringlivets. Arkitekternas. Fastighetsägarnas. Varuhuskedjornas. 19 52 är ett märkesår i stadsförnyelsens historia. Det året inleds rivnings- 10 6 BILAR l Örebro inleddes rivningarna 1954. Några av de äldre husen kördes bort som paket och återuppstod som Wadköping, ett idylliskt kulturreservat. verksamheten inte bara i Stockholm utan också i Gävle och Karlstad. Men det var naturligtvis ingen som stod och sköt med en startpistol 19 52. Det mesta har alltid börjat tidigare. Städer har, som du har sett i de tidigare kapitlen, alltid planerats, mer eller mindre centrak Det fanns övergripande ideer om hur städer skulle bli bra och värdiga livsmiljöer redan på r8ootalet. När Kungsgatan drogs i Stockholm i början av r9oo-ralet innebar det omfattande sanering och ny bebyggelse. När man drog Söderleden utplånades rader av hantverksgårdar och borgarhus från r6oo- och 1700-talet. Åx 1941 bestämdes det att Stockholm skulle få kommunikationer under jord med en tunnelbana och man började riva i Klarakvarteren eftersom man byggde tunnelbanan i öppna schakt. Om vi tittar på vad man gjorde i några svenska städer syns de olika motiven för städernas förändringar. I Gävle var det bostadssanering som stod i centrum för intresset. I stadens södra del fanns det massor av omoderna tre-rummare i bostadshus av trä från r 8oo-tales början. De försvann nästan allihop och ersattes av moderna lamell- och punkthus med upp till tio våningar. En liten del av den gamla bebyggelsen sparades i ett kulturreservat: Gamla Gefle. År 1962 var det klart och då hade 1700 hushåll flyttats. Först därefter tog man sig an trafiken med en "cityring" och parkeringshus. Också i Örebro ville man bli av med omoderna hus, men det akuta behovet var först att ta hand om stadstrafiken. Dessutom fanns det en nött och nedgången stadsdel, Söder, som man ville bli av med. Den passade inte ihop med den moderna tidens krav och behov. De som inte ville förändra sa att de här husen "var den sista sammanhängande återstoden av 1700- och r8oo-talsbebyggelse i staden efter stadsbränderna i mitten av r8oo-talet". Ett helt unikt stadsparti men försummat och förslummat. Trähus med gårdar med gamla utedass, vedbodar, förråd och verkstäder. Bostäder blandades med butiker och industrier, lager, hotell och pensionat. Numera kallas ett sådant stadsparti för en integrerad eller en organisk stadsdel, delar som verkligen gör skäl för namnet stad. Man inledde rivningarna 1954. Fem år senare var två tredjedelar av byggnaderna i området rivna. 84 fastigheter reducerades till 6 kvartersstora tomter. Huvudgatan genom området breddades från nio till tjugofyra meter. Några av de äldsta byggnaderna hade forslats bort i paket till ytterligare ett kulturreservat i Sverige, Wadköping. SY N A STAOEN 107 Också i Västerås finns det ett litet sparat "kulturstråk" längs ån, medan den inre stadskärnan lämnat plats för varuhus. Av elva kvarter i stadens centrum består fem av varuhus. I Uppsala byggde Kooperativa Förbundet, KF, sitt första varuhus 1953, ett kvarter från Stora Torget, det vill säga precis mitt i stan. Det var startsignalen för en drastisk förändring av innerstaden där en gammal trästad jämnades med marken för att ge plats åt moderna kontors- och affärshus. Lite annorlunda gick det till i Katrineholm, som r 866 blev mötespunkt för östra och västra stambanorna. Det lilla stationssamhället blev en intressant plats för industrin och fick stadsrättigheter strax efter första världskriget. Under 6o-talet hörde Katrineholm till de städer som växte snabbast men det dröjde ända till 1975 innan en plan lades fram för en stor cityombyggnad. Kalmar är staden där centrumsaneringen inte blev av. Kalmar har fortfarande en välbevarad, sammanhållen och attraktiv stadskärna. stadsplanering som en spegel Att studera hur en stadskärna har förändrats är inte bara att fråga sig hur det gick till, utan varför. Varför utplånades så många stadskärnor och ersattes av något som liknar standardpaket: varuhus, parkeringshus, gågator och trafikleder? Att undersöka vilka lösningar man valt för att modernisera en stadskärna är ett sätt att få syn på den politiska viljan eller en dominerande ideologi, hur de styrande har sett på framtiden. Bakom bosradssaneringarna fanns en stark vilja att förbättra människors levnadsstandard. Att det fanns mängder av trånga och dåliga bostäder behöver man inte diskutera, det fanns det och de innebar problem. Det finns heller ingen anledning att romantisera omoderna lägenheter med dass ute på gården. Frågan är om rivning verkligen var det enda alternativet? En bostad är ju inte bara en lägenhet utan också ett hem vilket är ett mycket mer komplicerat begrepp. Att känna sig hemma, att trivas, behöver inte automatiskt uppvägas av att få ett modernt kök i en modern lägenhet. Det här var en tid som styrdes av en stark tilltro till rationella lösningar och tillväxt och visst förekom det debatt, men bara lokalt, aldrig i regering eller riksdag. De som var emot de radikala lösningarna förlöjligades och betraktades som egoister eller bakåtsträvande romantiker. Man utgick ifrån det man såg och trodde sig veta. Man trodde att det var helt nödvändigt att göra plats för bilarna i stadens centrum. Man trodde att antalet centrumvaruhus skulle fortsätta att öka därför att varuhandeln, mellan 1950 och 1964, ökade sina investeringar sex gånger om. 1964 fanns det 300 varuhus i svenska stadskärnor. 1970 hade siffran ökat till 385 och man räknade med att de skulle bli 500. Men - 1970 invigdes Sveriges första köpcentrum som låg utanför en stad, i Valbo {mellan Gävle och Sandviken). Utvecklingen gjorde helt om och gick nu ut från stadskärnan. 1994 återstod 102 centrumvaruhus och idag är de ännu färre. 108 BILAR Vem är "man"? Om du undersöker en stadsomvandling kommer du att lära dig vilka aktörer som fanns på scenen. Det är lätt att säga "man gjorde". Vem är "man"? -Det är t.ex. städernas förtroendevalda, tillsammans med experter på biltrafik och representanter för handelsföretag, försäkringsbolag och banker. Att studera hur stadskärnorna förändrades under 19 so-, 6o- och ?O-talet är helt enkelt ett sätt att studera stadsp lanering. Gör man det får man syn på ideologier, värderingar och aktörer. Vem är en lika viktig och intressant fråga som varför. Dec finns alltid någon som ritat, planerat, stakat ur tomten och byggt. Det finns alltid någon som har ansvar. Falun då ... För de städer som uppstod före industrialismens genombrott, spelade en rad kungar en viktig roll. De hade både politiska och ekonomiska motiv att anlägga städer på strategiska platser. Men det var inte kungen som satt vid ritbordet och utformade själva stadsplanen. Vem som faktiskt planerade de tidigaste städerna vet vi inte. Det dröjer ända in på 16oo-talet innan vi får svenska namn bland planritarna. Innan dess har det varit inkallade utländska experter, framför allt fästningsbyggare. De flesta svenska stadsplaner kom från två myndigheter: lantmäteriet och fortikfikationen. Lantmäteriet grundades 1628. Det hade i uppdrag att utföra pålitliga avritningar av alla svenska städer. Genom att studera ritningarna kunde de ansvariga se hur städerna bäst kunde förändras . Städernas modernisering var en viktig uppgift. Fortifikationen hade hand om planerna för städer med fästningar. . ..och nu. SYNA STADEN 109 Fästningsstäder var mycket viktiga och de som arbetade med dessa hade högre status än vanliga lantmätare. En officer inom fortifikationen har vi talat om förut: Erik Dahl berg. Han ritade rådhuset i Jönköping och de båda skansarna Lejonet och Kronan i Göteborg. Han ansvarade också för Karlskronas stadsplan. I städerna fanns också anställda stadsingenjörer. Den första arbetade i Stockholm och hette Anders Torstensson. När huvudstaden expanderade var det han som ansvarade för regleringen av malmarna. Under I7oo-talet fick Göteborg, Malmö och Gävle också stadsingenjörer. Förnyelse och planering av städerna var centralt styrd ända in på I?OOtalet. Därefter flyttade ansvaret gradvis över på städerna själva. Flyttar vi oss in i nästa sekel vet du att städerna ökade enormt, både i antal och folkmängd. Översätter man den explosionen i siffror blir det lätt abstrakt, men den kan sammanfattas så här: mellan I86o och I9IO skulle I miljon nya stadsbor ha bostäder. Dessutom behövdes det arbetsplatser och de måste byggas, järnvägen behövde plats, skolor och sjukhus måste uppföras. Det byggdes frenetiskt i Sverige under de här åren, mer än vad det någonsin byggts förut. Det var ju tvunget att en sådan verksamhet planerades, annars skulle det bli kaos. För att beskriva hur en modern stadsplanering växer fram får vi börja med grunden: mark och lagstiftning. Under r6oo-talet hade den som regerade, dvs. kungen, rätt att bestämma om stadens utformning. Vem som ägde marken spelade ingen roll. Efter kommunreformen I862 skulle städerna själva ta ett mer aktivt ansvar för utvecklingen. Mark hade allmänt setts som en kollektiv resurs. Den kunde inte överlåtas hur som helst. Nu började man betrakta mark som en handelsvara och den kunde köpas och säljas som andra varor. Det var inte längre självklart att staten eller kommunen kunde bestämma om hur marken skulle användas. Någon byggnadslag som gällde för hela landet fanns inte. Det är nu som Albert Lindhagen får i uppdrag att arbeta fram en byggnadsstadga. Vi talade om den i kapitel I , I864 års byggnadsstadga. Den är skriven för industrialismens storstäder och speglar den tidens ideer om hur en god stad ska vara. Särskilt viktigt var att byggnadsstadgan krävde att varje stad skulle ha en stadsplan. Den skulle styra stadens utbyggnad. r864 års byggstadga var en förordning, inte en lag. En förordning är en föreskrift, en regel, man rekommenderas att följa . Om en fastighetsägare ville bygga ett hus på mark som var utlagd som en gata, kunde inte staden förbjuda det. Eftersom det inte fanns någon lag, fanns det inte heller något straff att hota med. En stadsplanelag kommer inte förrän I907. Byggnadsstadgan gällde bara inom stadens gränser. Utanför stadsgränsen fick man bygga som man ville. I städer som växte snabbt uppstod det därför oplanerade och överbefolkade kåkstäder vid "stadskanten". Ett slags förstadsslum, fattig och eländig. De flesta stadsplaner ritades av anonyma lantmätare och ingenjörer och oftast ritade de bara en stad. Men i slutet av I8oo-talet dyker det upp ett 110 BI LA R stadsdel efter 1800-talets mönster. namn i samband med flera olika städer. Det är Per Georg Sundius som egentligen var arkitekt. Han ritade planerna för bl.a. Karlstad och Sundsvall, Jönköping, Söderhamn och Gävle, Södertälje, Halmstad och Trosa. Sundius blev en expert, Sveriges första riktiga stadsplanerare. En annan arkitekt som satsade på stadsplanering var Per Olof Hallman. Han ansvarade för planer för över 70 städer och du har läst om honom i kapitel r, i samband med planeringen av Kiruna. År 1922 blev han Stockholms första stadsplanedirektör. Ett annat sätt att ordna med en stads planering var att arrangera stadsplanetävlingar. Så gjorde man i t.ex. Göteborg och i Trollhättan. En stadsplan på r8oo-talet är en plan präglad av förnuft. Den ska vara ordnad och lätt att överblicka. Formerna på gator och kvarter är raka och man är noga med trädplanteringar. Det ska vara snyggt och prydligt, hygieniskt och säkert. Det här är inte unikt svenska ideal. Liknande ideer finns samtidigt på många håll i Europa. Hallman talade ivrigt om nya former och mål. Han var trött på rurnätsplaner, "det evigt förekommande schackbrädet". I stället talade han varmt för omväxling, böjda och svängda gator, parker och öppna platser där de passade bäst i landskapet. Under 1930-talet fylls ordet "planering" med ny tyngd och kraft. Planering är ett sätt, t.o.m. det enda, att förverkliga den moderna välfärdsstaten. Allt kunde planeras. Allt borde planeras. stadsdel efter mönster från början av 1900-talet. stadsplanerna är gjorda av Per Hallman. SYNA STAD EN 11 1 l Brynas. en stadsdel i Gavle, syns årsnogarna tydligt. längst upp till vänster ligger Brynässkolan från början av 1900-talet. Strax nedanför flerfamiljsVIllor från 1920 och 1930-talet. De höga punkthusen i mitten byggdes 1956 och husen längst ner är från 1960-talet. Ordna, planera och hushålla Bygglagarna speglar fortfarande samhället och de värderingar som fanns när lagarna infördes. Under 1900-talet har vi fått effektivare metoder att exploatera naturtillgångar. Tätorter måste fortfarande ordnas och planeras och det är nödvändigt att hushålla med mark och natur. Detta tas om hand av lagstiftning och sedan 1987 har vi plan- och bygglagen som förkortas PBL. Ansvaret för att hushålla med naturresurser ligger under miljöbalken. Tidigare var det staten som upprättade planer, men nu är det ansvaret flyttat till kommunerna. Alla beslut som har med markanvändning och byggande att göra ska fattas så nära de berörda som möjligt. Det är viktigt att en plan genomförs inom rimlig tid. Därför finns det med varje plan en beskrivning av hur man ska gå till väga. Genom att planera i god tid försöker man förebygga skadliga miljökonsekvenser. I varje kommun ska det finnas en översiktsplan över hela kommunen. Den hittar du på kommunaleller kommunhuset. I översiktsplanen kan du se hur kommunen avser att använda mark- eller vattenområden. Du ska också kunna se hur bebyggelsen ska förändras och bevaras eller om det ska byggas nytt. Vem gör en översiktsplan? Stadsplancarkitekten gör ett förslag och sedan kallar kommunen till möte för att planen ska diskuteras i samråd. Alla som har ett väsentligt intresse av planen får delta. Det kan vara organisationer av olika slag, t.ex. Hyresgäst· föreningen, politiska partier, företagarföreningen, Naturskyddsföreningen och den lokala pressen. Är kommunens tjänstemän ambitiösa, kan det hända att de besöker olika stadsdelar för att diskutera planen. Detta för att nå så många människor som möjligt. Innan kommunen kan besluta om planen måste den ställas ut i minst 2. månader. Det brukar ske på kommunhuset eller på biblioteket. Hela denna process har följts av länsstyrelsen som representerar staten. Länsstyrelsen granskar planen innan den kan antas av kommunfullmäktige. Kanske har man varit och tittat på utställningen och har synpunkter eller kritik. Den får man i så fall framföra skriftligt och man kan bara göra det så SYNA STADEN 113 länge utställningen varar. Brevet skickas till kommunen och det hamnar inte i papperskorgen. Varje synpunkt måste redovisas i ett dokument som skrivs efter utställningens slut. Där måste kommunen redogöra för kritiska synpunkter, om de följt kritiken eller inte och i så fall varför. All bebyggelse, utom enstaka hus på landet, föregås alltså av planering och oftast finns det något som kallas detaljplan. Den upprättas också av kommunen i samråd med markägare och andra som berörs av detaljplanen, t.ex. hyresgäster. På så sätt garanteras medborgarnas inflytande. Grundprincipen är enkel NYA P· HUSET elllde e INGEN PUSnlng ÄNN Grundprincipen för PBL är enkel: det finns tre typerr av lov. Bygglov, rivningslov och marklov. Alla åtgärder som kräver lov ska uppfylla vissa krav. Det betyder att de ska följa detaljplanen och att det ska se snyggt ut. Ska man bygga nytt, bygga till eller ändra, krävs det bygglov. Placeringen är viktig. Nybygget får inte störa stadsbilden eller bilden av landskapet. Ska man bygga om eller göra andra förändringar måste det ske varsamt. Man måste ta hänsyn till byggnadens karaktärsdrag eller de värden som byggnaden kan ha. Kanske är den kulturhistoriskt intressant därför att den är ett typiskt exempel på nyklassicism. Kanske är den unik, ett av ytterst få hus i den staden som är byggda före r8oo. Det kan också finnas byggnadstekniska skäl att ta hänsyn till. Huset är knuttimrat eller av murat tegel. Ska man uppföra en anläggning krävs det bygglov. En anläggning kan vara en tunnel eller en park, ett bergrum eller en radiomast. Bygglov ansöker man om hos byggnadsnämnden. Man måste också ansöka om bygglov om huset ska användas till något nytt. Det har varit ett bostadshus men ska nu användas till kontor eller daghem. Man kan få nej på sin ansökan om man t.ex. vill kontorisera ett hus där man inte får ha kontor. Eller om man vill bygga ett hus som är mycket högre än de omkring. Eller om man vill bygga fler hus där planen säger att det är fullt. Om man struntar i att söka bygglov eller om man inte bryr sig om att man fått nej och bygger ändå, kallas det svartbygge. Då får man böta och i värsta fa ll riva huset. I slutet av r20o-talet byggdes runt Visby en mur som var ro meter hög och 3,5 kilometer lång. För detta fick staden böta 2 soo mark silver till kung Magnus Ladulås eftersom man hade byggt muren uran hans tillstånd. Det är Sveriges första och största svartbygge. Ska man riva krävs det rivningslov. Man kan få nej om byggnaden t.ex. är kulturhistoriskt värdefull. Ska man schakta, fylla, plantera eller fälla träd krävs marklov. Att ändra på marknivån är den vanligaste tvisten mellan grannar. Att höja marknivån genom att fylla igen en sänka, eller sänka nivån genom att gräva, kan bli en bitter konflikt. 114 BII. AR Kulturens minne är alltså en lag om markanvändning. KML är en lag om bevarande, en förkortning för kulturminneslagen. Den som beslutar om KML-ärenden är länsstyrelsen. KML är skriven i 6 kapitel. Kapitel 3 handlar om byggnadsminnen. Vi säger att vi har en byggnad som är kulturhistOriskt intressant och behöver skyddas på lång sikt. Den ägs inte av staten utan av kommunen, en enskild person eller av en förening. Då kan byggnaden byggnadsminnesförklaras av länsstyrelsen, dvs. av staten. Den som hjälper länsstyrelsen med urval är Riksantikvarieämbetet, RAÄ. Vem som helst kan ansöka om att en byggnad ska förklaras som byggnadsminne. Kravet är att byggnaden ska vara "synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde". Det som skyddas kan vara ett enskilt hus eller en byggnad som ingår i ett PBL Södra stationsområdet i Stockholm är en av de mest omfattande stadsförtätningar som gjorts i modern tid i norra Europa. Från början planerades en skyskrapa, men det Södertorn som nu bryter den gamla siluetten blev en kompromiss. SYNA STAOI!N 11 5 särskilt märkligt område av byggnader. Apotek, badhus, brandstationer eller broar kan bli byggnadsminne. Fiskhamnar, folkparker, mentalsjukhus eller saluhallar är andra kategorier. Ett vattenverk eller en väg kan också byggnadsminnesförklaras. Ä ven parker kan skyddas. Skyddet kan omfatta hela byggnaden eller bara delar av den, byggnadens planlösning eller fast inredning. Det man kallar lösöre - som möbler och tavlor- ingår inte. För tillfället finns i Sverige I 700 byggnadsminnen från olika tider och olika delar av landet. Exempel på byggnadsminnen i städer är hyreshus, villor, skolor, banker, rådhus, teatrar, biografer, fängelser, badhus, fabriker, parker, frikyrkor, hotell, sjukhus, post- och telegrafstationer. Vad betyder det att en byggnad har ett kulturhistoriskt värde? Den ska ha något att berätta om sin tids samhälle. Den ska förmedla kunskap om sin tids näringsliv och sociala villkor, berätta om hur man bodde och byggde, om vad man ansåg vara vackert. Byggnaden kan ha ett vetenskapligt värde eller ett värde som upplevelse. Den kan vara unik eller represemera en viss kategori. Vi kan titta på stadshuset i T ra nås som ett exempel. 1944 vann två arkitekter första pris i en tävling om Tranås stadshus. Huset byggdes som en kvadrat med en glasad ljusgård i mitten. Fasaderna kläddes med tegel i s.k. munkförband och fick mönstrad murning kring fönsteröppningarna. Mot utsidan fanns takkupor i de branta taken som kläddes med koppar. Inredningen var omsorgsfull i varje detalj och man ansträngde sig för att använda material och produkter från trakten. Huset var färdigt 19 53. Innan stadshuset kunde förklaras som ett byggnadsminne måste det besiktigas och värderas kulturhistoriskt. Det gjordes av Riksantikvarieämbetet som tyckte att huset var väl bevarat och omskött. Det var också ett bra exempel på en offentlig byggnad i en mindre stad vid 190o-talets mitt. Ur arkitektonisk synvinkel var stadshuset också ett gott exempel, dvs. formspråket berättade tydligt när huset var byggt. En kulturhistorisk värdering ska alltså både se till detaljer och till helheten, t.ex. hur stadshuset var placerat vid torget. Den ska också se till andra värden som byggnaden kan visa. I det här fallet berättar stadshuset i Tranås om kommunernas utveckling efter kriget. Kommunernas ansvar växte och man trodde starkt på att allmänheten skulle engagera sig i kommunalpolitiken. Det här tog sig bland annat uttryck i omsorgsfullt och ambitiöst byggda stads- eller kommunalhus. Exakt hur gammal en byggnad måste vara för att bli byggnadsminne, finns inte preciserat. Men nya byggnader är det inte fråga om. På nya hus kan man inte anlägga ett "kulturhistoriskt perspektiv". Har en byggnad blivit förklarad som byggnadsminne får den noggranna skyddsföreskrifter. Tranås stadshus blev förklarat som byggnadsminne och får inte rivas, flyttas eller byggas om utanpå och det ska vårdas och underhållas så att det inte förfaller. En byggnad kan byggnadsminnesförklaras mot ägarens vilja men det sker På världsutställningen i Milano 1907 stod en sensation: en tändkulemotor som gick oavbrutet, dygnet runt, i en månad. Motorn tillverkades av Pythagoras verkstäder i Norrtälje och snart fanns en tändkulemotor i varje svensk by. Verkstäderna lades ner 1979 och var länge hotade av rivning eftersom de låg på attraktiv tomtmark nära centrum. Efter lång och hård kamp lyckades Föreningen Pythagoras vänner rädda fabriken. De ha r bevarat både maskiner, miljö och kunskaper om de människor som arbetade J, . ....... . ,,m" ,. .~· , .r~~· . ..f'OC"' (;.,.,0•10·0C01"' lJ.·e.oo·1· --~·,.~'7 ·1001- 9'·1.10Ct·1.,)-·::!"';;J·\P·(JOO ~ ..·t.SI00•- ... ~~7CC• -~- ___.. s... ~· i verkstäderna. 116 BILAR bara i undantagsfall. Ska byggnadsvård vara meningsfull måste den bygga på att ägare och kulturmiljövården samarbetar. En byggnads formspråk kan berätta viktiga saker. Ibland kan det vara ett lättläst "meddelande", ibland får man tänka efter. r kvarteret Drottning Kristina I i Halmstad, ligger biografen Röda Kvarn. Den är ert byggnadsminne därför att den visar 1920-talets estetiska ideal. Men det är inte bara en fråga om vad man ryckte var vackert utan också ett sätt att höja biografens status. Bio var inre riktigt "fint", det var ingen riktig kultur. Att ge biografen en pampig fasad - den är unik i Sverige- var ett sätt att höja värdet på biobesöket. Här är ett exempel på en helt annan typ av byggnad, Turbinhuset vid SYNA STAOEN 117 Slottsbron i Västerås. Det blev förklarat som byggnadsminne därför att det hade ett stort samhällshistoriskt värde. Turbinhuset tillhör den äldsta gruppen av kraftverk i Sverige och är ett av de bäst bevarade. Det var det första kraftverket som levererade likström till abonnenterna. Det byggdes I89 I för att locka ASEA till Västerås och ASEA blev ett företag som fick enorm betydelse för elektroteknikens utveckling. Bland s.k. maskinhus från r8oo-talet är det få som är ritade av arkitekter. Turbinhuset i Västerås är ett av dem. Ribersborgs kallbadhus i Malmö är ett byggnadsminne därför att det berättar om 18oo-ralets badkultur. Där har Malmöborna doppat sig ända sedan 1898 vilket visar att det är en badkultur som fortfarande är levande. I Sverige finns det omkring I 5 liknande badhus och Ribersborg är ett av de bäst bevarade. När man talar om kulturmiljövård brukar det susa runt en massa olika begrepp som kombinerar orden "kultur" och "minne". Kyrkor, profana byggnader, fornminnen, inventarier m.m. kallas kulturminnen. Den offentliga verksamhet som hade till uppgift att bevara, skydda och sprida kunskap om kulturminnena, ka llades förr kulturminnesvård. Så småningom, på 1970-talet, började man intressera sig för kulturmiljöer. Det kunde vara ett kulturlandskap, ett sammanhängande område med fornminnen eller ett område med en särskild slags bebyggelse, t.ex. ett industriområde. På I970-taler började man då gradvis att tala om kulturmiljövård. På 1990-talet har begreppet kulturarv börjat användas parallellt med kulturmiljövård. Kulturarv är ett rymligt begrepp och innefattar egentligen hela vårt arv från tidigare generationer. Det inkluderar alltså seder, traditioner, sagor, litteratur o.s.v.- mycket mer än bara den fysiska miljön. Kulturarv är ett begrepp som ser till helheten - en byggnad kan vara kulturhistoriskt intressant men värdet ökar om den har kvar sin ursprunglig användning. En bra stad Hur ska en bra stad se ut? Der kan du fundera på nu när du läst den här boken. Nu vet du en del om stadens historia, varför städer ser ut som de gör och ligger där de ligger. Du vet en del om planering och bevarande. Du vet också en del om vilka rättigheter du har som medborgare i en demokrati. Vilka möjligheter du har att påverka beslut och delta i den process som leder fram till beslutet. Medborgarinflytande betyder att du kan göra din röst hörd. Men för att din röst ska höras bättre måste du ha argument. Argument får man sig genom att skaffa sig kunskap. Då blir det tyngd i dina ord, då har du något att komma med. Det är därför det är viktigt att kunna något om den stad man lever i. En perfekt stad existerar inte. Men en bra stad är ett mål att sträva efter och att nå dit är ett gemensamt ansvar. nlizard People" vid Vattenfestivalen i Stockholm. 11 8 BILAR /)if lir ahsuluJ forbjudrt all JklrJ..na ltär. tti/Jtur l'nrl.tnn~C'n OJ'I n.ll..alloun_, trampurt/ltl SVENSK REGENTLÄNGD Död c:a 99 5- Erik Segersäll c:a 995 -c:a 1022 Olof Skötkonung I022-1050 Anund Jakob c:a I05o-c:a Io6o Emund den gamle c:a Io6o-c:a Io66 Stenkil död c:a I070 Halsten c:a I070 Håkan Röde död c:a noo Inge d.ä., c:a IIOO -III8 Filip c:a II88-n2o Inge d.y. I r 20-talet: tronstrider SVERKERSKA ÄTTEN (S); ERIKSKA ÄTTEN (E), m.fl. 1465 Riksföreståndare: Kettil Karlsson (Vasa} I465-1466 Riksföreståndare: Jöns Bengtsson (Oxenstierna} 1466-1467 Riksföreståndare: Erik Axelsson (Tott} I467- I470 Karl Knuttson (Bonde} 1470- I 490 Riksföreståndare: Sten Sture d.ä. I497-150I Hans r 50 I - I 503 Riksföreståndare: Sten Sture dä.ä I 504- I 5II Riksföreståndare: Svente Nilsson Sture I512 Riksföreståndare: Erik Trolie 1512-1520 Rikföreståndare: Sten Sture d.y. I 520- r 52 3 Kristian II I521-I523 Riksföreståndare: Gustav Eriksson (Vasa) VASAÄTTEN c:a II30-II56 Sverker d.ä. (S) död c:a n6o- Erik den helige (E) c:a n6o-n67 Karl Sverkersson (S) n67-n95 Knut Eriksson (E) II96-12o8 Sverker d.y. Karlsson (S) 12o8-I2I6 Erik Knutsson (E) I2I6- I222 Johan Sverkersson (S) I222 - I229 Erik Eriksson (E) I 229 - I234 Knut Långe I234-1250 Erik Eriksson (E) FOLKUNGAÄTTEN 1523-1560 Gustav Vasa 1560-1568 Erik XIV 1568-1592 Johan III I 592 - I 599 Sigismund 1599 - 1604 Rikföreståndare: hertig Karl I604 - 16n Karl IX I611 - 1632 Gustav II Adolf 1632- 1654 Kristina (förmyndarregering 1632- 44) PFALZISKA ÄTTEN 1250I275 I 29013191364- I275 Valdemar Birgersson 1290 Magnus Ladulås 13I8 Birger Magnusson 1364 Magnus Eriksson I389 Albrekt av Mecklenburg I 654 - 166o Karl X Gustav 1660- 1697 Karl XI (förmyndarregering 1660- 72) I697 - 17I8 Karl XII (förmyndarregering 1697} 1719- I720 Ulrika Eleonora I720-1751 Fredrik I (av Hessen) HOLSTEIN-GOTTORPSKA ÄTTEN UNIONSREGERINGAR, INHEMSKA KUNGAR OCH RIKSFÖRESTÅNDARE : I 389 - 14 I2 Margareta I396-1439 Erik av Pommern I4 38- 1440 Riksföreståndare: Karl Knutsson (Bonde) I44I- 1448 Kristofer av Bayern 1448 Riksföreståndare: Bengt och Nils Jönsöner (Oxenstierna) 1448 - 1457 Karl Knuttson (Bonde} 1457 Riksföreståndare: Jöns Bengtsson (Oxenstierna) och Erik Axelsson (Tott) 14 57 - I464 Kristian I 1464 Riksföreståndare: Kettil Karlsson (Vasa} I464-I465 Karl Knutsson (Bonde) 120 REGENTLÄNGD I7 5I- I77I Adolf Fredrik I771 - 1792 Gustav III 1792- I809 Gustav IV Adold (förmyndarregering I792 -96) 1809- I 818 Karl XIII BERNADOTTSKA ÄTTEN 18r8-r844 Karl XIV Johan r844-I859 Oscar I 1259-1872 Karl XV 1872- 1907 Oscar II I907 - 1950 Gustav V I950 - 1974 Gustav VI Adolf Carl XVI Gustav sökordsregister E Altarskåp, se Falun och Strängnäs Alvesta - järnväg 48 Arboga - först 19 kyrka på bild 90 Arkitekturtermer- 72 Askersund - 29 Avesta- 29 Avtryck- 7 Eiffeltornet - 90 Ekonomisk stadshistoria - ro Eksjö- gravhäll på bild 97 Enköping- 19 Epitafium - se Leksand Eskilstuna - 59 neonros 89 Esplanad - 4r B Babar - kung 7 Baksida - järn\'ägssamhällets, 48 Berlin- stenhus 43 Bila - modeord roo Birger Jarlspassagen 90 Birka- I7 Bok - en viktig i $kara 99 Borlänge - 4 3 Borås - sju stadshus 69 Brandskydd - 40 Bränder- 39 ff Byggnadsstadga - 40 Båsrad- 73 Fagersta - 4 3 Falsterbo - se också flygsand trappgavelrom 6o Falun- 29 neonskylt 88 altarskåp 96 Filipstad - 6o Flygsand- begravde Falsterbo 58 Folkets hus- 45 Funktionalism - 5 r Fästningsstäder - 3 I Förorter - 14 Försvinnande - 29 G c Celesta - Bahars stad 7 Centrum- 14 Chicago - stadsbrand 39, se också gris Citysanering - se rivning •o Dopfuntar- 9 5 en på bild 94 Dopänglar - 96 DubbeltOrn - 59 Durbarn- 93 Döden- som schackspelare 93 Gdansk- 6o Gris- stadsanställd 21 brandorsak 39 Grytgyttan- 28, se också försvinnande 29 Gävle- gasledningar 56 rivning 107 på bild II2- 113 Göteborg- plats för vagga 27 viktigast 3 J utrikeshandel 36 epidemi 42 SYNA STAOF.N 121 H Halmstad- brand 39 biograf 117 Havre- se Helsingborg Hedemora - brand 39 Helsingborg - havrehistoria 67 Hjo - kyrka 59 Hofors- 43 Hudiksvall -privilegier 26 på bild 27 stadsbrand 40 Härnösand -grundande 26 ligger kvar 3 r Hässleholm- järnväg 48 Kristinehamn - 29 Köpcentrum - ro8 .L Landskrona- stadsplan på bild 28 Leksand-epitafium 98 se också lökkupol Lidköping - se också megatorg brand 39 Lindesberg - 29 Linköping- stenhuggarmärke 6r Lov- II4 Liibeck- 63 Lund- järnväg 48 stenhuggarmärken 6r stadshall på bild 70 prediksrol 97 Lysekil - bohusgranit 6o predikstol 97 Långgator- 20 Lödöse - nya och gamla r 8, 3 r Lökkupol - 59 Jönköping- järnväg 48 rådhus 66 K Kafe- 79 ff Kakkultur- 82 Kalmar- ett rorn t9 rivning ro8 Karlshamn - kyrka 59 Karlskoga - 4 3 12 x 6,5 meter 65 Karlskrona -ambitioner 26 stadsplan 30 bak och fram 55 Karlsrad - stadsprivilegier 26 stadsbrand 39 Katrineholm - ro8 Kiruna - som vision 4 5 stadshus 69 Klänning - som ritthål 3 5 Klockstapel- 59 Kolera- 42. Korvupplevelse (äkta) - 37 Knäpp, stor- 37 Krans av städer- 19 Kristianstad - brand 39 järnväg 48 renässanskyrka 6 5 M Ma lmö- järnväg 48 bilder 84 - 86 ett dopp 117 Mariestad - priviJegier 26 dopfunt 94 Marmorprinsessa -se Strängnäs Megatorg- 84 Miljonprogram- 14 Minutvisare - 3 I Mörker- 37 N Neonskyltar- 83 bild 88 New York - börskrasch 5 r modell 103 Nora- 2.9 Norrköping- rätvinklig stadsplan 30 promenader 4 I 122 SÖ KORD S REGISTER Norrköping- rangordning 43 bild 44-45 Nyköping - stadshus 70 ässjö - se baksida •o Orsa -73 Oskarshamn- neonskylt 83 Ostindiska kompaniet- 36 Oxelösund - landmärke 6o Paris- stjärnplats 4I stenhus 43 bokhandel 51 neon 87 Piteå - norrgräns 29 torger 30 Proststäder- 19 Ringvägar - 4 r Rivning- i olika städer ro6 ff s Sala- 29 San Fransisco- biljakt roo San Giminiano- skyfine 21 Sandviken- 43 segregation- 43 Siena - grisar 21 bild 22 Sigtuna- det äldsta 18 mötesplats 19 Simrishamn - 20 Skanör - saltad fisk 2.1 Skara - se också bok stift I 8 märken 6I bygghistoria 99 missaler 99 Skottsekund - 3 I Skänninge- 19 Skövde - hot 3 r kyrka 58 Sollefteå - dopängel 96 Sradsingenjörer- I ro Sradskänsla - 7 Sradslagen - 19 Sradslås - r 9 Stadsplanering - ro8 Stadsplanetävling - x r r Sradsprivilegier- 26 Starkström - 68, se också Västerås 69 Scenhus -se också Paris, Berlin och Wien Scenbuggarmärken - 6r Scenmästare - 6o ff Srilhistoria - 71 ff Stjärnplats-se Paris Srockholm- första fröet 18 det äldsta 20 i brev 2.2 huvudstad 27 rutnätsplan 30 på I7oo-ralet 35 glödlampspremiär 39 3 665 döda 42 nygotisk spira 6o tandkrämstub 87 bilder 103, II5 Seraffredska p - 70 Strängnäs- först 19 altarskåp 96 marmorprinsessa 97 Strömstad - 3 l Stämning -7 Sundsvall - brand 40 byggrush 41 teater 56 stadshus på bild 68 Svartbygge - se Visby Sätcr- 29 Söderhamn - ligger kvar 31 brand x 2 39 bild 57 50-tals-cafe 8o SYNA STADEN 123 Söderköping - 72 Södertälje- rådhuset på bild 65 T Telefontorn - 43 Torg- som vardagsrum r I grund behov r 3 inomhus 14 det värsta 26 som tOmrum 30 lutande 36 praktversion 40 Sergels på bild 104- 105 som handelspiars 84 4 5 ooo kvadratalnar 84 Tranås- 117 Trosa- r u Trottoar- 3 5 Visioner- 37, se också Babar Vädersolar - 24 Vänersborg- brand 39 Värnamo-järnväg 48 Västervik - stämning 7 Västerås -starkström 69 rivning ro8 ett turbinhus ll7 Växjö- I l brand 39 teaterladan 56 Växthus- 90 •v Ystad- konditoriskylt 83 z Zapfri zon- 90 Umeå - privilegier :z.6 stadsbrand 40 på bild 40- 41 Uppsala - hedendom x8 torget 30 kyrkor s8 rebuskar 83 sarkofag 97 rivning 108 Utspillt öl från Bosrock - :z.r Å Åmål - brand 39 lanremintorn 59 Änglar- finns de? 6 ö Örebro- teater 56 på bild I06 - I07 rivning I07 Östersund - se också lutande torg starrdatum 3 6 • v&w Varberg- torghandel 8 5 Vargögon- 39 Vattentorn- 71 Venedig- promenad :z. t kaffe 79 Wien - se också ringvägar stenhus 43 kaffehus 79 Visby - revben 20 på bild 20 handelsstad 21 räta krokar 30 svartbygge I I 5 124 SÖKORDSREGISTER Källförteckning till bilderna Omslagsbild sid. 3 lena Johansson/Mira Bilder ur inlagan lena Granefelt/Bildhuset Gerry Johanssan/Bildhuset Ole Christiansen/Bildhuset Nils-Johan Norenlind/Tiofoto Bengt A. lundberg/RAÄ Marjorie lundin/Tiofoto R. Mattes/Explorer/IBl Statens Konstmuseer Bengt A. lundberg/RAÄ Krigsarkivet livrustkammaren Statens Konstmuseer/Göran Schmidt/Eugene Jansson Nils-Johan Norenlind/Tiofoto Wilhelm Wiberg/Norrköpings stadsmuseum Kungliga biblioteket Kungliga biblioteket Johan Wingborg/Bildhuset Stockholms stadsmuseum/okänd fotograf lasse Dahlström/Tiofoto Bengt A. lundberg/RAÄ Krigsarkivet Åke E:son Undman/Bildhuset P-Å Sundhalm/Sundsvalls museum Sundsvalls museum/okänd fotograf Ingemar D. Kristiansen/Seandia photopress Teckningar Marie Ganslandt Susanne Walström/Bildhuset Jonas Berggren/Mira lottie Hallqvist Hans Wretling/Tiofoto Nils-Johan Norenlind/Tiofoto Jan Håkan Dahlström/Bildhuset Bengt-Göran Carlsson/Tiofoto Lennart Karlsson Ulf Simonssan/Tiofoto Bo Dahlån/Bildhuset Stockholms stadsmuseum/okänd fotograf Mikael Andersson/Mira Björn Nordien/Tiofoto ATA Bengt A. lundberg/RAÄ lunds universitetsbibliotek Lars Bygdemark Olle lindstedt/Mira Jonas Hallqvist Bengt A. lundberg/RAÄ Nils-Johan Norenlind/Tiofoto 4 8-9 11 12 17 20 22 25 26-27 30 34 38 40-41 44-45 47 48 52 54 57 61 62 65 68:1 68:2 70 73-77 78 81 82 84-85 86 88-89 90-91 94-95 97 101 103 104-105 106-107 109:1 109:2 111 112 114 115 117 119 SYNA STAOEN 125 Syna staden MARIE PETERSON Vad är der här? Det här är en bok om de svenska städernas historia. Den är inre komplett, det skulle bli en bok i kolossalformat. Du får tänka dig bokens innehåll som det man ser när man tittar ut över ett vidsträckt landskap från ett högt torn. Det är en utsikt i både i. tid och rum, så att vissa platser syns tyd ligare än andra och det som befinner sig långt bort i tiden försvinner nästan vid horisonten. Du kan använda boken som en mental karta när du vill se hur och var och varför svenska städer har vuxit fram. Den ger förslag på hur du kan undersöka den stad där du bor, där du går i skolan eller arbetar. Varför ser Kalmar ut som det gör? Varför ligger Göteborg där det ligger? Varför ligger det rådhus och kyrkor vid så många torg? Den här boken ger förklaringsmodeller som du kan pröva och den kommer att ställa fler frågor än den besvarar. Blir du extra intresserad finns det alltid någon som vet mer som du kan fråga. Du kan söka på Internet, på bibliotek, i arkiv och på de olika museerna. Den här boken är bara en början. Riksantkvarieämbetets förlag